Gödsla med kunskap

GÖDSLA MED KUNSKAP Gödslingsråd till svenska växtodlare

Allt börjar med jorden

Rätt näring till rätt gröda

Yara

Historik ...............................................4

Stråsäd...............................................50 Höstsäd..............................................54 Foderkorn och havre..........................58 Maltkorn............................................60 Vårvete...............................................62 Oljeväxter..........................................64 Vall....................................................70 Potatis................................................74 Sockerbetor........................................78 Fodermajs..........................................80 Ärter och åkerbönor...........................82 Frilandsodling....................................84 Skog...................................................86

Verktyg och produkter från Yara .......88 Sortiment ..........................................93 Noteringar.........................................94

Gödsling som håller i längden Gödsla i balans...................................14 Hållbar intensifiering..........................16 Markkartering....................................22 Markanalys........................................24 Växtanalys & bladgödsling................28

Den livsviktiga näringen Stallgödsel..........................................32 Kväveformer och kvävegödselmedel...34 Kvävegödsling....................................36 Fosforgödsling....................................40 Kalium och kaliumgödsling................42 Gödsling med svavel och magnesium.44 Gödsla lönsammare med NPK...........46

Copyright © 2020 Yara

ATT GÖDSLA MED KUNSKAP För oss på Yara är det viktigt att medverka till en lyckad livsmedelsproduktion i alla led, men främst i odlingsledet. Du som lantbrukare ansvarar för några av de mest betydelsefulla delarna i detta viktiga arbete. Att säkerställa hållbar produktion av råvaror för livsmedel, foder och energi och samtidigt skapa ett önskat landskap med omtanke om miljön kräver mycket, inte minst kunskap.

Vi har i denna bok samlat viktig grundläggande information som hjälper dig att hålla dig kontinuerligt uppdaterad. Och skulle något råka falla i glömska vill vi göra det lätt för dig att hitta uppgifterna igen.

Av jordens drygt hundra grundämnen är 17 nödvändiga för växter. För att få friska grödor och goda skördar och bibehålla bördigheten är det oerhört viktigt att balansera tillförsel och bortförsel av de viktigaste ämnena. Som lantbrukare behöver du även ta till dig kunskap om nya tekniska hjälpmedel samt anpassa dig till väder, utveckling av nya sorter, ökade kvalitetskrav m.m.

I den här boken hittar du genomgående QR-koder som hänvisar till vår hemsida. Vi uppdaterar hemsidan hela tiden med senaste råd och rön om växtnäring. Vårt mål är att samarbetet med Yara ska göra ditt arbete med växtnäring lättare och anpassat till din gård. En del i detta är att bidra med kvalitetsprodukter som stödjer och stärker din gödslingsstrategi. En annan, minst lika viktig del, är att ständigt hjälpa till att utöka ditt kunnande. Det är det vi kallar att gödsla med kunskap.

Trevlig läsning önskar vi på Yara Sverige!

Allt börjar med jorden Människan har brukat jorden sedan urminnes tid. De flesta i befolkningen ägnade största delen av sin vakna tid med att producera livsmedel. Detta strävsamma arbete har alltid varit en god bas för vidare rationalisering. Framavling av dragdjur, ångmaskiner som gjort det möjligt att bygga traktorer, förädling av växter och tillämpning av kunskap inom teknik och kemi är exempel på innovationer som gjort att färre och färre människor kan föda fler och fler.

Plöjning i mitten av 1800-talet 4

5

John Deeres ikoniska Waterloo Boy började tillverkas 1918

Fram till mitten av 1800-talet var ängen åkerns moder.

Från ängen fick man vinterfoder till djuren som i sin tur stod för gödsel till åkrarna. För varje tunnland åker krävdes tre tunnland äng. Allteftersom befolkningen ökade och den industriella revolutionen påbörjades i mitten av 1800-talet ändrades kravet på försörjning och andelen arbetskraft i lantbruket minskade. Kraven på lantbruket att leverera livsmedel snabbare och billigare ökade.

Samtidigt började kunskaperna från industrin spridas vidare till lantbruket. Ett exempel är företaget John Deere som grundades 1837 i Illinois USA.

6

En vetenskap med grund i fågelspillning 1840 upptäckte Justus von Liebig, en pionjär inom den organiska kemin, att man kunde fördubbla skörden om man tillförde rätt näringsämne till marken. Guano, en mineralrik spillning från sjöfåglar som levde på öar utanför Perus kust, hade under en väldigt lång tid använts för att tillföra näring till marken. De miljontals ton guano som skeppades från öarna under andra hälften av 1800-talet bidrog kraftigt till att effektivisera jordbruket men samtidigt var tillgången på guano begränsad och jordbruket behövde en annan lösning.

Många fartyg anlände till guanoöarna för att få lastrummen fyllda med den värdefulla fågelspillningen.

1903 möttes två idérika norrmän – vetenskapsmannen Kristian Birkeland och entreprenören Sam Eyde. Dessa två blev först i världen med att utvinna kväve direkt ur luften och framställa salpetersyra som neutraliserades med kalk till mineralgödsel.

Deras metod förfinades av en grupp forskare i Notodden i Norge och blev grundpelaren i företaget Norsk Hydro som bildades 1905. År 2004 delades Norsk Hydro upp och den del som hade hand om tillverkning och försäljning av mineral­ gödsel tog namnet Yara.

Kristian Birkeland

Sam Eyde 7

Under senare delen av 1800-talet startades mineralgödselfabriker på flera platser i Sverige. I Helsingborg uppförde 1875 Konsul Nils Persson en fabrik tillsammans med några av traktens större lantbrukare. Fabriken slogs senare samman med en superfosfatfabrik i Landskrona och blev det svenska startskottet till dagens Yara.

100 år av kunskap om växtnäring Ammoniak och salpetersyra, två grundkomponenter i många mineralgödsel, kunde tillverkas redan i början av 1900-talet, men fram till mitten av seklet var användningen av mineralgödsel begränsad. Kunskapen om när och hur mycket gödsel som skulle tillföras olika grödor var ännu i sin linda. Det krävdes också en stor omställning i strategier och tänkande hos lantbrukarna för att använda de nya forskningsrönen fullt ut. Tack vare omfattande forskningsinsatser och rådgivning lärde sig lantbrukare mer och mer om de komplexa interaktioner som styr odlingen och gödselns effektivitet liksom effekterna av mineralgödsel på klimat och miljö.

8

Dramatiskt ökande avkastningar Under början av 1900-talet härjades världen av världskrig och svält. Det fanns ett skriande behov av mat. Samtidigt ökade utvinningen av olja kraftigt vilket ledde till att kostnaderna för energi minskade.

Tillgången på billig energi drev på en ännu kraftigare rationalisering av jordbruket. Under 1930- och 40-talet kom produktionen av mineralgödsel igång på allvar och skördarna ökade.

Mekaniseringen fortsatte under efterkrigstiden, med den mobila skördetröskan skedde ännu en revolution inom jordbruket. Samtidigt ställdes det ännu högre krav på större avkastningar för att primärproduktion av livsmedel skulle löna sig. Företagen som försörjde lantbruket med insatsmedel följde med i utvecklingen.

Superfosfatindustrin* växte snabbt. Nya fabriker startades och bolag slogs samman.

*Superfosfat = fosforgödselmedel, Ca(H2PO4)2

Claas, som grundades 1913, var tidigt ute med bogserade skördetröskor. Tröskan på bilden är en CLAAS Super-Automatic från slutet av 1950-talet.

9

På 1960-talet skedde den s.k. gröna revolutionen. Förädlare tog fram nya högavkastande sorter.

Användning av mineralgödsel och växtskydd ökade skördarnas storlek medan mekaniseringen gjorde det möjligt för lantbrukare att bruka och skörda mycket större arealer snabbare. På 1930-talet kunde en bonde försörja 4 personer. År 2010 hade det antalet ökat till 155 1. ­Mannen bakom den gröna revolutionen, ­Norman Borlaug, belönades 1970 med Nobels fredspris. Tack vare hans och många andras forskning om växtsjukdomar och genetik kunde vi trygga livsmedels­försörjningen till en ständigt växande b ­ efolkning och det urbana levnads­sätt som växte fram ur den ­industriella revolutionen.

Källa: U.S. Department of Agriculture, https://www.usda.gov/

Norman Borlaug

Fokus på FoU i lantbrukets tjänst har alltid haft hög prioritet på Yara. 1988 provtogs cirka 2 000 fält med Supras nyutvecklade jordprovtagare för att bestämma markens kväveinnehåll i enskilda fält.

Många bäckar små blir en stor flod

1

Efter andra världskriget fanns det en stor efterfrågan på livsmedelsprodukter både i Sverige och runt om i världen. Idéerna om storskalighet och stordrift började växa fram. Med hjälp av Länsstyrelserna drev politikerna fram en omfattande strukturrationalisering av det svenska jordbruket för att göra det mer effektivt och konkurrenskraftigt. Målet var även att upprätthålla en självförsörjning av mat i landet. Försörjningsmålet nåddes så effektivt att det uppstod överskott i primärproduktionen. Med 1990 års jordbruksreform utsattes lantbrukare för allt hårdare ekonomisk press på grund av den ökande globaliseringen och produktionen skedde fram till 1995 på basis av världsmarknadspriser.

10

Miljarder människor 8

Från och med sveriges EU-inträde 1995 ges bidrag enligt CAP (EU Common Agricultural Policy) och i dag är specialiseringen utpräglad. I stora regioner odlar man till stor del spannmål medan andra regioner fokuserar på djurhållning och odlar främst vall och köper in foderspannmål.

7 6 5

Under en lång tid var jordbruket främst inriktat på att effektivisera produktionen och höja skördarna för att kunna mätta en hungrande befolkning. Med Rachel Carsons bok ”Tyst vår” som kom ut 1962 sattes miljöfrågorna i fokus. Det växte fram en förståelse att produktion och miljö måste gå hand i hand. Under de kommande 40 åren utvecklades det svenska jordbruket till att ta mycket mer hänsyn till miljöbelastningen från produktionen. Som ett resultat har belastningen från odlingen minskat avsevärt. Till exempel tillförs idag mineralgödsel efter grödans aktuella behov och med hänsyn till fältets variationer.

Nästa fas i jordbrukets utveckling är digitalisering och robotisering.

Nya mätmetoder och styrsystem samt ökad automatisering och precisionsodling hjälper oss att skapa ett ännu mer miljövänligt, lönsamt jordbruk med hållbart ökande skördar.

4 3 2 1 0 1900

1920

1940

1960

1980

2000

2020

Ungefär hälften av jordens nuvarande befolkning lever tack vare mineralgödsel. 2050 kommer vi att vara 2 miljarder fler och enligt forskare är mineralgödsel nödvändigt för att vi alla ska få tillräckligt med mat.

Antal människor utan mineralgödsel

Antal människor tack vare mineralgödsel

Idag är vi nästan 8 miljarder människor på jorden och det beräknas att närapå hälften av oss inte hade kunnat leva om vi inte lärt oss att tillverka mineralgödsel.

Yara fokuserar på forskning och utveckling av mineralgödsling såväl som digitala verktyg för odlare

11

Gödsling som håller i längden År 2050 kommer världens befolkning att vara nästan 10 miljarder.

För att alla ska få tillräckligt med mat måste livsmedelsproduktionen öka kraftigt. Men brist på jordbruksmark och vatten i kombination med klimatförändring gör att jordbrukarna måste hitta nya sätt att öka avkastningen. Ett sådant sätt är att introducera ny teknik, nya sorter, precisionsodling och större fokus på växtnäring. Denna strävan att öka avkastningen från befintliga jordbruksmarker kallas ”hållbar intensifiering”.

12

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

13

LIEBIGS TUNNA Det man kallar Liebigs tunna visar hur brist på ett enda växtnäringsämne sänker grödans förmåga att tillgodogöra sig övriga näringsämnen. För att nå maximal effekt av gödslingen krävs det alltså rätt balans mellan de olika näringsämnena. Brist på ett enda näringsämne skapar samtidigt överskott av andra näringsämnen, vilket ökar risken för näringsläckage.

Gödsla i balans Gödsling har som uppgift att tillgodose plantans behov av växt­ näring och därigenom säkra en god skörd och bra ekonomi i odlingen. Dessutom syftar den till att bibehålla odlingsmarkens bördighet och produktionsförmåga på lång sikt.

Samtidigt är det viktigt att minimera förluster till omgivningen.

Både för plånbokens och för miljöns skull.

14

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

Balanstänkande Gödslingsråden i den här boken grundar sig på svenska fältförsök. Grödan tar upp växtnäring från marken under sin tillväxt. Med skörden förs sedan en del av växtnäringen bort. Om den bort­ förda näringen inte ersätts utarmas jorden och odlingen blir inte uthållig på sikt. Växtnäringen kan ersättas med mineralgödsel, stallgödsel eller näring från kretslopp av näring i samhället.

Vid ekonomiskt optimal gödsling är ofta bortförsel av växtnäring med skörden nästan densamma som tillförseln genom gödsling.

Det innebär en balanserad gödsling och hög effektivitet för tillförd växtnäring.

Balanstänkandet kan dock inte användas helt okritiskt. För att grö­ dan skall kunna ge optimal avkastning måste det totala upptaget av näring vara större än bortförseln i skörden. (För att se hur mycket som förs bort med skörden för respektive gröda, scanna QR-koden.)

Skillnaden återcirkuleras sedan via skörderesterna till marken för att tas upp kommande år. Särskilt tydligt blir det för kalium i stråsäd där grödan behöver ta upp cirka 6 gånger mer kalium i rötter, halm, blad m.m. än vad som sedan förs bort i kärnskörden.

Har marken ett lågt näringsinnehåll måste man gödsla mer än vad som bortförs med skörden ända tills växtnäringsinnehållet i marken kommer i balans. På motsvarande sätt rekommenderas en lägre till­ försel än vad som bortförs på jordar som är rikt uppgödslade sedan tidigare. På några års sikt kommer då marken i önskad balans.

Vilken nivå man ska sikta på för balansen avgörs av vilka grödor som odlas i växtföljden. I till exempel vall och höstvete kan en lägre nivå för fosfor accepteras än i växtföljder med potatis, sockerbetor eller frilandsgrönsaker.

Om våra gödslingsråd Våra gödslingsråd tar hänsyn till ekonomiskt optimum, växtnärings­ balans och miljö. Rekommenderade givor av fosfor balanserar mot P-AL-tal 6 för de flesta grödor. Om potatis och sockerbetor är en viktig del av växtföljden rekommenderas dock balans vid P-AL-tal 10, se kapitlet om växtföljdsanpassad gödsling.

I balansberäkningarna för kväve förutsätts att den mest effektiva gödslingsmetoden används och att mängden anpassas efter fältets behov.

Grödans behov av gödselkväve kan variera mycket mellan åren och inom fältet beroende på årets skördepotential och markens kväveleverans. För att nå så långt som möjligt i anpassning av kväve­gödslingen används en rad verktyg såsom Yara N-Sensor®, atfarm, N-Tester BT och Yara N-Prognos™. För att läsa mer om våra verktyg, följ QR-koden nedan.

Mer information om växtföljdsanpassad gödsling hittar du på sidorna 46–47. Du kan också använda QR koden för att komma till Yaras webbaserade verktyg för Bördighetsanpassad P- och K-gödsling.

Balanserad gödsling innebär också en gödsling där grödan inte bara tillförs N, P och K utan också andra viktiga näringsämnen efter behov, t.ex. svavel, magnesium, koppar, bor och mangan. För att bedöma odlingsplatsens behov görs analyser av jord och växt.

För mer information, följ respektive QR-kod

Yaras alla verktyg

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

PK-appen

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

15

Hållbar intensifiering Hållbar intensifiering handlar om att öka skörden från befintlig åker­areal och samtidigt minska miljöpåverkan. Detta är nödvändigt för att vi ska kunna klara de stora globala utmaningar vi står inför med livsmedels­försörjning samt klimat- och miljöanpassning:

• Ökat behov av mat. År 2050 kommer jordens befolkning att vara 9,7 miljarder. För att mätta alla människor behövs 60 % mer mat 1.

• Bevara naturmark. För att bromsa klimatpåverkan och bibehålla den biologiska mång­ falden måste vi bevara regnskogar och annan naturmark.

• Minska negativ miljöpåverkan. Jordbruket står för cirka 20 % av världens utsläpp av klimat­gaser 2. Övergödning av vatten (eutro­ fiering) är ett annat både globalt och lokalt problem.

16

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

Målinriktade svenska odlare har halverat förlusterna

Ett högt växtnäringsutnyttjande är nyckeln

Svenskt lantbruk har systematiskt arbetat för att öka växtnäringsut­ nyttjandet och minska kväve- och fosforläckaget.

Genom att se till att grödan utnyttjar växtnäringen effektivt får man hög skörd samtidigt som näringsförlusterna och utsläppen av klimatgaser från odlingen minskar.

Detta har gett resultat: • Överskottet av kväve på åkern har halverats sedan 1995. Samti­ digt har bortförseln av kväve varit ungefär konstant, se diagram­ met. Det innebär att växtnäringsutnyttjandet ökat betydligt, från från 55 till 70 %.

• Kvävehalterna i åar i jordbruksdominerade områden har halve­ rats de senaste 20 åren. För fosfor är trenden inte lika tydlig, men förlusterna har minskat rejält i de flesta undersökta vattendragen 3.

Även om mycket har gjorts de senaste decennierna för att förbättra upptaget av växtnäring måste näringsutnyttjandet fortsatt förbätt­ ras. Våra gödslingsråd beskriver hur man bör gå tillväga och kan sammanfattas på följande sätt: • Markkartera regelbundet.

• Gödsla balanserat med N, P, K, S. Brist på ett näringsämne innebär sämre utnyttjande av andra näringsämnen.

• Anpassa givans storlek efter grödans behov, markens leverans av näring, förväntad skörd och årsmån.

Kvävebalans i Sverige sedan 1995

• Tillför gödseln vid rätt tidpunkt för att garantera ett snabbt upptag.

kg N/ha 160 = Överskott

• Dela stora kvävegivor i mindre givor efter grödans upptag.

= Bortförsel med skörd

• Radmylla grundgödselgivan i vårsådda grödor, t.ex. vårsäd, potatis och sockerbetor.

140

120

• Använd Yaras verktyg , se sidan 88.

100

• Välj rätt kväveform, se sidan 34–35.

• Utnyttja stallgödseln effektivt.

80

• Bibehåll god markstruktur, det vill säga ha en god dränering och undvik packning.

60

• Kalka vid behov. För högt eller lågt pH kan medföra fastlägg­ ning av flera näringsämnen, se sidan 25.

40

20

0 1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

2016

Överskottet av kväve har halverats på åkern. Diagrammet visar svenskt genomsnitt för kvävetillförsel, bortförsel och överskott. Källa: Kväve- & Fosforbalanser för jordbruksmark och Jordbrukssektor 2016, Sveriges officiella statistik.

Underhåll mullhalten Höga skördar är inte bara positiva det enskilda året, utan innebär dessutom att markens bördighet bibehålls eller ökar. Detta beror på att mer rötter och skörderester gör att mullhalten stiger.

Kvävegödsling under ekonomiskt N-optimum medför låga skördar och därmed lägre mullhalt.

Källor: FAO (2012): World Agriculture towards 2015/2030 FAOSTAT (2020) 3 Jens Fölster. SLU, 2012. Kväve och fosfortrender i jordbruksvattendrag.

1

2

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

17

Optimal N-giva ger minimal utlakning

500 000 ton mindre CO2

Det kväve som grödan inte har nytta av kan läcka till åar och hav.

Om man gödslar upp till ekonomiskt optimal kvävegiva använder grödan det kväve som finns tillgängligt.

Jordbruket står för cirka 20 % av världens utsläpp av klimatgaser.

Den största utsläppskällan är uppodling av naturmark, till exempel grässtäpp och regnskog.

Tvärtemot vad många tror så minskar inte läckaget om kvävegivan sänks under optimal nivå, däremot tappar man i skörd och kvalitet, se diagrammet.

Genom att optimera produktionen på den åkerareal som finns idag, kan vi tillsammans minska risken för att mer naturmark uppodlas.

Vi i Sverige kan bidra till lägre utsläpp på flera sätt.

Ingen ökad risk upp till N-optimum Skörd ton per ha Skörd, skillnad från optimum

1

Utlakning kg/ NO3ha Optimal kvävegiva

0

20 %

Alla andra källor (energi, transport, industri etc.), 79,7 %

50

Produktion av mineralgödsel, 1,1 %* 40

-1

30

-2

20

-3

10

-4

0

Lantbruksdjur och stallgödsel, 6,5 % Mineralgödsel, 1,3 % Risodling, 1,0 % Skörderester och organogena jordar, 1,2 % Ändrad markanvändning till odlad mark, 9,2 %

Minskad skörd

-5 -150

-100

-50

0

50

100

150

Upp till optimal kvävegiva är risken för utlakning liten. Först vid högre kvävegivor ökar utlakningen. (Prickarna i diagrammet visar skörd respektive utlakning vid olika N-givor år 2007–2009 i havre på lättjord i Götala. Linjerna visar medeltal). Källa: S. Delin, M. Stenberg, SLU.

