Bazar Masarin December 2020

© Amanda Jonsson

© Guilherme Karsten

NUMMER 2020:03

ISSN 2002-1585

B

azar Masarin är en nättidskrift för barn- och ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst.

För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barn- och ungdomslitteratur

och bildkonst.

För att öppna upp för diskussioner och debatter och vara en mötesplats där disparata röster och samtal ges utrymme. Vi vill titta på barn- och ungdomslitteratur med olika glasögon...kritiska...eller humoristiska.

Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder - de är författarnas/illustratörernas.

Publikationen får inte reproduceras utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer och bilderboksmakare Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström Redaktör: Jenny Edvardsson Redaktör: My Grundström

V NUMMER 03

ilka människor (även pälsförklädda) får ta

plats i barnens böcker? Hur ser den/de ut som får plats? Gestaltas det kreativt eller med (oreflekterad) fördomsfull av-barafarten blick/tanke?

Vi närmar oss slutet på det märkliga året 2020 och Bazar Masarins sista nummer tittar en smula på Girlhood/Flickskap/Fliction (inspirerade av konferensen ”Conceptions of Girlhood Now and Then: “Girls’ Literature” and Beyond” som gick av stapeln under hösten och som var ett samarbete mellan Linneuniversitetet och SBI). Vi hade, som alltid, önskat att vi haft tid att göra en fördjupad betraktelse över temat – men tid är ofta en bristvara för det ideella arbetet.

Mia Österlund skriver intressant om barnkroppen, flickkrooppen; om allmän beröringsskräck i barnlitteraturen mot att skildra feta barnkroppar men lyfter hur några bilderboksmakare kreativt normaliserar (och vare sig värderar eller pedagogiserar) olika kroppar.

I Maria Nilssons text belyses hur de två 75-åringarna (i år!) Pippi och Kulla-Gulla fortfarande är relevanta genom läsningar av deras flickskap; vi får också syn på hur Astrid Lindgren i sitt författarskap inspirerades av (klassiska) flickböcker.

Vi skickade tre frågor till författare vi tycker på något sätt ”arbetar” i sitt författarskap med att gestalta flickor/tjejer i hela sitt breda, komplexa varande. Att de är aktivt med och förändrar på de begränsande tankemönster, värderingar och normer kring kropp och utseende.

Mer poesi åt folket, åt barnen! För småttningarna öppnas världen (och tankens flykt) med ord, ljud, bild - att höra och se poesi väcker glädje och lusten till språk (att tala, skriva, lyssna).

Och som vanligt presenterar vi några illustratörer .

Vi får lära känna Karsten Guilherme från Brasilien, Maija Hurme från Finland, Monty Lee från Australien, David Roberts från Storbritannien, Augustprisvinnaren Astrid Eriksson och Amanda Hoffner (som kommer att debutera som bilderboksmakare!) från Sverige.

Dessutom har vi flera personliga, intressanta, tankeväckande och ögonöppnande läsningar av fantastiska läsare/recensenter! Låt dessa recensionstexter berika er genom attlustläsas, eller låt dem bli faktiska boktips och sök upp titlarna på ert närmaste bibliotek! Många kan ju också vara aktuella som julklappar åt en liten vän.

Redaktionen på Bazar Masarin önskar er en fridfull jul och ett mindre oroligt nytt år!

Bazar Masarin 2020:03

NUMMER 03 GIRLHOOD

Annika Sandelin. . . . . . . . . . . . . . .

Mia Österlund / Försvunna kroppar. . . . . . . . . . . 3

Åsa Lind & Emma Virke. . . . . . . .

Maria Nilsson / Två aktuella 75-åringar. . . . . . . . 9

Kristina Sigunsdotter & Clara D

Emma Karinsdotter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Petrus Dahlin på barnens bokf

Kristina Sigunsdotter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .15

ILLUSTRATÖRER

Johanna Lindbäck. . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . 17

Guilherme Karsten. . . . . . . . . . . .

Lisa Bjärbo. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .19

Maija Hurme. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sara Ohlsson. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21

Monty Lee. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Yrsa Walldén. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

David Roberts. . . . . . . . . . . . . . . . .

Elin Ek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .25

Amanda Hoffner. . . . . . . . . . . . . .

Ina Lagerwa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

Ester Eriksson. . . . . . . . . . . . . . . . .

POESI

RECENSIONER

Lena Sjöberg. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .31

Margareta Ullström / Julens bö

Athena Farrokhzad & Kristofer Folkhammar. . . .37

Vanja Burden / Tomtarnas juln

Hanna Lundström & Maija Hurme . . . . . . . . . . . . . 39

Jessica Berglund / landet som

Mårten Melin. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Carola Lindström / Så växer vä

. . . . . . . . . . . . . . . . .49

Margaretha Ullström / Läsfrukter ur höstens bokutgivning. . . . .201

. . . . . . . . . . . . . . . . . 57

Ann Löwbeer / Naturen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209

Dackenberg. . . . .67

Christina Wedenmark / Grävling borta. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .215

festival. . . . . . . . . 73

Ulrika Ekelund Andersson / Efter stormen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 Maria Jourdanis / Hajbarnet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .227

. . . . . . . . . . . . . . . . 79

Ann Löwbeer / Stora och lilla AaBbCc. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .231

. . . . . . . . . . . . . . . . 97

Lisa Nordlén / Bockarna Bruse på solsemester. . . . . . . . . . . . . . . . . . .235

. . . . . . . . . . . . . . . . 109

Ann-Sofie Pfeiffer / Nattvisa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .241

. . . . . . . . . . . . . . . . 127

Christina Wedenmark / Ariel tjugofyra/sju. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243

. . . . . . . . . . . . . . . . . 141

Christina Wedenmark / Gargantis. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247

. . . . . . . . . . . . . . . . . 151

Pia Hellstrand / Jag vågar visst. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249 Ulrika Ekelund Andersson / Nikki. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .255

öcker. . . . . . . . . . . . .161

Pia Hellstrand / En egen flock . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259

natt. . . . . . . . . . . . . . .181

Ann-Sofie Pfeiffer / Känsloboken. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261

m icke är. . . . . . . . . . . 187

ärlden. . . . . . . . . . . . . 195

Bazar Masarin 2020:03

GIRL Mia Österlund / Försvunna kroppar Maria Nilsson / Två aktuella 75-åringar Emma Karinsdotter / Intervju Kristina Sigunsdotter / Intervju Johanna Lindbäck / Intervju Lisa Bjärbo / Intervju Sara Ohlsson / Intervju Yrsa Wallden / Intervju Elin Ek / Intervju Ina Lagerwall / Intervju

1

Fli H

Flicks

iction HOOD

skap

Pippi med tårtor. Bild från The Astrid Lindgren Company/ Ingrid Vang Nyman

Flicka

2

Bazar Masarin 2020:03

Försvunna kroppar

Fettet som knappt finns i bilderb

H

Mia Österlund

ur barnkroppar kan skildras är en ständigt aktuell fråga för bilderboken.

Enligt Folkhälsomyndigheten är 13% av alla fyraåriga flickor i Sverige feta.

Världshälsoorganisationens prognoser målar upp ett scenario där hälften av befolkningen i västvärlden kommer att vara feta 2030.

Hur ser det då ut i bilderböcker?

Vimlar det av feta vita barn där? Finns det ens några feta barn i bilderboken?

Under de senaste åren har jag läst en stor mängd bilderböcker. För Svenska barnboksinstitutets bokprovning 2019 granskade jag kring 600 bilderböcker för min översikt om kroppsnormer och former i bilderboken (Österlund 2019 Jag, vi, dom!

Med kroppsnormer och bokkroppar i blickfånget bilderboksåret 2018).

I mitt arbete i Augustjuryn och Kulturrådets arbetsgrupp för barnlitteratur har jag kontinuerligt följt bilderboksutgivningen på bred front och särskilt letat efter skildringar av feta flickor. Efter denna omfattande läsning kan jag lugnt konstatera att det råder en uppenbar beröringsskräck eller motvilja mot att 3

skildra feta barnkroppar. Inte minst flickkroppar. I denna essä granskar jag både bristen på och förekomsten av feta flickkroppar i ett urval bilderböcker. Det jag vill visa är vilka strategier bilderboksmakare använder sig av för att skriva och teckna in fett i bilderböcker för att rucka på de slentrianmässiga uppfattningarna om barnkroppar som av gammal vana lutar sig starkt mot smalhetsnormer.

Vuxna får vara feta I samlingsvolymen Att formge ett barn (2009) som Svenska tecknare gett ut presenteras en kavalkad av barnkroppar från hundra år. Visserligen är vissa feta, oftast tecknade med vad som kallas valpfett, en bullig kind, en knubbig arm.

Men förbluffande få spränger storleksnormen. Gunna Grähs ringar i sitt förord in de premisser den skönlitterära visuella gestaltningen omges av. Hon konstaterar att hur ett barn ges gestalt har att göra med en rad tids- och platsbundna föreställningar och förväntningar, men pekar också på att hur barnet berättas i bild kan flytta gränser. Ändå verkar det som om gränsen för hur fet en bilderboks-

boken flicka kan vara inte utmanats särskilt ofta.

Då Anna Håkansson i Tecknaren gör ett svep över 2015 års bilderboksutgivning uppmärksammar hon mycket riktigt bristen på variationsrikedom i hur kroppsfett skildras. Men hon hittar ändå en rad exempel på feta kroppar som tar plats på bilderbokssidorna. Det är bara det att de är vuxna (Håkansson, Anna, ”Den tjocka kroppen”, Tecknaren 2016/1, 28-30). Håkansson använder sig av omskrivningar som ordet omfångsrik för fettet. Det har jag också gjort: omfångsrik, voluminös, stor, bred. Men fettforskningen föreslår faktiskt att det är bäst att tala klarspråk och säga fet, fett och tjock. Allt annat är att förminska frågan om kroppsstorlek genom välmenande nedtoning. Ordet fet används därför medvetet provocerande för att öppna upp frågan om vilka kroppar som finns på bilderbokssidorna. Fettstudier är ett forskningsområde där feta kroppar diskuteras ur en rad olika synvinklar.

Inom fettstudier talas det om ”saknade kroppar” (missing bodies). Det är kroppar som inte gestaltas, som av ett eller annat skäl utesluts ur berättelserna.

Dit hör utan tvekan de feta flickkroppar-

na i bilderboken. Neutral är barnkroppen inte. Fett är laddat. I fettet sammanstrålar en rad diskurser: om flickskap, hälsa, genus, klass, ja hela den intersektionella paletten, i samspel med medikalisering, makt och aktörskap. Fettstudier, som sammanför queer och feministisk teori, erbjuder nya sätt att läsa fettet i bilderboken.

Den dominerande trenden är att det i första hand är vuxenkroppar som får vara feta. Lettiska Anete Meleces Kiosken (2020) är ett träffande exempel på fettskildring. Här har Olga (tröst)ätit sig så fet att hon formligen fastnat i sin kiosk. Av en slump välter kiosken och Olga märker att hon kan vandra iväg med kiosk och allt, hon bryter sig ur det som varit ett hinder, och är i fortsättningen fet och tillfreds. För att finna lyckan behöver Olga inte krympa i storlek eller sluta äta, hon behöver bara byta omgivning. Dessutom kännetecknas Olga liksom många av hennes feta motsvarigheter i bilderboken av ett stort mått omsorg. Det är vanligt att feta vuxna kvinnor i bilderböcker står för feministisk omsorgsetik, med sina mjuka tillåtande kroppar ger de tröst till barn.

4

Bazar Masarin 2020:03

Beskuren bild ur: Ligg still!, Nathalie Ruejas Jonson, RabĂŠn & SjĂśgren. 2020

5

Ett sätt att se på saken, alltså på fettet i bilderboken, är att det är barnets blick som förstorar vuxenkroppen. Ur barnets perspektiv ter sig vuxna kroppar såklart stora. Bilderbokskonstnärer sätter detta i spinn genom att betrakta vuxenkroppar underifrån eller ur knäperspektiv. Jag vaktar Allan (2018) av Johanna von Horn och Charlotte Ramel är en jagberättad bilderbok där text och bild kolliderar på ett komiskt sätt och där de samkönade mammorna skildras som feta ur barnets synvinkel.

Svarta kroppar tenderar att kopplas till fett. I Nathalie Ruejas Jonsons Ligg still!

(2020) normaliseras både flickkroppen och mammakroppen i riktning mot fett.

Hos den samkönade föräldraduon understryks särskilt den ena mammans kroppsstorlek. Boken verkar i en lågmäld kroppsaktivistisk riktning.

Hennes tidigare bilderbok med Ida Therén Alltid tillsammans (2016) rör sig i liknande banor då den gestaltar en svart barnkropp som ammar en vit mammakropp och som rör sig på gränsen mellan babyfett och smalhet.

bortom smalhetsnormen.

Samtidigt som kroppspositivism i sociala medier är stort och utmynnat i böcker som Stina Wollters Kring denna kropp (2018), har det inte nått bilderboken på bred front. Badhuset och stranden inbjuder ändå särskilt till att fokusera kroppslighet. Men även i mångfaldsinriktade och kroppspositiva bilderböcker som Annika Leones och Bettina Johanssons Bara rumpor (2019) och Bara rumpor på stranden (2020) är det inte barnkroppen som står för normbrott eller är fet.

Fett som döljer sig i estetiken Att en flicka skulle vara tjock och obrydd förekommer alltså sällan. Men det finns undantag. Eva Lindströms flickfigurer är ofta feta, men har pinnigt smala armar och ben. I bilderboksutgivningen förknippas fett ibland med klass, som i Elin Johanson och Ellen Ekmans Veckan före barnbidraget (2016) och Semester hemma (2018) eller Ellen Ekmans Idde och hajen (2019), där fettvalkar antyds på flickkroppen. Eller henkroppen, för genus skrivs faktiskt inte ut i texterna utan ligger i betraktarens blick. Ekmans kroppspositivistiska hållning känns igen från hennes serieromaner som Lilla Berlin. Del 2, Mina vänner (2014) där feta kvinnor stolt kan ha knallrosa hår under armarna och uppvisa en normbrytande kvinnlighet. Steget till att barn i hennes bilderböcker har kroppsfett är alltså inte långt. Kroppsfettet normaliseras av Ekman på bred front, det är okej att bara vara i sin kropp, och den får vara vardaglig och triggar inte fördomsreflexer.

En bred tendens i bilderboksberättandet är att feta flickor finns i böcker där storleksnormen är en del av estetiken.

Det kan se ut som att feta flickor överskuggas av bilderbokens estetik där normbrytande storlek är en del av en visuell stil som jobbar med stora former.

Men i dessa stildrag döljer sig faktiskt

Jagad av fett Fettet som hemsöker (fat haunting) vår kultur gör att ingen går fri från smalhetsnormen. Fettskräcken sägs vara så stark att den särskilt hemsöker smala kroppar, som ständigt mäter sig mot fettet. Nästan så att den smala kroppen bär på fantomfett. Mekanismen verkar dessutom lamslå gestaltningen av barnkroppar. Det går ju knappt att hitta några representationer alls av feta flickor. De som finns hör antingen till en estetik av bullighet och rundade former eller så är de helt enkelt inte särskilt feta, men bär ändå på tecken som markerar kroppsfett, som exempelvis fettvalkar. Hur fett måste fettet vara för att räknas som fett är därför en relevant fråga att ställa. I en fettfobisk omgivning blir minsta antydan till fett en inbjudan att läsa bilderboken 6

Bazar Masarin 2020:03 dels genom att sitta still, ligga ner och på andra sätt bromsa tiden. Julia Hanssons Augustnominerade debut Billie, Korven och havet (2020) skildrar en fet flicka och hennes motvilja mot att ta ett dopp.

Istället ligger hon ner, sitter ner och efter att ha genomlevt ett hiskeligt påtvingat dopp, då hon bränner sig på en manet och sprattlar vilt med de flytkuddförsedda knubbiga armarna, får sitta i den feta mammans famn och återhämta sig.

