Möta och utforska

ömsesidigt lärand e, delande av tro och liv samt gemensamt arbete för rättvisa och fred ligger i den världsvida kyrkans dna. Såhär i påsktid tjänar lärjungarnas omtumlande möte med den okände gestalten längs vägen till Emmaus som ett tydligt exempel på människan som en ständigt lärande och reflekterande varelse (Lukasevangeliet 24). Det handlar om ett lärande som aldrig tar slut, som alltid äger rum i samspel med andra och som framträder på nya sätt beroende på sammanhang.

Nya kunskaper och erfarenheter länkas till redan etablerad och beprövad sanning. Kartbilden ritas om, perspektiven vidgas och bilden av verkligheten djupnar. Den egna livsberättelsen kopplas samman med Guds stora berättelse om hela skapelsen. Vi lär hela tiden nytt, omprövar det vi tagit för givet och tvingas därmed till att också lära om. Det gäller den enskilda människan lika mycket som samhällets institutioner i stort.

En sådan lärprocess har ställt världens kyrkor inför smärtsamma, nödvändiga och självkritiska frågor om hur och på vilka sätt deras lära och lärande påverkar människor, styr dem och utövar makt över dem. Hur skapar vi rum och rymd för nyfikenhet, mod och glädje att på allvar möta och utforska också det som är främmande och okänt?

Hur blir mötet med ”den andra” också ett möte med mig själv? Och vilkas röster och erfarenheter ges utrymme i ett sådant arbete?

Lärande är ett dynamiskt begrepp. Dess betydelse har skiftat över tid och låter sig inte fångas i en enkel definition. Att i dialoger och utbyten värna ömsesidighet, lyhördhet och respekt är något som hela tiden måste försvaras och vinnas på nytt. Inte minst i vår egen oroliga tid.

johannes zeiler är domkyrkolektor i Linköping och medlem i Uppdrag Missions redaktionsråd

Alltid 4 krönikan

6 enkäten

19 recension

31 betraktelsen

34 stipendierapporten

38 stipendiaten

39 om LMS

12 ”man kan göra mycket mer när man har stöd”

Francesca de Gasparis besöker Sverige och berättar om de månader när vattnet i Kapstaden höll på att ta slut – och om hur gemensamma ansträngningar gav resultat.

20 ”det viktigaste är tilliten”

En indisk ekonom, en walesisk bonde och en präst som har grundat en naturvårdsrörelse arbetar tillsammans med organisationer, jordägare och företagare för att rädda floden Wye Wales.

24 ”jag tänker inte vara rädd”

Många svenskar var med när Sally Azar prästvigdes för Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land i Jerusalem i januari i år.

28 ”det finns inga förhärdade hjärtan”

Syriska Ola Salehs första arbete i Sverige blev på Fryshusets avhopparverksamhet Exit. Hennes chef där var en före detta nynazist – som blev hennes vän.

32 kvinnor lever extra farligt finns det några sammanhang där människor tar sig tid att lyssna på varandra? Det kanske inte verkar så när man tar del av världens stora nyheter, men de innehåller ju inte allt. Rörelsen för receptiv ekumenik gav oss ursprungsidén till det här numret, och när den väl fanns var det som om ett album öppnade sig. Tre fågelskådare på besök från England och Wales berättade om hur Nordstjärnan är inspirationen för det omställningsarbete som de har engagerat sig i tillsammans: vi behöver en gemensam orienteringspunkt, och om vi möts och samtalar är allt inte så omöjligt som det först kan verka, inte ens projektet att rädda en av Storbritanniens mest förorenade floder. Francesca de Gasparis kom också till Sverige, och hon berättade om en återupptäckt källa Kapstaden och om hur människor från olika trossamfund kan stötta varandra. Emma Gunnarsson kom hem från Kyrkornas världsråds möte i Karlsruhe med ett nytt förbönsämne och vet att någon annan ber för det hon själv lämnade.

För kvinnor som arbetar för mänskliga rättigheter i Latinamerika kan redan det faktum att de visar ett engagemang resultera att de utsätts för våld.

ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION