Utan västerlandska glasögon

ARGUMENT

UTAN väsTERläNdskA GlAsöGoN Nya perspektiv på Bibeln

E Randolph Richards Brandon J o’Brien

Innehåll Inledning: Att komma tillrätta med kulturella skillnader ..................9 del ett: Ovanför ytan .....................................................................22 1. Tjäna två herrar: Sedvänjor.................................................25 2. Bibeln i färgbild: Etnicitet......................................................48 3. Bara ord? Språk .........................................................................65 DEL TVÅ: Precis under ytan..............................................................86 4. Min själs kapten: Individualism och kollektivism ................90 5. Har du ingen skam i kroppen? Heder/skam och rätt/fel...107 6. Sand i timglaset: Tid ...........................................................131 Del tre: Djupt under ytan ............................................................147 7. Rätt sak på rätt plats: Regler och relationer ...................150 8. Göra rätt till fel: Dygd och synd .....................................169 9. Allt ljus på mig: Att hitta centrum för Guds vilja................185 Slutsats: Tre enkla steg för att ta av sig glasögonen?.......................204 Källor för vidare studier .........................................................214 Noter ..................................................................................................220

10

Inledning Att komma tillrätta med kulturella skillnader

En varm sommareftermiddag 2002 stod vi bland de få synliga stenarna som finns kvar av den antika staden Laodikeia. Randy var professor, och Brandon var student och skulle ta poäng i bibelvetenskap genom att under flera veckor »vandra i Paulus fotspår« i Turkiet och Grekland.

När vi ändå var i närheten passade vi på att besöka de sju städer som finns omnämnda i Uppenbarelseboken. En av dem var Laodikeia. Om församlingen i den staden, som nu ligger i ruiner, hade den Uppståndne sagt såhär: »Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun« (Upp 3:15–16).

Jag (Brandon) hade hört många predikningar över det korta stycket under min uppväxt. Mina kristna ledare tolkade oftast orden kall, varm och ljum som beskrivningar av andlig hängivenhet. Eugene Peterson kallar det för »det andliga Laodikeia-spektrumet«.1 En sådan tolkning antyder att Jesus vill att vi ska vara varma av andlig hängivenhet, men att många av oss, precis som innevånarna i Laodikeia, är ljumma. Vi tror på Jesus, men vi tar inte vår tro på tillräckligt stort allvar. Det duger inte, eftersom Jesus föredrar att vi är iskalla – inte tror alls – framför att vi är ljumma i tron.

Jag förstod aldrig varför han skulle tycka så, men eftersom texten verkade tydlig kämpade jag på för att hålla trons eld brinnande.

Men när jag stod där sommaren 2002 i Laodikeia, bland de ruiner som då ännu inte var helt utgrävda, uppenbarade sig en annan möjlig tolkning av det kända avsnittet.

Inledning 11

Ett antal kilometer nordväst om Laodikeia ligger staden Hierapolis uppe på en höjd. Utmed sidan av berget finns en geologisk formation som har skapats av de heta källor som rinner upp på olika håll runt omkring staden. Än i dag är staden känd för sina ångande mineralbad.

Genom århundradena har de underjordiska källorna skapat snövita kalkavlagringar, som på turkiska kallas för Pamukkale, eller »bomullsfästningen«, och som väller nerför berget som en glaciär. Från den plats där vi stod i Laodikeia lyste Hierapolis vit som en nypistad skidbacke.

På ungefär samma avstånd från Laodikeia, fast åt andra hållet, ligger Kolossai. Den staden hade ännu inte blivit utgrävd 2002, så vi kunde inte se den, men man kan med stor säkerhet påstå att man kunde se Kolossai från Laodikeia under det första århundradet. Paulus kollega Epafras arbetade i Kolossai, liksom i Laodikeia och Hierapolis (Kol 4:13). Det var en mer anspråkslös stad än Laodikeia, men den hade en sak som inte fanns i Laodikeia, nämligen en kall färskvattenkälla. Faktum var att det var vattnet – eller snarare bristen på det – som skiljde ut Laodikeia. Till skillnad från sina grannstäder hade Laodikeia inga källor alls. Man var tvungen att importera vatten via akvedukter från andra ställen, varmt mineralvatten från Hierapolis och kallt färskvatten från Kolossai.