Bille kan läsas som ett exempel på det som kallas fett-tid eller fet temporalitet, ett sätt att uppfatta tiden som inte är lineärt utan pekar på tiden som cirkulär, full av veck, som går igen i den feta kroppens valkar. Man kan alltså avläsa en fet flickkropp som att den spjärnar mot våra förutbestämda sätt att tänka kring tid.

Ett tjockt barn verkar uppfattas som ett misslyckande, som försummad hälsofostran, som omsorgssvikt. Ändå finns det statistiskt sett en hel del feta barn som stängs ute ur bilderboken då denna typ av kroppar fattas. Och samtliga barnläsare möter därför en orimlig smalhetsnorm. Glimtvis sker ändå brott mot smalhetsnormen.

En vanligt förekommande omskrivning av fett är djurskepnaden. I Malin Kiveläs och Linda Bondestams kroppsbejakande Den ofantliga Rosabel (2018) sammanstrålar fett och regnbågsikonografi i berättelsen om den feta ponnyn Rosabel som kraftfullt utbrister; ”Jag är fet!”

Den feta Rosabel frigör sig från förväntningarna på sin kropp och blir en fet och fri häst trots att de smala hästarna gnäggar i kör: ”Tung och fet! Tung och fet!”

I ponnyformat erbjuder Rosabel en sinnebild för hur smalhetsnormen kan utmanas och trotsas.

Att på bred front försöka foga in feta flickor i bilderböcker kan visa sig vanskligt. Om fettet görs till huvudsak riskerar det att bli fel, om det helt förbigås är det inte heller bra. Men det finns lösningar, exempelvis att skildra kollektiv av kroppar och på så sätt öppna för kroppsvariation.

möjligheten att läsa fram den feta flickkroppen, vare sig illustratören tänkt sig det eller inte.

I Augustnominerade Idag vet jag inte vem jag är (2016) av Ida Sundin Asp, om minnessjukdom och omsorg, är både den vuxna, som av glömska äter 17 småkakor utan att känna mättnad, och barnet som hänger med hen, feta. Utan att fettet görs till huvudsak bidrar alltså stilen i bildberättandet till att normalisera fett och ge en ingång till en ostigmatiserad gestaltning av fett, där fettet inte per automatik är problematiskt. Till bildberättandet hör förstås att storleken på gestalterna kan manifestera en rad olika aspekter, som exempelvis hur viktig relationen mellan personerna är.

Då jag höll mitt föredrag om kroppsnormer bad mig Svenska barnboksinstitutet särskilt svara på frågan varför många feta i bilderböcker har så små fötter.

På småfotheten finns många exempel.

Kim Fupz Aakesons Mor (1994), damen i Stina Wirséns En liten skär-svit, mamman i Sanna Tahvanainen och Jenny Lucanders Dröm om drakar (2016): alla har de miniatyrfötter till sina feta kroppshyddor. Att utrusta den feta kroppen med kroppsdelar som är normenliga eller små är en markering av den feta kroppens normalitet, som ett slags förmildrande omständighet. Men att det ofta är just fötter, armar och ben som är små gör också gestalterna instabila och understryker fettet än mer.

Feta kroppar i stillhet och rörelse Det finns många sätt att tänka kring feta flickkroppar i bilderboken. Inom fettstudier finns exempelvis en särskild inriktning på fett och tid. Feta kroppar anses nämligen bromsa normativ tid.

Normativ tid betecknar en syn på tid som premierar normalitet och en viss ordningsföljd att leva sitt liv enligt, i kronologisk ordning. Inbromsningen åstadkoms dels genom en fet kropp i sig, 7

kropp, då det inte är lätt att avgöra vem som är vuxen, vem barn.

De feta flickorna i bilderboken är förbluffande få. Men sätten att läsa dem är desto fler. De feta flickkropparna kan stå för nya sätt att tänka kring barnkroppar och flickskap. Det är bara att hoppas på att de blir fler. Så länge det dröjer får vi nöja oss med den bulliga formspråk som antyder att kroppar kommer i alla format.

Ur: Idag vet jag inte vem jag är, Ida Sundin Asp Urax Förlag 2016

Vinnaren av Nordiska rådets barnlitteraturpris Kristin Roskiftes Alle samman teller!/Alla räknas (2019) är en vimmelbok som hyllar mångfald. Här ger både uppslaget om att springa maraton och det som utspelar sig på badstranden utrymme för feta flickkroppar. Roskifte normaliserar feta flickkroppar genom att visa dem i obehindrad rörelse. Mängden kroppar av olika format grumlar dessutom gränsen mellan barn- och vuxen-

8

Två aktuella 75-åri

I

Maria Nilsson

år fyller både Kulla-Gulla från Martha Sandwall-Bergströms böcker och Astrid Lindgrens Pippi Långstrump 75 år, vilket respektive förlag firar med att ge ut böcker om dem igen.

Men är Kulla-Gulla och Pippi fortfarande intressanta? Vad kan dessa flickgestalter säga oss idag? Är detta böcker som en mormor eller farmor köper för att återbesöka gamla läsminnen eller är det snarare svenska klassiker som är väl värda att stifta bekantskap med?

Innan jag kan svara på allt detta, måste jag säga något om flickboken.

Kulla-Gulla är en av våra mest kända flickboksgestalter i Sverige.

Men vad har Pippi med flickboken att göra?

En anledning till att hon är relevant i sammanhanget är hur Lindgren både inspireras av och driver kärleksfullt med flickboksgenren i sina böcker om Pippi.

Astrid Lindgren älskade L.M. Montgomerys böcker om Anne på Grönkulla och går i dialog med dessa böcker till exempel när hon beskriver Pippis förhållande till sina fräknar eller om grönt hår är att föredra eller inte. (Jag kan rekommendera att läsa/läsa om både Pippi-böckerna och böckerna om Madicken samtidigt som du läser Montgomerys böcker om Anne för då kommer du att hitta många intressanta paralleller där Lindgren på sitt alldeles särskilda sätt gjort sin egen version). Flickboken har länge varit en undanskuffad genre. Det handlar om 9

Bazar Masarin 2020:03

ingar

böcker som setts som sentimentala och konservativa av kritiker och som sällan lyfts in i vår litteraturhistoria.

Själv växte jag upp på en diet av bland annat Kulla-Gulla, Laura Ingalls Wilders böcker och naturligtvis Merry Viks Lotta-böcker, men insåg snabbt när jag började läsa litteraturvetenskap att dessa böcker inte var helt rumsrena.

De fanns överhuvudtaget inte nämnda utan allt som kunde sorteras in under etiketten ”flickbok” avfärdades som omoderna texter vi gärna kunde glömma.

De kallades för ”snömos” dels på grund av sitt innehåll, dels på grund av hur de var skrivna. En del flickböcker ingår ju i så kallade långserier. Själv är jag stolt ägare till alla 47 delar om Lotta som jag gärna 10

Bazar Masarin 2020:03 läser om, men långserieböcker har länge Att växa upp till en kvinna som hittar en också setts som så kallat undermålig man som uppskattar henne för visst litteratur. slutar flera flickböcker med förlovning Synen på flickboken har kommit att eller giftermål. förändras och här ligger Sverige i forskMen samtidigt finns det också en annan ningens framkant. Om den traditionella berättelse, en som handlar om uppror flickboken precis återupptäckts internaoch om en vägran om att anpassa sig till tionellt, så har vi under mer än tjugo år rådande genusnormer. Pippi är inte haft en livaktig och spännande forskning ensam om att utmana samhälleliga om dessa böcker. regler, även om hon onekligen gör det på Det har kommit ett flertal studier som ett unikt sätt. Även Kulla-Gulla vägrar att fokuserat både på den äldre flickboken acceptera de hierarkier som styr och vad från 1900-talets början och mitt, och på dessa 75-åringar har gemensamt är att den moderna flickboken. Varför är det då de vägrar att acceptera att saker och ting intressant att forska om flickboken? inte går att förändra. Tillsammans med Det finns ett flertal olika flickgestalter som Jo, Det handlar om flickor anledningar. En är naturAnne och Lotta ruckar ligtvis att dessa böcker varit som till syvende och sist de på rådande maktoch är fortfarande otroligt ges plats för att vara strukturer genom att populära. Och idag är det synliggöra dem, något annorlunda, dörren många läsare som återsom jag tycker mig upptäcker både Louisa M. öppnas för att ”göra finna i mången flickbok.

Alcotts Unga kvinnor eller Det handlar om flickor flicka” på ett annat sätt Montgomerys böcker om som till syvende och sist Anne efter att ha sett film- och i många av dessa ges plats för att vara atiseringar och tv-serier. annorlunda, dörren texter fylls sidorna av En annan anledning är att öppnas för att ”göra humor, men också av flicka” på ett annat sätt när vi tittar närmare på dessa böcker så visar det och i många av dessa vrede och uppror. sig att de inte alls är så entexter fylls sidorna av kelspåriga som de beskyllts humor, men också av för att vara. De är snarare motsägelsefulla vrede och uppror. och spretiga texter. Även idag har vi flickböcker som ser Tänk bara på Kulla-Gulla. Å ena sidan är ut på många olika sätt. Här samsas en hon en söt, blond, pålitlig och osjälvisk prinsessan Mia från Meg Cabots böcker flicka som tar hand om alla torparbarnen, med kvinnorna från Elena Favillis och som skurar golv så det står härliga till Franscesco Cavallos Godnattsagor för och som också ser till att djuren har det rebelltjejer. Här undersöker författare bra, men å andra sidan är hon en argssom Jenny Jägerfeld, Lisa Bjärbo och int en som inte drar sig för att smälla till Ina Lagervall, (för att bara nämna några) klassens mobbare med sin träsko. Och hur det är att vara flicka och vi får möta Kulla-Gulla är inte ensam om att vara en ett flickskap som är motigt och spretigt, mångfacetterad karaktär. men också underhållande, svårdefinierat Vad forskare som Eva Söderberg och och flytande.

Birgitta Theander visat i sina studier är Vad kan då Kulla-Gulla och Pippi lära oss? att dessa böcker, att flickboken, innehållJo, att det är värt att protestera. er en rad olika budskap som inte Hos både Sandwall-Bergström och Lindalltid går att jämka ihop. Visst finns det gren finns det hopp om att samhället går en berättelse som handlar om anpassatt förändra och det är väl något vi alltid ning och vikten av att lära sig göra genus kan behöva en dos av! på rätt sätt.

11

Läs gärna:

Foto: © MbifeBooks

Söderberg, Eva, Askunge, madonna eller feminist? Kontextuella läsningar av Martha Sandwall-Bergströms Kulla-Gulla svit, (diss), opublicerad avhandling, Göteborg 2004.

Theander, Birgitta, Till arbetet! Yrkesdrömmar och arbetsliv i flickboken 1920-65, Makadam, Göteborg, 2017.

Theander, Birgitta, Älskad och förnekad: flickboken i Sverige 1945-65, (diss.)

Makadam, Göteborg, 2006.

Warnqvist, Åsa, ”’Under körsbärsträdet sitter Ann!’ Dialogen med L.M. Montgomery i Astrid Lindgrens verk”, Nya läsningar av Astrid Lindgrens författarskap. Red. Helene Ehriander & Martin Hellström, Liber, Stockholm, 2015.

12

Bazar Masarin 2020:03

Foto Š Julia Lindemalm

Emma Karin

13

nsdotter Susanne Sandström

Jag minns att det kändes som att det skulle finnas någon motsättning i det och att jag tyckte det var svårt att navigera i. Stundtals kände jag mig som ett UFO. Dom känslorna finns kvar i mig.

Jag brukar tänka att jag vill skriva böcker där alla barn, hur vanliga eller ovanliga dom än är, är speciella, aldrig konstiga. Att skriva med en blick som är nyfiken och inte dömande. Så bär vi ju på en massa fördomar hela tiden, som vi knappt tänker på själva. Men det är min polstjärna i skrivandet, det jag navigerar efter. Att alla barn, hur vanliga eller ovanliga dom än är, ska få vara speciella. Att ge ett innanförskap.

Begreppet flickbok - vad tänker du på när du hör det?

Jag tänker på B. Wahlströms röda bokryggar. Och på Kitty-böckerna, Tvillingarna på Sweet Valley High, Britt-Marie öppnar sitt hjärta av Astrid Lindgren, Ester Blenda Nordströms En rackarunge.

På äventyr, uppfostran, blonda flickor med page eller hästsvans och trekvartärmad polo.

Att ”göra” flicka, att skapa fiktiva flickkaraktärer - hur tänker du där?

Har du ett medvetet tänk kring att vidga det att ”vara flicka”, att ifrågasätta och rucka på begränsande normer och ideal?

Vilka flickböcker har du själv påverkats av?

Jag läste Kitty-böckerna av Nancy Drew och Anne på Grönkullaböckerna av LM Montgomery, dom tror jag särskilt jag bär med mig. Kitty har jag inte läst om i vuxen ålder, men Anne på Grönkulla.

Jag tycker dom är så oerhört rika, att dom upptar äventyr, fantasi och nyfikenhet. När jag läser dom igen tycker jag dom gör min värld större och rymligare.

Och ger mig en gnutta mer magi i blicken.

Ja! Själv minns jag hur jag var ett barn tills jag började skolan och då plötsligt skulle bli en flicka. Med alla dom förväntningarna.

Jag ville bygga kojor och leka jordens undergång i skogen med min kompis som var kille, men också leka med mina My Little Ponnys med min kompis som var tjej.

14

Bazar Masarin 2020:03

My Grundström

Begreppet flickbok - vad tänker du när du hör det?

Har du ett medvetet tänk kring att vidga det att ”vara flicka”, att ifrågasätta och rucka på begränsande normer och ideal?

Jag blir glad när jag hör det. För mig innebär begreppet så mycket.

Jag har ju släppt två ”flickböcker” i år, som är extremt olika. Jag tänker att det inbegriper en hel värld med olika slags böcker för olika slags flickor och också för pojkar som vill vara flickor eller flickor som vill vara pojkar eller ickebinära.

När jag skriver mina berättelse så tänker jag inte att jag ska gå in med ett politiskt budskap, för mig är det alltid berättelsen och karaktärerna som driver mig, men jag är ju utbildad etnolog så det normkritiska sitter i ryggraden.

Och i och med att jag aldrig själv kände mig som en ”vanlig” flicka så tror jag att det normkritiska sker av sig självt. Men det är ju helt fantastiskt om man med sin berättelse lyckas rucka på begränsande normer!

Att ”göra” flicka, att skapa fiktiva flickkaraktärer - Hur tänker du kring det?

Jag tror att det är viktigt att göra många olika sorters flickkaraktärer så att det finns en möjlighet för varje flicka att hitta just sin boksyster att hålla i handen. Jag utgår ju från mig själv mycket när jag skriver och skapar mina karaktärer och jag var en pojkflicka när jag var liten. För den delen inte tuff, jag var ganska blyg som barn, men jag lekte alltid att jag var pojke. Kanske just för att den jag var inte speglades i de flickroller jag såg runt omkring mig.

De fanns i min fantasi och i böcker jag läste, men inte i samhället och vuxenvärlden runtomkring. Kanske var det därför jag läste så mycket, för att i mina böcker var flickan så mycket friare.

Vilka flickböcker har du läst som påverkat dig?

Några som jag älskade och som därför med största sannolikhet påverkat mig är Lilla huset på prärien, Kulla Gulla och Sparvel-böckerna, och så kan man väl säga att Agnes Cecilia, Dårfinkar och dönickar och Matilda också är flickböcker, alla stora favoriter i mitt flickrums bokhylla.

15

Kristina Sigunsdotter

Foto ŠAnthony Hill

16

Foto Š Kajsa GÜransson

Bazar Masarin 2020:03

17

Johanna Lindbäck My Grundström

Begreppet flickbok - vad tänker du när du hör det?

Vi vill lyfta saker som är intressanta och svåra, men inte spä på normer vi är emot.

Det är en balansgång!

Jag har samma tankar när jag skriver killar, typ hur är en sund mansroll versus toxic masculinity?

Och hela tiden genom detta vill jag ändå skriva realistiska böcker. Det vore lätt att måla upp en värld där allt är underbart, alla kommer överens, alla är bekväma i sig själva, inget är en issue, osv, men så är ju inte verkligheten. Jag vill skriva om den.

