Agonyzone Magazine no 1

A L LT F R Å N K L A S S I S K P U N K O C H H Å R D R O C K T I L L D A G E N S T U N G A M E TA L

Magazine no1

Sommar 2006

SIDAN 4

Fear Factory

Den mänskliga trummaskinen i Fear Factory, Raymond Herrera bjöd in Agonyzone för en pratstund då bandet var på besök i Göteborg.

SIDAN 4

Återförenade Dia Psalma

Det svenska numera nästan klassiska punkbandet Dia Psalma har återförenats och åker denna sommaren runt och spelar på olika festivaler.

SIDAN 7

Hårdbevakning av årets Sweden Rock Festival Bilderna • Recensionerna • Setlistorna Bra eller dåligt? – AZ plussar & dissar SRF ur våra skribenters perspektiv En scenschefs dagbok s11,

www.agonyzone.com

Alice Coopers nya gitarrist

Keri Kelli har tidigare spelat med bl.a. Vince Neil, Skid Row och Slash’s Snakepit. Nu är han ny stolt gitarrist i Alice Coopers band.

SIDAN 10

Evergrey i ny tappning

Med nytt album i bagaget och ett rejält uppdaterat sound är Evergrey tillbaka.

SIDAN 13

14-16

Hur håller klassikerna?

P3 Rocks Håkan Persson kommenterar några av hårdrockens klassiska album.

SIDAN 27

Europe

RECENSIONER

GALLERI

Följ med oss till Los Angeles och ett av hårdrockens mest betydande stråk - Sunset Strip.

Vi har besökt ett antal av de klassiska klubbarna och även några av nytillskotten.

Vi recenserar de senaste albumen med bl.a Mötley Crüe, Celtic Frost, Voivod, Death SS, Gorgoroth, The Kristet Utseende, Shadows Fall, Fall Ov Serafim.

Under de 10 år som Agonyzone funnits har vi bevakat en mängd konserter. Några av de bästa fotografierna från dessa har vi valt ut för att du skall kunna ta del av dem.

s24

s18-23

s7

VA RS ÅG OD !

KLUBBGUIDE L.A

Europes trummis Ian Haugland i en öppen intervju under arbetet med kommande album.

Agonyzone Magazine är gratis. Ta med ditt fria exemplar - sprid den gärna till dina vänner!

MER I AGONYZONE MAGAZINE NUMMER 1: Sonic Syndicate • Liverapport Guns N’ Roses Budapest • Bai Bang KNAC - Pure Rock 105.5 • Mendeed • Agonycheck • Within Y • Engel • By Night • Update Tommy Lee Painfield • Tenebre • Vinyl i vardagslivet • Venerea • Notiser • Cloudscape • Tävlingar • Violent Divine

LEDAREN

CHRISTER ROOS, Chefredaktör rossi@agonyzone.com

För många av er är säkert Agonyzone en ny bekantskap, men faktum är att vi har funnits i 10 år. Dock har vi mest huserat på nätet - www.agonyzone.com Numret du nu håller i din hand är en ny epok i Agonyzones historia - Agonyzone Magazine, vilket är en tidning som kommer att utkomma var tredje månad.

Tidningen kommer att vara gratis och kommer att delas ut vid konserter, och andra rockbaserade event. Den kommer även att finnas tillgänglig i musik/skivaffärer, tattoostudios m.m.

Vi på Agonyzones hoppas att ni skall finna oss informationsrika och intressanta. Är det nåt du tänker på, ris eller ros tveka inte att höra av dig till oss.

INNEHÅLL:

INTRO

s. 27

s. 03 TOPPLISTOR s. 04 DIA PSALMA, FEAR FACTORY s. 05 VAINS OF JENNA s. 06 MENDEED s. 07 KERI KELLI, BAI BANG s. 08 M.A.N, KNAC s. 09 SONIC SYNDICATE, WITHIN Y s. 10 EVERGREY, ENGEL s. 11 SWEDEN ROCK GALLERI s. 12 PAINFIELD, PAGAN RITES, TENEBRE s. 13 P3 ROCKS HÅKAN PERSSON s. 14-16 SWEDEN ROCK 2006 s. 17 BY NIGHT s. 18-23 SKIVRECENSIONER s. 24 KLUBBGUIDE L.A. s. 25 VENEREA, VIOLENT DIVINE s. 26 VINYL I VARDAGEN, GEMINI FIVE s. 27 EUROPE

E UROP

E

s. 1

1

s. 2

5

s. 26

AGONYZONE MAGAZINE - Måsalyckevägen 4, S-311 34 Falkenberg, E-mail: az@agonyzone.com, Ansvarig utgivare: Christer Roos Omslagsfoto: Dia Psalma: Tara Ullaeus, Evergrey: Patrick Ullaeus, Europe: Michael Johansson, SRF: Conny Jarlestål

/Christer Roos

TÄVLING!!! Vinn en trippel-DVD från Frontier Films

REDAKTIONEN Agonyzones Crew

Innehållande fartfyllda stunts på skoters och snowboards, samtidigt som tung metal från akter som Soilwork, Static-X, M.A.N pulserar ut ur högtalarna.

CHRISTER ROOS Chefredaktör, layout rossi@agonyzone.com

Var med när vi lottar ut 5 ex av denna DVD. Svara rätt på frågan nedan och var med i utlottningen.

Dragning 15 september.

TED BENGTSSON Layout, annonsansvarig ted@agonyzone.com

Vilken känd artist som man förknippar med snowboard medverkar på In Flames senaste album?

1) Linda Miskovsky 2) Lisa Miskovsky 3) Lita Miskovsky MATTS HALMERIUS Skribent, fotograf

ROGER UDDIN Skribent

SMS:a rätt svar till 72550 i formen agony box1, agony box2 eller agony box3. *Kostnad per SMS är 5kr + ev trafikavgifter.

Våra tävlingsvinnare: 2 juni 2006 Vinnare av Backyard Babies album “People like, people like...”: Jonas Larsson, Bromma

THOMAS OLSSON Skribent

MATTIAS HÖGBERG Skribent

MAGNUS EK Skribent, fotograf

CONNY JARLESTÅL Skribent, fotograf

LOTTA RHEDIN Korrektur

2 juni 2006 Vinnare av prenumeration på Sweden Rock Magazine: Kontaktas, publicera på www.agonyzone.com

TÄVLING!!!

Vinn 5-CD boxen

“FRANKENSTEIN DRAG QUEENS FROM PLANET 13“ från People Like You Records.

19 maj 2006 Vinnare i Maiden-tävlingen: Johan S, Norrköping (Sthlm-biljett) Henrik L, Kungsbacka (Gbg-biljett) 25 april 2006 Vinnare av Autotrash singel “Catch Rabies”: Tomas Olsson, Veddige Ola F, Malmö Lovisa C, Halmstad 2 april 2006 Vinnare av en Sony Walkman MP3-spelare: Andreas Malm, Kristianstad 21 mars 2006 Vinnare av Suicide Nations platta “Evilution”: Daniel Karlsson, Lindome Fredrik Igelström, Lindome Åsa Leander, Gbg Fredrik Berndtsson, Gbg Anders Nilsson, Skene Torbjörn Ingvarsson, Sandviken Andreas Tomasson, Gbg Klas Jonsson, Åseda Lina Olsson, Malmö Thomas Johansson, Falkenberg

Skicka ett SMS med texten: agony drag till 72550 så deltar du automatiskt i tävlingen. Sista dagen att sända in sitt sms är den 15 sep. *Kostnad per SMS är 5kr + ev trafikavgifter.

MISSA INTE OSS PÅ NÄTET! Vi finns på: www.agonyzone.com 02 | Agonyzone - at your service since 1996

TOPPLISTA,HOLLYWOOD UPDATE

TOPPLISTA

HOLLYWOOD UPDATE

Under sommaren laddar Agonyzones skribenter med

TEXT CHRISTER ROOS

Mattias HĂśgberg Stryper - “Rebornâ€?

Children Of Bodom - “Are You Dead Yet?�

Red Hot Chili Peppers - “Stadium Arcadium�

Alice Cooper - “Dirty Diamonds�

Audiovision - “The Calling�

Magnus Ek Queensryche - “Operation Mindcrime�

Def Leppard - “Pyromania�

Nightmare - “The Dominion Gate�

Vixen - “Rev It Up�

Crash Diet - “Rest In Sleaze�

Roger Uddin Peeping Tom - “Peeping Tom�

Wolfmother - “Wolfmother�

Red Hot Chili Peppers - “Stadium Arcadium�

Sikt - “Death Of A Dead Day�

Enter The Hunt - “Become The Pray�

Conny JarlestĂĽl Firewind - “Allegianceâ€?

Shining - “Shining V Halmstad�

Skid Row - “Thickskin�

Tool - “10.000 Days�

Satyricon - “Now, Diabolical�

Ted Bengtsson Tool - “10.000 Days�

ThĂĽstrĂśm - “Mannen Som Blev En Grisâ€?

Millencolin - “Pennybridge Pioneers�

Social Distortion - “Sex, Drugs and Rock & Roll�

Nonpoint - “To The Pain�

Matts Halmerius Sodom - “DTO�

Necrophobic - “Hrimthursum�

The Kristet Utseende - “Sieg Hallelujah�

Voivod - “Katorz�

Death SS - “The 7th Seal�

Thomas Olsson Monster Magnet - “Spine Of God�

Tool - “10. 000 days�

Steamhammer - “s/t�

Tenebre - “Heart´s Blood�

Heed “The Call� - 06

Christer Roos Rehab – �Bomb�

Slayer - “Christ Illusion� (hed) p.e. - “Back 2 Base X�

Billy Talent - “II�

Stone Sour - “Come What (ever) May�

TĂ„VLING!!!

Bli medlem pĂĽ vĂĽrt community

- The Zone Varje mĂĽnad lottar vi ut biljetter till olika evenemang till de som registrerar sig.

Static-X Key Club, Hollywood, Kalifornien 15 juni 2006 Static-X med süngaren och gitarristen Wayne Static har nu Üver 10 ür i bagaget och det märks när de äntrar Key Clubs scen i Hollywood.

Deras musik är byggd pü statiska rytmer och kan tänkas bli lite enformiga live, men det är just live som man märker vilken variation bandet egentligen har pü lütmaterialet. Finns allt frün lugna melodiska till hürt malande partier.

Bandets scenframträdande i Üvrigt bygger pü att frontmannen Waynes rÜrelseschema beter sig som en robot samtidigt som de andra medlemmarna rÜjer pü.

Kvällens spelning gÜr en berÜrd och när man lämnar lokalen sü känner man att de finns en stor behov av att fü se dem igen.

Vains Of Jenna Cat Club, Hollywood, Kalifornien 25 juni 2006

Lizzy

ne

DeVi

JP W

hite

Att gü in pü en klubb i Hollywood fÜr att kolla in ett band frün sin hemstad känns allt lite märkligt, men samtidigt hedrande.

Cat Club är en litet ställe som ligger mitt bland alla klubbar pü Sunset Strip och till kvällens spelning har mest bandets närmsta fans kommit.

Nämnas bÜr att Jackass Bam Margera med mor (April) och far (Phil, han som alltid für sig en omgüng) även dÜk upp denna afton fÜr att kolla in sina nya idoler Vains Of Jenna.

Frün fÜrsta stund som bandet stür pü scen sü alstrar de energi och stor glädje runt det de gÜr.

Bandets set är kort och du fĂĽr dig en dos av ettrig rock ‘n’ roll som hĂĽller hĂśg klass.

Sen jag süg bandet sist sü har de byggt upp sitt självfÜrtroende till max, speciellt har süngaren Lizzy utvecklat djupet i sin rÜst.

Nicki K in

ne Jacki Sto

Just nu gür det mycket bra fÜr bandet i USA och jag tror säkert att Europa inom kort kommer att fü hÜra en hel del frün dem ocksü.

ER ROOS

FOTO CHRIST

www.agonyzone.com/thezone

Jackas s Phil

& Bam

Marge ra

&EEJF MFWFS

+VTU OV WBLUBS IBO W´S CVUJL '¤S LSPOPS CMJS IBO EJO 1´ W´S IFNTJEB IJUUBS EV ¾WFO 0[[Z "MJDF $PPQFS +JNJ )FOESJY PDI N´OHB nFS 0DI T´ ¾S WJ TU¤STU J 4WFSJHF Q´ I´SESPDLT $% %7% PDI 5 TIJSUT

BMMUJE NBY LSPOPS QPSUP CFTU¾MMOJOH G¤SF TLJDLBT TBNNB EBH

SwedenRockShop.com Agonyzone - at your service since 1996 | 03

DIA PSALMA/FEAR FACTORY

HÄNDELSER

Aktuella notiser från rockvärlden

Den 8 augusti släpper Slayer sitt nya album “Christ Illusion” genom American Recordings/ Warner Bros. Records.

Slayer kommer även att gästa Sverige den 16 november då det är dags för “The Unholy Alliance Chapter II”. Förutom Slayer spelar In Flames, Children of Bodom, Lamb of God och Thine Eyes Bleed.

Virgin Steeles nya album “Visions Of Eden” kommer att släppas i september.

Den 28 juli släpper Voivod sitt nya album “Katorz” där bl.a. Jason Newsted (ex-Metallica) medverkar.

Blind Guardian släpper sitt nya album “A Twist In The Myth” den 1 september och bandet kommer även att göra ett par spelningar i Sverige. Den 21 september i Malmö, den 22:e i Göteborg och den 24:e i Stockholm.

Den 22 september släpper Falconer albumet “Northwind” på Metal Blade Records.

I slutet av året planerar Trail Of Tears att släppa ett nytt album som vid denna tidpunkten har namnet “Existentia”.

Den 12 september släpper Black Label Society sitt nya album “Shot To Hell” på Roadrunner Records.

Hatebreed släpper den 29 augusti sitt nya album “Supremacy”.

Stone Sours nya album “Come What (ever) May” släpps den 1 augusti.

Den 25 juli släpper New York Dolls ett nytt studioalbum vid namn “One Day It Will Please Us To Remember Even This”.

Napalm Death är nu klara med inspelningen av bandets kommande album “Smear Campaign”.

Några av låttitlarna är “Rabid Wolves (For Christ)”, “In Deference”, “Atheist Runt”, “When All Is Said and Done”, “Sink Fast, Let Go”, “Shattered Existence”, “Fatalist” och “Call That An Option?”. En release är planerad till den 18 september via Century Media Records.

The Haunted har nu spelat in uppföljaren till “rEVOLVEr” som kom 2004. Inspelningen har skett i Antfarm Studios (Danmark) tillsammans med producenten Tue Madsen.

DIA PSALMA I början av och i mitten nittiotalet hade Dia Psalma stora framgångar med albumen “Gryningstid” och “Efter Allt”. Nu år 2006 är bandet återigen aktuella och bandets basist Ztikkan berättar vad som gäller.

Ni har precis påbörjat sommarens festivalturné, hur känns det?

-Det känns grymt, publikmottagandet har varit över förväntan och vi är jättenöjda och glada.

Den 24 mars i år gjorde ni er första spelning på “Umeå Open” sedan återföreningen, hur känns det när du tänker tillbaka på den?

-Vi var nog aningen ringrostiga då, nu har vi repat mera och allt känns stabilare som Dr. Alban skulle ha sagt.

Spelades den in av P3 Live?

-Ja det stämmer och det ska tydligen sändas i höst nångång, exakt datum vet jag inte.

- Vemodsvalsen går vidare TEXT CHRISTER ROOS FOTO TARA ULLAEUS

Såg er spelning på Siesta i Hässleholm, och vad som slog mig var att publiken var rätt så ung, trots det kunde de mer eller mindre alla era texter. Hur känns det att er musik har gått i arv?

-Det är väl det bästa betyget man kan få. Problemen idag är dem samma som det var när vi var unga. Texterna är alltjämt aktuella och vissa problem försvinner aldrig.

Hur känner ni själva för era texter i dagsläget, står ni för dem?

-Absolut! De är lika aktuella idag som de var för 10 år sen.

Vad fick er att återförena Dia Psalma?

-Vi tyckte att det var dags, vi har snackat om det lite löst i flera år, men aldrig kommit till skott. Så nu eller aldrig kändes det som.

När stod ni senast tillsammans på en scen som Dia Psalma innan återföreningen?

-Vi gjorde faktiskt två gig typ 1998, på en krog i Strängnäs som drevs av polare till oss. Krogen höll på att kursa så vi ville hjälpa till att dra dit folk.

FEAR FACTORY

Den 24 juli släpper Firewind plattan “Allegiance”.

”...vi kommer att gå tillbaka lite mer till vårt gamla sound på nästa album “

Fu Manchu från södra Kalifornien har signat ett worldwide-deal med Century Media Records och ett nytt album genom dem beräknas att släppas i början av 2007.

Ingen har väl missat de finska monsterrockarna Lordi, i september gästar de Sverige. Den 16: e kommer de till Stockholm, 19:e Göteborg och den 20 september så spelar de i Malmö.

Bostonbaserade Dropkick Murphys kommer till Sverige. Den 28 juli spelar de på Storsjöyran, 30:e i Stockholm, 31:e i Malmö och avslutar sen i Göteborg den 2 augusti.

Den 29 augusti släpper Motörhead sitt nya album “Kiss Of Death”.

Skid Row släpper ett nytt album i oktober.

Axel Rudi Pell släpper albumet “Mystica” i Sverige den 28 augusti.

Ett nytt album med Aerosmith kan förväntas till våren/sommaren 2007.

All Shall Perish släpper albumet “The Price Of Existence” den 4 augusti.

04 | Agonyzone - at your service since 1996

Kommer ni även att ge er ut på en klubbturné?

-Man ska aldrig säga aldrig, men det finns inga planer för det.

Ni har precis släppt en samlings-CD vad kan du berätta om den?

Det är en samling av allt Dia Psalma spelade in (förutom gratis singeln som heter “Stora bollar av eld”) annars är låtlistan komplett.

Kommer ni även att spela in nåt nytt material framöver?

-Vi har snackat lite löst om det, men inget är bestämt.

Du spelar ju även i metalbandet M.A.N tror du att Dia Psalmas fans även kan ta åt sig denna musiken?

-Absolut, för mig är inte steget stort mellan de två banden. Dia Psalma fans ska definitivt kolla in M.A.N. Till sist, vad har ni själva för förväntningar på denna återförening?

-Inga egentligen, alla i bandet tycker att det är en rolig grej. Så “ha kul” får väl vara den enda förväntningen.

Fear Factorys mänskliga trummaskin Raymond Herrera bjöd in oss i bandets turnébuss innan deras spelning i Göteborg den 5 april 2006.

TEXT CHRISTER ROOS

När du spelar på bastrummorna så förflyttar sig dina fötter framåt över pedalerna, är detta en teknik som du själv har utvecklat.

-Det är mer en naturlig grej för mig, det blir helt enkelt så automatiskt. Och då jag tycker att det fungerar bra för mig så varför försöka kämpa emot det hela.

Förutom trummor, spelar du nåt annat?

-Jag började faktiskt som basist, sen testade jag på trummor vilket jag tyckte passade mig bättre.

Om vi pratar lite om er pågående turné, hur har den gått hittills?

-Bra får jag säga, det kommer mycket folk och tittar på oss. Men jag får säga att det är kallt i Europa.

Då menar du vädret eller?

-Japp, he he! Fast jag har ju varit här innan så jag är rätt så van. Men annars är det alltid trevligt att få komma över hit och spela.

Men det är en lång turné ni göra denna gången.

Hur påverkar det dig som person att bara ha sju lediga dagar på en turné som varar över två månader?

-Det är la just dessa dagar som påverkar mig.

Jag gillar att spela varje dag. Men oftast de dagars som är lediga, är då vi har längre resor att göra så man håller sig sysselsatt i bussen.

Ja, jag har hört att du är en fanatiker av att spela tv-spel?

-He he, det kan nog stämma. De andra har t.o.m. skrivit en låt om det hela. I natt satt jag uppe till sextiden på morgonen. Jag brukar vara uppe längre än de som festar.

Era låtar finns ju även med på en del tv-spel, plus att de finns på en hel del soundtracks till filmer. Vad får dem att passa in så väl i dessa miljöer?

-Det är väl det att det är bra action i dem. Det förekommer oftast i fightingspel och sådana filmsekvenser. Antar att det beror på vår aggressivitet.

På ert senaste album “Transgression” så har ni Toby Wright som producent, vilket har gett er en annan ljudbild. Hur känner du för det när du lyssnar på albumet idag, låter det som du vill att det skall låta?

-Egentligen inte, men vi visste att det skulle bli annorlunda och det var det vi ville just då.

Men vi kommer att gå tillbaka lite mer till vårt gamla sound på nästa album.

Har ni några planer för det än?

-Vi skriver ju hela tiden så vi hoppas på att kunna gå in i studion i februari nästa år.

Efter denna turnén så kommer ni att återkomma till Europa i sommar för att göra en festivalvända. Hur ser det annars ut på turnéfronten för er?

-Vi kommer att förtsätta att turnéera resten av året så som det ser ut nu.

Några avslutande ord?

-Jag vill tacka dig för denna pratstund plus att jag vill tacka alla som stödjer oss genom att komma på våra spelningar och att köpa våra skivor.

VAINS OF JENNA

VAINS OF JENNA ”Mestadels av tiden sov vi i bilen, en gammal Volvo 245 “ TEXT CHRISTER ROOS FOTO ALEX RUFFINI

Falkenbergsbandet Vains Of Jenna gav upp jobb och lägenheter för att testa lyckan ute i vida världen.

Hur går det för er?

– Just nu går det kanon. Vi är just nu i LA och promotar bandet. Plus att vi i förra veckan mastrade vår kommande plattan och det låter skitbra. Om några veckor åker vi på östkustturné här i USA. Stämmer det att ni först drog till London och bodde i en bil där?

– Det stämmer. Vi bodde i London en månad. Vi drog dit med endast en spelning bokad i Nottingham. Bilen parkerade vi i norra London på en parkeringsplats. Större delen av tiden sov vi i bilen, en gammal Volvo 245. Mysig som fan, speciellt på morgonen när kondensen droppade från taket.

Anledningen till att vi drog dit var att vi var trötta på Falkenberg och kände att vi ville komma bort och lira på andra ställen.

Blev det några spelningar då?

– Vi var ute varje kväll i London, på så sätt fick folk upp ögonen och vi hann med fem spelningar sammanlagt. Tre i London, en i Nottingham och en sista i Sheffield.

Ni kommer att medverka på årets Crüefest, vilket ni även gjorde förra året. Hur kommer detta sig?

– Vi gjorde ett bra intryck förra året. De frågade oss direkt efter giget om vi ville lira i år igen.

Givetvis svarade vi ja. Förra årets Crüefest var skitkul och förmodligen kommer det bli ännu roligare i år.

Förra året fick ni även spela in i Gilby Clarks studio, berätta?

– Vår nuvarande manager fixade ihop oss med Gilby. Vi hängde i studion typ 12 timmar. Att få träffa en gammal Guns ‘n’ Roses medlem och få honom att producera ett par låtar var helt overkligt. Gilby är dessutom en jävligt schysst kille.

Helt galet egentligen att sitta i hans studio och käka burritos.

Hur fick sångaren i TUFF upp ögonen för er?

– Han råkade se vår spelning på Crüefest. Han var bara där och lämnade av lite av sin egen merch. Vi pratade lite efter giget och vi bytte telefonnummer. Dagen efter ringde vi upp honom och vi käkade lunch. Vi pratade om ett framtida samarbete och om att lira in med Gilby. Nu är han vår manager och samarbetet går skitbra.

Ni har en mindre USA-turné på gång, vad har ni att säga om den?

– Det kommer bli sjukt kul! Turnén kommer att

heta “Metalsludge Extravaganza III” summer tour. Det är tre band som kommer att spela tillsammans under hela turnén, Vains Of Jenna, The Erotics (US) och Teenage Casket Company (UK) vi kommer bl.a. att lira i New York, Philadelphia och Boston. Vi kommer förmodligen också att göra en lite mindre turné uppe i Seattle-trakterna senare i sommar.

Beskriv Vains Of Jennas musik för den som aldrig hört er innan?

– Sleazig rock ‘n’ roll, ta Buckcherry, Guns ‘n’ Roses, Mötley Crüe och blanda det med en punkig attityd.

När kommer vi att få se ett debutalbum med er i butik?

– Det kommer att släppas här i USA om ca. en månad. Europa vet vi inget om ännu, men plattan kommer att kunna köpas från vainsofjenna.com Så är det hela myten “Sex, Drugs & Rock ‘n’ Roll” som gäller för er nu?

– Hur kliché det än kan låta så är det faktiskt det livet vi lever nu, men det är massa hårt arbete omkring t.ex. sola och äta fet mat.

Ge ett råd till de hemma i Sverige som sitter i sina replokaler och drömmer om att lyckas.

– Det är bara att köra på och våga chansa!!!

Guns N’ Roses Live-rapport Budapest 31/5

Konserten var i bästa Axl Rose-anda försenad 2½ timme p.g.a tekniska skäl men när klockan var 23,30 brakade det loss med Welcome to the Jungle som bjöd på fruktansvärt bra ljud och en massa pyro.

It´s so easy och Mr.Brownstone betades av i rask takt och de 17.000 i publiken var i extas (även undertecknad). Det var allsång i varenda låt och det började luta åt en femma!

Tyvärr lade de in gitarrsolo efter varannan låt, 5 st totalt. Dessutom var det väldigt dåligt spelade solon som bara verkade vara utfyllnadsmaterial.

Ytterligare en höjdpunkt var Live and Let Die och bara under den låten smälldes av mer pyroteknik än vad Rammstein använder under ett helt gig tror jag.

De nya låtarna lät väldigt bra, blir de bara klara med Chineese Democrocy kommer den antagligen att bli väldigt bra. När extranumret drog igång var jag på väg att lämna lokalen eftersom de spelade ännu ett solo som följdes av en gitarrduett där de spelade en Christina Agulera-låt (riktigt dåligt), men jag bet ihop i väntan på Paradise City, den måste de ju spela. Mycket riktigt... som sista låt dyker den upp och jag började nästan gråta av lycka. Det var fantastiskt va bra dom gjorde den, och när 17000 personer står och sjunger med blir man rörd till tårar.

Conny Jarlestål Setlist Welcome to the Jungle It´s so easy • Mr. Brownstone • Better (ny låt) Gitarsolo 1 • Live and let die • Way back Home (Ny låt) Gitarsolo 2 • Sweet child o mine Gitarsolo 3 • You could be mine • Pianosolo Ny låt (vet ej namnet) • You got to get me Knocking on heavens door • My Michelle November rain • Night train • Gitarrsolo 4 (extranummer) • Gitarrduet där de spelade Christina agelera • Paradise City

Köper - Byter - Säljer - nytt och begagnat Hårdrock/Metal/Thrash/Death/Black/Grind och Punk.

DVD-filmer - specialiserade på skräckfilm, kultfilm och musik.

Böcker och tidskrifter inom det ockulta, seriemördare, skräckfilm, fornnordisk mytologi, tatueringar, musik m.m.

Mängder av T-shirts, patches, smycken etc!

BÄST BETALT I STOCKHOLM FÖR DINA BEGAGNADE PRYLAR!!!

Repulsive Records AB • S:t Eriksgatan 84 (vid S:t Eriksplan nära T-bana, pendeltåg och bussar) Tel: 08-31 45 25 • E-mail: info@repulsive.se • www.repulsive.se • Öppet: Mån-Fre 11-18, Lörd 11-16

Agonyzone - at your service since 1996 | 05

MENDEED

MENDEED ...lite mer av allt...

PĂĽ kort tid har Mendeed gjort sig ett namn, t.o.m. MTV har lovordat dem.

Bandets basist Chris Lavery ringde upp oss fĂśr en pratstund.

TEXT CHRISTER ROOS FOTO WWW.MENDEED.CO.UK

Er musik är en mix av en massa stilar, beror det pü att ni i bandet lyssnar pü olika band?

- Alla i bandet har sina egna favoriter süsom Metallica eller Maiden fÜr att nämna nügra.

Sen tar vi alla influenser som vi fĂĽr frĂĽn dem och sĂĽ blir det som det blir.

Säg vad som kännetecknar er musik?

- SvĂĽrt att säga, det skulle nog vara vĂĽra melodier och sen att det är rätt sĂĽ “heavyâ€?.

Omslaget pü min promo bestür av ett foto av er, men har inte själva skivan i butiken ett annat?