Problemet var bara att när vattnet kom fram till Laodikeia hade det förlorat de egenskaper som gjorde det unikt. Det varma vattnet var inte längre varmt, och det kalla vattnet var inte längre kallt. Innevånarna i Laodikeia hade hur mycket ljummet vatten som helst. Nog hade de önskat att deras vatten hade varit antingen eller – antingen varmt eller kallt. Man har inte mycket glädje av ljummet vatten.

Jag gissar att Herrens förmaning var klar och tydlig för dem som bodde i Laodikeia. Han önskade att hans efterföljare skulle vara varma (som det välgörande vattnet i Hierapolis) eller kalla (som det uppfriskande vattnet i Kolossai). Men de var ingetdera.

Poängen med den här berättelsen är att den plats vi befinner oss på påverkar hur vi läser – och ytterst sätt tolkar – Bibeln. I den nordamerikanska väckelsetraditionen har texten använts som en varning för att kalla sig kristen om man inte är hängiven. Eugene Peterson förklarar 12

vad det innebar för de kristna ledare han mötte under sin uppväxt (och samma sak gällde mig): »Högt på varje pastors agenda stod att hålla församlingen ›brinnande‹ för Jesus. Gudstjänster i allmänhet, och predikan i synnerhet, var blåsbälgar för att få de glödande kolen att flamma upp.«2 »Varm« (hängiven) var det bästa, men »kall« (icke troende) var bättre än »ljum« (namnkristen), eftersom det åtminstone var ärligt!

På Laodikeias marmorgator är varmt och kallt lika bra. På båda platserna och vid båda tillfällena tycks innebörden tydlig och klar, även om tolkningarna skiljer sig åt. Oavsett i vilken tid och på vilken plats människor läser Bibeln använder vi vårt eget kulturella sammanhang för att förstå och tolka det vi läser.

Bibeln som ett främmande land Kristna har alltid och överallt trott att Bibeln är Guds Ord. Gud har talat i historien, »många gånger och på många sätt«, genom profeterna, och allra tydligast genom sin Son (Heb 1:1). Genom den heliga Anden fortsätter Gud att tala till sitt folk i Skriften. Det är viktigt att den kristna kyrkan bevarar den övertygelsen även om den ställer oss inför vissa utmaningar när det gäller hur vi ska tolka olika saker. Det händer lätt att vi glömmer bort att Bibeln är ett främmande land, och att bibelläsning är en interkulturell upplevelse. Att öppna upp Guds Ord är att kliva in i en främmande värld, där saker var annorlunda än de är hos oss. De flesta av oss kan inte språken. Vi känner inte till geografin eller sedvänjorna, eller vilka slags beteenden som ansågs artiga respektive oförskämda. Ändå tänker vi knappast på det. Många av oss är mer hemtama med Bibeln än med någon annan bok. Vi kanske har lärt oss delar av den utantill. Och eftersom vi tror på att Bibeln är Guds ord till oss, oavsett var på jordklotet eller när i historien vi läser den, tenderar vi att läsa Bibeln i vårt eget här och nu, på ett sätt som blir begripligt utifrån våra egna förutsättningar. Vi tror på att Bibeln har någonting att säga till oss i dag. Vi läser orden »du är varken kall eller varm« utifrån vad de betyder för oss: du är varken andligt kall eller andligt varm. Men, som vi kommer att se är det bättre att tala om vad avsnittet betydde för de ursprungliga åhörarna, och sedan fråga sig vad det kan betyda för oss.

