Överlevnadsguide för präster

MATILDA

NYMAN

Överlevnadsguide FÖR PRÄSTER

handfasta råd från en utmattad kollega

argument

MATILDA

NYMAN

Överlevnadsguide FÖR PRÄSTER

handfasta råd från en utmattad kollega

argument

INNEHÅLL Tack.............................................................................................. 7 Förord........................................................................................... 8

DEL 1. BAKGRUND..................................................................... 11 1. Kraschen – och boken............................................................... 12 2. En vanlig förmiddag på jobbet som Guds tjänare......................16 3. Några ord om det knepiga med att arbeta i Guds hus............... 20 4. Hur får vi friska präster och arbetsplatser?................................ 29

DEL 2. HANDBOK....................................................................... 43 5. Gör så här – förslag för din vardag............................................ 44 6. Skapa bra rutiner och en bra planering ................................... 46 fysioterapeutens bästa tips........................................... 64 7. Låt tekniken jobba för dig....................................................... 66 själavårdarens bästa tips............................................... 70 8. Underlätta för dig själv............................................................. 72 arbetsterapeutens bästa tips........................................ 79 9. Underlätta för varandra........................................................... 80 nunnans bästa tips..........................................................88 10. Kontakter med människor utanför huset................................ 90 it-supportens bästa tips..................................................93 11. Till dig som leder andra.......................................................... 94 bästa tipsen från en som inte blivit stressjuk...........100 12. Ta hand om dig själv – ord och övningar till stöd................... 102 chefens bästa tips till dig som leder andra...............112 13. När stressen sätter in............................................................... 115

DEL 3. MER OM UTMATTNING OCH STRESS................................ 121 14. Utmattning som relation – inte person.................................. 122 15. Varningssignaler och symptom.............................................. 137 16. Tolv råd till dig som är stressad ofta........................................141 17. Till dig som blivit sjukskriven på grund av stress.................... 149 18. Om arbetsgivarens ansvar.......................................................153 19. Hur svårt kan det vara? Väldigt!..............................................158

DEL 4. EXEMPEL OCH LATHUNDAR............................................ 163 20. Stör ej-skylt.......................................................................... 164 21. Bra-att-ha-saker .................................................................... 165 22. Tidssparare på datorn............................................................166 23. Checklistor............................................................................ 173 24. Exempelschema.....................................................................185 25. Pausgympa............................................................................ 187 26. Exempel på stressreaktioner...................................................191 27. Första hjälpen vid stresspåslag............................................... 193 28. Lästips, hemsidor och annat användbart ............................... 195

EFTERORD.............................................................................. 205 29. Om hallon och vikten av tydlighet....................................... 206

"

Vi hann inte åka mer än fem minuter innan trycket över bröstet blev akut, yrseln gjorde mig illamående, och jag hade svårt att få luft. Vi åkte till vårdcentralen.

Min man sprang runt och ropade med panik i rösten efter personalen som hade lunch.

10

DEL 1

BAKGRUND

11

1

KRASCHEN – OCH BOKEN

en dag gick det inte längre. Mitt i ett samtal tappade jag verklighetsuppfattningen. Rummet snurrade, det brann i armarna och benen som om de höll på att eldas upp och jag kunde inte sitta upprätt i stolen. Mannen mitt emot såg det hända och avbröt sig mitt i en mening. Orolig försökte han få kontakt med mig. Undrade om jag fått ett anfall av något eller en stroke – jag visste inte. Han frågade vem han skulle ringa. Jag kom inte ihåg namnet på min man. Kunde inte tänka. Kom sedan på hans namn men inte hans telefonnummer. Mannen mitt emot fick ta min mobil och leta upp det. Jag hörde ångesten i min mans röst när mannen bad honom komma och kunde inte säga någonting för att lugna honom. Jag visste inte själv vad som hände.

Han kom med bilen för att hämta mig. De ledde mig ut och nerför trapporna när benen inte bar mig. Det kändes som om hela jag höll på att gå sönder, explodera bit för bit inifrån.

Vi hann inte åka mer än fem minuter innan trycket över bröstet blev akut, yrseln gjorde mig illamående, och jag hade svårt att få luft. Vi åkte till vårdcentralen. Min man sprang runt och ropade med panik i rösten efter personalen som hade lunch. Snabbt in i undersökningsrum, EKG-sladdar överallt.

