Maria: fikon och en ängel

1.

du ställer försiktigt en skål med fikon utanför huset där den lille pojken bor. Den där pojken som har världens sorgsnaste leende och ingen pappa, ingen som kan glädja honom med en överraskning då och då. Den där pojken som älskar fikon som bara ett barn kan älska en godsak. Du ler lite, Maria, när du tänker på hur glad han kommer att bli när han ser dem, men när du går igenom byn på vägen hem byggs en annan känsla upp inom dig.

Vreden. Den där välbekanta vreden på världen: Varför tar människor inte hand om varandra? Varför är det bara några få i den här byn som hjälper den där pojken?

Du gör så gott du kan. Du har gjort det så länge du kan minnas. Din mamma brukar säga att du är född att göra det goda, din mormor säger att det beror på att du hamnade utanför, slutade vara en del av gemenskapen, inte passade in. Då började ditt intresse för att hjälpa andra, så säger din mormor.

Din mormor har rätt, åtminstone på det sättet att du är väldigt ensam, att de andra inte tycker om dig så mycket. Hela byn ser dig som främmande, underlig. Det är något med hur du tänker,

13

fungerar, pratar. Du är alltid lite fel, så verkar de andra känna. De blir obekväma. Plötsligt känner du att du inte orkar med detta längre. Och går raka vägen hem för att prata med Herren Gud.

Du tittar bara snabbt till degen du satt på jäsning, sätter dig på en stol och säger ifrån. Bara rakt av. Utan fina lovord, utan åkallanden, utan fromhetsuttryck. Du kniper ihop ögonen och bara säger det: Du är trött på att vara utanför. Du behöver andras acceptans, alla gör det. Du orkar inte själv längre. Och när du öppnar ögonen har något verkligen hänt, för det står en ängel framför dig.

Du känner igen honom, fast du aldrig har sett honom förut. Man känner igen änglar. Så du stirrar på honom, fylld av så många känslor att de inte går att räkna. Men några hinner du få fatt i medan ni tittar på varandra: förundrad, överväldigad, beredd på det mesta.

Ja. Du tror i alla fall att du är beredd på det mesta. Men det är du inte.

När ängeln börjar tala förstår du att han inte är där för att svara på ditt nödrop. Han börjar med att säga: »Var hälsad, du högt benådade. Herren är med dig.« Högt benådad är det sista du är, det hade han vetat om han hört din bön. Du blir förskräckt och då säger han det som änglar alltid säger: »Var inte rädd.«

Du skulle kunna svara att du inte är rädd, utan mest arg och frustrerad. Inte på honom specifikt, det är bara din personlighet. Men du hinner inte, för han levererar nu det märkligaste av budskap. Du kommer för alltid att minnas det ord för ord. De

14

kommer att komma tillbaka till dig i några av livets bästa stunder och i några av de värsta. Ändå är de så omskakande att du inte riktigt förstår dem när de sägs.

Ängeln säger: »Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.

Han ska bli stor och kallas den Högstes son.

Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron och han ska härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde ska aldrig ta slut.«

Och sedan slutar ängeln att prata och tittar på dig för att få någon slags reaktion. Din röst svarar innan din hjärna ens har hunnit ta in budskapet: »Hur ska det gå till?«

Han säger att helig Ande ska komma över dig, och att den Högstes kraft ska vila över dig, att inget är omöjligt för Gud. Och sedan tittar han på dig med plötsligt uppspärrade ögon, och säger med en speciell betoning: »Din släkting Elisabet väntar också en son, nu på sin ålderdom.« Och så lägger han till, med ännu mera betoning: »Ty ingenting är omöjligt för Gud.«

Ingenting är omöjligt för Gud. Han säger det igen, och sedan står han tyst kvar och väntar på något slags svar från dig. Du är omtumlad. Du ville få ett vanligt liv, en nystart från Gud. I stället får du ett uppdrag som inte tar bort smärtan du lever med. Som gör ensamheten större. Svårare. För att inte tala om vad de kommer att säga om dig i byn.

15

Det finns bara ett svar, förstås. Svaret är ja. Du tycker att ängeln ler lite lättat när du säger det. Och så måste du, du bara måste, säga ifrån om det där med att vara högt benådad. Några gränser måste man sätta, även mot änglar. Du tänker inte gå med på vad som helst. »Jag är Herrens tjänarinna«, säger du, och han böjer huvudet, förstår tillrättavisningen. Han går och du är för dig själv igen. Men inte ensam. Inte. Ensam.

Du har aldrig varit med om något som ens avlägset liknar det här. Och samtidigt: du är den enda som har varit med om något som ens avlägset liknar det här. Du sitter på din stol, och försöker ta in att den där känslan av att vara annorlunda nu kommer att finnas kvar hos dig för alltid.

Det kommer att bli hundra frågor igen, det vet du. Från människorna i byn, från dem som viskade så efter det där bröllopet några månader tidigare, från dem som tycker om skvaller, och från dem som liksom din mamma ändå tycker om dig. Och: Vad ska Josef säga? Vad ska du säga till alla?

bakgrund

Det går att läsa om Maria på flera ställen i Bibeln. Matteusevangeliet 1:18–2:23 och Lukasevangeliet 1:26–2:40 avhandlar tiden runt Jesus födelse. I Gamla testamentet finns Jesaja 7:14, som ofta ses som en profetia om det som ska ske med Maria.

Ängeln Gabriel som besöker Maria kan vi också möta på några andra ställen: när han levererar budet om sonen som Elisabet väntar, bara några verser innan den här händelsen beskrivs, och i Daniels bok, kapitel 8 och 9.

Det här mötet mellan en tonårsflicka och Herrens ängel är en av de viktigaste i mänsklighetens historia, men det står inget om regnbågar just där i Bibeln. Däremot benämns regnbågen som Guds löfte i Första Moseboken 9:13.

16

Plötsligt, utan att du har några svar på de frågorna, mitt i alla tankar, stiger ur ditt hjärta ett jubel som inte går att hejda, det kommer bubblande som en ny glädje, och du tar emot glädjen med ett skratt av förvåning, med en glädje som hela universum plötsligt verkar dela med dig. Plötsligt dansar det solstrålar i varje vrå, och fåglarna utanför jublar som på våren, och hela huset fylls av regnbågar. Hoppets tecken, tecknet på att Gud inte överger.

en välsignelse över alla dem som inte passar in

Välsignade vare alla de som inte är som andra, som inte hör hemma någonstans. Välsignelse över var och en som får bära bördor, som andra inte ser eller bryr sig om, som ensamma får ta sig genom dagen och genom natten utan någon som tänker på dem. Tack för att även de allra mest ensamma har dig nära sitt hjärta vid alla tider, har uppdrag och drottningrang i din värld. Ge dem andra människor som kan stötta dem genom det svåra, och mot ett nytt liv. Gud, välsigna dem och var med dem. Amen.

17