6 minute read
Bazar Masarin Januari 2020
Samtal på Bokmässan Fredag 27 september Moderator: Erik Titusson Medverkande i samtalet: Pija Lindenbaum & Kristoffer Leandoer Arrangörer: Lilla Piratförlaget och Pequod
Advertisement
Vi har alla varit barn, men många vuxna kommer inte ihåg sin barndom och förlusten av den är ett trauma som ofta gestaltas i skönlitteraturen. Hur ser barndomen ut utifrån ett barnperspektiv? Pija Lindenbaum undersöker alltid barndomens villkor i sina bilderböcker och ofta står barnens lek i centrum. Det kan handla om urspårad lek som i Gittan och älgbrorsorna, när brorsorna istället för att rita fint, kastar kritor och leksaker omkring sig eller om pojkars och flickors lek som i Kenta och barbisarna där Kenta hellre leker med Barbie än lirar fotboll. Madeleine Renoux 25
Får pojkar leka med Barbie och dansa balett i kjol eller klänning? Det är klart de får. I leken är allt tillåtet och möjligt. Jag ska undersöka lekens betydelse i tre bilderböcker av Pija Lindenbaum; Vi måste till jobbet (2019), Doris drar (2015) och Gittan och älgbrorsorna (2005) Vilken relation till vuxenvärlden tar barnen i sin lek? På Bokmässan lyssnade jag på seminariet ”Barn, lek och barndom i litteraturen” med Pija Lindenbaum och Kristoffer Leandoer. Samtalet modererades av Erik Titusson, förläggare på Lilla Piratförlaget, där Pija Lindenbaum ger ut sina senaste bilderböcker. I centrum på seminariet stod Pija Lindenbaums nya bilderbok Vi måste till jobbet och Kristoffer Leanoers essäbok Barn. Paradiset och flykten därifrån. Kristoffer Leandoer menar att det bara är vuxna som leker och att barns lekar aldrig är på låtsas. I boken Vi måste till jobbet står barnens lek i fokus. Hur skildrar man barndomen på ett sätt som inte sker på barns bekostnad var en frågeställning som diskuterades under seminariet. Om vi ser på leken ur barnets perspektiv så kan allt möjligt hända i leken. En pall kan bli en buss. Ett sängtäcke kan bli ett berg. Ett dike kan vara fullt av krokodiler. 26
Det finns inga gränser för vad fantasin kan hitta på. Leken behöver inte vara realistisk, men den är på riktigt för barnen. När barnen leker så leker de ofta som de äldre barnen. Leken blir ett berättelsebygge där man ofta hoppar över det tråkiga. Barnen lägger som en voice-over röst på leken. Man berättar vad man leker. En bilderbok som verkligen fångar hur barnen berättar sin lek är Vi leker att du är en katt av Helena Dahlbäck med illustrationer av Charlotte Ramel som utkom 2007. Tre syskon leker och lekarna avlöser varandra i rask takt. De är fattiga barn, kungliga som ska på bal, veterinär och katt. Verkligheten och leken blandas i illustrationerna och leken är på fullaste allvar. En förutsättning för att leken ska äga rum är att det inte finns någon vuxen i rummet. Barnen får leka helt ostört utan vuxnas inblandning. I Pija Lindenbaums bok Vi måste till jobbet leker barnen också utan att det finns några vuxna närvarande. Alla karaktärer i berättelsen är antingen barn eller djur. Boken inleds och avslutas i barnkammaren, men bilderna däremellan illustrerar barnens lek och tar läsaren till platser som sjukhuset, mataffären, Lortviken och skogen där en elak häxa bor. De vuxna är inte närvarande, men barnen utforskar i sin lek vuxenvärlden. De lägger grisen som inte vill sova, de åker till jobbet, de kör bil dit, de arbetar och tar hand om personer som är sjuka, de löser problem som uppstår på jobbet och sedan måste de rusa till mataffären. Det är vuxenvardagen som återfinns i barnens lek. De leker att de är vuxna. Lekspråket är för barn ofta berättat i tempuset preteritum; ”Pengarna tog slut. Jaha, men vi vill åka tåg ändå.” Kristoffer Leandoer menar att barnen pratar så när de leker, eftersom