Erik Lanzén Artilleriet utbildar närskyddsgrupper

Fänriken och artikelförfattaren Erik Lanzén utvärderar ett genomfört stridsmoment med närskyddssoldaterna. Foto: Henrik Johansson

Artilleriet utbildar närskyddsgrupper

Under utbildningsåret 2020-2021 har det för första gången sedan värnplikten återinfördes och för Archer-organisationen utbildats närskyddsgrupper. Plutonchefen, fänrik Erik Lanzén berättar om arbete med att återta närskyddsförmågan.

”Det har länge diskuterats hur organisationen ska var utformad för att möta olika typer av hot i striden och till vilken grad en artilleribataljon måste kunna skydda sig själv från hot på marken, oavsett om detta rör sig om mindre jägargrupper eller en mekaniserad motståndare. Åren av internationellt fokus satte självfallet sin prägel på organisationen och där var den dimensionerande motståndaren en annan än den som artilleriet huvudsakligen övar mot idag.

Kvalificerad motståndare

Med anledning av att den dimensionerande motståndaren idag anses vara mer kvalificerad införs närskyddstroppar på flera kompanier i artilleribataljonerna i och med införandet av Artilleriorganisation 25. För pjäskompaniet inleddes detta arbete med att återta förmågan redan 2019. Under utbildningsåret 2019-2020 organiserades pjäskompaniet efter det då aktuella utkastet till ny organisation.

Det innebar i stora drag en sammanslagning av pjäsgrupper för sig, ammunitionsgrupper för sig samt övriga grupper för sig i tre separata plutoner. De så kallade packgrupperna i stab- och trossplutonen fick också en tillikaupppgift som närskydd. Under detta år utbildades endast tre besättningar till lika många pansarterrängbil 203B med vapenstation 01 som beväpning och ingen tillhörande skyttegrupp fanns fast knuten till vagnen. Däremot tillfördes personal så ofta det fanns möjlighet och det gjordes regelmässigt tillfälligt sammansatta larmstyrkor. Även om vagnen med sin vapenstation kan lösa en del uppgifter är det också en del uppgifter där endast vagnen inte räcker till. Dock ska vikten av att öva med grupperna organisatoriskt både i plutonen och på kompaniet inte underskattas.

Sprängtjänst. Utbildning av tänd- och sprängmedel pågår. Foto: Emil Selberg. Närskyddsplutonen lär sig aptera stridsvagnsmina 5. Foto: Alexander Grip

Tre närskyddsgrupper

Inför innevarande utbildningsår var grundplanen att utbilda tre fullständiga närskyddsgrupper inkluderat vagnsbesättning samt en skyttegrupp om 6-7 soldater. Initialt fanns alla dessa tre grupper bemannade i våra listor men efter vissa omprioriteringar omfördelades personal. Närskyddsplutonen blev då av med den tredje vagnens skyttegrupp. Vi levde samtidigt i tron att avgångar bland rekryterna i ett tidigt skede och nödvändiga omfördelningar som följer med det skulle göra att vi i slutändan bara skulle ha en grupp. Som tur var landade det endast på en avgång som kom att påverka närskyddsgrupperna. Med andra ord fanns två fulla grupper samt en tredje vagn med enbart besättningen, vilket var långt mer än vi hoppats på efter omfördelningen av befattningar.

Organisationen i respektive grupp består av ett fordon, pansarterrängbil 203B, med vagnchef, förare och vapenstationsskytt, gruppchef och en ställföreträdare. Ställföreträdaren är tillika ksp90-skytt och utbildad gruppsjukvårdare. Resterande fyra soldater bemannar en granatgevärsservis om två soldater och en kulspruteservis om ytterligare två soldater. Efter den grundläggande soldatutbildningen genomfördes fortsatt befattningsutbildning i ett antal block där den längsta delen har varit fordonsutbildning för vagnsbesättningarna. Parallellt med detta genomfördes under hösten ett flertal vapenskolor. De sista veckorna innan jul lades fokus på att börja öva ihop grupp samt vagnsbesättning.

Vinterutbildning

Direkt efter jul genomfördes en kompanigemensam vinterutbildning där även grundläggande skidutbildning genomfördes. Därefter låg fokus på bredd och kompletteringsutbildning på vissa vapensystem samt utbildning på robot 57 och eldobservatörsutbildning innan förbandsövningarna drog igång. Under övningsserien har närskyddsgrupperna likt förra året varit organiserade under pjäskompaniets stab- och trosspluton. Olika försök har gjorts med hur plutonchefen eller ställföreträdaren bäst leder närskyddsgrupperna. Här saknas fastställda metoder och är något som behöver utvecklas mer. Uppgifterna som fokuserats på under året för grupperna enskilt, som regel i tropp eller undantagsvis som pluton, har främst varit ta, försvara, utföra eldöverfall och skydda. Därtill har även uppgifterna stridsspana, upprätta postering, fältarbeten och/eller minera förekommit vid flertalet tillfällen. Främst har uppgifterna syftat till att på ett eller annat sätt hindra eller fördröja en motståndare från att påverka pjäskompaniets verksamhet i eget kompaniområde. Oftast finns bara kapacitet till att fördröja motståndaren. Två till tre grupper kan omöjligt behärska all terräng i ett kompaniområde som ofta sträcker sig över flera kilometer. Men med ett system som Archer som har hög rörlighet kan någon enstaka minut vara allt som krävs för att kunna omgruppera i tid.

Mer efterfrågad resurs

Tydligt är dock att allt eftersom övningsserien fortskred blev närskyddsgrupperna en mer och mer efterfrågad resurs, inte bara inom kompaniet utan också från bataljonen och andra kompanier. Utbildningsåret avslutades med en veckas skarpskjutningar där fokus låg på ett antal vanligen förekommande uppgifter. Bland annat genomfördes skarpa mineldöverfall och flera larmstyrkeuppgifter. Sammanfattningsvis har utbildningen fallit ut väl och väckt mer än en tanke hos olika befattningshavare på bataljonen. Nu finns en grund att i framtiden bygga vidare på, både utbildningsmässigt och taktiskt.”