- Det finns tvü, pü det ena är nün form av alienliknande drake, vilket skivbolaget Nuclear inte riktigt gillade sü de bytte helt enkelt ut det.

PĂĽ tal om skivbolag var det svĂĽrt fĂśr er att fĂĽ ett skivkontrakt?

- Faktiskt inte, det gick fort. Vi spelade i England och blev sen kontaktade av ett bolag som hade sett oss och var imponerade av vĂĽr show.

Och pü den vägen är det.

Sü vad är imponerande med er liveshow dü?

- Den är rätt sü intensiv, plus att vi gillar att spela live vilket syns och lätt smittar av sig.

Vi är ju skottar!

Det har blivit en del livespelningar eller?

- Ja, vi har mer eller mindre kĂśrt pĂĽ i tvĂĽ ĂĽr nu, och dĂĽ mycket i England.

Dü har ni inte hunnit att skriva nüt nytt material än dü?

- Jo faktiskt, vi har nog sex lütar nu. Vilka är büde tunga och snabba, lite mer av allt kan ni fÜrvänta er. Vi hoppas pü att fü ut ett nytt album i mars nästa ür.

NĂĽgra sista ord?

- Kolla in oss, ha kul och kÜp gärna vür skiva.

Och det viktigaste av allt, om ni ser oss sĂĽ bjud oss pĂĽ en Ăśl eller tvĂĽ, det gillar vi.

54% .5

SIDOR OM INSPE

LNINGEN AV ,ED :EPPELINS v)N 4 HROUGH THE /UT $OORv I 3TOCK HOLM $%3354/- 2ITC HIE "LACKMORE

.IGHTWISH HĂ?RDROC KENS HISTORIA n R ECENSIONER

NYHETER OCH MYCKE T MER

37%$%. 2/#+ -!'!:).% 54% ).4%26*5%2 -%$ ",!.$ !.$2! )2/. -!)$%. ",).$ '5!2$)!.

3,!9%2 /#( :!++ 79,$% '2!4)3 #$ 3+)6! -%$ -/4ÂŤ2(%!$ -ÂŤ4,%9 #2ÂŻ%

3%05,452!

3!8/. #(%!0 42)#+ 3/$/- /#( -Âż.'! &,%2 -%$&ÂŤ,*%2

&O TLJDLMJH OĂŠUQPLFSTQFMBSF LBO UKĂŠOB VQQĂŒU LSPOPS QĂŒ FO LWĂŠMM

Album ute nu Ninth Gate

records

www.ninthgaterecords.se, info@ninthgaterecords.se, www.fearthefuture.se

­S EV UJMMSĂŠDLMJHU TLJDLMJH ĂŠOOV "UU CFNĂŠTUSB /ĂŠUQPLFS BW ,SJTUPGFS +PIBOTTPO ĂŠS EFO GĂšSTUB CPLFO TPN HFS EJH FUU IFMIFUTHSFQQ GĂšS CĂŒEF WJOOBOEF MJNJU PDI OPMJNJU IPME FN PDI EFTTVUPN HFS EJH IFNMJHIFUFSOB UJMM GSBNHĂŒOHTSJLU OĂŠUTQFM %V GĂŒS GVMMNBUBEF TJEPS NFE NBTTPS BW LPOLSFUB FYFNQFM TUSBUFHJTLB JEĂ?FS PDI UBLUJTLB UJQT PN BMMU EV CFIĂšWFS WFUB GĂšS BUU CMJ FO WJOOBSF QĂŒ IPME FN "UU EV LPNNFS ĂšLB EJOB WJOTUFS GĂšSVUTĂŠUUFS GĂšSTUĂŒT BUU EV IBS EJTDJQMJO OPH BUU PNTĂŠUUB LVOTLBQFSOB J QSBLUJLFO NFO IBS EV BNCJUJPOFS BUU UKĂŠOB QFOHBS QĂŒ QPLFS IBS EV TĂŠLFSU SFEBO MĂŠSU EJH EFO MĂŠYBO #PLFO mOOT BUU LĂšQB J CPLIBOEFMO PDI IPT BMMB TUPSB JOUFSOFUCPLIBOEMBSF %V LBO PDLTĂŒ CFTUĂŠMMB EFO EJSFLU QĂŒ XXX QPLFSGĂšSMBHFU OV GĂšS LSPOPS "MESJH GĂšSS IBS FO TĂŒ MJUFO TBUTOJOH LVOOBU HF NĂšKMJHIFU UJMM TĂŒ TUPSB WJOTUFS

XXX QPLFSGĂšSMBHFU OV 06 | Agonyzone - at your service since 1996

ALICE COOPER/BAI BANG

ALICE COOPER - bandets nya gitarrist Keri Kelli

TEXT CHRISTER ROOS & CONNY JARLESTÅL

LIVEBILDER Från Agonyzones fotoarkiv FOTO CHRISTER ROOS

Han har tidigare spelat med bland andra Vince Neil, Skid Row, Slash’s Snakepit och Adler’s Appetite, men nu är han aktuell som ny gitarrist i Alice Cooper.

Du har ju varit med om en hel del, men vad anser Det var ett kommersiellt rockband, som gjorde bra ifrån sig runt om i LA men vi kunde inte gå du vara höjdpunkten i din karriär såhär långt?

– Bara att jag har fått spela tillsammans med alla längre än så. dessa fantastiska musiker är en stor höjdpunkt i Du har nyligen skrivit och spelat in lite material sig. Jag är verkligen lyckligt lottad som har fått tillsammans med Jani Lane (ex-Warrant), vad för resultat har ni fått av detta? alla dessa chanser.

Vad är historien bakom att du nu är Alice Coopers – Vi har spelat in åtta till nio låtar som en demo, ett album räknar vi med att få ut i slutet av året nya gitarrist?

– Finns inte riktigt någon historia bakom det hela. eller i början av 2007.

Vet att du är förtjust i Thin De behövde en gitarrist och Lizzy, vad betyder detta jag var ledig just då. Jag band för dig? känner ju mer eller mindre – Vad kan jag säga... om alla som är inblandade i man tar deras gitarrpar, det hela så det kändes väl Phils röst och låtskrivande naturligt för dem att ringa så finns det inget bättre. upp mig och kolla om jag Helt otroligt underskattat ville vara med. band i USA, men “thank Just nu är ni ute på en omgod” så har de ju fått fattande turné, hur har den den respekt de är värda i varit hittills?

Europa.

– Allt är helt grymt! Alla Påtal om USA, bor du forthär i “AC Camp” är kanonfarande kvar i Huntington -trevliga och hjälpsamma, Beach? vilket underlättar en hel – Nä, jag bor numera in del då man mer eller minSouth OC. I Ladera Ranch dre lever inpå varann. ganska så nära Laguna Om vi går in lite på Alice Om jag skulle få köra ett Beach.

Coopers låtar. Vilken har personligt Alice Cooper-set Så hur är musikscenen i du som favorit och vilken OC nuförtiden? låt tycker du bäst om att skulle vi få hålla på i över – Den är helt okej, och det spela live? fyra timmar. kommer fortfarande en – Oj, det finns ju så otroligt hel del bra band från OC. många låtar att välja bland, men live gillar jag bäst att spela “Billion...”. Avenged Sevenfold är ju grymma!

“Schools Out” är ju också het då publiken blir Själv så brukar jag besöka Newport Beach och som galna av den. Om jag skulle få köra ett per- bland annat Stag Bar, har du varit där? sonligt Alice Cooper-set skulle vi få hålla på i över – Wow, verkligen?! Har själv inte varit där men jag brukar åka till Newport Brewery och California fyra timmar.

Beach Sushi, vilka är toppenställen!

Kunde du en del utav låtarna sen innan?

– Jo det kunde jag. För fem till sex år sen så kal- När vi ändå är inne på snacket om surfstränder, lades jag in som back-up då deras gitarrist Eric hur är det med din surfingtalang?

– Alla mina bröder surfar, så man har ju varit ute Dover råkade ut för en familjekris.

Hur är förhållandet mellan er i bandet och ett antal gånger. Jag gillar känslan, jag borde verkligen gör det oftare.

Alice?

– Vi är verkligen som en familj och där ingår Påtal om länder och städer, har du några roliga givetvis även Alice, han är en uppriktig kille som Sverigeminnen?

– Min första gång i Sverige var 1988 eller 89, en behandlar alla med stor respekt.

Du har ju spelat med en hel del kända band, men kompis bror bodde där så vi flyg över för att kolla vad kan du säga om de lite mindre kända banden läget. Jag träffade en hel del schyssta personer.

Sen gillar jag ölen, maten och shoppingen hos er.

Big Bang Babies och Empire?

– Empire var typ mitt första band, jag var runt -All hail Sverige! femton år gammal då. Jag lärde mig en hel del, Och vad vill du som avslutning säga till de svenspeciellt med tanke på att vår huvudman hade ska läsarna? varit med i lite större LA band. Sen Big Bang – Jag vill tacka för all support jag har fått från er!

Babies var ett band som jag satte ihop 1990. Ert stöd betyder mycket för mig.

BAI BANG

Helsingborgsbandet Bai Bang var nyligen över i L.A. så hörde jag av mig till basisten Joacim Sandin för att kolla hur det har gått för dem “over there”.

TEXT CHRISTER ROOS Hur gick de tre spelningar som ni gjorde?

– Det gick jättebra, kul som fan, vi skulle egentligen tillbaka nu i Juni för spelningar i New York, Los angeles och Las Vegas, men vi måste bli klara med nya skivan nu i sommar så vi har skjutit fram det till hösten/vintern.

Chris Holmes - W.A.S.P.

Björn Gelotte - In Flames

Robert Flynn - Machine Head

Mark Greenway - Napalm Death

King Diamond

- ett liveband Vad är den stora skillnaden att lira i USA vs.

Sverige?

– Man får inte spotta på scen, skämt å sido, det är väl egentligen ingen större skillnad. Där över spelar flera band samma kväll och alla band spelar typ “nu-metal” vilket är stort där över, men vi kommer och kör över dom med vår Glam/Sleaze och det gillar publiken, de törstar efter gamla goa 80-talet igen - vilket är på väg tillbaka.

Ni har ju funnits en längre tid, ni har ju t.o.m. hunnit släppa ett “best-of” album. Vart på Bai Bangs “timeline” befinner ni er just nu?

– Ja det har blivit ett par år nu och vi kommer att fortsätta så länge vi tycker det är roligt och folk kommer och lyssnar på vår musik. Vi håller för tillfället på att spela in skiva nummer 6 men vi är ju ett liveband och har svårt att hålla oss borta från scenen så det kommer att att bli några spelningar i Tyskland och England i augusti/september.

Hur går det med skrivandet då?

– Det går kanon, vi håller på att skriva och spela in för fulla muggar. Fem viljor som drar åt varsitt håll så man får hålla i hatten.

Nån hint på hur det hela låter?

– En av dom nya låtarna finner ni på myspace. com/baibangbassplayer När kan vi förvänta oss att se ett nytt album med er?

– Vi kommer att släppa en singel nu i sommar, när plattan kommer vet jag inte, men nån gång i vinter kanske.

Vad måste man veta om Bai Bang?

– Allt du vill veta hittar du på vår hemsida baibang.se

Ronnie James Dio

Blackie Lawless - W.A.S.P.

Agonyzone - at your service since 1996 | 07

M.A.N / KNAC 105.5

Text Mattias Högberg Foto Camilla Lindquist

M.A.N Göteborgarna ömsar

OBEY CONSUME REJECT

Cloudscape

skinn och växlar upp Tjenare Mike! Kan du beskriva Cloudscapes musik med tre ord för dem som inte har hört er?

– Visst kan jag det. ”Melodisk”, ”halv-progressiv”, ”metal”.

Jag såg er när ni var förband till Evergrey i Helsingborg i april och något som verkligen stack ut var din energi och scennärvaro. Vad får du all energi och entusiasm från?

– Adrenalinkick, jag älskar scenen helt enkelt. Vi är ett liveband så, alla i Cloudscape älskar att spela live och det ger helt enkelt mig en kick.

Ni spelade på Sweden Rock Festival i helgen och dessutom hade ni ett kameracrew på plats. Hur var spelningen och finns det planer på att släppa spelningen på DVD? – Spelningen gick skitbra och responsen var fantastisk. Trots att vi spelade vid lunchtid på dagen så kom det ändå en schysst publik. DVD-planer finns, men det är en lång väg dit ”OM” det blir av. Först och främst ska vi i bandet lyssna igenom och titta på spelningen för att ge den ett ”godkännande”, nästa steg blir att kolla audiofilerna så att dom är användbara och till sist så ska detta diskuteras med våra skivbolag så. Vi är inte helt överens i bandet ännu om vi vill att det ska släppas för i och med att spelningen utfördes i dagsljus så tar det ju bort lite av ”magin” från scenljuset. Dock så lär en låt med största sannolikhet hamna på ”Sweden Rock Festival 2006” DVD´n som släpps till hösten.

Er nya platta “Crimson Skies” har precis släppts i Europa. Är ni nöjda med resultatet?

– Absolut! Responsen och feedbacken har varit helt underbar. Responsen efter debutsläppet förra året var också bra, men den är ännu bättre nu plus att fler och fler fans ger sig till känna. Vecka 23 lyckades ”Crimson Skies” hamna på 10: e plats i Ginzas lista över ”mest säljande hårdrock album just nu” vilket var coolt med tanke på Ginza är ett av Sveriges populäraste skivförsäljningsställen. Vi är skitnöjda helt enkelt!

Recensenter runt om i världen skriver skitbra om Crimson Skies och ett par magazines och websiter ger t.om med Crimson Skies FULL POTT! Nu kan det bara bli sämre, hehe… bara skojar.

Med färska albumet “Obey, consume, reject” i bagaget gjorde nyligen bandet succé som förband till Fear Factory. Över en kaffe berättade sångaren Tony JJ om turnén, plattan och framtiden.

TEXT CHRISTER ROOS FOTO PATRIC ULLAEUS

Nyligen gjorde ni en turné tillsammans med Fear Factory, hur gick den?

– Turnén gick helt otroligt bra. Vi är grymt nöjda med allt! Vi hade svinbra ljud och Fear Factory och deras crew var asschyssta! Publikens reaktioner var också över förväntan. Vi fick superbra respons. Detta kan vi göra om när som.

Live videolåtar finns på youtube.com, sök på Last Injection så hittar ni allt.

Ni skall ha haft det bästa ljudet under turnéen, hur kommer det sig?

– Vi är nog ganska lätta att mixa, fast i det här fallet hängde det nog mer på att vi har hade en svinbra ljudtekniker som fick fram ett dunderljud på varje spelning. Vi hyrde in Nick som är Fear Factorys ljudtekniker, så det var verkligen ett fullblodsproffs som rattat in vårt ljud. Det är vi grymt tacksamma för. Dessutom brukar ju förband enbart få använda sig av en mindre del utav ljudanläggningen men vi fick köra med full styrka.

Ert debutalbum “Obey, Consume, Reject” är ju nyligen släppt, ett massivt metalalbum, hur ser du själv på plattan?

– Jag har ju varit med och släppt ett antal plattor genom åren, och denna platta är den som jag är mest nöjd med. Det är ruffigt, mjukt, hårt... ja den har allt. Gillar du band som Static-X, Soulfly eller Mudvayne bör du kolla upp oss. Smakprov

i form av mp3:or finns på manmusic.tk. Check it out!

Skivan är släppt i norden, hur ser det ut med lansering i resten av världen?

– Vi håller just nu på att kollar på utlandslansering, mycket trixande men klart är att plattan släpps i Europa till hösten.

Ni har nyss spelat in en video till låten “Last Injection” vad kan du berätta om den?

– Det kommer att bli en “Straight-in your-facehardcore-video”. Den är strax klar. Patric Ullaeus är grym. Vi har även med en låt (Fold and Disgusted) i en svensk zombiefilm vid namn “Virus”, premiär i slutet av juni.

Hur får ni ihop bandet nu när Stitch (Ztikkan) åker runt med Dia Psalma på en sommarturné?

– Njae, det är ju inte så lätt, men vi har tagit in en stand in-bassist “Robert Hakemo” ( fr Relevant Few ex-Engel) för några gigs, och det visade sig även att han var värsta riffmakarn, så vi jobbar med lite nytt nu material nu också.

Du är inte längre med i Mnemic, hur kommer detta sig?

– Personliga och ekonomiska skiljaktigheter visade sig bli förödande, så jag lämnade skutan.

Har Transport League gått i graven för alltid?

– Ja, jag känner att Transport League har släppt en gäng plattor genom åren och det har bytts en massa medlemmar etc. Soundet har dessutom förändrats från de två första plattorna, så det är dags att gå vidare med fräscha tag. Jag har även lagt gitarren på hyllan, och kan nu koncentrera mig på att bara sjunga och fronta hårt!

Kommer gamla Transport League-fans att känna igen sig i musiken?

– Ja, det tror jag. Det är typ samma sväng, fast bättre av allt på samma gång! Hårdare och svängigare, melodiösare och mjukare... samtidigt!

Hur ser det annars ut på turnéfronten för er?

– Lite gig är inbokade och fler på gång. Kolla vår sida manmusic.tk, där håller man sig up-todate.

Vad står M.A.N för?

– M.A.N kommer att stå för det som precis du vill att det skall stå för! Vi lever i en fri värld, där man har sina egna värderingar och funderingar.

Vad bör vi veta om M.A.N? – Det reder sig inom kort. Men det blir satan på fyra man! 666 1/2 lever vidare, skrattar Tony.

lastbil (släpet såg ut som en stor KNAC sticker) som åkte omkring och genom stora högtalare spred ut stationens musik.

KNAC handlade inte bara om långt hår och sprit.

1991 när KNAC firade 5-års jubileum så samlades det in 1,5 miljoner till hjälp för hungriga och hemlösa.

Så här sade några kända hårdrockare när KNAC slutade att sända,

Nightmare Records kommer att släppa er nya skiva i USA, kommer den släppas i Japan också?

– Releasen i Japan är tyvärr försenad. Marknaden där är annorlunda idag då Japanerna i regel föredrar brutal metal. Melodisk metal och heavy metal är generellt populärare i Europa idag jämfört med i Asien. Plattan kommer att släppas där men jag vet inte riktigt när.

Vad tycker du om fildelning och nedladdning av musik i generellt?

– Både bra och dåligt så, egentligen vill jag inte gå in på det då det är som att diskutera politik.

BRA: Man når ut till mycket mer människor med sin musik jämfört med om nedladdning inte funnits. Detta är skitbra för många band som inte fått sitt genombrott!

DÅLIGT: Ett independent bolag (mindre bolag) som exempelvis Cloudscape är signade till är beroende av intäkterna för att kunna betala ut schyssta förskott till bands skivinspelningar plus all annan kostnad. Det är stor nackdel för att det finns så många som laddar ner som inte köper musiken dom laddar ner, fastän dom gillar det dom lyssnar på! Detta gör att förskotten från skivbolagen till banden har krympt och att många band blir ”skuldsatta” genom studioinspelningar p.g.a. att förskotten inte räcker till. Vissa band spelar in i sina hemstudios vilket ofta innebär att produktionen blir sämre och kan då leda till dålig skivförsäljning fastän låtarna kanske är jättebra.

Det är en stor skillnad mellan ”majorlabels” och ”independent labels” då major labels i regel är mer greedy medan independent bolag driver sin verksamhet för kärleken till musiken. Figure it out yourself!

När får vi se er på scenen igen i Sverige?

– Det planeras en liten turné i Tyskland senare i år, men det är inte spikat ännu. Nästa konsert vi gör blir i Stockholm på Klubben den 26: e augusti.

I mars nästa år åker vi till England för att ge en konsert på ”Progpower UK” tillsammans med Kamelot, Jon Oliva´s Pain etc. etc.

Om du fick bestämma, vilket band hade du helst velat ge dig ut på turné med?

– Hum, svårt att säga. Rimligen bör ju bandet spela samma typ av musik som oss genremässigt.

Symphony X, Kamelot, Masterplan, Evergrey etc. etc. är väl band som vi skulle kunna giga med.

Något du skulle vilja säga till Agonyzones läsare?

– Om ni har missat Cloudscape och gillar melodisk metal med progressiva inslag så kolla upp våra två plattor. Den 3: e juni släppte vi vår nya platta som heter ”Crimson Skies”, check it out!

Besök oss på nätet också: www.cloudscape.se Ha det bäst metalheads! //Mike

08 | Agonyzone - at your service since 1996

Knac Pure Rock 105.5 var namnet på en radiostation i Los Angeles som gick i graven i mitten av nittiotalet. Utmärkande för stationen var att den inte var en vanlig radiokanal utan en levnadsstil.

Det hela började den 8 januari 1986 med AC/DCs ”It`s A Long Way To The Top (if you wanna rock n`roll)”. Denna station Onsdagen den 15 februsom låg i Long Beach blev ari 1995 klockan 14.00 början på en levnadstil slutade KNAC:s sändnininom hårdrocken. gar. ”Loud, Angry and DefiOzzy om nedläggningen av KNAC En av anledningarna till ant”. Metalfansen som att KNAC 105.0 lades ner innan var så beroende av skivor kunde nu lyssna på sina favoritband och (förutom att ägaren av frekvensen fick en massa lyssna på radio-DJ:s som uppskattade Mötley pengar) är att när grupper som Pearl Jam, SoundCrue och Metallica lika mycket som dem själva. garden och Nirvana ploppade upp så minskade Den svart/vita ”KNAC PURE ROCK” stickern blev intresset för grupper som Maiden och Priest. en symbol för stationen och dess lyssnare. Du I början var det meningen att KNAC skulle komkunde se den (och kan fortfarande se den) på alla binera metallen med den nya alternativa musikmöjliga ställen, den har till och med påträffats i en, men de tyckte senare att det var bättre att stationen ”dog med stövlarna på” istället för att Kuwait på en U.S. tanks. de skulle sammanställa det hela och bli en helt KNAC visste vad lyssnarna ville ha, förutom den annorlunda kanal. suveräna musiken så bjöd de in olika gäster i Det sista som hördes ifrån stationen var redakstudion. Lyssnarna informerades också om de tören Gary Price nedstämda röst. senaste nyheterna inom hårdrocken. Men det var – This is KNAC, Long Beach, Los Angeles. inte bara på radion man kunde uppleva KNAC, KNAC´s Pure Rock is now signing off. Thanks for även ute på de lokala klubbarna anordnade de your support. You have been the greatest. speciella ”Pure Rock-kvällar”. Och inte nog med Efter dessa sorgliga ord så spelades Metallicas det, de hade också en van som mer eller mindre ”Fade To Black”. var ute dygnet runt och delade ut t-shirts, stickers, muggar, knappar och biljetter till konserter KNAC 105.5 PURE ROCKs livslängd: m.m.

3324 dagar.

De dagar det var konserter så hade de en stor

– It´s a sad day in rock n´roll.

I will carry a little bit of KNAC with me for the rest of my life. God bless you all.

Phil Anselmo: – I remember the first time I came to California, Uhh! All I did was sit around my hotel room and listen to KNAC. The first time I listened to a radio station that blew me away (good music on the radio) great music, the true term Pure Rock that´s wear it came from KNAC. Man you guys have done nothing but support this band and been a huge part of our succes in southern California and we really appreciate it and we are really sad to hear what is happening over there.

Judas Priest: – People will always remeber KNAC, metal rock you know as a station. It´s a great legacy you guys are leaving behind. I don´t believe anyone will ever forget you. It´s something that will live forever like a great piece of music.

Prong: – Prong has been trying to get recognized out here on the west coast for a long time especially in southern CA. And we really needed KNAC to help us gain a little more notoriety out in this part of the country and during this lst album ”Cleansing” they have been to supportive and I´m being really selfish here saying that we need you guys and it´s a real shame that the station is going off and I feel bad for all the hard rock listerners in the area and specially it´s bad for everyone to be losing a pioneering station like KNAC.

TEXT CHRISTER ROOS

SONIC SYNDICATE/WITHIN Y

Förra året släpptes Sonic Syndicates debutalbum ”Eden Fire” och efter det så har det varit fullt upp för det hårt arbetande bandet.

I skrivande stund jobbar de med sitt kommande album parallellt som de är ute och spelar, senast på Sweden Rock Festival. Bandets basist Karin Axelsson uppdateras oss här om vad som är på gång för dem.

SONIC SYNDICATE - hårt arbetande band

TEXT CHRISTER ROOS FOTO NIKLAS HENRIKCZON

UPDATE

Hur står det till i bandlägret, en ny trummis och en oviss framtid för er keyboardist?

– Här står det bara bra till, kan absolut inte klaga! Det är alldeles riktigt, vi har en ny trummis, John Bengtsson som har spelat med oss sedan årsskiftet ungefär. För tillfället så har vi ingen keyboardist alls faktiskt utan en backtrack där alla keyboardslingor ligger.

Hur fungerar det med er nya trummis John Bengtsson?

– Det fungerar väldigt bra! Han är en oerhört duktig trummis och en bra polare till oss. Vi är helt enkelt glada över att ha med honom i bandet.

Varför slutade er gamla trummis Kristoffer Bäcklund?

– Vi kom till en punkt när vår musik började uppmärksammas allt mer och saker bli mer på allvar, om man säger så. Vi hade redan släppt en skiva via Pivotal Rockordings och nu hade även nya mycket större bolag visat sig intresserade.

För oss innebar ju detta att vi måste välja om vi vill satsa på det här eller inte, om vi vill lägga ner så mycket tid på bandet som det nu faktiskt kommer att krävas av oss. Det var där som Kristoffer kände att hans tid var förbi helt enkelt, han ville inte riktigt satsa så hårt utan ha mer fritid till annat och det var ett val som både vi och han var överens om.

I första hand var han ju trummis, men han sjöng ju även en del, vem har tagit över hans sångpartier?

– Det stämmer. Dock är det inte Kristoffer som sjunger “clean-sången” på skivan, utan det är Roland Johansson – sångare och frontmannen i Dodge. Jag kan faktiskt även avslöja en annan nyhet, vilket är att Roland numera är en medlem i Sonic Syndicate. Så nu har vi två sångare, och mig som backup he he.

I var och varannan recension nämns er unga ålder, vad tycker ni om detta?

– Ja, vad ska man tycka om det. Vi är väl ganska unga antar jag.

Skivan har ju fått ett mycket positivt mottagande, trodde ni helt ärligt att ni skulle kunna göra er ett namn så fort?

– He he, nä det trodde nog ingen av oss faktiskt.

Det är klart att man drömmer om att kunna få fram sin musik och nå ut till en större publik, men kanske inte att det skulle gå så fort. När skivan var klar och vi lyssnade på den första gången var vi alla väldigt nöjda och positivt överraskade över hur slutresultatet hade blivit så vi är verkligen jätteglada över alla bra recensioner vi har fått världen över.

På tal om namn, bytet från Fallen Angels till Sonic Syndicate måste kännas helt rätt?

– Absolut! Att vi skulle fortsätta heta Fallen Angels var inte ett alternativ när vi skulle släppa vårt debut-album. Det namnet passade inte oss längre, varken stilmässigt eller musikaliskt sett.

Vi behövde något nytt som ingen dessutom hade hetat eller kallat sig för tidigare. Så när Richard kom med förslaget Sonic Syndicate var det ingen tvekan om saken. Det var vi helt enkelt.

Ni är ett hårt turnerande band, hur påverkar detta er?

– För mig och Robin är det väl klart lättast, eftersom jag inte har något jobb och Robin fortfarande går i skolan. Alla de andra jobbar ju, en del skift och många gånger så måste de ju ta ledigt. Men vissa gånger, t ex en helg vi körde i Stockholm

och Allingsås så på vägen hem spelade vi i Alingsås kanske vid halv nio och direkt efter drog vi hem så de kunde börja jobba nattskift klockan tio he he. Självklart är man väldigt trött när man kommer hem och man kan ju inte gå ut och träffa polarna alltid heller. Men vi älskar att turnera och spela live så mycket som möjligt.

Hur gick er spelning på Sweden Rock?

– Den gick jättebra, för att vara så tidigt på dagen (12.00) så var det ändå mycket folk och vi fick bra respons. Det var även första giget med Roland som ny bandmedlem och vi tyckte allihop att det kändes riktigt bra. Nästa år är det vi som intar den stora scenen, he he.

Hur långt har ni kommit med skrivandet till nästa album?

– Just nu jobbar vi väldigt mycket med nya låtar och vi har gjort en pre-production i Studio Mega med tre av dom. I nuläget har vi ungefär åtta klara låtar som kommer att finnas på vårat nästa album.