Inledning 13

Ett annat sätt att uttrycka det på, är att all bibelläsning bör vara kontextuell. Det finns ingen helt objektiv bibeltolkning. Det här är inte postmodern relativism. Vi tror att sanning är sanning. Men det finns inget sätt att komma förbi det faktum att vår kulturella och historiska kontext förser oss med tankemönster som får oss att förstå Bibeln på ett annat sätt än kristna i andra kulturella och historiska kontexter.

Ett av målen med den här boken är att påminna (eller övertyga!) om bibeltolkningens interkulturella natur. Vi kommer att göra det genom att påpeka ett antal kulturella fenomen som skiljer oss från det främmande landet Bibeln.3 Du känner säkert till begreppet »världsåskådning«. Många talar om skillnaderna mellan en kristen och en sekulär världsåskådning. Men saken är mer komplicerad än så. Världsåskådningen – som innefattar kulturella värderingar och andra saker som vi håller för sanna – är som ett isberg. Det mesta av vår världsåskådning ligger under ytan, precis som det mesta av isberget. Den del vi ser – vad vi äter, har på oss, säger och medvetet tror på – är egentligen bara den synliga toppen. Den största delen av det som påverkar oss lurar under ytan, utom direkt synhåll. Och det är den enorma klumpen under ytan som gör så att skepp sjunker!

Ett annat sätt att uttrycka det på är, att de mest inflytelserika kulturella värderingarna är de som inte ens behöver sägas. Det är väldigt svårt att veta vad som inte behöver sägas i en annan kultur. Men ofta är vi inte ens medvetna om vad som inte behöver sägas i vår egen. Det är därför det uppstår missförstånd och misstolkningar. När ett avsnitt i Bibeln tycks utelämna en pusselbit eftersom någonting inte behövde sägas, brukar vi instinktivt fylla i luckan med en pusselbit från vår egen kultur – för det mesta en sådan bit som inte behöver sägas. När vi missar det som inte behövde sägas hos dem, och fyller i med någonting som inte behöver sägas hos oss, då riskerar vi att missförstå Bibeln.

Det som inte behöver sägas kan få oss att missa viktiga detaljer i Bibeln, till och med när författaren försöker vara övertydlig. Mark Allan Powell bjuder på ett utmärkt exempel på detta i »The Forgotten Famine«, där han undersöker det personliga ansvaret i den berättelse som kallas för liknelsen om den förlorade sonen.4 14

Powell hade en klass på tolv studenter som fick läsa berättelsen i Lukasevangeliets kapitel 15. Sedan skulle de slå ihop sina biblar och återberätta historien så troget som möjligt. Ingen av de tolv amerikanska studenterna nämnde hungersnöden i vers 14, som är en orsak till att sonen slutligen återvänder. Powell tyckte att det var intressant att de utelämnade den, så han organiserade ett större experiment där det var hundra personer som fick läsa och återberätta liknelsen så troget som möjligt. Bara sex av de hundra deltagarna nämnde hungersnöden. Det var en etniskt, socioekonomiskt och religiöst blandad grupp. De som glömde bort hungersnöden hade bara en enda sak gemensam: de kom från USA. Senare fick Powell tillfälle att göra om experimentet ytterligare en gång, denna gång utanför USA. Han samlade 50 personer i Sankt Petersburg i Ryssland och lät dem läsa och återberätta liknelsen om den förlorade sonen. Den här gången var det överväldigande nog 42 av de 50 deltagarna som berättade om hungersnöden. Varför?

Bara 70 år tidigare hade 670 000 människor dött av svält, då nazi­ ockupationen av huvudstaden hade lett till tre års hungersnöd. Hungers­ nöd var i allra högsta grad en del av de ryska deltagarnas historia och föreställningsvärld.

Det enda som skiljde deltagarna i de olika experimenten åt var deras geografiska plats, men ändå hade de delade meningar om vilka som var de avgörande bitarna i berättelsen.

