Tur i skicklighet

Timrå Riksteaterförening vet hur man får fulla hus på föreställningarna. Utöver kvalitativ scenkonst är allt som krävs samarbete, kraftfoder och en handväska med teaterprogram att dela ut.

HUR LOCKAR DU publiken till din föreställning? Utöver kunskaper i vallning (!) så är tipset för att fylla salongen att satsa på kvalitativ scenkonst, samarbeta, vara lite skicklig och ha tur.

– Vi har haft mycket tur. Det ska man ha. Det är bättre än att ha otur, säger UllaBritt Ulander.

Hon är sedan 2019 ordförande i föreningen som idag består av 243 medlemmar. Föreningen blev en riksteaterförening 1977, men har rötter som en Riksteaterns publikorganisation ända tillbaka till 1946. De arrangerar mellan fyra och fem föreställningar per säsong och de satsar på kvalitet.

– Ja, vi utgår faktiskt från Riksteaterns vision där det står att vi ska erbjuda scenkonst som sätter tankar och känslor i rörelse – för alla, överallt och att det ska vara varierad och kvalitativ scenkonst. Det tycker vi är en väldigt fin målsättning. Man ska ha respekt för publiken, det har vi lärt oss.

Enligt Timrå Riksteaterförening ska en bra föreställning vara fängslande, den kan ha humor, innehålla spänning, men det ska finnas ett allvar i botten.

– Man ska gärna få fundera och reflektera efteråt. Kultur är ju en hjälp för att vi ska klara det övriga livet.

EN TYPISKT SÅDAN fundera-föreställning är Britt-Marie var här, det är också ett fall av den där turen, som varje förening bör ha. Ulla-Britt förklarar att Timrå är en liten kommun och teaterförening som ibland hamnar i kläm mellan Sundsvall och Härnösand.

Ordförande Ulla-Britt Ulander har alltid teaterprogram med sig i väskan för att kunna dela ut till potentiell publik.

– Vi småbråkade lite med Sundsvall om Britt-Marie var här. Eftersom den föreställningen var så populär fick Sundsvall den först. Men, när den skulle framföras där hade Coronarestriktionerna slagit in, så de kunde inte ha så stor publik. När det blev vår tur hade restriktionerna hävts, vilket ledde till att det kom många åskådare från Sundsvall, säger hon nöjt och berättar även om Landsbygdsupproret som just ska spelas på landet, och inte i en stad, och därför kom det återigen mycket publik från Sundsvall.

Men om man inte har tur så kan man göra som när man kallar på kossor.

– Jag är uppvuxen på en bondgård, vid kvällsmjölkningen skulle man få in korna. En del stod vid grinden medan andra var långt borta. Man både ropade och klappade med händerna, men en del blev kvar. Då fick man ta till en hink med kraftfoder. Då kom de, säger hon.

FÖR TIMRÅ Riksteaterförening kan kraftfodret bestå av en förmån, som när de samarbetar med andra föreningar. Sist erbjöd de en pensionärsförening att se föreställningen BeatUs plays The Beatles till rabatterat pris.

– På så sätt såldes 50 biljetter på stört! Både tur och skicklighet, då man saknade aktivitet just den månaden så det passade föreningen utmärkt. Det handlar också om att ta hand om publiken. Därför står alltid någon av oss vid ytterdörren och hälsar publiken välkommen. Att känna sig sedd är viktigt.

Föreställningarna ger de antingen i två bygdegårdar eller i Söråkers Folkets hus. Föreningen har förstått vikten av mötes- platser, att många kommer för kulturen, men också för att ses. Föreställningar med paus är därför uppskattade, för då kan folk fika och träffa varandra.

– Men nu är många föreställningar utan paus, då har vi gjort så i bygdegårdarna att vi har drop-in fika en timme innan, vilket ingår i biljetten. Det lockar folk också.

Ett annat sätt utöver det där med tur, skicklighet och samarbete är ren enträgenhet.

– Man få aldrig ge upp att locka publik. Jag har alltid minst 10 teaterprogram i väskan att dela ut till folk man träffar. Även om det bara är en av tio som nappar – är det ändå en!

Henrik Emilson