Med Gud lever vi utan Gud

MARTIN LIND

Med Gud lever vi utan Gud 30 TEXTER MED INSPIRATION FRÃ…N DIETRICH BONHOEFFER ARGUMENT

Med Gud lever vi utan Gud

Med Gud lever vi utan Gud 30 TEXTER MED INSPIRATION FRÃ…N DIETRICH BONHOEFFER

MARTIN LIND

ARGUMENT

© 2017 Martin Lind och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Citerade texter av Dietrich Bonhoeffer: Liv i gemenskap, Libris Klassiker, 2016 © Dietrich Bonhoeffer och Libris Förlag Motstånd och underkastelse, 2006 © Dietrich Bonhoeffer och Cordia Förlag Efterföljelse, 2006 © Dietrich Bonhoeffer och Cordia Förlag Utgiven med bidrag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse) Grafisk form samt foto: Pierre Eriksson isbn: 978-91-7315-505-2 Tryck: Dardedze holografia SIA, Lettland

Argument Förlag ab Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 www.argument.se | info@argument.se

Jesus kallar inte till nĂĽgon ny religion, utan till liv.

dietrich bonhoeffer

Innehåll

8 16 18 20 22 24 26

Dietrich Bonhoeffer Vem är jag?

En människas liv är oersättligt Tiden Förtvivlan Bön i nödläge »Går vi upp i våra önskningar mister vi lätt det vi bör och kan vara« 28 »Vi är på väg mot en fullständigt religionslös tid« 30 »Tron på uppståndelsen är inte ›lösningen‹ på dödsprob­ l­emet« 32 »Det som går utöver den här världen vill i evangeliet finnas till för den här världen« 34 »Av goda makter underbart bevarad« 36 »Livet här får inte upphöra i förtid«

38

När Gud trängdes bort från det offentliga livet, försökte man behålla honom i det personliga, privata, inre. Där menade man att Gud skulle fylla en avgörande roll, eftersom människan är så sårbar i det innersta.

40 »Det är absolut inte nödvändigt att snoka runt efter synder. Bibeln gör aldrig det.« 42 Det finns ingenting som kan kal­las »det inre livet«. Yttre och inre hänger samman i hela människan.

44 Människan är större än hon själv 46 »Gud vänder sig just dit där människor brukar vända sig bort« 48 Välsignelse

50

52 54

56 58

60 62

»Senare fick jag uppleva, och det är något jag fortfarande upplever, att man lär sig tro först när man lever helt och hållet här och nu.« Vi tror inte på en gud som löser våra problem »Det är inte nödvändigt att vi söker efter nya tankar när vi mediterar. Sådant kan lätt distrahera oss och ge näring åt fåfängan.« Vem är jag? »Bara om man älskar livet och jorden, så att allt tycks förlorat och slut utan dem, får man tro på uppståndelsen från de döda och en ny värld.« »Billig nåd är vår kyrkas dödsfiende« Livets polyfoni

64 66

68 70 72

74 76 78

» I det vi förstår ska vi finna Gud, inte i det vi inte förstår« »Den som inte kan vara ensam bör akta sig för gemenskapen« Tystnaden – en gåva Att leva här och nu »Gud är maktlös och svag i världen, och just så och bara så är han hos oss och hjälper oss« »Med Gud lever vi utan Gud« »Jesus kallar inte till någon ny religion, utan till liv« Kristen och hedning

Dietrich Bonhoeffer »Idag när vi ber om Guds rike, står vi tätt tillsammans med världen med sammanbitna tänder och skälvande händer. Vi viskar inte: ›Låt oss bara bli saliga!‹ Vi står tillsammans i djup tystnad och vi ropar: ›Må denna värld gå under, som har kostat oss så mycket nöd, och låt ditt rike komma till oss!‹« uppsats om guds rike, 1932

dietrich bonhoeffer (1906–1945) är i dag en av världens mest kända teologer. Drygt sjuttio år efter hans död nämns hans namn i samhällsdebatt, i frågor som rör solidaritet och människosyn, i samtal i skilda kyrkotraditioner och i arbetet att ena Kristi vänner världen över. När man 1998 satte upp tio statyer av samtida martyrer på västfasaden på Westminster Abbey i London blev Bonhoeffer en av de tio. Det beslutet mötte ingen kritik. Bonhoeffer var tysk men hade bott och arbetat i London under några år på trettiotalet, 1933–35, för att undgå den nazistiska regimen. Han hade tidigt fått många och goda brittiska vänner.

