REPORTAGE
ÖPPNAT IGEN
SEDAN APRIL HAR DET VARIT STÄNGT PÅ LANDETS ÄLDREBOENDEN. På grund av pandemin tog man
Foto: Lena Lee
beslutet att förbjuda besökare och efter en tid ordnade en del boenden plexiglas mellan boende och anhörig där man kunde träffas och hålla säkert avstånd. Zarah Englund har sin man på ett boende i Umeå och det har varit tufft.
Zarah har fått stå bakom ett avspärrningsband för att hålla avstånden när hon besökt sin man.
Zarah träffade hennes man Roger 1972 via jobbet. Zarah jobbade på LO Västerbotten och Roger var ordförande i Elektrikerförbundet. Sedan dess har de gift sig, flyttat runt i Umeå och när Roger var 50 år fick han en aneurysmblödning i hjärnan. Zarah har vårdat honom hemma fram till för två år sedan då han fick flytta till ett boende. Hon besöker Roger varje dag, två gånger om dagen. – Jag vill se att han mår bra. Jag mår bra om jag vet att han mår bra. Jag kollar att han får sin medicin, äter och att allt fungerar bra. Innan pandemin brukade de promenera ner till stan. De gillar också att se på TV tillsammans. Paret är båda väldigt sportintresserade och har spelat bowling tillsammans på 70-talet. – Han gillar att se på travet. Personalen kan inte och hinner inte sitta med honom och diskutera olika sportevenemang så därför brukar jag göra det. I mitten av mars när viruset tog fart fick man bara besöka sin anhöriga på rummet. – Jag var där till lunch och vid middagstid för att ge honom mat. Han har diabetes så jag brukar också hålla koll på att han får sitt 8
insulin. När det blev helt stopp i april var det jobbigt att förklara för honom varför jag inte fick besöka honom, säger Zarah. Zarah försökte förklara för Roger om pandemin och det tog någon månad innan han förstod vad hon menade. I början trodde han att det var hon som var sjuk.
Eftersom han bor på bottenvåningen kunde personalen hjälpa Roger att sitta ute på balkongen och då fick Zarah stå bakom ett avspärrningsband för att hålla avstånden. Det har också inneburit svårigheter men hon är ändå glad att de kunnat ses på det viset. Problemet har varit att avståndet har
”Man behöver ju inte pussas och kramas” – Det blev vår och sommar och då fick han komma ut på balkongen, det var tur att han bodde på bottenplan. Annars vet jag inte hur vi hade gjort.
Påverkar de äldre negativt Zarah har hela tiden tänkt att det finns dem som har det värre, de som är sängliggande och inte kan ta sig ut. – Jag tycker det var bra med balkongen istället för att sitta bakom en plastvägg vid ingången. Där springer det folk hela tiden, alla sköterskor utgår därifrån och då kan han inte koncentrera sig och det blir svårt att höra varandra.
gjort att de har fått stå och skrika på varandra och inte sett varandra så bra eftersom det är en liten höjdskillnad på balkongen. Zarah förstår varför man tog beslutet om att stänga äldreboenden, men menar att det är jobbigt att inte få träffa sin man. De följer ju myndigheternas råd. Men Roger har blivit mer tyst, han pratar inte lika mycket längre. Ökningen av Covid-19 fall som vi har sett i länet på sistone oroar inte Zarah. – Det är inte en ökning på äldreboenden. Om alla bara skärper sig så behöver vi inte oroa oss. Jag tror mycket på hygien och fortsätta hålla avstånd, men jag tror inte så
mycket på munskydd. Roger har fått vara ute på en enda promenad sedan i april. På midsommardagen fick han komma ut och då satt de på fyra meters avstånd och en i personalen var med hela tiden. Nu ser hon framemot att få besöka honom på rummet igen. – Vi brukar sitta på rummet och hålla varandra i handen. Nu ska jag köpa bingolotter och så ska vi spela tillsammans. Det kommer han må bra av, säger Zarah. För Zarah känns det skönt att äntligen få besöka sin man igen. Hon menar att hon kommer få mer koll på att han mår bra och att allt sköts ordentligt. – Man behöver ju inte pussas och kramas. Men bara man är där och pratar kommer betyda mycket för honom. Han är en sådan person som vill diskutera olika tv-program och sporter och det har han inte kunnat de senaste månderna.
Vitnar om isoleringen Anton (som egentligen heter något annat) vill vara anonym då han är kritisk till hur läget på boendet han bor på har sett ut under pandemin. – Sommaren har varit eländig när inte ordinarie personal har