Lägre P-förluster Fosfor som försvinner från jordbruksmark är oftast bunden till markpartiklar som lermineral. Förlusterna sker genom ytavrinning och läckage genom markprofilen. Det finns flera metoder för att minska fosforförlusterna till vatten, bland annat kan man: • Gödsla årligen med P i form av NPK, det vill säga inte förråds­ gödsla med P. • Öka mullhalten genom att ta höga skördar (ger mer rötter och stubb). Ökad mullhalt ger förutom högre bördighet en bättre markstruktur som minskar P-förlusterna.

• Anlägga skyddszoner där det finns risk för ytavrinning till diken och bäckar.

• Strukturkalka. Aktiv kalk binder samman och stabiliserar mar­ kens lerpartiklar, vilket gör att P-förlusterna minskar eftersom lerpartiklarna inte följer med regnvattnet ut i diken och vidare till sjöar och hav.

• Anlägga fosfordammar. Lerpartiklarna i vattnet sjunker till ­botten och stannar där.

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

Källa: FAOSTAT (2020) *Beräkning med bas från IFA och FE 2015

Ökad utlakning

Avvikelse från optimum, kg N/ha

18

Globalt 54 miljarder ton CO2-ekv, varav jordbruk 20 %

Använd gödsel med låg klimatpåverkan

Yara har sedan 2010 med hjälp av katalysatorteknik mer än halv­ erat utsläppet av växthusgaser från produktionen av kvävegödsel­ medel. Halveringen innebär att svenska lantbrukare som köper Yaras gödsel bidrar till att drygt 500 000 ton mindre CO2-ekvi­ valenter årligen släpps ut (det motsvarar 1 % av Sveriges totala utsläpp som var 52 miljoner ton CO2-ekvivalenter år 2018) jämfört med gödsel som produceras utan katalytisk rening.

Utsläpp av växthusgaser vid tillverkning av mineralgödselkväve kg CO2e/kg N 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0

2010

2019

2023

Klimatavtrycket vid tillverkning av Yaras kvävegödsel har senare år reducerats med mer än 50 % genom införande av katalysatorteknik. Ytterligare ett steg kommer att införas succesivt från 2023 genom att ersätta naturgas i processen med el från sol, vind och vattenkraft.

Automatkammare för mätning av lustgas.

Foto: Magdalena Wallman.

Nästa tekniksteg mot en fossilfri gödselproduktion är i full gång, där kommer Yara att ersätta dagens användning av naturgas med el från sol-, vind- och vattenkraft. Med den nya teknologin kommer utsläppet av växthusgaser vara mindre än 1/10 av 2010 års utsläpp.

Mer studier behöver göras men resultaten indikerar att vi kan påverka lustgasavgångarna genom en väl fungerande dränering och att hålla nitratkvävenivån låg under sen höst och vinter.

Minska klimatutsläppen från åkern

Lägre tillförsel av kadmium

Lustgas är en kemisk förening som består av kväve och syre (N2O).

Gasen bildas naturligt i marken, men hur mycket som bildas beror på en rad olika faktorer och hur de samverkar är än så länge ett ganska nytt forskningsområde. En av de stora utmaningarna med lustgas är att den är en stark växthusgas, där 1 kg lustgas motsvarar utsläpp av cirka 298 kg koldioxid ur ett 100 års perspektiv.

Preliminära resultat från försök på Lanna försöksstation utförda 2015–2016 visar att gödsling med mineralkväve som motsvarar grödans behov inte gav större lustgasavgångar än helt ogödslade led1. Försöken visade också att högre mineralgödsling med N än grödans behov och gödsling med organiska gödselmedel gav en högre lustgasavgång än helt ogödslade led. I försöket var det tydligt att vädret påverkade avgången av lustgas till mycket stor del. På våren sågs en högre avgång om vatteninnehållet i marken var högt men allra högst var lustgasavgångarna på vintern när marken omväxlande töade och frös.

Källa: Växtpressen nr 2. 2020. Ingemar Gruvaeus, Yara.

Optimal gödsling ökade inte lustgasavgången

1

Kadmium finns naturligt i berggrunden och därför också i råvaran för fosforgödselmedel. Kadmiumhalten i gödsel varierar beroende på råvarans ursprung. I Sverige är högsta tillåtna gräns 100 mg Cd/kg fosfor.

Alla våra YaraMila- och Balansprodukter innehåller mindre än 12 mg Cd/kg fosfor. Det innebär att produkterna kan användas i odling enligt Svenskt Sigill.

Vår kadmiumgaranti ingår under punkten ”Miljö” i Yara 4-punkts­ garanti (se sidan 92).

P- och PK-produkter omfattas inte av kadmiumgarantin.

Anm: CO2 i texten avser CO2-ekvivalenter, vilket även är en omräkning av olika växthusgasers klimateffekt till motsvarande mängd CO2.

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

19

– Vi lägger så lite kväve som möjligt för att få ut så mycket som möjligt i skörd, säger Eric Wallin muntert.

20

INTERVJU: ERIC WALLIN, VÄSTRABY

N-Sensor sparar både tröska och tork På Västraby i nordvästra Skåne litar man på sin Yara N-Sensor® som får spela fritt och variera N-givan efter höstvetebeståndet vid den 2:a och 3:e N-givan. Resultatet är jämnare mognad som sparar både tröska och tork.

Strategin för effektiv kvävegödsling är enkel på Västraby gård, norr om Helsingborg i Skåne.

– Vi lägger så lite kväve som möjligt för att få ut så mycket som möjligt i skörd, sammanfattar Eric Wallin muntert.

Han är platschef på Västraby och ansvarar för både växtodling på 750 hektar och de 460 mjölkkorna.

Sensor får spela fritt I praktiken är N-gödsling inte fullt så enkelt när tankar ska tas från teori till praktik. Men sensorteknik i kombination med Nollrutor hjälper numera till med N-styrningen. En egen Yara N-Sensor är verktyget som till syvende och sist bestämmer den totala N-givan i höstvete. Den 1:a givan är rak över alla 300 hektar, men därefter följer en 2:a och 3:e giva där N-Sensorn håller i taktpinnen.

– Sensorn får spela helt fritt och variera kväve­givan efter eget förstånd. Då blir det bäst, säger Eric.

Presenning under press Sensorn samarbetar med två Nollrutor som läggs ut varje år. I Nollrutorna läser man av N-mineraliseringen på det aktuella fältet under det aktuella året. Eric kör lastaren som servar gödningsspridaren med mineralgödsel.

– Då måste jag också hinna få ut en presenning innan spridaren är framme på skiftet.

Under presenningen blir höstvetet ogödslat så ytan blir därmed en Nollruta.

När spridaren har passerat tar Eric bort presenningen igen, men sedan ska den ut två gånger till inför den 2:a och 3:e givan. Det är lite tidspressat att få ut Nollrutorna i det hektiska vårbruket, men det är värt mödan menar Eric.

Svår etablering Hans största huvudvärk är dock inte att hinna ut med presenningen före spridaren.

– Nej, det är väl snarare att över huvud taget etablera grödorna och få dem att växa och trivas!

Uttalandet speglar hur svårbrukad den mullfattiga och struktursvaga lerjorden är.

Den måste bära bra grödor år 1 för att kunna prestera en bra gröda år 2 resonerar Eric.

– Ligger jorden för fäfot blir det inget liv i den, och den blir kompakt som ett lock, beskriver han.

Motsatsen är vallen som Eric betraktar som motorn i växtodlingen. Med vall tar Västraby 1,5 ton höstvete mer per hektar än vad man hade gjort utan vall slår han fast. Och förutom växtföljden är tajmingen viktig på Västrabys jordar. Det är slut med slirandet på våta höstleror.

– Vi har tidigarelagt all jordbearbetning.

Ju tidigare desto bättre!

Markkartan skvallrar

Markkarteringen från 20 år tillbaka skvallrar om att P-statusen faller över tid. Bara rena N-gödselmedel räcker alltså inte och därför läggs numera NPK till vårsäd, majs och sockerbetor vid sådd.

– Det gör nytta. Med NPK stiger skördarna igen.

Fosforstatusen varierar också stort mellan och inom skiftena. Därför använder man stallgödseln för att täppa till de största hålen på fosforkartan.

– Vi kör fastgödsel för att lappa och laga och jämna ut fosforstatusen på gården, förklarar Eric.

Oväntad effekt I flyt- och fastgödseln finns också 20 ton rent N att tillgå. Men på Västraby går det åt ca 80 ton per år visar växtnäringsbalansen. Så skillnaden på 60 ton måste fyllas med inköpt mineralgödselkväve. Det totala N-behovet har inte sänkts sedan N-Sensorn började användas, men sensorn fördelar kvävet klokare och jämnare. Glesa bestånd får lägre N-giva, som ger mindre grönskott och jämnare mognad. Det gör det enklare att tröska höstvetet och billigare att torka.

– Det var en oväntad effekt, men sensorn sparar på både tröska och tork, konstaterar Eric Wallin.

Västrabys växtnäringsbalans för fosfor visar ±0 sett över flera år. Men balansen stämmer inte med verkligheten har Eric upptäckt.

21

Markkartering För att kunna anpassa gödsling och kalkning efter behov krävs kän­ nedom om förutsättningarna på fältet. Vid markkartering fastställs markens innehåll av växtnäring, kalktillstånd, jordart samt mullhalt.

Karta eller protokoll upprättas, där analysresultaten relateras till provtagningsplatsen på fältet.

Hur ofta kartering ska göras beror på förhållandena på de enskilda fälten, men ungefär vart tionde år brukar vara lämpligt för en så kallad standardkartering. Mellan standardkarteringarna kan upp­ följningskarteringar göras.

22

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

Standardkartering Vid punktkartering placeras provpunkterna systematiskt över fältet eller anpassas efter skillnader i jordart och mullhalt. Normalt tas 1 prov per hektar. Detta jordprov ska innehålla minst 10 borrstick till 20 cm djup, tagna inom en cirkel med 3–5 meters radie.

Punkterna bör märkas ut med GPS-positionering.

Då kan man komma tillbaka till exakt samma punkter vid om- och uppföljningskartering.

Ytkartering kan som alternativ till punkt­ kartering användas för skiften mindre än 3 ha som har jämna jordartsförhållanden och inga kalkningsbehov. Då tas 1 prov per skifte. Provet ska innehålla 15–20 borrstick till 20 cm djup, tagna så att hela ytan väl representeras.

Uppföljningskartering För att följa upp förändringar främst vad ­gäller pH-, P- och K-tillstånd, kan uppfölj­ ningskartering göras ungefär vart tredje år. Man återkommer då till intressanta provpunkter med hjälp av GPS eller annat hjälpmedel. Vid en uppföljning provtas cirka 1/5 av de ursprungliga punkterna.

I Jordbruksverkets broschyr ”Rekommendationer för gödsling och kalkning” finns en mer omfattande beskrivning av karterings­ förfarandet.

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

23

Markanalys Jordproverna från markkarteringen skickas till ett laboratorium för analys. Förutom analys av pH och olika växtnäringsämnen analyse­ ras ofta jordart och volymvikt.

Jordart Vid jordartsanalys bestäms mullhalt och jordens sammansättning av mineralpartiklar (ler, sand med mera). Jordarten förändras inte, förutom mullhalten som kan påverkas i ett långt perspektiv.

24

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

Det är viktigt att känna till hur jorden varierar mellan olika fält och inom ett och samma fält.

Jordens egenskaper påverkar såväl bruknings­ betingelser som förmågan att binda växtnäring.

Mullhalten har dessutom viss betydelse för hur mycket kväve som mineraliseras under växt­ säsongen.

Volymvikt Grödornas rötter tar upp näring från en viss volym jord. Växtnäringsinnehållet i analysen

anges per viktenhet jord. Volymvikten kan skilja sig mycket mel­ lan fastmarksjordar (mineraljordar) och mulljordar. Riktvärdena är anpassade efter volymvikten för fastmarksjordar (i genomsnitt 1,25 kg/l). Om volymvikten är under 1,0 kg/l måste jordanalys­ värdena korrigeras. Vid låg volymvikt blir annars matjordens inne­ håll av växtnäring överskattat.

Lusern Sockerbeta Vete Baljväxter Oljeväxter

Exempel: En mulljord har volymvikten 0,4 kg/l och analysvärdet 9,0 mg P/100 g jord. Korrigeringsfaktorn blir 0,4/1,25 = 0,32. Justerat fosforvärde blir 9,0 × 0,32 = 2,9 mg P/100 g jord. Fosforklassen blir då II istället för IV. Se tabell för fosforklasser på nästa sida.

Korn Rödklöver Råg och vallväxter Havre och potatis 5,0

pH

5,5

6,0

6,5

7,0

7,5

8,0

pH-värde

pH-värdet är ett mått på vätejonkoncentrationen i marken. pH-vär­ det påverkas av växternas näringsupptag, vilka gödselmedel som används samt försurande nedfall. Tillsammans med uppgifter om jordart och mullhalt upplyser pH-värdet om kalkbehovet.

Diagram 1. Optimalt pH-värde för olika grödor.

Olika grödor ställer olika krav på pH-värde, se diagram 1 ”Opti­ malt pH-värde för olika grödor”. pH-värdet har också stor bety­ delse för de olika växtnäringsämnenas tillgänglighet, se diagram 2.

Kväve

På mineraljordar med mindre än 6 % mull ligger det optimala växtnäringsutnyttjandet vid pH 6–7 beroende på lerhalt (högre pH-värde vid högre lerhalt). På jordar med högre mullhalt ligger det optimala pH-värdet något lägre.

Fosfor Kalium Svavel

Lättlösligt fosfor (P-AL)

Kalcium

P-AL ger ett ungefärligt mått på den mängd fosfor som är relativt lätt tillgänglig för grödan att ta upp under växtsäsongen. P-AL mäts i mg P/100 g lufttorr jord och grupperas i olika klasser:

Magnesium

Fosforklass P-AL-värde

I

II

III

IVa

IVb

V

0–2

2–4

4–8

8–12

12–16

16–

Järn Mangan Bor

Färgmarkering Zink

I växtföljder med uteslutande vall och spannmål bör man sträva mot P-AL-tal 6. I växtföljder med potatis och/eller sockerbetor ligger optimal P-AL väder på runt 10, se mer under kapitlet Fosfor­ gödsling på sidorna 40–41.

Gödsling med fosfor sker lämpligast till varje gröda för att minska risken för förluster och uppnå högsta effektivitet av gödslingen.

4,0 Starkt sur

4,5

5,0 Måttligt sur

5,5

6,0 Svagt sur

6,5

7,0 Neutral

7,5

8,0 Alkalisk

pH-värde Reaktion

Diagram 2. pH-värdets inflytande på tillgängligheten av olika växtnäringsämnen i marken enligt Troug. Där banden är som bredast är tillgängligheten som störst.

Koppar finns inte med i bilden, men tillgängligheten för detta näringsämne är som störst vid pH 5–6.

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

25

Lättlösligt kalium (K-AL)

Grödor känsliga för brist är vallbaljväxter och potatis. För att minska risken för rostfläckighet i potatis bör Ca-AL ligga över 100 mg/100 g jord för känsliga sorter och över 70 mg/100 g jord för måttligt känsliga sorter.

K-AL är ett mått på växttillgängligt kalium och uttrycks i mg K/100 g lufttorr jord. Även K-AL grupperas i olika klasser: Kaliumklass K-AL-värde

I

II

III

IV

V

0–4

4–8

8–16

16–32

32–

Färgmarkering

Kalium kan förrådsgödslas på lerjordar. På sand-, mull- och mojor­ dar bör en årlig gödsling ske eftersom kalium lätt utlakas på dessa jordar. I vallodling bör kalium tillföras till varje delskörd.

Lättlösligt magnesium (Mg-AL) Mg-AL anger växttillgängligt magnesium. Gränsvärdet för brist är 4–10 mg/100 g lufttorr jord. Den lägre siffran gäller för jordar med låga lerhalter och den högre för höga lerhalter. Jordar med störst risk för brist är mullfattiga sandjordar, organogena jordar och jor­ dar med höga K-AL-tal.

K/Mg-kvot Kalium och magnesium konkurrerar med varandra vid upptag­ ningen genom rötterna. För stor mängd kalium i förhållande till magnesium kan leda till Mg-brist med skördesänkning som följd.

Vallfoder med för lågt magnesiuminnehåll kan medföra hälso­ problem för idisslare. För att undvika Mg-brist i plantan bör K/ Mg-kvoten i jorden inte överstiga värdena i tabellen.

K-AL-klass K/Mg-kvot

I–II

III

IV–V

2,5

2,0

1,5

En hög magnesiumhalt i förhållande till kaliumhalten kan leda till kaliumbrist och skördesänkning. Effekten är osäker och gäller sannolikt främst vid lägre kaliumhalter medan kaliumrika lerjordar med mycket högt magnesiuminnehåll inte berörs.

Kalcium har positiv effekt på skalkvalitet i potatis och kvalitet på frukt, bär och grönsaker. God tillgång minskar skördeskador och ökar lagringsdugligheten. Tillräcklig kalciumnivå i marken är också viktig för att motverka rotbrand i sockerbetor.

Bor Lantbruksgrödorna har olika krav på tillgången till bor. För borkrä­ vande grödor såsom oljeväxter, sockerbetor och klöver till frö gäller följande gränsvärden i mg B/kg lufttorr jord: Sandjord

0,5

Lerig jord

0,6–0,7

Lerjord

0,8–1,0

Bor är ett livsnödvändigt ämne för växten, men gödslingen bör anpassas efter jordanalysen, eftersom alltför stor tillförsel kan ha skördesänkande inverkan på främst gräs och spannmål.

Risken för brist är störst på mullfattiga, lätta jordar med högt pH. Torka förstärker risken för brist. YaraMila Raps, ProBeta och Pro­ Magna innehåller bor. Bor kan också tillföras som bladgödsling med YaraVita Canola Bio.

Koppar (Cu-HCl) Koppar är lättast tillgängligt vid pH 5–6. Brist uppstår främst på mull- och sandjordar. Korn, havre och vete är känsliga grödor.

Gränsen för brist är 6–8 mg/kg torr jord.

Koppar kan antingen förrådsgödslas, på obevuxen mark, enligt tabellen nedan eller bladgödslas årligen. I båda fallen används ­YaraVita Coptrac.

Jordanalysvärde Cu-HCl mg/kg jord

Växttillgängligt kalcium (Ca-AL) Ca-AL anger mängden växttillgängligt kalcium och uttrycks i mg/100 g lufttorr jord. Värdet används främst för bestämning av basmättnadsgraden vid kalkbehovsberäkningar. På jordar med gott kalktillstånd är brist ovanlig. Störst risk för brist föreligger på mull­ jordar och lätta jordar.

26

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

Gödsling på obevuxen mark med Coptrac Cu, kg/ha

Produkt, l/ha

<3

10

20

3

10

20

4

7,5

15

5

5

10

6

2,5

5

Jord och ammoniumacetat-laktat (AL) blandas väl under en viss tid. Extraktet med näringsämnen från jord och ammoniumacetat-laktatlösningen filtreras fram på laboratoriet.

Vid gödsling med YaraVita Coptrac i växande gröda får högst 0,5 l/ha användas var 14:e dag. Även YaraVita Gramitrel och ­Mancozin innehåller koppar. Mer information finns på vår hemsida, följ gärna QR-koden längst ner på denna sida.

Analys av markens kväveinnehåll Jordprover kan också analyseras med avseende på kväve. Analysen ger dock endast en tillfällig bild av markens kvävestatus och säger inget om markens förmåga att leverera kväve. Analysens användbar­ het är därför begränsad.

Så kallade N-min-analyser görs ibland inför vårbruket för att ge kunskap om hur mycket nitrat- och ammoniumkväve som finns i marken. Det kan vara intressant att mäta markens kväveinnehåll efter kväverika förfrukter, stallgödselanvändning eller om man miss­ tänker att vintern lakat ut mycket kväve ur jorden (varm och fuktig vinter) alternativt lämnat mycket kväve kvar (torrt). Om kväve­ mängden skiljer sig från ett normalvärde för fältet kan årets första kvävegiva justeras.

För mer information, följ QR-koden Läs om Yaras mikro­ närings­produkter och se bristsymptom

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

27

Växtanalys & bladgödsling Markanalysen är en viktig grund att stå på för växtodlingspla­ neringen men ger inte information om alla näringsämnen som är viktiga för växten. Exempelvis är markanalysen av svavel och flera mikronäringsämnen som mangan, zink och molybden osäkra.

Det är inte heller enbart mängden av olika ämnen i marken som avgör hur tillgängliga de är för växten:

28

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

• Framförallt har pH-värdet stor betydelse för lösligheten av exempelvis fosfor, mangan och zink, se diagram 2 på sidan 25.