Hans efterlämnade skrifter är mångskiftande och upptar fortfarande stort intresse bland nutida forskare världen över. De

8

regelbundet återkommande forskarkongresserna samlar forskare från alla världsdelar. Bonhoeffer är ett känt namn där man minst anar det.

Några rader om hans intensiva trettionioåriga liv. Han föddes den 4 februari i Breslau (nuvarande Wrocław i Polen) och blev småningom ett av åtta barn. Familjen flyttade till Berlin när Dietrich var sex år gammal. Där hade pappa Karl utnämnts till professor i psykiatri och mamma Paula med sin lärarexamen undervisade barnen i hemmet. Bonhoeffers uppväxtmiljö präglades av dåtida borgerlig, akademisk miljö med goda ekonomiska villkor.

Kyrka och teologi hörde närmast till en förgången tid, ansåg professor Karl. Visserligen var Paulas far och farfar professorer i teologi men i samtiden borde man snarast lämna det religiösa.

Att Dietrich Bonhoeffer småningom valde att bli teolog var därför långt ifrån självklart i den miljö han växte upp i.

Sannolikt hade den äldre brodern Walters död ett avgörande inflytande på beslutet att välja teologi. Vid första världskriget inkallades Walter till tjänstgöring men skadades livshotande endast efter ett par veckors tjänst. När hans död meddelades familjen 1918 blev det djup sorg i familjelivet.

9

Bonhoeffer tog studenten tidigt, hjälpt av mammans undervisning i hemmet. Sedan valde han Tübingen för sina första teologiska studier. Några månader i Rom tillsammans med brodern Klaus satte djupa spår. Där mötte han den världsvida katolska kyrkan med processioner där människor från alla världens hörn deltog. För Bonhoeffer blev detta ett första möte med den globala kyrkan, ganska långt från den trånga, småborgerliga protestantiska miljön i Berlin. I Rom upptäckte han ordet »kyrka«. Det var på den tiden knappast accepterat bland tyska evangeliska teologer, eftersom det ansågs katolskt.

På evangeliskt håll talade man i stället om »protestantismen«, om man önskade skildra kristna i andra länder. Det som i dag är en självklarhet i både kyrka och samhälle med ett växande globalt perspektiv i hela vår tillvaro, var på Bonhoeffers tid sällsynt. Det nationella präglade i hans samtid både samhälle och kyrka. Det katolska världsövergripande synsättet blev därför för Bonhoeffer något nytt, som han tidigare aldrig mött.

Själva ordet kyrka fick en lyskraft och kom för Bonhoeffer att bli en hävstång in i ekumeniken, in i det gränsöverskridande teologiska samtalet.

Endast tjugoett år gammal avlade han teologie doktorsexamen vid universitet i Berlin. Hans doktorsavhandling spreds i Europa och fick omedelbart lovord, till och med från Karl Barth, den tidens store evangeliske teolog.

10

Delvis på grund av sin ungdom rekommenderades Bonhoeffer att åka utomlands. Läsåret 1930–31 vistades han därför vid Union Theological Seminary i New York. Där fick han vänner för livet. Han fick impulser och deltog i samtal som på ett avgörande sätt påverkade hans utveckling. När han återvände hade nazisterna stärkt sitt grepp. Hela hans familj var från början deciderat antinazistisk och när Hitler kom till makten 1933 försökte Bonhoeffer på olika sätt att markera avstånd. Men bland det tyska folket och bland stora delar av den evangeliska kyrkan var uppslutning till förmån för Hitler stor. Bonhoeffer valde då att flytta till London.

Under knappa tre år arbetade han som tysk präst i London. Även där knöt han kontakter som kom att betyda mycket.