Jag hade klarnat nog för att ge instruktioner till alla dem som rusade in, organisatör också nu. Jag talade om för min man vad han skulle göra, vad

12

personalen skulle leta efter i journalen och gav dem mitt personnummer. Med fullt stresspåslag i kroppen, rusande hjärta och vaggande från sida till sida med huvudet – att ligga still var omöjligt. Som om kroppen intagits av en hel hjord av vilt galopperande bufflar.

Det blev ambulans och inläggning på hjärtkliniken.

Efter mängder av prover, som fick mina armar att se ut som en knarkares, var diagnosen klar: total utmattning. Kroppen var en hårsmån från att lägga av helt. Ämnesomsättningen åkte berg-och-dalbana, hjärtat betedde sig konstigt, magen lade av och hjärnan fungerade inte normalt.

Jag tappade förmågan att läsa. Behövde hjälp för att ta mig fram i lägenheten.

Stod inte ut med ljuden från köket tio meter bort, trots att de andra pratade lågt och jag låg bakom stängda dörrar.

Jag hade kraschat. Också jag hade kraschat, jag som klarat så mycket i så många år. Nu bara låg jag där. Ett paket i fosterställning, som behövde hjälp med allt.

När detta skrivs har det gått drygt två år sedan dess. Månader av skuldkänslor, skam, ilska, besvikelse, sorg och hårt arbete. Och återupptäckt styrka, livsglädje och hopp. Än är jag inte tillbaka. Jag jobbar på det.

Men aldrig mer vill jag bli densamma igen. Jag behöver skapa en ny, klokare och mer hållbar version av mig själv.

Den här boken kom till som en del i den processen. Efter ett års sjukskrivning började jag skriva ner råd till mig själv. Skrev dem så som jag behövde säga dem till mig själv. Satte ord på sådant jag skulle kunna göra på ett annat sätt. Lyssnade på andra, läste och frågade mig fram. Resultatet är inte så mycket en bok om stress som ett försök att vara en god kollega – för mig själv och andra – med förslag på åtgärder som kan göra jobbet lättare. Det är inte en bok i ledarskap eller hur systematiskt arbetsmiljöarbete ska bedrivas. Det är en bok för oss på golvet. Ett försök att skapa manöverutrymme där vi upplever att inget finns. Ett försök att påverka vår vardag genom att pröva nya vanor och tankesätt.

Att vara präst är en hälsorisk. Prästyrket är ett av de yrken som medför störst risk för sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa, det vill säga utmattning,

13

andra svåra stressreaktioner och ångest. Diagnoser som dessa ökar i samhället i stort och står för ungefär hälften av alla sjukskrivningar oavsett yrke, men är vanligast i så kallade kontaktyrken dit prästyrket hör. De medför ofta långa sjukskrivningar, längre än exempelvis vid hjärt-kärlsjukdom och cancer, och statistiken visar att det också är svårare att komma tillbaka i yrket eller till heltidsarbete (enligt exempelvis Försäkringskassans statistik Startade sjukfall per 1000 efter yrke och diagnos, Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser 2014:4 och Korta analyser 2016:2 och 2017:1).

Snällhetskultur och gränslöshet kan göra det svårt att stå upp för sig själv och sina behov av vila och återhämtning. En dag kanske du inte längre klarar av att bita ihop och göra det du ska. Kanske blir du en i statistiken över sjukskrivna.

Det betyder inte att du är svag, du kanske bara har varit för stark för länge.

Om Svenska kyrkan ska komma till rätta med ohälsan, behöver det ske förändringar på flera plan. I arbetet med den här boken har jag pratat med massor av präster (både komministrar och kyrkoherdar), andra kyrkoarbetare, behandlare inom företagshälsan och sjukvården samt läst forskningsrapporter och facklitteratur.

Boken är ett försök att hitta svar på frågorna: Hur kommer det sig att prästyrket är så farligt? Och framför allt: Vad gör vi åt det? Det handlar om strategier och om att skapa fungerande strukturer och förhållningssätt. Om hur det går att jobba smartare och hållbarare.