• Markstrukturen kan spela stor roll för rötter­ nas penetration och därmed upptag.

• Balansen mellan olika näringsämnen kan påverka hur näringen tas upp, till exempel K/ Mg-kvoten, kalcium i förhållande till kalium och magnesium, fosfortillgången för koppar­ upptaget och så vidare.

För en optimal tillväxt är det alltså många parametrar att ta hänsyn till. Då kan en analys av växtens innehåll ge en vägledning kring hur upptaget fungerar.

Inom frukt- och bärodling är bladanalys närmast standard och användningen ökar också inom potatis- och spannmålsodling.

Växtanalys kan även vara ett värdefullt instrument för att ”felsöka” fält där grödan inte fungerar tillfredsställande. Växtanalysen klarar hela bredden av makro- och mikronäringsämnen.

Megalab-analyser Det finns möjlighet att beställa växtanalys via www.yara.se. Ana­ lysen görs vid Yaras laboratorium i Pocklington, England. Under 2015–2020 har många av dessa analyser visat på bland annat svavel- och kaliumbrister på lätta jordar samt fosforbrister där man räknat med att grödan ska ha gödslats tillräckligt men tillväxten ändå inte varit den förväntade. Läs mer om Megalab på sidan 91.

Bladgödselmedel YaraVita-sortimentet innehåller produkter speciellt utvecklade för bladgödsling.

Det finns ett antal grödanpassade produkter som tagits fram för att ge de näringsämnen som oftast är begränsande i en specifik gröda.

Till stråsäd finns Gramitrel och Mancozin. Canola Bio är framtaget till oljeväxter och Solatrel till potatis.

Som komplement till dessa finns också YaraVita-produkter som innehåller enskilda näringsämnen, till exempel Mantrac Pro, ­Coptrac och Thiotrac. Se produkternas näringsinnehåll på www.yara.se eller följ QR-koden längst ner på denna sida.

Bladgödsling Bladgödsling är i vissa fall en effektivare gödslingsform än mark­ gödsling. Detta gäller till exempel för mangan, zink och järn, som kan fastläggas hårt i marken och som behövs i så små mängder att de är möjliga att tillföra via bladen utan skador på grödan.

Det kan finnas anledning att bladgödsla även med makronäring, som kväve och svavel, men då endast som en temporär/tillfällig åtgärd för att tillfälligtvis lösa en brist i plantan innan man kan få större mängder tillgängliga via markgödsling.

I potatis, som har svårt att försörja sig med fosfor i tidiga stadier, är bladgödsling ofta lönsam för att stötta knölsättningen.

Att stötta grödan via bladgödsling är extra viktigt när skördenivå­ erna ökar och när tillväxten är snabb, till exempel i stråskjutnings­ fasen i stråsäd, eller i grödor som lider av stress efter torkperioder eller kallt väder.

För mer information, följ QR-koden Rekommendationer för bladgödsling

GÖDSLING SOM HÅLLER I LÄNGDEN

29

Den livsviktiga näringen För att en gröda ska växa behöver den ljus, vatten och växt­nä­rings­ ämnen. Grödornas specialitet är att omvandla energin i solljuset till användbar energi genom fotosyntes. De näringsämnen som plantan behöver i störst mängd för att kunna använda solenergin och växa så bra som möjligt är kväve (N), fosfor (P), kalium (K), magnesium (Mg), kalcium (Ca), och svavel (S). Kväve, som växter behöver mest av, finns i luften men bortsett från baljväxter kan övriga grödor inte använda det. Kvävestrategier är därför en av de viktigaste växtnäringsfrågorna.

God tillgång till solljus och rätt tillgång på växtnäring ger växterna möjlighet att binda större mängder av luftens koldioxid, bli mer effektiva på att ta upp och transportera vatten, blomma ymnigt och bilda större mängder biomassa och frö.

30

VÄ XTN Ä R I N G

VÄXTN ÄR IN G

31

Stallgödsel Gårdens stallgödsel är en värdefull resurs som ska utnyttjas så att så lite växtnäring som möjligt går förlorad.

Kväveeffekt Analys av ammoniumkväveinnehållet i flytgödsel och urin ger ett bättre underlag för en beräkning av stallgödselns kväveverkan.

Analysvärdet måste dock justeras ned på grund av spridningsförlus­ ter. En tumregel är att sätta effekten vid vårspridning av svinflytgöd­ sel till ammoniumkväveinnehållet × 0,8 under förutsättning att

32

VÄ XTN Ä R I N G

nedbrukning sker snarast efter spridning. För nötflytgödsel är motsvarande värde ammonium­ kväveinnehållet × 0,7.

Gödselns torrsubstans består främst av organiskt material som ofta har en hög kol/ kvävekvot (C/N-kvot). För att se ungefärliga kväveeffekter av olika stallgödselslag scanna QR-kod.

När det organiska materialet omsätts i marken kommer på kort sikt kväve att fastläggas. Ju högre C/N-kvoten är, desto mer kväve fastläggs.

Kväveeffekten under första året efter spridningen

kan därför bli väsentligt lägre än vad mäng­ den ammoniumkväve i analysresultatet visar.

Regelbunden stallgödselanvändning leder på sikt till ökad kvävemineralisering i marken.

Den optimala kvävegödslingsnivån ligger oftast lägre på gårdar med långvarig stall­ gödselanvändning jämfört med kreaturslösa gårdar.

För att minska riskerna med ojämn sprid­ ning och osäker kväveeffekt bör inte hela det beräknade kvävebehovet täckas av stallgöd­ sel. Det är då bättre att sprida stallgödseln på en större areal och sedan komplettera med kväve i form av mineralgödsel.

Låg svaveleffekt Den totala svavelhalten i flytgödsel uppgår till cirka 0,3–1,0 kg S/ton. Det mesta av detta är dock organiskt bundet och kommer inte grödan till godo direkt.

Första årets svaveleffekt av flytgödsel är i det närmaste obefintlig. På gårdar med kon­ tinuerlig stallgödseltillförsel kommer dock mera svavel att mineraliseras än på kreaturs­ lösa gårdar.

Mängden svavel som mineraliseras är i rätt proportion till kvävemineraliseringen för att passa spannmål och vall, det vill säga N:S-kvot 10:1. Men det mineraliseras inte ett överskott av svavel som kan balansera upp kvävetillförsel i form av stallgödsel eller mineralgödsel. Därför är det alltid viktigt att komplettera stallgödsel med svavel.

Mer information Fördjupad information om stallgödsel och stallgödselhantering finns på Greppa ­Näringens hemsida www.greppa.nu.

För mer information, följ QR-koden Ungefärliga kväve­ effekter av olika stallgödselslag

VÄXTN ÄR IN G

33

Kväveformer och kvävegödselmedel Kväve finns i relativt stora mängder i matjorden. I huvudsak är det bundet i markens organiska del, det vill säga mullen. En normal mineraljord med mullhalt på 2–4 % innehåller 4–8 ton organiskt bundet kväve per hektar.

Markens mikroorganismer bryter ner mullen i mycket långsam takt, cirka 1–2 % per år. Vid nedbrytningen frigörs (mineraliseras) cirka 50–100 kg kväve per hektar årligen. Mullförrådet fylls ständigt på av skörderester, förmultnande rötter och stallgödsel.

34

VÄ XTN Ä R I N G

Vid mineraliseringen bildas ammoniak (NH3).

Det föreligger ett jämviktsförhållande mellan ammoniak och ammonium (NH4+), Denna jämvikt styrs av markens pH-värde. Ju högre pH, desto mer ammoniak. Vid pH 7 är cirka 1 % ammoniak, resten är ammonium.

Ammonium omvandlas av bakterier till nitrat (NO3–), i en process kallad nitrifikation.

Ammoniumkväve (NH4+) Ammoniumkväve adsorberas (binds på ytan) till markens kolloider (ler och humus), vilket gör att det rör sig långsamt i marken. På vissa jordar kan ammoniumkväve fixeras till lermineral och därmed bli otillgängligt för växten. Ammonium kan vid ytlig tillförsel av vissa gödselmedel, till exempel stallgödsel, flytande kvävelösningar och urea, avdunsta till atmosfären som ammoniak.

Om ammoniumkvävet bredsprids på lerjordar kommer det i huvudsak att tas upp först efter att det omvandlats till nitratkväve.

Jordtemperatur och markfukt har stor påverkan på hastigheten för denna omvandling. Ju kallare och ju torrare, desto långsammare omvandling.

Om ammoniumkväve kombisås, det vill säga placeras radgödslat i plantans rotzon, kan det tas upp direkt av växten utan att behöva transporteras och därför ha snabb och god effekt.

Nitratkväve (NO3–) Nitratkväve är lättrörligt i marken, vilket gör det lättåtkomligt för växterna och effektivt som gödselmedel. Det avdunstar inte till atmosfären.

• Urea används mycket i stora delar av världen. Omvandlingen av urea till lättupptagbart nitratkväve sker i två steg. Först bildas ammoniak genom hydrolys (kemisk process). Vid hydrolysen stiger pH runt gödselkornet. Om urea gödslas bredspritt på markytan riskerar den då bildade ammoniaken att förloras till atmosfären (se omvandlingsstegen i figur 1 nedan).

Hydrolysen är en relativt snabb process, medan omvandlingen till nitratkväve kan ta lång tid beroende på markfukt och temperatur.

Eftersom det inte finns något nitratkväve tillgängligt direkt, är urea ett mer långsamverkande gödselmedel än andra kväveprodukter.

Bredspridd urea har på grund av förluster och långsam verkan ofta 10–25 % sämre effektivitet än övriga gödselmedel. Generellt är N-effekten av urea mycket varierande och osäker.

Det är också förbjudet att sprida gödselmedel som innehåller urea­ kväve på obevuxen mark utan att mylla eller bruka ner den inom 4 timmar (SJVFS 2015:21 23§).

Vi har också konstaterat att kväve tillfört i flytande form är mindre effektivt än fast granulerad form. Det är ännu inte helt klargjort varför denna skillnad finns men ett stort antal försök visar att flytande kväve har en betydligt mer varierande och osäker effekt än fast på våra jordar.

Vid vattenmättnad och därmed delvis syrefria betingelser i marken kan nitrat omvandlas till kvävgas av bakterier (så kallad denitrifika­ tion) och förloras.

Denitrifikationsförluster kan uppgå till flera tiotals kilo per hektar under ogynnsamma förhållanden, t.ex. efter mycket nederbörd på jordar med hög lerhalt eller vid markpackning. På lätt jord och vid mycket nederbörd kan nitratkväve utlakas.

Kvävegödselmedlens sammansättning och effektivitet I mineralgödsel finns kvävet oftast som en blandning av olika kväve­ former. Våra vanligaste kvävegödselmedel består av ammonium- och nitratkväve.

• Kalksalpeter, som till största delen består av nitratkväve, är mest effektivt. Produkten kan användas även under torra förhållan­ den och ger snabb effekt. Vid bredspridning på markytan är Kalksalpeter ca 10 % mer effektivt än ammoniumnitratbaserade produkter och används därför i lägre giva.

• Axan, Sulfan, N27 och de flesta YaraMila-produkter består till hälften av ammoniumkväve och till hälften av nitratkväve. Vid bredspridning har dessa produkter alltså en lättupptagbar del och en del som först måste omvandlas till nitrat innan den kan tas upp.

AMMONIAK

UREA

AMMONIUM

Omvandlas kemiskt-biologiskt

NITRAT

Omvandlas av mikroorganismer

8%

100 %

50 % 50 % 92 %

Urea

Axan®

Urea Ammonium Nitrat

Kalksalpeter™

GÖDSELMEDLETS EFFEKTIVITET ÖKAR

Figur 1. Effektiviteten sammanhänger med gödselmedlens innehåll av olika kväveformer.

VÄXTN ÄR IN G

35

Fältförsök med olika nivåer av kvävegödsling, ogödslade rutor utmärker sig med blek färg.

Kvävegödsling Det totala behovet av kväve påverkas av gröda, skördenivå och kvalitetskrav. Det kan tillfredsställas genom:

Ekonomiskt optimal kvävegiva kan definieras på följande sätt:

• Restkväve i marken på våren.

Den gödslingsinsats där skördevärdet för det sist insatta kilot kväve är lika stort som kostnaden för insatsen.

• Mineralisering under växtsäsongen.

• Tillförsel av kväve (som mineralgödsel, stallgödsel eller annat organiskt gödselmedel).

Hur mycket kväve som ska tillföras beror alltså på hur mycket marken kan leverera.

36

Ekonomiskt optimal kvävegiva

VÄ XTN Ä R I N G

Anpassning efter fält och år viktigast

Sträva efter bästa kväveeffektivitet

Ekonomiskt optimal kvävegiva påverkas endast marginellt av ändrade spannmåls- och kvävepriser. Den stora variationen i göds­ lingsoptimum beror främst på olika skördeförutsättningar och på stora skillnader i markens kväveleverans mellan och inom olika fält samt mellan olika år.

Naturligtvis ska man vid gödsling sträva efter bästa möjliga effek­ tivitet av det kväve som tillförs. Ju mer effektivt man gödslar, desto mindre kväve behöver vi använda. Det är bra för både miljö och plånbok. Kväveffektiviteten kan ökas om hänsyn tas till följande:

Att gödslingsoptimum varierar så mycket betyder att tabeller med riktvärden för kvävegivor vid olika skördenivåer endast kan betrak­ tas som vägledande. Dessa rekommendationer grundar sig på ett genomsnitt för markens kväveleverans. I figur 1 syns hur stor varia­ tionen bakom medeltalet är i verkligheten. Trots att försöken bakom diagrammet alla är gjorda på kreaturslösa gårdar och med stråsäd som förfrukt kan det variera mer än 100 kg N/ha i optimal gödsling för samma skörd, ex för 8 ton skörd har det som lägst behövts ca 100 kg N och som mest ca 250 kg N för att gödsla optimalt. Därför måste kvävegödsligen alltid anpassas efter rådande förhållanden både för skördeförutsättningar och för markens kväveleverans.

Kväve bör finnas tillgängligt för grödan när tillväxten startar på våren. Men inte för mycket och inte tidigare än så. Alltför kraftig gödsling tidigt ökar liggsädesrisken och risken för kväveförluster.

Vid överoptimal gödsling ökar risken för kväveförluster med nega­ tiva miljöeffekter som följd. Även liggsädesrisken ökar med alltför höga kvävegivor.

1. Tidpunkt för gödsling

2. Delade givor

Allt kväve bör inte läggas på en gång. Planera istället för att gödsla vid två eller flera tillfällen. Då minskar risken för kväve­ förluster samtidigt som delningen möjliggör en årsmånsanpassning.

Vid andra och tredje gödslingstillfället kan Yara N-Prognos™, N-Tester BT, Yara N-Sensor® och atfarm vara till god hjälp för att bedöma behovet, se sidorna 89–91.

3. Radmyllning

Genom att använda kombisådd kan kväveeffektiviteten ökas.

Kvävebehovet minskar med cirka 10 % när gödselmedlet placeras jämfört med bredspridning.

4. Kväveform

Optimal N-giva för höstvete till bröd

Om Kalksalpeter™ används vid övergödsling i växande gröda, kan kvävegivan sänkas med cirka 10 %.

Optimal N-giva, kg/ha 350

5. Balanserad gödsling

Balanserad tillgång till övriga näringsämnen såsom P, K, S, Mg och mikro, ökar kväveupptaget.

300

250

200

150

100

50

0 0

2

4

6

8

10

12

14

16

Skörd vid optimum, ton/ha

Figur 1. Diagrammet visar att sambandet mellan skörd vid optimum och optimal gödsling är mycket svagt. Detta beror på att markens kväveleverans varierar.

Skulle markleveransen läggas till den gödslade kvävemängden skulle punkterna komma att ligga närmre linjen. Varje punkt i diagrammet representerar en försöks­ plats. 63 försök i höstvete, 2013–2020, Sverigeförsöken.

VÄXTN ÄR IN G

37

Bestäm kvävegivans storlek Använd följande arbetsgång när kvävegivans storlek ska bestämmas.

1. Använd tabellrekommendationerna enbart som riktvärde!

2. Anpassa gödslingen till fältet

Olika fält – och även delar av ett fält – har olika förmåga att leve­ rera kväve till grödan. Skillnaderna beror på odlingshistoria, jordens sammansättning, vattenhållande förmåga, mullhalt, höst- och vinter­ nederbörd med mera.

Som nämnts kan det skilja åtskilliga kilon i kväveoptimum vid en och samma skördenivå, se figur 1 på föregående sida. Det är därför viktigt att skaffa sig en uppfattning om ungefär hur mycket kväve de egna fälten kan och brukar leverera: • Den egna erfarenheten är viktig. Genom att titta på vilka spann­ målsskördar och proteinhalter man har fått vid olika gödslings­ nivåer tidigare år, kan man få en uppfattning om fältets kväveleve­ rans och om hur väl optimum har prickats. Vid kväve­optimum i maltkorn till öl och foderkorn är proteinhalten vid optimum oftast ca 10,5–11 %. I havre är det optimalt med ca 11,5–12 % protein. I vete till kvarn är ca 12 % protein optimalt och i vete till foder ca 11–11,5 %. Om proteinhalterna avviker från dessa halter tyder det på att gödslingen inte varit optimal. Vissa sortskillnader finns dock och höstvetesorterna Mariboss, Torp och Hereford har lägre proteinhalt vid ekonomiskt gödslingsoptimum, ca 9,5 %.

Mer information om sortanpassad gödsling finns på yara.se. i Växtpressen nr 1. 2017 och nr 1. 2018.

• Förfruktsvärdet måste beaktas. Se tabellen. Även förfruktseffek­ terna kan variera stort. Hur mycket kväve som frigörs efter olika förfrukter beror på årets temperatur och på hur mycket som försvunnit genom höst- och vinterregn.

• Restkvävemängden på våren. N-min analys ger ingen säker information och är därför ett osäkert hjälpmedel.

• Använd mängd stallgödsel och kväveinnehållet i denna har stor betydelse, se sidorna 32–33.

38

VÄ XTN Ä R I N G

3. Anpassa till årsmånen

Årsmånen påverkar såväl skördenivå som markens kväveleverens. Även förluster genom utlakning, denitrifikation eller ammoniak­ avgång är beroende av årsmånen. Därför kan gödslingsbehovet variera mycket mellan åren.

För att kunna ta hänsyn till hur året påverkar kvävebehovet måste man för det första planera för att lägga mer än en kvävegiva och för det andra noggrant följa utvecklingen under säsongen.

Om man håller nere första givan finns utrymme för anpassning av andra och tredje kvävegivan efter årets förhållanden. Genom att använda de hjälpmedel som finns, till exempel Yara N-Prognos™, Yara N-Sensor®, atfarm och N-Tester BT, underlättas besluten om givornas storlek.

Riktvärden för olika grödors förfruktseffekter, kg N/ha (Efter: Lindén 2008) Förfrukt

Årets gröda Höstsådd

Stråsäd

Vårsådd

0

0

Våroljeväxter

20

20

Höstoljeväxter

40

-

Foderärter

35

25

Åkerböna

25

25

Potatis

10

10

Sockerbetor

25

20

Blandvall

40

40

Gräsvall

15

15

VÄXTN ÄR IN G

39

Fosforgödsling Fosfor är ett av de viktigaste växtnäringsämnena. Gödsling med fosfor kan ge stora skördeökningar om markens leverans av fosfor inte räcker till.

Grödornas fosforbehov Olika grödor har olika behov av fosforgödsling, delvis på grund av skillnader i upptagningsförmåga. Fosfor är ganska orörligt i marken, så det krävs att växternas rötter når fram till näringsämnet.

Grödor med stora och djupa rotsystem klarar ofta försörjningen bättre än grödor med små och grunda rotsystem.

40

VÄ XTN Ä R I N G

Grödor med långsam utvecklingstakt på våren, såsom vall och höstsäd, klarar sig bättre med lägre fosforgivor än vad exempelvis vårspannmål gör. På kalla jordar med högt eller lågt pH kan fosforgödsling dock ge positiv effekt även till dessa mindre krävande grödor.

Oljeväxterna svarar väl på fosfortillförsel både höst och vår.

Majs, potatis och sockerbetor klassas som fosfor­ krävande och behöver högre fosforhalt i marken för att ge full skörd.

Fosfor i överskott orsakar miljöproblem Överskott av fosfor kan ställa till problem i våra vattendrag och sjöar.

Problemen i Östersjön, med stora förekomster av så kallade blågröna alger (egentligen giftiga cyanobakterier), beror till stor del på alltför mycket fosfor. Ett överskott som byggts upp under många år, med bidrag från olika källor. Förluster av fosfor från lantbruks­mark kan ske dels genom ytavrinning, dels som utlakning genom markprofilen.

Användning av fosfor i form av mineralgödsel i Sverige 1900–2020 Ton fosfor 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000

Fosforeffektivitet – ett nyckelord Med effektivitet menas att få tillbaka så mycket som möjligt av insatta medel. Genom att försöka uppnå största möjliga fosforeffek­ tivitet sparar man pengar och undviker negativ miljöpåverkan.

