1 minute read
Redaktören har ordet
Redaktör Stefan Bratt har ordet
Oeniga röster om fortsatt utveckling av svenska flygplan
Advertisement
Kanske något i det tysta pågår just nu för fullt debatten om att svenska flygvapnet har behov av att fortsätta utveckla Jas 39-systemet. Ja, säger självfallet industrin, flygvapnet och även vissa tunga politiker. Nej, säger flera kända försvarsdebattörer, bland annat FOI:s förre säkerhetspolitiske analytiker, Johan Tunberger. Själv säger jag – troligen.
Att gå i polemik om JAS fortsatta vara eller inte vara, är att trampa rakt in i ett redan ganska upprört getingbo. Faktum är, vilket olika forskningsrapporter är ense om, att svensk flygindustri i generationer har varit ett sätt att hålla liv vid en nytänkande och idégenererande kader av kvalificerade civilingenjörer. Jag tror också att de flesta är överens med mig om att utan en väl framåtsiktande spjutspetsindustri, som flertalet av våra försvarsindustrier utgör, skulle teknik-Sverige gå mot en sotdöd. Bekymret som jag ser det är finansieringen
Att utvecklingen av JAS har tagit död på ett antal intressanta materialprojekt råder inget tvivel om. Något som också Johan Tunberger belyser i flera inlägg, bland annat i Ny Teknik. ”Det är bara att konstatera: JAS har ätit upp flygvapnets operativa förmåga på ett anmärkningsvärt sätt. Stridsledningssystemet är i gungning, vapen saknas i stor utsträckning, det unika svenska bassystemet är skrotat och flygförarna får för litet flygtid. Vi står inför ett moment 22. Ett relativt stort och i sin helhet fungerande svenskt flygvapen med möjlighet till långsiktigt stöd i form av teknisk expertis och underhåll, framstår som en förutsättning för större export. Om utveckling köps till priset av ett krympande och obalanserat flygvapen och i förlängningen totalt försvarshaveri hamnar man med skägget i brevlådan”, anser Tunberger.
Detta ska också ses med perspektivet om fortsatta behov inom materielutvecklingsområdet. Luftvärnet till exempel har behov av nya robotsystem, likaså är frågan väckt inom armén om fortsatt tillgång till tunga pansarsystem. Om då JAS och den version som kallas New Generation kommer att kräva ytterligare 50 till 60 miljarder kronor från statens kassa, vad blir då kvar? Att knäcka denna hårda nöt lär inte bli någon enkel politisk uppgift. Diskussionen om JAS som försvarsmaktens Gökunge nummer ett lär fortsätta!