Jag tänker på de gamla Wahlströms med röda och gröna ryggar. Flickböcker och pojkböcker.

Man pratar ju givetvis om böcker för killar / tjejer idag med, men om det är just termen ”flickbok” så hoppar jag tillbaka i tiden.

Att ”göra” flicka, att skapa fiktiva flickkaraktärer - Hur tänker du där?

Har du ett medvetet tänk kring att vidga det att ”vara flicka”, att ifrågasätta och rucka på begränsande normer och ideal?

Vilka flickböcker har du läst som påverkat dig?

Det har jag verkligen. Kanske mest sånt jag vill undvika.

Jag har till exempel fram t.o.m. Fula tjejer haft otroligt lite utseendebeskrivningar i mina böcker, helt medvetet. Samtidigt tycker jag att det här är en stor fråga, för det är klart att ens kropp och utseende påverkar. Normerna är så starka för vad som är snyggt / fult, även om vi alla vill att det inte ska vara så. Det ligger makt i hur man ser ut.

I Fula tjejer är detta ett tema, och vi författare har pratat massor om det.

18

Om det ska vara de gamla nu, så läste jag massor, men kommer inte ihåg exakt vilka. Jag fick låna en låda med såna där en sommar, och plöjde rubbet.

Jag har ju läst Kitty-deckarna. En del Lotta-böcker. Med flera!

Jag kommer faktiskt inte ihåg. Om jag ska säga en helt modern bok, så vill jag lyfta Klara Krantz Under odjurspälsen, som jag tycker utmanar på flera sätt.

Där är utseende och sexualitet två teman, och det är obekvämt och jobbigt som tusan att läsa den, men den är också så himla himla bra. Och realistisk!

Bazar Masarin 2020:03

Lisa Bjärbo Susanne Sandström

Begreppet flickbok - vad tänker du när du hör det?

Jag har aldrig tänkt i första hand att jag ”skapar en flicka” när jag skapat en fiktiv karaktär, det börjar nästan alltid i en annan ände i mitt huvud. ”Nu skapar jag en blyg person” eller ”nu skapar jag en människa i sorg” eller ”nu skapar jag en fyrkantig unge med stort behov av struktur” kommer först. Men det går inte att bortse från könsroller, normer och ideal när man skriver (eller andas), jag förhåller mig ju till dem hela tiden, varenda sekund av livet.

När det gäller flickor märker jag hos mig själv just nu en trötthet när det kommer till att över huvud taget tänka på karaktärerna som nån slags förebilder för läsarna. Det har varit mycket snack om vikten av att skildra tjejer som starka, att låta dem leva ut, visa vägen, ta för sig.

Jag tänker på min mammas bokhylla från när hon var ung. Den fanns kvar hos min mormor när jag var liten, och där stod alla hennes böcker med röda ryggar kvar från 1960-talet.

När jag hade slut på egna böcker hos mormor på somrarna letade jag där, och jag minns att jag plöjde hennes gamla Lotta-böcker, och varenda Kitty-deckare jag kunde hitta. Nu stöter jag sällan på begreppet ”flickbok”, i alla fall inte i sin ursprungliga betydelse. Nu är det mer att jag då och då hör någon (förälder) säga ”det här är en riktig tjejbok” om en bok, eller ”ja, hon läser ju tyvärr bara såna där riktiga tjejböcker”. Det händer inte ofta, men det händer. Om det sägs med en föraktfull eller ursäktande ton i rösten kan det nästan reta livet ur mig. Vad är det som är så hemskt med att läsa den typen av böcker, då? Det är fortfarande som att mycket med epitetet ”flick-” eller ”tjej-” får kämpa i uppförsbacke.

Och det är ju inget fel i det, men det är befriande att låta kvinnliga karaktärer bara strunta i det också. Att låta dem vara som de är utan att lägga på dem ett uppdrag att representera något eller lära någon något eller ens rucka på en endaste norm. ”Just den här flickan är så här, och det får hon vara, det är också en roll hon kan få ha.”

Att ”göra” flicka, att skapa fiktiva flickkaraktärer - Hur tänker du där? Har du ett medvetet tänk kring att vidga det att ”vara flicka”, att ifrågasätta och rucka på begränsande normer och ideal?

19

Foto© Petter Cohen

Vilka flickböcker har du läst som påverkat dig?

Anne på Grönkulla är den som starkast stannat hos mig. Det är något med hennes dagdrömmar och romantiska sida och eviga brevskrivande och svallande känslor som bara gick rakt in i mig som elvaåring och talade högt och ljudligt till den jag var (och fortfarande är). Jag älskar Anne.

20

Bazar Masarin 2020:03

FotoŠ Annika Goldhammer

Sara Ohlsson

21

Susanne Sandström

Begreppet flickbok - vad tänker du när du hör det?

Vilka flickböcker har du läst som påverkat dig?

Spontant tänker jag på de klassiska wahlströms-böckerna, med röda ryggar.

Jag tänker också att det känns som ett förlegat begrepp, jag kopplar ihop det med en tid när skillnader mellan pojkar och flickor betonades och förstärktes i hela samhället. Det var till stor del gamla böcker redan när jag var liten, jag ärvde flickböcker av min mamma.

I bokslukaråldern läste jag Lotta-böckerna, det gav mig framför allt läsvana och kanske också en förkärlek till humor framför spänning?

Om man tänker på flickböcker i en vidare bemärkelse var min största läsupplevelse Jättehemligt av Barbro Lindgren, jag läser om den regelbundet och blir påmind om allt det allvarliga med att vara barn.

Att ”göra” flicka, att skapa fiktiva flickkaraktärer - Hur tänker du där? Har du ett medvetet tänk kring att vidga det att ”vara flicka”, att ifrågasätta och rucka på begränsande normer och ideal?

Jag försöker absolut rucka på normer, dels för att jag tycker att det är viktigt att det finns en mångfald av flickkaraktärer (och pojkkaraktärer): det finns en miljarder sätt att vara på och bara en liten del av de sätten är beskrivna. Och dels för berättelsens skull, jag skriver oftast karaktärsdrivet och det är både roligare att skriva och att läsa när karaktärerna inte är schabloner.

Ibland handlar det bara om en pytteliten vridning av det första man tänker på, som att låta en pizzabagare vara kvinna eller att en mormor tycker bättre om att snickra än att laga mat.

22

Bazar Masarin 2020:03

Yrsa Walldén Susanne Sandström

motstridiga känslor. Jag försöker tänka likadant när jag skapar mina karaktärer.

Mina flickor får gärna vara självcentrerade, ljuga och ibland vara rent av elaka.

De får förstås också vara snälla och omtänksamma och fina, men inte bara.

Vem vill läsa om någon som bara gör bra val hela tiden? Inte jag i alla fall.

Flickkaraktärerna jag har skapat är alla flickor som på något sätt bor inom mig.

Jag kan vara blyg som huvudkaraktären i Allt jag inte sa, ljuga för att folk ska tycka om mig som Roxy i Flickvänsmaterial och jag kan vara excentrisk som hennes bästa vän Eva. När jag sätter mig ner och skriver försöker jag alltid skriva något som jag själv längtar efter att läsa.

Och det är många gånger berättelser om tjejer som försöker hitta fotfästet i livet när det kommer till identitet, sexualitet och kärlek. Det var saker som jag grubblade över när jag var 15 och jag grubblar fortfarande över dem nu när jag är 31.

Begreppet flickbok - vad tänker du på när du hör det?

Det första jag tänker på är alla KullaGulla-böcker jag fick av min mormor som barn.

Jag tror jag till slut hade nästan alla i serien. Jag hoppas verkligen inte min mormor läser detta, men om jag ska vara helt ärlig har jag aldrig läst en rad i någon av dem.

Jag tänker också på B. Wahlströms röda ryggar. Jag kanske inte kände för att läsa Kulla-Gulla som barn, men jag slukade alla böcker om Sabrina Tonårshäxan och Kitty - med just B. Wahlströms röda ryggar.

Att ”göra” flicka, att skapa fiktiva flickkaraktärer - hur tänker du där?

Har du ett medvetet tänk kring att vidga det att ”vara flicka”, att ifrågasätta och rucka på begränsande normer och ideal?

Vilka flickböcker har du själv påverkats av?

Det tråkigaste jag vet är karaktärer som bara har bra egenskaper. Som bara är snälla och goda och modiga. Jag tycker om när något skaver. Inom varje flicka existerar det liksom en hel värld med 23

Hey, Dolly av Amanda Svensson är en bok som verkligen har format mina sena tonår och mitt eget skrivande.

Jag läste den i ett sträck en kväll i min pappas bäddsoffa under ett jullov och

Foto © Privat

tänkte: kan man verkligen skriva så här?

Kan man skriva om unga tjejer så här?

Den golvade mig totalt. Dolly är störig och självisk och komplicerad och uppkäftig.

Samtidigt är hon öm och snäll och omtänksam. Allt det kan existera i samma tjej och till och med samtidigt!

Jag tror just den insikten var väldigt viktig för mig då i sena tonåren.

Jag tänker fortfarande på Dolly ofta, både när jag skriver och när jag bara lever.

24

Bazar Masarin 2020:03

Foto Š Stefan Tell

Elin Ek

25

My Grundström

”tjejprogram” vilket jag tror har att göra med att jag som programledare var tjej.

Men för mig var det jätteviktigt att det var ett program för alla och publikmätningarna visade att könsfördelning var nästan 50-50.

Jag valde också - mycket medvetet - att bädda in det mesta i en stark rosa färg, vilket på den tiden var kontroversiellt och avfärdades av vissa som antifeministiskt, bara på grund av färgvalet. För mig var även det ett sätt att spränga föreställningar om vad en färg kan få koda med exempelvis en rosa motorsåg.

När jag började skriva böckerna om Athena var det för att jag blev galen på att de flesta humorböcker har killar som huvudkaraktärer. Varför får inte flickor vara knasiga, roliga och gränslösa i lika stor utsträckning? Jag tycker att flickor idag får bära för mycket allvar och ansvar, jag önskar dem mer flams och trams! Därför skapade jag en värld med en schysst varm 12-åring med stark självkänsla och hybris och med inställningen: Grattis världen – jag är här nu!

Begreppet flickbok - vad tänker du när du hör det?

Först på min mammas och mosters böcker med Wahlströms röda ryggar som stod i hyllan på min mormors vind som jag slukade varje gång jag hälsade på. ​ Fröken Sprakfåle​, K ​ ri finner en vän, Susanne står brud ​och böckerna om​ Milly-Molly​(från 1920-talet)...

Jag älskade att få göra den tidsresan in i ett annat decennium, att sitta i 80-talsmjukisar och fantisera om stärkta bomullsunderkjolar som hängde på tork på rad i badrummet.

Men sen några år tillbaka tänker jag att ”flickbok” har en annan innebörd, att det är böcker där författaren/redaktören direkt riktar sig till flickor med ett nästan uteslutande syfte att stärka, peppa och upplysa om historiska starka och framgångsrika kvinnor.

Att ”göra” flicka, att skapa fiktiva flickkaraktärer - Hur tänker du där?

Har du ett medvetet tänk kring att vidga det att ”vara flicka”, att ifrågasätta och rucka på begränsande normer och ideal?

Vilka flickböcker har du läst som påverkat dig?

Förutom böckerna på mormors vind läste jag mycket av Christine Nöstlinger och Gunnel Linde och Viveca Lärns (då Sundvall) böcker om Mimmi och Tekla.

Också böcker med starka flickkaraktärer (som fick bli arga) som då ofta kallades ”pojkflickor”. Till exempel Simone i Dårfinkar och Dönickar av Ulf Stark, George i Enid Blytons Femböcker och Lotta på Bråkmakargatan av Astrid Lindgren och Matilda av Roald Dahl.

Kärnan i det mesta jag gjort, oavsett om det är tv, radio eller litteratur så har det handlat om att rucka på flick- och pojknormer. När jag började göra karaktären Grynet i tv i slutet på 90-talet handlade det för mig om att gestalta att flickor också kan ta plats och vara högljudda och gränslösa och luststyrda - att vara subjektet i sitt liv.

Många vuxna uppfattade det som ett 26

Bazar Masarin 2020:03

Foto Š Kajsa GÜransson

Ina Lagerwall

27

Susanne Sandström

Begreppet flickbok - vad tänker du på när du hör det?

Vilka flickböcker har du själv påverkats av?

Som flicka läste jag massor av böcker om andra flickor. Jag kommer att tänka på bokserien om Miranda av Kerstin Sundh.

Miranda var ensam och fattig och blev felaktigt anklagad för att ha stulit ett pärlhalsband. Det var så orättvist minnsjag att jag tänkte. Miranda gjorde både bra och dåliga saker och det gillade jag, hon blev levande för mig. Jag slukade också böckerna om Kulla Gulla. Det var även här orättvisorna, ensamheten och hennes mod som jag gillade. Även om Kulla Gulla var väl präktig ibland.

Michelle Magorians Hemlängtan läste jag flera gånger och identifierade mig med huvudpersonen Rusty som längtade efter frihet och självständighet.

Hon var ensam, olydig och rymde ifrån sin konservativa skola för att hångla med en kille i skogen. Jag kommer ihåg att jag blev väldigt arg över att Rusty blev så orättvist behandlad och att skolan och hemmet försökte kuva henne.

Vad jag minns så var Magorian inte moralisk, hon lyckades engagera ändå, genom att berätta.

Jag tänker på böcker som handlar om flickor och som är skrivna för flickor.

Begreppet känns gammaldags, från min egen tid som flicka.

Att ”göra” flicka, att skapa fiktiva flickkaraktärer - hur tänker du där?

Har du ett medvetet tänk kring att vidga det att ”vara flicka”, att ifrågasätta och rucka på begränsande normer och ideal?

När jag skrev Vi går varvet utgick jag mycket från mig själv som flicka, ifrån de känslor jag kom ihåg att jag kände som tonåring. Jag lät Liv (bokens huvudperson) känna samma fast i nutid.

Jag tänker att många känslor är samma oavsett kön, tid eller plats. Jag tänker inte så mycket på om det är flicka eller pojke utan att jag skriver om människor med känslor som gör bra och dåliga saker.

Jag försöker att inte skriva in så mycket av mina åsikter i texten, det blir lätt moraliskt och vuxet då. Utan istället bara följa med Liv och hennes vänner utan att döma. Men det är svårt!

En sak jag lägger mig i är att låta Liv stå emot utseendehets, säga ifrån och bryta tysta snälla flickan-rollen.

Detta för att ge hopp och förmedla något stärkande till läsaren.

28

PO ES I

Bazar Masarin 2020:03

Poesi

! si

e Po

Poesi

Lena Sjöberg Athena Farrokhzad & Kristofer Folkhammar Hanna Lundström & Maija Hurme Mårten Melin Annika Sandelin Åsa Lind & Emma Virke Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg

Bazar Masarin 2020:03

Lena Sjöberg Jenny Edvardsson

Hur skulle du vilja beskriva din poesibok?

leva mer åtskilda än vad vi är vana vid.

Dikten kan påminna oss om att vi är mer lika varandra än olika, och att våra tankar och känslor är universella, och (förvånansvärt ofta) även ålderslösa.

Jag hoppas att dikterna kan fungera som små berättelser med hög densitet, eller som vykort skickade från olika liv och världar.

Brevet från mig rymmer 26 dikter, om att vara förälskad eller sviken, rädd eller hoppfull, om att ta språnget ut i livet eller att tveka ett ögonblick i någons trygga famn. I boken (som är illustrerad) får man bland annat följa med på en vibrerande nattlig bussresa, stå med fötterna i den kalla leran utanför någons upplysta fönster eller kliva in i stillheten i en älskad mormors kök.

Det är tvekande vår, sorl från en sensommarbalkong och smällande dörrar i en trappuppgång. Och mycket annat.

Vilken är den tänkta målgruppen?

Egentligen tycker jag ofta att det är begränsande för fantasin och för skrivandet att tänka på en specifik målgrupp medan jag jobbar med en bok.