Fosforeffektiviteten ökar vid: • Kombisådd med lämplig YaraMila-produkt (NPK-produkt).

• Årlig gödsling, det vill säga inte förrådsgödsling.

Gödsla i balans Om man gödslar ungefär lika mycket med fosfor som grödan för bort med skörden, bibehålls markens bördighet samtidigt som man uppnår en hög skörd.

Gödslingsekonomi på kort och lång sikt Den kortsiktiga lönsamheten innebär att det ökade skördevärdet det enskilda året ska betala merkostnaden för gödslingen. Med skördevärde menas förutom en ökad skörd också den kvalitetsför­ bättring som fosforgödsling medför i många grödor. En balanserad fosfortillförsel ger också andra fördelar som kan ha stor betydelse för ekonomin, till exempel tidigare mognad i stråsäd och en ökad odlingssäkerhet.

Lönsamhet för fosforgödsling kan och bör räknas också på lång sikt. Skörden för varje år bort en viss mängd fosfor som måste ersättas för att jorden inte ska utarmas. Värdet av denna fosfor bör beaktas när gödslingen planeras.

Våra odlingsjordar utarmas Under flera år har fosforgödslingen minskat i svenskt lantbruk.

Inte sedan världskrigen har tillförseln varit så låg som nu, se diagrammet nedan.

På djurgårdar finns stallgödsel och dessa gårdar har ofta en god eller till och med alltför positiv fosforbalans. Men på de rena växt­odlings­ gårdarna är balansen ofta negativ. En normal stråsädesgröda för bort ca 15–25 kg P/ha vid 5–7 tons skörd. På många växt­odlings­ gårdar märks det att markens fosforstatus, och därmed också bördigheten, börjar minska.

20 000 10 000

1900

1920

1940

1960

1980

2000

2020

Användningen av fosfor från mineralgödsel är nu mindre än vid 1900-talets början, trots att skördarna och bortförseln är betydligt högre nu än då! I genomsnitt gödslar vi idag endast med 4 kg P/ha i form av mineralgödsel. Källa: Statistik från Jordbruksverket

Fosforklass P-AL-värde

I

II

III

IVa

IVb

V

0–2

2–4

4–8

8–12

12–16

16–

Färgmarkering Växtföljd med uteslutande stråsäd och oljeväxter, P-AL-tal 6 som mål

Växtföljd med sockerbetor eller potatis, P-Al-tal 10 som mål

Bördighetsanpassad gödsling med P Gödslingen med fosfor ska inte bara göras utefter grödan för det enskilda året utan behöver optimeras efter behovet hos de samlade grödor som odlas i växtföljden. Anldeningen till detta är att ett kort­ siktigt tänkande riskerar att sänka markens fosforstatus till nivåer som blir problematiska vid odling av sockerbetor och/eller potatis.

Om man i växtföljden odlar mindre fosforkrävande grödor som stråsäd och enstaka år raps, så bör man sträva efter en balanserad gödsling till P-Al-tal 6, dvs mitt i klass III. I växtföljder där socker­ betor och/eller potatis odlas är det motiverat att ligga på P-Al-tal 10, vilket motsvarar mitt i klass IVa. Inom de enskilda åren priori­ terar man sedan så att grödor med större direktbetalning av fosfor, oljeväxter, vårsäd och höstkorn, får en lite högre giva, medan höst­ vete kan tillåtas få en lite lägre giva. Använd gärna Yaras verktyg Bördighetsanpassad gödsling för fosforplanering.

För mer information, följ QR-koden Bördighetsanpassad P- och K-gödsling

VÄXTN ÄR IN G

41

Kaliumbrist i vall

Kalium och kaliumgödsling Växter behöver kalium för att hålla uppe turgor i cellerna (plantans saftspänning) men också i fotosyntesen, proteinsyntesen och stär­ kelsesyntesen. Vid underoptimal nivå blir vattenregleringen sämre och grödan mer torkkänslig. Skördeförluster blir därför större under torra år även om förutsättningarna i övrigt är de samma. Kalium påverkar även köldhärdighet och därmed övervintring.

42

VÄ XTN Ä R I N G

Kalium verkar i första hand i plantans vätskefas.

Det är därför koncentrationen i växtsaften är mer intressant än koncentration i torrsubstans.

Ersättningsprincipen fungerar inte fullt ut för gödsling med kalium.

Ofta räknar man med att det är lämpligt att tillföra samma mängd mineralgödsel som förs bort genom skörd. För kalium är det i många fall en alltför stor förenkling. Figur 1 visar ungefär hur mycket kalium olika grödor tar upp totalt under säsongen och hur mycket som förs bort med skörden. I figuren syns tydligt att mängden

400 Total upptag

Bortförsel

350 300 250 200 150 100 50 0

Vall 10 ton

Höstvete 10 ton

Raps 5 ton

Matpotatis 50 ton

Figur 1. Ungefärligt upptag och bortförsel av kalium i olika grödor.

kalium som förs bort varierar mycket. Det mesta av det kalium som stråsäd och oljeväxter tar upp kommer att gå tillbaka till marken via skörderesterna. Det största behovet av kaliumgödsling är efter första årets vall. Efter vete är behovet lågt om man inte för bort halmen eller skördar hela plantan som helsäd.

Markens kaliumbidrag Markens grundmaterial kan i vissa fall också bidra med ganska stora mängder kalium. Variationen är dock stor, från ca 3 till ca 80 kg/ha och år.

Förrådskaliumvärdet i markkartan ger bättre vägledning än lerhalten.

Lättare jordar och mulljordar har alltid låg vittringskapacitet. Styvare lerjordar i norra Götaland och Svealand har högt K-HCl-värde* och kan vittra större mängder kalium medan lerjordar i Skåne ofta har lågt K-HCl och sannolikt bara kan bidra med mindre mängder.

Utlakning Från lerjordar som binder kalium väl är utlakningen bara några få kg/år. På lätta jordar kan den däremot vara upp till ca 50 kg kalium per ha och år. Utlakning av kalium är inget miljöproblem men inne­ bär ett större behov av tillförsel. På lätta jordar bidrar marken inte med kalium och utlakningen kan vara betydelsefull. På dessa jordar behöver tillförseln vara större än bortförseln för att undvika brist på sikt. I en spannmålsväxtföljd på kaliumrik lerjord i Mellansverige kan dock marken stå för en del av kalium­behovet.

För mer information, följ QR-koden Bördighetsanpassad P- och K-gödsling

* Jordprovet extraheras med en lösning av saltsyra för att få en uppfattning om jordens förråd av kalium.

VÄXTN ÄR IN G

43

Raps med magnesiumbrist

Gödsling med svavel och magnesium Svavel Svavel fyller en viktig funktion i plantan tillsammans med kväve, och behövs precis som kväve bland annat för att plantan ska kunna bygga proteiner. Därför är det viktigt att tillföra svavel med mine­ ralkväve så att inte svavel blir begränsande för tillväxten. I förhål­ lande till kväve behöver svavel tillföras med 10–15 % för stråsäd och 20–25 % för oljeväxter.

44

VÄ XTN Ä R I N G

Svavel tas upp av plantorna som sulfatjoner och utlakas lätt, vilket gör att det svavel man hittar i marken finns till största delen bundet i organiskt material. Det går bra att tillföra svavel i större mängd i en första kvävegiva på våren för att sedan komplettera med t.ex. Kalksalpeter™ utan svavel senare under säsongen. Det går också bra att gödsla vallar med mycket svavel till första­ skörden för att sedan använda kvävegödselmedel utan svavel till återväxterna. Däremot fungerar det inte att förrådsgödsla med svavel p.g.a. ris­ ken för utlakning.

Symptom på kraftig svavelbrist syns som gulnande yngre blad. Olje­ växter kan få lilafärgade bladkanter. Brist leder till sämre tillväxt, sämre bestockning och en lägre skörd. För lite svavel i förhållande till kväve gör kväveeffektiviteten lägre med risk för utlakning av kväve som inte plantan kunnat tillgodogöra sig. YaraBela Axan och YaraMila NPK är anpassade för att ge rätt andel svavel i förhål­ lande till kväve. Tänk på att använda produkter med en högre svavelandel till raps.

Magnesium Magnesium finns naturligt i jorden vilket gör att mängden mag­ nesium påverkas av jordart och jordens ursprung. Jordar med hög lerhalt har i allmänhet högre magnesiuminnehåll än sandjordar.

Det är också på lätta jordar som risken är störst för magnesium­ brist. Markens pH värde har också betydelse där mycket låga pH värden minskar tillgängligheten. Stallgödsel ger en betydelsefull tillförsel av magnesium.

För att bedöma jordens eventuella behov av gödsling med magnesium analyseras oftast Mg-AL när man gör markkartering. Halten bör ligga på minst 4–10 mg/100 g jord för att undvika magnesiumbrist.

Den högre siffran i intervallet krävs för lerjordar eller magnesium­ krävande grödor. Förhållandet mellan magnesium och kalium kan också ha betydelse och uttrycks som K/Mg-kvoten. För att bedöma risken för magnesiumbrist behöver man titta på kvoten. Om den är för hög, dvs det finns gott om kalium i förhållande till magnesium, så finns det risk att plantorna drabbas av magnesiumbrist trots att markens innehåll av magnesium egentligen är tillräcklig.

Magnesium är lättrörligt i växten vilket gör att kraftig brist kan ses på äldre blad som omväxlande ljusgröna och mörkgröna band med fläckar. Sockerbetor och potatis har störst magnesiumbehov, ca 35 kg/ha, oljeväxter, vall och ärter behöver 15–20 kg/ha och stråsäd runt 10 kg/ha.

Vid svavelbrist i vall bleknar de yngsta bladen.

VÄXTN ÄR IN G

45

Plantorna till vänster är gödslade med YaraMila 22-6-6. Till höger med YaraBela Axan.

Lönsamt med fosfor och kalium Välj en NPK-produkt som motsvarar grödans behov utifrån skördepotential och mark­innehåll. Prioritera NPK till kombisådd, de unga plantorna behöver lättillgänglig fosfor och kalium. I höstsäd och höstraps förbättrar det etablering och övervintring.

I vårsäd ger kombisådd NPK en snabb och bra rotetablering, bättre utveckling av plan­ tan och i slutändan en högre skörd.

Fosforgödsling ger skördeökningar i de flesta grödor vid P-AL-värden under cirka 10.

1. Högre skörd

Nytillförd lättillgänglig fosfor och kalium har en hög effektivitet och ger en merskörd.

2. Högre skörd i kombisådd vårsäd

Vid kombisådd, då P-AL är under cirka 10, är YaraMila det självklara valet. Försöken har i kombisått vårkorn gett stora skördeökningar för ett underhåll som ändå måste göras.

3. Bättre kvalitet

I kombisådd vårsäd har YaraMila-produkter också gett högre tusenkornvikt, högre rymd­ vikt och jämnare mognad. Kväveutnyttjan­ det har varit bättre och proteinhalten den som eftersträvats. Dessa kvalitets­parametrar är viktiga inte minst vid odling av till exem­ pel maltkorn.

4. Ökad odlingssäkerhet

Gödsla lönsammare med NPK För att få bästa resultat är det viktigt att se till lönsamheten över hela växtföljden och inte enbart för det enskilda året. Genom att årligen gödsla med YaraMila-produkter (Yaras NPK-produkter) som är anpassade efter grödans behov och näringstillståndet i marken, får man både ekonomiska och miljömässiga fördelar.

YaraMila-produkter ger inte bara kväve-, fosfor- och kaliumeffekter utan också positiva samspelseffekter mellan näringsämnena som gynnar grödan jämfört med att sprida enskilda näringsämnen var för sig. Dessa samspelseffekter är av betydelse för att uppnå kvalitetskrav och skördemål men även för att nå hög kväveeffektivitet.

46

VÄ XTN Ä R I N G

Anpassad mängd P och K till varje gröda ger en ökad odlingssäkerhet och därmed mindre skördevariationer.

5. Tidigare mognad

Både stråsäd och oljeväxter utvecklas snabbare om de gödslas balanserat med NPK jämfört med enbart NS. I försök har exempelvis korn mognat upp till en vecka tidigare. Tidigare mognad och skörd kan vara av största betydelse, speciellt om man planerar att så höstraps efter korn eller har en kort odlingssäsong.

I tabellen nedan ges exempel på hur mycket fosfor som bortförs under en växtföljd och hur mycket som tillförs vid två olika göds­ lingsalternativ.

6. Låga kadmiumhalter

För Yaras NPK-produkter, YaraMila och Balans, garanteras en kadmiumhalt lägre än 12 mg Cd/kg P. Produkterna tillför betydligt mindre kadmium än om motsvarande mängd fosfor ges i form av P- eller PK-produkter.

Balanserad kaliumgödsling

Bördighetsanpassad gödsling med fosfor och kalium Målsättningen för en ekonomiskt optimal fosforgödsling beror på vilka grödor man har i växtföljden. Odlar man exempelvis socker­ betor eller potatis som kräver en högre status för fosfor i marken är det ekonomiskt motiverat att sikta på P-AL-tal 10. Utan krävande grödor bör man sikta på mitten av klass III, dvs P-AL-tal 6. För att få ut mesta möjliga av alla grödor och också få en praktisk göds­ lingsstrategi behöver även övriga grödor gödslas mer med fosfor vid samma fosfortal i marken i en sockerbets- eller potatisväxtföljd.

Målet med kaliumgödsling är att upprätthålla en god kaliumstatus i marken. Detta sker bäst genom en årlig NPK-tillförsel anpassad efter aktuell gröda och K-AL-klass. På samma sätt som med fosforn nedan kan man räkna på tillförsel och bortförsel under en växtföljd.

Halm innehåller mycket kalium. Om halmen förs bort måste detta kompenseras genom en ökad gödsling med 20–30 kg K/ha.

Att enbart titta på hur mycket kalium som bortförs med skörden kan vara vilseledande. I oljeväxter till exempel, bortförs bara 8 kg K/ton fröskörd, men det behövs ytterligare 30 kg K/ha för att bygga stjälkar och blad.

Balanserad fosforgödsling För att P-AL i marken ska bibehållas i önskad P-AL-klass är det nödvändigt att ersätta den mängd fosfor som förs bort med skörden under växtföljden.

Exempel 1. Ej balanserad fosforgödsling.

Om en växtföljd gödslas med kväveprodukter och fosforsvaga NPK-produkter blir resultatet en negativ fosforbalans.

I detta exempel är balansen −70 kg P/ha under växtföljden. Tillförseln är mycket lägre än bortförseln vilket sänker skördenivån och tär på markens fosforbank.

Växtföljd

Skörd ton

Bortförsel med skörden kg P/ha

Gödsling

Tillförsel kg P/ha

Balans kg P/ha

Höstraps

4

24

60 kg N som YaraMila Raps (höst)

16

−8

Höstvete

8

26

Axan

0

−26

Höstvete

8

26

Axan

0

−26

Korn

6

20

100 kg N som YaraMila 27-3-3

10

−10 Obalans: −70 P/ha

Exempel 2. Balanserad fosforgödsling.

Samma växtföljd som ovan, men här används anpassade NPK-produkter till alla grödor varje år under växtföljden. Tillförsel och bortförsel under växtföljden är i balans.

Växtföljd

Höstraps

Skörd ton

Bortförsel med skörden kg P/ha

Gödsling

Tillförsel kg P/ha

Balans kg P/ha

4

24

60 kg N som YaraMila Raps (höst) + 60 kg N som YaraMila Raps (1:a giva vår)

16

26

YaraMila höst 8-10,5-20 + Axan

20

−6 −6

8 16

Höstvete

8

Höstvete

8

26

YaraMila höst 8-10,5-20 + Axan

20

Korn

6

20

100 kg N som YaraMila 22-6-6

27

7 Balans: 3 kg P/ha

VÄXTN ÄR IN G

47

Rätt näring till rätt gröda För att nå optimal avkastning måste plantorna ha tillgång till rätt näring vid rätt tidpunkt, från det ögonblick när plantan kommit över kompensationspunkten och ända tills växten mognar av.

Tidpunkten för gödseltillförsel har stor betydelse på grödans utveckling. Rätt tidpunkt för tillförsel av gödselmedel ökar avkastningen, minskar näringsförluster, ökar näringsämneseffektiviteten och förhindrar skador på miljön. Att sprida gödselmedel vid fel tidpunkt kan tvärtom leda till näringsförluster och onödiga kostnader.

I detta avsnitt kan du läsa om hur du anpassar gödsling efter gröda.

48

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

49

Stråsäd För att kunna planera och optimera gödslingen till stråsäd krävs kunskap om hur skörden byggs upp. Det är viktigt att veta när växtnäringen bör vara tillgänglig och vilka utvecklingsstadier som är kritiska vad gäller tillgång till framförallt kväve.

Tre faktorer styr avkastningen Man brukar tala om tre viktiga skördeparame­ trar som tillsammans bestämmer avkastningen: 1. Skottantal – ax per m2.

2. Antal kärnor per ax.

3. Tusenkornvikten.

För att få en riktigt hög skörd krävs många ax som består av ett stort antal välfyllda kärnor.

50

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Växtnäring vid rätt tid

Tre skördeparametrar under olika perioder

Tillgång till vatten och växtnäring är de faktorer som påverkar beståndsutvecklingen mest. För att få största möjliga kärnskörd är det viktigt att kvävetillgången är tillräckligt hög vid rätt tillfällen och under rätt perioder.

1. Skottantal

I höstsäd beror vårens tidiga skottantal på utsädesmängd, såtid­ punkt, tillväxtperiod under höstmånaderna samt vinterns påfrest­ ningar. För vårsäden är såtidpunkt och utsädesmängd viktiga för att skapa önskvärd beståndstäthet.

Att gödsla alltför tidigt medför risk för förluster och kan ge onö­ digt svagt strå och ibland också en onödigt tät gröda. Om kvävet däremot tillförs för sent riskerar man kvävebrist. Det gör att den skördepotential som anlagts i form av skottantal och/eller bloman­ lag tillbakabildas.

Under våren kan det slutliga antalet skott som går fram till ax påverkas med kvävegödslingen. Om höstsädesbeståndet är mycket glest brukar man tala om att lägga en tidig bestockningsgiva för att locka fram fler sidoskott som kan öka axantalet. Om man däremot har ett tätt bestånd med många skott (>900 välutvecklade skott per m2) kan en tidig giva innebära risk för liggsäd och det kan finnas anledning att vänta med N-gödslingen.

Anläggnings- och reduktionsfaser I figuren nedan visas stråsädens utveckling. Beståndet byggs upp i olika steg. Först kommer anläggningsfaserna när potentialen skapas.

Därefter inträder reduktionsfaserna när skott, småax och blomanlag tillbakabildas.

Brist på kväve under skottreduktionsfasen innebär att sidoskotten tillbakabildas och att axantalet därför blir lägre.

Man kan aktivt påverka antal skott och ax, antal kärnor samt hur stora kärnorna blir genom att fördela kvävegödslingen efter vad man vill uppnå. Generellt kan man säga att reduktionsfaserna är viktigare än anläggningsfaserna, eftersom växten oftast är generös med anlag från start.

10–13

21

26

29

30

31

Stadium

32

37

39

45

Stråskjutning Bestockning

51 Axgång

Skottreduktion Blomanläggning

Anläggningsfas

59

61

71–92

Blomning

Mognad

= Antal ax/m2 Blomreduktion

= Antal kärnor/ax Kärnbildning

Fyllnad

Reduktionsfass

Stråsädens utvecklingsstadier från etablering till skörd enligt Zadocks skala. Tillgång till vatten och näring under anläggnings- och reduktionsfaserna bestämmer slutligt antal ax och kärnor. För att kärnorna ska bli stora och välfyllda krävs att det finns kväve kvar under kärnbildning och kärnfyllnad.

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

51

2. Antal kärnor per ax – avgörs i blomreduktion

Redan under bestockningen börjar blommorna anläggas. Det slutliga antalet kärnor bestäms sedan under den känsliga period som kallas blomreduktion. Vid torka eller brist på kväve reduceras anlagen och det blir färre kärnor.

Blomreduktionen infaller sent, från slutet av stråskjutningen fram till blomning.

Därför är det helt naturligt att ganska sena kvävegivor kan ge stor skördeeffekt och att kvävebrist vid denna tid kan ge stor skörde­ reduktion, även om beståndet varit tätt och sett bra ut tidigare.

3. Tusenkornvikten – styrs av näring

Kärnstorleken anges ofta som tusenkornvikten. Hur mycket som lagras in i kärnorna beror på markfukt och tillgång på näring.

En del av det kväve som återfinns i kärnorna kommer från plantan själv och har omfördelats inom växten. Men under förutsättning att kväve finns tillgängligt kan upptaget från marken fortsätta till långt efter blomning. Se också figur 1 på sidan 55.