Småningom blev han ombedd att återvända till Tyskland för att leda ett av de antinazistiska teologiska seminarier som då planerades. Hela universitetsutbildningen hade plötsligt blivit nazistisk. För åtskilliga blivande präster var det inte lätt att delta i utbildningen när allt präglades av en grundläggande positiv hållning till Hitler. I nordöstra Tyskland, i Finkenwalde, kom Bonhoeffer att bli ledare för ett av den så kallade bekännelsekyrkans fem antinazistiska teologiska seminarier.

I Finkenwalde utvecklade han sin teologiska profil. Kanske var åren där de lyckligaste i hans yrkesverksamma liv. Här

11

fick hans teologiska kompetens och kreativitet samsas med ett pastoralt program och en social gemenskap. Han mötte här sin bäste vän, Eberhard Bethge, som efter Bonhoeffers död skulle ge ut hans skrifter. Här utvecklade han ett liv i bön och meditation och tystnad, i teologisk reflektion och sprudlande social aktivitet. Men grunden var den dagliga tystnaden morgon och kväll med meditationen över bibeltexter. På så sätt bands teologi samman med kristen tro till en helhet, som präglade hans eget liv.

När Gestapo stängde Finkenwalde 1937 hade Bonhoeffer ett färdigt manus från sina föreläsningar. Det blev en bok som fick stor spridning, inte minst internationellt. Bokens tyska titel Nachfolge blev på engelska Discipleship och på svenska Efterföljelse. Men även en mindre skrift med erfarenheter från livet i Finkenwalde fick betydelse internationellt. På svenska fick denna senare bok titeln Liv i gemenskap.

Efter Finkenwalde arbetade han i lönndom som teologisk lärare med veckoslutskurser i olika prästgårdar. Småningom stängde Gestapo även den verksamheten och Bonhoeffer belades med Redeverbot: Han fick helt enkelt inte längre tala offentligt.

Då drog han sig tillbaka och började skriva den bok som han själv ansåg var hans viktigaste: Ethik. Tyvärr kunde han aldrig

12

fullfölja arbetet, men de flera hundra sidorna har efter hans död tryckts i flera upplagor på olika språk.

De sista åren anställdes han av motståndsrörelsen och placerades vid Abwehr, det militära kontraspionaget. I det nazistiska Tyskland rådde en stark spänning och ömsesidig misstänksamhet mellan polisens och militärens spionageverksamhet, mellan Gestapo och Abwehr. Gestapo anklagade Abwehr för att inte vara nazistiskt tillförlitligt. I efterhand kan vi konstatera att Abwehr på flera sätt var genomsyrat av ledande antinazister.

Chefen för hela Abwehr, amiral Canaris, avrättades samma dag som Bonhoeffer i koncentrationslägret Flossenbürg. Det var via dessa antinazister vid Abwehr som Bonhoeffer kunde anställas.

Genom Bonhoeffers placering vid Abwehr undslapp han tjänstgöring vid fronten. Han kunde 1940–1943 utföra åtskilliga internationella uppdrag för motståndsrörelsen under täckmantel av de officiella uppdragen från Abwehr..

I april 1943 häktades han och fördes till rannsakningsfängelset Berlin-Tegel. Förhör och undersökningar påbörjades och fortsatte ända fram till hösten 1944. Då fördes han till en betydligt hårdförare placering i Gestapos huvudkvarter på

13

Prinz-Albrecht-Strasse i Berlin. Först på våren 1945 fick nazisterna säker kunskap om hans kontakter med motståndsrörelsen och inte minst hans medverkan i planerna att genomföra attentatet mot Hitler den 20 juli 1944. När detta avslöjades fanns slutligen ingen återvändo. Han dömdes vid en ståndrätt i koncentrationslägret Flossenbürg till döden och avrättades den 9 april 1945.

Under fängelsetiden i Berlin-Tegel hade han relativt stor frihet att arbeta på sitt rum, att läsa och författa. Under den tid han vistades där skrev han åtskilliga brev, dikter, psalmer, noveller och berättelser. Efter hans död gavs ett urval av hans brev ut under rubriken Widerstand und Ergebung (på svenska Motstånd och underkastelse).

