Artikelserie om lufthot – del 2 Närområdet:
Lufthoten ökar trots färre piloter I denna artikel, den andra i serien om lufthot beskriver underrättelseexperten, major Peter Sehlin från Luftvärnsregementet lufthoten i vårt närområde med fokus på Ryssland. ”I denna artikel tar jag markperspektiv på bredden av hotkapaciteter i luften. Perspektivet är avgränsat till närområdet och mitt eget. Men först vill jag ge en lite bredare bild och sätta lufthot i ett sammanhang. Historiskt har strävan varit att snabbt slå det försvarande stridsflygets baser och stridsledning samtidigt som det kvalificerade luftvärnet lamslås. Volymer av kryssningsrobotar skapar chockeffekt följt av kvalificerade stridsflygsystem i skydd av störning och flygande skenmål. På marken finns specialoperationsförband för spaning, målangivning, eldöverfall och sabotage. Obemannade flygfarkoster spanar eller utför bekämpning medan ledningssystemen utsätts för cyberangrepp. Detta sker samtidigt som påverkans- och vilseledningsoperationer lägger krigets dimridåer. Angrepp kan ske efter månader av omväxlande anspänning och avspänning eller direkt med kort förvaringstid.
Fjärrbekämpning stödjer rysk strategi Rustningsspiralen på 80-talet tog paus i samband med Sovjetunionens kollaps och 90-talets recession i Ryssland. Utvecklingen tog ny fart på 2000-talet när Putin markerade en återupprättad ambition i kombination med förnyad köpkraft. Rysslands operationer i Georgien, Ukraina och Syrien har gett värdefulla lärdomar samtidigt som kraftmätningen med väst har tagit ny fart. Förmågan till fjärrbekämpning är härvid vital för möjligheterna till ryskt proaktivt agerande både i närområdet och i expeditionära operationer. De taktiska markrobotbrigaderna har ombeväpnats och statliga beväpningsprogrammet (GPV) levererar en ökande andel fartyg, ubåtar, flygplan och mark18
förband som kan avfyra kryssningsrobotar. Arsenalen räknas i tusental vilket gör dem till en avgörande faktor att räkna med. Kärnvapentriaden med strategiska bombflygets kryssningsrobotar, de strategiska ubåtarna och interkontinentala landbaserade robotsystem utgör alltjämt garanten för rysk stormaktsstatus.
Når mål i hela Sverige Ryssland har en andel moderna fartyg med vertical launch system (VLS) vilket medger att de utöver sjömålsrobot även kan skjuta kryssningsrobotar. 3M-14 Kalibr är exempel på marin kryssningsrobot med räckvidd över hela Skandinavien. En variant kan även skjutas från ubåt via torpedtub. Även sjömålsrobotar som P-800 Oniks har markmålsförmåga. En salva robotar programmeras längs färdvägar där luftförsvaret bedöms svagt och flyger på mycket låg höjd för att försvåra upptäckt med korta reaktionstider som följd. Målsökaren ger god träffsannolikhet. Artilleri & Luftvärn
