Tamar: initiativkraft och söner

3.

degen maria bakar reste sig som ett löfte inför framtiden medan ängeln var på besök. Nu är det tid att baka ut. Medan Maria mekaniskt formar bröd med händerna, kommer Tamar, som levde ungefär 1 500 år tidigare, in.

Maria blir inte förvånad – kanske blir inte den som just fått besök av en ängel så värst förfärad av något alls. Hennes lugn kan också förklaras av att Tamar inte är där som spöke, utan som en fantasi. Maria gör så här ibland, frammanar för sin inre syn vänner från de heliga skrifterna. Fantasivänner är bra, till dem kan man säga det man inte kan säga till någon annan.

I dag vandrar Tamar in och slår sig ner i köket. Hon granskar Maria. »Du ser blek ut på något sätt«, säger Tamar.

Maria tar sats. Det är första gången hon kommer att säga de här orden, och varje gång hon kommer att säga dem kommer saker att hända. »Jag är gravid.«

24

Orden tycks svälla som degen nyss, som en gravid mage, och långsamt ta över hela köket. De ändrar allting, de där orden. För all framtid. Tamar svarar med glädje: »Grattis!« Och sedan: »Om du bara visste vad jag gjorde för att bli gravid en gång i tiden!« »Få se, du hade två äkta män som dog utan att du hann få barn med dem.« »Dog«, säger Tamar dramatiskt, »för att Gud dödade dem!« »Och sedan skulle du få gifta dig med den tredje sonen, som man gjorde på den tiden.« »Men min svärfar ljög och lurade mig hela tiden. Det blev inget av med det. Bara undanflykter hela tiden.«

Tamar stirrar ilsket under sina ögonbryn. Maria tycker nog att Tamar verkar lite väl upprörd, med tanke på att hon lurade sin svärfar också. Hon säger det. Tamar svarar nöjt: »Ja! Jag klädde ut mig till prostituerad och låg med honom i stället. Allt för att få barn. Och i stället för att ta betalt fick jag hans sigill som pant.« »Och så blev du« – Maria sväljer – »gravid!« »Med tvillingar! Inte illa! Och så kunde jag med panten bevisa att han var far till barnen.« »Och du räddade dig själv och barnens framtid.«

Tamar nickar, sträcker ut sig i sin stol och ser förväntansfullt på Maria: »Men berätta nu. Hur gjorde du för att bli gravid?« »Ehmm… Jag gjorde… ingenting.«

25

Tamar höjer ett ögonbryn, det första av alla ögonbryn som kommer att höjas över den här graviditeten. »Ingenting?«

Maria sväljer och uttalar den sanning som inte alls känns sann. »Det kom en ängel och sa att jag skulle föda Guds son.«

Tamar stirrar på henne, betraktar hennes bleka ansikte, rastlösa händer. Hon ser oron, utsattheten. Tamar har själv gått ensamhetens väg – så ensam man kan vara med tvillingar. Man kan vara hur ensam som helst med tvillingar, det är Tamars erfarenhet. Och samtidigt aldrig ensam.

Tamar lägger en lugnande hand på Marias axel. Då brister tre orosfrågor ut, tre av de många hundra som trängs inom Maria: »Vad ska jag göra, Tamar? Vad ska jag säga? Alla kommer att… Du vet att Josef skulle kunna stena mig?«

Tamar känner ingen oro. Århundradena gör det med en, skrapar av en paniken inför livets oväntade vändningar. Ger en ett evighetsperspektiv. Maria fortsätter: »Och min mamma… hon kanske inte skulle stena mig, men hon kan bli arg.«

Tamar kan inte låta bli. Hon skrattar. Arga mammor, tänker hon, ja, jo, själv vet hon allt om att bli arg. Det kommer med rollen. Försiktigt försöker hon påminna Maria om perspektiven här: »Du vet att min svärfar hade rätten att få mig dödad. Men genom Guds nåd och min planering hade jag bevis på att han var far till sönerna. Gud skyddar.« Hon ler emot Maria, som ser allt annat än lugnad ut. »Och ja«, fortsätter Tamar, »mammor

