INFÖR DITT LEVANDE ANSIKTE
En pilgrimsvandring genom kyrkans år
argument Magnus Malmgren
argument Magnus Malmgren
Intoning
Ge och bli given liv 14 Bruka mig!
15 När vägar korsas
16 Lär mig att lyssna
17 Se också mig
18 Bevara oss från rädslan
19 Gyllene regeln
20 Besinning 21 Ditt rike finns inom mig
22 Det heliga i det vanliga
23 Du är gåtan
24 Du
25 Vid källan
26 I din närhet vilar jag
Gud, min medvandrare Första till fjärde söndagen i advent
30 Att möta dig med jubel
Kom
Räta krökta ryggar
Du som tog din boning i en kvinnas kropp
som vandrar i mörkret
ett stort ljus Julnatten till kyndelsmässodagen
Välsigna rastplatsen
Du som blev människa
Bön med Stefanos
Rakels gråt
Förvandla oss
1 Ge din kyrka kraft
Stjärntydarbön 43 I Kristi spegelbild
4 Jag bär på en törst
Med Abraham, Mose och Sonen
Dina händers beröring 47 Jesus, kom! 48 Kalla oss ut! 49 Inför det heliga barnet
Vandra kärlekens väg
Förfasta och fasta
52 Låt mig komma till mig själv
53 Var finns det bröd?
54 Du som var de minstas vän
55 Bara din kärlek
56 Ökenvandringens förvandling
58 Kalla oss
59 Sanningens pris
60 Se möjligheterna
61 Syndabekännelse
62 Att efterlikna Maria
Se, vi går upp till Jerusalem
Stilla veckan
66 Därför vill jag kalla dig min Gud
67 Ge mig bröd
68 Var är du, Gud?
70 Tänk att få vända om
7 1 I påskens glädje
72 Lär mig bönens språk
Andra söndagen i påsk till annandag pingst
76 Jag kan inte lämna dig
7 7 Herren är min herde
78 Kärlekens gåva
79 Konfrontera mina rädslor
80 Låt din vilja ske
81 Upplys mitt inre
82 Om Andens hjälp (nio sätt att be)
84 Överlåtelsedans
86 Bön om Anden
Heliga trefaldighets dag till fjärde söndagen efter trefaldighet
90 Mitt liv i din hand
91 Jag tror
92 Ge oss ett riktmärke
93 Vänd mina steg tillbaka (quo vadis)
94 Överlämnande
95 I dig vill jag finna min grund
96 I profeternas spår
Apostladagen till elfte söndagen efter trefaldighet
100 Till de förtrycktas Herre
101 Att följa Jesus
102 Vägledning
103 Allt i mig är bön
104 För det goda arbetet
106 Som en sten faller genom mörkret
107 Låt oss växa i mötet med dig
Tolfte till tjugoförsta söndagen efter trefaldighet
110 De minsta
112 För de namnlösa helgonen
113 Du känner min längtan (pilgrimens nyckelord)
114 Omsorg om medmänniskan
116 Kristi kropp
117 Överlåtelse
118 Låt mig få välkomna dig
119 Öppna oss för din rikedom
120 Ta mig till det oväntade
121 Verka i mig
122 Kallad till omvändelse
123 Hjälp mig att följa dig
Tjugoandra söndagen efter trefaldighet till domssöndagen
126 Alla Guds helgon
127 Du bär mig
128 Vingens bön
129 Bön om omvändelse
130 Jag vill
131 Jag väntar dig (en Patmosbön)
132 Ditt namn är Helig
136 Välsigna mig
137 Min oro i dina händer 137 Aftonbön 138 Pax
139 Om att få välsigna livet
139 I änglars sällskap
140 Må din väg gå dig till mötes (Psalm 730)
142 Bönerna kopplade till kyrkoårets dagar
Jesus, vi kommer till dig med all vår oro.
Det finns så mycket ont som sker.
Ibland är vi så trötta på att ropa vårt kyrie eleison.
