Splitterskyddad enhetsplattform

Överstelöjtnant Kenneth Tapper är materielsystemansvarig för SEP.

Fordonet de fl esta inom Försvarsmakten hört talas om men få har sett! Lite märkligt förhållande med tanke på att det är ett fordon som behovsätts av alla funktioner i arbeten med framtida organisation. Sannolikt ett tecken på att väldigt många har bildat sig en egen uppfattning om vad SEP är.

Historik

De  esta som köpte sig en ny Volvo Amazon eller PV i mitten av 60-talet har gjort ett och annat bilbyte intill dags dato. Anledningen till detta är inte enbart att bilarna blivit matta i lacken utan det  nns även en rad andra, mer rationella skäl.

Kanske inte en helt relevant jämförelse med Försvarsmaktens nuvarande behov av att förnya sin fordonspark men i de rationella skälen  nns det trots allt en hel del likheter och med detta i bakhuvudet kan det ge en bild och viss förståelse för var i behovet består.

I början av 90-talet identi erades behov av att i framtiden ersätta pansarbandvagn 302, terrängbilserien, bandvagnar med  era fordon. Vid ett möte i Högkvarteret i december 1993 kläcktes idén om att ta fram ett billigt enhetsfordon med utbytbar modul där funktion eller nyttolast skulle kunna bäras. Idén omsattes till ett antal studieuppdrag, bl a konceptstudier till industrin som presenterade resultat omfattande 24 olika koncept. 1998 valdes ett av dessa koncept för fortsatta studier vilket intill i dag har lett till ett vedertaget begrepp som stavas SEP (Splitterskyddad EnhetsPlattform). Inte särkilt säljande namn, men nu mycket svårt att ändra m h t att det även blivit internationellt vedertaget.

Koncept B 13 framtaget av Hägglunds i Örnsköldsvik var det som valdes och har sedan 1998 varit föremål för studier och under årens lopp genererat tre stycken funktionsriggar. Den första en bandrigg som levererades år 2000, den andra en hjulrigg som levererades 2003 och den tredje ytterligare en bandrigg som påbörjade provning under 2006.

Försvarsmaktens behov och krav

Nytänkandet och nyttjandet av ny teknik har varit alldeles nödvändigt för att motsvara de höga krav som ställts av Förvarsmakten.

De övergripande kraven för SEP som är och har varit ledstjärna i projektet är följande: - Flexibelt med utvecklingspotential för anpassning mot nya krav för behovssammansatta insatsförband samt goda uppgraderingsmöjligheter. - En hög mobilitet vid transport på järnväg, fartyg och i  ygplan (C 130 Hercules). Detta i kombination med en acceptabel skyddsnivå. - En kostnadseffektiv helhetslösning med multirollförmåga som förenklar utbildning, underhåll, underlättar ombyggnad och ger låga livscykelkostnader. - En hög överlevnadsförmåga i aktuella och framtida hotmiljöer. - En hög mobilitet på stridsfältet. - Ett effektivt underhåll genom god driftsäkerhet i olika delsystem och komponenter. - Ett försvarsmaktsgemensamt system av funktionsfordon för insatsorganisationens behov som medger interoperabilitet.

Kan tyckas vara högtravande krav som av oinvigda ibland betraktas som utopier eller oförenliga  oskler. Fullt förståeligt, men så är icke fallet för de övergripande kraven är nu nedbrutna i ett antal steg och utgör på lägsta nivå kravspeci kation för beställd utveckling. Konceptet omfattar nyttjande av många nya tekniker bl a hybridelektrisk transmission, gummiband, digitaliserad fordonselektronik, elektrooptiska utblickar (indirekt seende), avvibrerat chassi, signaturanpassning mm.

De nya teknikerna är en förutsättning för den unika konstruktionen som leder till låg totalvikt och mycket stort utrymme för nytto-

Koncept B 13

Modularitet

Framtidens Markussoldater rycker fram med understöd f rån en av SEP-prototyperna. Foto: Markstridsskolan Kvarn

Planerat införande. last. Dieselmotorerna som är av personbilstyp är placerade i bandhyllorna längst fram i fordonet, vilket medger att besättningen kan placeras mellan motorerna. I en traditionell konstruktion återfinns en stor dieselmotor längst fram och bakom denna sitter besättning oftast i tandem, vilket inkräktar på utrymmet där bak. Med SEP konceptets konstruktion vinner man helt enkelt ett stort utrymme för nytto- eller funktionslast i jämförelse med den traditionella lösningen. För att tillgodose det breda spektrumet av krav innehåller konceptet både band- och hjulplattform samt utbytbara rollmoduler.

