Framtidspiloter by Argument Förlag

Mia Bรถrjesson

framtids piloter argument

Framtidspiloter Mia Bรถrjesson

ARGUMENT

KLIMAT SMART VAL

© 2013 Mia Börjesson och Argument Förlag AB Foto © Shutterstock.com Tryck: Inprint, Lettland ISBN: 978-91-7315-403-1 Argument Förlag AB, Box 98, 432 22 VARBERG Tel: 0340-69 80 00 | Fax: 0340-69 80 10 www.argument.se | info@argument.se

Inledning Vad skulle det göra för skillnad för dig om du vaknade på morgonen och tänkte »Jag är en av de bästa föräldrar som någonsin har funnits«? På vilket sätt skulle dina barn märka om du tänkte om dig själv att du är en livsviktig person för dem? De flesta som får sitt första barn tänker nog att de ska göra allt lite, lite bättre än sina egna föräldrar och försöker sedan att nå dit. Om varje generation föräldrar har tänkt så, kan dagens föräldrar vara de bästa som någonsin funnits! Tilltron till att föräldrar både kan och vill är det grundantagande som genomsyrar detta häfte. Jag är nämligen övertygad om att tankar läcker och att känslor smittar. Med den övertygelsen är det nödvändigt att föräldrar har goda tankar om sig själva och sina möjligheter i föräldraskapet. Under lång tid har jag i mitt arbete som socionom, samtalsterapeut och föredragshållare mött ungdomar. Det startade tidigt 1980-tal, då jag i

arbetet som fältassistent såg att det viktigaste för att det skulle gå bra för tonåringarna jag mötte var att deras föräldrar deltog i motivationsarbetet. Senare var jag med och utvecklade föräldragrupper på ungdomsmottagningen i Partille under många år. De senaste åren har jag deltagit i program i Norge, vars syfte är att skapa mötesplatser för tonårsföräldrar. Min erfarenhet är att föräldrarna är livsviktiga för tonåringarnas hälsa och framtidstro. Dessutom att de har kompetens och resurser, som kan ge både dem själva och de unga en bra självbild och ett gott självförtroende. Därför kan vi genom föräldrarna skapa förutsättningar för att stärka hälsan hos våra ungdomar. Det finns många program och kurser för föräldrar som utgår från vilka problem som finns i föräldra skapet. Utgångspunkten är att om man visar på felen, skapas förutsättningar för förändring. Det fungerar för en del. Men min utgångspunkt är en annan – att när föräldrar ska behålla och öka sin styrka behöver fokus ligga på resurser, tillgångar, kompetenser och framgångsrika strategier.

»Psykisk hälsa handlar om vad det är som gör att vi mår bra, vad som ger god självkänsla och hur man kan utveckla ett bra självförtroende. Det visar på vilka modeller, strategier och lösningar vi behöver för att klara av problem och hinder vi kommer att möta i livet, små såväl som stora.« (Mästerverk och mirakel, Mia Börjesson, Studentlitteratur, 2008)

Jag tror inte att det behövs fler tidningsartiklar, tvprogram eller möten om vilka problem man möter som tonårsförälder. Föräldrar behöver istället tips och idéer på hur de hittar framkomliga vägar och hur de får tillgång till sin egen styrka för att kunna övervinna hinder. De behöver motivation och mod för att lära nytt och våga prova nya strategier. De behöver tilltro till sig själva, sina barn och andra vuxna runt omkring. Alla människor möter problem och bekymmer i livet. Alla möter sjukdom, sorg, tvivel, svek och annat som gör livet svårt. Ingen kommer undan. Därför har vi alla nytta av att lägga fokus på hur man som människa/förälder kan ta sig igenom, över, under eller runt de hinder som kommer.

Det är värdefullt att få inspiration från dem som har klarat av stora påfrestningar, att få tillgång till många olika användbara strategier. Livet är ett enda stort detektivarbete, där det gäller att hitta och använda både synliga och dolda talanger och resurser. Alla har nytta av förslag och tips! Jag är helt övertygad om att tillsammans med andra kommer vi längst. Genom att dela med oss av framkomliga strategier till andra och samla på oss andras erfarenheter hittar vi vägen framåt. Därför är det här häftet inte skrivet som en del av självhjälpsbranschen. Det är en del av tillsammansbranschen!

Ut ur cockpiten Det är något fascinerande med flygplan och dess förmåga att lyfta och ta sig till önskat mål. I mitt arbete ingår flygresor i stort sett varje vecka. Det är en värld med både glädje, utmaningar, rädsla, förhoppningar och drömmar – precis som livet självt! Resandet är en metafor för allt vi företar oss i livet. Vi startar från olika flygplatser och startbanor, vi lyfter olika snabbt och tar oss fram med olika hastighet. Det är stor skillnad på ett jetplan och ett propellerplan. Det är mycket som påverkar hur landningen ska bli och om målet kommer att vara som vi tänkt oss. När man tänker på en stor flygplats, där mängder av flygplan lyfter och landar i en strid ström, börjar man snart också fundera över hur allt detta kan fungera. Vad är det som gör att alla flygplan kan landa på rätt plats och vid rätt tidpunkt, samtidigt som alla plan som ska lyfta också gör det på rätt tid och från rätt plats?

