Spåren till det fördolda by Argument Förlag

peter halldorf

SPÅREN TILL DET FÖRDOLDA Betraktelser för fastan argument

spรฅren till det fรถrdolda

peter halldorf

SPÅREN TILL DET FÖRDOLDA Betraktelser för fastan

argument

© 2019 Peter Halldorf och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Tryckt med bidrag från Birgittaföreningen grafisk form Pierre Eriksson tryck Bulls Graphics AB isbn 978-91-7315-546-5

Argument Förlag AB Annebergsvägen 4, 432 48 VARBERG tel 0340-69 80 00 www.argument.se | info@argument.se

Korsets utblottning – korsets härlighet: Avstå från alla övertygelser för att finna Tron; från alla förhoppningar för att finna Hoppet, från all vår kärlek för att finna Kärleken, från varje trygghet för att vinna Friden, från all vår lycka för att vinna Saligheten. Gunnel Vallquist i Till dess dagen gryr

Innehåll askonsdagen torsdag efter askonsdagen fredag efter askonsdagen lördag efter askonsdagen första söndagen i fastan första måndagen i fastan första tisdagen i fastan andra onsdagen i fastan andra torsdagen i fastan andra fredagen i fastan andra lördagen i fastan andra söndagen i fastan andra måndagen i fastan andra tisdagen i fastan tredje onsdagen i fastan tredje torsdagen i fastan tredje fredagen i fastan tredje lördagen i fastan tredje söndagen i fastan tredje måndagen i fastan tredje tisdagen i fastan fjärde onsdagen i fastan

8. 10. 12. 14. 16. 18. 20. 22. 24. 26. 28. 30. 32. 34. 36. 38. 40. 42. 44. 46. 48. 50. 52.

Till läsaren Med nåden som reskost Ledord för fastan Vägar och villovägar Gud vet Sken eller verklighet? »Skulle jag inte bekymra mig?« Fri att älska Profeten och våra val Den rena tonen Korsets makt och mysterium Under fikonträdet »Inför honom måste jag ge mig« Hemlös Gud Solitär och solidarisk Apokalyps nu? De ofullkomliga Behärska eller förvandla? Profetera? Inte jag Var inte alltför säker Glädjen över den andre Gud bryter sin tystnad Säsong för helighet

fjärde torsdagen i fastan fjärde fredagen i fastan fjärde lördagen i fastan fjärde söndagen i fastan fjärde måndagen i fastan fjärde tisdagen i fastan femte onsdagen i fastan femte torsdagen i fastan femte fredagen i fastan femte lördagen i fastan femte söndagen i fastan femte måndagen i fastan femte tisdagen i fastan sjätte onsdagen i fastan sjätte torsdagen i fastan sjätte fredagen i fastan sjätte lördagen i fastan palmsöndagen måndag i stilla veckan tisdag i stilla veckan onsdag i stilla veckan torsdag i stilla veckan fredag i stilla veckan lördag i stilla veckan påskdagen

54. 56. 58. 60. 62. 64. 66. 68. 70. 72. 74. 76. 78. 80. 82. 84. 86. 88. 90. 92. 94. 96. 98. 100. 102.

Korset eller svärdet? Sjukdomen till döds Yirah Hunger Den lätta bördan En gnagande oro Bortglömt land Att släppa taget och hålla fast Hur får vi kärleken att växa? Via skönheten På väg mot Golgata Genom Intet till Allt När livet blir bön Omättlig som döden Den ljusa klädnaden Bön som intervenerar Befriande bävan »Jag var där« Tidens slut De maktlösas makt Hoppets praktik I mörkrets stund Kärlekens kyrka Spåren till det fördolda Vad mer behöver vi se?

Till läsaren

allt fler kristna återupptäcker fastan inför påsken som en inbjudan att gräva fram den källa som finns djupt inom oss. En tid för eftertanke och förtätning. För kyrkan har denna tid ända sedan den växte ut till de fulltaliga fyrtio dagarna på 300-talet varit en period när gudstjänster och andakter blir mer lågmälda, fyllda av ett större allvar. De dovare färgerna och tonerna, urvalet av bibeltexter, den avskalade liturgin – allt bidrar till att dämpa farten och göra oss mer uppmärksamma. Denna bok vill uppmuntra till en av de praktiker som kommit att höra till fastan bland kristna över hela världen: daglig läsning, i korta avsnitt, som färdkost under vandringen mot påsken. Boken har ett uppslag för varje dag under fastan, från askonsdag till påskdagen. Det inleds med en angivelse om dag, en rubrik, ett kort bibelord, en betraktelse och en avslutande bön. Läsningen av varje dags 8

betraktelse tar inte mer än några minuter. Begränsningen är avsiktlig, för att ge möjlighet till reflektion, omläsning, tystnad. Under påskfastan blir det påtagligt att vi inte är utlämnade åt oss själva. Vi vandrar tillsammans, i våra församlingar och med hela den världsvida kyrkan. Vi inspireras av vetskapen att vi är många som nu väljer att följa vår längtan med större beslutsamhet. Fastan är inte en dyster tid, den är, som man sa förr, själarnas andliga vår. Tar vi denna tid på allvar kan hjärtat inte undgå att börja spira av en förnyad kärlek. Till Gud och till allt som lever och andas på jorden. Med mina böner vill jag följa dig som bestämmer dig för att läsa dessa betraktelser på den resa som tar sin början på askonsdagen. Peter Halldorf