de härmar berättelser t ex sagor som berättas i preteritum. I leken i boken Vi ska till jobbet dyker det även upp sagomotiv i form av en häxa som vill tillfångata barnen, men likt sagans hjälte lyckas barnen övermanna häxan och berättelsen slutar lyckligt precis som i sagan. Illustrationerna vill spegla barnets perspektiv av leken och hur barnet ser på tillvaron. Pija Lindenbaum menar att det inte är så svårt att ta det perspektivet eftersom ”barnet finns ju i mig.” Som barn är man ständigt på jakt efter något som man kan kontrollera själv och frustrationen över att bli styrd av vuxna som ska bestämma över en är ett tydligt tema i bilderboken Doris drar. Doris och hennes mamma har flyttat ihop med Janne och hans son Egon. När boken börjar så sitter Doris i sandlådan och bygger en värld, men blir avbruten i sin lek av mamman för att familjen ska åka på kalas. När Doris kommer hem från kalaset vill hon fortsätta med leken i sandlådan, men mamman säger att hon måste ta upp cykeln som Egon har slängt på marken. 27
Hon får inte leka färdigt, för att de vuxna avbryter och ska bestämma över henne. Då bestämmer sig Doris för att rymma. Under sin rymning besöker hon olika platser och hon styr själv vad hon har på sig och vad hon möter. Hon fantiserar och leker att hon kommer till andra länder där hon inte förstår vad de säger. Illustrationerna förstärker leken genom att den visar både den verkliga världen och det Doris möter i sin fantasi, t ex isbjörnar och höga berg eller krokodiler i ett dike. Hon bestämmer sig för att gå hem igen, för att inte mamma och Janne ska bli ledsna, men de har inte ens märkt att hon har varit borta. Doris blir jättearg och då förstår mamman att hon måste låta Doris leka färdigt i sandlådan och boken avslutas med att de vuxna bygger vägar tillsammans med Doris. I Gittan och älgbrorsorna går Gittan med sin kompis Nils till pulkabacken för att åka pulka, men när Gittan väl kommer dit är det för många barn där, och Nils har sina syskon som stojar och låter. Gittan som inte har några syskon känner sig ensam och går hem istället. På trappan till bostadshuset sitter tre älgar och de vill väldigt gärna leka med Gittan. Hon tänker att de kan bli hennes brorsor. Redan i hissen vill älgbrorsorna leka genom att trycka på knappar och åka upp och ner. Gittan får ta rollen som den vuxna och förklara att man inte får leka i hissen. Hon visar istället hur man kan rita med
kritor i hennes rum, men älgbrorsorna bryter sönder kritorna och kastar runt djuren som Gittan ställer upp när de ska leka zoo. Älgbrorsorna bygger koja i garderoben och när de ska dricka vatten så kan de inte vänta tills de får ett glas utan dricker direkt ur toalettstolen. Gittan försöker likt en vuxen visa brorsorna hur de ska leka utan att det blir för stökigt, men hon inser till slut att det inte fungerar att ha älgarna som brorsor och de får gå ut och leka. I dessa tre bilderböcker är leken central, men den ser ut på olika sätt. I Vi måste till jobbet saknas de vuxna helt, men barnen utforskar vuxenvärlden utifrån barnperspektivet utan krav på realism eller trovärdighet. I boken Doris drar finns de vuxna närvarande och stör barnets lek, men när Doris protesterar genom att rymma, förstår de vuxna att leken är viktig och deltar på barnets villkor i leken. Slutligen i Gittan och älgbrorsorna finns det tydliga regler tycker Gittan för hur leken ska se ut, men älgbrorsorna följer inte reglerna och Gittan tar rollen som den vuxna personen som ska få älgbrorsorna att leka rätt. Precis som ett barn inte är det andra likt så finns det inte ett sätt att leka på utan många. Barnen måste få utforska världen genom lek och det är en rättighet för alla barn att få leka och använda sin fantasi.