När jag skriver, skriver jag ganska mycket för mig själv utan att se framför mig en läsare i en viss ålder. Ofta är det urvalet av texter som sedan får styra vilken slags bok det kommer att bli.

Just denna kom att vända sig till unga och till alla som minns hur det var att vara ung.

Vilken tanke/känsla/stämning vill du att din poesibok ska förmedla?

Att det alltid finns andra som tänker och känner som en själv, även om man ibland inte riktigt vågar tro det. Min erfarenhet är att just poesin kan vara väldigt bra på att påminna oss människor om att vi inte är ensamma. Vilket kanske är än mer viktigt nu, när mycket känns oroligt runt omkring oss och vi har varit tvungna att 31

Foto © Bruno Wegelius

Brevet från mig Lena Sjöberg Natur & Kultur 2020

32

Bazar Masarin 2020:03

ur: Brevet frĂĽn mig, Lena SjĂśberg Natur & Kultur 2020

33

Hur skiljer din bok sig från andra poesiböcker för barn och unga?

Svårt att svara på, tycker jag. Jag jobbar väldigt mycket med rytmen när jag skriver. Stryker, byter ut, skriver om.

Stryker, byter ut, skriver om. Tills inget onödigt finns kvar och raderna flyter.

Det känns viktigt att texterna andas lätthet och jag vill att det ska se ut som om de skrivits utan någon ansträngning alls.

Men så gissar jag att många jobbar. Och jag vet att flera författare skriver rimmad vers, vilket är roligt! Kanske kan en skillnad ändå vara att jag verkligen vill att boken ska förmedla en helhetskänsla, att jag både gör text, illustration och form.

Jag jobbar med sättningen, handtextar rubriker och har önskemål om papper och tryck. Och är med precis hela vägen, från idéutkast till färdigt tryckoriginal, ibland ända in till repron eller tryckeriet.

Varifrån har du fått inspiration till din poesibok?

Ingen särskild stans ifrån, faktiskt. Jag skriver och samlar i olika högar. Och plötsligt börjar någon hög att visa sig kanske kunna bli en bok. Texterna kan till exempel ha ett tema som gör att de hänger ihop på nåt vis, och sedan får grundurvalet styra resten.

Om du fick välja ut en av dikterna från boken, vilken skulle det vara och varför just den?

34

Dikten ”Brevet från mig”. Den tycker jag sammanfattar bokens ton och innehåll, och är nog för mig den dikt som tydligast blivit en berättelse eller ett vykort från ett liv. För mig handlar den om hur vi formas till de människor vi anser oss vara, och om hur lite vi egentligen styr.

Bazar Masarin 2020:03

Vilket blir så tydligt när man tar sig en titt på någon av alla de delar som utgör ett ”jag”.

Vad är det som gör att du väljer att skriva poesi och inte prosa?

Jag skriver gärna både och. Dock finns det någonting extra lustfyllt och lekfullt i den rimmade versen, tycker jag. Jakten på det perfekta rimordet, nyfikenheten på vad dikten egentligen handlar om och hur den ska sluta, glädjen i att slipa text och göra färdigt…

Att skriva poesi blir också en möjlighet att få dimpa ner i väldigt många olika sorters historier, eftersom varje dikt max är ett par sidor text.

Vilka poeter inspirerar dig?

Jag lyssnar mycket på låttexter och läser allt möjligt i poesiväg, både gammalt och nytt. Som barn konsumerade jag Olle Adolphson, Barbro Hörberg, Allan Edwall, Tage Danielsson, Alf Henrikson, Cornelis Vreeswijk, Beppe Wolgers och många fler. De förmedlade så självklart alla de känslolägen som både ung och gammal kan känna igen sig i.

Ibland undrar jag om det kanske är så att poesin mår som bäst när den inte behöver stängas in i en ålderskategori?

35

ur: Brevet frĂĽn mig, Lena SjĂśberg Natur & Kultur 2020

36

Bazar Masarin 2020:03

Jenny Edvardsson

Hur skulle ni vilja beskriva Berör och förstör?

Antologin Berör och förstör är en provkarta över svenskspråkig samtidspoesi.

Den kan fungera som en inkörsport till att läsa dikter, som ju ofta har rykte om sig att vara något svårt och otillgängligt.

Vi har velat lyfta fram olika sätt att skriva poesi på, visa att dikter kan handla om olika saker och bearbeta olika slags erfarenheter. I bästa fall är en antologi ett samhälle i miniatyr, där olikheterna är styrkan.

Vilken tanke/känsla/stämning vill ni att boken ska förmedla?

Det kan vara lika stort att känna igen sig i en dikt, som att ta del av något man tidigare inte känt till. Vi vill förmedla både igenkänning och förundran. Och så vill vi tillgängliggöra poesin. Bjuda in till nya sätt att läsa på. Boken heter inte ”Förstå och begrip”, det vill säga man kan ta till sig dikter på alla möjliga sätt.

Vilken är den tänkta målgruppen?

Boken riktar sig i första hand till unga vuxna, men som en kritiker skrev: ”inför poesin kan man vara ung länge.” Så den är egentligen till för vem som helst som är nyfiken på svenskspråkig samtidspoesi.

Hur skiljer er bok sig från andra poesiböcker för barn och unga?

språkig samtidspoesi. Vi har inte velat förenkla urvalet med tanke på målgruppen.

Varifrån har ni fått inspiration till Berör och förstör?

1989 utkom antologin Kärlek och uppror, där redaktörerna Siv Widerberg och Anna Artén valde ut 210 dikter för unga människor. Den boken fick en fantastisk spridning, tack vare statligt distributions-

Vi har inte valt bland dikter som riktar sig specifikt till unga, utan vaskat fram guldkorn ur den breda utgivningen av svensk37

Berör och förstör Athena Farrokhzad & Kristofer Folkhammar Rabén & Sjögren 2020

Athena Farrokhzad Kristofer Folkhammar KF: Just idag väljer jag Burcu Sahins vemodiga och vackra dikt från samlingen ”Broderier”, som börjar med orden ”skymning syster.” Jag blir alltid alldeles stilla när jag läser den. Den får mig att tänka på att olika människor ärver olika saker – föremål och historier. Och att man inte kan eller måste försonas med allt.

AF: Jag tycker mycket om Magnus William-Olssons ”Vanitasrondellen”, en hårt rytmiserad och samtidigt bångstyrig dikt, om både längtan efter döden och en annan utopisk värld där förändringens ros till slut ska spricka ut. Det är ett tilltal där så mycket av vad det är att förhålla sig till framtiden ryms, på ett sätt som får mig att känna mig omfattad som människa.

Vilka poeter inspirerar er?

Foto © Kajsa Göransson

KF: Jag kände mig riktigt upplyft av poesin när jag läste tidskriften 20-tals första nummer, som presenterar ett stort gäng nya, svenskspråkiga poeter. Jag blev up�piggad av att se att det pågår så många olika poetiska rörelser, och att så många av dessa var bra. Och överraskade mig.

Agnes Ivarsson, Bereket Hailemariam, Ivan Johansson, med flera. Oerhörda!

stöd, och blev mångas väg in till poesin.

Vi har inte haft tillgång till samma resurser, men Berör och förstör är på sätt och vis ett försök att göra en ny Kärlek och uppror, och erbjuda en öppning in till samtidspoesin.

AF: Både i Karl Daniel Törnkvists diktsamlingen Himlen, utgiven på Norstedts i vintras och i Lizette Romero Niknamis nyutkomna De försvunna på Albert Bonniers förlag hittar jag den skärningspunkt mellan det lyriska, konceptuella och politiska som jag hoppas ska vara tongivande för svensk poesi i framtiden.

Om ni fick välja ut en av dikterna från boken, vilken skulle det vara och varför just den?

38

Bazar Masarin 2020:03

Maija Hurme Jenny Edvardsson

Hur skulle du Hanna v poesibok?

Det är en bok som ha och stora sakerna ma stad, det man kan se, man promenerar på kanske går in på ett c

Vilken tanke/känsla/st din/er poesi-bok ska fö

Jag hoppas att man k vardagliga stunderna man hittar fina upple stannar upp och tar s det som annars bara Jag hoppas också att boken med en känsla rimmande och ordlek

Foto © Cata Portin

Vilken är den tänkta m

39

Alla som gillar poesi o När jag har skrivit har del på barn och på ba läser tillsammans. Dä skapa ”lyssnarupplev nande, med många r och assonanser. Det s att lyssna på och njut ny läsare eller lyssnar

Hanna Lundström Foto © Cata Portin

vilja beskriva din/er

Rassel Prassel Poesi Hanna Lundström & Maija Hurme Schildts Söderströms 2020

andlar om de små an kan uppleva i en , höra och känna när gator och torg och café.

tämning vill du att örmedla?

kan känna att de a är värdefulla, att evelser när man sig tid att betrakta svischar förbi. t man slår igen a av att språk, kar är skojigt!

målgruppen?

och rim och rytm! r jag förstås tänkt en arn och vuxna som ärför har jag försökt velser” som är spänrim, allitterationer ska finnas mycket ta av när man är en re.

40

Bazar Masarin 2020:03

41

Torget Feta duvors ljusgrå huvor rör sig plockigt, upp och ner

ur: Rassel Prassel Poesi, Hanna Lundström & Maija Hurme Schildts Söderströms 2020

Sparven spanar efter smulor lättar, landar, hittar fler

42

Måsen ritar vida cirklar på en molngrå himmel Lyfter högt och glider fritt över torgets vimmel (dikt från Rassel Prassel Poesi)

ur: Rassel Prassel Poesi, Hanna Lundström & Maija Hurme Schildts Söderströms 2020

Du är Strössel, strössel, serpentiner Sockervadd och allt som skiner Bubbelläsk och godisskratt Popcornspop och partyhatt Glad konfetti, glimmerfin Bästa bullen, min pralin Du är skramlet i ett kök Du är fnitter, spill och stök Du är kalas en vanlig dag Du är min fest, så tänker jag (dikt från Rassel Prassel Poesi)

Hur skiljer din/er bok sig från andra poesi-böcker för barn och unga?

känna igen, men som det kan vara kul att betrakta med nya ögon.

Det är den tredje boken i en liten trilogi där den första heter Rassel prassel puss och den andra heter Rassel prassel promenad. Nu finns de alla samlade i en volym som heter Rassel prassel poesi.

Vi tror att det som gör den här helheten lite annorlunda är att den handlar om väldigt vardagliga ting som snö som faller och koppar som går i kras.

Att den handlar om det som alla kan

Varifrån har du fått inspiration till din/er poesi-bok?

Jag inspireras av vardagen och det superkonkreta. Jag älskar att zooma in stunder och situationer som knappt märks innan man stannar upp och undersöker dem.

Det är så mycket i livet som är vardag att det ger mig mycket nöje att spana efter magin i vardagen.

43

Bazar Masarin 2020:03 i ett moln av vattenånga högt uppe på bastulaven. Det var en vardagsupplevelse hemifrån, lätt att avbilda.

Eftersom jag växte upp på landet var staden något vi besökte när det var semester och det var väldigt festligt. Det kanske syns i bilderna i Rassel prassel strössel? Mina egna barn växer upp i en stad, och en del av bilderna kommer från saker vi har gjort med dem här: dricka varm kakao vid skridskorinken på Järnvägstorget, cykla i en park (på gräset, fast man inte får!)

Om du fick välja ut en av dikterna från boken, vilken skulle det vara och varför just den?

Hanna: ”Du är” som avslutar boken. Den avslutar inte bara Rassel prassel strössel utan hela Rassel prassel – trilogin. Dikten är viktig för mig för att jag så gärna ville skriva en dikt som handlar om hur man som förälder kan känna för sitt barn. Barn behöver få höra att de är värdefulla och den här dikten var mitt försök att beskriva vad varje barn förtjänar att få höra.

Maija: jag håller med! Barnet på bilden är lite som min yngsta unge, hon bara skiner i glansen all sin ljuvlighet och allt som hon är.

Vad är det som gör att du väljer att skriva poesi och inte prosa?

Jag skriver både poesi och prosa, men jag tycker att vissa stunder, möten och upplevelser uttrycks bäst i en väldigt koncentrerad form. Min skrivprocess börjar ofta med att jag blir fruktansvärt förtjust i vissa ord, rim eller rytmer och får för mig att börja utforska vad jag kan bygga av dem. Just den här förtjusningen i enstaka ords potential gör att slutresultatet rätt ofta blir just dikter.

Jag fastnar ofta för detaljer och skojiga ord när jag börjar skriva.

Maija: Jag inspireras förstås först av Hannas dikter då jag får dem. Sen går jag in i mina egna erfarenhter av vissa situationer när jag var barn.

I Gammelbastun, som fanns i första boken, ritade jag en stund i en bastu, med värme inne, ett barn som sitter i en tvättbalja, vinter utanför, imma på fönstren och en vuxen som försvinner

Vilka poeter inspirerar dig?

Eva-Stina Byggmästar, Bodil Malmsten, Tomas Tranströmer och många fler.

44

Bazar Masarin 2020:03

Mårten Melin Jenny Edvardsson

Hur skulle du vilja beskriva din poesibok?

Det är en bok om längtan och kärlek.

Och om längtan efter kärlek, den hittade och tappade och ännu inte hittade och ännu inte tappade.

Vilken tanke/känsla/stämning vill du att din poesibok ska förmedla?

Det handlar (som alltid) om att kunna känna igen sig och att känna sig lite mindre ensam.

Vilken är den tänkta målgruppen?

Alla från nio år och uppåt.

Hur skiljer din bok sig från andra poesiböcker för barn och unga?

Jag inbillar mig att den mesta barnpoesin rimmar. Det gör inte min.

Varifrån har du fått inspiration till din bok?

Från alla möjliga håll. Från livet. Litteraturen. Filmerna. Sångerna.

45

Foto © Karl Thorson

Min längtan kvar Mårten Melin Rabén & Sjögren 2020

Om du fick välja ut en av dikterna från boken, vilken skulle det vara och varför just den?

Jag vill inte spela på mobilen, på sidan 49. För att den är så sorglig, haha.

Vilka poeter inspirerar dig?

Barbro Lindgren och Siv Widerberg.

Jag tycker också mycket om Skæbnen og mig av Lone Munksgaard Nielsen och Jycke på rymmen av Eva Wikander.

46

Bazar Masarin 2020:03

det är sant att jag sällan lyssnar på dig

men du säger ju heller inget

Dikter tänkta till en kommande samling, för läsare 9-12 eller 12-15 år

Samtidigt, inuti

nuförtiden

det är sant att jag inte ser dig i ögonen nuförtiden men du tittar ju heller inte det är sant att jag inte ens stannar upp bara skyndar förbi jag önskar du kunde ropa hallå, här är jag! men det är klart att du inte gör det du är ju bara min spegelbild 47

kommer hem

på era platser

går direkt till mitt rum

när jag inte har nån plats

mamma ropar men jag svarar inte

färdiga när så mycket är

stänger om mig

kvar att göra

hör inte

gå

stänger mig

när jag inte ens vet

ser inte

riktningen

stänger av finns inte

Mårten Melin 48

Bazar Masarin 2020:03

Annika Sandelin

Jenny Edvardsson

Hur skulle du vilja beskriva din poesibok?

Om jag fötts till groda är en poesibok om önskedrömmar. Vem som helst kan drömma – paddan, regndroppen, jordklotet och elefanten.

Många drömmer om att var någon annan eller göra någonting de inte kan, men myggan drömmer om att få fortsätta vara just den hen är.

Vilken tanke/känsla/stämning vill du att din poesibok ska förmedla?

Foto © Niklas Sandström

Jag vill få läsarna att inse att det inte finns några gränser för vad man kan drömma om. Det gör inte så mycket om drömmarna aldrig slår in, det viktiga är att man fortsätter drömma.

Jag hoppas att boken inspirerar läsarna till nya önskedrömmar och kanske till att hitta på egna drömdikter.

