Henrik Reimer Arméns utformning efter 2030

Beslut om arméns utformning efter 2030 behöver fattas före 2025

Det mest omfattande kriget i Europa sedan andra världskriget bröt i år ut den 24 februari. Med uppskattningsvis 30 000 soldater i den första anfallsvågen passerade ryska förband den ukrainska gränsen. Två arméer stod mot varandra och hårda strider var att vänta. Skulle detta bli det första kriget på europeisk mark med moderna förtecken där drönare och patrullrobotar spelade en viktig roll? När detta skrivs är det ett fastställt faktum att striderna sker på traditionellt manér med tungt eldunderstöd innan markförband avancerar mot sitt anfallsmål. Hur blir det i framtiden? Vilken armé kommer vårt land att ha? Är det materielsystem med en stor andel artificiell intelligens? Frågorna är många och årets första nummer av Artilleri & Luftvärn har temat ”framtidens armé bortom år 2030”. Först i raden med att berätta om det pågående utvecklingsarbetet är arméstabens utvecklingschef, Henrik Reimer.

”Försvarsbeslutet 2020 (FB 20) utgjorde en historisk vändpunkt i utvecklingen av armén. Ett beslut om tillväxt av markstridskrafterna med syftet att återskapa förmåga till strid med högre förband mot en kvalificerad motståndare. Sveriges behov av denna förmåga har blivit uppenbar för alla och envar i och med det pågående ryska militära agerandet i Sveriges närområde. Det ryska agerandet har medfört att våra folkvalda politiker beslutat att forcera den militära tillväxten i syfte att snabbt bygga förmåga som höjer tröskeln för ett militärt angrepp mot Sverige och vårt partnerland Finland. Denna snabba tillväxt kommer att påskynda framtagandet av den armé som redan planerats växa fram under inriktningsperioden 2021-2030 som en följd av FB 20; Arméorganisation 25. Det grannlaga arbetet med arméns kvantitativa och kvalitativa tillväxt under 2020-talet regleras i Produktionsdirektiv Arméorganisation 2025. Den kvantifierbara förmågan på armé- och förbandsnivå år 2025 respektive 2030 som denna tillväxt syftar till att skapa, framgår av Försvarsmaktens strategiska inriktning 2021-2030 med tillhörande bilagor. Den stundande, forcerade tillväxten kommer att ändra på delar av tillväxtplanen, men inte förändra det övergripande målet med arméns tillväxt. Vi har därmed en god uppfattning om utgångsläget för arméns utveckling bortom år 2030. Arméstabens utvecklingssektion1, med mig som Arméns utvecklingschef, leder arbetet med Arméns utveckling bortom 2030. Min sektions uppdrag är att bland annat inrikta, genomföra och omhänderta studier och konceptutveckling, forskning och teknikutveckling samt experiment- och demonstratorverksamhet.

Huvudstudie Mark

Vårt främsta verktyg för att på arménivå studera framtiden är Huvudstudie Mark, genom vilken vi skapar insikter kring nästnästa armé. Innevarande Huvudstudie Mark genomförs under perioden 2019-2022, och föreslår hur armén borde

1. Bestående av chef, tre utvecklingsofficerare (med huvudansvar inom interoperabilitetsutveckling, studier och konceptutveckling, respektive forskning och teknikutveckling) samt en operationsanalytiker. 2. En annan viktig roll för Huvudstudie Mark är att utgöra inflytelse till den del av arméns utveckling som baseras på genomförd krigsorganisationsvärdering (värdering mot förmågekrav i ”här och nu” -perspektivet) och krigsorganisationsprognos (värdering mot förmågekrav i 2025- och 2030-perspektiven). 3. Så sent som år 2013 benämnt ”särintresse” av företrädare för dåvarande regering 4. Fri översättning av science fiction-författaren Willian Gibsons kända citat “The future is already here, it´s just not very evenly distributed”.