En organisationskonsult eller erfaren kyrkoherde hade skrivit en annan sorts bok. Den här boken har inte fokus på hur en arbetsgivare kan organisera arbetet och bygga en välfungerande arbetsgrupp. I stället är det min förhoppning att boken kan vara som en mentor, som delar med sig av sina lärdomar och erfarenheter.

Malin Lohela Karlsson, medicine doktor och ekonom på Institutet för miljömedicin, har räknat på vad arbetsmiljöproblem kostar en arbetsgivare. En person som upplever arbetsmiljöproblem har ett genomsnittligt produktionsbortfall på 30–40 procent per timme. En vanlig vecka landar det på 12–16 timmars bortfall per person. I ett arbetslag med 10 personer som arbetar i en dålig arbetsmiljö handlar det alltså om 120–160 timmars produktionsbortfall

14

per vecka. Ett ostrukturerat eller otydligt arbete, öppna eller dolda konflikter och mobbing kostar ofantliga summor per år och är ett stort slöseri med personer och pengar. För att inte tala om de kostnader som uppstår när någon blir sjuk eller måste köpas ut.

Det är dags att skapa hållbara arbetsplatser och arbetssätt, i miljöer där vi trivs och mår bra, och därmed har förutsättningar att göra ett bra jobb. Den här boken vill vara ett steg på väg mot det målet.

Boken kan läsas på olika sätt: • Du som tror dig vara ensam om att vara stressad präst kan börja från början.

• Du som känner dig stressad på jobbet ibland eller är ny som präst kan börja med del 4, lathundar och exempel, som kan spara tid eller ge återhämtning.

• Du som är sjukskriven kan börja med avsnitten från del 2 och 3, om att ta hand om dig själv och råd till dig som blivit sjukskriven.

Komplettera med tipsen från de olika yrkesgrupperna efter önskan och behov. Obs! Läs bara lite i taget.

• Det här är en bok, inget prov. Läs det du vill och bläddra förbi annat. En utmärkt övning i att pausa pliktkänslan och läsa på lust.

Tipsen ska läsas i ljuset av min egen erfarenhet och brottning. Inte som råd från en överkäck påhejare som får det att låta enkelt. Utan som råd från en välvillig och uppmuntrande kollega som hoppas att hennes erfarenheter inte bara var meningslöst lidande utan också kan tillföra någon något. En kollega som vet precis hur svårt det kan vara att tjäna andra samtidigt som man vårdar sig själv. En kollega som vet hur mycket tid, kraft och kunskap som behövs för att ändra förhållningssätt och tankemönster, men som också vet att det är värt den insatsen. Och just därför vill hjälpa dig att lyckas.

15

3

NÅGRA ORD OM DET KNEPIGA MED ATT ARBETA I GUDS HUS

att vara präst är inte att ha ett yrke vilket som helst. Det innebär särskilda möjligheter och utmaningar som färgar våra arbetsuppgifter, förväntningarna på oss och miljön vi lever och arbetar i.

Utmattning och psykisk ohälsa ökar i hela samhället och är särskilt vanligt i så kallade kontaktyrken. Dit hör präster, pastorer, diakoner, läkare och annan sjukvårdspersonal, psykologer och socionomer samt lärare.

Vissa likheter finns mellan de yrken som toppar utmattningsligan: • kontakt med många människor och på olika sätt ansvar för deras hälsa och välmående • svårighet att sätta sunda gränser utan att tredje part drabbas För präster – och många andra kyrkoarbetare – finns det också andra svårigheter. Boken utgår från de utmaningar som präster stöter på, oavsett om de är unika för oss eller inte. De huvudsakliga svårigheterna kan delas in i fem områden: • snällhetskultur och rädsla för konflikter • gränslöst arbete och otydlighet

20

• mångfald av arbetsuppgifter, intryck och krav • obalans mellan krav, resurser och kontroll • sjukdom ses som individrelaterat, inte som symptom på en organisation i obalans

Snällhetskultur och rädsla för konflikter Svenskarna är Europas mest konflikträdda folk enligt en undersökning som tidningen Chef gjorde 2017. Förutom att motsättningar och konflikter är svåra för svenskar i allmänhet, är de många gånger ännu svårare för kyrkoarbetare i synnerhet, eftersom det finns en snällhetskultur inom kyrkan. Vi förväntas vara snälla, tillmötesgående och serviceinriktade och inte bråka eller göra någon illa. Den förväntan finns även hos människor utanför kyrkan.