49

Om jag fรถtts till groda Annika Sandelin & Karoliina Pertamo Fรถrlaget M 2019

50

Gråsuggans dröm Gråsuggans dröm är alls inte grå för i drömmen är gråsuggan vild, purpurröd och indigoblå och vacker precis som på bild Han dansar runt som en virvelvind är långbent, tjusig och smärt har stjärnklara ögon och rosor på kind och en gnistrande fjäderprydd stjärt

ur: Om jag fötts till groda, Annika Sandelin & Karoliina Pertamo, Förlaget M 2020

(dikt från Rassel Prassel Poesi)

Bazar Masarin 2020:03

Det är en svår fråga för alla böcker är ju mer eller mindre unika. Jag tror att jag har en ganska egen ton och att min illustratör, Karoliina Pertamo, har ett personligt bildspråk. Jag har inte stött på andra diktsamlingar om önskedrömmar och det här är min första diktbok där alla dikter tematiskt hänger ihop.

Vilken är den tänkta målgruppen?

Jag tror att boken passar bäst för barn från ca fem år uppåt och hoppas att också vuxna har utbyte av den.

Hur skiljer din bok sig från andra poesiböcker för barn och unga?

53

I alla fall gav potatisdikten mig inspiration till att fundera på andra önskedrömmar.

Om du fick välja ut en av dikterna från boken, vilken skulle det vara och varför just den?

Då skulle jag välja ”Eldflugans dröm”.

Den hör till de dikter som jag själv är mest nöjd med och den handlar om att våga tro på sin dröm. Då kan det ibland till och med hända att den blir sann.

ur: Om jag fötts till groda, Annika Sandelin & Karoliina Pertamo, Förlaget M 2020

Vad är det som gör att du väljer att skriva poesi och inte prosa?

Jag brukar hoppa mellan olika genrer och skriver också barnböcker på prosa.

Men jag återvänder alltid till den rimmade poesin och älskade att leka med rim och rytm redan som barn.

I poesin är allting möjligt och varje dikt är en egen liten värld. Samtidigt finns det klara språkliga gränser. Jag måste följa rytmen eller medvetet bryta den och slutrimmen begränsar urvalet av ord.

De här begränsningarna sporrar och inspirerar mig fast de emellanåt är frustrerande.

Vilka poeter inspirerar dig?

Lennart Hellsing inspirerade mig mycket redan som barn, jag älskar hans språkglädje och fantastiska ordvrängeri. Tove Janssons rimmade bilderböcker är också en stor inspirationskälla.

Men mera än någon annan har min kusin, Stella Parland, inspirerat mig. Vi skrev och rimmade ofta när vi träffades som barn och debuterade tillsammans med den rimmade absurda diktsamlingen Dikter om öden och döden.

Hennes poesibok Katastrofer och strofer om slummer och stoj hör till de poesiböcker som har betytt allra mest för mig.

Varifrån har du fått inspiration till din poesibok?

I min förra diktsamling, Potatisens dröm, handlade titeldikten om en potatis som drömmer. Jag minns inte varifrån idén till den kom, kanske dikten var en sorts självporträtt.

54

ur: Om jag fรถtts till groda, Annika Sandelin & Karoliina Pertamo, Fรถrlaget M 2020

Bazar Masarin 2020:03

Åsa Lind

D

My Grundström

e svenska barnb dignitärerna Ås Emma Virke kom sommaren ut m boken Kom dag natten. Boken s sista surrande sensommarda vattnet och de svävande dröm som följer sensommarnatten Ur bokens dragspelsformat v ögonblicksbild av barndome dagens vemod förverkligas i och hoppfull dröm.

Med utgångspunkt i ett klass boksmotiv, barnbarnet, natur den och sjön skildras en bit a domen med sin nordiska som längtan. Åsa Linds text är spa men varmt poetisk och Emm illustrationer tillåts breda ut s sidorna. Bokens format unde speglingen av dagen och nat läsaren i slutet av dagen vänd bläddrar vidare in i drömmen Kom dagen, kom natten kne nominering till årets Augustp Barn- och ungdomslitteratur Masarin har pratat med Emm Åsa om Kom dagen, kom na att skriva och illustrera poesi

Hej Emma och Åsa, vilka är ni

Emma: Jag är barnboksförfat illustratör och konstnär. Åsa: Jag är en författare som att skriva bilderbokstexter. Ja också. Men just bilderbokstex väldigt roligt att arbeta med.

Foto:hämtat från Lilla Piratförlaget/Press

57

Kom dagen, kom natten Åsa Lind & Emma Virke Lilla Piratförlaget 2020

Emma Virke

bokssa Lind och m i slutet av med bildergen, kom skildrar en ag vid mmarna n. vecklar en en ut sig, där en tyngdlös

siskt barnren, stranav barnmmar och arsmakad ma Virkes sig över erstryker tten, då der och n och natten. ep även en pris, kategori r. Bazar ma Lind och atten och om för barn.

i?

ttare,

tycker om a, och annat xter är .

Foto:hämtat från Lilla Piratförlaget/Press

58

ur: Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget 2020

väl bekant med Emmas böcker och tyckte om henne både som illustratör och textförfattare. Så när hon i stimmet på festen berättade om sin idé sa jag tveklöst ja. Det var ju oemotståndligt: En mycket bra illustratör med en idé, en vision, i kombination med ett utmanande format och en bra bilderboksförläggare. Stor lycka!

Hur uppkom idéen till Kom dagen, kom natten?

Emma: Idén till en dragspelsbok som utspelar sig på dagen på ena sidan och på natten på andra sidan fick jag för flera år sedan. Jag gjorde flera skisser, men blev inte riktigt nöjd med berättelsen så jag lade den åt sidan. Sen träffade jag Åsa Lind på en fest hos Lilla Piratförlaget för två år sedan och frågade om hon ville skriva texten. Och det ville hon!

Jag blev jätteglad, för jag visste att hon hade den där rösten som behövdes. Åsa gav berättelsen ett nytt liv, ett djup, en klang, en röd tråd som gav mig lusten att fortsätta med bilderna. Åsa: Jag blev så glad när Emma frågade!

Sådär så att det skuttade till i mig.

Vi kände inte varandra personligen, inte närmare och inte då, men jag var så klart

Hur har samarbetet mellan text och illustration sett ut i arbetet med boken? Åsa: Det där första arbetsmötet med Emma, mig och vår förläggare Erik Titusson var mycket viktigt. Vi försökte ringa in vilken slags berättelse det handlade om utifrån Emmas vision.

Viktigt var också att försöka hitta dragspelsformatets inneboende dramaturgi.

I efterhand är det svårt att bena ut vad 59

som sedan hände när i samarbetet. Det var som ett pågående bygge, det ena gav den andra. Men redan från början hade vi ett gemensamt mål, vi var alla inriktade på berättelsens bästa, bokens bästa.

Emma: Vi hade några hållpunkter som vi enades om; dagen, natten, drömmar, möte med slända, plats och årstid.

Sen jobbade vi parallellt med skisser och utkast till texter. Det var en del mejlande fram och tillbaka och möten uppe på förlaget med Erik Titusson.

Den har inte så mycket regler och man får lov att experimentera. När det gäller bild så kan det handla om att gestalta tankar och känslor på ett sätt så det känns i kroppen hos den som läser, vilket är lättare när man får bre ut sig över hela uppslag. Åsa: Jag tänker ju aldrig att ”nu ska jag skriva en poetisk text”. Det är mera så att det finns en berättelse och min uppgift som författare är att mejsla fram den, att hitta de rätta orden.

Tack och lov är bilderboken, precis som Emma säger, tillåtande. Jag kan röra mig fritt i språket och bland orden.

Gränsen mellan bilderboken och poesi är ofta tunn, eller som Jacqueline Woodson uttryckte det “Jamen bilderböcker ÄR poesi!”.

Ni båda har tidigare skrivit och illustrerat mer eller mindre explicit poetiska bilderböcker, vad är er erfarenhet av att arbeta med det formatet för just barn och bilderböcker?

Emma: Det passar bra för bilderboken eftersom den är så befriande i sin form.

60

ur: Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget 2020

Bazar Masarin 2020:03

Texten ska inte ska vara för omfångsrik, den ska ligga bra i munnen på högläsaren och landa väl i örat på lyssnaren.

Radbrytningen är precis som i poesin viktig. Så redan där, i formatets krav, finns något av poesin inbyggd. Sen tillkommer det unika för bilderboken, nämligen att ord och bild t​ illsammans u​tgör berättelsen. Det är ju en bilderbokens helt egna dimension.

Dessutom är bilderboken i sig rumslig, den skapar en scen där läsaren-lyssnaren-betraktaren blir aktivt delaktig; boken blir en händelse, ett skeende.

Därmed ligger bilderboken också nära scenkonsten.

Hur tänker ni kring det i ert arbete med barn- och bilderböcker? Åsa: Ja, det här kan man prata länge om!

Bilderbok är ju snarare en kategori än en genre. Kategorin bilderbok kan sen delas in i genrer som fakta, fiktion eller lyrik.

Men det är klart att Woodson har helt rätt i att det finns stora likheter mellan vissa bilderbokstexter och poesi.

Men långt ifrån alla bilderböcker är poesi, lika lite som all poesi eller lyrik skulle fungera som bilderbokstext.

Mycket av det poetiska i bilderbokens text tror jag uppstår ur villkoren för formatet.

61

Och det passar så bra för att visa på en spegling.

På dagens sida ser vi en händelse som sedan bearbetas i nattens drömmar på andra sidan. Åsa: Formatet var ju en del av Emmas ursprungliga idé. Och jag säger samma, att det är så fascinerande med en bok som liksom inte tar slut. Som kan vikas ut, vecklas till olika former, visa upp eller gömma sitt innehåll. Jag har alltid gillat dragspelsbokens överraskningsmoment.

Det knepiga är sen att använda sig av formens möjligheter så att dragspelet förhöjer berättelsen, tillägger en extra kvalitet.

Och är ju självklart bildkonst! Så i korthet kan man säga att bilderboken, när den är som bäst, är mer än poesi.

Den är allt i ett, ord och bild de luxe för alla åldrar.

Kom dagen, kom natten har ett speciellt dragspelsformat där boken på sista sidan vänder från dag, till natt och fortsätter, hur kom ni fram till att använda det formatet?

Emma: Dragspelsböcker är väldigt fascinerande. Att sidorna inte är låsta i sin sin pärm utan man kan se flera bilder samtidigt. Det ger berättelsen en annan helhet och översikt.

62

Bazar Masarin 2020:02

Sen kan det ju vara tvärt om också, alltså att jag har en tydlig handling, eller berättelse, som söker sin text – tonfall, språk – och sitt format. Men handling, format och text påverkar alltid varandra inbördes. Och ända tills allt i princip är klart och boken går till tryck är det i process och föränderligt.

Många av dina böcker har interaktiva element i sin utformning, vad finns det för styrkor och utmaningar i det?

Finns det några utmaningar med att skriva poetiskt till barn? Åsa: Jag tycker att den stora utmaningen är att skriva en bra text. Så jag strävar inte aktivt efter att vara poetisk. Det blir vad det måste bli. De frågor jag ställer mig under arbetets gång är av typen: ”Funkar det här? Hur låter det? Hur känns det i kroppen?”. Min metod är ganska lika oavsett text. Från en idé eller en större textmassa sållar jag ut vad berättelsen behöver. En bilderbokstext tål att ansas hårt. Den kan komprimeras, glesas ut till stödjepunkter. Jag tänker ofta på bilderbokens ord som stenarna man kliver på när man ska ta sig över en bäck – de ska liksom just och jämt föra mig till andra sidan. Ligger de för tätt blir det inte lika kul. Texten måste också ge utrymme för bilden, alltså inte bokstavligen på boksidan utan i berättelsens innehåll.

Det måste finns plats för illustratören att gestalta sin egen version av berättelsen.

Hur ser arbetet med text kontra handling och format ut för dig? Åsa: Ah, det finns många varianter där.

Samspelet mellan de tre kan se olika ut.

En del bilderböcker har börjat med ett par textrader, några ord bara. Ord som vill mig något. Då liksom söker jag berättelsen, prövar olika handlingar och händelser som kan höra ihop med de orden. Och då faller sig formatet sedan självklart när det kommer till diskussioner med illustratör och förläggare.

En berättelse säger rätt tydligt till om den vill ha stående eller liggande format.

63

Emma: Jag tänker att det uppstår något speciellt när barnet och den vuxne är medskapare. En extra dimension som inte är förutsägbar. Det blir ju lite olika varje gång, beroende på vad man gör det till. Det kan också bidra till att barnet får känna sig kompetent när hen förstår hur boken kan användas och barnet kan ”läsa” boken själv.

En interaktiv bok kräver också mer engagemang och inlevelse från den som läser och sådan högläsning upplevs som roligare av barnen.

Utmaningen ligger i att få in interaktiviteten som en del av historien utan att det blir konstlat. Interaktiviteten har för mig varit en av bokens bärande idéer och går hand i hand med bokens handling. Sen är det en utmaning rent bildmässigt att få till det, särskilt när det är hål i sidorna, eftersom sidan bakom syns då.

Så jag har lärt mig att jobba med många fysiska dummyböcker för att se hur allt funkar på ett tidigt skede i processen.

Det var magiskt att läsa de första meningarna, som pusselbitar som föll på rätt plats.

Bokens illustrationer är mångfacetterade, de kan både bläddras var för sig men även vecklas ut till två långa bilder. Hur har arbetet med illustrationerna sett ut?

Har ni några inspirationskällor ni utgått från?

Emma: Det var svårt att göra en enda lång bild för dagen – som skulle innefatta olika skeenden, platser och tidpunkter, både morgon och kväll, men när jag kom på att använda mig av horisontlinjen för att binda ihop allt föll det på plats.

På natten-uppslaget ville jag att det skulle vara mer kaosartat och friare eftersom vi där går in i barnets drömmar.

Jag gillar när det finns svårigheter att lösa, som övergångar mellan olika bilder.

Emma: Jag har tittat på några andra dragspelsböcker för att se hur de löst det rent praktiskt när det gäller bokens formgivning. När det gäller bilderna är jag främst inspirerad omgivningarna kring mina föräldrars sommarställe i Roslagen.

Jag har tecknat och fotat mycket där under augusti och septembermånaderna för att hitta känslan av den sista sommardagen.

En dag när jag satt på berget och tecknade landade en slända på mitt skissblock. Som en hälsning till sländan i boken! Åsa: Alltså, inspiration ... jag är inte helt säker på vad det är! Man samlar kunskap, tänker jag. I det här fallet om till exempel dragspelsböcker och sländor.

Man läser, tänker, pratar och minns.

Jag tänkte mycket på min barndoms somrar. På all denna väntan – på att någon skulle ha tid att följa med till stranden, på att kusinerna skulle komma.

Vi sågs bara ett par veckor om året, på sommaren. Men jag längtade hela året.

Liksom Emma spanade jag mycket på naturen. På detaljer. Letade och prövade ord för att beskriva. Och hade stor nytta av en dag för länge sedan som jag helt ägnade åt umgänge med sländor!

Vad har varit det roligaste med att skapa Kom dagen, kom natten? Åsa: De omvända rollerna! Ofta är det ju illustratören som får bildsätta en författares färdiga text. Här var det jag som fick en idé att förvalta och ordsätta. Det var som att få en dyrbar gåva, och jag försökte lyssna in Emma, inte bara vad hon sa utan också ... ja, jag vet inte riktigt vad. Allt det andra. Det som svävar mellan orden i ett samtal. Och ur det hitta det gemensamma, det vi båda kan stå för.

Emma: Ja, samarbetet var väldigt spännande och annorlunda. Det kändes lyxigt att som illustratör få komma till Åsa med en idé och se hur hon skulle ta hand om den. Jag är imponerad över hennes lyhördhet, hur hon kunde fånga upp våra tankegångar och stöpa om till något helt eget, men ändå i absolut samklang med idén och mina inre bilder.

64

Bazar Masarin 2020:02 Har ni några favoriter när det kommer till poetiska bilderböcker, eller kanske några minnen från barndomen?

ur: Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget 2020

Emma: Jag tycker ju Åsa Linds och Joanna Hellgrens Tiger, tiger, tiger är väldigt fin. Barbro Lindgrens dikter tycker jag mycket om också.

Och Den stora vännen av Ylva Karlsson och Eva Lindström och så Lennart Hellsing! Jag lärde mig många av hans texter utantill som barn, särskilt de som var tonsatta.