Det är förstås mycket som bidrar till detta, men några som jag ständigt återkommer till med beundran inför är alla de som arbetar i flygledartornen. Flygledarna. De måste vara 100 procent närvarande och i ständig kontakt med piloter och de som arbetar på marken för att allt ska fungera. De ger instruktioner till dem som manövrerar flygplanen med kompetens och skicklighet. De samverkar med dem som sköter banan för att landningen ska bli säker. Det känns tryggt och bra för mig och alla andra som flyger. Det här är en spännande metafor för barnuppfostran. När barnen är små, sitter vi föräldrar i cockpiten och styr deras flygplan. Vi bestämmer vad de ska äta, när de ska sova och avgör hur de mår. Vi talar om vad de ska göra och tilldelar dem egenskaper och aktiviteter. På det här sättet behöver det till viss del vara när barnen är små. Vuxna ska sitta i cockpit och köra planet, det är vårt ansvar. Förbereda, hjälpa till att starta, hålla kursen och flyga till rätt mål. Ingen vill landa på en flygplats där flygledarna gått hem för dagen, och likadant kan det vara för

våra tonåringar. Det är mycket lättare att hitta självförtroendet att ge sig ut och flyga på egen hand, om man känner att man har gott stöd från flygledartornet. Vi gör tusentals omstarter under uppväxten och kanske varje dag kan ses som en ny resa. Lyckligtvis finns det ofta människor med olika kompetens runt omkring föräldrapiloterna. Äldre ungdomar kan med glädje berätta om förskolepersonal och lärare, tränare och andra som haft stor betydelse under uppväxten. När barnen är riktigt små är det väldigt tydligt att föräldrarna sitter i cockpiten, men tankesättet följer ofta med långt upp i åldrarna. Den 10-åriga flickan kommer hem från skolan och pappa ropar från köket: – Kom, Linn, vi ska äta! – Jag är inte hungrig, svarar Linn. – Det är du visst. Kom nu! ropar pappa bestämt. Ett annat exempel som äldre tonåringar kan berätta om är den klassiska frågan från en förälder:

– Är du ledsen? – Nej, svarar tonåringen. – Jo, jag ser att du är ledsen. – Nej, bara lite trött kanske. – Har någon varit dum i skolan? – NEJ! blir det irriterade svaret då. Vuxna läser av och »bestämmer« hur de unga mår och känner för tillfället. Men här någonstans behöver vi föräldrar byta roll. När barnet växer och så småningom blir tonåring är tanken att vi vuxna ska flytta ur cockpiten så att tonåringen får ta över. Tonåringen ska ju förbereda sig, inhämta kunskaper och träna färdigheter för att lära sig hantera sitt flygplan själv – en förutsättning för att bli vuxen. I det ingår också att de unga måste få testa, misslyckas, göra om och komma igen. Tonårstiden är en tid för frigörelse och förberedelse, för att kunna ta hand om sig själv och bli en självständig person. När tonåringen tar över cockpiten, blir vår roll som vuxna istället flygledarens. Under tonårs tiden kan det innebära att vi som flygledare diri-

gerar och styr trafiken. Bestämmer ankomsttider och avgångstider, vilken startbana och landningsbana som kan användas. Vi tar även beslut om resmål, både destinationer på nära håll och resor med långa avstånd, antal passagerare och bagaget. Detta för att göra det så säkert som möjligt för framtidspiloten – det vill säga tonåringen. I detta ingår också att piloten tar vissa risker och vågar ta beslut för att överhuvudtaget kunna flyga. Därmed är det bra om andra vuxna också kan ta roller som tekniker och servicefolk på marken där flygplanet ska landa och starta. Med denna metafor i bakhuvudet vill jag resonera om hur vi kan coacha våra tonåringar.

Att vara tonårsförälder är att befinna sig i en brytningstid. Barnen, som tidigare fått åka med dit föräldrarna bestämt, ska nu utrustas för att själva bli piloter på sin livsresa. Som förälder gäller det att hitta sin nya roll i flygledartornet istället. I Framtidspiloter presenterar Mia Börjesson sina tankar kring föräldraskap utifrån ett hälsofrämjande perspektiv, där fokus ligger på resurser, tillgångar, kompetenser och framgångsrika strategier. Utgångspunkten för hela häftet är att föräldrar både kan och vill.