Precision Guided Kit – komplement till Excalibur

Börje Nyquist är före detta Artilleriof cer vid A9 och Artillericentrum och numera produktchef för Intelligent Ammunition vid BAE Systems Bofors AB.

Allt oftare diskuteras eldrörsförbandedns oförmåga att få tillräcklig precision på längre skjutavstånd. Bristen brukar framhållas som huvudorsaken till artilleriets minskade efterfrågan. Särskilt kritiskt anses detta vara i komplexa operationer, främst där det  nns risk för oönskade sidoeffekter som t.ex. skador på omgivning eller oskyldiga civila.

Vad som är fakta och vad som är politiska yttranden överlämnar jag till den enskilde läsaren att bedöma och jag är heller inte säker på att det verkligen existerar ett minskat behov av indirekt eldunderstöd eller ren indirekt bekämpning. Det är i alla fall inte det budskap man får när man tar del av britters eller amerikaners vardag i Irak.

Hur som helst kan det inte förnekas att artilleriet såväl som granatkastarförband dras med spridningsproblem. Orsaken till problemen är väl kända i artillerikretsar så det  nns ingen anledning att ta upp dessa i detta forum. Däremot  nns all anledning att resonera runt tänkbara lösningar.

Alltså; grundproblematiken är att vi inte träffar där vi avser. För enkelhetens skull bortser vi från rena måluttagningsfel (vilka i sanningens namn inte är försumbara, i varje fall inte detta sammanhang). För att kompensera för alla kända och uppmätta in ytelser inför vi korrektioner som hanteras i samband med den initiala banberäkningen. De okända in ytelserna kan vi i normalfall inte göra något åt utan dessa upptäcks normalt sett som ett felläge i förhållande till det reella målläget. Normalfallet är att elden då  yttas och man kan övergå till det som var grundsyftet, att avge eld för effekt.

Men redan i detta skede har vi sannolikt åstadkommit skada på fel ställe. Räknar man dessutom in okontrollerbara splitterbilder från främst konventionella spränggranater och förkortade stridsavstånd i bebyggt område har situationen komplicerats ytterligare. Det mest rationella i detta läge vore naturligtvis att byta teknik till att inte förberäkna mer än nödvändigt utan i stället styra in projektilen mot det avsedda målet genom att projektilen själv bestämmer sin position i banan och därefter korrigerar sig in mot den ideala banan. Detta är vad som händer med Excalibur och systemet ger givetvis ytterligt bra precision. Nackdelen är att det behövs en speciell granat som aldrig kommer att kunna betraktas som mängdammunition även om den väl fyller ett stort behov och med säkerhet

kommer att införas för speci ka bekämpnings uppgifter.

Det man således behöver göra något åt är mängdammunitionen främst spränggranater och möjligen på långa skjutavstånd olika typer av cargogranater. Idén är att utnyttja be ntliga granater och skruva på ett spridningsreducerande kit i form av ett speciellt tändrör med utfällbara bromsar.

I sin enklaste form består bromsen av en avskjuten nos eller tvärs längdaxeln utfällbara metallplan. Resultatet blir naturligtvis en förändring av Cd-talet med inbromsning som effekt. Denna typ av lösning brukar kalllas 1-D corrector eftersom den korrigerar i en dimension. 1-D correctorerna tar hand om spridningen i längd som i normalfallet är den största. Eftersom lösningen bygger på en  x bromseffekt måste man bestämma när bromsen skall utlösas. Detta bestäms med hjälp av GPS eller med hjälp av en radar. Båda lösningarna ger hastigheten i banan och i och med detta kan även bromstillfälle bestämmas. Skillnaden är att radarlösningen förutsätter markommunikation medan GPS-lösningen endast behöver ha GPS-täckning.

Bofors demonstrerade att det var möjligt att kommunicera med ett tändrör i banan i det s.k. Bromsaprojektet 1994. Projektet lades sedan på is till förmån för banstyrd ammunition.

Hur som helst har intresset för denna typ av projekt ökat. Orsaken är ökade krav på precision men även en önskan att utnyttja den stora mängd standardammunition som  nns i världens lador. Det senare ställer förstås krav på en kostnadseffektiv lösning, där kostnadseffektiv i detta sammanhang skall läsas som billig.

I USA har projektet Precision Guided Kit (PGK) presenterats som ett komplement till Excalibur. Projektet var ifrån början känt som CCF d.v.s. Course Correcting Fuze.

PGK är en 2 D corrector. Den tar alltså hand om spridning i såväl längd som sida,

Bofors deltar i ett av de två konsortier som tävlar om ett utvecklingskontrakt. PGK är en GPS-stöttad lösning med samverkande bromssystem för spridningsreducering i sida och längd. Precis som i 1-D fallet beräknas när de olika bromsarna skall utlösas. I en av lösningarna  nns dessutom dubbla längdbromsar. Den första av dessa kallas Vernierbroms. Denna utlöses snarast när utgångshastigheten bestämts och korrigerar för V0 fel. Sidospridningen minskas med utfällbara spinnreducerande fenor.

Skillnad mellan 1-D och 2-D correktorer.

2: 2-D Corrector.. Dessa minskar projektilens rotationshastighet och därmed avdriften. Fenorna fälls ut när projektilens sidposition bestämts. Slutligen fälls huvudbromsen ut. Denna består av två metallplan som skjut ut vinkelrätt mot längdaxeln. Huvudbromsen korrigerar för okända in ytelser i längs.

För att det skall  nnas manöverutrymme utgångsriktas projektilen bortom och höger om målet.

Det är ingen tvekan om att tekniken är gångbar och proven har visat att det är möjligt att komma ner på CEP på mindre än 30 m på ett skjutavstånd av 15 km.

Fortfarande måste man dock hålla i minnet att systemet inte kan ersätta banstyrd ammunition då denna är okänslig för störningar på alla skjutavstånd medan PGK lösningar enbart kan minska den spridning som ökar med avståndet. PGK anses därför vara ett bra alternativ för att kunna utnyttja spränggranater och få ökad effekt och kontrollerbara säkerhetsavstånd. Prisbilden kan dock komma att bli intressant då de granater som skall korrigeras har ett förhållandevis lågt pris och därför inte tål dyra rörlösningar. Detta måste då förstås sättas i relation till den ökade effekt man borde uppnå med färre granater.

Avslutningsvis kan man alltså konstatera att PGK inte är den fattiges styrda ammunition främst därför att den inte är styrd överhuvudtaget