65

Åsa: På favoritlistan lägger jag till Vi smular, vi härmar en gök av Lina Ekdahl och Emma Hanqvist. Och Klara Perssons och Malin Axelssons Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn. Sara Villius och Mari Kanstad Johnsens Natten är också en bilderbok som jag sorterar in under poesi i min inre bokhylla.

Från barndomen minns jag mammas sånger och recitationer, sådär mitt i vardagen. Hon kunde mycket utantill.

Nils Ferlins ”När skönheten kom till byn” var min absoluta favorit när jag var sådär

fem, sex år. Jag kunde inte lyssna mig mätt på den!

Runebergs ”Bonden Paavo” tillhör också tidiga diktminnen. Och Stig Dagermans ”En broder mer”. Men också verser som ”Var du med på den tiden då de benlösa sprang, då det fingerlösa spelte på fiolen så det klang ...”.

Det fanns liksom ingen strikt uppdelning i vilka texter, dikter eller ramsor som tillhörde barnens värld och de vuxnas.

Har ni några drömprojekt?

Emma: Jag vill göra en bok om skogen.

Mer än så vet jag inte ännu. Att skriva och göra bilder för teater eller film är en annan dröm. Att få se den förvandlingen när karaktärerna blir levande, pratar och rör sig i rummet. Åsa: Mitt övergripande drömprojekt är att bli klar med allt halvfärdigt. I alla fall så pass klar att jag ser vad som håller och vad som lugnt kan kasseras.

Framtida projekt, vad arbetar ni med just nu?

Emma: Jag jobbar med olika konstprojekt och bokprojekt samtidigt. En del är samarbeten, bland annat en bok med Joanna Hellgren och så gör jag en ny interaktiv bok om frukterna. Denna gång om en cool kiwi. Åsa: Ja, jag har ju som sagt en hel del halvfärdigt. Och ett par bilderbokstexter på gång.

Och så en sak på gång med en mycket bra fotograf ... allt jag behöver är lite mera tid, haha!

66

Bazar Masarin 2020:03

Kristina Sigunsdotter Clara Dackenberg

E

My Grundström

dith Södergrans diktsamling Landet som icke är gavs ut postumt 1925, redigerad och utgiven av vännen Hagar Olsson. Nu, 95 år senare har diktsamlingen fått en namne, författad av Kristina Sigunsdotter och illustrerad av Clara Dackenberg. Landet som icke är á la 2020 är en tolkning och hyllning av Edith Södergrans liv, dikt och livsverk.

Vi får möta barnet Edith inlagd på sanatorium, besöka villan med de tolv rummen i Raivola där Edith Södergran växte upp tillsammans med sin mamma och träffa Ediths syster. I Landet som icke är vävs Edith Södergrans dikt och livsberättelse samman av Sigunsdotters text och Dackenbergs illustrationer till en trolsk och vacker feberdröm.

Inbitna Södergran-fans har stor behållning av detaljrikedomen och djupet av Södergranska dikter och referenser.

Men även du som inte sedan tidigare är bekant med Edith Södergrans liv och poesi kan njuta av det vackra språket, den laddade handlingen och de fantastiska illustrationerna.

Jag fick chansen att prata med Kristina Sigunsdotter och Clara Dackenberg om Landet som icke är, om poesi och om Edith Södergran.

Hur uppkom idéen till Landet som icke är?

Kristina: Jag tror att det här är en tanke som vuxit inom mig väldigt länge.

Kanske har fragment av sagan funnits inuti mig sedan jag var barn och läste Edith Södergran för första gången. Men en vinterdag för tre år sedan när jag satt på ett café och skrev så började jag googla på Edith, för jag var nyfiken på hennes liv. Och när jag läste om hur hon levt med sin mamma i huset med de tolv 67

Landet som icke är Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg Förlaget M 2020

rummen i Raivola, om vännen Singha som rymde och dog på tågspåren, om vänskapen med Hagar Olsson och om Ediths insjuknande i tuberkulos så kom sagan till mig.

Den skulle handla om en flicka på ett sanatorium som en dag fick se ett nystan av silvertråd komma rullande, hur tråden skulle leda flickan till en lyckokatt som i sin tur skulle ta med henne genom en

magisk spegel in till Landet som icke är, där hennes syster väntade på henne.

Den skulle också handla om mamman som var kvar på andra sidan spegeln och om hennes rädsla för att dottern skulle försvinna från henne för alltid.

Det första jag gjorde var att ringa min egen syster och utropa: ”Jag ska skriva världens vackraste bok!”

68

Omslag: Landet som icke är , Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg. FÜrlaget M 2020

Bazar Masarin 2020:03

69

Först i ett gammalt skomakartorp med utsikt över sjön Saxen och sedan i en fiskestuga på Fårö med havet precis utanför. Det var viktigt att platsen där jag skrev kändes tidlös. Att inget distraherade mig. Naturen var viktig för Edith i hennes skrivande och det är den för mig också, speciellt när jag ska skriva den här sortens texter.

Jag hade min dotter Signe i magen och det gjorde att det blev extra mäktigt att skriva en berättelse om kärleken mellan en mamma och en dotter. Jag läste så mycket Edith Södergran att till slut kändes det som att hon fanns inuti mig.

Jag liksom sammansmälte med texterna, med henne. Det fanns en känsla av att hennes ande fanns i rummen där jag skrev. Och den där kärleken mellan mor och dotter, styrkan i den, den gick nästan att ta på. Jag hade en nerv som låg i kläm på grund av gravidmagen så jag var tvungen att ligga ner i sängen och skriva.

Bredvid mig hade jag en stor bunt papper med Ediths brev och dikter där jag utan hämning stal och stal av hennes ord och meningar, klippte och klistrade och vävde samman berättelsen.

Får man göra så? sa någon när jag var färdig. Jag gjorde just det, sa jag.

Hade du någon tilltänkt läsare till boken?

Kristina: Jag tänker sällan på mottagaren under tiden jag skriver, det gör att jag tappar fokus. Men nu såhär i efterhand så tänker jag att det är en berättelse för alla åldrar. Men det vore ju extra fint om barn i 9-årsåldern och uppåt läste den och därmed fick en ingång till Edith Södergrans magiska poesivärld.

Clara: ​Unga poeter i alla åldrar. Alla som känner en längtan efter systerskap, lek och förtrollning. Och kanske framför allt de barn som behöver stärkas i sin tro på att deras inre världar är minst lika sanna och betydelsefulla som den så kallade verkligheten.

Hur gick tankarna kring att presentera Edith Södergrans poesi för yngre läsare?

Kristina: Jag tror att poesi är extra viktigt för barn idag. Det blir ett tillfälle för dem att stanna upp och reflektera i den snabba tid vi lever nu. Poesi är också världens bästa grej att börja med om man vill skriva själv. Och ett sätt att få uttrycka känslor på som är helt oslagbart.

Clara: ​Södergrans dikter är väldigt bildmässiga. Det känns på sätt och vis självklart att tolka eller besvara dem via ett visuellt medium. Nästan som att de uppmanar till det. Förhoppningsvis kan illustrationerna utgöra något slags bro mellan sagoboken och poesihyllan för en ung och lyrikovan läsare.

Hur har samarbetet med text med illustrationerna sett ut?

Kristina: Jag hade läst Clara Dackenbergs bok O ​ väder​och älskade hennes vilda vackra sätt att illustrera så när jag i augusti var färdig med manuset skickade jag iväg det till henne och frågade om hon ville illustrera. Till min lycka sa hon ja, sedan gjorde hon en bild som vi skickade in tillsammans med manuset.

Att välja att skicka det till det finlandssvenska förlaget Förlaget kändes klockrent då det är Edith Södergrans hemvist och språk. Sedan möttes jag och förläggaren Sara Ehnholm Hielm på barnoch ungdomsboksfestivalen Litteralund och klickade direkt.

Det som har varit extra bra med ett finlandssvenskt förlag är att de har

Hur såg urvalet och processen ut när Södergrans dikter och brev blev till berättelsen om flickan Edith?

Kristina: Jag lånade precis allt jag kunde hitta av och om Edith Södergran på biblioteket. Så arbetade jag parallellt med texten och handlingen.

I själva texten var det viktigt att det var så mycket Edith som det bara gick, varje färgval, varje växt, varje litet namn på varje liten kattunge skulle komma från hennes språk. Det mesta av boken skrev jag på sommaren.

70

Kristina: Jag minns att jag brukade gömma mig i min garderob när jag var liten, hade med mig ficklampa, block och penna och skrev sorgliga dikter om min hund som dött. Min debut som författare var ju med diktsamlingen Sjöpojken så man kan ju säga att jag är poet i grunden.

Clara: Jag hade turen att växa upp i ett läsande hem. Jag övade på att recitera Stagnelius som liten och började själv skriva dikter i sexårsåldern.

Någon gång i yngre tonåren lånade jag hem Södergrans ungdomsdikter från Umeå Jag tror at stadsbibliotek och blev extra vikti förtjust. Det är svårt att säga något kort om sin idag. Det relation till poesin. för dem a Kanske är det den och reflek konstart som – snabba tid genom sin öppenhet och fria form – bäst Poesi är o beskriver, eller i alla världens b fall ger oss en aning börja med om, det förtrollade skriva själv och heliga i tillvaron.

Och därför är den Och ett sä absolut livsnödvändig. uttrycka k

kunnat hjälpa till med texten på en unikt sätt, genom att läsa den ur ett finlandssvenskt perspektiv.

De har till exempel ordnat så att Edith Södergranexperten Agneta Rahikainen​​ gått igenom texten och kommit med feedback, och det känns tryggt.

Tillbaka till samarbetet med Clara – Vi började med att bestämma hur Edith och hennes syster skulle se ut, det tog ett tag att komma fram till rätt känsla men en dag när vi sågs i Malmö visade Clara mig en bild på henne i röd klänning och jag kände direkt att DÄR ÄR HON. Sedan har jag velat låta Clara ha sin konstnärliga process ifred. Så som jag kunde gå in i skapandet av texten utan att någonting störde. Jag litade på att hon skulle skapa något helt fantastiskt.

Då och då skickade hon bilder till mig och det var som julafton varje gång.

Clara: Kristina mejlade mig sitt manus sommaren 2018 och frågade om jag var intresserad av att samarbeta, och det var jag förstås! Sedan dess har vi bollat idéer mellan oss, mest över mejl. För mig har det varit väldigt givande att gå in i den här världen tillsammans med Kristina och se den ta form omkring oss genom ett gemensamt utbyte av idéer och associationer.

Lite känns det som att vårt sätt att drömma fram boken speglas i Ediths och systerns lek innanför pärmarna.

Det kan vara så olika, hur det känns att släppa in någon i ett tidigt skede av arbetsprocessen. Idéer och önskemål utifrån får mig många gånger att känna att jag tappar kontakten med materialet och den röst jag vill använda, allt låser sig. Men med Kristina har det varit precis tvärtom. Hennes svindlande föreställningsförmåga har lett mig vidare på stigar som jag annars inte hade hittat, men jag har ändå aldrig behövt vara rädd för att tappa min egen kompass i bildarbetet.

Har du några verk, författare eller illustratörer som inspirerat arbetet med Landet som icke är?

är helt osl

Kristina Sigunsd

Kristina: Säkert massor. Jag läste ju enormt mycket böcker när jag var liten.

Men den jag själv kan se lysa igenom är min och min pappas favoritbok A ​ llrakäraste syster​.

Clara: Under arbetet med illustrationerna har jag mest av allt tittat på, inspirerats av, och också hämtat vissa faktiska element ur Edith Södergrans egna amatörfotografier. Sedan finns det förstås en hel del visuella ekon av andra konstnärers bilder i boken.

Den som letar noggrant kan hitta hälsningar till exempelvis Carl Fredrik Hill och Frida Kahlo. Dagens obarmhärtiga gudinna som ligger och dåsar under

Vad är din relation till poesi? Hade du någon relation till poesi som barn?

71

Det var en av de mest magiska upplevelserna i mitt liv. Att gå omkring där i kulisserna var som att gå omkring inuti min egen hjärna. Ett riktigt John Malkovich-moment! Och även min bok ​ Humlan Hanssons hemligheter​ som jag gjort med konstnären Ester Eriksson skulle vara fantastiskt roligt att sätta upp på scen. Eller göra film av! Tänk så coolt med hennes illustrationer som kulisser!

Det jag gör just nu är att skriva på en trilogi för mellanåldern, en beställning från mitt förlag Natur & Kultur, och det är så kul! Och så myser jag med min färska Augustprisvinst i bakfickan ...

Clara: ​Just nu är jag trist nog sjukskriven, så jag jobbar med alla mina drömprojekt i fantasin. I framtiden hoppas jag få utforska den poetiska barnboken vidare ur olika vinklar, kanske för en riktigt ung läsarskara.

jättedaggkåporna är ett direkt lån ur Tintorettos Sommaren.

Jag ville att sanatorieinteriörerna där Edith vistas i början av boken skulle skilja sig ordentligt från miljöerna i den förtrollade värld, dit hon senare färdas via en spegel. Till sjukhuskorridorerna har jag lånat färgskalor och trevande linjer av Ben Nicholson och försökt absorbera något av Hammershøis vinterljus, stillastående luft och tunga spegeldörrar. För att få till den mättade grönskan i systerns trädgård har jag tittat på renässansmåleri och på prerafaeliter som Watertt poesi är house, men där finns igt för barn förstås också påverkan från klassiska sagoblir ett tillfälle tecknare som att stanna upp Arthur Rackham. ktera i den Och Beskow- och d vi lever nu.

Bauer-skogarnas knotiga grenar också och ruvande dunbästa grej att kel sitter ju liksom d om man vill i ryggmärgen. v.

Sedan går det självklart inte att ätt att få komma undan Tove känslor på som Janssons inflytanlagbart. de, särskilt inte när man rör sig i finlandsdotter svenska marker. Jag har framförallt bläddrat bland hennes Alice i Underlandetillustrationer under den här processen.

Har du några drömprojekt?

Och vad arbetar du med nu?

Kristina: Jag är ju utbildad dramatiker och jag skulle hemskt gärna vilja att den här boken blev uppsatt på en teater.

En gång fick jag chansen att skriva en pjäs för Dramatens Lilla scen. ​Systrarna Stormhatt och det stora fågeläventyret – Georg Riedel skrev musiken, Rickard Wolff spelade en gammal hemlös kråka, Nicolai Dunger var sångfågel.

72

Bazar Masarin 2020:03

Petrus Dahlin

73

Foto© Pierre Björk

på Barnens bokfestival

D

Jenny Edvardsson

Det där plockade Petrus med sig in i sitt skrivande och han lät Kalle få en skavank och Kalles kompanjon Dilsa fick bli den som var den tuffa, den med lite mer ”go”.

Lite längre fram i karriären kom boken Skogens systrar.

Idén väcktes en söndag då Petrus låg och vilade efter en sen lördagskväll. Han somnar en stund och blir väckt av ett ljud i huset. Förmodligen är det bara barnen som leker men när han vaknar har han en stillbild i huvudet, kanske var det början på en dröm. Han såg framför sig tre flickor springandes i en skog. De bar trasiga kläder och var smutsiga. Bilden på flickorna följde Petrus under en längre tid och snart kände han sig tvingad att skriva flickornas berättelse. Tur säger jag och säkert många andra med mig.

I slutet av sitt framförande kommer Petrus in på böckerna om Filix Wood och är helt lyrisk – ”Det är bland det roligaste jag gjort”. Han berättar om världen som han skapat, kartan som han fått rita och hur allt egentligen började med läsningen av romanen Klätterbaronen.

När Petrus framförande är klart inser jag att jag har en mängd frågor som jag gärna hade velat få svar på. Petrus ställer upp på en intervju.

et är dags för Barnens bokfestival i Kristianstad och Petrus Dahlin står på agendan. På grund av coronapandemin är ingenting som det brukar vara.

Det är få som får möjlighet att sitta i publiken. Vi som är på plats känner oss utvalda.

Petras Dahlin inleder och snart får vi följa med in i hans skapande-process.