Det är så svårt …
Förbarma dig då över oss.
Omvandla vår vanmakt till kamplust, vår sorg till medkänsla.
Låt oss leva med den kunskapen för ögonen att varje god handling gör skillnad –
ty du finns med i den och låter den bära välsignelsens frukter.
Också mig bär du.
Därför vill jag kalla dig min Gud.
När jag hålls fången av det som begränsar och förtrycker, i skammen inför andras blickar –då kommer jag till dig.
I din skyddande hand får jag blomma.
Jesus Kristus,
ge mig det bröd som ger liv: den tjänande ödmjukhetens bröd, den lyhörda lydnadens bröd, den frigörande trons bröd.
Ge mig det bröd som förvandlar svagheten som jag förväxlade med styrka –så att den förbyts mot den kärlekens kraft som jag misstog för svaghet.
Jag vet att du känner och älskar mig sådan jag är och ber om hjälp att se mig själv med dina ögon.
Som du älskar mig, så ber jag att få älska andra. Förena oss till ett enda bröd, en enda kropp i dig.
Du ropar ut din övergivenhet:
»Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?«
I denna stund ljuder genom dig hela skapelsens vanmakt och smärta, alla ohörda rop.
Var är du, Gud?
Hur ska vi kunna bevara vår tro
när vi lämnas i ogärningsmäns händer?
Hur kan du finnas, Gud, i den söndertrasade värld som lämnas kvar
när vi sett vad människor gör mot varandra?
På ditt kors blir all vår smärta synlig men också den vanvettiga förtröstan som inte låter sig kuvas.
I döden och lidandet ska det växa till en obetvinglig kraft –ditt segerrika ja till livet.
Låt oss få vara med dig där –låt ditt ja ljuda in i vårt väsens djup tills allt i oss förenats med dig. Låt allt i oss få nå sin fullbordan.
Tänk att få vända om, klättra ut ur gravens mörker, med ängelns ord inom sig:
Han är inte här.
Han har uppstått som det var sagt.
Hur skulle världen då se ut där vid gravens öppning?
Den nya världen, återuppstånden.
En hemlig värld av oändlig, obegriplig glädje.
O, himmelska glädjedans!
O, Guds påsk som från himlen sänks ner till jorden!
O, gränslösa glädje när nattens skuggor jagas undan!
Livet ges åt alla, himlens portar står öppna.
Kristus har uppstått!
Han har brutit sönder dödens fjättrar, löftena har gått i uppfyllelse och sångerna kommit tillbaka till jorden.
Ingen ska mer behöva sörja, himmelriket står öppet för alla. Ingen ska mer behöva ängslas, ljuset tänds i gravens mörker.
Ingen ska mer behöva frukta, för vi har uppstått med Kristus.
Ja, Kristus har uppstått och döden är besegrad.
Kristus har uppstått och de onda makterna är övervunna.
Kristus har uppstått och änglarna jublar.
(Inspirerad av urkyrklig påskbön)
Jesus, vandra hemlig vid min sida.
Tala till mig med ord som väcker mig till liv.
Gör mitt hjärta brinnande.
Du klädde världen i nya ord och fyllde den med ljus.
Lär mig att lystra till dig –inte bara med mina öron utan med hela min varelse.
Lär mig att tala kärlekens språk –inte bara med min mun utan med hela mitt liv.
Jesus, gör min kärlek starkare än mitt tvivel.
När jag är på väg att överge dig, att ge upp mitt hopp –låt då tillgivenheten få mig att stanna.
När jag inte orkar tro, hjälp mig då som du en gång hjälpte Tomas, din lärjunge.
Jag kan inte undfly dig, så jag ber dig:
Kom och ställ dig framför mig!
Låt mig få se dig, röra vid dig, ana din omsorg om mig.
Ge mig din frid!
Gud, låt mig få vara i den ljusa dal där bönen strömmar fram som en vårflod.
Låt mig få bo i tystnaden och den stilla väntan.