26

brukar vara bra på ilska. Du kommer också att bli arg ibland när du blir mamma.«

Maria stirrar. Det är som om den tanken slår henne för första gången, att hon kommer att bli en mamma. »Jag fattar ingenting, jag vet inte vad jag ska göra. Jag hade en bild av hur det skulle bli. Jag skulle äntligen få passa in. Vara fru. Som alla andra flickor. Josef skulle snickra möbler, vi skulle få barn, men…« »Lite mer traditionellt?« Tamar suckar, det här känner hon till. »Det går inte alltid att få det som man hade tänkt. Men det går ändå. Du kommer att lösa det här, annars hade inte du fått det här uppdraget.« »Men jag …« »Om Gud litar på dig, så kan du lita på dig.« »Men jag är …« »Vad är du? Ovanligt väl rustad för ditt uppdrag? Den rätta personen i världshistorien som kan göra detta? Den som innerst inne vet att hon kan?« »Jag är… rädd!« »Det är klart att du är. Men sa inte ängeln något om det?« »Tja. Jo. Han sa ordagrant: ›Var inte rädd.‹ Inte till så stor hjälp. Jag slutar inte vara rädd för att någon säger till mig.« »Vad sa han mer?« »Eh… Barnet ska bli stort… Heligt barn, Guds son… Min släkting Elisabet väntar också ett barn trots sin ålder… Inget är omöjligt för Gud. Sådana saker.«

27

Tamar stannar vid den viktigaste delen av det Maria säger, upprepar det. »Ingenting är omöjligt för Gud.«

Maria fnyser. »Men jag är så ensam. Gud är med mig, jag vet, jag vet. Men jag känner mig – ensam.« »Du vet vad du ska göra«, säger Tamar med ett irriterande lugn. »Nej! Visste du alltid vad du skulle göra?« »Nej, jag gjorde vad jag var tvungen att göra. Och du kommer att göra vad du är tvungen att göra.«

Tamar reser sig, men hejdar sig när hon ser hur övergiven Maria ser ut. Återigen slås hon av den där ensamheten hon ser. Den kan ingen dela med henne, minst av allt någon som bara är där i fantasin. Maria korsar armarna och ser kaxig ut. »Skulle inte du gå?« frågar hon, surmulet som bara tonåringar kan.

Tamar ler. »Inte utan att välsigna dig. Jag vet hur det känns att vara ung och olik alla andra som kommit före. Så jag vill välsigna dig, Maria.«

Och så rinner orden ur henne, och Maria hinner inte ens grubbla över om ett fantasibesök från skrifterna kan välsigna, innan Tamar säger: »Jag har också varit missförstådd, ensam och förtvivlad.

Du kommer också att klara allt som händer dig.

Gud give dig initiativkraft nog att ta kommandot, kärleksfullhet nog att fortsätta ditt goda liv.

28

Gud ser oss som vi är och välsignar oss som vi är. Glöm inte det.«

Maria är så förvirrad att hon inte märker när Tamar försvinner, som om hon aldrig hade varit där. Maria sjunker ihop på sin stol. Det finns ingen upptrampad stig att beträda, ingen riktningsvisare. Men otrampad mark innebär också att det är hennes egen väg att gå. Hon vet vad hon måste göra, och hon ska göra det.

Och medan brödet bränns vid, har en ny värld har tagit sin början.

bakgrund

Du kan läsa Jesus släktträd där Tamar är en av de få kvinnor som omnämns i Matteusevangeliet 1:3. Urvalet av kvinnor som får ett omnämnande där är fantasieggande för mig. Jag tror att just Tamar får det för sina okonventionella lösningar och sin drastiska beslutsamhet. Jag tror att hon är en av Marias förebilder i att lösa saker på sitt eget sätt, på det sätt som behövs. Hon har också en stark längtan efter att föra släktet vidare.

Tamar kan vara en förebild också för oss i dag. Hon arbetar inom systemet, men på ett väldigt oväntat sätt. Läs gärna Tamars egen berättelse i Första Moseboken 38:6–30.

Och förresten, självklart kan ett fantasibesök ur skrifterna välsigna, det går alltid att hitta välsignelser i skrifterna.

29

en bön om kreativa lösningar på livets problem

Gud, jag ber för alla vars liv ställts på ända, alla som inte vet vad de ska göra. Hjälp oss när vi inte kan vänta på att någon annan ska ge oss upprättelse och en framtid. Tack för kreativitetens gåva, halsbrytande kvicktänkthet och noggrann planering, Tack Gud, för att du går med oss för att skapa en väg där inga vägar till synes finns. Amen.

30