Vi får reda på hur allt började. Petrus Dahlin var fruktansvärt uttråkad på jobbet och hemma hade han ett barn som vägrade sova. Barnet älskade lampor och Petrus tänkte att om han skrev en bok om lampor som slocknade så skulle han kunna läsa den vid nattning och barnet skulle somna. Sagt och gjort.

Snart fanns det en bok, en bok med 57 ord och titeln God natt lampan. Det var år 2004.

Skrivandet fortsatte, först några bilderböcker och sen kapitelböckerna om Kalle Skavank. Även här kom inspiration från nära håll. En släkting var med om en olycka och skadades så svårt att han fick protes. Släktingen var en tuffing som trots sina skador fortsatta leva och ta för sig av det som livet hade att erbjuda.

74

Bazar Masarin 2020:03 Du skriver för olika åldrar och olika genrer, hur gör du för att få till rätt tilltal?

Vilka är utmaningarna med att skriva exempelvis lättläst jämfört med en kapitelbok eller en bilderbok?

När en idé dyker upp börjar jag alltid fundera kring vem som kan tänkas bry sig om ämnet, berättelsen eller situationen. Där och då kommer också funderingarna kring hur jag ska ta mig an historien och med det språket.

Jag älskar den fasen där jag får söka i någon slags tomhet och mörker.

Där jag famlar runt och försöker hitta ord, meningar, uttryck och även bilder.

Jag är väldigt mycket en bildmänniska och ritade långt innan jag började skriva.

Har jag väl hittat tonen och rytmen brukar det sedan kunna rulla på.

När det gäller lättläst tror jag att många misstar sig kring att det skulle vara så lättskrivet. Det är knivigt att föra berättelsen framåt utan att skelettet syns, utan att det märks vart historien är på väg.

I kapitelböcker är det lättare att dölja det bakom fler ord. I bilderböckerna kan ofta bilderna få tala lite mer än i det lättlästa och man vågar lämna luft mellan ord och bild. Lättläst är roligt för att det är utmanande men är det något jag skriver om många gånger är det just den typen av berättelser. Vikten av att våga ta bort och förenkla går inte att underskatta.

Du har skrivit en hel del läskiga böcker. Är det lättare att skriva läskigt om man själv är lättskrämd eller är det lättare om man själv inte alls är rädd av sig?

Under hela min uppväxt har jag (och min bror) skrämts. Och vi har inte bara gjort det genom att gömma oss bakom en dörr och hoppa fram. Tvärtom så har det varit planerat och i flera steg. Jag tror att jag har en läggning för att skriva skräck.

Men jag kan inte titta på skräckfilm. Det är omöjligt och jag vill bara lämna teven och gå ut i köket och verklighetsförankra

75

genom att diska och plocka undan. Att läsa böcker går bättre och att skriva är för mig något annat. För skräck handlar om att inte ha kontroll och när jag själv skriver är jag gud och bestämmer allt, vilket gör att jag kan hantera skräcken och närma mig den på mitt sätt.

Du skapar en värld när du ska skriva en ny bok. Innebär det att du skriver på en bok åt gången eller kan du ha flera böcker, flera världar, igång samtidigt?

Jag skriver i en värld åt gången men jag kan förflytta mig mellan olika världar för olika åldrar samtidigt. Då handlar det mer om att planera, fylla på med små detaljer och idéer, skriva korta minnesanteckningar inför ett kommande arbete. Sedan hoppar jag tillbaka till den bok och den värld där jag lägger mitt fokus för stunden.

Vad skriver du på just nu?

Just nu skriver jag på den tredje delen av Filix Wood vars stora övergripande tema är människans girighet och att vi aldrig kan bli nöjda med det vi har och se att det räcker. Men jag planerar samtidigt för en ny lättläst serie som ska komma ut 2022. Och jag fnular dessutom på en liten fristående solitär.

Vilken av dina böcker är du mest nöjd med?

Det blir lite som att fråga mig vilket av mina tre barn som jag är mest nöjd med.

Jag kan se fel och brister i allt jag gjort men kan tycka om dem ändå. Men om du tvingar mig och vrider upp armen bakom min rygg så skulle jag säga att Hjärtlös har något lite extra. Precis som Innan jag fanns. Samtidigt är det inte jag som ska döma. De böcker som mina läsare blivit mest besatta av är Skogens systrar som uppenbarligen har något som fångar dem.

Barnens Bokfestival börjar gå mot sitt slut.

Innan jag lämnar festivalen går jag inom biblioteket och lånar med några böcker hem. Vilka? Godnatt lampan och första delen av Kalle Skavank.

Den största utmaningen var nog att skriva ungdomsromanerna Skuggan och Samlingen. Två böcker om voodoo som jag skrev tillsammans med Lars Johansson. Det är utvecklande att skriva med någon annan men det kan också vara krävande. Och det var ett ämne jag var tvungen att läsa in mig på för att kunna bygga upp den världen och få den trovärdig.

Vem/vilka inspireras du av?

Omslag: Innan jag fanns, Petrus Dahlin & Maria Nilsson Thore, Bonnier Carlsén 2013

Egentligen borde jag kanske ha fler människor som jag inspireras av. Men jag har aldrig haft idoler eller sett upp till människor. Inte för att jag inte tycker att det finns bra författare och illustratörer.

Tvärtom. De är många och jag gillar att växla och bli överraskad.

Erlend Loe tycker jag om för hans galna och absurda berättelse om Kurt och fisken. Mats Strandberg för att han gör sina karaktärer så levande, Benjamin Chaud för hans underbara linjer, Tove Jansson för allt hon gjort i text och bild, Jockum Nordström för böckerna om Sailor och Pekka, Maria Thore Nilsson, systrarna Adbåge, Neil Gaiman, Petter Lidbeck …

Inspirationen kommer från många håll.

Vem/vilka författare ser du upp till?

Jag önskar att jag kunde skriva lika bra som Barbro Lindgren. Hennes humor och bråddjup är avundsvärt. Hon är så klarsynt och det som på ytan ser ut att vara enkelt rymmer så mycket mer i både berättelsen och språket.

Vad läser du just nu?

Jag föreslår att vi vaknar av Beate Grimsrud och Där solen aldrig går ner av Henrik Brandao Jönsson.

76

Omslag: Hjärtlös, Petrus Dahlin. Rabén & Sjögren. 20141

Vilken bok har varit den största utmaningen?

Bazar Masarin 2020:03

Illustratรถrer

Guilherme Karsten Maija Hurme Monty Lee David Roberts Amanda Hoffner Ester Eriksson

77

78

Poster, Guilherme Karsten, Tate Publishing. 2017

Bazar Masarin 2020:03

79

Guilherme Karsten

Susanne Sandström

Who is Guilherme Karsten?

What does your creative working process look like? What techniques and tools are important for the process/do you use most often (and why)?

My name is Guilherme ”Frederico” (shhh, it’s a secret) Karsten, I’m 37, born and raised in Blumenau, Brazil.

A husband and father of 2 boys, a christian in faith and a creative, sometimes illustrating, sometimes writing and illustrating together :)

When speaking about the stories for my own books, there is no pattern or standard. Ideas come out from everywhere, dreaming, taking a shower, looking at people.

When I begin a process to illustrate, I first look at my books references or my Pinterest boards to get some inspiration and then sketch a lot.

I don’t like to do roughs or layouts.

I create and finish an illustration at the same time, which is not good sometimes because I spend a lot of time on something that will not be good at the end of the day...but it’s more fun for me.

How did it all began…how and why did you start making art/illustrations?

My first memories of drawing is when I was a child lying on the floor of my bedroom and using my father´s LP packages as a support for my paper sheets while I listened to the songs of that album.

I could spend hours and hours there, drawing the rock bands and creating my comics. I knew what I wanted to be since I was a kid, to work with visual arts.

80

Bazar Masarin 2020:03

ur: The Ride, Guilherme Karsten, Tate Publishing. 2017

Where do you get inspiration from? What are you influenced by?

This is just a note: I have read your books AAAHHH! and THE RIDE, both vividly funny and witty intelligent in how you employ image and text (typographically) to tell and enhance the stories...and artists like Terry Gilliam, Heinz Edelmann, Milton Glaser, Peter Blake - who are not your ordinary children picture book makers spring to mind.

Well, everywhere. My kids are a such a source of inspiration for me, their thoughts, imagination, etc. Movies, travel, books, paintings and most of all: music.

Music moves me through emotions and is good company while creating things.

81

Inlaga: The Ride, Guilherme Karsten, Tate Publishing 2020

Oh, that’s great! These men are genius and pioneers. A curiosity here, Monty Python movie opening animations (by Terry Gilliam) were a good inspiration to create my book AAAHHH! Recently I re-watched Life of Brian and that’s so funny. I like that kind of nonsense art.

Challenges? On an individual and Market level - Which are they?

Humm... I have a personal challenge to keep myself relevant and contemporary in my books and stories. To have more time to develop good ideas, try more stuff and above everything, I guess, is to create a good career around my family, they keep my mind sane and creative.

82

Bazar Masarin 2020:03

ur: The Ride, Guilherme Karsten, Tate Publishing. 2017

On a market level, to publish my books everywhere, I feel so happy when someone abroad, from China, Korea, Europe... from a different culture send me a message enjoying my book, that’s really great! We are different but we have many things in common, struggles, desires, and I create my stories for everyone to understand.

Which books from childhood do you remember? Why these specific books do you think?

I don’t remember anything about reading books, I was a bad reader example as a kid and young adult.

My passion for books began because I worked on a illustration studio that used to create some art for a publisher.

And, in my research to do that work, 83

I found beautiful stories with awesome illustrations, and fell in love with the books.

portuguese Planeta Tangerina (publisher of picture books), Andre Letria, Catarina Sobral, etc.

Do you have a favourite illustrator/artist?

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

Not only one, many... I could tell you of Picasso, Matisse, Basquiat as visual artists/ painters. My favourite illustrators are Beatrice Alemagna, Jon Klassen, JooHee Yoon, the sisters Adbåge and the

Never satisfied. Today I love what I did, tomorrow I’ll hate, re-create, finish... Next week I’ll accept that art.

84

ur: Onde você está?, Guilherme Karsten & Raquel Badue. 2020

Bazar Masarin 2020:03

families and kids in a ”poor/misery financial situation”. Books have the power to develop imagination, break barriers, unite families and create new futures. I don’t know how to do it yet... but this is growing inside of me.

Dream assignment – what would it look like?

Good question, I’m really happy with what is happening to me right now, It has been a dream come true.

But, I would like to see one of my books turning into a movie with a good director.

Oh, and I’ve been dreaming about a project to bring good literature to

Can you tell us about your Picture books AAAHHH! and THE RIDE ?

85

Yes, THE RIDE was my first experience as an author (words and illustrations), I had the Idea in the shower, don´t ask me how, it just came, and I decided to write it as a cumulative story AND with rhymes, that was insane, but I really enjoyed the result.

And AAAHHH! is a personal story that happened with my older son and with a little bit of nonsense.

86

So I put the story together with a desire to create illustrations with collage.

Every spread that I created was an excitement with ”I don’t know if this is really good” auto-sabotage kind of thoughts.

These and my other books are a bit different in their art-style. And it’s OK for me, I do not like to repeat the same recipe for my projects.

ur: Aaahhh!, Guilherme Karsten, Thames &Hudson. 2019

87

88

ur: Aaahhh!, Guilherme Karsten, Thames &Hudson. 2019

89

90

59 Ur: About a Song, Guilherme Karsten, Tate Publishing. 2021

60

Bazar Masarin 2020:03 The ingredient ”wonder” or ”the new” is what moves me.

Well, these books are awarded in Europe and Asia... this is a confirmation that I must keep creating my ideas.

What message do you have to the child reader?

Enjoy books, read what makes you laugh, cry, imagine, etc. Books must be enjoyed, not a weight. Most of all, read with friends, parents, grandparents, etc., because books create bonds around people, friendship, togetherness, good conversations.

What are you currently working on?

So many things. I just finish some illustrations for a book for UK. Working on the illustrations of my newest book: ”Ramon Fellini, the dog” it’s a kind of detective noir story. You can see it here: And, I just finished a text for a book that will be released in China. God help me with all these things to do. But I like it!

And, feel free to include any question/answer you like!

I just wanna say that I feel really honoured for being interviewed by you, what an amazing and beautiful magazine.

Sorry for my poor english... I promise that I’m more profound in my brazilian thoughts :) And Sweden, you should meet my books!

93

94

ur: RUN!, Guilherme Karsten, VeroK Agency 2020

Ur: About a Song, Guilherme Karsten, Tate Publishing. 2021

Bazar Masarin 2020:03

Maija Hurme Susanne Sandström

Vem är Maija Hurme?

Bokbussen stannade utanför vårt hem och jag bar hem en massa böcker, allt från Kitty och Tre deckare till mjukpärmade Harlekinromaner, historiska tegelstensromaner och Lilla vampyren.

Det var ljuvligt att ha så mycket tid att bara läsa allt möjligt, det saknar jag nu.

Jag är utbildad journalist, och har jobbat mest med layout och nyhetsgrafik.

För lite över tio år sedan vågade jag ta mina första trevande steg som illustratör.

Utan konstutbildning var det en brant uppförsbacke och det tog ett tag och hjälp av erfarna kollegor att fatta hur branchen fungerar och hur en bilderbok kan bli till. Nu har jag illustrerat femton böcker för barn, allt från pekböcker för Olika förlag till egna bilderböcker med min man Anssi Hurme till poesiböcker på svenska och finska.

Färskast i Sverige är Boken om att få syskon av Maria Frensborg (Bonnier Carlsen, 2019).

Vilken svår fråga! Det finns förstås alla möjliga Maijor i mig, men just den Maijan som skapar bilderböcker är en fundersam och självkritisk bildberättare med en spontan och otålig sida. Ingen lätt kombination!

Jag är uppvuxen med en stor familj i skärgården norr om Vasa i Finland.

Det fanns bara tre hus med bofasta invånare där på Granholmen, så det var en barndom av ensamhet och påtvingade naturupplevelser och längtan bort, till världen utanför där allt var 1990-talsglittrigt och fantastiskt, resårbälten och permanentade jättehår, trodde jag.

Jag tittade på Sveriges teve och allt var ju bättre där och priserna i frågesportprogrammen för barn otroliga.

Nu efteråt fattar jag ju att det var fantastiskt fint att få växa upp på ön, mitt i naturen! Men vilken tonåring uppskattar naturvandringar och hembygdsmuseer?

97

67

ur: Skuggorna, Anssi Hurme & Maija Hurme, Schildts & Sรถderstrรถms 2018

Bazar Masarin 2020:02

Bazar Masarin 2020:03 Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Jag jobbar i spurter, har jag märkt.

Ibland kan en idé bli en berättelse rätt snabbt, men sen tar det flera perioder av tomgång, helvändningar och omskrivningar innan det blir en slutlig plan för en bilderbok. Jag har ofta jobbat med text och bild samtidigt, lagt till något i bild, tagit bort från text eller tvärtom.

Om jag inte är involverad i själva skrivandet är processen enklare. Då läser jag texten, skissar och funderar, diskuterar skisserna med redaktören och författaren och så gör jag de slutliga bilderna.

Jag har tyckt om att jobba analogt med olika material, akvarell, färgpennor och torrpasteller, men ofta fortsätter bildarbetet digitalt.

Det är också skillnad på om illustrationerna ska hänga ihop som en berättelse, eller om de är enskilda illustrationer till till exempel poesi.

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av?

Det händer saker hela tiden som kan bli frön till berättelser. Det kan vara något mina barn säger, något jag känner när jag tittar på bilder från min egen barndom eller något jag ser i nyhetsflödet.

Till exempel: En gång såg jag ett inslag på teve om en liten torvö som lossnade och drev ut på sjön.

Då började jag fundera över hur det skulle vara att bo på en ö som lossnar, och så föddes Atlas över ensamma öar, en bok som bland annat handlar om nyfikenhet, upprivande förändring och om ett barns förhållande till sin mamma.