Vad kan vi förvänta oss?

– Ni kan förvänta er lite mer hardcore och lite mindre dödsmetal. Alla våra nya låtar är mer i samma stil som Jailbreak. Vi anser att det är den bästa låten på förra skivan och därför har

vi använt den som referens till många av de nya låtarna.

Förra plattan skrevs ju mestadels av Roger Sjunnesson, hur ser det ut denna gången?

– Både Robin och Roger skriver musiken numera.

Roger gör grunden och grundidén till alla låtar som han sedan bollar med Robin. Sedan testar vi det i replokalen och kanske ändrar där.

När kan den tänkas släppas och kommer Pivotal Rockordings att ge ut även denna platta?

– Nästa platta kommer antagligen att släppas någon gång i början på nästa år, men den kommer inte ges ut av Pivotal. Vi har varit i kontakt med två andra bolag, och väldigt snart kommer vi signa oss till ett av dem vilket kommer att ge oss väldigt stora möjligheter att nå ut till en ännu större publik.

Vilka bolag är det vi snackar om?

– Tyvärr kan jag inte avslöja det just nu.

Vad vill ni som avslutning säga till dem som har hört er och till dem som inte har gjort det?

– Till dem som har hört oss och gillar oss vill jag självklart säga tack för er goda smak och till dem som ännu inte hört oss kan jag bara säga att gå in på Sonicsyndicate.com och bilda dig en uppfattning.

som vi andra, och har inget emot att lägga tre dagar i replokalen.

Vad tycker ni om Göteborgs och västkustens metal scen. Det pratas ju ofta om en viss likriktning, håller ni med om det?

– Mycket av banden påminner av varandra, fast jag tycker att man hör ganska tydligt vilket band det är som spelas ändå. Men jag vet ju att det är många som drar alla över en kam, det är lite synd tycker jag, man kan allt hitta personliga saker i alla banden.

Hur skulle ni vilja beskriva bandkulturen i övrigt, har ni mycket kontakt med andra band?

– Det blir väl att man har det, många hänger på samma barer i stan, det finns ju inte hur många rockklubbar som helst. Så det blir ju automatiskt att man träffas och snackar lite. Är det Göteborg som är Sveriges huvudstad för hårdrocken?

– Skall man gå på hur många band som är ute och spelar runt om i världen så tror jag att det är

det ja, men det kommer ju så grymt mycket bra band från hela sverige, så jag vet inte om vi har nån huvudstad för hårdrock. Sverige är världens huvudstad för hårdrock skulle jag hellre säga.

Vilken betydelse har band som At The Gates, The Haunted eller In Flames haft för ert musikskapande?

– Det är klart att det har haft betydelse för oss, det ska man inte sticka under stolen med, även om olika band har haft olika mycket betydelse för oss i bandet. Det är bra band alla du nämner, och det har gått bra för dem, och man har hört dem medan man har utvecklats, så visst finns de med nånstans i bakhuvudet.

Vad vill ni säga till den som läser detta?

– Köp nya plattan, och kom och se oss live när vi spelar nära dig! Besök våran sida withiny.com och skriv nåt kul!

WITHIN Y

...Sveriges nya metalexport?

från Tommy Lee

Supernova är namnet på bandet där Tommy, tillsammans med Jason Newsted och Gilby Clarke söker en sångare som skall fronta dem. Och det hela kan nu följas i serien “Rock Star” som CBS sänder.

Tommy hur går det?

– Dude, otroligt bra! Från nästan 25 000 sökande har vi nu kommit ner i ett mindre antal som kommer att vara med i tv-showen.

Du fattar inte hur mycket talang-fullt folk det finns där ute, synd bara att inte alla kan få chansen.

Men det måste kännas bra att ni kan ge några den i alla fall?

– Helt klart! Riktigt kul är det!

Vilken musikstil kommer ni att köra då?

– Det är groove a la 70-talet, med dagens touch på det hela. Att lira med Jason och Gilby är en riktig kick! Vänta bara tills ni hör oss.

Göteborgsbandet Within Y är aktuella med sitt andra album “Portraying Dead Dreams”, vilket gick in på andra plats på den svenska försäljnings listan över hårdrock.

TEXT MATTS HALMERIUS FOTO MATTHIAS BECKMAN

Hej Andy, hur känns det?

– Svinkul verkligen! Kul som fan att folk är intresserade av det man sysslar med! Är ni Sveriges nya metalexport?

– Det får vi väl hoppas, skivan har ju inte släppt i Europa än, men när den gör det i slutet på sommaren, så får vi verkligen hopp -as att det går lika bra i där som i Sverige.

På vilket sätt känner ni att ni tillför metalvärlden något?

– Vi spelar det vi känner för, och vi har kul när vi gör det, förhoppningsvis syns detta live, och hörs på skiva och smittar av sig på dem som kommer och kollar!

Promota skivan med en mening?

– Svintajt thrashig döds, med melodi fast utan smör.

Ni har hunnit med ett par medlemsbyten genom åren. Känns kollektivet stabilt nu?

– Ja, det tycker jag allt! Mattias och Niklas har ju varit polare hela sitt liv, och är det fortfarande, vi och de har väl lite olika syn på hur det ska vara att spela i band. De som är med nu tycker samma

”...det får vi hoppas” Agonyzone - at your service since 1996 | 09

ENGEL/EVERGREY

EVERGREY- med ett nytt sound i Sverige de första 25 åren

IVT LUS EKT! K X E BJ ARO mplar L M A xe

S

le Fåta var... k

208 sidor • Maiden Maniacs Svensk diskografi • Konsertrecensioner Unika bilder av Sveriges främsta rockfotografer Beställ den på www.zootforlag.se Ange kampanjkod “Agony” så bjuder vi på portot...

ENGEL “...något vi var tvungna att få ut ur systemet” TEXT CHRISTER ROOS FOTO MICK HUTSON

Bandet består av de rutinerade musikerna Marcus Sunesson - gitarr, Mojjo trummor, Johan Andreasen - bas, Mangan Klavborn och gitarristen Niclas Engelin som här blanda annat berättar varför bandet bildades.

– Kunde känna att de var dags för ett hårt metalliskt band med inslag av industri pumpande pulser, inget feglir utan raka puckar med raka arr! Det var något som vi själva ville göra och kände var något vi var tvungna att få ut ur systemet. Överlag har intresset för er har varit ganska så stort, har detta förvånat er?

– Måste nog erkänna att så är fallet för vi har inte tänkt utan bara kört på efter en magkänsla som visade sig varahelt rätt för en gång skull... ha ha ha.

Vi gör det vi vill göra utan någon mer eftertanke det är kanske därför som det har lett till något positivt, samt att vi trivs så bra ihop.

Vad bör vi veta om er musik?

– Den är kompakt och lättillgänglig utan att för den skull vara någon lightprodukt, utan jag tror att vi kan tilltala en bred publik med vår musik.

Tycker ni själva att ni kommer med nåt nytt?

– Får nog säga att vi har något nytt och erbjuda vad det gäller kombinationen industripulser möter hookiga refränger och riff samt en väldigt bra sång.

10 | Agonyzone - at your service since 1996

Tror nog att vi skulle kunna komma undan med en grindlåt och få den att låta som något fräscht.

Ni kommer att spela på årets Metaltown, vad har ni för förväntningar på denna spelning?

– Har inga större förväntningar utan vi kommer att gå upp och rocka som aldrig förr, visa att vi är ett band att räkna med... helt klart!

Sedan är det ju inte helt kassa band som lirar vilket får oss att bli ännu mer taggade på att leverera.

Hur ser det annars ut på turnéfronten?

– Vi har en del roliga grejor på gång som hänger lite i luften men hoppas ju att detta går i lås. En del festivalspelningar har vi ju bokade så det kommer att bli hur kul som helst.

Tag chansen att sälja in Engel till folket: – Vill bara att ni ger oss en chans och kollar upp oss live eller på hemsidan engelpropaganda.com.

Några sista ord?

- Vill tacka för intervjun och önska alla en riktigt skön sommar med Engel musik i närmsta boomblaster!

Horns Up!!!

För ett par månader sedan släppte Evergrey album “Monday Morning Apocalypse” där de kallat in Sanken Sandquist och Stefan Glaumann (Rammstein/Bon Jovi) för att producera plattan. Detta har inneburit en uppdatering i bandets sound, för att få reda på bandets egna tankar runt det hela så tog vi kontakt TEXT CHRISTER ROOS FOTO PATRIC ULLAEUS med basisten Micke.

Vid en första lyssning av ert senaste album blev jag positivt överraskad över ert nya sound. Kände ni att ni behövde ändra stilen lite för att stimulera er själva?

– Ja det har ju onekligen blivit ett nytt sound på nya plattan och det känns grymt skönt. Vi kände verkligen att vi om inte för andras så för vår egen skull att det var dags att röra om i grytan lite så det var därför vi bestämde oss för att plocka in ett producentteam denna gången. Vi kände att vi behövde få in lite nytt blod i Evergrey, lite färska tankegångar och fräscha ideér och vi fick verkligen vad vi ville ha! Det för mig är den största skillnaden med den nya plattan. Det låter nytt, annorlunda men fortfarande förbannat mycket Evergrey om det.

Kändes det som ett vågat drag?

– Inte direkt faktiskt... vi har ju alltid satt oss själva i första hand och vårt tycke är viktigast.

Det må låta drygt men så är det faktiskt och det är grymt viktigt för oss att hålla fast vid det och vara ärliga mot oss själva med vad vi vill göra. Detta var något vi verkligen ville göra och valet av folk var ju inte direkt bara en chansning utan något vi planerat. Klart att vi visste att vissa skulle lyfta på ögonbrynen och vissa skulle rynka på näsan men så är det ju. När man tillgodoser en rånar man en annan...

På tal om det hur har era riktigt gamla fans reagerat på det hela?

– Vissa älskar det och vissa hatar det. Finns ju alltid en kategori av folk som strävar bakåt och drar ner minsta förändring i dynga. Vi har ju alltid stått för föränding inför varje platta men detta faller väl in i kategorin lite större och givetvis blir effekten den större. Tycker dock att majoriteten är riktigt nöjda och är Evergrey trogna vilket är kul.

Som musiker utvecklas man ju (förhoppningsvis) hela tiden och givetvis är ju den bästa belöningen om lyssnarna växer med i den evolutionen och uppskattar de nya sidor man hittar hos sig själv och i sitt komponerande.

Känner ni att ni nu har chansen att nå ut till en lite bredare publik?

– Det är nog inte omöjligt, musiken har nog blivit lite mer lättillgänglig. Vi har ju alltid tilltalat en väldigt stor skala av olika folk men jag tror nog att vi öppnat dörrarna ännu mer nu. Är övertygad om att vi har mycket mark att vinna fortfarande.

Ni kanske inte själva tycker att det är så stor skillnad utan mer en naturlig utveckling?

– Faktiskt så är det så, för mig är det en del av vår naturliga utveckling. Om du jämför vår första platta med vår

tredje eller vår andra med vår fjärde så låter de helt olika. Skillnaden denna gången är nog att vi inte har en platta mellan utan vi tog två steg istället för ett och därför uppfattas skillnaden större.

Vi har haft möjlighet att komponera på ett sätt nu som vi strävat efter men inte haft kunskapen som komponerare innan. Lite mer avskalat och enkelt, större fokus på det väsentliga i låten. Och det är inte enklare att skriva enklare... här tvistar de lärda och många ser det säkert som en tillbakagång men utan tvekan är det en evolution för oss.

Nya låtar är ju oftast roliga att framföra live, men beror det denna gången på att det är nya eller mer på dess lite rakare struktur?

– Nya låtar är alltid kul och så är det alltid. Vi har ju även på tidigare plattor haft riktigt bra livedängare så jag tycker inte att det nya materialet känns mer speciellt på det sättet. Men förbannat kul är det i alla fall.

Antar att hela sommaren kommer att gå ut på att spela så mycket som möjligt, men hur ser planerna ut för hösten?

– Det stämmer bra, vi har en hel del festivaler och spelningar under sommaren och det fortsätter även i höst. Tanken är att vi ska köra en vända till i USA och även hinna med en stor sväng i Europa. Förhoppningsvis kan vi även trycka in en sväng i Sydamerika men annars kan det ju var en trevlig start på nästa år. Det är alltså med fokus på live vi kommer att konfrontera hösten.

Hur ser utlandslanseringen ut?

– Väldigt bra nu, intresset för Evergrey är stort och nya plattan rullar på bra så 2006 ser onekligen ut att bli ett bra år för Evergrey.

Vad mer bör vi vid detta tillfället veta Evergrey?

– De som har missat det bör ju veta att sen ett par månader finns vår nya skiva “Monday Morning Apocalyse” ute i handeln, så spring till din lokala skivhandlare och knip ett ex. Ett skönt sommarvax att börja festkvällarna med.

“Monday Morning Apocalypse”

SWEDEN ROCK

SWEDEN ROCK GALLERY

• Proffs på elektronisk kommunikation www.interdo.com

FOTO CONNY JARLESTÅL • MATTIAS HÖGBERG • MAGNUS EK

HALMSTAD | STOCKHOLM

Agonyzone - at your service since 1996 | 11

TENEBRE/PAINFIELD

PAINFIELD

Nyligen fyllde bandet 9 år, hur känns detta?

Gabbe: – Dags att börja spela gubbrock. Nädå, men seriöst så vet jag inget annat sätt som jag hellre hade spenderat de här nio åren.

Cain: – Vi har mognat, växt upp och ihop.

Ni har skrivit lite nytt material inför ett kommande album, hur har det gått?

Gabbe: – Först gick det lite trögt, i början av 2006 fick vi panik och slängde nästan allting vi hade skrivit efter förra plattan. Vi började om helt från scratch och det var en välbehövlig nytändning för hela bandet.

Vi har mognat, växt upp och ihop.

Cain: – Så snart vi tog bort pressen vi själva satt på oss att spela in en rejäl uppföljare till This Time, så kom allt naturligt. Nu är vi bättre än vad vi någonsin har varit.

Hur låter det om vi jämför med er förra platta “This Time”?

Cain: – Vi har tagit vårt sound och blandat in många fler musikstilar. Det är fortfarande Painfield i allra högsta grad, men det är ännu mer sammansatt, och låtarna har starka individuella karaktärer.

Det finns även ännu mer tanke bakom den här plattan. Vi har blivit dödsseriösa i vår roll att sprida ett budskap till mänskligheten.

När kan vi förväntas oss att plattan släpps?

Gabbe: – Januari-februari 2007.

Har ni något skivkontrakt för tillfället?

Cain: – Nej. Sammarbetet med vårt förra bolag tog oss inte dit vi ville, så nu letar vi efter ett bolag som passar oss.

Er hemsida har uppdaterats under temat “Ice Cold” är detta nåt som hänger ihop med den kommande skivan?

Cain: – Det var mitt fel. Jag kom hem från Australien i januari och fick sån jävla ångest över hur kallt och piss det var att vara tillbaka.

Kan vi få några låttitlar kanske?

Gabbe: – Blackout, The Symphony, Sentence 68 Hur ser det annars ut på livefronten för bandet den närmsta tiden?

Gabbe: – Vi koncentrerar oss på låtskrivandet just nu, men planerar att göra ett fåtal exklusiva spelningar under sommaren.

Cain: – Vi söker nytt bokningsbolag sammtidigt och hoppas kunna turnera så mycket som möjligt igen... Att spela live är ju det vi brinner för. Det är där vi möter responsen. Och vi längtar efter att få spela våra nya låtar.

TEXT & FOTO CHRISTER ROOS

PAGAN RITES

TEXT CHRISTER ROOS

Ni bildades 1992 och har sedan dess bytt en del medlemmar, hur ser dagens line-up ut?

– Jo det har blivit en del medlemsbyten och sedan starten så är det bara jag som är kvar, sen ser det ut på följande sätt: Venom – Basslaughter, Hora - 666 slut sex strings, C.J. Sodomizer - Drums, pukes and vomits.

Ert senaste album “Mark Of The Devil” kom 2003, när kommer nästa release från er?

– Först är det ett gäng ”7-vinyler” på gång och efter det en samlings-CD vilken kommer att innehålla dessa vinyler plus två bonusspår. Titeln på CD är “Pagan Metal-Roars Of The Anti Christ” och vi hoppas på att få ut den innan sommaren är slut.

Ni jobbar även med en uppföljare till ”Mark Of The Devil”, hur låter det om du jämför de två?

– Det är i stort sett samma anda, Pure Pagan Metal! När vi talar om Pagan Metal så är det inte med massa fioler etc… Rakt och enkelt, fansen jämför oss ibland med band som Venom, Hellhammer och Celtic Frost.

TENEBRE

tralien. Och eftersom det är jag som både skriver texterna och gör mycket av musiken tänkte jag att det där fixar jag själv.

Och så blev det.

Tune In. Turn On. Burn Out.

TEXT THOMAS OLSSON FOTO WWW.TENEBRE.COM

Rötterna går aldrig ur. Originalsångaren Kalle Metz är tillbaka i Malmös stoltheter Tenebre, soundet är tidstypisk svartrock och röken ligger tät.

Vad är det man säger: en gång svartrockare alltid svartrockare. Och visst stämmer det. Definitivt i fallet Tenebre. När detta Malmöband i slutet av förra året släppte sin senaste platta ”Hearts´ Blood”( Regain Records) var det som att förflytta sig drygt 20 år tillbaka i tiden.

Det var då Sisters Of Mercy stod på sin höjdpunkt. The Cult släppte ”Love”. Red Lorry Yellow Lorry ”Talk About The Weather”. The Mission var på gång med ”God´s Own Medicin” och Siouxsie & The Banshees triumferade med ”Tinderbox”– för att nämna några klassiker.

Exakt här någonstans placerar sig Tenebres senaste ”Heart´s Blood”. Ljudet är tidstypiskt. Flanger på gitarrerna är självklart. Chorus på basen likaså. Det ljuva gitarrplockandet, stämningarna, helheten, ja i stort sett allt.

– Kul att du gillar den, säger bandets gitarrist Richard Lion.

Eftersom vi alla fortfarande verkligen gillar det vi spelar och i synnerhet leadgitarristen Michael Körner (Funhouse), så låter det väl därefter.

Att både nya och senaste plattan ”Electric Hellfire Kiss” (Regain Records) är inspelade i Michael Körners egen studio, Cherryfield, samt

12 | Agonyzone - at your service since 1996

Vilken av era plattor gillar du bäst själv?

– Ljudmässigt så får jag säga ”Mark Of The Devil”, men just nu är jag mest inne på vårt kommande album.

När spelade Ni live senast?

– Senast var för ett par helger sedan (3-4 juni -06), då lirade vi på en festival som heter United Metal Maniacs. Det gick jävligt bra, många tyckte att vi var ett av de bättre livebanden på hela festivalen! Senare i höst kommer vi att göra ett par spelningar i Finland.

Kommer ni även att göra Sverigespelningar i höst?

– Det hoppas vi på. Vill ni ha ett bra liveband skall ni anlita oss!

Så vad är det som gör en livespelning med er sevärd då?

– Vi är ett “One Helluva live band” som öser på jävligt mycket, sen ingår ju lite andra saker som blod och sånt i vår scenshow. Kom och kolla så får ni se!

Nämn något vi måste veta om Pagan Rites?

– We Are Pagans! We Are Be(a)st! Up Thy Pagans!

producerad av honom själv, gör troligtvis också sitt till.

Plattan har minst sagt gått glödhet i min cd-spelare den sista tiden. Jag måste säga att jag är djupt imponerad av gitarrljudet och det tidstypiska gitarrspel Michael trollar fram.

Det känns som den ultimata blandningen av The Cult, Mission och Fields Of The Nephilim i en och samma person.

– Det är väl inte för intet som han kallas Malmös svartrocksfarfar, skrattar Richard Lion. Ända sedan Tenebre gav ut sin första platta har bandet dragit ögonen åt sig. Debuten kom 1996 och påminde mycket om Entombed.

Sångaren Kalle Metz vrängde stämbanden ut och in och den metaliska gitarrväggen var kompakt. Då spelade Richard bas, numera har han bytt till gitarr.

– Efter vår förra platta ”Electric Hellfire Kiss” som kom 2002 slutade vår gamla gitarrist Peter Mårdklint (Embraced) och drog till Aus-

På tal om personer som försvunnit ur Tenebre var det 2001, efter tre fullängdare, dags för sångaren Kalle Metz att prova lyckan med sitt sidoprojekt 69 Hard. Att hans fru var gravid med tvillingar påverkade troligtvis också beslutet.

– Det var ett kämpigt år, säger Richard. Min son fick problem med sin lever vilket slutade med att jag fick donera en del av min egen. Att samtidigt försöka hålla på med ett band gick bara inte.

Numera mår sonen riktigt bra. Och redan året efter var det dags för Tenebres nästa platta, ”Electric Hellfire Kiss” nu med en ny sångare – Victor Fradera (Dawn Of Oblivion) – På den tiden var vi återigen inne på den gotiska metalen. Och eftersom Victor Fradera både är en bättre sångare och mer dramatisk än Kalle fungerade det bra. Trots att Kalle kanske lärde sig texterna snabbare och kom lättare in i musiken.

När det sen var dags för nästa platta och både Richard och övriga i bandet, trummisen Andreas Albihn och deras nya gitarrist Michael Körner ville satsa på svartrock igen, visade Victor inget större intresse. Kort därefter hoppade han av. Eftersom Victor ville spela gotiskmetal var han ganska ointresserad av att fortsätta.

Svartrock spelade han ju redan med sitt egna band Dawn Of Oblivion.

“...Idag försöker jag skriva mer medvetna texter”

Att bara spotta ur sig texter på platta efter platta kan inte vara det lättaste. Vad handlar de om egentligen?

– När vi började i mitten av 90-talet var det mycket död, sex och skräck. Men sen blir man äldre, får barn och ändrar livsstil. Idag försöker jag skriva mer medvetna texter och kanske inte riktigt så naiva.

Att omslag, texter och musiken oftast hör ihop vill väl de flesta musiker, Tenebre är inget undantag. Richard vill att allt skall fungera som en symbios. Ta till exempel omslaget till senaste plattan där bilden föreställer en dansande ballerina omgiven av mörka skuggor. Oskyldigt vid en första titt men klart intressantare när man synar det lite extra.

– Jaså du tycker det ser ut som hon har drunknat. Det har jag aldrig tänkt på, för mig var bilden klar redan inuti mitt huvud långt innan vi hittade bilden. Att folk sen får tolka in vad de vill i både bilder och vad texterna handlar om är bara kul.

För Richards del var det svartrock och hårdmusik som gällde när han växte upp. Första bandet hette Flegma och tillsammans med sin vapendragare Kalle släppte bandet två plattor under 90-talet, ”Blind Aceptance”- 92 (Black Rose) och ”Flesh For Dust”- 94 (Black Rose).

Därefter var det dags för lite lugnare tongångar på Tenebres första plattor, via den gotiska metalen och Danzigrocken över till dagens utpräglade svartrock sound. Genom åren har många medlemmar kommit och gått. Förra året var det dags för två kvinnliga medlemmar att ta steget in i Tenebre, Jenny Torsteni på bas och keyboardisten Ivana.

– Nu känns bandet stabilt. Plattan känns bra, Kalle är tillbaka och vi har ganska nyligen spelat in videon till låten ”Mistress Of The Dark” som vi tror mycket på.

KLASSIKER

Hur håller klassikerna?

AZ FRÅGAR

Våra medlemmar på agonyzone.com tycker till

Som sakkunnig veteran på Sveriges Radio har P3 Rocks Håkan Persson blivit ett känt ansikte för oss som gillar lite hårdare musik. Vi bad Håkan tycka till om några av hårdrockens klassiska album. Punkterna som vi tog upp till diskussion var omslagets stil, albumets betydelse för hårdrocken samt ljudet då och idag.

Upp till rakning!

Vilken större stad i Sverige tycker du med all rätt kan kallas sig för hårdrockens huvudstad?

Göteborg 60% Malmö

Iron Maiden Number Of The Beast - 1982

TEXT ROGER UDDIN & CHRISTER ROOS

Omslag: Lite rörigt omslag, men den har en framåtrörelse som är grym! Genomgående är det smart att låta Eddie vara omslagsfigur och flytta fokus från bandmedlemmarnas yttre.

Led Zeppelin IV - 1971 Omslag: Tidstypiskt. Kaxigt att bandnamnet inte står någonstans!

Betydelse för hårdrocken: Mycket stor! En platta som har satt standarden, ta bara Bonhams trumspel och soundet som exempel.

Ljud: Oantastligt både då och nu.

Bra ljud på trummorna som med sin rymd och luftighet fick det utrymme de behöver.

16% Ingen av dem 19% 519 personer svarade på frågan.

Betydelse för hårdrocken: Givetvis mycket stor. Deras genombrottsalbum och en platta som verkligen nådde ut till en stor publik.

Är det viktigt att ett band har en image?

Ljud: Kunde ha varit mer vässat och råare, men bra för sin tid - känns lite som en produkt av sin tid.

Beror på vilken de har.

7

Självklart!

40% 33% Nej!

Slutkommentar: 7/10 – Iron Maidens bästa platta!

17% Bryr mig inte.

10%

7

Slutkommentar: 7/10 – En mycket bra och viktig skiva!

Trots eller tack vare Stairway To Heaven, hur man nu väljer att se på det…

5% Stockholm

683 personer svarade på frågan.

Hur har MP3 påverkat dig?

Köper mer skivor

Black Sabbath Paranoid - 1970 Omslag: Lite blekt omslag. Kan uppfattas underligt med den stridsliknande figuren. Men eftersom att plattan egentligen skulle heta ”War Pigs”, så förstår man tanken bättre. Sedan är inneromslaget där bandbilden visar upp en attityd och trotsighet betydligt bättre än själva omslaget.

34%

10

Köper mindre skivor 29% Ingen skillnad 37% 329 personer svarade på frågan.

Betydelse för hårdrocken: Mycket stor. En klassiker som kan kallas för ”den första” hårdrocksplattan.

Hur ofta går du och kollar på livespelningar?

Ljud: Ljudet är bra och står sig än idag, epokgörande.

Slutkommentar: 10/10 – En grundbult i hårdrocksbygget!

1 gång i månaden 24% 2-3 gånger i månaden 16% 4-10 gånger i månaden 8%

Slayer Reign in Blood

1-3 gånger om året 46% Aldrig!

Omslag: Säregen stil... Murrig, kantig och skrämmande, ser ut som en del av en uppgrävd gammal altartavla. Bandnamnet ser ut att vara ristat med kniv, något speglar bandets sound.

Betydelse för hårdrocken: Ett band som egentligen redan har gjort alla sina plattor, eftersom att de alltid (eller åtminstone nästan) har låtit likadant. De har hittat sin grej och tillåts vara ett kultband som älskar sina fans och som älskas utav sina fans oavsett vad som händer.

Ljud: Slayer har alltid låtit likadant, man vet alltid vad man får.

Slutkommentar: 10/10 – Slayers viktigaste platta!

10

6% 400 personer svarade på frågan.

När var hårdrocken bäst?

Just nu är den det!

32% 90-talet 13% 80-talet 39% 70-talet 16% 617 personer svarade på frågan.

Metallica Master Of Puppets - 1986 Omslag: Trots ett starkt motiv kommer det inte till sin rätt, det känns för stelt. Man skulle kunna åstadkomma mer med färgsättning och skuggor. Det skulle ha varit intressant om man hade satt omslaget i händerna på Keef (mannen bakom omslaget till Black Sabbaths första platta).

Betydelse för hårdrocken: En platta som har influerat många till att börja spela!

Ljud: Ljudet är sådär… Typiskt för Bay Area på den tiden, dock är ljudet av stor betydelse för plattan i sig.

5

Guns N’Roses Appetite For Destruction 1987 Omslag: En aning rörigt omslag.

Betydelse för hårdrocken: Attityd! Ett gäng vingliga unga killar som levde rockmyten till 110 % och som bidrog med en reaktion till vad som var populärt inom musikscenen.

Ljud: Rätt ruffigt på sin tid, men alltför polerat idag.

Slutkommentar: 3/10 – Inte riktigt lika farliga som de ville vara!

Vilken trummis spelstil gillar du bäst?

Dave Lombardo 35% Nicko McBrain 27% Chad Smith 5% Mike Portnoy 16%

3

Josh Freese 17% 328 personer svarade på frågan.

Slutkommentar: 5/10 – Ett ungt hungrigt band med Cliff Burton som levererade slamriga tuffa låtar!

