Astrid, alltid Astrid!

© Maria Nilsson Thore

Astrid, alltid Astrid! Charlotta lannebo & Maria Nilsson Thore Rabén & Sjögren 2019

Astrid, alltid Astrid!

Madeleine Renoux C harlotta Lannebos böcker om Lilla E upptäckte jag av en slump för några år sedan, när jag letade högläsningsböcker till min son och mig, och fann Lilla E ger sig ut på resa på högläsningshyllan på mitt lokala bibliotek. Hon skriver böcker som verkligen passar för högläsning och som både barn och vuxna uppskattar. Illustrationerna av Maria Nilsson Thore är också träffsäkra och spännande. Astrid, alltid Astrid är en ny bok som utkom 2019 och ett nytt samarbete mellan Lannebo och Nilsson Thore. Det verkar också som att det är den första delen i en serie böcker om den åttaårige Astrid.

Alltid, alltid Astrid är också en bok som passar för högläsning. Det är en vardagsberättelse där vi får följa en familj som består av mamma, pappa, Astrid, hennes syster Blanka och storebröderna Dante och Julle. Astrid är åtta år och yngst i familjen och hon har det inte alltid så lätt att få lugn och ro hemma för sina tänkarstunder. Hon tränar gymnastik, avskyr skolans potatis, spelar blockflöjt och tycker att det är mycket jobbigt att vara på Fritids efter skolan. Den stora frågan genom hela boken är hur Astrid ska få mamma och pappa att förstå att hon inte orkar vara på Fritids efter skolan. Det är en bok att känna igen sig i när det gäller skola, kamrater och familjeliv.

Det är en viktig berättelse om hur vardagslivet kan vara när man känner så mycket som Astrid gör och påminner oss om att vi genom litteraturen kan ta del av olika upplevelser av vardagen och på så sätt kan öka vår empatiska förmåga och förståelse för andra människor.

Astrid skildras på ett mycket fint sätt i boken och mellan raderna kan jag, som vuxen och med erfarenhet av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos barn, läsa att Astrid förmodligen har drag av detta. Hon har svårigheter med det sociala samspelet på Fritids, blir trött av för mycket stimuli, är känslig för etiketter i kläder och polyesterkliiga lakan och blir arg när hon upplever att hon exkluderas, som till exempel när systern och mamman hoppar hopprep på gatan utan att de har frågat om Astrid vill vara med.

”De andra fortsatte hoppa och se glada ut. Maryam var där. Blanka och vår granne Lisen. Mamma och Dagge vevade till och med dubbel- hopprep. Jag som är superbra på det! Jag kände mig mer och mer ursinnig. – Var inte fånig nu, gumman, hojtade mamma. Kom ner! - Jag vägrar! skrek jag. Ni är dumma allihop! Ni har förstört hela min dag!”

Vi får läsa om situationer i vardagen som är svåra för Astrid, men också hur hon får göra på sitt sätt och hur familjen hjälper henne med strategier för att hantera det som är jobbigt. Boken är skriven i första person vilket skapar en känsla av att vi verkligen vet vad Astrid tänker och känner samt på det sättet kan komma henne nära. Det är en rolig bok, men också tänkvärd och bra bok eftersom den normaliserar det som

är annorlunda och har budskapet att man inte behöver passa in, utan får vara den man är. Jag högläste boken tillsammans med min tioåriga dotter och i början hade vi lite svårt att komma in i berättelsen, men när vi lärt känna Astrid och hennes familj, så ville vi bara läsa vidare. –Jag längtar tills nästa bok om Astrid kommer, sa min dotter när vi slog igen sista sidan. Det gör jag också. Det är nästan så att man skulle vilja flytta in till Astrids familj. Astrid är en karaktär som skriver in sig i den skönlitterära traditionen av starka, envisa och egensinniga flickor som Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter och Anne på Grönkulla. Det är en viktig berättelse om hur vardagslivet kan vara när man känner så mycket som Astrid gör och påminner oss om att vi genom litteraturen kan ta del av olika upplevelser av vardagen och på så sätt kan öka vår empatiska förmåga och förståelse för andra människor. Jag hoppas att boken kommer att högläsas i många klassrum runt om i landet.

Det är en viktig berättelse om hur vardagslivet kan vara när man känner så mycket som Astrid gör och påminner oss om att vi genom litteraturen kan ta så sätt kan öka vår empatiska