FÖR ATT DU FANNS
Dikter om sorg och samhörighet
SVEN HILLERT argument
FÖR ATT DU FANNS
Dikter om sorg och samhörighet
HILLERT argument
SVEN
Inledning
Min pappa blev nästan hundra år. Jag hade förlorat mamma några år tidigare, men det var när pappa dog som jag förstod att det var på riktigt.
Något av min sorg och brottning med livet tog form som dikter till pappa. Jag fick uppleva det som andra har berättat. Att stanna upp inför döden kan bli en hjälp att förstå livet.
Många av oss mår också bra av att prata med andra om livet och döden. Att känna igen och möta olikheter. Och röra vid de stora frågorna tillsammans.
Nu lämnar jag över mina ord till dig som läser. Kanske kan de inspirera till fortsatta funderingar. Och nya samtal.
Karsjö om hösten
Sven Hillert
2
Förord
Jag sjöng för dig den natten
när inga sånger fanns, när allt var tyst och inga toner ljöd.
Jag sjöng dig över vattnen på väg mot ingenstans. Jag sjöng tills jag förstod att du var död.
Försiktigt med min kind intill ditt öra jag viskade mitt »Tack och gå i frid«. Jag trodde nästan att du kunde höra fast du låg tyst och orörlig bredvid.
3
✶
Ta farväl
Din hand när blicken inte längre söker.
Din hand när orden inte längre bär.
Din hand när bara huden ännu möter.
Din hand som tecken på att du är här.
5
När andningen tar pauser men pulsen håller i, då finns det ännu något lite tid.
✶
Du andas ut med all din kraft ditt sista andetag.
Och allt tar slut som vi har haft i livet, du och jag.
✶
Så obeskrivligt stilla, du andas inte mer.
Så fullkomligt naturligt, men gräsligt onaturligt när det sker.
6
Med halvöppen mun och huden är gul.
Så vacker du är, men döden är ful.
Hur kunde det gå på ett ögonblick att lämna ifrån sig allt?
Nu sitter jag här vid en livlös kropp där förut jag såg en gestalt.
7
✶
Vill inte förstå
Sorg och världen är förändrad.
Sorg där livet skiftar färg.
Sorg när vinterljuset bländar.
Sorg igenom ben och märg.
9
Jag fattar, som barnen säger.
Jag fattar
att du måste dö,
att nästan nittioåtta år
är orättvist länge, att mina sextiotre med dig är oförskämt många.
Men det är bara huvudet som fattar.
Resten av mig protesterar vilt och vanvördigt.
10
Jag sjöng för dig den natten när inga sånger fanns, när allt var tyst och inga toner ljöd.
Jag sjöng dig över vattnen på väg mot ingenstans.
Jag sjöng tills jag förstod att du var död.
www.argument.se