Agonyzone - at your service since 1996 | 13

SWEDEN ROCK

Sweden rock festival 2006 ...i AZ:s skribenters skor Äntligen var det dags för årets hårdrockshändelse i Sverige; Sweden Rock Festival årgång 2006. Det var med förväntansfulla känslor vi hoppade in i bilen och styrde i riktning mot Norje i Blekinge. Vi hade stora förväntningar på en lyckad festival för vädergudarna hade lovat sol och åter sol hela helgen. När vi väl var på plats verkade det vara lugnt och städat vid inbytet av biljetten mot armbandet. Det fanns inga spår av köer som det var för två år sedan. P.g.a det strulet missade vi då Norges stoltheter TNT som gjorde en bejublad konsert.

Vi gick till pressackrediteringen och fick våra backstagearmband. Det första vi kollade upp var dagens och festivalens tider för presskonferenser och spelningar.

Dagens första band blev Cathedral och Entombed som spelade samtidigt på Rock stage respektive Sweden stage. Det blev en hård och intensiv början på festivalen med två tunga band. En kvart senare stod tyska metaldrottningen Doro på Festival stage inför ca 8000 entusiastiska fans. Hon fick en varm respons i solskenet och gav publiken vad dom ville ha. Efter att Doro gett järnet var det dags för schweiziska rockrävarna Krokus. Vi såg och hörde några låtar innan det var dags för att gå på dagens första presskonferens, med Doro.

Det var ett fullsatt presstält som välkomnade en glad, positiv och öppen Doro Pesch som svarade på en hel del intressanta frågor. Hon berättade om hur hon som 16 åring stod på scen för första gången. Spelningen ägde rum på en punkklubb där en jättefull besökare hotade henne med pistol under större delen av konserten innan han däckade i ett hörn. Doro har ett förflutet i bandet Warlock som hon tyvärr förlorade rättigheterna till 1988. Anledningen till att hon fortfarande spelar låtar från den tiden är för att hon faktiskt har skrivit större delen av materialet. Doro har släppt 11 album sedan Warlocks uppbrott och känner att hon ständigt utvecklas och skriver melodiska låtar med hjärta, själ och känsla.

Längs vägen har hon fått kompisar i bland annat band som Saxon och Motörhead. Hon har turnerat flitigt de senaste 18 månaderna och har även spelat in material för en live-dvd som kommer till jul. Doro själv tycker det är smickrande att bli kallad för ”metal queen” och hon anser att hon alltid har blivit behandlad med respekt trots att hon är kvinna i en mansdominerad bransch.

Efter presskonferensen var det åter dags för lite metal igen. På väg till Sweden stage stannade vi till i Rockklassikertältet och avnjöt med ett leende en akustisk låt med bandet Grave. Samtidigt på Sweden stage stod snabba DragonForce som i all sin hast försvann förbi i ett hiskeligt tempo. Dagen led mot eftermiddag och det var dags för dagens första måltid. För er som aldrig varit på festival så finns det en uppsjö av olika rätter. Det finns vegetariskt, thai, indiskt, pizza, hamburgare, tex-mex, kebab, vildsvin och vår personliga favorit; wokad älg.

Efter en hyfsat god tunnbrödsrulle var det dags för åttiotalsikonerna Bonfire som gjorde en helt ok spelning. På tal om 80-tal, nästa band var glamrockarna Easy Action som inte hade spelat ihop på 16 år. Det märktes tyvärr.

Hela spektaklet kändes som en dålig idé och om vi hade fått bestämma så hade dom aldrig återförenats…

Från en ytterlighet till en annan. Eftermiddagen gick över till festivalens första kväll. Bonfires presskonferens blev tyvärr inställd på grund av bristande intresse från media. I skymningen väntade publiken på Journey som inte har spelat i Sverige på många år. Kvällens huvudattraktion närmade sig med stora steg. Det var klassiska Deep Purple som hade äran att avsluta dag nummer ett.

Efter en enligt oss helt ok första dag bar det av till respektive sovplats och några välförtjänta timmars sömn.

Dag två började redan klockan tolv med brutala Arch Enemy. En kvart efter Angela Gossow sagt tack och hej då var det dags för ännu några schweizare med rötterna i sjuttiotalets bluesbaserade hårdrock, nämligen Gotthard.

Gotthard fick ersätta amerikanska Stryper som ställt in sin spelning på årets festival. Gamma Ray med Kai Hansen i spetsen gjorde power metal fansen stolta med sin kraftfulla och melodiska metal som även inkluderade Helloween låtarna ”Ride The Sky”, ”Future World” och ”I Want Out”. Värmen och solen gjorde att vi blev sugna på lite mat och under Gamma Rays konsert avnjöt vi traditionsenligt varsin älgwok i det sköna vädret.

Mätta och belåtna gick vi till stora scenen och inväntade Queensryche som stod på tur. Efter en berg o dal bana i Operation Mindcrime plattornas värld var det åter dags att äntra backstageområdet. Nu var det tid för presskonferenser med Def Leppard och W.A.S.P. Presstältet var fyllt till bristningsgränsen och en förväntansfull Banden • Vädret journalistkår väntade ihärdigt. Presschef Tony Balogh meddelade att Def Backstagebaren Leppard tyvärr blivit försenade med Påkostat ljud och ljus flyget från Köpenhamn. Bandet ville Vatten åt folket - mycket bra! inte ställa in presskonferensen utan Storbildsskärmen vid Festival stage flyttade fram den en timma istället.

Inga långa köer till bajamajorna - äntligen!

W.A.S.P. eller rättare sagt Blackie Lawless kom enligt utsatt tid och Crewets/vakternas organiserade arbete, svarade ärligt och uttömmande på suveränt jobbat, exemplariskt! våra frågor.

Blackie berättade att hans $ 10.000 Vad säga... Sveriges mikrofonstativ hade fastnat i amerikanbästa festival!!! ska tullen och kunde därmed inte vara en Blackie utgår alltid i sitt del av scenshowen. Detta stativ hade han skrivande från sig själv och utformat ihop med personal från självaste Disnär han själv trodde på albumet ney. Nya albumet kommer i september och ska ”Headless Children” fick han först enligt Blackie att vara en musikalisk tillbakagång till nobben från skivbolaget. Dom hotade till och med att W.A.S.P.s två första album. Den är en ändring av inriktdumpa W.A.S.P. om plattan inte sålde bra. ”Headless ningen från ”Kill Fuck Die” temat under 90-talet och Children” (1988) är fortfarande bandets bäst säljande kritiken till den kultmentalitet som råder kring dagens album genom tiderna. religioner vilket Blackie speglade i ”Neon God” serien.

Mr Lawless är en man med många bottnar. Han har talets förmåga och kan ha ett långt utlägg utan att ge ett direkt svar på frågan. Samtidigt känns Blackie genuint ärlig som den sanna konstnär han är. Han passar på att ge de stora skivbolagen en känga för att dom enbart satsar på ”månadens smak”, d.v.s. listklättrare och snabba pengar. Han ser inga problem med att ha skrivit låtar som ”Sex Drive” och ”Animal (Fuck Like A Beast)” för dom speglar honom som han var en gång i tiden.

Innan det drog ihop sig till W.A.S.P.s konsert var det Def Leppards tur att träffa pressen. Tyvärr var det inte hela bandet utan endast Rick Allen, Phil Collen och Viv Campbell. Det var givetvis tal om senaste coverplattan ”Yeah!”. Def Leppard har spelat in covers tidigare men nu är det första gången som bandet fått chansen att fylla ett helt album med sina favoritlåtar. Phil nämnde att ett band aldrig är större än sitt senaste album. För att göra en återkoppling till dåtid fick Viv svara på några frågor kring hans tidigare band, Sweet Savage, Dio och

Whitesnake. Han första band, Sweet Savage, hade antagligen spelat än idag, enligt Viv, om dom hade fått ett genombrott. Ronnie James Dio brydde tyvärr sig mer om affärerna än om musiken tycker Viv som beklagar att han kommenterat detta offentligt. Han anser att han lagt den tiden bakom sig och ser hellre framåt. Tiden i Whitesnake var bara positiv och i förra veckan träffade han David Coverdale för första gången på 17 år vilket var ett kärt återseende.

Cirka två timmar efter presskonferensen med Blackie stod han på Rock stage med sitt W.A.S.P., mer energisk än på mycket länge. Som alltid på Festival och Rock stage är det bara en kvart mellan banden som står på scen. Det blir mycket folk som ska förflytta sig på kort tid och med tanke på att W.A.S.P. var en av de mer besökta konserterna på årets festival blev det lite hektiskt. Andra kvällen avslutades med huvudakten Def Leppard som inte spelat inför en större publik i Sverige på 14 år. Fötterna värkte, solbrännan rodnade och öronen var trötta

Doro Pesch håller än.

Nedan: Skribent Magnus Ek tillsammans med Carmine Appice.

Skribent Mattias Högberg redo för ny dag!

ARCH ENEMY

DEF LEPPARD

GOTTHARD

Klockan tolv drog Arch Enemy igång sin spelning med ett brutalt ös i låten “Nemesis” som följdes av ”Enemy Within”.

Publiken verkade vara trötta efter gårdagen och tände inte riktigt till. Årets kvinnliga festivalfägring, Angela Gossow, fick verkligen slita för att få gensvar från publiken. Efter ”Dead Bury Their Dead” fick nya gitarristen Fredrik Åkesson visa sina kunskaper ihop med Michael Amott till inledningen av ”Ravenous”. När avslutande ”Bridge Of Destiny” klingat ut kändes det som en ok spelning trots strul med Angelas mikrofon och den tidiga speltiden.

Det var länge sedan Def Leppard spelade inför en större publik i Sverige. Det var lite nervigt innan spelningen, de har egentligen inte gjort något bra album sedan tidigt 90-tal, men när dom kör igång inledande ”Let It Go” från albumet ”High ’n’ Dry” och som andra låt ”Rock Rock” (”Pyromania”) är det bara att kapitulera. Det är en hitkavalkad utan dess like. Körerna sitter klockrena . Joe, Viv, Sav och Phil använder scenen maximalt och det märks att de trivs på scen.

Bättre än så här blir inte Def Leppard!!

Schweiziska Gotthard gick ut med ett stort leende i solskenet på Festivalscenen. Deras Whitesnakedoftande rock passade perfekt mitt på dagen. Öppningslåten ”All We Are” drog igång publiken som genast var med på noterna. Det var fortsatt bra respons när dom spelade låtar som ”Dream On”, ”Top Of The World” och ”Let It Be ”. Men tyvärr kändes det lite för många covers i setlisten.

Istället för att spela ”Hush”, ”Mighty Queen” och ”Immigrant Song” har dom många egna låtar som hade passat bättre.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Intro Nemesis Enemy Within Dead Eyes See No Future My Apocalypse Burning Angel I Am Legend/Out for blood Skeleton Dance

14 | Agonyzone - at your service since 1996

9. Bury Me An Angel 10. Dead Bury Their Dead 11. Guitar solo (Mike/Fred) 12. Ravenous 13. We Will Rise (extranummer) 14. Bridge Of Destiny (extranummer) 15. Outro

1. Let It Go 2. Rock Rock 3. Saturday Night (High n’ Dry) 4. Let’s Get Rocked 5. Make Love Like A Man 6. Promises 7. Hysteria 8. 20th Century Boy 9. Sav Bassolo 10. Rock On 11. Rocket 12. Photograph 13. Armageddon It 14. Animal 15. Pour Some Sugar On Me 16. Rock Of Ages 17. Love Bites (extranummer) 18. Wasted (extranummer)

SWEDEN ROCK självklart andra stånd med vinylskivor, cd, tatueringar och annat krimskrams, men tyngden låg Dyra matpriser på tröjor i alla former och Covers i mängder färger. Vi passade även på Hardcore Superstar på fel scen att besöka det minilivs där för stora för Rockklassikertältet diverse nödvändiga festiEvergrey/W.A.S.P. på samma speltid valattiraljer så som godis Börjar det inte bli för lite kött i älgwoken? och läsk kunde inköpas.

Efter några mindre suspeVakter som ville ha betalt för att ge ut kta inköp begav vi oss till artisternas plektrum och setlist till publiken. att invänta glamikonerna Idioterna som kastar upp i The Sweet. Det kändes flaskor på scen. som tiden gick fort för nu Fotboll på en rockfestival? hade vi missat början på -Nej, nej, nej. dagens första presskonferens med Ted Nugent.

Det var med ett surrealistiskt intryck som herr Nugent pratade om allt från hur han jagar till hur gammal han är. För er som inte vet, Ted är 57 år gammal och har varit sheriff i över 30 år. Han är en man med bestämda åsikter och drar sig inte för att basunera ut dem heller. Mr Nugent har sig själv som favoritgitarrist och vill ständigt utveckla sig själv för att hålla sig på topp. Han har sina musikaliska rötter i den svarta bluesen och har aldrig varit full.

Berusad har han varit, fast inte på alkohol utan på frihet.

Ted Nugent har uppträtt under flera decennier och har genomfört ungefär 6000 konserter.

efter andra dagens späckade schema. När vi sammanställde dagen under bilfärden, på väg hem mot säng och sömn, var det en dag med mer än väl godkänt i betyg.

Dag tre vaknade vi ganska sent då två dagars festival började ta ut sin rätt. Fick i oss en lagom stor frukost och tog det lugnt, med anledning av att första bandet började spela halv två. Lördag, sista dagen på 2006 års Sweden Rock Festival började ganska rutinmässigt med Michael Schenker som körde igenom halv sitt set utan så mycket som ett leende. Men mot slutet fick vi till och med en liten spontan jamsession från scen. Det verkade faktiskt som om han trivdes i solskenet. När Michael och co hade spelat klart var det en lång period på 3 ½ timma som inte hade något speciellt band som vi ville se. Då tog vi tillfället i akt och botaniserade bland pirattryckta t-shirts i marknadsstånden utanför festivalområdet. Det fanns

Efter Mr Nugents uppvisning i hur man trollbinder en press var det Alice Coopers tur att visa var skåpet ska stå. Alice fick stående ovationer när han kom in i tältet med sina vita lackskor. Han började med att berätta att hans vänner kallar honom för ”Alice” eller ”Coop” och inte Vincent som han egentligen heter. Coop är på strålande humör och skämtar friskt hela tiden. Han berättar att alla hans shower är unika även om han måste spela ”Poison” och ”Billion Dollar Babies” varje kväll. Alice berättar att ”School’s Out” är hans klassiska ”anthem” och är lika betydelsefull som ”Satisfaction” är för Rolling Stones. På sjuttiotalet var hans fru med som dansare i ”Welcome To My Nightmare” showen och idag har deras dotter tagit hennes plats på scen.

Han har under årens lopp blivit anklagad för att haft en alldeles FÖR blodig scenshow. Personligen tycker Alice att självaste Shakespeare är betydligt blodigare än vad han någonsin kommer att vara. På frågan om han funderat på att återförena ”gamla” bandet svarar han kort och gott nej. Glen Buxton gick bort 1997 och det hade inte känts rätt att återförena bandet utan honom.

Alice gjorde här åter en koppling till Stones och jämförde med att dom inte hade spelat utan Keith Richards, så mycket betyder Glen för Alice. Mr Cooper har även tagit upp kontakten med Dick Wagner vilket resulterade i några låtar som lär komma ut någon gång i framtiden.

På tal om inspelningar. Alice nämner att två av hans favoritalbum; ”The Eyes Of Alice Cooper” och ”Dirty Diamonds” tog endast 14 respektive 15 dagar att spela in.

Presskonferensen med Alice kändes avslappnad, ärlig och spontan. Han känns mer som en snäll gammal farbror än den skräckmästare han är. Alice ser på sin karriär med både ironi och självdistans. Man kan inte annat än tycka om och respektera honom för vad han har gjort för musikbranschen.

Alice drog igång sin show på exakt utsatt tid och lämnade en och en halv timma senare över stafettpinnen till festivalens sista huvudattraktion Whitesnake. När musiken tystnat och publiken var på väg ut från området fanns där ett tomrum. Ett tomrum som inte kommer att fyllas förrän om ett år då det är dags för 2007 års upplaga av Sweden Rock Festival.

DORO Tyska metaldrottningen Doro fick äran att spela först på Festivalscenen i år. Hon körde på i full fart med gamla Warlockdängan ”Earthshaker Rock” inför ca 8000 festivalbesökare. Hon blandar friskt mellan gammalt och nytt material. Fastän det var tidigt på dagen kändes det betydligt bättre än förra gången hon besökte Sweden Rock Festival.

Den låt som gick hem bäst var utan tvekan ”All We Are” som publiken redan från början skrek efter. Men även hennes version av Judas Priests klassiker ”Breaking The Law” fick igång allsången.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

Earthshaker Rock I Rule The Ruins You’re My Family Always Live To Win Burning The Witches True As Steel Above The Ashes Hellbound Strangers Yesterday Burn It Up Breaking The Law Fight All We Are Metal Racer (extranummer) My Majesty (extranummer)

BONFIRE

JOURNEY

Klassiska 80-talsikonerna Bonfire spelade på Zeppelin scenen inför ca 3000 personer. Det var ett laddat och inspirerat band som äntrade scenen strax innan klockan sex. Tyvärr är det inte så ofta Bonfire är på svensk mark. Dom spelade klassiska låtar som ”Sweet Obsession” och ”Ready For The Action” men det var inte förrän i ”Sweet Home Alabama” som publiken kom igång. Sångaren Klaus Lessman blev så tagen av responsen att han hoppade ner från scenen och hälsade på fansen längst fram. Tyvärr hade Bonfire endast 40 minuter till sitt förfogande.

Äntligen var det dags för ett av årets dragplåster, Journey, som gjorde en exklusiv Skandinavienspelning på Sweden Rock Festival. Journey gav ett proffsigt intryck och lät snuskigt bra. Det skulle visa sig att även trummisen Deen Castronovo var en suverän sångare, som även har ett förflutet med Ozzy Osbourne och Steve Vai. Dom spelade klassiker som ”Separate Ways”, ”Wheels In The Sky” och ”Only The Young”. Något som överraskade var att dom spelade “Mystery Mountain” från 1975.

Det var ett lugnt och avslappnat band som infriade publikens förväntningar med ”Faithfully”, ”Don’t Stop Believing” och givetvis ”Anyway You Want It”.

Avslutande ”Who’s Crying Now” fick en nöjd publik att njuta i fulla drag.

DEEP PURPLE

som om det räcker fullt ut. Setlisten är gedigen och väl värd en trea i betyg, men helheten känns inte bra. Ian Gillan klarar inte längre att ta dom höga tonerna som han är känd för utan det spricker tyvärr ganska ofta. Även om Steve Morse är en suverän gitarrist så spelar han sönder sina solon. Det känns som det är kvantitet istället för kvalité. Spelningen blir likt sjuttiotalet långa och tråkiga jamsessions.

Visst är det kanske Deep Purples kännetecken, men det blir bara fel och känns långdraget.

Deep Purple har varit i Sverige många gånger tidigare, så även på Sweden Rock Festival. Bandet har fått en nytändning med Steve Morse på gitarr och Don Airey på keyboard, men det känns ändå inte

ALICE COOPER

TEXT MATTIAS HÖGBERG & MAGNUS EK FOTO CONNY JARLESTÅL & MATTIAS HÖGBERG & MAGNUS EK Förutom högklassig rock’n roll bjöd Keri Kelly på brottningskunskaper i den högre skolan.

Dricka bör man annars dör man, allt enligt vår säkra källa Fredrik Hageltorn.

TREAT

W.A.S.P

Treat har återförenats och passar samtidigt på att ge ut en samlingsplatta med några extra nya låtar. Det är ett något äldre gäng som står på scen i Rockklassikertältet, men det låter fortfarande väldigt bra, imponerande bra. Dom varvar gammalt med nytt och spelar bland annat nya feta ”Burn For You” men även gamla Treat klassiker som t ex ”World Of Promises”. Robban Ernlund berättar att en kille kom upp till honom och sa att ”Ride Me High” var deras absolut bästa låt. Nja, det kan väl diskuteras, men det är i alla fall en suverän allsångslåt som passar som handsken i det fullproppade tältet strax innan Alice Cooper ska gå på scen.

En av kvällens stora akter var amerikanska W.A.S.P. som de flesta kommer ihåg från 80talet pga. deras blodiga scenshow med kött och diverse attiraljer. Det var mycket folk som hade tagit sig till Rock stage och trycket var enormt när W.A.S.P. rusade ut på scenen och rev av ”On Your Knees”.

Energin sprudlade ur Blackie och co som fullständigt dominerade scenen med en låtlista som imponerar. Dessvärre höll euforin på att förstöras av en idiot som kastade en flaska i huvudet på Blackie. Men som tur var verkade Blackie på så bra humör att han inte ens kommenterade denna incident utan fortsatte som att inget hade hänt.

När W.A.S.P. klivit av scenen lämnade de oss med mersmak som kommer och hålla i sig till deras nästa Sverigebesök.

Nu var det tredje gången gillt för Alice Cooper på Sweden Rock Festival och det var inför en stor publik som allas vår skräckfarbror öppnade sin show med ”Department Of Youth”.

Klassiska låtar varvades friskt med nya låtar och låtlistan känns igen från Coops förra Sverigebesök. Endast en låt är färsk och det är ”You Drive Me Nervous” från skivan ”Killer”.

Precis som alltid får man en förstklassig show av Alice Cooper som i princip aldrig gör en dålig spelning. Eric Singer syntes bakom trummorna och fick tillsammans med det tighta kompbandet visa framfötterna i instrumentala jammet i ”Black Widow”. Giljotinen är med i scenshowen och Alice blir avrättad som vanligt men återuppstår i ”Schools Out”. Den låt som går hem bäst är inte helt oväntat ”Poison” som alla i publiken verkar har väntat på.

Setlist: 1. Intro (Phantom Of The Opera) 2. Department Of Youth 3. No More Mr Nice Guy 4. Dirty Diamonds 5. Billion Dollar Babies 6. Be My Lover 7. Lost In America 8. I Never Cry 9. Woman Of Mass Distraction 10. I’m 18 11. You Drive Me Nervous 12. Is It My Body 13. Go To Hell 14. Black Widow Jam 15. Eric Singer Solo 16. Feed My Frankenstein 17. Welcome To My Nightmare 18. Medley: The Awakening / Steven / Only Women Bleed / Steven / Ballad Of Dwight Fry / Killer) / I Love The Dead 19. School´s Out 20. Poison (extranummer) 21. I Wish I Were Born In Beverly Hills (extranummer) 22. Under My Wheels (extranummer)

Agonyzone - at your service since 1996 | 15

SWEDEN ROCK

En scenchefs bekännelse Scenschefen Conny Jarleståls egen story från Sweden Rock Festival 2006 Torsdagen den 8 juni Dagen började 07.00 med att gå igenom alla stageplottar med stagehandsen. Vi insåg ganska snabbt att det skulle bli en väldigt lugn dag eftersom det var väldigt enkla produktioner banden kom med.

Först ut var Cathedral som gjorde ett bra gig, synd att det inte var så mycket folk. Givetvis strulade det till sig för de som gjorde personalmaten vilket innebar att maten blev försenad med 3 timmar, suck. Har sällan hört vuxna människor gnälla så mycket som då men med tanke på hur långa dagarna kan bli så förstår jag dem.

Nästa band var Krokus som vi hade pre-riggat bakom backdroppen, det tog inte många minuter att rodda på dem. Krokus gjorde ett jävligt bra gig med sina många hits i setlisten. Det var mycket folk i publiken.

Efter giget kom de fram o hälsade på mig då de kände igen mig från Sweden Rock kickoffen i Annexet. Alltid kul att bli ihågkommen!

Näste man på scen var Jeff Haley. Vilken otrolig gitarrist han är med tanke på att han är blind. Det var svettigt nära att han fick ställa in spelningen eftersom han på väg ut från logen snubblade på den otroligt korkade trappan som någon snickrat ihop, men det löste sig efter att jag bett om ursäkt 25,000 gånger. Jeff drog hittills mest folk av dagens band, de körde även en coverversion av AC/DS´s Higway To Hell och det gjorde de jävligt bra.

Efter middagen blev jag uppringd av Magnus från Agonyzone som ville träffas och ta ett foto på mig, sagt och gjort, jag träffade killarna som tog ett foto och jag lovade att ta lite foton på bla Alice Cooper, Wasp, Gamma Ray eftersom att festivalen snålat med fotopassen.

Efter detta så ringde Adde (trummisen i Hardcore Superstar) och berättade att dom var på plats så jag sprang över på deras scen och hälsade.

När det var dags för George (Bad To The Bone)Thoorgood att gå på scen smet jag över till Rockklassikertältet för att ta lite foton och kolla på Hardcore Superstar. Väl där märktes det att det var kaosartat. Det var alldelles för mycket folk i detta tält, de skulle spelat på min scen eller i alla fall Sweden Stage. Folk svimmade i mängder. Addes headset gick sönder i första låten men som vanligt levererade Hadcore en förbannat bra show. Det enda dåliga var egentligen att de hade alldeles för högt ljud. Adde klagade på att han pajat headsetet eftersom han inte andvänder hörselproppar. Dessutom kom väldigt överförfriskad Ralf Gyllenhammar från Mustasch tog sig upp på scen och försökte spexa, kaos! Efter giget sprang jag runt o letade vinöppnare till bassisten Martin, under tiden klarade de av en fotosesion med några reportrar. Efter det bjöd de mig på bira vilket jag var tvungen att tacka nej till eftersom att jag jobbade.

När jag kom tillbaka till min scen höll Georg på att spela för fullt för en jävla massa människor, de verkade mycket nöjda.

När jag rundar av dagen spelar Deep Purple för fullt.

Fredag den 9 juni Efter en sen natt släpade jag mig upp för att ta emot Arch Enemy som skulle komma tidigare än vad som sagts innan, det gjorde de inte, där gick en viktig halvtimmes sömn förlorad.

När de väl dök upp så var de lika trötta som undertecknad men var genuint trevliga allihopa, speciellt Mike och Petter (Charlie Dángelo) som jag känner sedans innan.

När det var 20 minuter kvar till gig var det inte speciellt mycket folk framför scen vilket gjorde mig orolig, man vill ju inte att dom ska spela på en scen som har 20.000 i publikkapacitet och ha en publik på ett par tusen. Men som tur va mina oroligheter obefogade för när dom drog igång var det packat.

Killarna och Angela gjorde ett fruktansvärt bra gig och jag undrar fortfarande hur det kan låta så mycket från en sådan liten människa som Angela...

Vi spelar i 105 decibel eller inte alls...

Under tiden Arch Enemy spelade började alla stagehandsen att prerigga Gamma Ray som skulle på efter. Det gick ganska snabbt men dom hade ett krånligt trumpodie att bygga så det drog ut på tiden.

När Gamma Ray började gick jag ner i diket och tog lite foton och märkte roligt nog (patriot som man är) att Arch Enemy hade mer publik än Gamma Ray. Icke att man var stadig på handen efter festen med Hardcore Superstar inatt.

När gamma Ray körde så drog vi igång med nästa projekt vilket var att fylla ca 20 st vävsäckar med 50 kg sand till WASP´s ”gungmikstativ, Blackie skulle ha säckarna som motvikt. Det var inget roligt projekt med tanke på att det var gassande sol och 30 grader varmt. När killarna fyllt säckarna kom det ett mail från Wasp´s mangemant om att de inte behövde säckarna för mistativet hade inte kommit med planet.

Allt arbete var i onödan, inget populärt besked kan jag lova.

Riggandet av Kamelot som var nästa band på gick otroligt snabbt, mycket tack vare att stagehandsen har varit med här i 6 år och är förbannat duktiga.

Kamelot gjorde oxå ett bra gig även om jag inte tyckte musiken var särskillt bra. Vi riggade trummorna till WASP under kamelots gig, jag fattar inte varför dom ska ha så jävla krångliga och höga trumpodier.

Blev polare med WASP`S gitarrtekniker och fick några signerade plektrum från Blackie som jag gav till min brorson som är med o jbbar här på SRF. Gitarteknikern berättade vad som hade hänt med hans arm (han hade ingen bicep på vänstra armen och saknade i princip halva axeln), det visade sig att han fått den bortsprängd av en bomb som exploderade vid fel tillfälle under ett gig.

Hade fått lite varningar om att Blackie kunde vara svår att ha att göra med men det visade sig vara helt fel, han kom fram och presenterade

16 | Agonyzone - at your service since 1996

sig och tog i hand precis som om jag inte visste vem han var, lång som fan var han.

Tyvärr så var turnéledaren en riktig pain in the ass, han tjatade och krävde en massa prylar som stod på raidern och det visade sig att de vägrade att spela om de var tvugna att hålla den magiska gränsen på 100 Decibel. Vi spelar i 105 decibel eller inte alls blev komentaren...

Fy fan!

Det blev hur mycket folk som helst i publiken och securityn i diket hade en väldigt svettig natt. Som tur är kom ingen i publiken till skada.

WASP gjorda ett sämre gig än när jag såg dem 2001 men ändå helt ok.

Det jag saknade var alla gamla låtar från första plattan. WASP avslutade med Blind In Texas men va fan hände med Fuck Like A beast?

Stagehandsen gjorde som vanligt ett suveränt jobb och riggade ner allt jävligt snabbt och de fick beröm av både bandet och deras crew.

Dags att njuta lite också, såg Def Leppard från den absolut bästa platsen man kan stå på, i diket mellan scenen och kravallstaketet. Bra att ha ett AAA-pass ibland!

Lördagen den 10 juni Vaknade av den hemska rignsignalen jag har på min telefon vid 07,00 tiden o tittade ut genom fönstret på Nightlinern jag sover i på festivalen (jävligt skönt att slippa tält och all misär det innebär).

Jag ser att Alice Coopers Crew redan anlänt vilket innebar att jag fick skippa både dusch och frukost.

Jag gick ut och försökte se så pigg och glad ut som möjligt och presenterade mig för Ceasar som är Alice productions manager. Var tvungen att förklara att vi inte kunde sätta igång förrrän kl 08,00 eftersom att alla började jobba då, resultatet blev att han var skitsur och otrevlig ett par timmar men det redde ut sig till slut.

Hon såg ut som Dracula, man blev livrädd.

På onsdagen när vi kom till SRF hade jag ett möte med all personal där jag väldigt tydligt och klart berättade att INGEN fick komma försent på Alice Coooper. Ändå var det två personer som kom över en timma försent vilket gjorde mig fruktansvärt förbannad eftersom det innebar kontraktsbrott mot Alice C. Det löste sig genom att jag lånade folk från Securityn som fick humpa istället. När personerna anlände fick jag bli av med alla agressioner jag haft genom att skrika ett tag och ge dom ett städjobb istället för hump sedan var allt bra igen.

Ceasar var orolig att vi inte skulle hinna bygga scenen innan klockan 11,00 då Anvil skulle komma med sin backline. Men vi hann färdigt och han öste beröm över hela arrangemanget och bad sedan om ursäkt för sitt humör.

När jag och ena backlineteknikern gick in i ena lastbilen för att kolla om det var något kvar kände vi en mysko doft, när vi gick längre in i trailern och kollade bakom ett av podierna som stod där satt Calico (Alice Coopers Dotter) där och smygrökte rock´n roll-tobak!

När Coopers alla instrument, podier,backdrops, svärd, giljotiner, och massa annat skräp var uppe kom Anvil och deras turnéledare.

Vi fick upp Anvils saker på 10 minuter så det va hur lugnt som helt.

Efter en timmes rast kom både Molly Hatchet och Edguy vilket gjorde saker och ting lite bökigt rent platsmässigt men det löste vi genom att fixa ett extra backlinetält.

Strax innan Anvil skulle gå på var jag och Rasmus (tekniker) tvungna att gå till Anvils loge för att be om deras inputlist för att vi skulle micka allt på scen. Vi knackade på deras loge och turnéledaren öppnade, det visade sig att det var trummisens fru som var turnéledare. Hon såg ut som Dracula, man blev livrädd för henne, Usch! Hon kunde typ 2 ord engelska vilket reulterade i att när vi bett om inputlisten fick vi istället deras setlist, både jag och Rasmus började flabba och hon blev skitsur.

Anvil gick på och gjorde ett dåligt gig men det kan man inte klaga på för det stod nog bar typ 300 pers vid scenen.

Efter Anvil så var det Molly Hatchet som drog igång för betydligt mer folk, de gjorde ett ok gig men jag har sett bättre med dom.

När Edguy började spela dök samtidigt Alice Coopers band upp. Den första som kom ur bussen var Keri Kelli (gitarissten) som kommer och kramar om mig. Han är en underbart trevlig kille som spelat med många olika stora band genom åren. Jag och Keri gick upp till ackredeteringen och lämnade ett brev till en gäst han hade, efter det så gick vi till Sweden Stage och kollade på Sweet som är ett av Keris favoband. När jag äntligen fick honom därifrån gick vi tillbaka till Rockstage, då bad han mig följa med honom ut bland publiken för att hitta en cool tröja till honom som han skulle ha på scenen men nu hann jag inte mer eftersom att jag skulle bort till Zeppelin Stage där Firewind spelade, jag jobbar ju normalt med Firewind.

Skickade iväg Daniel (min brorson) till att köpa en Zlatan-tröja till Keri. När Daniel kom tillbaka gick vi in i Alice loge och letade efter Keri. Han blev skitglad för tröjan och sa att han skulle ha den på scen. Keri presenterade mig för resten av bandet som var jävligt trevliga. Jag och Eric Singer satt och snackade hur länge som helst för det visade sig att han lika galen i klockor som jag. Så där satt jag med Kiss trummis och diskuterade kronografer, armband och dylikt – kul!

Så var det då äntligen dags för Alice Cooper att börja. Jag såg bara de tre första låtarna då jag fotade åt AZ, såg även x-tra numret och det var jävligt ball att se Keri stå med svenska landslagets tröja med Zlatans namn och röja järnet.

Tyvärr så blev det ingen efterfest med bandet för de drog redan efter en halvtimma men det gör inget för idag när jag kom hem hade jag ett mail från Keri där han tackade och berättade att han hade skickat en Hood, plektrum, och trumpinnar till mig och allt är signerat.

Det sista som hände var att jag och Oscar (den andra scenchefen) samlade all personal och bjöd dom på sprit, öl och vin som tack för ett bra jobb, det ska också tillägas att hälften av spriten och ölen fick jag av WASP´s turnéledare som tack för ett jävligt bra jobb!

Det var allt från Sweden Rock Festival 2006!

Over and out Conny Jarlestål

BY NIGHT

BY NIGHT

Uppföljare till debuten ”Burn The Flags” på väg För de flesta är extrem-metal bandet By Night rätt så anonyma trots att de har turnérat i Europa och varit förband till både The Haunted och Ektomorf.

Vi tog pulsen på gitarristen Henrik Persson när bandet påbörjat inspelningen av sitt andra album.

TEXT & FOTO MATTIAS HÖGBERG

Kan du beskriva By Night med tre ord för dem som inte känner till er?

– Hårt, melodiskt och energiskt!

Vad är era musikaliska influenser?

– Allt från en rytm av en telefonsignal till andra band som t.ex. Vader, Meshuggah och Pink Floyd.

Hur går ni tillväga när ni skriver era låtar?

– Ibland kommer jag och André (gitarrist) med riff som vi försöker föra samman och ibland jammar vi fram låtar, vilket oftast blir bäst resultat.

3/5 av By Night spelar också med Trendkill.

Fungerar det bra?

– Ja, det fungerar bra och det krockar väldigt sällan! Om vi får en spelning vi inte kan ta kan Trendkill ta den och vice versa.

Hur kommer det sig att ni skrev kontrakt med tyska LifeForce Records? De riktar väl sig mer mot hardcoreband?

– De var det enda bolaget som kunde ge oss en seriös deal. Vår musik ligger lite åt hardcore-hållet, åtminstone live då vi är som bäst!

Er debut “Burn The Flags” spelades in på Studio Mega i Varberg. Är du nöjd med resultatet? Inget du hade velat ändra eller mixa om?

– Jag är helnöjd med resultatet, men det finns många som har sagt att de tycker det är för lite bas på plattan. Faktum är att det är skitmycket

bas och skulle den vara högre skulle den ta över hela ljudbilden!

Vad är Burn The Flags starkaste sida? Är det texterna, melodierna eller själva helheten på plattan?

– Troligtvis helheten på plattan. Texterna passar som handsken med vår aggressiva musik.

Hur har mottagandet varit av skivan?

– Det har varit positivt och har fått enbart goa recensioner förutom från några då okunniga nissar har avfärdat det hela som black metal.

Ni var ute på två Europaturnéer förra året. Hur var det?

– Det är det roligaste vi har varit med om, än så länge! Vi lever för att spela ute och att träffa våra fans på spelningar och turnéer. Inte för att vi har en uppsjö av fans men det kommer alltid fram folk efter spelningarna som tycker vi var skitbra.

Banden vi turnérade med var helt underbara och det funkade jättebra.

Det enda negativa var att två av banden på senaste turnén rök ihop med varandra så det blev som två läger på deras buss. Det vill man inte råka ut för!

Roligaste minne/sämsta minne?

– Allting var klockrent hela tiden i princip! Det sämsta var när vi skulle åka hem då vi fick vänta ett dygn innan vi kunde hyra en bil för att ta oss

tolv timmar upp till Rostock. Där fick vi vänta på en båt som skulle ta en jävla massa timmar och sen köra hem dagen efter utan att ha sovit. Det var jobbigt men helt klart värt resan.

Hur pallade ni med att bara vara lediga 3 dagar på 38 gig?

– Det var inte det svåraste utan snarare tvärt om.

När man är inne i stimmet är man redo att gå på scenen varje kväll. Dessutom vill man gärna få mat och sälja prylar varje kväll för att få det att gå ihop. Om vi inte lirar går vi miste om en massa öl och det är inte lätt för oss fattiglappar!

Det sägs att Peter Dolving i The Haunted höjde er till skyarna när ni var förband till dem i Halmstad, stämmer det?

– Nja, mer eller mindre. Han sa väl någonting med att By Night var hans nya svenska favoritband just nu, så att det var väl ganska reserverat sagt. Men visst är det schysst att få sådan feedback från en av sina största idoler i metalvärlden!

Vilket band skulle ni helst vilja åka ut på turné med?

– Egentligen vill man inte åka ut med ett stort

band för att det är ett stort, man vill åka ut på turné med ett band som man kan umgås med på bussen och ha kul för det är mer än halva turnén på något vis. Åker man ut med större band som t.ex Slayer blir man troligtvis bara avskärmad hela tiden och så vill man inte ha det på turnén.

Så därför beror det helt och hållet på hur bandet är som personer.

Hur går det med uppföljaren till Burn The Flags?

-Vi har nyligen gått in i Studio Mega och spelat in trummor, gitarrer samt bas. Vi har jävligt schyssta låtar som skiljer sig något från förra plattan, men inte mycket. Det kanske är lite mer variation på denna plattan, vilket ibland kan vara behövligt!

Vad är ert mål med By Night?

– Vi sätter egentligen inte ribban så högt utan vi planerar bara för det närmsta året. Vårt mål just nu är att släppa plattan och turnera så mycket som möjligt i samband med det. Men det ultimata målet är ju självklart att kunna leva på musiken, men det är ju ljusår bort känns det som.

Har ni något ni vill säga till våra läsare?

– Ja, PASSA ER!!!

“

No trick or treaters came to my house for Halloween. For some reason, people around here are scared of me.

Glenn Danzig

Agonyzone - at your service since 1996 | 17

AGONYCHECK

SNITT BETYG

AGONYCHECK VI SYNAR OCH BETYGSÄTTER AKTUELLA ALBUM FRÅN 1 till 10 Red Hot Chili Peppers “Stadium Arcadium” Warner Bros

Pearl Jam “s/t” J Records (SME)

M.A.N “Obey, Consume, Reject” Hoffa Communications (Black Path)

Zebrahead “Broadcast To The World” SPV/Steamhammer (Playground Music)

Silent Civilian “Broadcast To The World”

Death SS “The 7th Seal” Regain Records (Border/Triada)

Shadows Fall “Fallout From War” Century Media

Voivod “Kataorz” Nuclear Blast (Sound Pollution)

Metal Church “A Light In The Dark” SPV/Steamhammer (Playground Music)

Gorgoroth “Ad Majorem Sathanas Gloriam” Regain Records (Border/Triada)

Christer Roos Metal

Roger Uddin Modern metal

Matts Halmerius Death/thrash

Mattias Högberg Metal/hårdrock

Magnus Ek Hårdrock

Bandet som vet hur man skriver hits är tillbaka med många nya fullträffar. Dock saknas överraskningsmomenten. (8)

Ett album fyllt med starka låtar, bandets funk-rockpop sound kunde varit lite ruffigare men albumet kommer säkert räknas in som ett av årets starkaste när det lackar mot jul. (8)

Försöket att göra en ny Californication stannar halvvägs. Uppföljare är nästan aldrig kul. (7)

Funkrockens supergrupp är tillbaka med en djup och varierad dubbel-cd. (8)

Dynamiskt, funkigt, känslomässigt, svängigt, melodiskt – Red Hot Chili Peppers, ladies and gentlemen!

(7)

Borsett från det tråkiga gitarrljudet svänger detta riktigt bra. Dock saknar jag lite av “Ten-känslan” och visst märks det emellanåt att bandet vill komma bort från sitt ålderskomplex. (7)

Grungeikonerna har äntligen släppt taget om gubbrocken och är tillbaka med en av årets bästa plattor!

(8)

Det här är en sådan platta som behöver upptäckas, som växer med några extra varv i spelaren. Skön och vuxen rock med lite Nomadskänsla. (8)

Pearl Jam 2006 känns som en frisk fläkt och låter enormt inspirerade. (7)

Gamla trotjänarna låter lagom skramligt och är relativt enkelt producerat.

Kanske inte en platta som kommer gå till historien men klart godkänd. (6)

Bandet levererar ett stabilt metalliskt groove, vilket toppas med sång av sveriges bästa metalsångare Tony Jelencovich. En stark debut från det som tidigare var Transport League. (8)

Svensk tung metal med futuristiska och moderna tongångar. Fold & Disgusted är en given låt under träningspasset. (7)

Göteborgarnas mer Machine Head-inspirerade stil tilltalar mig mer än hur det lät på Transport Leaguetiden. Men fantasin verkar tryta lite ibland. (7)

Svängig och tung metal med en av Sveriges främsta sångare i spetsen. (5)

Det här är riktigt bra. Det svänger och är dynamiskt samtidigt som det har en skön brutal touch på det hela utan att det melodiska försvinner. (8)

Collegerock med inslag av “light hardcore”, kul för stunden dock inget minnesvärt. (7)

Rivig collagerock som passar perfekt i bilen eller till sommarpartyt. Bandet låter rockigare och punkigare sedan jag hörde dem senast. (5)

Det görs mer än fräcka motorcyklar i Orange County.

Kaliforniska Zebrahead levererar en kul variant av punk med rap-inslag. (9)

Skön melodisk musik med punkig attityd som känns klippt och skurna för MTV. (6)

Hyfsad amerikansk hybrid av Bad Religion, Green Day och med inslag av Papa Roach. (7)

Modernt nyanserad Göteborgs-metal från USA, med gamle Spineshanksångaren Jonny Santos i spetsen.

En bra start på utvecklingen på denna annars så stillastående genre. (8)

Melodiös death, kryddad med thrash och emometal som leds av Johnny Santos (ex-Spineshank).

Titelspåret slår undan fötterna! (7)

Lagom engagerande metalcore från Los Angeles.

Lagom snabbt, lagom svängigt, lagom nyskapande – mindre kul. (5)

Mycket kompetent metalcoreband som dessvärre låter som alla andra band idag. Saknar nerven som deras utmanare Shadows Fall har. (6)

Standard men med finess och dom lyckas med en bra ljudbild att få fram ett kraftfullt uttryck samtidigt som det emellanåt är lagom melodiskt. (7)

Lättillgängliga refränger som blandas upp med mekaniska rytmer. Får mig emellanåt att tänka på en industriell Alice Cooper, rätt så kul! (7)

Gotisk rock/metal som växer efter varje lyssning och det nalkas allsång i bästa sleaze-anda i spåret ”Absinthe”. (4)

Italienarna fortsätter att utveckla sin industriella heavy metal. Men tidigare albumen ”Panic” och ”Do What Thou Wilt” var faktiskt bättre. (7)

Metal med inslag av goth/ industriella element som växer efter några lyssningar. (5)

Det är lite annorlunda och sticker ut från det normala även om det kanske inte är nytänkande. Men jag tycker att det är bra och tillräckligt varierat för att få mig intresserad. (7)

Thrash med ettriga verser som fångas upp av melodiösa refränger. (8)

Metalcore med melodiösa inslag och med thrash som kärna. Albumet växer med tiden men är inte alls i samma klass som plattan ”The War Within”. (5)

Ozzys gunstlingar följer upp förra årets succéer.

Melodiös och svängig metalcore/thrash med lite Panterakryddning. (7)

Metalcore/thrash med starka melodier och supertight rytmsektion. (5)

Välspelat och tajt men utan nyanser och variation vilket tyvärr gör att det blir en platta i mängden. (5)

Intetsägande hårdrocksmetal som inte ens är skruvad längre. Mest intressanta är att skivan är skapad utifrån inspelningar som är gjorda av bandets gitarrist Piggy innan han avled. (5)

Skitig metal som blir extra intressant eftersom att albumet spelades in innan gitarristen ”Piggy” förlorade kampen mot cancer.

(4)

Det var det här med tunggung – me so like! Bandets fjortonde album är helt klart ett av deras bättre.

(8)

Rak och ärlig stoner/hårdrock med en liten twist.

(4)

Tyvärr en platta som inte höjer sig över mängden och kommer därmed inte att göra något större avtryck i musikhistorien. (4)

En gång i tiden var Metal Church ett stort band inom thrashen, idag spelar de ofarlig thrash och har sett sina bästa dagar. (5)

Heavy metal och thrash som skulle kunna funka som en skön 90-tals revival om det inte vore för sången som känns tråkig. (4)

Thrashveteranerna med Vanderhoof i spetsen är tillbaka med sitt nionde album. Men visst börjar de bli lite gubbiga!? (6)

Klassisk thrash som bitvis är klockren men faller på ljudet som inte håller bästa klass. (5)

Jag kan väl inte påstå att detta är nyskapande, men det är väldigt bra och som mycket väl skulle kunna bli en klassisk platta. (8)

Ganska så entonig black metal som inte riktigt tänder till. Bandets tidigare material har varit lite roligare. (5)

Norsk black metal, lika kompakt och robust som bergsgrunden till Mount Everest! En aning ansträngande då detta inte är min ”cup of tea”... (3)

Titlar på latin, pandasmink och demoniska artistnamn känns väldigt out of date.

Black metal var roligare förr! (3)

Nonstop blackmetal-mangel som lämnar mig med en känsla av träsmak. (3)

Det här tilltalar mig inte alls. Var är melodin, spelglädjen och dom feta riffen? Nej, nej och nej…

(3)

Ny tjänst på communityt

7,2 7,0 6,8 6,6 6,0 6,0 5,0 5,6 3,4

Senaste nyheterna inom allt från klassisk punk till dagens tunga metal!

MMS:a in dina bästa konsertbilder. Var med när vi utser sommarens konsertbild!

Tävlingar Varje månad kan du vinna biljetter, skivor t-shirts etc. i våra tävlingar!

Dagliga uppdateringar, community, recensioner, turneguide, tävlingar och mycket mer.

www.agonyzone.com 18 | Agonyzone - at your service since 1996

7,6

RECENSIONER

Angel Blake

Beautiful Sin

Beyond Fear

Bloodthorn

Bludgeon

Body Count

“s/t” Metal Blade (Border)

“The Unexpected” AFM Records

“s/t” SPV/Steamhammer (Playground)

“Genocide” Morningstar (Plastic Head)

“World Controlled” Magic Circle Music/SPV (Playground)

“Murder 4 Hire” Escapi Music

För två år sedan gick döds och thrashmetalbandet The Crown i graven. Nyligen släppte bandets före detta sångare sin debutplatta, nu är det dags för gitarristen Marko Tervonen från The Crown att släppa sin debut.

Resultatet är en färgsprakande metalisk samling låtar som blandar metal, thrash och gothmetal.

Till sin hjälp har han kallat in Tony Jelencovich (M. A. N, ex-Transport League, Mnemic) som tar hand om sången. Inget dumt val.

Fans av gamla The Crown känner igen sig, även om låtarna numera är mer catchiga och mindre thrashiga.

Melodierna och klistrande hookar sätts i första ledet. Jelencovichs svaghet för Danzig är svår att missa men känns ända ganska charmig.

Fans av Finnvox- soundet, Paradise Lost, Danzig och gamla Metallica bör definitivt kolla upp Angel Blake. Musiken är klart kvalitativ och har en perfekt längd, runt 40 minuter och soundet känns proffsigt.

Undrar bara om mannen med 75 bollar i luften samtidigt, Tony Jelencovich, finns med på bandets nästa platta?

Uli Kusch behöver väl ingen närmare presentation, hans meritlista från Helloween och Masterplan talar för sig själv.

Vad är då Beautiful Sin? 2002 tog sångerskan Magali Luyten kontakt med Uli för att be honom producera hennes dåvarande band.

Nu blev det inte så, men Magali och Uli höll kontakten. Duon, den kreativa kärnan, har tillsammans med medlemmar från både Pagans Mind och Masterplan bildat Beautiful Sin. Det är melodisk, kraftfull metal med kvinnlig fägring på sång.

När jag satt in cdn i spelare blev jag mäkta förvånad; det här känner jag igen. Första låten ”Lost” är väldigt lik ”The Departed (Sun Is Going Down)” med Helloween. Väldigt lik, det är i princip samma låt, fast ny text och något omarrangerad. Där slutar likheterna med Helloween.

The Unexpected är riktigt bra, melodiös hårdrock. Det är varierat; mäktigt, progressivt, stämningsfullt och ibland bara rå energi. Låten ”Pechvogel (Unlucky Fellow)” har många olika delar och blandar stilar hejvilt, det är tungt, ”rapgitarr” och melodiöst blandat i en skön kostym. Eller varför inte lyssna på instrumentala ”The Beautiful Sin”, som är otroligt vacker och stämningsfull. Personlig favorit är ”Metalwawes”, en fet låt som verkligen ger mersmak för detta lovande band.

Magnus Ek

Tycker själv inte att Tim “Ripper” Owens gjorde någon succé i Judas Priest, han tillförde inte dem något utan var mest en kopia av Rob Halford.

Däremot passar hans nya band Beyond Fear honom som handen i handsken, Rippers röst kommer mer till sin rätta här. Mycket beroende på att man slipper att jämföra honom med Halford men framförallt för att han här vågar ta ut svängarna och att det här ligger en helt annan självsäkerhet bakom hans röst.

Stilmässigt handlar det om tung heavy metal som har starka inslag av thrash i sig. Gitarristerna John Comprix och Dwane Bihary sätter direkt en hög standard med sina taktfasta riff, där trummisen Eric Elkins inte är sen att hänga på med sina virvlande trummor.

Låtarnas arrangemang är mycket kompakta och innehåller en hel del finess med diverse gitarrslingor och bra sångmelodier.

Om någon har tvivlat på att Ripper inte skulle klara sig utan Judas Priset så har ni beviset här.

Det var några år sen sist (närmare bestämt fem), men Bloodthorns nya album visade sig vara en riktig rökare! Brutal black/death har vi att göra med, lite åt Morbid Angelhållet – om än inte lika tekniskt. Lite Marduk tycker jag mig höra bitvis också, exempelvis i inledande ”Blood And Iron”.

Sedan bandets begynnelse för snart femton år sen har man provat lite olika vägar vad det gäller inriktning och stil, men nu är man helt klart något på spåren. ”Genocide” visar upp ett band som börjar hitta sitt koncept, låtarna känns helgjutna och genomtänkta. Dessutom är det alltid kul att se ett riktigt dödsmetallband från grannlandet i väst.

Ett väl behövt avbräck till alla black metal och industry-/blackakter som befolkar de norska fälten.

Baksidor då? Tja, låtarna kunde faktiskt varierats lite mer soundmässigt – låt plattan gå i bakgrunden när du går och pysslar med annat och du kommer bitvis att fundera på om de kör samma låtar två gånger ibland.

Men vad tusan, med spår som ”Invoking The Apocalypse” eller avslutande ”Monolith Of The Dead” är Bloodthorn helt klart förlåtna! ”Genocide” var faktiskt värd att vänta på.

Med sin blandning av metal, death och thrash skapar denna Chicagobaserade kvartett en platta som har en klaustrofobisk känsla över sig.

Den leder dig längs mörka, fuktiga och dunkla grottgångar. Den mullriga, dova ljudbilden ger en känsla av något gåtfullt, det är som om att något är på väg att hända, men tyvärr sker det aldrig… Låt efter låt rullar förbi utan att göra något större intryck.

Ljudet på detta andra album från dessa amerikanare signeras utav Joey DeMaio (Manowar) och han har gjort ett bra jobb, ljudet klär bandet otroligt bra. Det här är ett album som tenderar att bli för enformigt. Men stifta dig gärna en bekantskap med bandet för med tiden (och med variation) kan detta utvecklas till något riktigt bra.

Det fanns en tid då Body Count väckte anseende och visade sig på styva linan med sin rap-metal/hardcore, tiden jag tänker på är närmare bestämt början av 90-talet. Idag är bandet tillbaka med rapparen Ice-T i spetsen och med ett album som mest känns som en enformig sörja.

Visst, man kan ge bandet lite cred för att de går sin väg och att de faktiskt låter rätt likt som under tiden då det begav sig som allra bäst för bandet. Men överlag är det inte något att hurra över.

Ljudet på platta är helt värdelöst! En döv producent skulle till och med ha fått det att låta bättre. Ljudbilden är platt och vek.

Gitarrerna är alldeles för låga och trummorna låter som leksakstrummor.

Detta är en platta för dig som gillar rap på en dov bädd av gitarrslingor, men mitt tips är att du i så fall hellre tar en titt på bandets tidigare plattor. Om du redan har gjort det, ta och lyssna genom dem en gång till. För det här är ingen bra platta…

Bullet

Cactus

Cannibal Corpse

Carmine Appice Project

Celtic Frost

Cheap Trick

“Heading For The Top” Black Lodge

“V” Escapi Music

“Kill” Metalblade

“Ultimate Guitar Zeus” Escapi Music

“Monotheist” Century Media

“Rockford” Steamhammer (Playground)

När jag för första gången såg Bullet i november 2004 på Rockstugan i Halmstad trodde jag att det var ett coverband med humor och glimten i ögat. Men efter en stund visade det sig att dom verkligen var seriösa, även om glimten i ögat givetvis fanns där.

Bullet är klockrena för dig som gillar rak, ärlig och hård rock som till exempel AC/DC och Accept.

Det här är definitivt inget för dig som söker något nytt utan här gäller det att ha hjärtat på rätt ställe.

Med låtar som ”Turn It Up Loud”, ”Hard Luck Lady” och ”Leather Love” kommer Bullet och Heading For The Top ha sin givna plats på varje fest med headbanging och luftgitarr!

Cactus kallades för ”The American Led Zeppelin” 1970. Det var då stora ord och dom hann släppa fyra album innan lågan släcktes. Nu, 33 år senare är de alltså åter på gång med nytt album. Även om Cactus hade en relativt kort karriär på 70talet har dom inspirerat band som Van Halen, Monster Magnet och personer som Billy Sheehan och David Coverdale.

Tyvärr gick Rusty Day (R.I.P) bort 1982 men resterande medlemmar har försökt återskapa den magi som originalbandet hade.

Dom spelade på årets upplaga av SRF där jag fick möjlighet att träffa Carmine Appice personligen vilket var mycket trevligt. ”V” doftar bluesig sydstatsrock med sjuttiotalsinfluenser lång väg.

Jag skulle utan att skämmas påstå att detta passar på en rökig rockklubb i ett skumt kvarter någonstans i en arbetarstad. Det svänger och killarna har ett skönt groove som tyvärr ofta saknas i dagens statiska musikindustri.

Dom har även lånat in Randy Pratt på munspel för att få den där lilla extra bluesiga känslan. Lyssna gärna på rockiga ”Livin’ For Today”, driviga ”Cactus Music” eller varför inte nedtonade och tillbakalutade ”Blues For Mr. Day”.

Floridas Gore-stoltheter Cannibal Corpse levererar ett av sina brutalaste album, någonsin. Där kunde man egentligen satt punkt.

Bandet är närmast en institution vid det här laget, med ett starkt grundmurat fäste bland svenska fans av amerikansk death metal.