Henrik Reimer

är arméns utvecklingschef, tillika chef för arméstabens utvecklingssektion. Hans huvudsakliga fokus är utveckling av armén bortom år 2030. Henrik har en bakgrund som operationsanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), med erfarenhet från tjänstgöring vid ett flertal olika staber vid Högkvarteret. Henriks morföräldrar tillhörde den stora grupp av barn och ungdomar som utan föräldrar tvingades lämna Ukraina som en följd av den omfattande svält som den dåvarande sovjetiska regimen orsakade. Som unga vuxna möttes morföräldrarna i ett finskt flyktingläger i Karelen. De tvingades återigen fly från den sovjetiska offensiven under Fortsättningskriget och fick en fristad i Sverige, där de kunde starta ett nytt liv.

se ut 2035 (i form av ett armékoncept) baserat på bedömda förmågebehov i markdomänen 2045. Huvudstudie Mark utgör ett viktigt ingångsvärde till Perspektivstudien2, vilken i sin tur utgör Försvarsmaktens råd till den politiska nivån avseende utveckling av Sveriges militära förmåga. Vad avser långsiktig utveckling bortom 2030 kommer detta råd att utgöras av Perspektivstudiens del- och slutrapporter 2022 och 2023.

Beslut krävs före 2025

Beroende på i vilken mån det ryska agerandet mot Ukraina och det ryska ifrågasättandet av den regelbaserade världsordningen påverkar den svenska synen på vikten av ett nationellt militärt försvar3, och därmed prioriteringen av medel till det militära försvaret, så föreslår Huvudstudie Mark till 2035 antingen en (relativt Arméorganisation 25) främst kvalitativ förmågeökning, eller en samtidig kvalitativ och kvantitativ förmågeökning. För att kunna genomföras kräver såväl den kvalitativa som den kvantitativa förmågehöjningen politiska beslut redan under första halvan av 2020-talet. Den kvalitativa förmågeökning som föreslås av Huvudstudie Mark skulle om den genomförs leda till en ökad förmåga till ledning i markdomänen i hela konfliktspektrat, ökad robusthet på brigadnivån (fler bataljoner samt brigadluftvärn), samt ny och förbättrad bekämpningsförmåga (markbaserade system). Den kvantitativa förmågeökning som föreslås utgörs av en fortsatt kvantitativ tillväxt mot fler högre förband i form av fler divisionsförband, i syfte att skapa robust förmåga att agera över hela Sveriges yta och samtidigt i Finland.

Modernt brigadluftvärn

De högst prioriterade delkomponenterna (baserat på identifierade förmågeunderskott) av förslaget är långräckviddig markmålsbekämpning med systemräckvidder om 75-, 150- och 300 kilometer samt modernt luftvärn på brigad- och divisionsnivå.

Ryska Armatastridsvagnen är ett hot som en framtida armé måste kunna bekämpa samtidigt som behovet av fler luftvärnsförband är viktiga att säkerställa.

Under vårterminen 2022 genomförs spel på Huvudstudie Marks och övriga försvarsgrenars/stridskrafters förslag inom ramen för Perspektivstudien. Perspektivstudiens sammanvägda analys beaktar producerbarhets- och kostnadsdimensionerna av den föreslagna förmågan ur ett försvarsmaktsgemensamt perspektiv, vilket gör att det i skrivande stund inte säkert går att säga huruvida hela eller endast delar av Huvudstudie Marks förslag kommer att inarbetas i Perspektivstudiens slutrapport. Huvudstudie Marks armékonceptförslag redovisar jag därför inte ytterligare i denna artikel.

Ökat stridstempo och automatisering

Huvudstudie Mark tar utgångspunkt i ett antal trender som indikerar mot vad armén bör utvecklas. Ingen av dessa är helt ny, utan ”framtiden finns redan där ute, den är bara inte jämnt distribuerad”4 . Några av de tydligaste trenderna är: ett allt glesare slagfält; ökat tempo i striden; ökad automatisering; ökande räckvidder och sensorprestanda (vilket driver striden från manöver mot bekämpning) samt en ökande betydelse av det elektromagnetiska spektrat. På arménivå innebär detta exempelvis att vi behöver fortsätta att digitalisera armén och integrera markdomänen med övriga domäner. Andra behov är att skapa ”dag 0”-förmåga (både i termer av människa och teknik); lära oss manövrera för att möjliggöra bekämpning med långskjutande system (snarare än att manövrera för att koncentrera direktriktad eld) samt öka vår förmåga att improvisera för att snabbt möta nya tekniska utmaningar. Andra krav på utvecklade förmågor som vi ser framför oss är ökad flexibilitet i termer av var, när och hur vi kan använda våra förband och system; öka soldatens och officerens förmåga att hantera det framtida krigets utmaningar5; distribuera vital teknisk förmåga över hela armén (exempelvis telekrigsförmåga), samt etablera ett ”moderniseringskontinuum” som skapar förutsättning för ständig utveckling av armén. I arméstabens fortsatta arbete med att tydliggöra arméns framtid kommer fokus att ligga på att beskriva en riktpunkt mot vilken armén långsiktigt ska utvecklas, delsteg i denna utveckling, samt övergripande principer för hur denna utveckling ska gå till.