Amerikaner tycks se på hungersnöden i liknelsen som en onödig information. Visst, vi tänker kanske att hungersnöden gör situationen svårare för den unge sonen. Han är redan utan pengar, och nu finns det inte heller någon mat att köpa även om han hade haft råd. Men han har redan begått sin synd, så för oss behöver det inte sägas att huvudpoängen i berättelsen är hans slöseri, inte hungersnöden. Alltså tolkar vi berättelsen som en lektion om medvetet uppror och ånger. Sonen är moraliskt skyldig för att han har visat bristande respekt för sin far och slösat bort sitt arv. Nu måste han be om förlåtelse.

Kristna i andra delar av världen tolkar berättelsen annorlunda.5 I kulturer där man har större erfarenhet av svält tycker läsarna att so Inledning 15

nens slöseri är mindre viktigt än hungersnöden. Tolkningen av liknelsen har mindre att göra med medvetet uppror och mer att göra med Guds trofasthet när han räddar sitt folk ur hopplösa situationer. Sonens problem är inte att han är slösaktig utan att han är förlorad.

Vårt mål med den här boken är inte först och främst att argumentera kring vilken tolkning av Bibeln som är mest korrekt. Vårt mål är att ställa frågan: om vår kulturella kontext och vår förförståelse kan få oss att missa en hungersnöd, vad finns det då mer som vi inte lägger märke till?

Att läsa Bibeln och oss själva Den övertygelse som är vår drivkraft i den här boken är att en del av de vanor som vi läsare i västvärlden (Nordamerika och Västeuropa) har med oss i vår bibelläsning kan göra oss blinda för tolkningar som den ursprungliga målgruppen och kristna i andra kulturer ser som helt naturliga. Den iakttagelsen är vi inte ensamma om. Det är vanligt i både akademiska och informella samtal om tolkning att erkänna att vi påverkas av vår förförståelse när vi läser Bibeln.6 Men tyvärr erbjuder inte alltid böcker om bibeltolkning en möjlighet att upptäcka våra kulturella glasögon. Det kan göra att vi får en gnagande känsla av att vi kanske läser ett avsnitt på ett felaktigt sätt, och en vidhängande känsla av hopplöshet över att vi inte vet hur vi ska komma tillrätta med problemet.

Vi hoppas att Utan västerländska glasögon – Nya perspektiv på Bibeln ska få vara ett positivt korrigeringsmedel. Vi menar att det går att upptäcka ett mönster i hur västerländska läsare tolkar – och missförstår – Bibeln. Att bli medvetna om vår kulturella förförståelse och hur den påverkar vårt sätt att läsa Bibeln är de första viktiga stegen för att komma bort ifrån självtvivlets förlamning på vägen mot en texttrogen läsning och tillämpning av Bibeln.

På följande sidor ska vi ta upp nio skillnader mellan västerländska och icke västerländska kulturer som vi behöver vara medvetna om när vi tolkar Bibeln. Vi använder metaforen om isberget igen.

I den första delen diskuterar vi kulturella aspekter som är klara och tydliga, väl synliga ovanför vattenytan och därmed minst troliga att or-

16

saka allvarliga missförstånd. I den andra delen diskuterar vi kulturella aspekter som är mindre uppenbara. De ligger under ytan, men blir synliga när man vet att man ska hålla utkik efter dem. Eftersom de syns sämre är de mer chockerande och löper större risk att orsaka missförstånd. Slutligen, i den tredje delen, tar vi upp kulturella aspekter som inte är uppenbara alls. De lurar djupt nere under ytan, ofta lite gömda bakom eller under andra värderingar eller antaganden. De är de allra svåraste att upptäcka, och är därför de farligaste att tolka.