Bandet tillhör inte bara en era, de var med och skapade den. För min del har jag dock alltid föredragit kollegorna i Morbid Angel, som brukar leverera lika mycket mangel, men med lite mer finess. Låtmaterialet på ”Kill” (bandets tionde studioalbum) känns dock lite mer genomarbetat än vad bandet normalt presterar, bitvis ett steg närmare nyss nämnda landsbröder.

För produktionen svarar Erik Rutan (Hate Eternal/ex-Morbid Angel) och det har naturligtvis också betydelse för uppgraderingen i soundet. Fan trot, men den här gången gillar jag faktiskt Cannibal Corpse!

Carmine Appice har en lång och gedigen bakgrund med bland annat storheter som Rod Stewart, åttiotalsbandet King Cobra och Ozzy Osbourne. Nyligen besökte han och hans smått legendariska band Cactus Sweden Rock Festival för en exklusiv spelning i Skandinavien.

Jag fick faktiskt då möjlighet att träffa Carmine i egen hög person.

Det var en trevlig herre som glatt ställde upp på att fotograferas ihop med oss vanliga dödliga.

Men för att återgå till ”Ultimate Guitar Zeus”. Här har Carmine, enligt mig, samlat världens toppskikt av gitarrister. Med anledning av det blir jag lite konfunderad när jag läser att John McEnroe och Steven Seagal varvas med virtuoser som Yngwie Malmsteen och Zakk Wylde.

Jaja, det verkar ju kanske som en kul idé. Men kul, det kan jag nog inte påstå att det här är.

Det som sticker ut är när Carmine själv sjunger på Rod Stewarts ”Do Ya Think I’m Sexy” i en skön, släpig och tung version. Eller möjligtvis ”Days Are Nights” med mannen som har sig själv som favoritgitarrist – Ted Nugent. Men visst, för dig som tycker om 70-tal kan du nog hitta ett och annat guldkorn i den här kavalkaden. Annars får jag tyvärr erkänna att det inte är mycket att rycka på ögonbrynen för, trots den gedigna lineupen.

Magnus Ek

Med sju år sen sist det begav sig vågar jag nog gissa att fler med mig undrade om det skulle komma nåt mer från veteranerna i Celtic Frost.

Men det skulle det. Och i vanlig ordning ger vi oss ut på en explorativ resa i metalvärlden. ”Monotheist” ligger musikmässigt nära band som Neurosis, My Dying Bride och faktiskt också Cathedral (i de sistnämndas mer svårmodiga stunder). Tung, långsam och ganska psykedelisk doom, med andra ord. Textmässigt verkar man ha koncentrerat sig på temat gudshat, med textrader som ”Oh god, why have you forsaken me?” (låten ”Ground”), eller titlar som ”A Dying God Coming Into Human Flesh” och “Totengott”.

“Monotheist” baseras absolut inte på tempo eller lättillgänglighet för lyssnaren. Här är det svårmod som gäller. En platta som växer med antalet varv i CD-spelaren.

Cheap Trick bildades 1973 i Rockford, Illinois. Nu är originalmedlemmarna åter tillsammans för att släppa en ny platta. Albumet kan enligt dom själva förklaras som en sammanfattning av det bästa från hela deras tidigare karriär. En karriär som inkluderar sex platinasäljande album i USA och spelningar med t ex Kiss, Queen och Santana.

Cheap Trick sålde på sjuttiotalet ut legendariska Budokan i Tokyo, Japan på anmärkningsvärda två timmar. Det inger respekt för detta genuina rockband.

Första singeln ”Perfect Stranger” är skriven ihop med Linda Perry (ex 4-Non Blondes) som bland annat har jobbat med Pink och Christina Aguilera. ”Rockford” är ett album fullt med rak, ärlig och okonstlad rock. Dom har sina rötter i 70-talet med vissa melodiska stänk av 60-talet vilket känns som en röd tråd genom hela albumet.

Jag får känslan av att det vibrerar positiva influenser från bland annat Sweet och David Bowie men även Beatles får en påverkande touch i ”O Claire”. Mina personliga favoriter är rockiga ”Give It Away”, ”This Time You Got It” och ”Come On Come On Come On”. Jag tycker det känns i låtarna att grabbarna i Cheap Trick tycker om att spela ihop igen. Det är ärligt och visar sig tydligt på ”Rockford”.

Magnus Ek

Thomas Olsson

Magnus Ek

Magnus Ek

Christer Roos

Roger Uddin

Roger Uddin

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Agonyzone - at your service since 1996 | 19

RECENSIONER

Communic

Deadsoil

Death SS

Eidolon

Everfest

Fall Ov Serafim

“Waves Of Visual Decay” Nuclear Blast (Sound Pollution)

“Sacrifice” Lifeforce Records (Sound Pollution)

“The 7th Seal” Regain Records

“The Parallel Otherworld” Escapi Music (Sound Pollution)

“Rising” Mausoleum Records

“Nex Iehovae” Regain Records (Border/Triada)

Communic är åter aktuella med en skiva och denna gång med ”Waves Of Visual Decay”.

Bandet bildades i Norge 2003 utav gitarristen Oddleif Stensland och redan efter första demon fick de napp av Nuclear Blast och är nu inne på deras andra platta.

Om jag skall beskriva ”Waves Of Visual Pollution” med ett ord så blir det: Mycket.

Detta är en skiva som behöver tid och inlyssning annars kommer den hamna i skivstället på direkten.

Communic levererar feta riff, melodiska slingor, lugna partier, snabba riff, brutala partier, baktakter och olika taktarter i mängder. Det hela blir kaka på kaka plus att jag inte hittar någon röd tråd i låtarna vilket gör att jag tappar intresset. Jag älskar progressiv metal så detta borde vara något för mig men det hela känns som en historia som aldrig tar slut. Efter ett antal lyssningar växer plattan lite granna och låtar som ”Watching It All Dissapear” och ”Fooled By The Serpent” glimtar till i vissa partier.

Nu ser jag hellre fram emot Communics nästa platta och ger ”Waves Of Visual Decay” en godkänd tvåa.

Baskaggarna rullar för fullt, gitarrerna är vassare än rakblad och strupsången riktigt skorrar. Tyskarna skjuter iväg en torped som rent musikaliskt består av en mix av In Flames, Hatebreed, och Killswitch Engage. Ljudbilden är massiv, väldetaljerad och riktigt bra.

Just ljudbilden är något som höjer helhetsintrycket. Och med tanke på den uppsjö av band som just nu är verksamma inom denna genre så funkar Deadsoil helt okej.

Bandet har ett par helt lysande partier, men ibland kan jag sakna närvaro. Framförallt då sångaren tar i så mycket att han knappt får luft. Man hör att han ligger på bristningsgränsen och frågan är hur han klarar det live? Fast överlag är det ett fett röj på plattan! ”Unspoken”, ”Cross The Great Divide” och ”These Stings” är titlar som du ska lägga på minnet. Lägg också Deadsoil på minnet, jag är övertygad om att du både kommer höra och se mer utav denna tyska kvintett.

Roger Uddin

Steve Sylvester har drivit runt med sitt rövarpack i drygt 25 år vid det här laget. Stilen har, sedan Oleg Smirnoff anknöts till kollektivet och i och med plattan ”Do What Thou Wilt” (1997), varit industriell dark/ heavy metal. Grunden finns fortfarande i det soundet.

Eidolon med bröderna Glen och Shawn Drover (Megadeth) i spetsen är inne på sin sjunde platta. På ”The Parallel Otherworld” har de anlitat Nils K. Rue (Pagan’s Mind) som sångare, spännande! ”The Parallel Otherworld” är en riktig musikalisk buffé på nästan 68 minuter och känns hård att smälta.

Därför rekommenderar jag att lyssna på plattan med randomfunktionen och ge den tid, då märker man dess storhet. Detta borde tillfredställa alla som gillar progressiv metal, thrash, och klassisk metal.

Ibland blir man förbluffad över hur de thrashiga riffen vävs ihop med den vackra sången.

På skivan medverkar bl.a. Kim Mitchell, Frank Aresti, Michael Romeo, och Chris Caffery som gästgitarrister och gör gitarrsolona lite mer intressanta.

Som avslutning gör Eidolon en cover på Mercyful Fates gamla örhänge ”The Oath” och får hjälp av ingen mindre än självaste Hank Sherman och Michael Denner från Mercyful Fate på gitarr. Är du ett fan av band som Symphony X, Fates Warning, Iced Earth och Queensryche är detta en given platta för dig. Hoppas bara att Glen och Shawn Drover fortsätter med Eidolon och inte satsar allt på Megadeth för detta är bättre.

Tyska Everfest bildades så sent som i december 2002. Dom spelar klassisk heavy metal med power metal/ progressiva influenser. Visst, jag får erkänna att det här inte känns nytt, men varför måste allting vara nytänkande? För Everfest gör det bra, mycket bra.

Ljudbilden är fet, dynamisk och välnyanserad. Här finns balladen som gör att man får gåshud på hela kroppen i form av vackra ”I Want To Save You”. Jag tycker att den tunga ”Something To Believe” har influenser som påminner om Bruce Dickinsons ”Trumpets Of Jericho” från Chemical wedding, även om tempot i låtarna skiljer sig åt. Inte för att det gör något, Bruce har ett gediget material att plocka och inspireras av, men i detta fall är det nog mer en tillfällighet som gör likheten.

Annars är min favorit på plattan ”The Fall”. ”The Fall” skiftar från snabba partier till lugna och är ute och snuddar vid det episka. För att vara ett debutalbum är det ett gott betyg som ger mersmak inför nästa release.

Svenska Misteltein tog black metalsverige med storm när första plattan ”Rape In Rapture” kom för sex år sen. Stilen baserades på symfonisk black metal i stil med Dimmu Borgir, men med ett helt annat djup och mörker i musiken.

En andra platta hann det bli med Misteltein, innan projektet gick i graven. Nu har man dock återuppstått, med namnet Fall Ov Serafim. Musikaliskt är stilen ungefär densamma, även om det märks en strävan att blanda upp soundet lite med element från thrash och death metal. Thrashelementen i exempelvis ”A Poisoned Blessing” känns dock faktiskt nästan lite malplacerade. ”Nex Iehovae” levererar tyvärr inte riktigt i nivå med förväntningarna. Visst är det fortfarande ganska hyfsad black metal i grunden och den mörka stämningen finns kvar. Men bortsett ”Carnival Of Celestian Rape” och avslutande ”Crowned In Malice” känns ”Nex Iehovae” faktiskt nästan lite slätstruken, åtminstone i jämförelse med Mistelteinplattorna.

Magnus Ek

Matts Halmerius

Inte desto mindre märks en viss återgång i soundet, till tidigare årgångar av Death SS, så som italienarna lät i mitten av 90-talet.

Då var stilen mer konventionell dark/heavy metal, med vissa speedtendenser. På ”The 7th Seal” finns alltså återigen mer tyngdpunkt i riffandet, även om synthmattorna fortfarande får vara ganska framträdande. Samtidigt tillåter sig Death SS anno 2006 att bli nästan lite poppiga ibland, exempelvis på ”Der Golem” och ”Shock Treatment”.

Death SS stil har alltid varit säregen och deras album är alltid intressanta. ”The 7th Seal” är troligen en naturlig utveckling för bandet och deras sound. Men personligen tycker jag faktiskt att ”Do What Thou Wilt” och ”Panic” var bättre.

Matts Halmerius

Mattias Högberg

Mattias Högberg

Fragments Of Unbecoming

Godsplague

Goo Goo Dolls

Gorgoroth

If Hope Dies

Loits

“Sterling Black Icon” Metalblade

“Triumph” Melscene Records (Playground)

“Let Love In” Warner Bros

“Ad Majorem Sathanas Gloriam” Regain Records

“Life In Ruin” Metal Blade

“Vere Kutse Kohustab (Obliged

By The Call Of Blood)” Ledo Takas Records

Äntligen! Som jag har längtat efter ett melodiöst death metalband som inte låter som In Flames 1995.

Introt ”Carmine Preface” tillsammans med det direkt påföljande titelspåret påminner om Dissection på ”The Somberlain”.

Jag har faktiskt inte stött ihop med Fragments Of Unbecoming tidigare, trots att detta är tyskarnas tredje album. Nåja, bättre sent än aldrig. Fortsättningen är nämligen inte så dålig den heller. Här möts Edge Of Sanity och Merciless – eller varför inte FOU landsmän Fleshcrawl. Melodiöst och blytungt, i gammal svensk skola med andra ord.

Helt genomfrälst är jag emellertid inte. Albumet som helhet är i och för sig mycket bra, men bitvis tappar man farten lite. Spår som ”Dear Floating Water” och ”A Faint Illumination” är i och för sig bra för dynamiken på albumet, eftersom man drar ner på tempot lite, men samtidigt känns det som att de går lite på tomgång. ”Sterling Black Icon” hade känts som ett mer helgjutet album om man valt att lyfta bort de lite mindre genomtänkta låtarna.

Med Zakk Wylde-nyp som grund målar den finska kvartetten Godsplauge upp en massiv ljudbild som sträcker sig från 70-tals hårdrock till modern metal. Bandet har ett djävulskt skönt gung och ett fett tryck! Sångaren låter som en blandning mellan Ryan McCombs (Drowning Pool, ex-Soil) och Tony Jelencovich (M.A.N, ex-Transport League, ex-B-Thong, ex-Mnemic).

Gitarristen Euge Valoviria som har ett förflutet i band såsom Suburban Tribe och Lullacry lägger upp ett par rejäla gitarrmattor. Ibland får man lite Mustach-möter-Black Label Society vibbar utav Godsplague, grymt skönt med andra ord!

Låtarna ”Hell Raisn’ Beer Drinkin’”, ”Praise These Wounds”, “One Shot” och “War Sign” tillhör de personliga favoriterna.

Den energi som fyller plattan till bristningsgränsen gör att bandet bara måste upplevas live. Så får du chans att se bandet, tag vara på den, det kommer i alla fall jag att göra! För här snackar vi verkligen om finsk sisu!

Min första bekantskap med Goo Goo Dolls var låten “Up Your’s” från albumet “Jed” som kom 1989, en uppkäftig punklåt som fick rebellen inom en att vakna till liv.

Bandets efterföljande plattor spelades sen mycket på våra fester.

Men sen så hände det som förändrade bandet - de fick ett par stora radiohits och sedan dessa har deras musik dragit sig mer och mer åt det softare rockhållet istället för att köra på med sin lite ruffigare stil. I och för sig inget fel i det, men nya albumet “Let Love In” saknar de där riktiga topparna. Framförallt saknas låtar som bryter sig ut ur den cirkel som bandet nu har hamnat i. Visst håller det låtmaterialet som de har skapat en jämn och bra standard, men jag efterfrågar en mer variation för att bandet på nytt skall kunna tilltala mig.

Vore kul om bandet återigen kunde sticka ut lite så att dess låtar kunde användas till mer än bara bakgrundsmusik i alldagliga händelser.

I norska black metalvärlden har Gorgoroth länge haft en aktad position. Bandets råa och aggressiva ton – i kombination med namnkunniga medlemmar som Frost (trummor) har bidragit till att man blivit nästan kultförklarade.

Men det var då det. På 90talet, när black metallen nådde sin höjdpunkt och allt ont och satanistiskt sålde i en nästan absurd takt.

Teatersmink var nog en ganska bra produkt också, eftersom att var och varannan som tillerkände sig denna stil poserade i corpse paint. Nuförtiden ser det dock annorlunda ut.

Pandasmink, titlar på latin och demoniska artistnamn känns väldigt ”out of date”.

Dessutom har Gorgoroth blivit ganska stela och tråkiga. De ligger i samma kategori som svenska Dark Funeral – dvs. band som borde lägga ner, eller åtminstone tänka över en extreme make-over. För speciellt upphetsande är detta icke, snarare stelt och tråkigt. Norrmännen klarar godkänt med nöd och näppe.

Roger Uddin

Christer Roos

Amerikanska If Hope Dies fick lite fart på karriären efter re-realesen av förra plattan “The Ground Is Rushing up To Meet Us” (2003/4).

Turnéer med band som As I Lay Dying och Hatebreed, samt uppträdanden på exempelvis Hellfest finns numer på bandets meritlista.

Nya plattan är en exkursion i melodisk thrash/death, i en stil som är ganska välrepresenterad här hemma i Sverige. Tredje fullängdsalstret ”Life In Ruin” är en platta som mycket väl representerar genren, utan att sticka ut för mycket som varken bättre eller sämre än genomsnittet.

Produktionen, signerad Jason Suecof och Audio Hammer lämnar inga frågetecken efter sig, det är ett väl utfört hantverk. Framförallt gillar jag öppningen på plattan, där en mjuk och långsam öppning ganska snabbt bereder väg för en ösig klimax. Lite som att åka Lisebergsbanan, efter en inledande, tuggande uppförsbacke brakar allting loss.

Snyggt gjort.

Dessvärre är det nyss nämnda öppning och även outrot som lämnar djupast intryck. Däremellan har vi att göra med ett album som är helt okej, följer sin genre till punkt och pricka – men mer är det inte.

Först och främst måste vi klargöra en sak: östeuropeisk metal är i och för sig för det mesta ganska kul – i jämförelse med stela skandinaviska akter som Dark Funeral eller Marduk. Men det blir inte bra bara därför att man riffar som Masters Hammer. Eller lägger in lite samplingar från raspiga stenkakeinspelningar av gamla krigshymner. Eller därför att sångaren låter som Attila Csihar.

Estniska Loits balanserar på en väldigt tunn linje mellan att vara klichéer på östeuropeisk black metal, eller att faktiskt ha en egen integritet. Stora delar av ”Vere Kutse Kohustab” känns som en ganska tråkig efterapning av vad andra band lyckats slå igenom med.

Det som lyfter betyget något är spår som ”Vanade Legionäride Laul” och ”Kodu”. I dylika stunder lyfter bandet ögonen strax över andra bands alster och släpper loss lite med mer prylar som känns lite mer egna. Men även om man glimrar till lite i stunder som nyss nämnda blir ”Vere Kutse Kohustab” inte mycket mer än en hyfsat exempel på baltisk black metal.

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

20 | Agonyzone - at your service since 1996

Matts Halmerius

RECENSIONER

Luca Turilli

M.A.N

Manitou

“The Infinite Wonders Of Creation” Magic Circle Music

“Obey, Consume, Reject” Hoffa

“Deadlock” Firebox Records

I vanliga fall är Luca Turilli känd som gitarrist i Rhapsody. Med ”The Infinite Wonders Of Creation” avslutar han sin episka solotrilogi som startade 1999 med ”King Of The Nordic Twilight”.

Luca har många strängar på sin lyra och på detta album visar han även sina färdigheter på keyboard.

Han har samma medmusikanter som på dom två tidigare albumen; Olaf Hayer på sång, Sascha Paeth, bas och Robert Hunecke-Rizzo på trummor. Men denna gången har han även anlitat Bridget Fogle som gästsångerska. ”The Infinite Wonders Of Creation” är stämningsfull, storslagen och magnifik. Man rycks känslomässigt med i vackra ”Silver Moon”. I ”Mother Nature” hörs influenser från både gruppen Phenomena och får även en känsla av fragment från Limahls ”The Neverending Story”.

Kanske en konstig jämförelse, men det är enbart i positiv bemärkelse.

Partier med stråkar och Brigets vackra stämma är mäktigt och blir en suverän kontrast till de progressiva delarna i till exempel ”Angels Of The Winter Dawn”. Olaf och Bridget delar ofta på sången och gör det med bravur. Den stämningsfulla och många gånger pompösa musiken för tankarna till filmmusik och musikaler utan att bli för pretentiöst eller svulstigt.

Magnus Ek

Efter att ha ömsat skinn återfinns medlemmarna i forna Transport League numera under namnet M.A.N. Här är det tung metal inkletad i futuristiska och moderna tongångar som gäller. Det finns ett driv som saknar motstycke, det känns ungefär som att få ett cykelställ kastat i ansiktet!

Att Tony Jelencovich har fått fokusera på att bara sjunga är inte alls en dum idé. Han sprutar ur sig ilska likt en eldsprutande drake.

Men han sitter även inne på förmågan att variera sig, en punkt där många andra av dagens band faller bort, men det märks att Tony har rutin. Ibland låter det lite som BThong (lyssna på inledningen i Fold And Disgusted ), tidigare Transport League samt en och annan touch av Mike Patton. Ångvälten ”My Master” är inte dum, likaså vansinnesfärden i ”Monster Device”! Icke att förglömma, ”None To Tell” som med sitt tung-gung river upp parketten samt coola ”Soul Wasted”.

Hur var det nu jag sa, när jag satt med M.A.N’s promo i handen?

Just det, hur mycket man än kommer sakna Transport League, är det som det gamla talesättet säger - det finns inget ont som inte för något gott med sig. Det här är ett bevis på att talesättet verkligen stämmer för M.A.N är riktigt, riktigt bra!

Roger Uddin

Finska Manitou har lirat tillsammans sedan 1998 och fick skivkontrakt efter att ha skickat sin fjärde demo till Rage Of Achilles Records.

Deras debut ”The Mad Moon Rising” fick lysande kritik. Dessvärre gick skivbolaget i konkurs. Efter några medlemsbyten fick de på nytt napp av finska bolaget Firebox Records och de beslöt sig för att återutge debutplattan med några nya bonusspår.

Detta är mitt första möte med Manitou och jag är positivt överraskad. Plattan innerhåller det mesta av det bästa, bra refränger, snygga melodier och ett eget sound som känns spännande. Man kan höra att de är influerade av band som Dream Theater, Queensryche, In Flames och Opeth. Ta då det bästa av varje influens så har du Manitous sound. Bandet är dessutom enormt samspelta och behärska sina instrument mer än väl.

Låtar som sticker ut är melodiösa öppnaren ”And The Silence Bites”, tunga ”By The Waves Of Stars”, svulstiga ”Swallowing The Dark” och progressiva ”Psychoracer”. Detta är en platta som växer ju mer man lyssnar på den, vilket är positivt då man inte tröttnar på den efter några lyssningar.

Om du gillar progressiv metal av den melodiösare skolan så är Deadlock ett givet köp för dig.

Mattias Högberg

WOLFMOTHER...................169:WOLFMOTHER Krullig trio från Australien, blandar vilt Black Sabbath,White Stripes och Led Zep,retro utan att vara retro!”

Kritiker-hyllad utan like!

SATYRICON.......................169:NOW, DIABOLICAL Stenhårt från Norges mest oväntade listklättrare, rosad av både kritiker och fans, modern blackmetal! Live på Metaltown!

KHOMA...................169:THE SECOND WAVE Norrländsk avgrundsångest, medvetna texter blandas fint med stenkrossar-riff!” Live på Metaltown!

STRAPPING YOUNG LAD THE NEW BLACK..........169:Som att köra en sopbil på arktisk tundra! Devin Townsends egna ord om sin musik.Skruvat,stenhårt och futuristiskt!

Merrygold

Mustasch

Mötley Crüe

“Chokin On The Fat Cream” Ilumni records

“Parasite” Bohus Entertainment (Border)

“Carnival Of Sins - Live” SPV/Steamhammer (Playground)

Vad har storheter som Sex Pistols, Warrior Soul eller Monster Magnet gemensamt? Jo alla har de legat på stora majorbolag – EMI, Geffen, Universal – och mer eller mindre blivit kvävda och omstöpta efter bolagets idéer. Exakt samma sak höll på att hända göteborgarna i Mustasch. På varje platta bandet har släppt har udden och låtarnas karaktär slipats ner mer och mer. Därför känns det skönt att kontraktet med EMI är över.

Nu är det dags att gå tillbaka till rötterna igen och det är precis vad Mustasch har gjort. Fem nya låtar med bredbent skrevrock med oljiga boots, och en livelåt ”Dagger”.

Riffen dödar och beslutsamheten är hårdare än stål. Även sångaren Ralf Gyllenhammars röst når nya dimensioner. Jag säger bara ”My Disorder” eller ”Do Or Die”. Vilken urkraft!

Producerar gör Dragan Tanaskovic och Tobias Lindell som bland annat jobbat med – Britney Spears!

Hur som helst har även soundet utvecklats. Låtarna andas och lever på ett helt annat sätt än förut. När det är hårt är det verkligen hårt. Konstrasterna är större och dynamiken mer påtaglig.

Väntan på fullängdaren i februari 2007 kommer att bli lång

Egentligen borde jag vill säga “wow” när mitt gamla barndomsfavoritband släpper ett livealbum, men är allt lite skeptisk till själva utgivningen av liveskivor.

Men om man bortser från detta så är det ju alltid lite kul att bandet som man räknat bort kommer tillbaka och gör det bättre än på bra länge. Kanske t.o.m. bättre än någonsin, ljudet är massivt och bandet låter tight. Det enda man kan ha lite invändningar på är Vinces röst som ligger i ett annat tonläge än vad man är van vid att höra låtarna i. Men det är klart, Vince har inte den bästa liverösten och denna förändringar gör att den i alla fall inte spricker allt för ofta.

Spelningen är från bandets senaste turné “Carnival Of Sins” och innehåller alla givna klassiker som bandet har skrivit genom åren, men sen så överraskar de även med låtar som “On With The Show” och “Louder Than Hell” som båda är bra låtar sen innan men får en extra touch i liveversionerna.

I första hand rekommenderar jag att köpa “Carnival Of Sins” i DVD-format där du får ta del utav samma låtar samtidigt som de kör sin spektakulära scenshow. Men även själva albumet är ett bra val om du känner att du sen innan inte har för mycket med bandet.

Tuff melodisk rock, lite tuffare än AOR, som klippt och skuren för en ordinär rockklubb. Förnämligt framförd inte minst av den suveräna sångerskan Mia Löfgren.

Att medlemmarna i Merrygold knappast är några nybörjare hör man direkt. Även om detta långt ifrån är min genre tro jag mig höra när det är kvalité. Och det är det.

Snygga gitarrslingor, varierade låtar, bra trumspel, till och med ljudet får klart godkänt.

Trummisen Adde Larsson har förut bland annat spelat med Malmös stoltheter Svarte Pan. Ta Merrygold till rätt ställe och låt dom spela för rätt publik och succén är ett faktum.

Thomas Olsson

TOOL........................169:10,000 DAYS Årets bästa hittills? Många års väntan, men värt varje sekund! Tool låter som bara Tool kan, ni vet vad som väntar! Live på Metaltown

ARCH ENEMY...............179:LIVE APOCALYPSE - DVD Halmstads Pärlor! Gitarrhjältar, Angela Gossows björnsång, Släpper inte taget en sekund! Missa inte A.E´s första DVD!

RECORDWEaR SINCE 1974 Stigbergstorget 1 • 031-14 33 00 Drottninggatan 11 Sthlm • 08-7231546

Thomas Olsson Christer Roos

Agonyzone - at your service since 1996 | 21

RECENSIONER

Neaera

Necrophobic

Queensrÿche

Red Hot Chili Peppers

Sahg

Saturnus

“Let The Tempest Come” Metalblade

“Hrimthursum” Regain Records

“Operation: Mindcrime II” Rhino, Warner Music

“Stadium Arcadium” Warner Bros

“1” Regain records, Border

“Veronika Decides To Die” Firebox

Med rötterna i death metal startade Neaera som ett sidoprojekt, sommaren 2003. Fast då hette man The Ninth Gate. Inspirationen kom i första hand från den svenska death metal och metalcorescenen och detta präglar bandet än idag.

Efter namnbyte på bandet, till nuvarande (hämtat från grekisk mytologi), kom den första plattan ” The Rising Tide Of Oblivion” för ett år sedan. Och nu är det alltså dags igen. Stilen är i grunden hämtad från band som The Haunted, men även uppblandad med lite black metalsound i stil med Misteltein (utan syntharna då förstås). Ösigt, snabbt och aggressivt med andra ord.

Jag måste säga att jag är lite kluven till ”Let The Tempest Come”. I viss mån är detta en ganska stereotyp platta, men samtidigt är mixen mellan thrashiga element och black metal ganska trevlig.

Ge den en chans!

Svenska Necrophobic har väl alltid gjort sig kända för att vara lite egensinniga. Trender och sånt tjafs är inte så noga, här plöjs det på i egna fotspår, med vad som känns rätt för stunden. Därmed har många, däribland undertecknad, haft ett lite ambivalent förhållande till bandet.