askonsdagen

Med nåden som reskost Nu böjer jag knä i mitt hjärta och ber dig att visa din mildhet. manasses bön vers 11

rom 6:23 man vers 12

i dag börjar en resa som underlättas av enkel packning, särskilt i uppförsluten. Därför är fastetidens devis »mind re«, inte »mer«. Det är en tid som tilltalar genom sin realism. Fastan svarar mot den oro alltfler känner i en värld där så mycket skaver. I askonsdagens mässa tar vi ut riktningen mot Jerusalem genom att ta emot askkorset på vår panna. När vi hör orden Kom ihåg, o människa, att du är stoft och åter ska bli stoft; omvänd dig och tro evangelium, är det ingen liturgisk lek. Nu är en tid att kasta maskerna och befrias från illusioner. Askan är konkret och går inte att missförstå: den är livet som slocknat, elden som falnat, kärleken som kallnat. På vår panna tecknar askan vad aposteln skriver med sin penna: »Syndens lön är döden«. »Jag har syndat, Herre, syndat, och jag vet vad jag har brutit«. När förkrosselsen drabbar judakungen Manasse på 10

600-talet f Kr inser vi att nåden förmår punktera det mest förhärdade hjärta. Stynget i hjärtat, compunctio, skänker tårarnas nådegåva, den charisma som får oss att abdikera från alla pretentiösa anspråk. Fastan är en tid att bo i sorgen över egen ljumhet, lättja och ovilja. Att kliva ur sin bubbla av jag, mitt och mina drömmar. Den är en sorg efter Guds sinne, fri från självömkan och bedrövelse. I hjärtat upplivas nu den enklaste av böner: Kyrie eleison. Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig, syndare. Och hur vet man att bönen är verksam? Ödmjukhetens frukt är enkel att känna igen: lättnaden över att inte behöva framstå som bättre än jag är. Tecknad i korsets gestalt blir askan ett hoppets märke på vår kropp: så som elden gjort aska av tidigare friska kvistar, så förtär Guds kärlek våra synder. Med blicken riktad mot påsken vågar vi nu tro att det som gått förlorat kan bli återställt. Herre, låt din nåd vara vår reskost när vi börjar vår vandring genom fastans fyrtio dagar. Hjälp oss att se våra synder, så att vi med uppriktiga hjärtan vänder om och får smaka din barmhärtighet. Amen.

torsdag efter askonsdagen

Ledord för fastan Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen. jesaja 58:6–7

tre motiv kan vara vägledande när vi inleder fastan: sans, solidaritet och stillhet. Sans handlar om måttfullhet. Även om den inre hållningen är avgörande förutsätter fastan någon form av konkretion. Vilka gränser behöver jag dra under årets fasta? Hur kan jag säga nej till en själv- och världsbild där allting ska drivas till att växa? I en kultur där det mesta är inriktat på mervärde vill fastan låta oss ana befrielsen i att avstå. Vad innebär det att äta mindre, köpa mindre, resa mindre, tjäna mindre? Kort sagt, att öva sig i en varsam livsstil? Under fastan leder frågorna och svaren i samma riktning. Fastans väg är alltid personlig. Några söker ett större mått av inre samling genom att planera in en retreat under denna tid. Någon väljer att äta vegetariskt. Någon stänger 12

ner de sociala medierna. Ögats och örats fasta kan bli som en uppenbarelse! Fasta som en tid att visa solidaritet framhålls med eftertryck av profeterna. Finns det någon, enskild eller familj, jag kan bistå under fastan? Inte bara med bön utan även med bröd? Är det någon för vilken ett besök skulle göra livet lättare? Eller en inbjudan till måltidsgemenskap? Vad kan jag avstå från för att ge lindring och tröst åt de förföljda och de flyende? Våra liv behöver tider när det inte är den som betalar bäst som får oss. Fastan är en sådan tid. Stillhet är det »verktyg« som gör oss närvarande inför den stora Närvaron. »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud.« Med blicken vänd mot Jesus blir fastan en vandring i kärlek, inte självspäkning. Vi övar oss att leva och handla med Jesus, i Jesus och genom Jesus. Den kristna fastan är primärt en väg till djupare förtrolighet i bönen. När vi lever med Jesus för ögonen följer mycket annat av sig själv. Utan ansträngning. O Gud, du som har skapat människan till din avbild, befria dina barn från det som kränker den mänskliga värdigheten, och lär oss att avstå från allt överflöd för att hjälpa dem som lider nöd. Amen.

ps 46:11, 1917

Den stora fastan inför påsken kallades förr »själarnas andliga vår«. I dag återupptäcker allt fler fastan som en tid för eftertanke och förtätning. En tid som genom sin realism svarar mot den oro många känner i en värld där så mycket skaver. Spåren till det fördolda vill uppmuntra till en av de praktiker som kommit att höra till fastan bland kristna över hela världen: daglig läsning i korta avsnitt som vägledning under fastan. Vi inbjuds att med enkel packning, och nåden som reskost, vandra de fyrtio dagarna mot påsken. Betraktelserna i denna bok framhåller hur fastans fokus inte är vad vi avstår från utan övningen i kärlekens uppmärksamhet. »Fastan är inget andligt triathlon«, skriver Peter Halldorf. »Den är en tid för uppmärksamhet, så att Gud kan nå fram till oss.« Tar vi denna tid på allvar kan hjärtat inte undgå att börja spira av en förnyad kärlek. Till Gud och till allt som lever och andas på jorden. ISBN 978-91-7315-546-5

9 789173 155465