Kort sagt handlar den här boken inte så mycket om bibeltolkning som om att lära oss att tolka oss själva. På vissa ställen i boken kanske du kommer att önska att vi bjöd på lite utförligare tolkningar av bibeltexterna. Men det är inte vårt syfte. Innan vi kan lita på att vi läser Bibeln korrekt måste vi förstå vilka antaganden och värderingar vi projicerar på Bibeln, de där sakerna som inte behöver sägas och som får oss att anta att en del tolkningar är självklara och andra omöjliga.

Vi går inte igenom nya, icke västerländska tolkningar av varje avsnitt som vi tar upp. I stället är vi nöjda om vi kan väcka frågor och ge dig det svåra uppdraget att dra slutsatserna själv.

Att inventera den kulturella förförståelse som påverkar vår bibeltolkning är viktigt av många olika skäl. Först och främst kan vi inte längre låtsas som om den västerländska tolkningen av Bibeln är norm­ erande för alla kristna i världen. Den kristna tron växer med sådan hastighet i Sydamerika, Afrika och Asien att majoriteten av världens kristna inom kort inte längre kommer att vara vit eller västerländsk. I The Next Christendom skriver Philip Jenkins: »År 2050 kommer omkring en femtedel av världens 3 miljarder kristna att vara vita. Snart kommer sammansättningen ›en vit kristen‹ att låta som en underlig självmotsägelse, lika förvånande som att säga ›en svensk buddhist.‹ « I rena siffror kommer alltså icke västerländska bibeltolkningar att vara »typiska« och »genomsnittliga«.7 Den globala fördelningen av kristna kommer att förändras även på hemmaplan. Många sociologer menar att majoriteten av USA:s befolkning kommer att vara icke-vit år 2050. Demografiska förändringar av USA:s befolkning rent generellt kommer också att påverka kristen­ Inledning 17

heten i USA. Den genomsnittliga amerikanska församlingen kommer att se annorlunda ut om tjugo år jämfört med hur den såg ut för tjugo år sedan. »Tvärtemot folks föreställningar«, skriver Soong-Chan Rah, »är kyrkan i Amerika inte på väg att dö ut – den lever och mår bra, men den lever och mår bra inom invandrargrupper och etniska minoriteter, och inte inom den vita majoritetens församlingar.«8 Vi måste vara medvetna om på vilket sätt våra västerländska glasögon påverkar hur vi läser Bibeln, så att vi är redo att höra vad våra icke västerländska bröder och systrar har att lära oss om kristen tro och kristet liv.

Frågan om hur vår kulturella och historiska kontext påverkar vår bibeltolkning får dessutom följder, för enskilda kristna och pastorer.

Om våra kulturella blinda fläckar får oss att läsa Bibeln på ett felaktigt sätt, så kan de också få oss att tillämpa Bibeln på fel sätt. Om vi vill följa Jesus troget, och hjälpa andra att också göra det, måste vi göra allt vi kan för att låta Bibeln tala till oss på sina egna villkor. År 1988 flyttade jag (Randy) med min fru och våra två små söner (som var två år och åtta veckor gamla) från Texas till Sulawesi, en ö norr om Australien och söder om Filippinerna. Vi arbetade som missionärer på en ögrupp i östra Indonesien fram till 1996, då vi återvände, och jag fick en tjänst som lärare på ett litet kristet universitet i Arkansas. I Indonesien hade jag undervisat på en liten inhemsk bibelskola och arbetat med församlingar som var utspridda från Borneo till Papua Nya Guinea.

En dag satt jag i en hydda tillsammans med några äldste ur en församling. De kom från en avlägsen by vid Borneos kust. De bad om min åsikt i en känslig församlingsfråga. Ett ungt par hade flyttat till deras by för många år sedan eftersom de hade begått en fruktansvärd synd i sin hemby. Så länge de hade bott i byn hade de levt exemplariska liv, varit gudfruktiga och hade gått i kyrkan regelbundet. Nu, tio år senare, ville de bli medlemmar i församlingen. »Ska vi låta dem bli det?« frågade de äldste, som var uppenbart bekymrade.