Det började en gång i tiden med ganska brutal, men ändå melodiös black/death (”The Nocturnal Silence”, 1993). På senare plattor pendlade man lite mellan brutal death och en stil som mer drog åt Dark Funeral-hållet. Men nu har man skärpt till sig ordentligt, slagit fast en stil och gjort ett album som känns mycket mer sammansatt och genomtänkt än något bandet tidigare har släppt! ”Hrimthursum” är helgjutet. Stilen är mer episk än någonsin förut och samtidigt en återgång till mer old school tongångar. Hört talas om norska Cachtice?

Tänk dig en lite tyngre, mer välproducerad och framförallt tightare version av norrbaggarnas ”Infernal Bloodlust”, uppblandat med lite gammal Dissection eller At The Gates. Där någonstans befinner sig Necrophobic anno 2006.

Kort sagt: Necrophobic är tillbaka för att visa var skåpet ska stå. ”Hrimthursum” är ett av årets mer intressanta album hittills och abonnerar på en plats i skivhyllan!

Att nästan 20 år senare ge sig på att göra en uppföljare till det klassiska konceptalbumet “Operation: Mindcrime” är ju nästan dömt att misslyckas på förhand.

Känner mig själv lite splittrade inför det hela, skall bandet kunna uppnå den energin som det då fanns bakom deras skapande. Efter ett antal genomlyssningar av “Operation: Mindcrime II” kan jag säga att de inte lyckas.

Det är absolut inte dåligt, men själva mystiken och den röda tråden som fanns igenom förra plattans låtar saknas här. Skivan är välskriven och låtarna är kompaktare och än på bandets senare album, men då man har i åtanke att det hela skall vara en uppföljare på ett mer eller mindre mästerverk inom heavy metal, så känns det hela lite uddlöst. Men emellanåt blixtar de till, t.ex. i låten “The Chase” där Ronnie James Dio gästsjunger.för att tycka att det hela är en svag uppfö Frågan är om inte albumet hade vunnit på att heta nåt annat. Att man skulle känna att bandet har skapat nåt som är bättre än det som de har gjort den senaste tiden, istället för att tycka att det hela är en svag uppföljare.

Christer Roos

Det var 4 år sedan Red Hot Chili Peppers släppte sitt senaste studioalbum ”By The Way”. På nya dubbelskivan ”Stadium Arcadium” fortsätter bandet att botanisera i sitt säregna funk-rock-pop sound. Än en gång tillåts vi följa med Flea på hans spännande basäventyr och Johan Frusciante lirkar på sedvanligt vis fram gitarrslingor lena som sammet.

Inför detta släpp hoppades jag på att bandet skulle sikta in sig på ett tuffare och hårdare album, så blev inte fallet. Plattan är en ganska lugn tillställning och inte alls så ruffig som jag skulle vilja ha den, så lite besviken blev jag vid första lyssningen. Men därmed inte sagt att detta är ett dåligt släpp. Plattan är ruggigt bra och den växer efter varje lyssning! Hela albumet är fyllt med starka låtar, sköna harmonier och en lekfullhet som är få akter förunnat.

Tillsammans med demonproducenten Rick Rubin har Red Hot Chili Peppers skapat ett album som känns som en naturlig uppföljare till ”By The Way”, men som stundtals är något poppigare och funkigare.

Egentligen borde jag vara själaglad.

Ryktet säger att personer som gillar ” doom och gloom” borde tilltalas av dessa norska debutanter.

Och det stämmer väl till viss del… förutom att någon glömde nämna att de främst spelar metal mer stort M. Med ett manskap bestående av löst folk från både blackmetalbandet Gorgoroth och dödsthrasharna i Manngard kan det inte bli annat än kraftig och robust METAL. Doom och stoner? Tja, sångaren låter i och för sig som Steve Hennessy (Sheavy) och har kraftiga Ozzy-komplex. Och vissa av Sahgs låtar har även en atmosfär som hämtad från tidiga Black Sabbathlåtar typ ”Planet Caravan” eller ”Solitude”.

Fast den röda tråden på Sahgs debutplatta, och även den största bristen, är låtmaterialet. Dessutom får jag känslan av att bandet inte riktigt vet vad de vill eller vilket ben de skall stå på ännu.

Fast avslutande ”Black passage” är ett hyggligt Cathedralförsök.

Inför nästa platta är det dags, Sahg! Bestäm er!

Danskarna i Saturnus ska inte anklagas för att ha spottat ur sig album på sistone, det var sex år sen sist.

Men nu är man alltså tillbaka, efter diverse medlemsbyten och dylika problem.

Stilen är tung, långsam doom metal, i stil med exempelvis My Dying Bride. Vemodiga melodislingor och ödesmättad stämning med andra ord. ”Veronika Decides To Die” är en riktig humörplatta egentligen, den passar bäst tillsammans med en flaska melankoli! Till Saturnus fördel ska tilläggas att de (om än ganska precis) klarar av att balansera på en skör gräns till att bli ”tonårsmelankolisk” (läs: gotisk).

Plattan är producerad av Flemming Rasmussen, som jobbat med bland andra Morbid Angel och Metallica. Kvalitet i soundet, med andra ord. Gästar på plattan gör också en annan gammal kändis, den gamle Mercyful Fate-gitarristen Michael Denner.

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Roger Uddin Thomas Olsson

Matts Halmerius

Setherial

Shadows Fall

Sodom

Tankard

Threat Signal

Tool

“Death Triumphant” Regain Records

“Fallout From The War” Century Media

“DTO” Steamhammer, Playground

“The Beauty And The Beer” AFM (Sound Pollution)

“Under Reprisal” Nuclear Blast (Sound Pollution)

“10’000 Days” Volcano

Sjätte gången gillt skriver för Setherial, i och med ”Death Triumphant”.

I vanlig ordning handlar det om rak och hyfsat snabb black metal utan större konstigheter. Inga symfoniska överdrifter, inget lull-lull.

Musikaliskt sett märks att bandet numera spelat i tretton år – om än med en del medlemsbyten. Låtarna håller ihop från början till slut och framförandet är tight.

Produktionen signeras Tommy Tägtgren och studio Abyss, vilket gör att vi soundmässigt befinner oss på nivå med större delen av skandinavisk black metal-elit.

Sammanfattningsvis är ”Death Triumphant” ett helt okej exempel på svensk black metal. Nyskapande och originalitet är dock ingenting vi förknippar Setherial med. De gör sitt jobb, varken sämre eller bättre än de flesta andra i genren.

Det har rullat på bra för Shadows Fall det senaste året, med uppträdanden på Ozzfest, Grammynominering och så vidare. Och så sålde förra plattan rätt bra också, åtminstone i Nordamerika.

Amerikanarnas melodiösa metalcore/thrash känns inte som det mest nyskapande jag nånsin hört, men det är utan tvekan kompetenta pojkar som är igång. Låtar som ”Will To Rebuild” och ”This Is My Own” är riktigt bra – och avslutande Dangerous Toys-covern ”Teasn’, Pleasn’” är faktiskt rätt kul. Produktionen signeras Zeuss (Hatebreed, m.fl.) och är både tung och svängig. ”Fallout From The War” är utan tvekan en bra skiva. Men den känns ändå lite som en soppa gjord på gamla ingredienser. Många tongångar känns igen från Pantera eller från diverse melodiösa deathband.

Bra, men inte jätteskoj.

Angelripper/Bernemann/Schottkowski firar tioårsjubileum tillsammans – vilket gör dem till den stabilaste bandsammansättningen i tyska Sodoms annars ganska krokiga och brokiga historia. Och ”jubileumsplattan” går inte av för hackor!

Det första och mest bestående intrycket av ”DTO.” är att bandet börjar så smått börjar närma sig Slayer vad det gäller soundet. Sodom har tidigare, i likhet med sina landsmän Destruction och Tankard, haft grunden i en mer Venominfluerad thrashskola. Nästan åt rock’n’roll-hållet i vissa lägen. Men nu slår man an en betydligt hårdare ton, vilket går fram mycket tydligt redan på inledningsspåret, ”Blood On Your Lips” och på ”Lords Of Depravity”. Slayerkostymen sitter dock inte illa alls, tvärtom gör denna utveckling bandet ganska gott.

Produktionen signeras Andy Brings, vilket är lite kul eftersom han faktiskt spelat själv i Sodom en gång i tiden. Ljudbilden är dock inte riktigt lika nära Slayer som låtmaterialet, men det bör väl ses som en fördel, då amerikanarna envisas med ganska torra inspelningar. Sammanfattningsvis bjuder tyskarna på en mycket bra och sammansatt thrashplatta, ett lyckat möte mellan den tyska och amerikanska skolan.

Matts Halmerius

Tyska thrashveteranerna Tankard firar 25-årsjubileum nästa år. De börjar bli lite till åren, de tyska old schoolbanden...

Inte desto mindre är de fortfarande ganska vitala, såväl Destruction och Sodom som Tankard.

Publiken verkar finnas kvar (kanske framförallt i hemlandet) och stilen håller än, med små justeringar.

Gubbigt är det i varje fall inte.

Nåväl, jämfört med ovan nämnda tyska kollegor måste jag säga att Tankard inte riktigt håller samma kvalitet. Destruction och Sodom gör samma grej, men bättre. I min bok åtminstone. ”The Beauty And The Beer” är absolut ingen dålig platta för dig som gillar tysk thrash – men Destructions senaste, ”Inventor Of Evil” är bättre. Punkt.

Att Christian Olde från Fear Factory har producerat Kanadensiska Threat Signals debutalbum är lika bra att säga direkt, då det återspeglar sig i bandets sound.

Ju mer jag lyssnar på albumet ju mer får det dock mig att tänka på Strapping Young Lad. Där stommen är drivande industriella rytmer vilka backas upp av metodiskt sammansatta riff. Och det hela toppas med sångaren Jon Howards röst som växlar mellan att vara ilsken och proper.

Låtarnas karraktär skiljer sig dock emellanåt med allt från full attack till lugnare partier, vilket gör att albumet får en bredd över sig.

Det som drar ner detta album från att få en fyra i betyg är att låtarnas refränger ligger på gränsen till att bli för melodiösa. Annars är det tummen upp!

Tools musik kännetecknas ofta av att låtarna har en uppbyggnadsfas som undertiden den går mot sin topp alstrar en medryckande energi. Den innehåller även en hel del mystik som kan vara lite svårgreppad, därför blev jag rätt så förvånad när nya skivans första spår “Vicarious” satte sig direkt.

Hade de förändrat sin musik eller var det så att jag blivit van vid den?

Det är svårt att sätta fingret på den rätta punkten, men bandets experimentella sida utforskar fortfarande sinnets alla sidor. Fast det kan hända att det denna gång finns en liten mer lekfullhet i det hela.

En sak är iallafall säkert och det är att skivan kräver lyssnarens uppmärksamhet. Den skiftar mellan allt från lugna harmonier till mer enerverande tongångar som nästan vill spricka av frustration.

Med en mix mellan rock och metal får man ta del utav många intryck som kan vara svåra att smälta vid en första lyssning. För en blandbandslåt väljer du lite mer lättare “Vicarious” eller “The Pot”. Vill du däremot uppleva nåt mer än bara musik, släpper du tankarna och följer med in i albumet ”10.000 Days” för en intressant resa som ibland känns som om den skulle vara i det oändliga.

Matts Halmerius

Matts Halmerius

22 | Agonyzone - at your service since 1996

Matts Halmerius Christer Roos

Christer Roos

RECENSIONER

Torchbearer

Totalt Jävla Mörker

Urskumug

Velvetcut

Voivod

Within Y

“Warnaments” Cold Records (Regain)

“Totalt Jävla Mörker” Regain Records

“Am Nodr” Ledo Takas Records

“Thirteen” Firebox Records

“Katorz” Nuclear Blast (Sound Pollution)

“Portraying Dead Dreams” Gain, Sony/BMG

Progressiv, soundtrackinspirerad melodisk death med medlemmar från band som Satariel, Incapacity och Unmoored. Textmässigt en s k ”konceptskiva”, med fokus på första världskrigets slaget om Jylland och sjökriget mellan Storbritannien och tyskarna. Låter det spännande?

Det är det inte. ”Warnaments” är ett genomkomponerat, välspelat och produktionsmässigt väl genomfört alster. Men intrycket är ändå ostrukturerat. Och inte särskilt spännande, snarare ganska pretentiöst. Jag saknar spelglädje, spontanitet och dynamik. Med risk för att låta normativ: tung metal ska inte vara för komplicerad. Enkla grepp funkar ofta betydligt bättre.

Tio år har det gått sedan svenska crustbandet Totalt Jävla Mörker bildades, ur askorna av hardcorebandet Bitter End. Sedan dess har vi med jämna mellanrum fått oss serverade en rejäl dos norrländsk frustration.

Adrenalinet når återigen toppnivåer när det nu är dags för tredje fullängdaren, som fått namnet ”Totalt Jävla Mörker”. Texterna är som vanligt mörkare än natten, med titlar som ”Samma Jävla Skit”, ”Fängelse Med Vita Knutar” eller ”Döden, En Lönsam Affär?”. Musikaliskt sett är albumet i vanlig ordning näppeligen någon uppvisning i teknik eller elegans. Här manglas det på i gammal vanlig cruststil.

Rötterna i punk/hardcore, uppblandat med lite black metalriff.

Totalt Jävla Mörker appellerar knappast till den breda massan.

Men du som har hört dem förut vet vad du får – och du som inte hört dem, men vill åt en rejäl dos aggression, bör ge norrlänningarna en chans.

Lettiska Urskumug släpper sitt andra album, med ambitionen att komma nära den östeuropeiska undergrounden. Stilen pendlar någonstans mellan Masters Hammer och gamla Mayhem, så som norrmännen lät strax innan Euronymous bortgång.

Bitvis är ”Am Nodr” ett ganska bra album, men jag ska faktiskt erkänna att det ändå är lite svårt att hålla sig vaken hela albumet igenom. Letterna tenderar nämligen att bli ganska långtråkiga, musiken är inte överdrivet dynamisk – snarare ganska enformig stundtals.

Speciellt är det den senare halvan av plattan som framkallar gäspningar.

Nog för att det är intressant med en platta som går lite mot strömmen, men musiken får gärna bli lite mer spännande än detta.

Med tidigare namn som Trey 13 och Trevor i bagaget har denna finska kvartett nu bestämt sig för att släppa sitt debutalbum och det under namnet Velvetcut. Stommen utgörs av en solid rytmsektion som ligger till grund för bandets moderna rock.

Bandet har ett personligt sound, även om det ibland låter som en korsning utav Cold och H.I.M. Öppningsspåret ”Lady Solitude” är bra, här förs tanken till Scott Weiland och hans sånginsats på Stone Temple Pilots plattan ”Tiny Shop…” Och det finska vemodet tränger genom i ”Comfortable Silences” och här funkar det helt okej.

Velvetcut är precis lagom catchiga och melankoliska. Personligen blir det lite väl segt och långdraget.

De ösigare låtarna är stundtals riktigt schyssta, men tyvärr räcker det bara till en liten stark tvåa.

Voivods fjortonde album (”Katorz” betyder för övrigt fjorton, på franska) är en på sitt sätt besynnerlig historia . Gitarristen Piggy gick nämligen bort i cancer, mitt under inspelningen av albumet. Hans gitarrslingor fanns dock inspelade på hårddisk och resterande inspelning och mixning har fått utgå därifrån.

Kanadensarna presterar en tung och härligt svängig bluesrock på ”Katorz”. Från början till slut ett sammansatt album, som dock vaknar på allvar från spår fem, ”Odds & Frauds” och framåt. Här blir det riktigt skön Detroitrock, i stil med exempelvis Big Chief.

Låtar som ”Silly Clones” och ”No Angel” rullar ut genom högtalarna som en skön V8 och åtminstone jag får mycket svårt att sitta still.

Frågan är förstås vad som kommer att hända med Voivod efter Piggys död. En logisk lösning vore väl att låta ”Katorz” bli det sista kapitlet i bandets historia. Om inte annat så vore det ett stilfullt avslut.

Göteborgarna i Within Y är tillbaka med sitt andra album. Stilen följer välkänt mönster för hur melodisk death utvecklats de senare åren.

Någonstans mellan Haunted och In Flames befinner vi oss med andra ord, vad det gäller stilen.

Soundmässigt är det tight och dessutom ganska svängigt. Produktionen är tät som sig bör och lämnar inga besvikelser bakom sig.

Framförallt är det rätt coolt med den varma och distinkta basen som mullrar gott bakom gitarrerna. Det är inte så ofta man hör ett basspel som får bli så framträdande, men här passar det faktiskt riktigt bra.

Gitarrerna blir stundtals lite lekfullt jazziga, vilket även det funkar bra – annars finns det en viss risk med jazziga gitarrer att det skapar ett pretentiöst intryck. ”Portraying Dead Dreams” är helt klart ett album som växer med tiden. Efter några genomlyssningar börjar man lägga märke mer och mer till detaljer, framförallt i de instrumentala partierna, som lyfter plattan en bit över snittet.

Matts Halmerius

Matts Halmerius Roger Uddin

Matts Halmerius Matts Halmerius

Matts Halmerius

Vi ses på The Zone... www.agonyzone.com/thezone

Dagliga nyhetsuppdateringar | Community | Intervjuer | Tävlingar | Turnéguide | Recensioner | Livebilder

Agonyzone - at your service since 1996 | 23

KLUBBGUIDE LOS ANGELES

Klubbguide

L.A.

Vi på Agonyzone har tittat närmare på L.A:s klubbutbud. Det är givetvis en övermäktig uppgift att göra en komplett klubbguide över L.A. men vi har i alla fall påbörjat en kartläggning. Och var börjar man lämpligast om inte i West Hollywood längs Sunset Strip?

TEXT & FOTO TED BENGTSSON

Klassiska Whiskey i dagsljus.

The Roxy 9009 W Sunset Blvd Roxy anses tillsammans med Whisky A Go-Go vara den kanske mest klassiska klubben på Sunset Strip. Kvällen när klubben öppnade 1973 spelade Neil Young. Några av de som äntrat scenen på The Roxy sedan dess är Bruce Springsteen, Frank Zappa, David Bowie och Bob Marley. I dag uppträder ett brett spektrum av artister här, allt från Indiepop till metal. Just denna kväll gästas The Roxy av souldivan Faith Evans.

Detta märks utanför The Roxy där limousine efter limousine rullar fram...

På “On the Rox” som ligger ovan The Roxy samlas mycket branschfolk. Dit har dock inte vi vanliga dödliga access.

Rainbow Bar & Grill (i folkmun The Rainbow Room) 9015 W Sunset Blvd Det här är en riktigt rock n’ rollig restaurang, överallt hänger bilder på gamla stjärnor som Ratt, Led Zeppelin, Mötley Crue och Ozzy. Känslan är genuin och vi tvivlar inte en sekund på att detta var ett syndens näste på 80-talet precis som ryktet säger. Men trots att storheter som Ozzy och Lemmy än i dag sägs ha Rainbow som favorithak så känns det ganska sunkigt. Ozzy skall ha sagt att här bakas världens godaste pizzor, men kan det verkligen vara gott med köttbulls-pizza?

I baren träffar vi på den från Malmö utflyttade Johan Ekberg som bott i L.A i 12 år. Enligt Johan får man strippens starkaste drinkar här och vi tror honom. Johan berättar vidare att man med fördel både börjar och avslutar en festkväll här. Här passerar än i dag mycket musikfolk och i kväll ryktas att medlemmar från de gamla punkhjältarna Strung Out skall dyka upp. Dem ser vi dock aldrig röken av.

En snabb titt på besökarna denna kväll får oss att konstatera att tiden tycks ha stått stilla, ”get on with your lifes” tänker jag när vi vid 2-bläcket går mot utgången...

I entrén som kostar $10 ingår två drinkbiljetter.

70-talet t ex Doors, Led Zeppelin, Janis Joplin, Van Halen och på 80-talet bland andra Guns n’ Roses, Poison och Mötley Crüe. Grabbarna i Mötley bodde 80-81 bara en uppförsbacke bort i det sk ”Mötley House” på Clark Street. Ni som läst Mötleybiografin ”The Dirt”vet vad det var för leverne det handlade om, Ni som inte läst den bör göra det!

Under vårt besök på Whisky ser vi tre osignade band med skiftande kvalité. Först upp är Breakhole som nog borde stannat i replokalen ett tag till. Som andra akt för kvällen äntrar Tova scenen. Tillsammans med sina två dansöser lyckas hon faktist piska upp stämningen några snäpp. Sist upp på scen är Adika som ger kvällens starkaste intryck. Över lag en sådär spännande livekväll men vem vet, kanske är det någon av dessa artister som återses på försäljningslistorna om några år.

Tittar man några månader framåt och bakåt i kalendern är det endast ett fåtal namn som känns igen, det är främst i Key Clubs kalender som de mer etablerade namnen syns i dag. Whisky är dock absolut värt ett besök, på detta kultställe andas du rock n’ roll.

Scenen, de två våningarna, intimiteten och atmosfären gör det detta till ett grymt spelställe som jag skulle gå över lik för att få spela på, om jag haft ett eget band vill säga...

Key Club 9039 W Sunset Blvd (f.d Billbord Live) Med sina 10 år är klubben att räkna som nykomling i denna del av Sunset Strip. I entréplanet finns scen och dansgolv, en våning upp kan du njuta av en god middag samtidigt som du kollar in en spelning eller scenshow. Längst ner återfinns lyxiga loungen The Plush Lounge som endast är till för medlemmar.

Vi konstaterar att Key Club för tillfället ståtar med lite fler etablerade artister än de konkurerande klubbarna i närheten.

Dresscode: hur faan man vill men med 80-talsfrisyr är succén given.

The Cat Club 8911 W Sunset Blvd Whisky a Go-Go 8901 W Sunset Blvd Redan 1964 slogs dörrarna upp för klassiska Whisky a Go-Go. Här skapades begreppet “GoGo tjej” när den kvinnliga DJ:n premiärkvällen började rocka loss i en bur över dansgolvet till låtarna hon själv spelade.

Här har många storheter spelat, på 60 och

24 | Agonyzone - at your service since 1996

Granne med Whiskey hittar vi ett riktigt guldkorn.

Knappt att man anar att detta kan vara något av intresse när vi går förbi men när vi väl kommit in är vi eniga om att detta är en riktigt cool liten klubb.

Lokalen är avlång med en liten scen precis innanför dörren och bar i andra änden. Det är som sagt en liten klubb. Närheten till banden på scen ger den där extra känslan som man ofta kan

sakna. Rock’n Roll-faktorn är hög och när vi ser kvällens sista akt H.D.R får vi dessutom högkvalitativ svängig stonerrock oss tillhanda. Detta tremannaband får till ett ruskigt svängigt sound genom hela spelningen.

Varje vecka gästas klubben av ”guest rockstars”, eller nåja, ialla fall musiker som på något sätt har anknytning till större akter. Både publiken och de som spelar på Cat Club är något äldre än de som spelar och besöker Whiskey.

Viper Room 8852 W Sunset Blvd Tvärsöver gatan från Whisky hittar vi rockklubben Viper Room, dit letar sig ett lite hippare och snyggare klientel till skillnad från Whisky som drar en yngre och mindre stylad publik.

Springsteen, Oasis, Lenny Kravitz, Pearl Jam, Iggy Pop har spelat här. Konsertkalendern ser tunn ut men låt dig inte luras, de stora artisterna som kommer hit spelar inte sällan oannonserat, en del planerat andra mer improviserat.

Förutom en imponerande artisthistorik förknippas klubben även med en del andra händelser. Den kanske mest kända av dessa inträffade Halloweennatten 1993 då River Phoenix segnade i hop livlös på trottoaren utanför entrén efter en överdos.

alltså, kanske inte de hetaste men ändå en del etablerade akter med trogna fans.

När vi rullar förbi utanför är Social Distortion på plats. Bandets segertåg har då sålt ut 30-talet spelningar på HOB runt om i främst västra USA under de senaste månaderna.

Hyatt a.k.a “The Riot House” 8401 W Sunset Blvd Nänä, det här är ju ingen klubb men är ändå värt att nämnas som klassisk mark. Här lär det statistiskt sett vara större risk att få en tv i huvudet än utanför något annat hotel i världen. Jim Morrison (Doors), Cliff Richard och John Bonham (Led Zeppelin) är några av de som kastat ut tv-apparater från hotellrummen. Led Zeppelin brukade hyra ett antal våningar var gång de var här och än i dag har man speciella ”Band rates” för större sällskap. John Bonham ägnade sig förresten inte enbart åt tv-kastande, en gång sågs han köra genom hotellets lobby på en Harley Davidson!

Flera filmscener har under åren spelats in i på hotellet. I en av slutscenerna i filmen om hårdrocksbandet Spinal Tap sitter de två huvudpersonerna, David St Hubbins och Derek Smalls på takterassen och snackar om framtiden. En stund tidigare har samme St Hubbins resonerat ändlöst kring ”The End” då en journalist frågar om bandet skall sluta spela tilsammans. Klassiskt.

Restaurangen ”CHI” i hotellet ägs delvis av Justin Timberlake.

Ett dubbelrum kostar från $170 och uppåt.

House of Blues 8430 W Sunset Blvd Det här stället täcker in ett mycket vidare musikspektra än vad namnet antyder. Här ses förutom traditionell blues även hårdrock, pop, rock och förstås gospel! Under parollen “Praise the Lord and pass the biscuits!” kör man varje söndag en mycket populär gospelbrunch. Är du i närheten en söndag, morgonpigg, hungrig och redo för rejält gospel-sväng är det bara att hanka dig hit!

Klockan 9.30 är första sittningen.

Aimee Mann, Whitesnake och Bad Religion är några av de namn som återfinns i evenemangskalendern, en del kända artister

Hyatt Hotel med House of Blues i förgrunden.

VENEREA / VIOLENT DIVINE

VENEREA

Vi tog ett snack med skatepunkarnas basist och sångare Mikael Persson TEXT CHRISTER ROOS FOTO JENS NORDSTRÖM

Den senaste nyheten på er hemsida uppdaterades den 5 september 2005, vad är det som händer?

– Han som hade hand om domänbetalningar och inläggningar av nyheter etc fick lite för mycket att göra på jobbet och glömde att betala in i tid. Lätt hänt.

Nu vill de ha pengar för att vi ska få tillbaka sidan och pengar är inte något vi simmar i så vi väntar till nästa turné/platta och fixar en sida med ny design då istället. Så svaret på din fråga är väl att vi är lata och snåla. Det var såna som vi som uppfann hjulet. Över till något roligare, videon till låten “Calling Card” vad kan du berätta om den?

– Den, liksom videon till Back To The Start, finns på Jesper Bolméns myspacesida, det är Jesper som är mannen bakom den. Eftersom han är en sån hyvens snubbe blev det billiga produktioner, men resultaten blev mycket lyckade tycker jag.

BTTS utspelar sig i ett South Park-liknande Falkenberg & Calling Card i ett dystert Malmö, där vi nu huserar. Båda är replokalsinspelade och har spelats mer än vi väntade oss.

I Calling Card slog vi på stort och köpte ett svart skynke för att dölja äggkartongerna på väggarna.

Er trummis Martin har lämnat bandet, vad är historien bakom detta?

– Redan de gamla grekerna var av den stränga uppfattningen att man inte bör spela trummor i Venerea om man jobbar som turnéledare åt Danko Jones skrattar Mike.

Ert senaste album “One Louder” som kom för lite mer än ett år sen, hur ser du på detta i dagsläget?

– Jag är ruskigt nöjd fortfarande och tror det blir svårt att skriva ett så gediget låtmaterial igen. Nästan alla mina egna favoriter kommer från den, och den enda låten jag ångrar att vi tog med är Small Town Romance II, som blev ett “kompromisslyckande”. Men det är en kul utmaning att försöka göra två bra plattor efter varann.

Ni byter skivbolag lite då och då, hur kommer det sig?

– Du vet, man flyttar ihop, det blir för mycket ge och för lite ta, man flyttar isär... Det är olika anledningar varje gång. Brööl hade inte råd att trycka upp skivor så plötsligt hade vi mer beställningar än vad det fanns skivor, så tyska Gift of Life tryckte upp dem istället, sen spelade vi in för dem. När de gick i konkurs följde vi med Tobbe (trummis/sångare, i bl.a Revolvers) som jobbade där till ett annat bolag, Renate/Community.

Samma öde väntade dem, så vi signade för People Like You, där Tobbe då hade börjat jobba. Men de

ville inte lägga lika mycket pengar på skivinspelning som vi och vi tyckte One Louder förtjänade bra ljud, så vi bekostade den själva och sålde till de bolag som ville släppa den (Bad Taste i Europa, Pizza Of Death i Japan etc). Vi har nästan haft lika många skivbolag som trummisar.