Under studiefasen har mer än 24 olika roller identi erats och i dagsläget är sex av dem prioriterade och kommer med mindre tidsförskjutning att ingå i den inledande utvecklingen. De prioriterade rollerna är trupptransport, lastväxlare, ledning, reparation, bärgare, ambulans och med stor sannolikhet kommer beställningar att läggas relativt tidigt även på rollerna radiolänk och artillerilokaliseringsradar. Förutom artillerilokaliseringsradar utgör de övriga fordonsvarianter i en mekaniserad insatsbataljon och nuvarande inriktning är att en sådan SEP-bataljon skall kunna ingå i EU stridsgrupp från år 2014. Andra roller som har hög prioritet är spaning, granatkastare och pansarvärnsrobot som i en internationell insats skall kunna understödja alternativt ingå i nämnd insatsbataljon. Utöver insatsbataljoner med SEP som huvudfordon skall SEP dessutom ingå som funktionsfordon i övriga mekaniserade bataljoner (MekBat 08) med tyngre fordonssystem som stridsvagn 122 och stridsfordon 90. Efter, eller parallellt med detta  nns möjlighet att gå vidare med utveckling av ytterligare roller för att tillgodose övriga funktioners och insatsförbands behov.

Med hänsyn till dagens snabba teknikutveckling, förändringarna i hotbild, nyttjande i nationella och internationella insatser med högst varierande miljöer och klimatförhållanden ställs höga krav på  exibilitet. Det krävs att det på rationellt och kostnadseffektivt sätt går att göra uppgraderingar, renoveringar och modi eringar samt integrering av nya funktioner och delsystem.

Ja, det är en del av motiven varför SEP har sin plats i framtidens försvar. Pbv 302 och andra arbetshästar i all ära men som alla förstår det är dags att byta ut Amazonen. Den får vi ta fram vid jubileum och framföra i lugna och värdiga tra kförhållanden.

Den svenska inriktningen är numera att alla större utvecklingsprojekt skall ske i internationellt samarbete. SEP hör de nitivt dit och har därför sedan sent 90-tal varit föremål för samarbetsdiskussioner. Från slutet av 90-talet fram till år 2001 genomfördes kravharmonisering med våra nordiska grannar, vilket ledde till en gemensam målsättning, men tyvärr förelåg föga intresse av att dela kostnaderna i en gemensam utveckling. I samband med detta startade samarbetsdiskussioner med Storbritannien och sedan 2003 har vi i en gemensam ”riskelimineringsfas” gjort parallella beställningar där vi utbytt information och personal. Vidare har samarbetet inriktats på att harmonisera krav och projekt, i syfte att bädda för en gemensam utveckling. Strävan att uppnå en gemensam utveckling med britterna har prioritet ett.

En gemensam fordonsmålsättning baserad på SEP har även harmoniserats inom ramen för sexnationers avtalet (LOI) mellan Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, Sverige och Storbritannien. Här deltog dock inte Storbritannien, med motivet att de förde bilaterala samarbetsdiskussioner med Sverige. Vi valde däremot att delta i fall att Storbritannien skulle hoppa av den bilaterala inriktningen, alltså som vanligt från svensk sida, både hängslen och svångrem. Nu är denna målsättning föremål för harmonisering inom ramen för EDA (European Defence Agency) d v s 25 nationer.

Det svenska deltagandet i dessa forum hindrade oss inte från att gå till beställning av inledande utveckling av SEP, en beställning som FMV lade på BAE Hägglunds 2006-07-17. Den inledande utvecklingen innehåller bl a två hjulgående och två bandgående försöksfordon samt rollmodulerna trupptransport och lastväxlare.

För att sedan gå vidare och fullfölja utvecklingen krävs som sagt någon form av internationellt samarbete men m h t det mycket stora internationella intresse som föreligger och det stora behovet av fordon motsvarande SEP så vore det minst sagt märkligt om inte projektet går en ljus framtid till mötes.

Tillsammans med brittiska armén har BAE Systems Hägglunds tagit fram ett åttahjuligt testfordon som nu ska testas i en rad olika miljöer runt om i världen.