Jag försökte undvika att svara, så jag frågade: »Vad var det för en hemsk synd de hade begått?« 18

De äldste ville helst inte vädra byns smutsiga byk inför en främling, men till slut sa en av dem: »De rymde och gifte sig.« »Var det bara det?« utbrast jag. »Var det deras stora synd?« De stirrade chockat på mig, denne unge (och dumme) missionär, och frågade: »Men har du aldrig läst Paulus?« Det tyckte jag ju sannerligen att jag hade gjort. Jag hade doktorerat på Paulus.

De påminde mig om att Paulus uppmanade de troende att lyda sina föräldrar (Ef 6:1). De medgav att alla gör misstag. Vi lyder inte alltid.

Men självklart borde man lyda när det gällde det viktigaste beslutet i livet, nämligen vem man ska gifta sig med.

Plötsligt satt jag där och undrade om jag egentligen någonsin hade läst Paulus. Min »amerikanska Paulus« förväntade sig inte att hans påbud skulle gälla vuxna barns val av livskamrat. Dessutom var det tydligt att mitt sätt att läsa (eller missförstå?) påverkade vad jag gav för råd till församlingsledare som ville leva i ett trofast och lydigt lärjungaskap.

Alltså, eftersom vi är mycket medvetna om att alla tolkningsfrågor till syvende og sidst är frågor om tillämpning, kommenterar vi genomgående i boken hur vi uppfattar tillämpningarna av vår västerländska (fel)tolkning när det gäller det enskilda kristna livet, gudstjänst och församling.

Vi har också en historisk aspekt i vår framställning. Kultur vari­ erar på olika platser. Men kultur varierar också över tid. Amerika på 2000-talet är exempelvis någonting helt annat än vad Amerika på 1700-talet var.

Som kyrkohistoriker måste jag (Brandon) återkommande försöka förstå den förförståelse – vad som inte behövde sägas – som gällde för kristna under tidigare epoker. Det betyder att jag hela tiden måste upptäcka och utmana min egen historiska och kulturella förförståelse.

Kyrkohistoria är ett två tusen år långt samtal om hur Bibelns eviga sanningar ska komma till uttryck i olika kulturer och vid olika tidpunkter.

Oavsett om vi tycker att de hade rätt eller fel så är tidigare kristnas tolk Inledning 19

ningar ovärderliga för att hjälpa oss att upptäcka vad som inte behöver sägas hos oss.

När det passar kommer vi alltså att ta in ett historiskt perspektiv i vår diskussion. Vi kommer också att beskriva inte bara vad vi tar för givet när vi läser Bibeln, utan även varför vi utgår ifrån det, eftersom våra vanor har en historia, de också.

Några fallgropar Ett sådant här projekt har sina utmaningar. Till att börja med är det vanskligt att komma med generaliserande uttalanden om österländska och västerländska kulturer. Tyvärr måste vi ändå göra det. Men kom ihåg att vi som författare är mycket väl medvetna om att ett begrepp som »österländsk« – som försöker sammanfatta den fantastiska kulturella, etniska och sociopolitiska mångfalden från Mongoliet till Marocko eller från Korea till Kongo – nästan är för bred för att vara användbar. Begreppet »västerländsk« är inte mycket bättre, eftersom det finns djupgående kulturella skillnader mellan européer, kanadensare och amerikanska medborgare. Trots det är vi begränsade av utrymme och språk. Vi vill gärna säga att generaliseringar alltid är fel men ofta underlättar. Vi ber er därför att läsa med kritisk blick.

Förutom från våra respektive forskningsområden hämtar vi material från våra egna erfarenheter av interkulturella möten. Många av mina (Randys) exempel kommer från min tid som missionär i Indonesien.