RIKTVÄRDEN FÖR N, P, K OCH S Kväve Ur både ekonomisk och miljömässig synpunkt är kväve det växtnä­ ringsämne som det är viktigast att optimera varje enskilt år. Skör­ dens storlek är en betydelsefull faktor för att hitta optimal kväve­ giva och därför är våra generella riktvärden byggda på skördenivå.

Variationen i markens kväveleverans är dock mycket stor mellan olika fält och olika år. Man ska därför bara se våra tabeller som grova riktvärden. Gödslingsbehovet på den enskilda gården kan vara ända upp till 50–60 kg högre eller lägre än tabellens rekommenda­ tion utifrån skörd. Här är den egna erfarenheten av t.ex. liggsäd och proteinhalt viktiga redskap. Vår erfarenhet är att det också kan skilja mellan områden. Exempelvis har Skåne ofta ett något lägre behov medan ­Västra Götaland har ett högre behov, men variationen är stor även inom områdena. För anpassning av kvävegivan hänvisas till sidorna 36–38.

Svavel Svavelbehovet i stråsäd är 1/10 av kvävebehovet. Det innebär att grödan oftast behöver mellan 10–25 kg S/ha. YaraMila-produkterna och Axan säkerställer rätt svaveltillförsel till stråsäd. Kalksaltpeter innehåller inte svavel och kan därför lämpligen kombineras med Sul­ fan eller som en kompletterande giva utöver Axan eller YaraMila NPK.

52

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Fosfor Vid odling av stråsäd bör man långsiktigt sträva efter att ligga i klass III. I P-klass II eller låg klass III bör höstsäden få åtminstone en del av sin fosfor på hösten för att inte tappa i tidig tillväxt. I stråsäd som odlas på jordar med stark klass III och högre kan NPK använ­ das på våren som första giva.

Vårsäd är mera känslig för svag fosfortillgång än höstsäd och det kan därför vara motiverat att i växtföljden lägga lite mera fosfor till vårsäden och på så sätt kompensera för en lite för låg tillförsel till höstsäden.

Vid pH-värde över 7,5 fastläggs fosfor starkt i marken. Man bör då använda rekommendationen för en fosforklass lägre än vad P-AL-analysen säger.

Kalium Stråsäd har ett stort behov av kalium, ungefär lika stort som kvä­ vebehovet. Det innebär att en bra spannmålsgröda tar upp cirka 250 kg K/ha. Bortförsel med kärnskörden är bara cirka 40 kg/ha.

Det betyder att det mesta cirkulerar från skörderester till mark och åter till nästa gröda.

Strävan är oftast att underhålla minst en låg klass III i marken. Vid lägre kaliuminnehåll i marken är det särskilt viktigt att kalium till­ förs grödan i tillräcklig mängd. Var särskilt noga om stråsäd odlas efter vallbrott eftersom vallen oftast har tömt marken på lättillgäng­ ligt kalium. Gödsla då minst som om marken ligger i klass I. I vårkorn har vi också konstaterat att det krävs NPK istället för enbart NP för att få ut full skörderespons för tillförd fosfor. Detta gäller oavsett kaliumtal i marken.

För mer information om riktvärden för N, P, K och S, läs in ­respektive QR-kod.

För mer information, följ respektive QR-kod

Kvävegödsling

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

53

Höstsäd Kvävegödsling Markens kvävelevererande förmåga, skördenivå, förfrukt, kväve­ form och eventuell proteinbetalning påverkar behovet av kväve.

Det enskilda året styrs grödans behov mer av tillväxtbetingelser än av spannmåls- och gödselpriser. Spridningen i gödslingsoptimum mellan år och platser är stor.

Markens egen förmåga att leverera kväve varierar mellan olika fält.

Ett sätt att få grepp om man gödslat med rätt kvävemängd eller inte är att se på tidigare års proteinhalter. I försöken som ligger till grund

54

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

för våra rekommendationer har proteinhalten vid ekonomiskt optimum legat på (% av ts): • Cirka 11–11,5 % i höstvete utan proteinvär­ dering (vissa sortskillnader förekommer, till exempel gäller 9,5 % i sorterna Mariboss, Torp och Hereford).

• Cirka 12 % i rågvete.

• Cirka 11,5–12,5 % i kvarnvete eller till vete för eget grisfoderr.

Höstgiva

Figur 1. Höstsädens upptag av N, P och K

Kombisådd av höstsäd med någon av YaraMila höst-produkterna är motiverat vid låga till medellåga nivåer på fosfor och/eller kalium.

Det ger en klart bättre höstutveckling och fosforupptag, vilket gyn­ nar både bestockning och rotutveckling. Tillräcklig mängd kalium är också gynnsamt för övervintring och köldhärdighet. YaraMila Höst innehåller en mindre mängd kväve som ger grödan en god start utan att riskera negativ miljöpåverkan.

Andel upptaget, % 110 100

N

K

90

P

80 ts

70 60 50

Tidig giva Den riktigt tidiga givan (bestockningsgivan) ger sällan någon skörde­ ökning. Risken finns i stället att kvävet försvinner innan grödan kan ta upp det. Dock finns vissa undantag, tillfällen, platser och år, när en bestockningsgiva ger positiv effekt: • Vid dåliga bestånd kan man öka bestockningen och förbättra möjligheterna till en god skörd.

• Vid torka i perioden före stråskjutningen hinner inte senare utlagt kväve bli tillgängligt när grödan behöver det. I områden med ofta förekommande försommartorka kan det därför vara befogat med en tidig gödsling.

Huvudgiva Det är viktigt att tillräckligt mycket kväve finns under stråskjut­ ningen, se figur 1. Om totala mängden kväve som ska läggas är stor bör huvudgivan delas upp i två givor. Första givan kan då läggas ett par veckor före stråskjutning och andra givan vid stråskjutningens början. Om den planerade kvävemängden inte är så stor kan allt kväve läggas på en gång i tid före stråskjutningen.

Rekommendationer över totalmängden kväve baserade på förvän­ tad skörd finns på vår hemsida, följ gärna QR-koden längst ner på denna sida. Bäst för plånbok och miljö är att planera för normal­ skörd och lägga sig i underkant av lämplig kvävemängd. Sämre år, då relativt lite kväve behövs, sparar man kväve och pengar. N ­ ormala år och år som är bättre än normalt kan man kompletteringsgödsla och härigenom få optimal skörd och proteinhalt. Startgivan plus huvudgivan bör i de flesta fall inte överstiga 160 kg N/ha.

För mer information, följ respektive QR-kod

Gödslingsråd för höstvete

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

Här börjar stråskjutningen!

40 30 20 10 0 0

4 Jan

8 Feb

12 Mars

16 Apr

20 Maj

25 31

24 Juni

59 69

28 Juli

32 Aug

vecka månad utv. stadium

Används Yara N-Sensor för tillförsel av huvudgivan ska man tänka på att det bör gå minst tre veckor mellan den tidiga givan och huvudgivan för att effekten av den första gödslingen ska kunna registreras av sensorn. Mängden vid första givan får heller inte vara för liten, cirka 60–80 kg N/ha rekommenderas. Lämpliga stadier för sensorgödsling är DC 31–37.

Kompletteringsgiva Vid behov gödslas höstsäden från det att flaggbladet börjar bli synligt fram till och med axgång (DC 37–59) med kompletterande kväve. Många års erfarenheter visar såväl stora skördeökningar som proteinhaltshöjningar om grödan har behov av mer kväve.

När man bedömer behovet av kompletterande kväve kan man ta hjälp av Yara N-Prognos, N-Tester BT, Nollruta samt tidigare erfarenheter av höstveteodling på samma fält. För att anpassa givan till fältets variationer används Yara N-Sensor eller atfarm.

Kalksalpeter är den mest effektiva produkten vid tidpunkten för kompletteringsgödsling. Kalkslapeter har visat på mer än 10 % bättre kväveeffektivitet jämfört med N27, vilket gör den till det bästa alternativet både ekonomiskt och miljömässigt.

Om Axan eller N27 används ska man tänka på att dessa produk­ ter inte är lika snabbverkande och därför bör tillföras tidigare än Kalksalpeter.

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

55

Alt.

Höst­gödsling

Best. giva

Huvudgiva

1

Eventuell kompletteringsgiva

Axan/Kalksalpeter

NPK

2

NPK

NPK

Axan/Kalksalpeter

3

NPK

N

Axan/Kalksalpeter

NPK

4 5

YaraMila Höst

Stadium

Axan/Kalksalpeter

NPK N eller NPK

10–13

21

22

23

N

30

31

Bestockning

Axan/Kalksalpeter

32

37

Stråskjutning

39

45

51

59

Axgång

61 Blomning

Figur 2. Exempel på gödslingsstrategier med NPK som grundgiva. I alternativ 1, 2 och 4 passar oftast NPK-produkten även till vårsädens huvudgiva.

I alternativ 3 används en NPK med högre innehåll av P och K. I alternativ 5 Används YaraMila Höst på hösten och vid behov även NPK på våren, annars N.

Val av gödslingsstrategi i höstsäd I figur 2 visas olika gödslingsalternativ för höstsäd. Vid en NPK-strategi i höstsäd läggs oftast NPK både som första giva och som huvudgiva (alternativ 2 och 4 i figuren). En annan möjlighet är att lägga en P- och K-stark NPK som första giva och Axan (NS) som huvudgiva (alternativ 3).

Höstgödsling YaraMila Höstprodukterna är ett förstahandsalternativ på jordar med låga till måttliga fosforvärden. Beroende på skördenivå och markvärden kan man behöva ytterligare NPK på våren, alternativt Axan (NS) (alternativ 5)

Vårgödsling I figur 1 finns upptagskurvor för N, P och K i höstsäd. Kurvorna liknar varandra, med en viss förskjutning i tiden.

56

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Vid P-AL-tal högre än 6 i marken kan det vara praktiskt att under­ hålla markstatus och gödsla kalium effektivt med en YaraMila produkt som kan användas till både vår och höstsäd. Detta innebär färre produkter att lagerhålla och enklare hantering hemma på går­ den. En anpassad YaraMila-produkt samt Kalksalpeter eller Axan är det enda som behövs.

Axan eller Kalksalpeter vid höga fosforvärden Finns det inget behov av fosfor och kalium på grund av höga markvärden rekommenderas i första hand Axan till huvudgivan.

Vid torra förhållanden eller på lerjordar med ammoniumfixering är Kalksalpeter ett bra alternativ. Tänk då på att grödans svavelbehov måste tillfredsställas med annan produkt.

Sulfan i kombination med Kalksalpeter Om större delen av kvävebehovet ska ges som Kalksalpeter läggs Sulfan som första giva. Då tillfredsställs höstsädens svavelbehov.

PK vid låga fosforvärden Vid P-AL-tal under 5 rekommenderas ­YaraMila Höst, P- eller PK-produkter på hös­ ten och Axan på våren till höstsäd. Observera dock att P- och PK-produkterna inte omfat­ tas av Yaras kadmiumgaranti.

Komplettera med bladgödsling Vid ogynnsamma tillväxtbetingelser, när grödan är stressad eller när stråsäden är inne i en tillväxtfas uppstår lätt en obalans i växtnäringstillförseln. Då kan det vara moti­ verat med en eller flera bladgödslingar med YaraVita Gramitrel eller YaraVita Mancozin.

Produkterna är speciellt utvecklade för att motverka de vanligaste bristerna i stråsäd.

I stråsäd är manganbrist den vanligaste bristsjukdomen. Brist uppträder framförallt på lätta, porösa jordar och vid höga pH-vär­ den. Det är viktigt att vara uppmärksam på att manganbrist även kan uppträda på hösten i höstsäd och medföra dåligt övervintrande bestånd.

Bladgödsling på hösten kan behövas på lätta jordar men också på lerjord vid torr väderlek där såbädden är kokig.

Bladgödsling med mangan utförs med ­Mantrac Pro, YaraVita Gramitrel eller YaraVita Mancozin.

Läs mer om bladgödsling och rekommenda­ tioner på sidorna 28–29.

För mer information, följ QR-koden Höstvete

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

57

Foderkorn och havre Vid odling av vårsäd till foder är målet att producera en stor skörd.

Om vårsäden skall användas till egen fodertillverkning är det också viktigt att uppnå en bra proteinhalt, eftersom det minskar behovet av inköpt protein. Jämfört med Axan ger YaraMila-produkter redan första året skördeökningar som normalt betalar merkostnaden (under förutsättning att P-AL-värdet är under cirka 10).

Vårsäd är ofta känsligare än höstsäd för låg tillgång på P, K och S på grund av vårsädens snabba utveckling i kombination med en vanligt­ vis torr såbädd och en svagare rotutveckling.

Kombisådd NPK ger bäst växtnäringseffekt och skörd. Näringen finns på detta sätt tillgänglig från start och i god balans för bästa tillväxt utan försening. Då utnyttjas den intäktsmöjlighet som en årlig gödsling ger.

För tabeller med rekommendationer för N-, Poch K-givor, följ QR-koden.

58

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Proteinhalt för styrning av kväve Proteinhalt vid ekonomiskt optimal kvävegiva varierar något bero­ ende på sort, men i allmänhet är en proteinhalt kring 10,5–11 % i korn och 11,5–12 % i havre ett bra riktmärke.

Om proteinhalten i genomsnitt över ett antal år avviker från detta värde säger erfarenheten att den totala givan kan höjas eller sänkas med cirka 20 kg N/ha per 0,5 % avvikelse. Se N-givor för foder­ korn och havre på vår hemsida, följ gärna QR-koden längst ner på denna sida.

Bladgödsling En bladgödsling med YaraVita Gramitrel eller YaraVita Mancozin är ofta motiverad. Produkterna innehåller en blandning av flera näringsämnen som ofta är skördebegränsande i stråsäd. Produk­ ternas näringsinnehåll finns på vår hemsida, följ gärna QR-koden längst ner på denna sida.

Den vanligaste bristsjukdomen i stråsäd är manganbrist.

Brist uppträder framförallt på lätta porösa jordar och vid höga pH-värden. Bladgödsling utförs med Mantrac Pro. Beroende på hur svår bristen är kan även YaraVita Gramitrel eller YaraVita Mancozin användas.

Kopparbrist är vanlig på lätta jordar och mulljordar. Speciellt i havre och korn har bladgödsling gett stora skördeökningar i försök.

Om jordanalysen visar på låga koppartal kan en uppgödsling av marken utföras, se sidorna 26–27. Såväl uppgödsling som årlig blad­gödsling görs med Coptrac. Även YaraVita Gramitrel och YaraVita Mancozin innehåller koppar.

För mer information, följ respektive QR-kod

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

Rekommendationer för bladgödsling.

Havre

Korn

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

59

Maltkorn Både avkastningsnivå och kvalitet är avgörande för det ekonomiska nettot vid odling av maltkorn. Sortval i kombination med gödslings­ strategi har stor betydelse för slutresultatet, men även odlingsplats, såtidpunkt och en frisk gröda utan inblandning av främmande sorter eller arter.

Kombisådd + YaraMila Maltkorn är ofta känsligare än höstsäd för låg tillgång på P, K och S på grund av vårkornets snabba utveckling i kombination med en vanligtvis torr såbädd och en svagare rotutveckling.

60

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Fastställ P- och K-behovet med hjälp av till­ förlitlig markkarta och rekommendationerna för bördighets­anpassad gödsling som finns på vår hemsida (följ QR-koden). Välj en YaraMila-produkt (NPK) som ger hela P- och K-behovet och ungefär 70–80 % av kvävebehovet.

Resten av kvävet läggs senare när mängden kväve behöver anpassas efter säsongens förutsättningar.

Kombisådd med en anpassad YaraMila-produkt (NPK) ger inte bara den bästa växtnärings­ effekten av kväve, fosfor och kalium, utan även samspelseffekter som gynnar grödan. Dessa är

av betydelse för att uppnå kvalitetskrav och skördemål. I försök har kombisådd av YaraMila gett bäst maltkvalitet med högre skörd och tusenkornvikt. Dessutom ger YaraMila tidigare och jämnare mognad.

Svavel och maltkorn Vid odling av maltkorn är svavelbrister mer negativa än vid foder­ kornodling eftersom svavelbrist kan försena plantans utveckling och kväveupptag. Kväveupptagningen blir mer utdragen, vilket kan medföra lägre skörd och högre proteinhalt.

Vid bredspridning av ett ammoniumhaltigt gödselmedel före sådd riskeras en utdragen och försenad kväveeffekt om det blir torrt i början av växtsäsongen. Tillämpas däremot kombisådd säkerställs önskad gödslingseffekt eftersom växtnäringen placeras lätt åtkomlig för rötterna i fuktig jord.

Lika viktigt som tidig kvävetillgång vid odling av ölmalt är att det inte frigörs för mycket kväve sent under säsongen. Detta innebär att odling bör undvikas på: • På jordar med höga mullhalter.

• På fält där kväverika förfrukter har odlats.

Proteinhalt för styrning av kväve till maltkorn för öl Proteinhalten kan man i normala fall betrakta som ett kvitto på om man gödslat rätt. Den bör ligga i intervallet 10–11 % i maltkorn för öl.

Vid proteinhalter över 11 % har man gödslat med för mycket kväve, vilket minskar möjligheterna att få skörden klassad som maltkorn.

För låga proteinhalter betyder å andra sidan att man gödslat med för lite kväve, vilket resulterar i en lägre skörd. Risken finns också för att skörden inte klassas som maltkorn. I de flesta fall sker ned­ klassning till foderkorn vid proteinhalter under 9 % och över 12 %.

En nedklassning medför en stor ekonomisk förlust, varför kvävestyr­ ning och anpassning till det enskilda året är extra viktig i maltkorn.

Maltkorn för whisky I whiskymalt är målet att komma över 12 % i proteinhalt. Det innebär att kvävebehovet är ca 25–35 kg högre än i maltkorn för öl.

Läs mer om bördighetsnpassad gödsling på vår hemsida, följ gärna QR-koden längs ner på denna sida.

• På fält med stor stallgödseltillförsel.

På dessa jordar kan med fördel maltkorn för whisky odlas i stället.

Optimal kvävegiva kräver delning Många års försök har visat att en delning av kvävegivan, där andra givan läggs i början av stråskjutningen, kan fungera mycket bra.

Eftersom effekten måste vara snabb rekommenderas Kalksalpeter.

En delningsstrategi ger möjlighet att årsmånsanpassa kväve­givan, vilket ökar möjligheten till optimerad skörd och kvalitet och minskar risken för liggsäd. Dessutom minskar risken för förluster. Erfaren­ heter från säsongen 2015 visar att omfattande kväveförluster upp­ stod på flera platser i landet på grund av för mycket vatten i mark­ profilen. På de fält som kompletteringsgödslades med kväve kunde skördebortfall och kvalitetsförsämringar undvikas. Justera därför alltid kvävegivan efter årsmånen, markens mineraliseringsförmåga och egna erfarenheter.

Som hjälp för att årsmånsanpassa senare givor rekommenderas Yaras hjälpmedel: Yara N-Prognos, Yara N-Sensor, atfarm och N-Tester BT, i kombination med egna Noll- och Maxrutor i fält.

Erfarenheter från foderkornodling kan användas Om maltkorn inte odlats tidigare kan de proteinhalter som uppnåtts vid foderkornodling användas som utgångspunkt. Den normala gödslingen till foderkorn nedjusteras så att rätt proteinhalt säkras.

En nedjustering av kvävegivan med cirka 20 kg N/ha medför en sänkning av proteinhalten med cirka 0,5 procentenheter.

Bladgödsling Läs om hur maltkornet kan optimeras med bladgödsling under kapitlet Foderkorn och havre, sidan 59.

För mer information, följ respektive QR-kod

Tidig kväveeffekt betydelsefull Korn har en snabb utveckling på våren och så stor del som möjligt av kvävet bör därför vara tillgängligt tidigt på säsongen. Ju senare kvävet tas upp i plantan, desto större är risken att skörden minskar och att proteinhalten blir för hög.

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

Korn

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

61

Vårvete Odling av vårvete innebär ofta en konflikt mellan två mål: • Att undvika liggsäd.

• Att uppnå tillräckligt hög proteinhalt.

Denna konflikt löses genom att vid kombisådd lägga en måttligt stor kvävegiva och sedan komplettera under stråskjutningen och kring axgång då kvävetillförsel inte påverkar strålängd och stråstyrka lika mycket.

62

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Gödselmedel och gödslingsmetod till huvudgivan Skillnaderna i effekt mellan olika gödslings­ tekniker och olika gödselmedel är större i vårsäd än i höstsäd på grund av vårsädens snabba utveckling i kombination med en vanligtvis torr såbädd och en svagare rotutveckling. Vårsäden är ofta känsligare än höstsäden för låg tillgång på P, K och S.

En allsidig växtnäringstillförsel har stor betydelse för att grödans tillväxt inte ska bli begränsad. Gödselgivan vid sådd bör därför innehålla all fosfor och kalium som grödan behöver. Svavel ska också tillföras eftersom svavel är nödvändigt för proteinbildningen och inte får vara en begränsande faktor. YaraMila-produkterna är väl anpassade för vårvetets startgiva.