Låt mig finna sinnesro.
Låt mig finna lovsången som bor i mig.
Människovordne, lär mig att gå bortom mig själv och utöver mitt eget, för att se världen, och i varje möte skapas på nytt.
Din är den verklighet
där döden bryts ner av livet, inte tvärtom.
Den yttersta gränsen går genom dig.
Genom dig blir världen annorlunda.
Du säger: tro detta, så ska du leva.
Och jag tror …
Herre, hjälp mig att konfrontera mina rädslor så att mitt liv kan formas av det jag älskar –inte det jag fruktar.
Hjälp mig att pröva mina tankar mot det kärlekens exempel som du givit.
Hjälp mig att ta emot din förlåtelse så att jag kan förvandlas genom din nåd.
Låt din vilja ske.
Jag vill ödmjuka mig, som flöjten ödmjukar sig för tonen som den skapats att frambringa.
Tonen som är flöjtens bestämmelse.
Tonen som fanns före flöjten och som lärde den att vara flöjt.
Jesus, låt inte mörkret tala till mig.
Du möter mig på korset: när inget hopp tycks vara möjligt, när livet förnekats och motståndet brutits.
Du som uppstigit till himlen och därifrån ska komma åter:
Låt ditt ljus lysa över mig.
Fyll min själ med ljus.
Jag böjer mig inför dig i tacksamhet, du livets ursprung och källa.
Jag överlämnar mig helt åt dig, du som är mig nära i varje andetag och hjärtslag.
Jag ropar till dig: Se min nöd!
Gud, var mig nådig, förbarma dig!
Jag faller på knä inför korset: Herre, min räddning! Omslut mig med kraften i din kärlek!
Jag håller fram mina händer. De är tomma –men du fyller tomheten med din Ande.
Jag sträcker ut mina armar och omfamnar allt skapat i min förbön.
Jag sträcker mina händer mot himlen och låter den himmelska lovsången strömma genom min varelse.
Jag öppnar mitt hjärta för ditt heliga Ord.
Jag vill vara i din röst, leva genom ditt löfte.
Mun vid källa.
Jag tar min stav och börjar gå.
Du visar mig vägen, går vid min sida.
Gör mig villig, i varje steg, att följa dig.
Rör vid mitt hjärta, öppna mina läppar!
Låt min röst få sjunga ditt lov!
Lyft mina händer mot himlen!
Lyft mina fötter från marken!
Fyll mina ögon med ditt ljus!
Res mig upp!
Låt mig få ta emot dig med hela min varelse.
Öppna min kropp för din närvaro, öppna min själ för din kärlek, öppna alla mina sinnen för din skönhet!
Låt mig få dansa mina böner inför dig, liksom kung David en gång.
Överlämna mig åt dig, kasta mig in i dig, i varje andetag.
I varje hjärtslag.
I dansen överlämnar jag min glädje. Jag skriver ljudlösa ord över marken.
I rytmen blir jag ett med dig, med livet som strömmar fram.
I mig, över mig, genom mig.
Trösterika Ande, du källa till glädje och frid, blås liv i våra hjärtan.
Avslöja för oss livets djupaste mening och gör oss villiga att ta emot den.
Inför ditt levande ansikte väver samman kyrkoårets rytm med den egna bönen.
Här finns ord som tröstar i mörkret, stärker i kampen för rättvisa och bjuder in till en djupare gemenskap med skapelsen och Skaparen. Oavsett var på livets pilgrimsvandring du befinner dig blir bönerna till följeslagare på vägen.
De 120 bönerna sträcker sig från adventstidens förväntan till domssöndagens eftertänksamhet och speglar allt från tacksamhet och förtröstan till ansvar för skapelsen och kamp för rättvisa. De kan användas för den egna andakten, församlingens gudstjänstliv eller pilgrimsvandringar.
WWW.ARGUMENT.SE
Magnus Malmgren är pilgrimspräst i Lunds stift.