Peter Sehlin Lufthoten ökar trots färre piloter

Artikelserie om lufthot – del 2 Närområdet: Lufthoten ökar trots färre piloter

I denna artikel, den andra i serien om lufthot beskriver underrättelseexperten, major Peter Sehlin från Luftvärnsregementet lufthoten i vårt närområde med fokus på Ryssland.

”I denna artikel tar jag markperspektiv på bredden av hotkapaciteter i luften. Perspektivet är avgränsat till närområdet och mitt eget. Men först vill jag ge en lite bredare bild och sätta lufthot i ett sammanhang. Historiskt har strävan varit att snabbt slå det försvarande stridsflygets baser och stridsledning samtidigt som det kvalificerade luftvärnet lamslås. Volymer av kryssningsrobotar skapar chockeffekt följt av kvalificerade stridsflygsystem i skydd av störning och flygande skenmål. På marken finns specialoperationsförband för spaning, målangivning, eldöverfall och sabotage. Obemannade flygfarkoster spanar eller utför bekämpning medan ledningssystemen utsätts för cyberangrepp. Detta sker samtidigt som påverkans- och vilseledningsoperationer lägger krigets dimridåer. Angrepp kan ske efter månader av omväxlande anspänning och avspänning eller direkt med kort förvaringstid.

Fjärrbekämpning stödjer rysk strategi

Rustningsspiralen på 80-talet tog paus i samband med Sovjetunionens kollaps och 90-talets recession i Ryssland. Utvecklingen tog ny fart på 2000-talet när Putin markerade en återupprättad ambition i kombination med förnyad köpkraft. Rysslands operationer i Georgien, Ukraina och Syrien har gett värdefulla lärdomar samtidigt som kraftmätningen med väst har tagit ny fart. Förmågan till fjärrbekämpning är härvid vital för möjligheterna till ryskt proaktivt agerande både i närområdet och i expeditionära operationer. De taktiska markrobotbrigaderna har ombeväpnats och statliga beväpningsprogrammet (GPV) levererar en ökande andel fartyg, ubåtar, flygplan och markförband som kan avfyra kryssningsrobotar. Arsenalen räknas i tusental vilket gör dem till en avgörande faktor att räkna med. Kärnvapentriaden med strategiska bombflygets kryssningsrobotar, de strategiska ubåtarna och interkontinentala landbaserade robotsystem utgör alltjämt garanten för rysk stormaktsstatus.

Når mål i hela Sverige

Ryssland har en andel moderna fartyg med vertical launch system (VLS) vilket medger att de utöver sjömålsrobot även kan skjuta kryssningsrobotar. 3M-14 Kalibr är exempel på marin kryssningsrobot med räckvidd över hela Skandinavien. En variant kan även skjutas från ubåt via torpedtub. Även sjömålsrobotar som P-800 Oniks har markmålsförmåga. En salva robotar programmeras längs färdvägar där luftförsvaret bedöms svagt och flyger på mycket låg höjd för att försvåra upptäckt med korta reaktionstider som följd. Målsökaren ger god träffsannolikhet.

Major Peter Sehlin

började 1988 som teknisk officer vid Lv4 i Ystad. Sedan 1997 är Peter verksam vid Luftvärnsregementet och har haft befattningar som chef, huvudlärare vid skola och stabsofficer vid insatsförband. Han har genomfört fem utlandsuppdrag, senast i NATO-stab i England. I 15 år har han arbetat som underrättelseofficer och leder i dag Luftvärnsregementets underrättelsearbete. På fritiden vill han gärna ägna sig åt olika former av kampsport, främst karate.

Den sjunde oktober 2015 avfyrade Kaspiska flottiljen 26 st Kalibr mot mål i Syrien. Det var början på en era av ryska attacker med kryssningsrobot mot syriska mål från land, fartyg, ubåt och bombflyg.

Moderniserad markrobotbrigad

Markrobotsystem 9K720 Iskander-M har införts i markrobotbrigaderna vilket ökar den praktiska skottvidden till över 400 kilometer med markrobot 9M723 som kan ”surfa” i luften under återinträdet, vilket ger ökad räckvidd jämfört med renodlad ballistisk bana. Markrobotbrigadens tre bataljoner innehåller totalt tolv lavettfordon med två markrobotar vardera. Brigaden kan även avfyra lätta kryssningsrobotar 9M728. Några markrobotbrigader har även lavetter för en tyngre kryssningsrobot 9M729 vilket därmed gjorde INF-avtalet med USA obsolet. Höga observationspunkter är historiskt vitalt där bräckliga luftfarkoster tidigt kom till militär nytta. I dag kan även ett barn starta en högupplöst sensor från sandlådan och observera flera kilometer bort. I bland annat Ukraina och Syrien har den ryska användningen av UAV:er utvecklats dramatiskt. I Syrien har den primära partnern varit flyg, i Ukraina artilleri- och manöverförband. Reaktionstiderna mäts i gynnsamma fall i enstaka minut mellan målupptäckt och insats med artilleri.