Kvävestrategi För att den skördade varan ska klassas som vårvete bör den åtmins­ tone hålla 13 % protein.

Proteinbetalningen i vårvete innebär ofta att det är lönsamt att gödsla upp till den högsta betalningsgrundande proteinhalt man tror sig kunna uppnå. Givetvis ska detta inte innebära att man överstiger liggsädesgränsen med kvävegödslingen.

Generella kväverekommendationer för totala kvävegivan finns på vår hemsida om bördighetsanpassad gödsling, du når det enklast genom att följa QR-koden längst ner på denna sida. Den totala kväve­givans bör alltid delas på flera givor eftersom detta minskar risken för liggsäd och möjliggör att önskad proteinhalt uppnås.

Av stor betydelse är också att en delning minskar risken för en ­negativ miljöpåverkan eftersom mer kväve tas upp av grödan.

Allt kväve bör komma rötterna tillgodo åtminstone före begyn­ nande blomning. Lämplig kompletteringsgiva är upp till 60 kg N/ha.

Kalksalpeter är den mest effektiva kväveprodukten vid komplette­ ring. För närvarande är priset på Kalksalpeter konkurrenskraftigt och bör därför vara det mest lönsamma alternativet.

Om kompletteringen görs med Axan eller N27 får givan inte läggas för sent eftersom dessa produkter inte tas upp lika snabbt som Kalksalpeter.

N-Tester BT, Yara N-Sensor® och atfarm Både skörd och markens kväveleverans kan variera från år till år, vilket gör det svårt att i förväg beräkna det totala kvävebehovet.

N-Tester BT är ett bra hjälpmedel då kompletteringsbehovet ska fastställas och Yara N-Sensor eller atfarm kan användas för att variera givan utifrån grödans skiftande behov i fältet.

Bladgödsling Läs om hur vårvetet kan optimeras med bladgödsling under kapitlet Foderkorn och havre på sidan 59.

I samband med sådd läggs en huvudgiva som är ungefär lika stor som till korn och havre. Resterande kväve läggs som komplettering senare. Justera huvudgivan om det finns anledning att tro att till­ gången på kväve skiljer sig markant från normalfallet.

Planera för kompletteringsgödsling Man bör alltid planera för en eller två kompletteringsgivor eftersom proteinhalten är en viktig betalningsgrundande parameter. Dess­ utom har vårvete ett något vekt strå. Kompletteringen underlättar också en årsmånsanpassning av kvävegivan, sidorna 36–38.

Kompletteringsgivan kan läggas i slutet av stråskjutningen när flaggbladet börjar titta fram. Alternativt kan den delas upp på två givor runt denna tidpunkt. Ju senare kvävet tillförs, desto större blir påverkan på proteinhalten och desto mindre blir inverkan på skördens storlek.

För mer information, följ respektive QR-kod

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

Vårvete

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

63

Oljeväxter En bra och högavkastande rapsgröda är mycket lönsam. Men oljeväxter ställer höga krav på växtnäringstillgången och är känsli­ gare än stråsäd för brister. En välbalanserad och tidsmässigt korrekt tillförsel av N, P, K, S, B och Mg betalar sig i allmänhet bra.

Kväve Kvävegivans storlek är beroende av förväntad skördenivå och ­markens egen förmåga att leverera kväve. För generella rekommen­ dationer för vår-och höstoljeväxter finns att hitta på vår hemsida (följ QR-koden till bördighetsanpassad gödsling).

64

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Man bör hålla i minnet att ett antal kvalitets­ parametrar påverkas av kvävegödsling. Vid högre givor sjunker oljehalten något. Samtidigt ökar skörden och proteinhalten, vilket resulterar i en högre råfettskörd per hektar.

Stort svavelbehov Oljeväxter har ett stort svavelbehov och är en av de grödor som är känsligast för svavelbrist.

Av denna anledning är kvävegödselmedel som innehåller svavel, tex YaraBela Sulfan att föredra för optimal tillväxt.

Rekommendationen är att tillföra kväve och svavel i relationen 5:1.

För vart 5:e kg N bör alltså 1 kg S läggas. Höstoljeväxter behöver svavel både höst och vår. Försök har visat att för låg svaveltillförsel minskar skörden väsentligt.

Om höstoljeväxterna gödslas med svavelhaltiga N- eller NPKgödsel­medel avsedda för stråsäd kan man tappa några hundra kg i skörd. YaraMila Raps och Sulfan innehåller tillräckligt med svavel för oljeväxternas behov.

Fosfor och kalium Oljeväxter är betydligt känsligare än stråsäd för dålig fosfor- och kaliumtillgång. Det är därför viktigt att ge oljeväxterna god tillgång till P och K för säker övervintring, jämn mognad och god skörd.

Utgå ifrån markens analysvärden, P-AL och K-AL och fastställ behovet med hjälp av tabellerna på vår hemsida (följ QR-koden till bördigehtsanassad gödsling).

HÖSTOLJEVÄXTER Kväve- och svavelgödsling på hösten Höstoljeväxter tar upp mycket kväve. En höstrapsgröda som avkas­ tar 4 ton/ha har ett behov av 250 kg N/ha. Av detta tas mycket upp redan på hösten. Det är mycket viktigt att oljeväxterna hinner bilda kraftiga och välutvecklade plantor under hösttillväxten för att klara påfrestningarna under vintern. Därför bör man ge en kvävegiva redan på hösten. Efter stråsäd som förfrukt rekommenderas 60 kg N/ha. Efter kväverika förfrukter kan höstgivan minskas.

Av stor betydelse för utvecklingen på hösten är också att svavel finns tillgängligt.

Det gäller alltid att vara uppmärksam på hur oljeväxterna utvecklas under hösten. Skulle det visa sig att tillväxten har avstannat eller går långsamt bör man överväga att komplettera med mer kväve.

För snabb effekt rekommenderas Kalksalpeter. Totalt tillåts dock max 60 kg N på hösten inom nitratkänsliga områden.

Bor

Fosfor- och kaliumgödsling på hösten

Även bor är viktigt, bland annat för övervintringen. Dessutom ökar bor motståndskraften mot jordburna patogener såsom klump­ rot­sjuka. Borinnehållet i YaraMila Raps är tillräckligt för raps på normala jordar.

På hösten bör gödslingen vara inriktad på att uppnå en god etable­ ring och övervintring. Om markkartan visar att PK-behov finns, det vill säga vid P-AL- klass IVa eller därunder, tillfredsställes detta bäst med en NPK-produkt.

Vid låga bortal rekommenderas en sprutning med bor, som text YaraVita Canola Bio, som är ett grödspecifikt bladgödselmedel för oljeväxter.

YaraMila Raps är en borhaltig NPK-produkt som är speciellt anpas­ sad efter oljeväxternas behov. Vid P-klass hög III eller IVa läggs pro­ dukten på hösten i samband med sådd. Höstrapsens hela behov av P och K är då täckt. Om markens fosforstatus är lägre kan produkten läggas både på hösten och som första vårgiva, se vår hemsida (följ QR-koden på nästa sida).

Bladgödsling Oljeväxter har ibland svårt att hinna ta upp all nödvändig växt­ näring under den starka tillväxtfasen mellan 4-bladsstadiet och blomningen. Bladgödsling ger därför ofta skördeökningar. YaraVita Canola Bio kan användas förebyggande. Det är speciellt utvecklat för oljeväxter och ger en balanserad tillförsel av Mg, Ca, B, Mn och Mo. På lätta porösa jordar och vid höga pH-värden kan manganbrist förekomma. Denna kan avhjälpas med Mantrac Pro.

För mer information, följ QR-koden Bördighetsanpassad P- och K-gödsling

Gödsling på våren På våren startar tillväxten tidigt och under en kort tid fram till blomningen sker en kraftig tillväxt. Under denna period tar rapsen upp stora mängder växtnäring.

Då är det viktigt att näringsämnena finns i lättillgänglig form.

Första kvävegivan till höstoljeväxter på våren är beroende av beståndets utseende efter vintern. Ett bestånd med kraftiga plan­ tor, speciellt efter förfrukter som vall, träda och konservärter, har ett lägre kvävebehov än ett bestånd som består av små och svaga plantor.

Det totala kvävebehovet på våren beror på skördenivå, markens kväveleverans, förfrukt med mera.

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

65

Bästa gödslingsstrategin är att ge halva den planerade kvävegivan innan tillväxten börjar, i Sydsverige i början till mitten av mars och i Mellansverige vid månadsskiftet mars/april under förutsättning att eventuell snö försvunnit.

Resten av kvävet tillförs cirka fyra veckor senare då bestånd och kvävebehov bättre kan bedömas. Om grödan är frodigare än nor­ malt på våren kan kvävegivan reduceras något.

En metod att bedöma kvävebehovet på våren genom att ta hänsyn till hur frodig rapsen är på hösten beskrivs på Svensk Raps hemsida (följ QR-koden). Denna metod har visat sig fungera i försök, men det krävs att man är uppmärksam och tar hänsyn till eventuella kväveförluster under vinter och vår, till exempel om det varit stor bladmassa som försvunnit under vintern.

Yara N-Sensor eller atfarm kan också användas i raps. Använd dem som hjälpmedel för att styra kvävegivan, framförallt till andra givan på våren.

Våroljeväxter Våroljeväxter är, liksom höstoljeväxter, känsliga för låg fosfor- och kaliumtillgång. Därför är det ofta lönsamt att gödsla med dessa näringsämnen. Dessutom ska alltid svavel tillföras i samband med kvävegödslingen. Ett NPK-gödselmedel med hög svavelhalt är idea­ liskt, inte minst vid kombisådd.

Använd YaraMila Raps i samband med sådd och komplettera med Sulfan då en bedömning av årets bestånd kan göras. Utför inte kompletteringen alltför sent, framförallt om det finns risk för försommar­torka.

Riktvärden för N- P- och K-gödsling finns på vår hemsida (följ QR-koden).

För mer information, följ respektive QR-kod

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

66

Höstoljeväxter

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Kvävevågen, Svensk raps

Fosforgödsling våroljeväxter

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

67

– Stadsnära jordbruk innebär ett speciellt ansvar för vattenmiljön, säger Jonas Andersson.

68

INTERVJU: JONAS ANDERSSON, WIGGEBY JORDBRUK

Sluter kretsloppet på Färingsö Wiggeby Jordbruk AB på Färingsö mitt i Mälaren förser ett 40-tal ridstallar med hästfoder. Från dessa och ytterligare ett 60-tal stallar tar man också hand om och hanterar hästgödseln som sprids på gårdens åkrar.

Fosforn återförs till jorden och sluter kretsloppet på gårdens arealer.

På Färingsö i Mälaren, bara 3 mil från Sergels torg mitt i Stockholm, driver Wiggeby Jordbruks AB ett stadsnära jordbruk omgivet av en av huvudstadens vattentäkter. Det medför speciella utmaningar, men också stora möjligheter.

Saknade nyttig gödsel Närheten till staden gör att det finns hus överallt kring åkrarna. I husen bor människor och av dessa är en stor andel intresserad av hästar.

Bara på Färingsö finns 22 ridhus och hästarna behöver foder. Det insåg Håkan Eriksson – en av Wiggeby Jordbruk ABs grundare – ganska tidigt och erbjöd ridklubbarna hösilage redan kring år 2000. Men det räckte inte med det.

Wiggebys egna grisstallar tömdes 2004 och ­efter några år saknade man stallgödseln och den nytta den gör för lerjordarnas bördighet.

– Hästtycke uppstod, eller snarare det uppstod ett tycke för den gödsel som hästarna producerar, skrattar Jonas Andersson som ansvarar för hästfoder och lantbruk i bolaget.

Gödsel från 100 stallar Idag tar man – i en avancerad logistikövning med bl.a. hyrcontainrar – emot hästgödsel från ca 100 stallar med ungefär 2 300 hästar runt Stockholm. Det innebär att 20 000 ton fastgödsel från hästarna hämtas, transporteras och lagras, men en del av den volymen direkt­ levereras till EONs biogasanläggning.

– Vi tar i princip hand om gödseln från samtliga ridklubbar som vi säljer hösilage till.

Så vi gör vad vi kan för att sluta kretsloppet, konstaterar Jonas.

Halva mängden gödsel sprids på de 1 100 egna eller arrenderade hektar som drivs av Wiggeby. Den andra halvan komposteras i en hygieniseringstrumma för att sedan säljas som jordförbättringsmedel.

Analys var 3:e månad Hästgödselns innehåll av växtnäring analyseras en gång per kvartal. Det gör att Jonas har koll på hur mycket fosfor och kalium som sprids på åkrarna med gödseln.

– I medeltal ca 7–9 kilo fosfor per hektar och år med hästgödseln och sedan kompletterar vi med NPK- och NP-produkter upp till grödornas behov, förklarar han.

Men alla 1 100 hektar får inte hästgödsel varje år. I stället sprids den 2 gånger i den 11-åriga växtföljden. Dels i en lägre giva på hösten före vårkorn, och dels i en högre giva på våren på ett vallbrott. Detta vallbrott följs av höstraps som fångar upp kvävet som frigörs från gödseln. Dessutom används vallbrottet för att dränera, sköta kantdiken och röja buskar längs diken samt annat som gör att jorden hålls i god hävd.

– Vi har nog dikat fram ett extra ton höstvete per hektar, resonerar Jonas.

Gödsel jämnar ut Hästgödseln används också för att justera ojämnheter i fosfortillgång i jorden. Fosfor­ klasserna varierar från P-AL-klass II till V. Därför ser man till att sprida mer hästgödsel där fosforklasserna är som lägst och där den gör mest nytta.

– Strategin är att få upp jordarna med låga fosforklasser och ner de med höga.

I dagsläget varieras givan manuellt, men Jonas funderar för framtiden på en enkel tilldelningsfil för hästgödseln efter markkartans fosforklass.

13 hektar kantzoner En stor del av Wiggebys arealer ligger inom vattenskyddsområde. Därför har gården 13 hektar kantzoner med permanent växttäcke längs vattendrag och på fält som gränsar till Mälaren. Numera är kantzoner en ersättningsberättigad åtgärd. På Wiggeby började man dock med kantzoner redan på 1990-talet av hänsyn till att huvudstaden tar en del av sitt färskvatten från Mälaren bara några kilometer från ­Wiggebys skiften.

– Stadsnära jordbruk innebär ett speciellt ansvar för vattenmiljön, ­avslutar Jonas ­Andersson.

69

Vall Odlingsmålen för vallen varierar beroende på gårdens inriktning och förutsättningar.

För att få en optimal totalfoderstat måste man ta hänsyn till olika kvalitetsparametrar. Gödslingen har i detta sammanhang en avgörande betydelse. Följande faktorer är viktiga vid planering av gödslings­strategin: • Botanisk sammansättning (andel gräs, baljväxter).

• Förväntad skördenivå.

• Kvalitetsmålsättning.

70

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

• Antal delskördar och skördetidpunkter.

• Vallålder.

• Tillgång till och fördelning av stallgödsel.

Gödslingsprinciper för olika växtnäringsämnen i vall I första hand är det kväve, kalium och svavel som har stor effekt på det enskilda vallårets avkast­ ning och kvalitet. Dessa näringsämnen kan inte förrådsgödslas över växtföljden utan ska tillföras

årligen. För kväve och kalium gäller även att totala årsgivan måste fördelas mellan skördarna.

Det årliga svavelbehovet kan antingen ges till första skörden eller fördelas på de olika delskörderna.

Lathund – fördelning av växtnärings­ämnen till vall Rätt mängd

Växtnäringsämne

… till varje skörd … varje år … i växtföljden

Kalium Stora överskott av kalium kan ge problem med djurhälsan, eftersom kalium lyxkonsumeras och sänker halten av kalcium och magne­ sium i vallfodret. Brist kan å andra sidan ge kraftiga skördesänk­ ningar och även påverka vallens övervintringsförmåga negativt.

På gårdar med vallodling kan markens kaliuminnehåll ändras snabbt beroende på vallens stora bortförsel. Det ställer extra stora krav på att jordanalysen är färsk om man skall kunna gödsla rätt.

Normal bortförsel är cirka 200–250 kg K/ha. Samtidigt kan tillförseln via stallgödseln vara betydande. Det kan därför vara svårt att på det enskilda fältet och till varje delskörd hitta rätt balans mellan tillförsel och bortförsel. Vid gödslingsplaneringen anpassas kaliumgivan efter: • Aktuell kaliumklass.

• Skördenivå.

Fosfor, magnesium och koppar kan däremot förrådsgödslas och justeras över växtföljden. Vid gödslingsplanering bör man tänka på hur de olika växtnäringsämnena prioriteras, se ”lathunden” ovan.

Kväve De faktorer som har störst betydelse för skördenivå och grovfoderkva­ litet är kvävegödslingsstrategi, art- och sortval samt skördetidpunkt.

Gräsvallar

I rena gräsvallar kan man genom fördelning av relativt höga kväve­ givor uppnå hög skörd och relativt jämn kvalitet mellan delskördarna.

Blandvallar

I blandvallar är kvävegödslingen det viktigaste instrumentet för att balansera klöverandelen i vallen. För låg kvävetillförsel medför en stor andel klöver. Detta resulterar oftast i en lägre skörd, men även i en svårhanterlig kvalitet med hög råproteinhalt och lågt fiberinnehåll samt ensileringsproblem. Speciellt i återväxten kan innehållet av klöver bli för högt, vilket ger kvalitetsskillnader mellan de olika delskördarna. En för hög kvävegiva däremot gör att klövern konkurreras ut av gräset.

Ett bra riktmärke är ett klöverinnehåll på 20–30 %. Detta ger vid rätt skördetidpunkt ett grovfoder som fungerar i de flesta foder­ stater. En grov tumregel är att reducera kvävegivan i en blandvall jämfört med en gräsvall med 1 kg N, i varje delskörd, för varje procentenhet baljväxtinnehåll.

På vår hemsida hittar du riktvärden för kvävegödsling till vall (följ QR-koden på sidan 72). Notera att givorna är riktvärden som bör justeras efter vallsammansättning, skördesystem och det enskilda årets förutsättningar.

• Delskörd (1:a, 2:a eller 3:e skörd).

• Vallens ålder.

God vägledning kan man få genom att som facit studera vallfoder­ analysen: • <20 gram kalium per kg ts: Skördebortfall på grund av av för låg kaliumtillgång.

• >30 gram kalium per kg ts: Risk för problem med djurhälsan på grund av för hög kaliumtillgång (läs om K/Mg-kvoten längre ned på denna sida).

Optimalt kaliuminnehåll ligger alltså mellan 20 och 30 gram K/kg ts (2–3 % K/kg ts). På vår hemsida kan du se rekommenderade kaliumgivor till slåttervall (följ QR-koden för bördighetsanpassad P- och K-gödsling på sidan 72). Värdena i tabellen förutsätter att en jordanalys görs i samband med vallens anläggning. Om en årlig jord­analys görs följs alltid rekommendationen för första vallåret.

För att kaliumhalten ska bli jämn i fodret bör kaliumgivan delas mellan första skörd och återväxter: • Är totala behovet av kalium 60 kg eller mindre läggs allt till återväxten.

• Vid högre behov läggs överskjutande del till första skörden.

En tumregel är att vid K-AL-tal under 10 får man en positiv effekt av kaliumgödslingen redan till första skörden och vid K-AL-tal under 12 får man en positiv effekt till återväxten.

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

71

K/Mg-kvot Balansen mellan kalium och magnesium är av betydelse för uppta­ get i marken. För stor mängd kalium i förhållande till magnesium kan leda till att magnesium konkurreras ut, vilket leder till magnesi­ umbrist. Detta kan ge skördesänkning och framförallt problem med djurhälsan på grund av för lågt innehåll av magnesium i vallfodret.

Förhållandet i marken mellan K-AL och Mg-AL bör inte vara högre än vad som anges på vår hemsida (följ QR-koden). Om kvoten är hög beroende på gott kaliumtillstånd i marken bör i första hand kaliumgivan minskas eller omfördelas. Är detta inte möjligt eller om magnesiuminnehållet i marken är lågt bör magnesiumhaltiga gödseleller kalkningsmedel användas.

Fosfor Gödsling med fosfor behöver inte följa gödslingsbehovet för varje enskilt vallår. Det viktiga är att tillförsel och bortförsel överensstäm­ mer över hela växtföljden. Vallen är mindre fosforkrävande än de flesta andra grödor. För gödslingsrekommendationer, se vår hemsida (följ QR-koden).

Svavel Vallens svavelbehov är relativt stort och svavelgödsling är oftast en mycket lönsam åtgärd. I försök har konstaterats en merskörd på i genomsnitt 590 kg ts/ha.

En vall behöver gödslas med 15–30 kg svavel/hektar. Den lägre givan används vid regelbunden tillförsel av stallgödsel. Hela svavel­ givan kan ges till första skörden alternativt delas upp mellan de olika delskördarna eftersom svavel inte lyxkonsumeras av grödan.

Stallgödselns låga mängd växttillgängligt svavel medför att den behöver kompletteras med extra svavel, se sidan 33.

