Vem tar hand om reservarna?
Redaktör Stefan Bratt har ordet
Det är mycket nu, som Stefan Sauks smått psykotiske rollfigur, uttryckte sig för ett antal år sedan. Mycket inom Försvarsmakten med nya anställningsavtal, Afghanistan-konflikten med en eskalerande hotbild, en ny EU-stridsgrupp som är operativ efter nyårsaftonens tolvslag för att nämna några angelägenheter för ÖB och hans generaler.
Mitt i allt detta finns en grupp som verkar ha blivit mer eller mindre bortglömd – reservofficerarna. En, låt vara högst ovetenskaplig undersökning som undertecknad utfört genom att ringa upp exakt 28 stycken bekanta som fortfarande har status som reservare med aktiva kontrakt, visar att deras kontakt med Försvarsmakten är mycket liten, om ens någon. För trots att behovet finns, det konstaterar ett antal av dem som jag fört en dialog med, får de inte tjänstgöra då antingen personalkvoten är ”för ansträngd” eller kostnaderna anses för höga och därmed inte motiverade. En som dock fått gehör för sin roll som reservare, åtminstone hos arbetsgivaren Saab Dynamics i Karlskoga, är Jessica Rylander. Jessica med sin sprudlande personlighet, porträtterats i årets sista Artilleri-Tidskrift som också är tänkt att vända sig i någon större utsträckning än vanligt till de medlemmar inom Artilleriklubben som är reservofficerare. Min förhoppning som redaktör är att ni hittar läsning, som ni inte kunnat ta del av på
annat sätt i detta nummer. Låt mig gärna få veta om denna förhoppning infriats. Respass för RMA När jag ändå dryftar min negativa syn på Försvarsmaktens bristande personalkänsla, kan jag inte heller undgå att meddela er, bästa medlemmar, nyheten att RMA-begreppet (Revolution in Military Affairs) nu formellt förpassats till tippen för omotiverade och outnyttjade doktriner. RMA blev just en sådan, då mycket av de miljoner som satsades på att införa RMA, försvenskat till Nätverksbaserat försvar (NBF), aldrig kom till avsedd nytta. Viss nytta hade dessa utvecklingsinsatser, bland inom området gemensam lägesbild. Men mycket var idéer som redan när de presenterades saknade en realistisk möjlighet att genomföras. Jag var själv en av dem som girigt sög i mig och rapporterade om detta ”nya” försvar och intervjuade interna gurus som Johan Kihl och RMA-doktrinens stora, amerikanske förespråkare, viceamiral William Owens. Det sorgliga är att USA, enligt senaste numret av Militaerteknikk, plöjt ned miljarder dollar i att utveckla denna från början sovjetiska doktrin till tämligen klen nytta. Föga förvånande gäller fortfarande att det krävs tillgång till tungt pansar, indirekt eldunderstöd och bekämpning av luftattacker för att ta och hålla terräng, inte minst i urbana miljöer. Gott Nytt år önskar jag å min redaktions vägnar!
Krympande ekonomi långt ifrån hela orsaken till aktuella förändringar I fortsättningen ska Försvarsmaktens personalförsörjning vila på frivillig grund och soldater har anställts med start under hösten. Anställningen av dessa soldater bygger på att tidigare utbildade soldater anställs för att ingå i våra insatsförband. Personalens avtal är så utformade att de antingen tjänstgör kontinuerligt eller under viss tid. Regelverken för anställningar är inte klara fullt ut utan kommer efterhand att fastställas. Detta innebar att en nästan hundraårig företeelse, värnplikten, blev vilande vid halvårsskiftet. Någon mönstring och utbildning av värnpliktiga är inte längre aktuell och repetitionsutbildningar har sedan flera år mer eller mindre upphört. Samtidigt som dessa radikala förändringar genomförs inom Försvarsmaktens ”mjuka sektor” förändras också kraven på våra materielsystem. Materielen skall klara fler miljötyper och driftprofiler förändras för insatser, än i avvaktan av insats. System skall vara interoperabla och i många fall ställs höga krav på mobilitet. Systemen anskaffas i kortare serier och behovet av en egen försvarsindustri är nedtonat. Logistiken kring förnödenhetsanskaffning och underhåll är i ständigt blickfång, inte minst för att ta ut ett ratio1).
Detta ställer krav på ett heltnytt materielförsörjningssystem. Måhända kan det vara lätt att förledas av att alla förändringar är till för att hantera en krympande ekonomi men det vore att göra det hela för enkelt, anser jag. Visst, förändringar är nödvändiga för att hantera avdelade resurser men nyttjandet av Försvarsmakten i framtiden ställer nya och förändrade krav. Försvarsmakten skall inte bara kunna nyttjas inom riket utan vara en del av en aktiv säkerhetspolitik med krav för nyttjande utom landets gränser. Vi skall göra det tillsammans med andra och i många fall med kort förvarning. Vi skall kunna göra det under kortare eller längre tid. En annan utveckling av försvaret är svår att se och en ständig diskussion om avvägningar för resurser för både internationella uppgifter och nationella kan förutses. En viktig utgångspunkt måste vara att kunna göra både och, vad gäller system och metoder, men även hur vi till slut kan nyttja våra förband. I detta sammanhang är jag övertygad att Artilleriklubben och vår tidskrift fortsatt kan utgöra en viktig länk för vår framtida försvarsförmåga, inte minst vad gäller att stötta och beskriva förmågorna indirekt bekämpning och strid mot luftmål.
Föreningens för I 19, brigadchefen ordförande briöverste Torbjörn Larsgadchefen för I 19, son sin glädje över att överste Torbjörn Sverige fått värdskapet Larsson anser att krympande ekoför IAS nomi inte är hela orsaken till aktuella förändringar inom Försvarsmakten.
1) Ratio = förhållande/proportion 2
Artilleri & Luftvärn
Artilleri & Luftvärn
3