Ofta får det konsekvensen att vi får svårt att skydda oss själva och värderar andras välmående högre än vårt eget.

Snällhetskulturen innebär att vi kyrkoarbetare, som individer och som organisation, alltför ofta undviker konflikter för att inte såra någon. I stället för att konfrontera någon och ta tag i svåra situationer, sopar vi saker under mattan eller ser mellan fingrarna. Därmed smiter vi från ansvar. Då tillåter vi negativa situationer och beteenden att fortsätta. Det blir ingen äkta och omtänksam snällhet utan en falsk och ytlig.

Särskilt svårt verkar vi ha för vrede. Alltför ofta sätter vi likhetstecken mellan snällhet och godhet och mellan vrede och ondska. Därför undviker vi att öppet visa vår ilska och besvikelse. Det gör att den inte syns, men den försvinner inte utan trycks ner i det fördolda. Kanske samlas frustrationens stenar på hög i ryggsäcken tills vi får nog och allt väller fram på samma gång.

För det gör något med oss att upprepade gånger svälja orättvisor, vända andra kinden till och göra våld på sådant som är heligt för oss. Dessutom är det en känd källa till stress att inte få utlopp för de känslor man faktiskt har. I värsta fall tror vi också att vi går i Jesus efterföljd när vi tiger och lider. Som om den Gud vi tror på bara är en saktmodig »Mesus«. Inte den Jesus som kunde bli heligt vred och driva ut månglare ur templet eller säga åt lärjungarna att släppa fram barnen i stället för att ignorera dem.

21

Gränslöst arbete och otydlighet Snällhetskulturen hänger också tätt samman med förväntningarna på att prästen eller kyrkan ska finnas där när församlingsborna behöver hjälp. De präster som varit med länge minns en tid före mejl och mobiler, när telefonsvararen var en apparat med kassettband som kunde hälsa en välkommen på morgonen med sitt blinkande röda sken. Med den nya teknikens möjligheter går många präster numera att få tag på precis när och var som helst.

När någon verkligen är i själanöd eller ligger på dödsbädden vill vi kunna komma. Men att vara ständigt tillgänglig och på ledig tid ta samtal som hör till arbetslivet är förödande för återhämtning och familjeliv.

Gränsen mellan arbete och fritid är många gånger otydlig, också på andra sätt än när det gäller nåbarhet. Ingen förväntar sig att rörmokaren, sjuksköterskan eller bilmontören tar med sig familjen till jobbet på sin lediga dag. Men så är det för många kyrkoarbetare. Det innebär en annan välkänd stressfaktor: motstridiga förväntningar. Å ena sidan finns vårt eget och familjens behov av att låta en ledig dag vara just ledig, då vi är fria att själva disponera vår tid. Å andra sidan finns förväntan från församling och kollegor att delta i församlingslivet och gemenskapen, av respekt för varandra och för kontinuiteten. För den som bor och arbetar i samma församling är detta ibland extra knepigt. Du är en del av församlingen oavsett om du är i tjänst eller inte.

Ofta är det också otydligt var ditt ansvar eller din uppgift börjar och slutar.

En golvläggare som kallats in för att lägga golv i köket behöver inte ha dåligt samvete för att hen inte lägger golv också i hallen. Men den som märker att någon i gruppen inte verkar må bra, eller förstår på sorgesamtalet att det finns flera konfliktfyllda relationer i familjen, får ta ställning till hur mycket hen ska fånga upp och inte. Det gör att det är upp till individen att bedöma situationen och dra gränser. Och det kan vara lättare sagt än gjort.

Den som arbetar på en kyrkogård klipper gräs tills gräsmattan är klar. Men för oss som arbetar med andra typer av uppgifter är det inte så tydligt: När är en predikan färdig? Hur mycket ska ett konfirmandpass förberedas? Det är helt enkelt svårt att mäta när våra arbetsuppgifter är färdiga och vilken kvalitet de har. Det gör också att en arbetsledare inte lika lätt kan ge klara direktiv om

22

vad som är önskvärd kvalitet eller hur en uppgift ska avgränsas. Hur ska vi då veta när vi är färdiga eller har jobbat tillräckligt?