I blandvallar fixerar klöver en del kväve men svaveltillskottet från mineralgödsel behöver vara lika stort som i gräsvallar.

När givan mineralgödsel är låg på grund av användning av flyt­ gödsel eller högre baljväxtandelar rekommenderas ofta Sulfan som kvävegödselmedel på grund av sin högre svavelhalt.

Det finns riktvärden för växtnäringsinnehållet i stallgödsel men vari­ ationen är stor. Därför rekommenderas en egen aktuell analys. Visar den exempelvis på låg halt av kalium i stallgödseln är det troligen låg nivå av kalium även i grovfodret. Läs mer om stallgödsel på sidorna 32–33.

Gödslingsrekommendationer Utgångspunkten är att man vid gödslingsplaneringen i första hand tar hänsyn till kväve- och kaliumbehoven. Våra gödslingsråd hittar du på vår hemsida (följ QR-koden). Om intensivare odling bedrivs med tre till fem skördar per år och höga skördenivåer måste givetvis kvävenivåerna justeras uppåt.

Om kaliumvärdena är höga bör man i största möjliga mån försöka undvika stallgödsel till förstaårsvallarna och istället styra stall­ gödseln till andra- och tredjeårsvallarna. Vid begränsade mängder stallgödsel prioriteras spridningen till återväxt och äldre vallar.

Första skörd När kaliumbehovet är litet (mindre än 60 kg/ha) behöver man inte tillföra något kalium till första skörden. Gödsling med Axan eller Sulfan räcker för att täcka vallens kväve- och svavelbehov. Vid högre kaliumbehov och om det finns behov av fosfor väljs YaraMila 21-310. Stallgödsel till första skörden kombineras lämpligen med Sulfan.

Återväxt Vid låga eller måttliga behov av kalium tillförs inget kalium till första skörd. I stället gödslas återväxten med kalium, och då passar YaraMila 22-0-12 eller YaraMila 21-3-10.

Ett annat alternativ är att kombinera flytgödsel/urin med Axan eller Kalksalpeter.

Vid torra eller kalla förhållanden samt när man vill ha en extra snabb effekt är Kalksalpeter det bästa alternativet till återväxten.

Men då bör svavelbehovet vara tillfredsställt till första skörden med hjälp av Sulfan.

För mer information, följ respektive QR-kod

Stallgödsel en växtnäringsresurs till vallen På de flesta gårdar som odlar vall finns även tillgång till stallgödsel.

Innehållet av växtnäring i stallgödsel från nötkreatur och vallens växtnäringsbehov passar bra ihop.

72

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

Vall

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

73

Potatis Gödsling av potatis måste planeras noga eftersom växtnäringstill­ gången liksom balansen mellan de olika växtnäringsämnena inver­ kar på både avkastning och kvalitet. Är tillförseln för liten utnyttjas inte potatisens avkastningspotential fullt ut. En för hög tillförsel av ett eller flera växtnäringsämnen kan å andra sidan äventyra kvalite­ ten, men även ge oönskade förluster.

Odlingsmål Gödslingen styrs av målet med odlingen men även av sort, jordart, näringsstatus, stallgödselanvändning, tillgång till bevattning och om

74

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

placeringsteknik används vid sättning. Jordana­ lys är en nödvändig utgångspunkt vid gödslings­ planeringen eftersom växtnäringsinnehållet på jordar där potatis odlas ofta förändras snabbt.

Matpotatis

Det är viktigt att anpassa gödslingen efter sort, jordanalys, avkastning och odlingsområde för att styra odlingen mot bästa kokkvalitet och storleksfördelning. Viktigast är dock att använda sin egen erfarenhet av tidigare odlingsresultat.

Unika Calcium kompletteras även kalium. Kalksalpeter och Unika ­Calcium tillför även kalcium.

Potatis för livsmedelsindustrin

Ungefär samma krav som vid odling av matpotatis gäller, men en extra viktig kvalitetsparameter är rätt ts-halt. Särskilt viktigt är det därför att finna rätta kväve- och kaliumgivor.

Om en delning av gödselgivorna inte är lämplig läggs i stället all växtnäring vid sättning.

Färskpotatis

Färskpotatis måste snabbt komma upp i så stor avkastning som möjligt. Eftersom kväve fördröjer knölbildning och knöltillväxt måste givorna hållas avsevärt lägre än för matpotatis.

Bestämning av växtnäringsbehovet

Stärkelsepotatis

Vid stärkelseproduktion gäller det att få en hög stärkelseskörd per hektar. Detta får man genom att förena en hög stärkelsehalt i knölarna med en hög knölskörd. Vid för låga givor av kväve och kalium utnyttjas inte avkastningspotentialen fullt ut. Samtidigt kan för hög gödsling påverka stärkelsehalten negativt. Största skillnaden jämfört med matpotatis är kaliumtillförseln. För mer information följ QR-koden på sidan 77 för att komma till vår hemsida.

Gödslingsstrategier Potatisen har en lång växtperiod och därmed en utdragen förbruk­ ning av växtnäring. Det är en fördel att dela kväve och kalium­ givorna eftersom kalium och kväve är lättrörliga i marken. Dels minskar risken för förluster vid nederbördsöverskott, dels ger delning av kvävet enligt försök lugnare blastutveckling och högre skörd. Tillgång till bevattning är dock en förutsättning för att kunna fördela kvävet på flera givor.

I det fall då en slutkupning görs är det fördelaktigt att komplette­ ringsgödsla innan kupning och på så sätt få en myllning.

Vid delad kvävegiva sprids resten av behovet som en eller ett par givor. Kalksalpeter är det säkraste alternativet för kvävekomplet­ tering. Genom att använda NK-gödselmedlen Unika Plus eller

Tidpunkt

Utgå från en aktuell markkarta vid planering av fosfor- och kalium­ tillförseln. Riktvärden för fosfor respektive kalium hittar du på vår hemsida (följ QR-koden på sidan 77). Följ upp odlingen med växt­ analys för att kunna justera gödslingen efter rådande förhållanden.

Mängden kväve justeras efter fältets egenskaper och årsmånen.

Val av gödselmedel vid sättning Om delning inte är aktuell välj ProMagna 8-5-19 eller ProMagna 11-5-18 beroende på vilken som bäst passar för att tillföra totalbeho­ vet av N, P och K. Enklast är att först räkna efter att hela fosforbeho­ vet täcks, därefter kväve och kalium. Det kalium som fattas komplet­ teras före sättning genom en extra körning med Polysulphate.

Vid delning av kvävegivan är det lämpligt att tillföra 1/2 till 2/3 delar av kvävebehovet vid sättningen. Välj den ProMagna NPK som bäst täcker lämplig del av kvävebehovet samt hela fosforbe­ hovet. Resterande kväve, kalium och kalcium kompletteras under säsong, se tabellen.

Kompletteringsgödsling Kompletteringsgödslingen kan bestå av en eller flera givor av främst Kalksalpeter eller en Unika-produkt, se exempel i tabellen. Flera körningar innebär en merkostnad, men försök visar att en uppdel­ ning på flera N-givor höjer skörden och är därför lönsam. Vid flera

Lätta jordar och/eller höga N-givor

Grundgödsling vid sättning:

ProMagna 8-5-19 eller 11-5-18 samt Polysulphate vid högt kaliumbehov

1/3–1/2 av kvävebehovet, dock minst 50–60 kg N/ha.

4 veckor efter uppkomst:

Kalksalpeter eller Unika Plus/Unika Calcium

1/4–1/3 av kvävebehovet.

Eventuellt del av kaliumbehovet.

5 veckor efter uppkomst:

Kalksalpeter eller Unika Plus/Unika Calcium

7 veckor efter uppkomst:

Kalksalpeter eller Unika Plus/Unika Calcium

Tyngre jordar och/eller låga N-givor 2/3 av kvävebehovet, dock minst 50–60 kg N/ha.

1/3 av kvävebehovet.

Resterande kaliumbehov.

1/4–1/3 av kvävebehovet.

Resterande kaliumbehov.

Gödslingsrekommendationer vid delad kväve- och kaliumgiva. Med Unika Calcium och Unika Plus kan komplettering med kalium göras samtidigt med kvävekompletteringen.

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

75

kompletteringsgivor kan en kombination av olika gödselmedel, till exempel Unika Plus, Unika Calcium, Kalksalpeter eller N ­ itrabor användas. Kvävemängden per giva med dessa snabbverkande nitrathaltiga gödselmedel bör begränsas till cirka 30–50 kg för att minska risken för negativa effekter på grund av kraftig tillväxt­ökning.

För förbättrad skalkvalitet och minskad risk för rostfläckar på grund av lågt kalciuminnehåll i marken är Kalksalpeter, Nitrabor eller Unika Calcium att föredra eftersom de innehåller lättlösligt, växttillgängligt kalcium.

Axan är endast lämpligt där en stor kompletteringsgiva av kväve läggs, eftersom produkten till hälften innehåller långsamverkande ammoniumkväve.

Justering vid höga skördenivåer Vissa år är växtnäringsbehovet större än under en normalsäsong.

Oavsett om orsaken är att en större skörd än normalt förväntas, eller om stora nederbördsmängder fört ned kväve och kalium nedanför rotzonen, bör en komplettering ske för att upprätthålla skördens kvalitet. Använd Unika Calcium för att behålla balansen mellan kväve och kalium samt för att tillföra kalcium.

Bladgödsling ProMagna innehåller mikronäringsämnen för att ge den krävande potatisplantan bästa möjliga start.

Kväve Kväve är starkt skördepåverkande men har också kraftig inverkan på knölens kvalitet. För lite kväve ger, förutom en låg skörd, ökad risk för sönderkokning. För mycket kväve ökar risken för blötkok­ ning och mörkfärgning. Ju längre norrut odlingen ligger, desto lägre är ofta behovet av kväve. Kvävebehovet påverkas även av bestånds­ täthet med mera. Vid högre beståndstäthet bör kvävegivan ökas.

Fosfor Fosfor förbättrar kvaliteten genom minskad benägenhet för blöt­ kokning och mörkfärgning och kan till viss del balansera de negativa effekter som följer av en felaktig tillförsel av kväve och kalium. Skörden påverkas främst vid låga fosforhalter i marken.

Fosfor tillförs huvudsakligen med ProMagna, men bladgödsling kan komplettera tillförseln.

Kalium Kalium ger minskad risk för både mörkfärgning efter kokning och enzymatisk mörkfärgning (stötblått). För mycket kalium kan sänka ts-halten och medföra blötkokning. På grund av höga kvalitetskrav är kaliumbehovet stort i matpotatis. Potatis till stärkelseproduktion har däremot ett lägre behov.

Det uppstår lätt en obalans i växtnäringstillförseln vid ogynnsamma tillväxtbetingelser, då grödan är stressad eller då potatisen är inne i stark tillväxtfas (knölbildning – knöltillväxt). Då kan en eller flera förebyggande bladgödslingar med YaraVita Solatrel vara motive­ rade. Solatrel är speciellt utvecklad för potatis och innehåller de för potatisen viktiga näringsämnena P, K, Mg, Mn och Zn.

För en säker bedömning av kaliumbehovet bör alltid en ”färsk” jordanalys ligga till grund. Endast klorfria kaliumgödselmedel ska användas.

Vid behov kan även bladgödsling med enskilda växtnäringsämnen såsom P, Mg, Mn, B och Zn behövas. Beslutet bör grundas på en växtanalys eller på synliga bristsymptom.

Magnesium har en stabiliserande effekt på cellväggarna. Stabila cellväggar gör knölarna mindre känsliga för yttre påverkan.

Guide till en bra gödslingsstrategi • Fastställ N-, P- och K-behovet utifrån tabellerna på vår hemsida (följ QR-koden på sidan 77).

• Fastställ strategi för en eventuell delning av N- och K-givan.

• Beräkna lämpligaste gödselmedel vid sättning.

• Bestäm fördelning av kompletteringsgivor och gödselmedel, se tabellen i detta avsnitt.

76

ENSKILDA VÄXTNÄRINGSÄMNENS INVERKAN PÅ SKÖRD OCH KVALITET

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Magnesium

Magnesium kan vid brist ge skördesänkningar samt medföra minskad motståndskraft mot lagringsrötor. Normalbehovet för en potatisgröda är 20–30 kg/ha Mg.

Svavel Svavel är nödvändigt i en potatisgröda. Behovet är 20–30 kg S/ha.

YaraMila ProMagna innehåller tillräckligt mycket svavel.

Kalcium Kalcium liksom magnesium stärker cellväggarna vilket ger större motståndskraft mot svampar, bakterier och lagringsförluster.

Kalciumbrist kan ge inre nekroser i knölen (rostfläckar). Detta är mycket sortbundet, till exempel King Edward är ganska känslig.

Kalciumupptaget påverkas positivt av att kalcium finns i anslutning till de tillväxande knölarna eftersom kalcium inte transporteras från rötterna till knölarna utan tas upp direkt av stoloner och knölar.

Kalksalpeter, Nitrabor och Unika Calcium, som innehåller lättlösligt kalcium och nitratkväve, är därför att föredra vid kompletterings­ gödsling. Kalciumupptaget gynnas i kombination med nitrat och bor. Kalcium tillförs också vid kaliumgödsling med Polysulphate i samband med sättning.

Mangan Mangan är nödvändigt för fotosyntesen och för plantans sund­ het. Manganbrister kan uppstå i en potatisgröda bland annat på grund av den kraftiga jordbearbetningen före sättning. YaraMila ­ProMagna tillför mangan och säkerställer behovet under den tidiga utvecklingen. Då bladutvecklingen är tillräckligt stor bör man dock överväga att tillföra extra mangan via bladgödsling.

Bor Bor är positivt för cellernas styrka och gynnar växternas upptag av kalcium. Skalkvalitet och lagringsegenskaper förbättras och enzymatisk missfärgning minskar. Borbrist är vanligast på lätta mull­fattiga jordar. Tillförsel sker lämpligen genom användning av YaraMila ProMagna och om behovet är stort även via bladgödsling med bor eller vid delad kvävegiva med Nitrabor.

För mer information, följ respektive QR-kod

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

Fler detaljer om potatis­ odling

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

77

Sockerbetor Sockerbetor ställer höga krav på växtnäringstillgången. För bästa möjliga tillväxtstart och höga jämna skördar bör ett specialanpassat gödselmedel användas och då gärna radmyllas. Mer information om kväve- fosfor- och kaliumgödsling till sockerbetor hittar du på vår hemsida (följ QR-koderna).

Kväve Kvävebehovet i sockerbetor är stort, betan tar upp 200–250 kg N/ha.

En lång växtsäsong och ett djupt rotsystem gör att betan effektivt kan utnyttja kvävet från markens organiska pool. Det innebär att

78

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

kvävegödslingen kan hållas avsevärt lägre än behovet.

Den allmänna rekommendationen bör dock justeras efter erfarenheter av fältets kväve­ levererande förmåga och tidigare års betodling på samma fält. Det verkliga behovet kan vara både högre och lägre än genomsnittet.

För mycket kväve, speciellt sent på säsongen, medför risk för försämrad betkvalitet (högt blåtal och låg sockerhalt). Används stallgödsel bör därför minst hälften av kvävet komma från

mineralgödsel. Observera att låg sockerhalt kan bero på många andra faktorer än kvävegödslingen.

Enligt MBO (Miljöledning betodling) får den totala kvävegivan inte överstiga 130 kg N/ha. Högst 30 kg N får tillföras efter 1 juni och inget kväve alls får läggas efter 1 juli.

Fosfor Sockerbetor är fosforkrävande och bör alltid odlas på jordar med bra fosfortillstånd och bra pH. Eftersträva att hålla jordens fosfor­ tillstånd i klass IVa (P-AL 8–12). Ekonomiska och praktiska förde­ lar talar för en strategi över växtföljden med årlig tillförsel av fosfor genom NPK till alla grödor, så även till sockerbetorna.

Kalium och natrium Trots att upp mot 100 kg K/ha förs bort med betskörden är rekom­ mendationerna ändå ganska låga. Anledningen är att effekter av ökad kaliumgödsling inte har hittats i försöken. Detta kan bero på att försöken legat på kaliumstarka jordar. I praktiken har dock kaliumbrister konstaterats i fält, så det är viktigt att tillföra kalium till betorna.

Natrium har också visat sig bidra till högre sockerskörd. Rekom­ menderad natriumgiva är 60 kg/ha. Natrium kompenserar i viss mån för eventuell kaliumbrist. Kalium och natrium kan lyxkon­ sumeras. Därför finns det risk för att jordar med årlig tillförsel av höga stallgödselgivor kan ge för höga K+Na-tal.

Svavel Under senare år har svavelbrister med skördebortfall som följd noterats i många fält samt i försök. Svavel bör därför alltid tillföras, vilket enklast görs med YaraMila ProBeta.

YaraMila ProBeta för sockerbetor YaraMila ProBeta är ett gödselmedel speciellt framtaget för socker­ betans näringsbehov och för att passa svenska jordar. Med en enda giva tillförs alla ovannämnda näringsämnen. Det ger en hög och jämn skörd över hela fältet.

Extra mikronäring vid behov Ibland behöver sockerbetorna extra tillskott av mikronäring under tillväxtsäsongen. Då är bladgödsling ett bra komplement till de fasta gödselmedel som används i samband med sådd.

I YaraVita sortimentet finns några produkter lämpliga för att före­ bygga eller häva brister. Mantrac Pro kan användas en eller flera gånger vid behov av extra mangan. (Om man använder YaraMila ProBeta kan ofta första Mn-sprutningen utelämnas). Bor Super används vid behov av ytterligare bor. Om ytterligare magnesium behövs används Magtrac.

Magnesium och bor Sockerbetans behov av magnesium och bor måste alltid täckas för att få optimal skörd. Många betfält lider brist på antingen bor eller magnesium eller på båda näringsämnena. Därför är det viktigt att ha aktuella markkarteringsvärden och att använda bor- och magne­ siumhaltiga gödselmedel eller kalk då det behövs.

Mangan Risken för manganbrist är störst på lätta, torra jordar samt vid höga pH-värden. Om YaraMila ProBeta radmyllas vid sådd kan den första mangansprutningen med Mantrac Pro uteslutas.

För mer information, följ respektive QR-kod

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

Fler detaljer om sockerbets­ odling

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

79

Fodermajs Ensilagemajs är ett bra grovfoder och en värdefull gröda till idiss­ lare. Arealen har ökat successivt i landet och majs ingår ofta som en viktig del i foderstaten för att förbättra fodervärdena.

Stallgödsel Vid odling av majs är det vanligt att en stor andel av växtnärings­ behovet täcks av stallgödsel. Det är därför grundläggande att en aktuell stallgödselanalys finns för bästa näringsplanering. Majsens kaliumbehov täcks ofta av tillförd stallgödsel, medan kväve- och fosforbehovet ofta behöver kompletteras.

80

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Eftersom majsen utvecklas långsamt i början av odlingssäsongen och därmed har ett lågt växt­ näringsupptag är det viktigt att inte överdosera stallgödselgivan på våren. Risken för växtnä­ ringsläckage är stor om mer stallgödsel tillförs än vad grödan kan utnyttja. Se majsens närings­ upptag i grafen.

Bäst växtnäringseffektivitet får man om stall­ gödseln myllas ner. Dessutom ger myllning en varmare såbädd.

Kväve

Tillväxt och växtnäringsupptag (% av totala)

Det totala kvävebehovet för majs varierar mellan 120 och 170 kg N/ha beroende på växtföljd och markens kväveleverans.

100 Kalium

För bästa möjliga kväveeffektivitet bör kvävegivan delas. Det ger ökad skörd och mindre risk för oönskade miljöeffekter. En måttlig stallgödselgiva vid odlingssäsongens början följd av en komplette­ rande kvävegiva under växtsäsong rekommenderas.

80

En behovsanpassad kompletteringsgödsling kan göras genom att mylla ner kväve i samband med radhackningen.

40

Kvävekomplettering kan också göras genom bredspridning, men risken för brännskador i växande majs är stor eftersom kvävet lätt hamnar i bladstrutarna.

20

Kväve

Korn

60 Fosfor Kolv TS % Stjälk

Blad 0 0

25

75

50

100

Dagar efter uppkomst

Fosfor Majs är på grund av sitt grunda rotsystem fosforkrävande. Även vid goda fosfortillstånd krävs en startgiva för att tillväxten ska komma igång. Fosfor myllas i samband med sådd.

Kombinationen av stallgödsel och nedmyllad startgiva kan leda till att tillgången till fosfor i marken blir stor. Ofta täcks därför fosfor­ behovet även för kommande gröda. För mer information om fosforoch kaliumgödsling, följ QR-koden.

Mikronäring Förutom makronäring behöver majs även mikronäring och då främst bor, mangan och zink. Bladgödsla med YaraVita Gramitrel eller YaraVita Mancozin, vid behov i kombination med Bor Super.

Mer information hittar du på sidan 29.