Dessa brev har en underfundig karaktär som alltjämt upptar stort intresse världen över bland Kristi vänner. Åtskilliga formuleringar är öppna för olika tolkningar. Bonhoeffer ställer fler frågor än han ger svar i dessa brev.

Breven är skrivna till hans vän Eberhard Bethge men också i några fall till hans föräldrar. Breven till hans fästmö, Maria von Wedemeyer, kunde inte publiceras förrän efter Marias död på hennes uttryckliga önskan. Dessa senare brev är nu utgivna och

14

utgörs i hög utsträckning av kärleksbrev mellan två förälskade, nyförlovade människor.

De teologiska utmaningarna, de provocerande formuleringarna och de nya tankefigurer som präglade mycket av Bonhoeffers tänkande finns delvis återgivna i följande sidor. Men den som önskar fördjupa sig i vad Bonhoeffer själv sagt hänvisas till hans egna skrifter. Det som nu följer är tankar inspirerade utifrån en läsning av hans texter.

När jag läser igenom de färdiga texterna ser jag hur mycket mina tankar är påverkade av min hustrus sjukdom och dödskamp. Hon dog den 5 maj 2016, på Kristi Himmelsfärdsdag, samma vår som jag arbetade med manus till denna bok.

Kanske har mina texter på så sätt kommit närmare Bonhoeffers egna tankar. Han hade i mångt och mycket en liknande klangbotten. Även hans tänkande präglas av hans kamp att i dödens grannskap komma nära livet självt.

Martin Lind

15

Vem är jag? dikt av dietrich bonhoeffer, juli 1944

Vem är jag?

Man säger mig ofta att jag träder ut från min cell, lugn och glättig och fast som en herreman från sitt slott.

Vem är jag?

Man säger mig ofta, jag talar med vakterna här fritt och vänligt och klart som vore befälet mitt.

Vem är jag?

Man säger mig även att olyckans dagar jag bär oberörd, leende, stolt som vore jag van att segra. Är jag verkligen det som de andra påstår?

Eller är jag blott det som jag vet om mig själv: orolig, längtande, krank som en fågel i bur, kämpande för att få luft, som grep mig någon vid strupen,

16

hungrande efter färg, blommor och fågelkvitter, törstande efter goda ord och människors värme, skakad av vrede vid självsvåld och ringaste kränkning, rubbad av jämvikt i väntan på stora ting, vanmäktigt ängslig för vänner på ändlöst avstånd, tom och för trött för att bedja, tänka och skapa, matt och beredd att nu ta avsked av allt?

Vem av de båda? Är jag idag den ene, i morgon den andre? Är jag bägge i ett?

En hycklare inför de andra och för mig själv en föraktlig gnällande vekling?

Eller liknar den som jag är, en vikande här, slagen av fruktan när segern redan är vunnen?

Vem är jag?

Ensamma frågor får gäckande bud.

Vem jag än är, du känner mig.

Din är jag, Gud!

17

1. En människas liv är oersättligt »Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden.« psaltaren 42:3

längtan efter en annan människa kan bli en stark kraft, som upptar våra tankar, våra drömmar, ja hela våra liv. I ett av sina fängelsebrev till Eberhard Bethge, alldeles före den första jul han ska tillbringa i fängelse, skriver Bonhoeffer: »Av erfarenhet vet jag att det inte finns något mer plågsamt än längtan.« (18 december 1943).

Det är lätt att förstå att en människa i fängelse kan gripas av en intensiv längtan efter andra människor, alldeles särskilt under en familjehögtid som julen. Men man behöver inte sitta i fängelse för att längta starkt.

När vi skiljs från en människa vi älskar, när någon som står oss nära blir sjuk och dör, är det naturligt att fyllas av en intensiv längtan efter den människan. Värst är det kanske om någon, som betyder mycket för oss, överger oss.

Men ingenting kan kompensera frånvaron av en människa vi älskar. Vi får inte göra andra människor till substitut för den vi längtar efter. Ingen annan människa kan bli en ersättning för det oersättliga. Gud har gjort varje människas liv oersättligt.