Det blir upp till varje enskild person att avgöra. Därför finns det präster som lägger ner tio timmar på en predikan och de som förbereder den i bilen på väg till kyrkan. Men om personen inte upplever att det finns ett mandat att själv göra den bedömningen är risken att hen i stället gör allt hen kan för att vara på den säkra sidan. För den plikttrogna eller nyanställda innebär det naturligtvis mer arbete än för den med gott självförtroende eller stor erfarenhet.

Mångfald av arbetsuppgifter, intryck och krav Vår hjärna är ungefär fyrtiotusen år efter i utveckling jämfört med hur vårt sätt att leva har förändrats. Arbetsminnet är det som tar emot intryck, tolkar och sorterar dem och hjälper oss att förstå hur vi ska handla. Men hjärnan är utformad efter ett jägar- och samlarliv, för att hantera ungefär fem till sju saker eller processer i arbetsminnet samtidigt. Inte mer. Sedan behöver vi sova eller vila för att rensa hjärnan.

En programmerare berättade att om någon i hans företag får problem med en process har de order att invänta besked eller hjälp från ansvarig. Inte påbörja en annan process under tiden de väntar. Detta gäller oavsett hur lång tid väntan blir. Det anses nämligen ta alldeles för mycket tid att ställa om sig – ledningen bedömer det som ineffektivt. Det ger en fingervisning om vidden av detta. Vi är helt enkelt inte byggda för att hålla många bollar i luften.

Våra hjärnor kan under kortare perioder klara den typen av ansträngningar, om de får vila och återhämtning varje dag och varje natt. Men om strömmen av intryck fortsätter dag efter dag, både i jobbet och privat, orkar inte hjärnan med.

Varje gång vi blir avbrutna, byter arbetsuppgift eller fokus behöver vi tid och kraft att ställa om. Den som under en arbetsdag går från det ena momentet eller sammanhanget till det andra utan omställningstid sliter på sin hjärna.

Det går ett tag, men inte ett helt yrkesliv. De många sjukskrivningarna visar att det här är ett problem för hela vårt uppkopplade samhälle, inte bara för präster. Men faktum kvarstår: risken är ännu större för präster.

23

För präster har arbetsvillkoren förändrats mycket. Numera är kraven många och av helt olika slag: att vara präst är numera att vara ett slags diversearbetande serviceteolog.

En prästs arbetsplats kan spänna från lekmattan på öppna förskolan till kyrkans heliga rum. Målgruppen kan skifta från hormonstinna, utagerande 14-åringar till dementa 102-åringar som somnar under andakten. Från nyfikna femåringar med myror i benen till deras gammelmorföräldrar som har svårt att höra vad prästen säger.

Arbetsuppgifterna kan innefatta allt från att sjunga Lilla snigel, akta dig till att hålla samman en begravning för människor i sorg. Från enskilda samtal med människor i olika sorters kriser till att tala inför 150 vigselgäster som alla har sin relation till ett lyckat eller misslyckat äktenskap eller känner sorg över ett liv i ensamhet. Svårighetsgraden kan spänna från att ta fram fika till att behärska uppemot tio olika datorprogram och system.

Av vissa förväntas präster vara auktoriteter och av andra att de ska vara som vem som helst. En präst ska kunna vara ledare men ändå stå i bakgrunden och låta andra skina. Sällan går det att veta vem som har vilka förväntningar. Det betyder att vad prästen än gör så finns det människor som tycker att hen skulle gjort eller varit på ett annat sätt, och inte sällan talar om det. Å ena sidan kan det därför bli ett problem att vara för lyhörd och inkännande. Å andra sidan behöver en präst kunna vara just det, både i enskilda samtal och i större sociala sammanhang (exempelvis gemenskapsgrupper och kyrkkaffen). Samtidigt är mycket av arbetet ensamt, inte minst mentalt, och det gäller att kunna jobba bra på egen hand och att tyst bära förtroenden från själavård och bikt.

Som ordets tjänare ska präster också vara kunniga bibeltolkare och teologer med en förmåga att uttrycka sig och förmedla Guds ord rent, klart, begripligt och samtidsrelevant i alla dessa sammanhang.

Kraven på präster har en enorm spännvidd. Präster behöver ta emot, tolka, processa och sortera en enorm mängd intryck.

I teorin vet vi att ingen kan vara bra på allt. I praktiken är det ändå så många av våra tjänster ser ut. Det innebär att vi inte bara utför arbetsuppgifter som vi

24

har intresse och fallenhet för, utan också att vi under en stor del av vår arbetstid utför sådant som vi är halvbra eller rent av dåliga på.

Det kan också vara stressande att göra sådant som inte är ens kärnuppgifter.

Det spelar ingen roll att vi vet att fikat är nödvändigt för minior- eller gemenskapsgruppen, det kan vara väldigt stressande att sköta disken när det finns en predikan att skriva. För stress handlar inte bara om att ha mycket att göra utan också om känslan av att inte räcka till, att inte kunna fokusera på det viktigaste eller det som fick en att välja yrket.

Forskare kallar detta illegitima uppgifter. En stor mängd sådana uppgifter är förödande för både hälsan och självuppfattningen. Den som har många sådana uppgifter riskerar också att arbeta mer för att kompensera för den tid som tagits från kärnuppgifterna.

Obalans mellan krav, resurser och kontroll Inom arbetsmiljöforskning talar man ofta om krav och resurser, och hur de ska vara i balans för att individen och organisationen ska må och fungera bra.

Erfarna själavårdare bekräftar att för de flesta kyrkoarbetare som blivit utmattade har arbetsbelastningen varit orimligt hög och dessutom under en lång period. Personen har inte upplevt sig ha handlingsutrymmet att själv bromsa eller prioritera bland uppgifterna, och chefen har inte sett eller förstått att ta itu med den påfrestande arbetssituationen. Oftast handlar det om att det funnits en obalans i krav och resurser. Arbetet har varit gränslöst på flera sätt. Kanske har det funnits orättvisor i arbetsfördelningen, kanske har ingen sett eller agerat på varningssignaler, och anställda har tvingats eller tillåtits att ständigt arbeta alldeles för mycket.

Arbetsmiljöverkets råd är att när arbetsbelastningen är för hög ska arbetsgivaren anpassa antingen kvantitet eller kvalitet. För präster är det lättare sagt än gjort. Vi kan inte ringa högsta chefen och säga: »Nu får du se till att ingen mer dör den närmaste tiden, för vi hinner inte med fler begravningar.« Och vi kan naturligtvis inte möta en besviken änkas blick och säga: »Jag är ledsen att din man inte fick en bättre begravning, men det här var det bästa jag hann med den här veckan.«

25

Den här sortens etiska dilemman, där det vi skulle vilja göra eller välja inte är ett möjligt alternativ, ger en känsla av maktlöshet. Hur vi än löser problemet så blir det fel. Och det är vi som får möta besvikelsen hos den som drabbas om vi inte gör ett bra jobb. Ihop med snällhetskulturen och upplevelsen att prästyrket är ett kall innebär det nästan alltid att vi hellre slår knut på oss själva än slår näven i bordet. Maktlöshet av det här slaget är en välkänd stressfaktor.

Ett annat sätt att tala om hälsa på jobbet är att tala om krav och kontroll, i enlighet med Karaseks och Theorells krav-kontrollmodell. Den som utsätts för höga krav i sitt arbete har lättare att klara det om hen samtidigt har hög kontroll över det. En chef kan ha mycket att göra men har också mandat att själv prioritera, avgöra hur uppgifterna ska utföras eller delegera dem och ta in vikarier. Den chef som stolt säger att hen jobbar lika mycket som sina medarbetare men minsann inte blivit sjuk förstår därför inte att det är en avgörande skillnad i förutsättningarna. Harvard-professorn och socialpsykologen Amy Cuddy beskriver i sin bok Närvara hur detta handlar om både sociala och kroppsliga reaktioner. När en primathanne blir alfahanne ökar hans testosteronutsöndring samtidigt som stresshormonet kortisol sjunker. Cuddys egna undersökningar visar att samma sak sker bland människor, men också att det går att påverka både de sociala reaktionerna och hormonutsöndringen genom att inta vissa kroppsställningar.

Många präster möter höga krav i sitt arbete. Förutom att arbetet ställer stora krav på hjärnans och kroppens förmåga att koncentrera sig och bearbeta olika sorters information och intryck påverkas vi också känslomässigt. Vi blir engagerande i människorna vi möter och i uppgiften att arbeta för gudsriket. Vi delar därmed de speciella förutsättningar som gäller i idéburna organisationer, där ett av arbetets uttalade mål är att göra världen bättre.

Samtidigt har vi låg kontroll över mycket i arbetsmiljön. Det är ofta ont om tid, det finns alltid mer att göra och få metoder att tillämpa för att underlätta.

Att vi har svårt att bedöma kvaliteten på vårt arbete och har små möjligheter att påverka vår arbetsbörda gör också att vi kan känna maktlöshet. Sådana kombinationer av höga krav och låg kontroll är en välkänd riskfaktor för stress och ohälsa.

26

Sjukdom ses som individrelaterat, inte som symptom på en organisation i obalans En dålig eller otydlig arbetsmiljö skapar problem för många. Samtidigt är det kanske bara någon eller ett par på varje arbetsplats som blir sjuka vid samma tidpunkt. Det gör att det är lätt att se ohälsa och utmattning som en individfråga.

Men problemet är större än så, och statistiken talar sitt tydliga språk: Präster är överrepresenterade när det gäller utmattning och annan psykisk ohälsa. Till det kommer andra stressrelaterade sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, problem med mage och sömn.

I tider när det redan råder prästbrist är det därför extra viktigt att präster kan vara friska och arbeta. Arbetsmiljön är alltså en fråga som berör (eller borde beröra) hela organisationen.

När någon blivit sjuk kan det vara ett tecken på att en onormal arbetsbörda eller ett orimligt förhållningssätt har blivit norm genom att så många jobbar under dessa villkor att det blivit det nya normala.

Samtidigt är det den enskilda individen och församlingen som får hantera ohälsan. Det betyder att varje enskild person som blivit sjuk får göra sin egen resa och själv hitta verktygen till den förändring som behövs. Ingen enskild församling hinner dra alla lärdomar och bli expert på att skapa en hållbar arbetsmiljö, så när nästa individ blir sjuk någon annanstans finns det inte ett lärande att dra nytta av, utan det är bara att börja från början.

Det finns en uppfattning att bara vi i kyrkan kan förstå hur det är att arbeta i kyrkan. Jo, det är speciellt att arbeta i en kyrka och församling. Men många gånger är de utmaningar vi ställs inför inte så unika som vi kanske kan tro.

En person berättade om när en konsult var inne i organisationen för att jobba med arbetsmiljön. Konsulten hade om och om igen sagt: »Att vara speciell är ingen arbetsuppgift. Det är inte mycket speciellt över er arbetssituation. Ni har ett uppdrag och det är det ni ska fokusera på i stället för att säga att ni och era förutsättningar är speciella. Påverka förutsättningarna och gör ert uppdrag, då blir ni effektiva och troligtvis friskare.« Vi må vara experter på vad just våra utmaningar innebär, men ofta finns kunskaper som vi skulle ha nytta av att känna till eller verktyg att använda

27

oss av. Och om effektivitetskonsulter, arbetsterapeuter, företagshälsovård och hjärnforskning kan lära oss något som får oss att jobba bättre och må bättre, då finns det mycket att vinna.

28

Det här är boken som Matilda Nyman själv hade behövt läsa för att inte bli sjuk av stress.

Under rehabiliteringen började hon skriva ner råd till sig själv om hur hon skulle lägga upp sitt arbete som präst.

Resultatet blev en praktisk bok med handfasta råd om hur man exempelvis organiserar arbetet för att frigöra energi till det viktigaste, hur tekniken kan vara till hjälp och hur ett hållbart schema ser ut. Här finns dessutom kunskap hämtad från olika forskningsstudier och tips från olika yrkesgrupper.

I boken delar Matilda Nyman också med sig av några erfarenheter av att vara utmattad och hitta vägen tillbaka.

Att vara präst är ett högriskjobb om vi ser till statistiken för sjukskrivning och utbrändhet. Så det här är en överlevnadsguide för hur du som präst kan arbeta smartare – och hålla i längden.

ISBN 978-91-7315-544-1

9 789173 155441

www.argument.se Matilda Nyman

är präst i Svenska kyrkan. Hon är även utbildad journalist.