För mer information, följ respektive QR-kod

Bördighets­ anpassad Poch K-gödsling

Fodermajs

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

81

Ärter och åkerbönor Ärt- och bönväxter behöver inte kvävegödslas eftersom kvävefixe­ rande bakterier finns på rötterna.

Fosfor och kalium Jämfört med spannmål tar ärter och bönor upp relativt mycket kalium. Ärter bortför cirka 10 kg kalium och cirka 4 kg fosfor och bönor cirka 14 kg kalium och 6 kg fosfor per ton skörd. Rekom­ mendationer för fosfor och kaliumgödsling till ärter och bönor hittar du på vår hemsida (följ QR-koden). Fosfor och kalium tillförs som P- eller PK-gödselmedel beroende på behovet.

82

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Svavel Bortförseln av kväve och svavel i ärter och åker­ bönor är idag i nivå med vad en hög veteskörd för bort. Tillförsel av svavel bör uppmärksam­ mas på lättare jordar där rotdjupet är litet och risken för svavelbrist kan vara extra stor. Svavel kan tillföras genom exempelvis Polysulphate eller sprutning med YaraVita Thiotrac.

pH Ärter och bönor trivs på kalkhaltiga jordar.

Vid pH under 6 minskar de sin kvävefixering.

Samtidigt är de mycket känsliga för dålig jordstruktur. Därför är det vid ett pH-värde under 6 befogat att kalka. pH-värdet bör ligga mellan 6 och 7.

Övriga näringsämnen Brist på molybden, mangan och magnesium kan förekomma i ärter och bönor. Vid brist kan dessa näringsämnen tillföras genom bladgödsling. Läs mer om bladgödsling och rekommendationer på sidorna 28–29.

För mer information, följ respektive QR-kod

Bördighets­ anpassad gödsling

Ärter och åkerbönor

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

83

Frilandsodling En balanserad näringstillförsel och en jämn vattentillgång är avgörande för skördeutbyte och kvalitet. Det minskar också risken för näringsförluster till miljön. För generella gödslingsförslag till frilandsodling, följ QR-koden på detta uppslag.

Gödsling vid sådd En för stor engångsgiva av gödsel vid sådd och plantering kan leda till för höga saltkoncentrationer och ökad risk för utlakning. Höga saltkoncentrationer leder också till höga ledningstal (LT), vilket påverkar groning och rotbildning negativt.

84

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Normalt rekommenderas en tredjedel till halva kvävebehovet som YaraMila ProMagna 8-5-19 eller 11-5-18. Det kan ibland vara en för­ del att använda 8-5-19 istället för 11-5-18 och istället öka mängden kväve längre fram på säsongen. På lätta jordar kan det vara en fördel att dela på grundgödslingen.

YaraMila ProMagna är anpassad till odling av grönsaker och potatis och innehåller förutom N, P och K även vattenlöslig magnesium samt svavel, bor, mangan och koppar. ProMagna 11-5-18 innehåller även järn, molybden och

zink. Båda produkterna har låg klorhalt, vilket är viktigt eftersom de flesta grönsaker är klorkänsliga.

Radmyllning i samband med sådd Vid sådd och plantering använder man ofta en fosforrik startgödsel.

100–200 kg/ha ProMagna myllas 5 cm under och 5 cm vid sidan av fröet i samband med sådd. På tyngre jordar kan halva eller upp till 2/3 av gödselgivan ges i samband med sådd som placerad gödsel.

Radgödsling under tillväxten Särskilt i början, när plantorna inte har växt ihop eller om man har stora radavstånd, kan det vara en fördel att radgödsla grönsaker.

Man kan då minska gödselgivan med 1/3.

Senare under säsongen eller när plantornas blad har vuxit ihop är det oftast ingen idé att radgödsla eftersom rötterna då täcker hela jordytan.

Kompletteringsgödsling Hos de flesta grönsaker tas den mesta näringen upp när halva kulturtiden har förflutit, alltså då den stora vikt- och volymtillväx­ ten sker. Det är då viktigt att växterna har tillgång till alla närings­ ämnen. Delade givor av kväve och kalium ger därför en jämnare näringstillförsel och ett ökat näringsutnyttjande.

Som kompletteringsgödsling till grönsaker kan Kalksalpeter, Nitrabor, Unika Calcium eller Unika Plus användas beroende av analysvärdena. Användning av Axan och Sulfan, som inte innehåller vattenlösligt kalcium och dessutom mycket ammonium som kon­ kurrerar med kalciumupptaget, leder till att grönsaker får generellt lägre kalciuminnehåll, lös växt, sämre hållbarhet, sämre lagrings­ duglighet och kantbränna på främst bladgrönsaker. På jordar med högt pH kan dock Axan eller Sulfan rekommenderas.

Kväve Kompletteringsgödsling bör ske med 30–50 kg kväve per gång med efterföljande vattning. I växande gröda är snabbverkande nitrat­ kväve att föredra. Kalksalpeter och Nitrabor innehåller förutom nitrat även en hög halt lättupptagligt kalcium.

Kväve och kalium Önskas samtidig gödsling med både kväve och kalium kan Unika Calcium eller Unika Plus användas. Båda innehåller snabbverkande nitratkväve och kalium. Unika Calcium innehåller dessutom en hög halt kalcium. Läs mer om näringsinnehållet i produkterna på vår hemsida eller följ QR-koden längst ner på denna sida.

Kalcium Kalcium är viktigt för fasthet, hållbarhet och lagringsduglighet hos alla grönsaker. Kalcium kan tillföras som Kalksalpeter, Nitrabor och Unika Calcium. Kalcium kan också tillföras med näringsbevattning eller bladgödsling. 6–10 kg Calcinit (N: 15,5 %, Ca: 19 %) löses då i 400 liter vatten.

Bladgödsling med mikronäring Vid odling av grönsaker på jordar med höga pH-värden måste framförallt mikronäringsämnena ofta tillföras genom bladgödsling eftersom de fastläggs vid pH-värden över 6,5 (med undantag av molybden). Många grönsaker behöver god tillgång till bor, särskilt rotgrönsaker och kålväxter eftersom dessa gödslas med höga kväve­ givor. Kålväxter är mycket känsliga för molybdenbrist. Lämpliga produkter för bladgödsling finns på vår hemsida, använd gärna QR-koden längst ner på denna sida.

Jord- och bladanalys Det är av största vikt att man inför varje ny säsong eller varje ny gröda tar en AL-analys under sen höst eller tidig vår. Denna bör sedan följas upp med en eller flera Spurway-analyser i kombination med blad­ analyser under sommaren. Bladanalyser görs lämpligast som TS-ana­ lyser. Analyser är det enda sättet att få reda på hur mycket man ska gödsla och vad som saknas eller finns i överskott under kulturtiden.

Många grödor utnyttjar och ger en skördeökning vid tillförsel av färsk fosfor, även om P-AL-talet ligger i klass IV och V. För fosfor bör man därför sträva efter en svag P-AL-klass IV. Som en tumregel kan man räkna med att 5 kg fosfor bortförs med 10 ton skörd.

För mer information, följ respektive QR-kod

Gödslingsråd frilandsgrönsaker

Bladgödsling

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

85

Skog Skogsgödsling ger stora fördelar för både den enskilde skogsägaren och samhället i stort.

Gödsling är en av de absolut lönsammaste åtgärderna man kan göra i skogen. Dessutom är en bättre produktion i våra svenska skogar positivt då det ger bättre möjligheter att ersätta produkter av fossilt ursprung med produkter av förnyelsebar råvara. Snabbare tillväxt i skogen ger också större kolbindning, vilket kan vara ett sätt att bromsa växthuseffekten.

86

B ÖRD I G H E TS AN PAS S A D GÖDS L I N G

Aktuella bestånd Forskning och försök visar att framförallt medelålders eller äldre barrbestånd på fastmark bör gödslas. Ståndortsindex ska vara i interval­ let 16–30. Minst en gallring ska ha gjorts och beståndet ska stå minst 10 år innan slutavverk­ ning. Gödslingen kan göras från början av maj till slutet av september med samma resultat.

Det går även bra att gödsla skog på dikad torvmark där humuslagret är tjockare än 30 cm.

På näringsrikare torvmarker är det normalt

inte kväve som begränsar tillväxten utan istället kalium och fosfor.

På torvmarker som räknas till de näringsfattigare, kan även tillförsel av kväve behövas. Gödsling med 40 kg fosfor och 80 kg kalium per hektar kan ge en ökad tillväxt på 1–2 kubikmeter per hektar och år som varar i 10–20 år.

Gödsel Tillväxten i de flesta barrskogar på fastmark begränsas av tillgången på upptagbart kväve i marken. Gödslingen ska alltså göras med kväve.

Efter kvävegödsling ökar även trädens upptag av andra växt­närings­ ämnen, och det har visat sig att markens förråd av mikronärings­ ämnet bor då ofta inte räcker. Den ökade tillväxten efter kvävegöds­ lingen leder också till att träden avger försurande ämnen till marken.

Yara har därför utvecklat Skog-CAN, ett special­gödsel­medel för skog. Det innehåller 27 % kväve, 0,2 % bor och 20 % dolomitkalk.

Resultaten från försöken visar att man med fördel kan använda en giva på 150 kg kväve per hektar vid all skogsgödsling. Det motsva­ rar 555 kg Skog-CAN per hektar.

Spridning De stora skogsbolagen gödslar sina skogar delvis med helikopter, delvis med traktor. För mindre skogsägare passar traktor bäst, men även handgödsling förekommer på små skogsskiften. Enklast och vanligast är att skogsägaren anlitar Skogens Gödslings AB (SGAB), som är ett dotterbolag till Yara, för en professionell gödslingsentre­ prenad (SG-systemet).

SGAB har 40 års erfarenhet av skogsgödsling och samarbetar med skogsägareföreningar och virkesköpsföretag för att samordna och effektivisera gödsling hos stora och mindre skogsägare.

Miljön och skogsgödsling Liksom i jordbruket ska gödsling i skogen utföras på rätt sätt för att inte näringen ska hamna där den inte gör nytta eller kan påverka miljön negativt.

Skogforsk har gjort en omfattande sammanställning av forskning om skogsgödslingens påverkan på miljön. Där visas klart att skogs­ gödsling, rätt utförd, inte är negativ för miljön. Ökad skogsproduktion genom gödsling ger istället positiva miljö­ effekter. Till exempel möjlighet att ersätta olja som energikälla med biomassa, binda koldioxid i växande skog, ökad produktion på vissa marker för att kunna avsätta andra för miljön.

Energiinnehållet i framgödslat virke är cirka 15 gånger större än den energi som åtgår för att tillverka och sprida gödseln.

Skogsgödsling motverkar växthuseffekten Skogsgödsling med kväve som görs på rätt sätt och vid rätt tidpunkt kan öka skogstillväxten med upp till 20 skogskubikmeter per hektar under en effektperiod på tio år. Det gör att mer koldioxid tas upp och att mer kol lagras in i träden. Vid användning av Yaras SkogCAN motsvarar det en nettobindning av mer än 12 ton koldioxid per hektar. Det kan jämföras med växthusgasutsläpp från svensk konsumtion som är omkring 10 ton per person och år. Om den extra volymen trä används för att minska användningen av fossila bränslen, stål och betong kan klimatnyttan öka ytterligare.

För mer information se vårt faktablad ”Skogsgödsling med SkogCAN motverkar växthuseffekten och ökar lönsamheten” som du hittar via QR-koden nedan.

Mer information om skogsgödsling finns på www.yara.se och www.sg-systemet.com (följ QR-koderna nedan).

Skogsgödsling lönar sig Under 8–12 år efter en skogsgödsling ökar tillväxten totalt med 15–20 kubikmeter per hektar. På Yaras och SGAB:s hemsidor finns hjälpmedel där man själv noggrannare kan beräkna förväntad till­ växtökning i det egna beståndet.

Värdet av den mertillväxt som följer efter skogsgödsling är ofta i intervallet 7 000 till 10 000 kronor per hektar. Att gödsla med SG-systemet kostar ungefär 3 000 kronor per hektar. Det ger en årlig förräntning på gödslingskostnaden på 10–15 % under den tid tillväxtökningen varar.

För mer information, följ respektive QR-kod

Skogsgödsling

SG-systemet

B ÖR D IG HE TSAN PASSAD G ÖD SLIN G

87

Verktyg och produkter från Yara Det finns en rad verktyg för att För mer information, följ QR-koden växtnäringstillförseln ska bli Yaras verktyg bättre anpassad. Inte minst vid kväveoptimering är det en fördel att använda en kombination av flera hjälpmedel för att få ett så bra beslutsunderlag som möjligt.

Det ger högre skörd och bättre odlingsekonomi samtidigt som näringsförlusterna minskar.

88

YARA

Yara Spridarbackar En rätt inställd spridare är en förutsättning för bästa odlingsekonomi. Med Yara Spridarbackar kan spridarbilden för centrifugalspridare och rampspridare kontrolleras. Kontrollen bör utföras varje gång man byter gödselmedel samt regelbundet under spridningsarbetet.

Läs också om hantering och spridning av gödsel i vårt Hanteringsråd som finns på vår hemsida eller beställs från oss.

Yara N-Prognos™

N-Tester BT

Yara N-Prognos är ett kostnadsfritt hjälpmedel för att optimera kvävegödslingen till höstvete och sedan 2016 också till maltkorn.

Prognosen baseras på veckovisa kvävemätningar i gödslings­försök (kvävestegar) på olika platser i landet. Prenumeranter på våra nyhetsbrev får Yara N-Prognos. Anmälan till nyhetsbreven görs på vår hemsida där resultaten också publiceras (följ gärna QR-koden längst ner på sidan).

N-Tester BT är ett hjälpmedel för att bedöma behovet av kväve­ komplettering i framförallt spannmål. Den är praktisk och enkel att använda då man önskar hitta ekonomiskt optimal kvävegiva.

Ett syfte med Yara N-Prognos är att se om markens egen minerali­ sering kommit igång. Ett annat är att se hur mycket av tillfört kväve som tagits upp av grödan.

Tack vare en kontinuerlig och omfattande försöksverksamhet kan N-Tester BT användas i flera grödor och sorter.

Förenklat kan N-Tester BT beskrivas som en klorofyllmätare.

En fotocell skickar ljus genom bladet och en del av ljuset absorbe­ ras då. Ju mer ljus som hindras av bladet, desto större är bladets innehåll av klorofyll, vilket i sin tur är ett indirekt mått på grödans kväveinnehåll.

Genom att jämföra mängden upptaget kväve i gödslade försöksled med hur mycket som tagits upp i ogödslade leds nollruta får man en god vägledning om det gödslade kvävet är upptaget i grödan eller om mer finns kvar i marken. Detta är en viktig kunskap när man ska bedöma kompletteringsbehovet.

Mätningarna av kväveupptaget sker ungefär veckovis under april– juni i ett stort antal höstveteförsök runt om i landet. Som mätinstru­ ment används Yara Handsensor. Den fungerar enligt samma princip som Yara N-Sensor men är handburen. Varje försöksplats redovisas för sig.

För mer information, följ respektive QR-kod

Yaras verktyg

Prenumerera på information från Yara

YARA

89

Yara N-Sensor är monterad på traktorns tak. På rampen sitter fyra kvävesensorer som tillsammans scannar 50 m2 av fältet i sekunden. Yara N-Sensor ALS2, se bilden, har en egen inbyggd ljuskälla som skickar ut blixtar med infrarött ljus 20 gånger per sekund. Det gör att den kan användas dygnet runt.

N-Sensor ALS2 Markens kväveleverans varierar ofta lika mycket inom ett enskilt fält som mellan olika fält. Att anpassa näringstillförseln efter denna variation är till fördel för odlingsekonomin.

Med Yara N-Sensor kan kvävegivan varieras över fältet utifrån ­grödans skiftande behov. Detta medför en rad fördelar: • Mindre risk för liggsäd.

• Ökad tröskkapacitet. I försök har uppmätts 12–20 % högre kapacitet.

• Högre skörd med bibehållen eller minskad kvävegiva, det vill säga högre kväveeffektivitet.

• Undersökningar på gårdar i Tyskland visar att Yara N-Sensor i kombination med Yara N-Tester ökar skörden med i genomsnitt 7 %, samtidigt som kvävegivan minskar med 13 %, jämfört med den av lantbrukaren föreslagna kvävegivan.

• Minskad utlakning med 1–6 kg N/ha.

Att variera kvävegivan är avsevärt bättre än att ge en enhetlig giva över fältet.

90

YARA

Mångårig erfarenhet visar att då en och samma giva ges till hela ­fältet får bara 20–30 % av arealen en ekonomiskt optimal kväve­ giva. 30–40 % av fältet får för lite kväve. Både skörd och protein­ halt blir då lidande. Resterande del av fältet, 30–40 % av arealen, får för mycket kväve vilket kan leda till liggsäd, för höga protein­ halter och inte minst utlakningsförluster.

Yara N-Sensor fungerar genom att sensorer monterade på traktor­ taket mäter grödans färg. Det finns ett starkt samband mellan grö­ dans färg (klorofyllinnehållet) och kväveinnehållet i växten. Förenklat kan man säga att gödseln fördelas enligt följande princip: Där det i grödan finns en liten mängd klorofyll tilldelas relativt sett mer kväve.

Där det finns en stor mängd klorofyll reduceras gödselmängden.

Yara N-Sensor kan också användas till att variera gödslingen med andra näringsämnen än kväve. Då utgår man från fältets markkarta.

Exempelvis kan stora variationer i P- eller K-AL i fältet utjämnas med hjälp av Yara N-Sensor.

För mer information, följ QR-koden Yara N-Sensor

Andra användningsområden är anpassad stråförkortning, svampbe­ kämpning och blastdödning i potatis.

Senaste generationen N-Sensorer har ett eget aktivt ljus och är där­ med oberoende av dagsljus och kan användas dygnet runt.

atfarm

Yara appar Yara har tagit fram flera appar som gör din mobil till ett mycket bra verktyg både i fält och på kontoret. De hjälper dig med allt från bristsjukdomar, vilka bladgödslinsprodukter som kan blandas med vilka pesticider till hur du optimerar gårdens P och K gödsling.

Yaras Appar hittar du bland Yaras verktyg på hemsidan eller följ QR-koden längst ner på denna sida.

atfarm är ett digitalt verktyg baserat på bedömning av biomassa via satellitbilder. Det är ett enkelt och överskådligt sätt att följa tillväx­ ten av grödor och ett verktyg att skapa tilldelningsfiler för anpassad gödsling.

• Titta på kartor där biomassans utveckling kontinuerligt uppda­ teras och jämför med tidigare under säsongen eller föregående år.

• Skapa tilldelningskartor för att se skiftande behov av kväve inom samma fält.

• Skapa tilldelningsfiler för precisionsgödsling.

Megalab® Megalab är en tjänst som består av växtanalys med gödslingsråd.

Växtanalys är ett viktigt komplement till jordanalys när grödans gödslingsbehov ska bestämmas. Dessutom är det ett utmärkt sätt att öka kunskapen om sina fält.

Beställning av instruktioner, följesedel och analys görs i vår webb­ shop som nås via vår hemsida. Analysresultaten skickas med e-post och visar grödans innehåll av alla viktiga växtnäringsämnen.

Analysen ger information om hur grödan tagit upp växtnäring fram till provtagningstillfället och visar om det råder brist på något ämne eller ej. Utifrån informationen ges förslag till åtgärder.

Megalab omfattar för närvarande potatis, sockerbetor, oljeväxter och stråsäd.

För mer information, följ QR-koden Yaras verktyg

YARA

91

92

YARA

Spridning

Innehåll

Miljö

Säkerhet

En hög och jämn kvalitet på gödseln möjliggör en jämn spridning av produkten.

Variationskoefficienten vid spridartester med marknadens ledande centrifugalspridare garanteras vara högst 10 %.

Varje gödselkorn innehåller samtliga deklarerade närings­ ämnen. Det ger en jämnare spridning, till skillnad mot mekaniskt blandade gödsel­ medel som har olika sprid­ ningskurvor för varje ingående produkt i blandningen.

Grödanpassade produkter, gödslingsrekommendationer och hjälpmedel såsom Yara N-Sensor, atfarm och N-Tester BT möjliggör en odling som är optimal inte bara ekonomiskt utan även miljömässigt.

Yara är den enda gödseltillverkaren som tar ansvar för hela kedjan från produktutveckling till framtagning av gödslingsrekommendationer och hjälpmedel för svenskt lantbruk.

Sortiment Vårt omfattande sortiment av växtnäring hittar du på vår hemsida. Där finns även tabeller och diagram som vi hänvisar till i denna skrift.

För vårt kompletta växtnäringssortiment, följ QR-koden nedan.

För mer information, följ QR-koden Yaras sortiment

YARA

93

Mina noteringar

94

YARA

YARA

95

Gödsla med kunskap ska vara en handbok som innehåller det mest grundläggande du behöver veta för att gödsla rätt när det gäller de vanligaste grödorna. Boken kompletteras med tabeller och verktyg på vår hemsida som nås med hjälp av QR-koder.

www.yara.se