Rysk UAV-utveckling

2009 gavs den ryska UAV-utvecklingen en vitamininjektion tack vare den israeliska Searcher, i Ryssland system Forpost, en 450 kg tung UAV som kommit till god operativ nytta. I dag har Ryssland en stor inhemsk utveckling av UAV. Ett exempel ur en diger lista operativa lätta UAV är Orlan-10 om ca 15 kg från STC. Orlan-10 kan bära optisk sensor, signalspaning/störare eller sambandsrelä där en, två eller tre UAV flygs med kombinationer av nyttolaster för maximal effekt och räckvidd. I klassen MALE (medium altitude long endurance) finns Orion från Kronstadt som är stor nog att bära radar. Orion kan även bära vapen och är beställd av ryska staten.

Orlan 10 UAV

Grom-2, Kh-38, Kh-35, Kh31P

Den större UAV:an Orion från Kronstadt är stor nog för att bära såväl vapen som egen radar.

Stridsflyg med multirollförmåga, på bilden en SU-34 beväpnad med signalsökande robotar, medger ett allsidigt nyttjande av flygplanen. Moderna vapen, sensorer och ledningssystem gör att flygattacker även kan ske från högre höjd och längre avstånd utan avkall på precision med till exempel navigerande glidbomber eller attackrobotar.

I det andra Karabachkriget 2020 spelade patrullrobotar en viktig roll. Även ryska tillverkare erbjuder patrullrobotar, ett exempel är Lancet-3 från Zala som enligt uppgift använts operativt i Syrien. Lancet-3 har en tre kilos stridsdel med zonrörsutlösning. Den kan även enligt tillverkaren egna uppgifter verka mot andra UAV-farkoster.

Utvecklad multirollförmåga

Kriget i Georgien 2008 bedrevs i huvudsak med sovjetisk flygmateriel. I Ryssland ersätts succesivt 70- och 80-talets sovjetiska jakt- och medeltunga attackflyg med multiroll flyg. Några exempel är: Su-30 från Suchoi är utvecklad ur jaktflygplanet Su-27. Su-30 har exporterats till flera kunder och är operativa med ett hundratal Su-30SM/M2 vid jakt- och attackförband i Ryssland. Su-34 är ersättaren till attackflygplanet Su-24M och har till skillnad från Su-24M god möjlighet att överleva en kvalificerad jaktduell. Su-34 kan även bära tunga störkapslar.

Cirka 130 flygplan är operativa parallellt med en sjunkande mängd Su-24M. Su-34 och Su-24M verkar ofta i mixade attackförband. Den smyganpassade Su-57 (PAK FA/T-50) är operativ med enstaka flygplan, avsett att matcha västvärldens F-35 för både kvalificerade attackuppdrag och jaktstrid. Enligt officiella ryska källor är 76 flygplan beställda med leverans fram till 2028.

Attack från högre höjder och avstånd

Stridsflyg med multirollförmåga medger ett allsidigt nyttjande av flygplanen med en högre grad av dynamik. Moderna vapen, sensorer och ledningssystem gör att flygattacker även kan ske från högre höjd och längre avstånd utan avkall på precision med till exempel navigerande glidbomber eller attackrobotar. Kh-38 är exempel på modulär, modern attackrobot med flera målsökaralternativ. Ur Kh-38 har även Grom-2 glidbomb och Grom-1 navigerande robot, utvecklats. Attack kan även ske med tung attackrobot på långa avstånd, bortom även det mest potenta luftvärnets räckvidder, vilket då tvingar oss till duell mot roboten. Flygsamverkan (FAC/JTAC) kan delge information direkt till flyg i luften vilket ger ännu större möjligheter till improvisation. Ryssland inför även IT-stöd exempelvis Strelets för att underlätta spaning och bekämpning. Frifallande lasten är dock alltjämt ett ekonomiskt försvarbart alternativ för enklare uppdrag. Attackflygplan Su-24M och Su-25SM samt bombflygplan Tu-22M3 har utrustats med moderna siktessystemav typen SVP-24. Systemet medger att frifallande bomber och bombkapslar kan fällas med god precision även från dessa flygplan och från betydligt högre höjder, vilket sker till exempel vid attacker i Syrien. Helikoptrars unika egenskaper gör att de fortsatt har vitala roller att fylla inom arméstriden. Även attackflygplanet Su-25SM kommer att ha en roll som ett mycket robust attackflygplan. Specialoperationsförband används doktrinärt för att lokalisera och påverka högvärdiga mål. Kvalificerade luftvärnsförband är naturligt mer sårbara på marken än i luftstridsduell och de vältränade små patrullerna är en högst påtaglig faktor för luftvärnets kritiska delar. Även indirekt eld och minor kan skapa stor oreda.

Ett breddat utfallsrum

Sammanfattningsvis har hotet blivit bredare sedan kalla krigets slutskede. De mest uthålliga hoten är numera obemannade där UAV, patrullrobotar och fjärrbekämpning bjuder nya utmaningar jämfört med det mer förutsägbara flyget och helikoptrar. Flyget kan dock verka med precisionsvapen på större avstånd. Allt samexisterar i en komplex lufthotbild samtidigt som luftvärnet kan möta vältränade patruller på marken – ”och där dog också internet, suck!”.

En Iskanderrobot från en av Ryssland markrobotbataljoner avfyras under en övning i i centrala Sibirien.