Jag (Brandon) berättar oftare om den tid jag har spenderat i Europa, eller om insikter jag har fått genom mina historiska studier. Anekdoter är inte vetenskap, men vi hoppas att våra berättelser ska hjälpa dig att se att många av de saker som inte behövde sägas till Bibelns ursprungliga åhörare fortfarande inte behöver sägas i stora delar av den icke västerländska världen.

Vidare talar vi om sådant som berör oss själva, och det har sina utmaningar. Vi talar såsom vita, västerländska män. Faktum är att vi alltid talar såsom vita, västerländska män. Allting som någon av oss någonsin har skrivit kommer ur den vita, manliga, traditionellt utbildade medelklassens perspektiv. Det finns ingenting vi kan göra åt den saken,

20

utom möjligen att vara medvetna om och öppna med den. Samtidigt är vi vita, västerländska män som har övat på att läsa Bibeln med våra icke västerländska systrars och bröders ögon.

Exempelvis kommer jag (Randy) ihåg när jag skulle rätta mitt första prov i Indonesien, ett sådant prov där studenterna fick flera svarsalternativ att välja mellan. Jag blev förvånad över att så många stundeter hade lämnat flera frågor helt utan svar. När jag lämnade tillbaka proven frågade jag den förste studenten som hämtade sitt prov: »Varför svarade du ingenting på fråga tre?« Studenten såg på mig och sa: »Jag kunde inte svaret.« »Du kunde väl ha chansat, åtminstone?« sa jag.

Han såg förfärad på mig. »Men tänk om jag hade råkat gissa rätt? Då hade det ju sett ut som om jag kunde svaret! Det vore att ljuga!« Jag öppnade munnen för att svara, men insåg att jag var på väg att argumentera för att han skulle sänka sin moraliska standard. Jag höll tyst.

Min amerikanska värdegrund hade vunnit över den kristna värderingen om ärlighet. Det värsta var att jag inte ens hade lagt märke till det förrän en person med annan kulturell tillhörighet gjorde det klart för mig.

Men det är lika intressant att mina kristna studenter i USA i dag inte tycker om den här berättelsen, eftersom de fortfarande vill få chansa på svaren. Hur som helst, den utmaning det innebär att försöka läsa med någon annans ögon ska inte få avskräcka oss. Vi har så mycket att lära av varandra.

Vårt perspektiv som författare säger något om våra läsare. Våra generaliseringar om västerlänningar beskriver troligen vita, amerikanska män allra bäst. Det beror inte på att vi tycker att det är den viktigaste gruppen eller ens att den är mest representativ för en västerländsk världsåskådning. Men det är den grupp som har dominerat samtalet om teologi och bibeltolkning under de senaste århundradena. Vi försöker få människor som är som vi – vita, västerländska män – att tänka annorlunda kring Bibeln och det kristna livet. Det är därför vi mest talar om sådana som är som vi.

Inledning 21

Om du inte är en vit, västerländsk man, och våra generaliseringar inte stämmer in på dig, hoppas vi att du ska kunna ha glädje av den här boken i alla fall. När du inte håller med om våra generaliseringar ber vi dig att stanna till och fråga dig själv varför. Om du tänker: Det där stämmer inte på mig. Jag tycker inte X. Jag tycker Y, då har du börjat upptäcka vad det är som inte behöver sägas för dig. Det är vårt mål, och vi skulle tycka att vi hade lyckats då.

Här är det värt att notera att läsare med en mångkulturell erfarenhet troligen har en klar fördel i en sådan här process, eftersom deras erfarenhet av att navigera i främmande kulturer kan göra dem medvetna om skillnader som andra är helt omedvetna om.

Eftersom vi talar från insidan kommer vi inte att berätta hur man ska läsa som en icke västerländsk kristen. För det första finns det inte ett enskilt icke västerländskt sätt att läsa Bibeln på (precis som det inte finns ett enskilt västerländskt sätt heller). Även om det fanns, så skulle vi inte vara kvalificerade att berätta vad det är.