18

I kristen tradition finns en risk att någon i all välmening vill peka på gudstron som en ersättning för den människa vi längtar efter. Men Gud fyller inte ut tomrummet. Gud får inte förminskas till en ersättning för det ouppnåeliga.

Gud låter tomrummet efter en saknad människa vara tomt.

Det kan låta hårt, men det är enda vägen. För oss gäller att leva sig igenom vår längtan.

Då blir minnena viktiga. De blir som dyrbara gåvor, som vi gömmer inom oss. Då och då plockar vi fram dem, gläds åt dem och blir varma av tacksamhet.

bön Gud, hjälp mig att leva i respekt för varje människas liv som en gåva från dig.

Låt min längtan efter dig få mig att älska dina gåvor.

19

2. Tiden »Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag?« psaltaren 13:2–3

ibland kan man uppfatta tiden tom. Framför mig ligger dagar, timmar, minuter oanvända. Det är jag själv som ska fylla den tid som möter mig. Var och en fyller sin tid med eget innehåll, unikt och särskiljande. Ändå är mycket av våra upplevelser gemensamt. Vi vaknar, gör vår morgonhygien, äter, läser, funderar, arbetar, umgås, kopplar av.

I fängelset funderar Bonhoeffer i dessa banor. Han tar sig för att skriva en essä om tiden, om känslan av tid (Zeitgefühl).

Ibland blir tiden bärare av ett anfall utifrån. Utan minsta orsak, utan förvarning, kommer en attack som lägger beslag på tiden, borrar sig in och nästan ockuperar sinnet. Det kan kallas anfäktelse, ett gammalt ord som vi använder sällan i dag.

Men företeelsen är allmänmänsklig, tror jag. Plötsligt ställs allt på sin spets. Mitt livs fundament börjar gunga. Alltsamman ifrågasätts och jag undrar över mitt livs mening.

20

Det kan komma utan anledning. Men det kan också vara orsakat av svåra eller fasansfulla erfarenheter, som förföljer oss långt in på natten. Bonhoeffer skriver att han försöker övervinna anfäktelsen på natten genom att läsa psalmverser som ett skydd.

I hans cell har hans föregångare klottrat över celldörren: »Om hundra år är allt över.« Det var den mannens försök att överleva och komma igenom en komplicerad tid. Psaltaren ger två andra perspektiv. »I din hand ligger mina dagar« (Ps 31:16).

Det ger tillit, något att hålla fast vid. Men det finns också ett annat sätt att se saken: »Hur länge?« (Ps 13). Det är ofta lättare att förstå det sistnämnda.

När ens eget liv svajar och livlinorna tycks alldeles för tunna för att bära, blir frågan akut: Hur länge? Hur länge ska du dölja ditt ansikte? Bilden av ansiktet som döljs går djupt in i mig.

När ingen ser mig, när inte ens Gud ser mig, riskerar jag att inte finnas till. Jag längtar efter att bli sedd och uppskattad som människa. Men framför allt att bli sedd av Gud, av Livet självt.

bön Gud, låt ditt ansikte lysa över mig.

21

Martin Lind är biskop i den lutherska kyrkan i Storbritannien och biskop emeritus inom Svenska kyrkan.

www.argument.se

Under sitt blott trettionioåriga liv hann den tyske prästen och motståndskämpen Dietrich Bonhoeffer göra så starkt avtryck att han i dag, drygt sjuttio år efter sin död, är en av världens mest kända teologer.

Martin Lind upptäckte Bonhoeffer första gången som nittonåring och har sedan dess återkommit till hans texter varje år. I Med Gud lever vi utan Gud tar Martin Lind avstamp i Bonhoeffers texter och delar tankar som inspirerats av dessa. Och hittar en gemensam klangbotten i texter som präglas av dödens närhet.

Med Gud lever vi utan Gud innehåller trettio reflektioner samt en längre inledning om Bonhoeffers liv och teologi. Boken är en utmärkt följeslagare med daglig läsning under en månads tid.