Ni har ju gjort er ett stort namn runt om i Europa, hur har det gått för er i USA? – Vi får ju mail och så om att folk där vill att vi ska komma över och man träffar jänkare som har militärtjänst i Europa som påstår att alla deras vänner gillar oss och så, men vi har hittills inte blivit släppta där mer än på import.

Det är ju en lite ond cirkel att ingen vill släppa skivan om vi inte har ett liverykte där och ingen tar över oss om inte skivan blir släppt. Nu när alla laddar ner lönar det sig inte för ett skivbolag att betala toursupport för nya band heller. Men det blir Canada i höst så då hoppas vi på att få in en fot. Där är det inte lika jävliga villkor som i USA där man inte får loge, sovplats eller mat om man spelar på klubbar!

På en skala från 1-10 vart tycker du att världens skatepunkscen står idag?

– 5 kanske, men jag är nog inte rätt man att fråga för jag hör inte så många nya bra band. Fast där har du kanske svaret. Only Crimes debutplatta från härom året är fantastisk, men det är ju gamla rävar. Annars är det väl Propagandhis senaste kompromisslösa platta som imponerat mest sen snfu’s sista.

Ni har spelat ihop sen i början av 90-talet nu, hur länge kan ni hålla på?

– Får vi bara byta trummisar och bolag och håller oss undan från farligheter som kokospalmer och dylikt kan vi nog dega runt längre än Stones.

Om ni inte fått spela den form av musik ni gör idag, vilken stil hade ni haft som band då?

– Bandets första namn var Holy Diver och vi har gjort gott om hårdrockscovers genom åren: Manowar, AC/ DC, Twisted Sister, Kiss och de som har hört dem kan nog räknat ut svaret på den frågan.

Vad bör tilläggas?

– Stöd lokala band och skivaffärer, och sänk spelningspriserna!

VIOLENT DIVINE

Check Us Out At: www.myspace.com/innocentrosie Contact Us: innocent-rosie@hotmail.com

Album ute nu www.fearthefuture.se STENHÅRD AGGRESSIV THRASH FRÅN UPPSALA. AKTUELLA MED DEBUTALBUMET

BLOODSHRED WWW.SEARINGI.COM

Norrländsk metal när den är som bäst

NYTT ALBUM UTE NU!

RISING UP www.destynation.com

CD’S MERCH MP3 & VIDEO w w w. e r o t t i c a . s e

Vill ditt band synas här?

Boka bandspot till nästa nummer på sales@agonyzone.com

Bandet bildades i augusti 2005, och har redan hunnit med att släppa ett debutalbum på ett amerikanskt bolag, plus att albumet nu släpps i Sverige.

Vi fick en stund med bandets sångare Mike Divine.

TEXT CHRISTER ROOS FOTO ANDREAS SJÖSTRAND

Hallå där Mike, hinner ni själva med i svängarna?

– Ha ha, det är inga problem. Det är snarare så att det är vi som driver på. Man undrar ju vad det är som tar sån tid egentligen. Vi står ju här alldeles redo...

Hur kommer det sig att ni fick ett deal med det amerikanska skivbolaget Chavis Records?

– Det är fortfarande lite av ett mysterium. Vi fick tidigt kontakt med en amerikansk web-site, Rock’n Roll Universe vars innehavare herr Rikki Rampage fattade tycke för en demo med fyra låtar jag skickat över. Rikki lade sen ut oss på förstasidan på sin site och påstod att “detta är bandet skivbolagen borde slåss om”...

I samma tidsperiod hittade vi in på MySpace och började nätverka lite med band vi gillar och en dag - helt otippat hade jag ett meddelande från Bill Chavis på amerikanska Chavis Records i min mailbox. Otroligt nog var han inte den första intressenten men det som avgjorde till hans fördel var att han var snabb och levererade ett bra avtal.

Hur har ni promotat er som band... enbart via nätet, utskick etc. eller?

– Istället för att som i tidigare band skicka demotaper till skivbolag, har vi uteslutande använt oss av epost och postat mycket i forum - försökt hitta fram till människor som tycker om vår sorts hårdrock, för att kunna föreslå ett besök på MySpace eller vår egen hemsida. Det har i sin tur gett att några online radiostationer började spela några låtar som i sin tur gav några positiva utlåtanden på forum och så vidare.

Lavinen har växt rätt rejält under tiden.

Ni kommer nu i sommar att ge er ut på en USA-turné, vad innebär detta lite mer i detalj?

– I första hand ser vi det som att få chans att göra något som vi kanske trodde vi aldrig skulle få göra.

Allt gott som kommer ut av detta är ju förstås en otrolig bonus. Jag har i dagsläget inte hundra koll på datum eller platser men skivbolaget ligger på östkusten så jag antar att vi kommer att befinna oss i krokarna. I första hand handlar det ju om att göra så mycket promotion vi kan under ett par veckor i ett land som är ofattbart stort. Vad jag vet kommer vi att supporta ett annat band “Hydrogyn” på deras pågående sommarturné vilket är en bra möjlighet att nå ut till lite fler

människor än vad vi kanske skulle göra om vi själva headlineade. Övrig tid lär fyllas med skivsigneringar, radiointervjuer, och annan media.

Plattan släpps ju nu även i Sverige, vad kan vi förvänta oss av den?

– En svår adrenalin-kick kanske, hehe.. Gillar man den typ av hårdrock som spelas av band som Mötley Crüe, Kiss, Iron Maiden så blir man nog lycklig av att höra oss spela live eller på skiva. Folkligt och festligt som Lasse Berghagen skulle säga.

Ni har gjort en video till låten “Rush You”, vem står bakom den och vad kan ni berätta om den?

– Från början skulle vi göra en “Rockumentary” till vår EPK om hur man bildas i augusti 2005, spelar in en CD på 8 dagar mellan jul och trettonhelg, och producenten Erik Andersson kände att vi borde ha en sorts rockvideo som en röd tråd. Sagt och gjort. En video inspelad i vår mycket glamorösa replokal. Svårt att bli mer “indie” än så. Rockumentären blev även klar alldeles i dagarna och vi håller på att försöka få ut den på TV. Vi kommer även att lägga subtitles på den och försöka få ut den internationellt.

Vad vill ni ge för råd till banden där ute som drömmer om skivkontrakt?

– Vi har talat lite om vad skillnaden är mellan allt vi gjort tidigare och Violent Divine. Förutom den helt makalösa genomslagskraften med internet så gissar vi att vi den här gången inte ens brydde oss om något annat än att göra exakt vad vi själva ville och fullständigt skita i rådande trend. Vi är givetvis medvetna om att hårdrock med melodiska refränger säljer bra just nu men det är faktiskt mer en tillfällighet. Så mitt råd är att skit i alla trender - gör vad som ligger er varmast om hjärtat och sen ger ni järnet.

Nåt annat vi bör veta om er?

– Jepp, massor. Men vi hoppas på att få berätta mer för er när vi kommer till er stad och giggar eller träffas på en festival. Rockmusik ska vara live och då ska vi även passa på att dra några skrönor. Under tiden rekommenderar vi ett besök på www.violentdivine.se eller www.myspace.com/theviolentdivine

Agonyzone - at your service since 1996 | 25

VINYL I VARDAGSLIVET/GEMINI FIVE

Vinylen i vardagslivet Kan man verkligen köpa samma vinylplatta om och om igen… och vara lika nöjd varje gång?

Jag menar inte en annan pressning. Annat omslag, färgad vinyl, extra låtar eller dylikt. Utan exakt samma.

Nu tänker du säkert, herregud det är väl bara en idiot som skulle göra det. Jo kanske. Men tro det eller ej – vi finns överallt och blir bara fler och fler…

En av mina vänner köper till exempel tre exemplar av alla plattorna med tidiga Genesis han hittar. En annan samlar på sydstadsrock och har givetvis flera ex av samma plattor. Själv har jag grymma problem att till exempel bläddra förbi en 80-tals platta med engelska The Cult.

Hur många exemplar behöver man då?

Tre stycken tycker jag nog är lagom. Men hur motiverar man att köpa tre ex av samma platta?

Inga problem – en hamnar i skivspelaren. En i samlingen och en kan man ha på väggen. Tänk vad vackert. En hel vägg med Black Sabbath, Mountain eller varför inte gamla hederliga Hendrix- omslag. Och erkänn att det skulle vara grymt imponerande att komma hem till någon som öppnade dörren till ”Sabbath-rummet”.

Var nyligen på ett 1-års kalas och gjorde stor succé. Vad barnet fick? Vinylplattor givetvis! Tänk vad stolt hon skall bli när hon i framtiden visar upp första plattan med Black Sabbath för sina kompisar.

- Ohhh, vad är det där - Vinyl? Jaha, fräckt. Vad söt Ozzy var på den tiden. Han ser ju nästan gullig ut. Jag menar. Handen på hjärtat. Vem uppskat-

tar små dräkter eller klänningar som ungarna ändå kommer att växa ut inom några veckor.

Leksaker som går sönder. Dockor som tappar huvudet. Pekböcker där sidorna lossnar och värdelösa skallror. Nej. Tacka vet jag en hederlig vinylplatta.

Och snacka om vilken perfekt träffpunkt vinylplattan är egentligen.

Ta en jobbig dag på jobbet. Man kommer hem. Äter lite mat och sen är det dags. Familjen samlas och förberedelserna inför kvällens höjdpunkt – vinylaftonen – börjar.

- Sara och Albert kom nu. Det är dags.

Höra hur de små barnafötterna kommer klapprande. Få ett knä i magen. Ett kramdjur i ansiktet och en ivrigt klättrande liten krabat i knäet.

Plocka fram lite varm choklad, fixa lite välling.

Hämta en filt. Tända några stearinljus och ta fram ett skivomslag. Analysera det. Följa med i texterna eller bara njuta av musiken och se på när de små somnar in till de smäktande tonerna av till exempel ”Who Are You” med Black Sabbath.

så gott som alltid.

Och ärligt sagt. Finns det något värre än när ett tomt insertblad stirrar mot en.

När sen barnen blir större är det dags att bli lite mer avancerade och gå över till frågesport.

- Okej Sara. Vilket namn hade The Cult i början?

I tonåren blir det skivmässor, festivaler och konserter.

Så... tänk på det i kväll.

Sätt inte på TV:n när du kommer hem. Samla istället dina barn eller närmaste vänner till en minnesvärd vinylafton.

TEXT THOMAS OLSSON

Hallå. Stopp där! Detta kan man väl lika gärna göra med en CD-platta, tänker du säkert.

Nej det går inte. Skulle texterna vara med går de nästan aldrig att läsa, bilderna är för små och extra grejer som uppslag och utvik saknas

“Sätt inte på TV:n när du kommer hem.

Samla istället dina barn eller närmaste vänner till en minnesvärd vinylafton”

GEMINI FIVE TEXT CHRISTER ROOS FOTO CHARLIE GRANBERG

Basisten Hot Rod i modernt sleazyrockande Gemini Five ger oss här det senaste om bandet.

Ni släpper nu ert senaste album “Black:Anthem” i USA, hur omfattande är denna lansering?

- Yes box, “Black:Anthem” släpptes den 6 juni i USA. Cleopatra Records (label i USA) har stora planer för oss men just nu går allt på sparlåga i.o.m. att det är sommar. Lite konstigt, om du frågar mig.Man släpper väl inte en produkt och sätter sig med armarna i kors...

Lanseringen i Staterna kommer att ske under hösten, och kommer förhoppningsvis att innebära att vi tar oss över för att promota albumet på plats.

Det är mycket som ska klaffa, och självklart handlar allt i slutändan om pengar.

Hur ser det annars ut för er i Staterna, har ni gjort er ett namn där än?

- Inom glam/sleaze-kretsar så finns vi med och fightas redan. Förhoppningsvis kommer det senaste albumet Black:Anthem att uppmärksammas mer än första Babylon Rockets. Det verkar som att den amerikanska publiken/marknaden har tagit till sig den mörka och mer uppdaterade produktionen av vårt nya album. Retro-svängen med 80-tals glam o sleaze verkar vara något som Europa och Japan enbart hoppat på. Vilket i.o.f. sig är kanon för oss. Vi har aldrig sett oss som ett retroband. Hela idén med G5 är att ta det bästa från 80-talets coola band/musik och det bästa från dagens musik och göra något intressant.

Det är ju för fan 2006! De flest glamband är absolut helt värdelösa och saknar allt vad finess och talang heter, enligt mig. 80-talsbanden i synnerhet.

Men ni kommer att åka över för nån form av promotionturné, eller för några spelningar?

- Vi har självklart efterfrågat detta, Men allt ska gå genom skivbolag, management, diverse

26 | Agonyzone - at your service since 1996

promotors och publicister... Många kockar.

Det blir aktuellt först efter sommaren. Just nu koncentrerar vi oss på att skriva nytt material till vårt tredje album.

Perfekt inspirationskälla nu på sommaren med mycket naken hud och alkohol, he he...

Hur har annars responsen varit för senaste plattan, i Sverige och runt om?

- Överlag bättre än Babylon Rockets! Visst, vissa tycker att vi ändrat oss. Vissa till det bättre, få till det sämre. Men det finns absolut ingen anledning för oss att föja upp en föregående skiva med att göra en identisk. Glöm ej att när debuten kom 2003 så var det en hel musikkår som dömde ut oss som kopior och att vi ej skulle ens finnas ett album till...

Om du lyssnar till båda skivorna så finns det en röd tråd. På Babylon Rockets så finns låtarna “Hardcore” och “Myself Esteem” som kan plats på nya albumet. Redan då gick vi på linjen att skapa något fräscht och intressant.

När du lyssnar på senaste albumet i dagsläget vad tänker du då?”

- Förhoppningsvis det samma som Du gör!?

Jag känner att albumet är relevant, hårt, mörkt, melodiskt och fullt med moderna klassiker som “Flesh:For:Fantasy”, ‘When the body speaks’ och “Black:Anthem”. Men visst, jag förstår att frågan kommer på tal och med att det verkar som våra “hardcore-fans” föredrar att lyssna på Babylon Rockets på förfesten innan de gör stan.

Kan dock utlova redan nu att vårt tredje album kommer att skaka om vartenda party runt om i världen.

Ni har ett par spelningar i Stockholm den 28 och 29 juli, hur ser det annars ut på turnéfronten?

- En större egen Finlands-turné planeras till

slutet av sommaren. Dessutom så binder vår bokare ihop en turné i Scotland/England som är planerad till november. Tyvärr så har t.ex.

Hultsfred m.fl. inte visat något intresse för att boka oss. Synd, med tanke på att vi har en hyfsad stor publik i hela Europa vid det här laget. Men loser-idioterna som sitter i styrelsen på dessa festivaler har ju sina huvuden uppkörda i varandras rövar. De kan fortsätta med att beundra sina skitartister som Morrissey m.fl...

Som avlslutning, vad vill du säga till Agonyzones läsare?

- Gå in på vår officiella hemsida: geminifive.com.

Vi har rockvärldens snyggaste och mest tillgängliga site.

Allt finns där, samtliga videos, mediaspelare, galleri, biografi.If You dont like us, we dont like you!

Jag tillönskar även alla en “Hot” sommar 2006.

Cheerz!

EUROPE

EUROPE

Vi på Agonyzone ville ta pulsen på vår Europes trummis Ian Haugland, för att bland annat prata om kommande plattan och anekdoter från förr. Vi ringde upp Ian som precis hade avslutat ett morgonpass på Rockklassiker.

- Ian Haugland, trummis i Europe och även radiopratare för Rockklassiker i en öppenhjärtig intervju den 5 juni 2006

TEXT & FOTO MAGNUS EK

Jag har följt er sedan start och första gången jag såg er var på Hjortnäs festplats i maj -85, då la John Norums gitarrförstärkare av i första låten, kommer du själv ihåg detta?

– Nej tyvärr, kan inte säga att jag kommer ihåg den spelningen. Det har hänt ganska mycket saker på spelningar genom åren. När vi spelade i Indien 1989 blev scenen helt svart, inget ljus.

Ljudet fanns kvar i PA anläggningen men ljuset försvann. Ljuset drevs av ett dieselaggregat och dieseln tog slut. Men vi jammade på någon blues och väntade på att ljuset skulle komma igång.

Konstigt nog var det en kille i publiken som hade en ficklampa som han lyste upp Joeys ansikte med. Detta var en arena med 55 000 personer så det var lite bisarrt, det enda ljuset som fanns, var en liten ficklampa.

Ni skriver just nu på ett nytt album, hur långt har ni kommit i denna process?

– Alla låtarna är färdigskrivna och vi har repat i ett par veckor. Vi kommer väl igång med inspelningen efter Sweden Rock Festival.

Jobbar ni mot någon deadline?

– Näe, egentligen inte. Men tanken är att vi ska vara klara i juni/juli. Skivan kommer ut i september/oktober.

Hur låter det, om du jämför med förra plattan?

– Det känns som vi har bättre förutsättningar nu.

Det blir en bredare platta med fetare riff, mer melodisk och dynamisk. Den känns starkare än vår förra… fan så mycket starkare.

Hur ser du själv på förra plattan i dagsläget?

– Den känns fortfarande som ett ”Statement”.

Jag tycker att vi lyckades bra. Den gick fort att spela in, vilket givetvis berodde på att vi var väl förberedda. Vi brukar inte ta så mycket tid i studion, utan är istället välrepeterade inför en inspelning. Det gör att man inte tappar den energin som finns och även att spelglädjen finns kvar där hela tiden.

Nu när Europe är återförenade igen, hur känns det jämfört med hur det var innan uppbrottet?

– Sjukt bra, för att vara ärlig. När vi träffades igen kändes det som om det bara var 5 minuter sen vi träffades. Det var helt naturligt, vi var fortfarande på samma plan som innan. Kemin fanns där direkt, det är något som bara finns där. Den kan man inte påverka eller återskapa. Antingen finns den där eller så finns den inte.

Tar du tillvara på tiden mer, dvs. njuter du mer av framgången eller är det ”bara” en dag på jobbet?

– Ja, man njuter mycket mer nu. Det är faktiskt helt jävla otroligt, även om vi varit borta i nästan 15 år finns det fortfarande en fan-base som vill se och höra oss. Det gör att man är mer ödmjuk nu.

I Sverige var det bra respons tycker jag, hur upplevde du responsen i resten av världen?

– Ja, det var jävligt bra. Kanske lite mindre i

USA vilket beror på att vi inte riktigt har breakat i där. Ska man breaka i USA måste man turnera stenhårt. Visst, vi har turnerat med band som Def Leppard men tiden har inte riktigt räckt till. Vi har ju också varit stora i bland annat Asien. Det går inte att vara på mer än ett ställe åt gången.

Men det finns kanske möjlighet att åka på en så kallad packageturné till USA. Det är ett turnépaket som man gör ihop med några andra band.

På konserter gillar jag den intima miljön där man får en närhet till bandet. Har ni någon gång funderat på att göra en klubbturné i Sverige?

– Nja, inte en hel turné. Det känns väl som Europe är lite för stora för att göra en sån turné i Sverige. Men det kunde vara kul. Möjligtvis några ”hemliga” gig. Vi har ju gjort några få sådana under åren: när vi spelade in Rock The Night videon

på Hard Rock Café och även på Gino i Stockholm. Det har inte blivit så många tillfällen, men vi får väl se…

Vad tycker du att Europe har tillfört hårdrocken?

– Svår fråga. Jag tror att Europe har gjort att melodisk rock fått en bredare acceptans för den större skaran. Men även andra liknande band som till exempel Journey, vilka jag tycker är helt ok. Generellt sett har band som Europe, Abba och Roxette öppnat dörren för svensk musik i resten av världen. Och tack vare det har många andra fått chansen att sätta Sverige på världsmusikkartan.

Du har ju varit kändis ett bra tag nu och är beundrad av många. Har du själv någon ”idol” som du har fått möjlighet att träffa?

– Ja, Ian Paice (Deep Purple). I vintras fick jag äran att hålla ett öppningsföredrag på en musikskola där jag fick presentera självaste Ian Paice.

Han är ju av den gamla skolan och alla elever visste inte riktigt vem han var. Men det var en ära och det kändes bra att få träffa honom och skaka hand med en legend. Några andra förebilder och trummisar som inspirerat mig är Cozy Powell (R.I.P) och John Bonham (Led Zeppelin). Jag har faktiskt träffat Cozy Powell efter en Rainbow konsert 1979. Det var nog faktiskt min första konsert har jag för mig. Och han var inte alls så lång som jag hade föreställt mig. Jag trodde att han skulle vara jättestor och lång som ett fyrtorn, men det var han absolut inte.

Om du om 30 år skulle summera din karriär, vad tror du att du skulle vara mest stolt över?

– Ja du. Det skulle nog vara min familj. Min fru och mina barn. Jag träffade min fru redan 1986.

Det var innan vi började turnera på allvar och hon har stöttat mig genom eld och vatten. Hon har funnits där vid min sida trots allt galet ett rockstjärneliv på vägarna kan erbjuda. Musikalisk är det självklart Europe. Att en liten parvel från Märsta får chansen att spela i ett band som Europe och ta världen med storm. Det går inte att förklara med ord. Värt att belysa är att vi efter 15 års uppehåll fortfarande får möjligheten att spela inför en stor publik. Jag är lyckligt lottad att kunna få hålla på med min hobby, det är ju faktiskt ett fritidsintresse som är mitt jobb. Och som radiopratare få möjlighet att prata skit och spela rocklåtar i radion. Det är som en förfest varje dag mellan 06 – 09 på morgonen. Då blir man ödmjuk och inser hur lyckligt lottad jag är. Är det något annat du skulle vilja säga till Agonyzones läsare?

– Ja. Håll givetvis ögonen öppna på vår nya platta som kommer i oktober. Och även vår DVD ”Rock The Night”, som varit ute ett tag nu. Kolla gärna in den! Eller gå in på vår hemsida och kolla in nyheter och annat trevligt på europetheband.com.

Försäkra dig om att inte missa några hårdrocksnyheter Dagliga nyhetsuppdateringar på www.agonyzone.com

Vi ses på The Zone...

NÄSTA NUMMER Kommer i oktober 2006

Machine Head • Mayhem • John Corabi (ex-Mötley Crüe) Ablaze My Sorrow •Opeth • Och mycket mera!

Agonyzone - at your service since 1996 | 27

www.jam.se

Stockholm: 08-410 510 80 Ljud, Ljus & Trummor: 08-410 510 83 Pro Audio: 08-410 510 92 Akustiskt: 08-410 510 90 Postorder: 08-410 510 80

Malmö: Kalendegatan 9, 040-630 85 50 Göteborg: Första Långgatan 20, 031-422 866

JJlabs C010B

JJlabs ND6000

Storsäljare som tål att jämföras med betydligt dyrare modeller. Fordrar 48V fantommatning.

Inbyggt hi-pass-filter med intern omkopplare.

Shockmount ingår.

Det här har varit vår mest sålda stormembransmik under flera år.

Köp gärna på öppet köp! 795:-

Bästa sångmiken! för pengarna tycker vi!

PopStop Det bästa puffskyddet är av plåt och tål hård törnar.

Funkar mycket bättre än syrrans strumpbyxor på en galge. Ta med annonsen när du köper stormembransmikrofon på JAM så bjuder vi på ett PopStop ! Annars 295:-

Made in Sweden! Äntligen kan vi börja sälja mikrofonen som gjorde så stor succé på AES i Paris.

Produktionsstart i juni.

En fantastisk mikrofon för både sång och instrument.

En rörmik med nya bättre egenskaper tack vare det revolutionerande triangulära membranet. 11.875:-

Studio Projects B1 Testad i Studio sommaren 2005: "Studio Projects har lyckats.

Ljudet är rent, välbalanserat, snyggt och ofärgat. Det är lätt att tro att man lyssnar till någon betydligt dyrare." "Såväl kvinnlig som manlig sång blir korrekt återgiven utan att överdriva eller färga några områden. Det är luftigt och öppet men ändå en värme i botten som komplement till den öppna diskanten."

Pris 975:- inkl shockmount.

JJlabs SCVC EH203 Ytterligt hårt riktad supercardioid kondensatormik med fantastiskt sound och låg feedback - för dig som har väldigt bra mikteknik.

995:-

För dig som har väldigt bra mikteknik!

för två!

JJlabs OHX2

HÖRLURAR! För hemmastudion, studion & MP3-spelaren Hörlurarna köper du hos oss på JAM! På bilden är det Charlotte med ett par DJ-lurar som heter JJlabs DJ-H1 för 595:Vi har stort sortiment från Audio-Technica, AKG, Sennheiser, Ultrasone, Stanton osv. Titta in!

JJlabs OHX2 2 st overhead kondensatormikrofoner Kräver 48V Phantommatning 595:-

JJlabs Ribbon

JJlabs DBD1

Äntligen bra bandmikrofoner till bra pris! Köp gärna på öppet köp och prova!

JJlabs HRM-4 Ribbon som lämpar sig ypperligt till sång och trummor. 1.795:JJlabs HRM-7B är mer lättplacerad och allround. 1.395:Mikhållare, kabel samt vadderad väska ingår.

HRM-4 Ribbon

JJlabs Ehrlund Triangle Condenser

995:-

Jämför gärna med t ex SM58!

Din personliga mikrofon går ner i handväskan.

Utsätt dig inte för andras baciller i onödan. Rekommenderas för KARAOKE av Sam Din HA (Lydia Sam) filmstjärna & TVpersonlighet i Hongkong.

OKAY.II kostar 295:-

Vi har dom - nytt och beg.

Köper - byter - säljer

Den bästa baskaggemiken för baskagge för pengarna tycker vi.

Backplans konstruktion gör att du slipper krana soundet med EQ. Jobba med avstånd och vinkel mot skinnet istället! 795:-

Line Audio Design CM3

JJlabs EU-4700 med 4 handmikar eller 4 headsets + bodypacks eller 2 + 2 kostar 3.995:-

JJlabs HS06B

JJlabs DK7S 7-mikars paket för trummor 1.395:-

JJlabs EA009B Rörmik med klass!

Headsetmik du hänger du på örat.

Hudfärgad mini-kondensator som är nästan osynlig vid användning. Perfekt för trådlöst. 995:-

Tycker du vintage ofta betyder muddigt och instängt?

Då har vi något för dig - prova vår rörmik som känns tydlig och distinkt i diskanten, har en bra basåtergivning och fortfarande en lätt karaktär av rörvärme.

Rundtagande-8:a-Kardioid.

Fjädrande upphängning, kablar och väska ingår i priset som nu är sänkt till 2.895:- (3.995:-)

Aktivt PA-system

Aktiva system JJlabs 0610Active

3 storlekar!

400W systemet på bilden kostar bara 5.995:- och väger bara 27Kg komplett!

Kolla mer på jam.se

JJlabs mellanmodell av dom nya aktiva PA-systemen heter JJlabs 0815Active, är på 600W RMS och kostar bara 8.995:- komplett med stativ!

2

JJlabs A-absorb ljudabsorbent. 4m 595:-

Uppföljaren till fantastiskt populära CM2 - den här är fylligare i basen och har ännu lägre brus.

Line Audio Designs nya CM3 fångar de minsta akustiska detaljerna med minimal färgning, samtidigt som den klarar tuffa tag.

Neutral återgivning både on- och off-axis. En allroundmikrofon för högkvalitativ uppmikning av stråk-, sträng- och blås-instrument, röst, kör, piano/flygel, trummor/overhead osv. Lika självklar i studion som på scen. Svenskbyggda! 995:-

Munspelsmik! Andra mikar?

JJlabs HZD-1 Gammaldags sound till rätt pris - det här är en nostalgimik som låter helt rätt på både munspel och sång om du vill ha skitigt och gammalt sound. Öppet köp är OK med oss! 695:JJlabs 1218 heter den största modellen i den nya aktiva PA-serien. 18" sub + 2 st satelliter med 12" + horn. 1200W RMS. 14.995:-.

Så här ser subben ut från baksidan.

Shure, Audio-Technica, AKG, Electro-Voice, JJlabs, Line Audio Design, MXL, Neumann, RØDE, Samson, Sennheiser, Shure, Studio Projects mm.

Kolla med oss - vi kan mikar!

ESI nEar04 - aktiva närfältsmonitorer. Pris/par.

Tillfälligt parti - passa på!

2.195:-

NU 1.495:-

Med res. för ev. prisändringar och rutten korrekturläsning - priser från 5 juni 2006