5. Genom att ligga i framkant vad gäller övning, träning, ledarskap och möjligheter till tjänstgöring i krigs- och konfliktzoner. Soldaten är arméns plattform, och soldatens stridsvilja kommer att påverkas av allt fler faktorer. 6. Se Kott, Alexander & Perconti, Philip, 2018. “Long-Term Forecasts of Military Technologies for a 20-30 Year Horizon: An Empirical Assessment of Accuracy”,

Technology Forecasting and Social Change, Elsevier, Vol 137 , sid. 272-279.

Exempel på avancerad teknologi som kan vara enklare att köpa färdigutvecklad än att utveckla själv: amerikanska HoloLens, ett system för att förstärka soldatens lägesuppfattning.

Därmed är det viktigt med en beskrivning av de trender som ligger till grund för arméns valda utvecklingsväg, men också med en ärlighet kring förutsättningarna för militär utveckling. Exempelvis visar historien att utvecklingen inom olika områden av relevans för militär förmåga går olika snabbt jämfört med vad man trodde att den skulle. Inom lednings- och sambandsområdet har den militära utvecklingen gått ungefär så snabbt som man förutspått, medan utveckling inom vapen- och skyddsområdet gått långsammare än förutspått6 . Skiftet från 1900-talets militärt drivna teknikutveckling till 2000-talets civilt drivna teknikutveckling talar för att skillnaden i utvecklingstakt mellan områden som direkt kan inarbeta landvinningar från den civila sektorn (exempelvis sensorer eller obemannade flygande farkoster) och områden som är mer militärt specifika, till exempel vapenverkan eller skydd mot vapenverkan, fortsatt kommer att öka.

Balans vad avser anskaffningar

Vi behöver också förhålla oss till Sveriges särart som nation, nu och i framtiden. Exempelvis har vi å ena sidan hög nationell kompetens inom militär forskning och utveckling men vi är å andra sidan inte en militär stormakt med mycket stora resurser till egen utveckling. För Sveriges framtida militära försvar betyder detta att vi avseende utveckling behöver hitta en balans mellan egen utveckling och att ”köpa från hyllan” i syfte att hålla jämna steg med utvecklingen. Dessutom behöver vi förhålla oss till kombinationen av allt snabbare civil utveckling och utvecklingen av nya teknikområden; det som ibland kallas ”den fjärde industriella revolutionen”. Detta faktum innebär att stora och omfattande utvecklingsprojekt, vilka levererar effekt först när de är fullt ut implementerade, tillhör det förgångna. Den allt snabbare utvecklingstakten gör det allt mer sannolikt att dessa projekt kommer att vara obsoleta när de till slut tas i drift. Trender inom maskinlärning/artificiell intelligens, miniatyrisering och utsuddandet av gränserna mellan fred, kris och krig samt en ökande flora av militära aktörer och medel, ökar dessa risker. Lösningen på detta problem stavas ”modularitet” och ”iterbarhet”. Genom modularitet åstadkoms operativ effekt efterhand som projektet växer fram och genom iterbarhet lär vi oss och förbättrar under gång. Morgondagens utveckling bygger mer på ”agera” och mindre på ”planera”. Sammantaget innebär detta att det blir allt svårare att förutspå till ”vad” armén kommer att utvecklas, och att ”hur” armén utvecklas blir viktigare och viktigare. Det är mycket viktigt att försvarsmakten, stödmyndigheter, akademi och industri hjälps åt att skapa insikter kring framtida möjligheter. Då skapar vi tillsammans framtidens armé.”