3 minute read
Framsynta artillerikaptener startade 150-åriga tidskriften
Nästa år, 2022, fortsätter jubileumsfirandet för Artilleri- och Luftvärnsklubben. Detta år fyller nämligen den tidskrift som du just nu läser 150 år. En tidskrift som startades av en trio framsynta artillerikaptener. Styrelseledamoten, major Mats Nilsson har besökt Krigsarkivets arkiv.
Advertisement
”När vi har och ska fortsätta uppmärksamma vår ärevördiga klubbs 150-åriga historia, tycker jag också det är värt att sända en tanke till de framsynta grundarna av klubben och artilleritidskriften. I anmälan till Kungl. Majestät och dåvarande artilleriinspektör för att få tillstånd att starta tidskriften angavs i sammandrag: ”Sedan flera år tillbaka har man bland artilleribefälen hört den önskan uttalas att en tidskrift, huvudsakligen avsedd för artilleristiska ämnen, inom vårt land måste utgivas… så att medan tiden räcker till, söka bereda oss för striden, att vi, när ofreden står för dörren ej må finnas oförmögna att värna vårt land”
Framsynta kaptener
Vilka var då dessa engagerade och framsynta personer? Grundarna till klubben och även tidskriften är tre framsynta artillerikaptener, som av det som framkommer av deras personporträtt och historieskrivning, hade en vilja och ett engagemang utöver det vanliga. Grundarna beskriver också sina ambitioner med tidskriften på följande sätt: ”Vi gör detta i den förhoppning att vårt arbete skall i väsentlig mån delas av våra yrkesbröder och att det därigenom ska framkomma tankeutbyte som av olika åsikters framläggande härflyter… vi räkna därföre på kamraters kraftiga medverkan, men kan tidskriftens utgivande väcka detta gemensamma arbete till liv tro vi det förnämsta ändamålet med dess tillvaro vara vunnet”. För att på något sätt beskriva dessa personer önskar jag nu ge en liten bild av dessa. Så till de tre huvudpersonerna i denna artikel. Dagobert Weber var underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente och utnämndes 1872 till kapten vid Svea artilleriregemente. Sex år senare inledde han en åttaårig period som lärare vid dåvarande Krigshögskolan och var den person som enligt uppgift svarade för redigering av Artilleritidskrift från bildandet till 1886. Sex år tidigare blev Weber antagen som medlem i Kungliga Krigsvetenskapsakademin.
Hugo M A Wennerholm var också en underlöjtnant vid Svea Artilleriregemente. År 1888 utsågs han till löjtnant och under perioden 1888-1896 var han förbandschef vid Vaxholms artillerikår. Han utnämndes efter sin tid i Waxholm till kapten.
Friherre Hjalmar Palmstierna (f. 1836) är den av grundartrion som kom att åtnjuta den främsta officerskarriären. Hans militära bana inleddes som underlöjtnant vid Wendes artilleriregemente 1854. Femton år senare blev han adjutant till prins Oscar och 1873 major och chef för artilleristaben. År 1887 utnämndes han till generalmajor och kombinerade sin officersroll med att vara en av ledamöterna av riksdagen under åren 1865-1866, 1888-1890 samt 1900-1909. I riksdagen representerade han riddarskapet och adeln samt var under två regeringsledamot i egenskap av krigsminister. Avslutningsvis vill jag också lyfta fram en annan framstående medlem som skapat historiska minnen samt inte minst är upphovsmannen till den fond som Artilleri- och Luftvärnsklubben under många år kunnat premiera skickliga och intressanta skribenter, major John Lidnér.
Här är den svart på vitt - anmälan från tre framsynta artillerikaptener om att få starta Artilleriklubben och tillhörande Artilleritidskrift. Året var 1871.
Major Mats Nilsson
John Lindnér
Major John Lindnér var Artilleritidskriften redaktör under åren 1933-35. Efter sitt redaktörskap tog Lindnér initiativet till att instifta John Lindnérs donationsfond. År 1939 skickade han ett handbrev till dåvarande arméchefen, generallöjtnant Per Sylvan med en önskan om att tidskriften skulle öka de svenska artilleriofficerarnas intresse för artillerivetenskapen. Detta också genom att ge ett stöd till fortsatt författarskap inom denna. Samtidigt skänktes överskottet om 10 000 kronor från artilleritidskriften under perioden 1933-1939. Brevet innehöll också en önskan om att en fond för detta fortsatta arbete skulle inrättas. General Sylvan ansåg att förslaget med ett forum för debattartiklar och vetenskapligt utbyte var en bra idé. Resten är som man brukar säga historia. Numer utbildas våra officerare med vetenskaplig grund som en huvudingrediens. Med beaktande av det som tidigare anförts i denna artikel anser jag att Artilleri- och Luftvärnsklubben är och har varit i framkant av utveckling av minst våra egna truppslag avseende många olika aspekter. Inte minst som ett forum för debattartiklar, utbyte av tankar och reflektioner samt goda diskussioner. Det ska vi fortsätta att vara i minst 150 år till!