Vi vill inte heller antyda att alla våra västerländska läsvanor är felaktiga. En del västerländska vanor är faktiskt till hjälp för att läsa vissa avsnitt mer troget, till exempel sådant som handlar om förlåtelse och generositet.

Vi planerar inte att peka ut områden där icke västerländska läsare instinktivt missförstår Bibeln, men vi tycker att någon annan skulle kunna – och rentav borde – skriva en bok med titeln Utan österländska glasögon. Våra exempel är enbart till för att belysa vad som är normalt och instinktivt för oss, så att vi blir medvetna om hur vi läser. Vi vill att du ska bli tillräckligt obekväm för att komma ihåg att bibeltolkning är en interkulturell upplevelse, och för att bli mer medveten om vad du tar för givet när du läser.

Slutligen har vi varit tvungna att vara mycket selektiva när det gäller vad vi har valt att ta upp och vad vi har lämnat därhän. Vi kommer exempelvis inte att säga mycket om vilket inflytande den sociopolitiska verkligheten har på vår bibeltolkning. Det vore förstå oerhört intressant att undersöka hur tolkningen av Romarbrevet 13:1 (»Varje män­ niska skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns 22

ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom.«) skulle variera mellan läsare från det demokratiska Amerika, det socialistiska Europa och det kommunistiska Asien, men vi har helt enkelt inte vare sig det utrymme eller den expertis som krävs för att kunna täcka in allting.

Det som bekymrar oss mest är att vi har varit tvungna att förenkla komplexa frågor alltför mycket. Varje kapitel i den här boken skulle kunna bli en egen bok. När vi tror att läsare har fler frågor eller behöver ytterligare vägledning har vi försökt att ge tips genom Källor till vidare studier och genom slutnoterna.

Sammanfattningsvis erbjuder vi alltså någonting som kan få vara med och starta ett samtal. Vi hoppas att forskare, studenter och församlingar ska börja med den här boken och sedan gå vidare till djupare undersökningar av det här viktiga ämnet. Vi hoppas alltså att du ska läsa den här boken på samma sätt som kristna borde läsa allting – noggrant och under bön.

Till eftertanke

1. Vi vill att den här boken ska berika din bibelläsning, inte avskräcka från att läsa Bibeln. Vi vill att den ska ge dig större tilltro, inte mindre, till Guds Ord och till din egen läsning. Men utmaningen att läsa en text på ett annat sätt kan vara obekväm. Vilka risker ser du med att öppna upp för nya sätt att läsa?

2. Ibland känner sig kristna bekväma med gamla feltolkningar. Eftersom vi tror att vi ska tillämpa Bibeln, inte bara studera den, kan en ny tolkning utmana dig till nya tillämpningar. Är du beredd att ta av dig dina kulturella glasögon för att förstå texten bättre?

3. Kanske har du redan börjat upptäcka hur din kulturella förförståelse påverkar din bibeltolkning. Ta en liten stund och tänk igenom några särskilda bibelavsnitt som du skulle vilja förstå bättre efter att du har läst den här boken.

Inledning 23

Det som var självklart när Bibelns böcker skrevs är inte lika självklart för en västerländsk läsare på 2000-talet.

Utan att vara medvetna om det fyller vi därför ut luckorna – det som är underförstått i texten – med värderingar och förutsättningar som gäller i vår kultur i dag.

I »Utan västerländska glasögon« visar teologerna Brandon J O’Brien och E Randolph Richards vad som händer om vi försöker bortse från vår kulturella förförståelse för att i stället se vad Bibelns författare egentligen tänkte om bland annat relationer, tid, pengar, rätt och fel, sedvänjor och dygder.

Med utgångspunkt från sina egna interkulturella erfarenheter förklarar de hur en ökad självmedvetenhet och insikt om kulturella skillnader kan hjälpa oss att läsa Bibeln på ett helt nytt sätt.

www.argument.se