Från Noll till Ultra

FRÅN NOLL TILL ULTRA

Text: Julius Copcutt / Fotograf: Kalle Jansson & Victor Inggårde

Nyfikenheten på vad kroppen klarar av fick Robert Svanell att helt utmana sin syn på löpning som sport och livsstil. Tidigare föreställningar om en långsam, tidskrävande och dessutom skadedrabbad sport har fått ge rum för ett driv som på bara några månader har tagit honom igenom en halvmara och gett honom ett otippat mål: att springa Kungsleden i norra Sverige.

Det var när hela arbetsplatsen samlades en gång i veckan för att springa, ledda av en löpcoach, som Robert insåg att löpning kunde vara något helt annat än han hade trott.

– Jag har alltid tänkt att löpare är de man ser ute på gatan, springande på asfalt runt kvarteret, och det har aldrig lockat mig. Jag har dessutom haft en del problem med knäskador ända sedan min ungdom. Men om man kan använda det som träning för att sedan springa långt i skogen, i riktiga skogen, på stigar och kanske även över fjäll och i berg, då förändras ju allt.

Robert Svanell är 28 år gammal och en av författarna bakom produktbeskrivningarna på addnature.com och bikester.se. Han bor i Hägersten i Stockholm är sedan förra sommaren tvåbarnsfar. En växande insikt om vad människokroppen är kapabel till vad gäller långdistanslöpning har väckt en ny lust hos honom att få uppleva de svenska fjällen med löparskorna på. Och för att nå dit krävs så klart en vardagssituation som tillåter och uppmuntrar till träning. – Löpning är en sport man kan ta med sig i stort sett överallt. Var vi än är med familjen så kan jag ta mig ut och vara borta några timmar och på så vis även upptäcka omgivningarna på ett annat sätt.

”Även om jag tycker att något är kul och vill satsa på det så behöver jag en push från någon som säger åt mig att ”du måste ut i dag”. Nu har jag det i form av ett schema i telefonen som säger till mig att springa en viss distans tre gånger i veckan”

Steget vidare, från att prova på något och gilla det till att grotta ner sig totalt, skedde enligt Robert själv automatiskt. Han ville veta mer om vilka som sysslade med det här, läste böcker och reportage och tittade på dokumentärer. Och jakten på information gav inspiration.

– Det handlar inte om tempo och tävlingar i första hand. Jag har insett att det är ett sätt att vara i naturen, att umgås i naturen, att ha kul och röra sig snabbt och smidigt i naturen.

Större delen av sitt vuxna liv har Robert främst ägnat sig åt mountainbike, snowboard och surfning, och konstrasten mot löpning kan tyckas stor. Men Robert kan urskilja en röd tråd.

– Av löpning kan jag få samma kick som när jag sitter i havet och väntar på vågor. Löpningen är renare, enklare än cyklingen för du behöver inte en massa prylar. Samma renhet gillar jag med surf. Du har ett hjälpmedel och sedan bistår naturen med resten, utöver vad du gör med din kropp förstås.

HÖJDMETER MITT I STOCKHOLM

Knappt tre månader in i det nyfunna intresset anmäler sig Robert till ett lopp i Hammarbybacken i södra Stockholm. Han ska springa 23 kilometer, mer än ett halvt maraton, i kuperad terräng som totalt uppgår till 1 020 höjdmeter.

– Jag hade sprungit väldigt lite över huvud taget då men var sugen på att testa. Det var annorlunda från allting jag hade gjort tidigare. Jag hade aldrig sprungit så långt, och aldrig kuperat. Det kändes väldigt kul och jag tänkte en hel del på hur jag ville lägga upp det.

Leende, som om han skrattar lite åt sin egen naivitet, berättar han om hur förberedelserna gick till.

– Jag försökte springa lite längre sträckor innan för att veta om jag hade någon chans att klara av det, men annars var det väldigt lite förberedelser. Jag var aldrig ens där och testade innan så det var väl lite kaxigt, men jag ville ha något kul och motiverande framför mig.

Loppet gick bra, Robert tog sig runt och i mål med krafter kvar.

– Det var delvis där idén om längre och kuperade distanser på riktigt började formas, eftersom jag insåg att jag nog faktiskt kunde klara det trots ett förflutet med knäskador. Strax efter det började vi prata om Kungsleden och om hur mäktigt det vore att uppeleva naturen på det viset.

Fjällöpning var inte den enda tanken som föddes ur de samlade höjdmeterna i Hammarby. Att göra löpningen till en större del av livet och i den mer direkta omgivningen lockade också. De många etapperna på Sörmlandsleden kändes allt närmare och allt mer inspirerande.

ALLVARET NÄRMAR SIG

Även om löpningen har kommit att betyda något nytt för Robert, där sinnebilden är att vara omgiven av skog och natur eller att lekfullt uppleva fjällstigar och milslånga spår, så ser löpträningen i vardagen lite annorlunda ut.

För att utvecklas bestämmer han sig för att ta hjälp utifrån. En solig och frisk torsdagsförmiddag i januari drar Robert på sig cykelhjälmen och trampar de sju kilometerna från Addnatures kontor på Östermalm till Aktivitus i Solna för träningsrådgivning. Där ska han genomgå tester för att få reda på vilken fysisk nivå han befinner sig på och hur han bäst ska lägga upp sin träning för att fortsätta utvecklas i löpningen.

I samma veva som testet ska göras börjar Robert få ont i ett knä. Han har gått ut för hårt i sin löpning och skadan är väntad för folk i hans omgivning, men kanske inte för honom själv. Det visar sig att han lider av ett ”irriterat knä” och han får ett anpassat program för att bli av med det, för att sedan kunna bygga upp kroppen sakta med målet att kunna springa långa distanser.

– Från testet som mätte syreupptagningsförmåga, puls och mjölksyrestege fick jag veta att jag har bra förutsättningar konditionsmässigt för att springa långa distanser. Jag fick bra resultat men jag behöver bygga upp kroppen för att den ska hålla för påfrestningen.

Efter några veckor med träningsprogrammet är knäbesvären nästan helt borta och Robert upplever stor skillnad. Testerna har dessutom blivit en knuff i rätt riktning för att hålla uppe vardagslöpningen, som det är svårt att motivera sig till när varken skogar eller fjäll känns särskilt närvarande.

– Även om jag tycker att något är kul och vill satsa på det så behöver jag en push från någon som säger åt mig att ”du måste ut i dag”. Nu har jag det i form av ett schema i telefonen som säger till mig att springa en viss distans tre gånger i veckan.

Efter fyra månader kommer Robert att göra ett nytt test för att därefter få ett nytt upplägg. Men målbilden är klar, de långa distanserna är inom räckhåll och tiden då löpning var irrelevant är ett minne blott.

– Insikten om att vi människor är ämnade att springa långt fortsätter att vara en drivkraft, och sinnebilden för lyckan och glädjen i det här har kommit att bli Kungsleden. Det behöver inte gå snabbt eller så, jag vill bara att det ska funka.