(Den finns på finska, Yksinäisten saarten kartasto, Etana Editions 2018).

ha sån stor ekonomisk stress med mina bokprojekt. Den finlandssvenska bokmarknade är liten och upplagorna därefter. Utan stipendier är det inte möjligt att sätta flera månader på en bok.

Det finns lyckligtvis en stor förståelse för en levande barnlitteratur bland de finlandssvenska och finska fonderna, och jag har fått stipendier för enskilda projekt flera gånger, och tre gånger har jag fått ettårigt arbetsstipendium.

I Finland är arbetsstipendierna numera pensionsgrundande (obligatorisk försäkring som man betalar själv från summan man får) och dimensionerade så att det är möjligt att jobba endast med konsten under stipendietiden.

Då vågar man också ta ut svängarna lite, testa olika tekniker och sätt att berätta.

Det finns tid att misslyckas och göra om, helt enkelt, och utvecklas.

En av de största utmaningarna i hela branchen är den snabba takten. Böcker ges ut och snart är de gamla.

Nya upplagor tar man sällan utan satsar hellre på nya titlar. Det här är dåligt för bokskaparna eftersom avtalen oftast bygger på royalty, och om boken bara ges ut i en upplaga är det väldigt lite pengar det handlar om. Vi bokskapare är en del av problemet, eftersom vi går med på att jobba så.

Jag har minskat på antalet titlar när jag började se mönstret. Det blir också bättre böcker så, hoppas jag.

Vilka böcker/bilder/texter kommer du ihåg från din barndoms läsning?

På vilket sätt ”lever” de kvar hos dig?

En bok jag kommer ihåg heter Elli velli karamelli, skriven av Kaarina Helakisa och illustrerad av Katariina ViljamaaRissanen. Den är en 70-talistiskt färggrann och politisk bok om miljöförstörelse, aktuell tyvärr ännu i dag.

Jag kommer ihåg att jag var rädd för en del av bilderna i en samling klassiska sagor (Olipa kerran) illustrerad av Björn Landström.

Utmaningar? På det personliga planet, i förlagsbranschen - Vilka möter du?

Det ekonomiska är alltid besvärligt i den kreativa branchen. Jag ger mig själv en viss frihet i och med att jag jobbar halvtid med ett vanligt jobb, då behöver jag inte 100

Bazar Masarin 2020:02

23 maj 2020

69

70

ur: Skuggorna, Anssi Hurme & Maija Hurme, Schildts & Sรถderstrรถms 2018

Bazar Masarin 2020:03

Bazar Masarin 2020:03 Det var troll med stora näsor, hundar med tefatsögon, mörka skogar och djupa hav. Stämningen i bilderna var mystisk och avstannad, stilen mycket detaljrik.

Förutom de här förstås Tove Janssons och Astrid Lindgrens böcker, och Ilon Viklands bilder.

Jag har gjort tre bilderböcker tillsammans med min man Anssi Hurme. Det är inte alltid helt lätt, vi drar ibland åt olika håll. Som när vi jobbade på manuset till Skuggorna, som handlar om ett barn vars mamma är borta. Jag hade ritat en slutbild i blyerts i dummyn, där mamman kom tillbaka. Anssi sa att det inte kan sluta så. Pappan och barnet i boken måste lära sig leva med sorgen.

Att ge dem mamman tillbaka skulle vara ett slag i ansiktet på dem som på riktigt förlorat någon de älskar. Så jag suddade ut mamman, medan jag grät över förlusten. Det kändes lite som att sudda ut mig själv ur berättelsen. Men boken blev bättre.

Drömjobbet (som illustratör) – hur skulle det se ut?

Jag har några egna manus som bara väntar på att jag ska ha tid att sätta dem i rullning. Det skulle vara ljuvligt att ta ett av dem och jobba på det på ett konstnärsresidens på någon underbar, avlägsen ort, i ett tillstånd av total koncentration. Kanske med möjlighet att bolla tankar med en kollega eller två.

Det kan hända att mitt skapande kräver ett visst vardagskaos kring mig. Kanske skulle jag gå i lås av allt tid och allt lugn och inte få en rad skriven eller ett streck ritat. Men jag skulle så gärna vilja veta hur det skulle vara...

Du har bildberättat poesi för barn (alla Rassel Prassel) - kan du berätta om dina tankegångar inför det arbetet?

Hanna Lundströms poesi är som små presenter, varje ord är genomtänkt och sitter just där det ska. Att få ett nytt manus har alltid varit fint, som att öppna en godispåse.

Hanna och redaktören har haft tankar om berättelsen i böckerna, hur de är ordnade till en fungerande helhet.

Jag har fått tolka dikterna fritt, de är både enskilda bilder och delar i en helhet, det måste jag ju tänka på.

Enskilda dikter väcker olika bilder hos mig, till exempel väldigt tydliga minnen av hur det är att sitta i ett tvättfat på ett bastugolv då jag ännu rymdes i ett sådant.

Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare?

Mina arbetsrumskompisar Linda Bondestam och Jenny Lucander överträffar alltid sig själva med nya, fantastiska böcker. Det är också en lyx att ha sådant lunchsällskap som jag kan diskutera allt bokrelaterat med.

Allt Marika Maijala gör är ljuvligt och känsligt, kolla in t.ex. Rosie springer.

Internationellt gillar gillar jag bland annat Beatrice Allemangas böcker, till exempel Den fantastiska rufsitufsen och Dagen då inget hände.

Isabelle Arsenaults illustrationer i boken Cloth lullaby, skriven av Amy Novesky, är fantastisk vacker. Boken handlar om konstnären Louise Bourgeois liv.

Vad arbetar du på just nu?

Just nu håller jag på med en bok om ekologi och kolbindande odling, tillsammans med journalisten och hobbybiodlaren Lina Laurent.

Hur ser ett bilderbokssamarbete ut - kan du berätta om ett intressant, roligt samarbete?

103

104

ur: Atlas över ensamma öar, Maija Hurme, Etana Editions Oy 2018

Det blir mycket om, frön, pollinerare, täckodling, mikrober och svampar i jordmånen, kompostering, kolbindande processer, och ja, allt kring var maten kommer ifrån egentligen.

Men det är också en berättelse om hur tre barn hittar ett hemligt ställe bakom ett stängsel och om ett övergivet hus där det ibland lyser om natten.

Den heter Plats på jorden och kommer på Schildts & Söderströms i mars nästa år. Det är snart!

ur: Atlas รถver ensamma รถar, Maija Hurme, Etana Editions Oy 2018

ur: Atlas รถver ensamma รถar, Maija Hurme, Etana Editions Oy 2018

65

66

Bazar Masarin 2020:03

Monty Lee Susanne Sandström

Who is Monty Lee? What can I say about myself? Well I guess I am an illustrator stumbling through life like so many of us. It isn’t an easy career choice to be an artist. There is sadly, only for a few chosen ones fame and riches ahead.

But I am content with the fact that I can lose myself completely in my illustrations and therefore always have therapy right at hand. When I draw, I am happy, I don’t think of anything else but of that particular illustration I am working on. And that, next to my family and friends, has been the greatest gift I could ever have wished for.

I spend many a happy afternoon at art galleries, art supply shops and flea markets. I feel pure bliss while browsing quirky antique stores. I love wriggling my toes in the clear blue sea on one of the nearest islands, I love the call of the whipping bird and the song of the magpies, I can’t get enough of looking at tree frogs or all kinds of wild life for that matter. I love the sound of summer, the almost deafening song of the cicadas and the chirping of crickets. It doesn’t take much to put a huge smile on my face.

I am basically a very happy artist and a chid at heart.

109

110

Omslag: Rimshots and Paradiddles, Monty Lee, Byte-Town 2019

FotoŠ privat Carola Forslund

How did it all begin? How and why did you start making art/illustrations?

I suspect I was born with a pencil and brush in my hand as I can’t remember a day in my life where I haven’t at least doodled on a piece of paper.

It is simply a deep seeded need in me, it is what makes me tick. I am one of those very fortunate people whose parents were very supportive of me.

Being artists themselves they made sure there were always abundant art supplies available to me and my siblings.

Although not sure what exactly I was going to do in life, I was always sure it had to involve ink, paint and pencils.

I had a friend in primary school whose mother was a children’s book illustrator. I remember being at their house sitting in a hiding place, a small cupboard with a round window looking out over the rooms below. Down below me was her mother working away on one of her books and I didn’t want to do anything else but look at the progress of the illustration.

111

Inlaga (beskuren): When Barnett found a Lolly, Monty Lee, 2020

That’s when I knew that I wanted to illustrate. In a long round-about-way I finally got to do what I always wanted.

Although it looks like an efficiency nightmare to the occasional observer, there is a method to my madness as the pieces of my illustration puzzle come together by collaging the bits of paper into my illustration.

I use coloured paper, colouring pencils and oil crayons (and every now and then gouache or water-colours).

You can also find a sharp cutting knife and small scissors in my well-worn pencil case.

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process?

I am an incredibly messy worker and am usually surrounded by bits and pieces of discarded monoprints, ledger papers, old receipts, coloured paper and lots of pencils and crayons.

112

Inlaga: My grandfather’s creek, Monty Lee, 2020

113

Bazar Masarin 2020:03 After cutting out all the necessary details and characters I play around with the composition until I get it right. It might take a few days before I finally glue all the pieces together. Lately I have found that when working on a picture book it is more efficient to scan the cut-out pieces and digitally collage the spreads. This way there is no need to redraw the whole spread if there is a change needed.

Where do you get your inspiration from?

What are you influenced by?

I get my inspiration from old scraps of paper, swirly bits in bathroom tiles, nature, a visit to a museum and art galleries. And of course, one can never have enough books. As I get influenced by a myriad of illustrators and printmakers, most of my bookcase is filled with art books and children’s picture books (just looking at them creates inspiration). But I also like to have a lot of reference material handy in case I forget what, for example, a horse looks like.

Challenges? On an individual and Market level – which are they?

When working on a picture book my biggest challenge is no doubt to keep the momentum going (I am quite a restless person with the concentration span of a gnat). It can also be rather hard to keep the illustrations consistent at times as my mind flutters to different techniques and media. Another challenge is the (sometimes endless) re-drawing of illustrations. Especially as the first submitted illustrations are exactly as I imagined the story to be. In order to make a new illustration I have to rethink how I see the story. This doesn’t mean the editor is not right in the end.

I have found that most publishers here in Australia like to stick to a particular style of illustration, which is, from their point of view, very understandable as they know that formula obviously works.

114

A Perfect day for a Perfect Bear, Monty Lee, 2013

Bazar Masarin 2020:03 However, this makes it very hard to find a suitable publisher who wants to take a chance on a style that varies slightly from the standard work.

Which books from childhood do you remember? Why these specific books do you think?

I remember too many books from my childhood to mention them all.

I still have most of them in my book case (some almost falling apart but still deeply loved). But I will name the first three that popped in my mind after reading this question.

The first one is The Bunyip of Berkeley’s Creek, illustrated by Ron Brooks and written by Jenny Wagner. This book had a mysterious quality to it as it started in the mud, deep in the dark shadows of Berkeley Creek. It is a brilliant book about preconceptions and self-discovery (something we all struggle with at times).

This book made me kind of sad but at the same time I thought it was one of the most wonderous books I had ever seen.

With separate text boxes and very detailed, colourful artwork it certainly was one I cherished.

The second book is The Beast of Monsieur Racine by Tomi Ungerer. The clear lines, the attention to detail, the use of colour and the fact the illustrations were in panels appealed to me.

The story was written and illustrated with a great sense of humour (as are all his books) and every time I opened the book there was something new to see which I hadn’t spotted before.

The third book is In the Night Kitchen by Maurice Sendak. Again, the clear lines and bold colours made this book one of my favourites. I was completely unaware of all the controversy surrounding this book and looked at it through the eyes of a child, floating from one panel into the next.

I still look at this book with the eyes of a child and think it is absolutely brilliant.

117

The rejected Gnome, Monty Lee, 2020

Going for a walk, Monty Lee, 2019

Time to play, Monty Lee, 2019

121

Do you have a favourite illustrator/artist?

I can’t say I do. There are simply too many brilliant illustrators/artists who I admire each for their own uniqueness, their own fingerprint.

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

It is great being in your own inspirational space, not in an impersonal office cubicle with ringing phones and people walking in and out. You decide about your environment while working, music or not, the kind of lighting, the option to having a phone and so on.

A downside is of course the enormous amount of distraction to be found around you. A little figurine or a longlost scrap of paper for which you have the perfect illustration in mind that has nothing to do with the project you are at that moment working on. But the best about being an artist/illustrator is definitely being able to get lost in your own imagination. The intense feeling of peace it brings when working on an illustration you really like. The happiness when it all comes together. Every drawing is a tiny bit of yourself.

The worst is: rejection of that little piece of yourself. It is hard not to take rejection personally.

Dream-assignment – what would it look like?

No doubt illustrating Alice in Wonderland and Through the Looking glass.

Can you tell us about the work on your latest book?

What are you currently working on?

I have just finished working on illustrations for an exhibition showcasing the art of illustration.

It has been a time-consuming labour of love and it gave me the opportunity to show a variety of techniques I like to work with from lino cuttings to collages.

Also, as I mentioned before, I am working on another picture book with Ellen de Lange.

Next to this I am working on a picture book written by Amber Lee and two picture books written and illustrated by myself (although these two picture books will probably be long-term projects).

In between I will do quite a few personal projects to keep my restless mind occupied.

I have been very lucky with my latest picture book as I had the opportunity to work closely together with the author Ellen de Lange. You do not always get to know the author or even have any contact with them while illustrating a book, but in this case, Ellen actually became a good friend. The book is called Theo’s princess and will be released in December 2020 (Clavis Publishing).

Ellen and I were on the same page with how we saw the story which made working on the book a fluid experience which has led us, not surprisingly, to yet another collaboration.

What message do you have to the child reader?

In this wonderful but busy world of ours it is sometimes easy to forget we have so much beauty around us. We all can at times get lost in our own troubles or sadness. However, we can try and help ourselves to a tiny bit of happiness as it certainly is all around us: the clouds in a clear blue sky, a daisy growing in a crack on the footpath, the colour and smoothness of pebbles on a beach or a riverbed.

When you look around you, try to really see things.

Immerse yourself completely. Don’t just look and think: “there is a butterfly” but try to really see what the butterfly looks like, has it got stripes, dots or wriggly lines? what colour is it, does it blend in with the environment or stand out?

Does it fly with a purpose in a straight line or flutter around in circles?

Just observe. Observe and all of a sudden you realise that in the time you really, really looked at that butterfly (even if it was for just 5 minutes) you haven’t thought of anything else but that butterfly. A little bit of happiness.

123

Ur: Theo’s Princess, Monty Lee & Ellen DeLange, Clavis Publishing 2020

Ur: Grumpy Bear, Grouchy Bear, Monty Lee , Yellow Brick Books Publishing 2018

Ur: Beasts of Olympus, Lucy Coats & David Roberts. Piccadilly Press 2018

Bazar Masarin 2020:03

127

David Roberts Susanne Sandström

After a year working in Hong Kong as a fashion illustrator, I trained to be a Milliner which was a skill I loved learning but my heart had been stolen by the world of children’s books.

I took a short course in children’s book illustration where I learnt about storytelling through pictures and got my first commission when I was 27.

It was a book about a little boy who builds a robot to tidy his bedroom.

Who is David Roberts?

I’m a children’s book illustrator from Liverpool, now living in London with my husband.

I love cake, I love cats, and I love capes!

How did it all began…how and why did you start making art/illustrations?

Drawing was always the one thing I did that I wasn’t afraid off. I loved drawing kings and queens and ladies in big dresses when I was very little. I drew people and portraits of the people I loved like the pop stars Sade and Kate Bush, and the sports star Daley Thompson.

I love fashion and how our clothes can tell a story about us, show off personality, or create the character you want the world to see. I studied Fashion Design at college where I met two children’s book illustrators who I was utterly beguiled by.

I loved watching them work and marvelled at how they breathed life in to words through images.

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process?

Because I didn’t study illustration I have always felt like an imposter! So, at first, I tried to be so purist about my work.

If I was working in water colour, for example, I would recoil at the idea of using ink or coloured pencil in the same work. But then I re-discovered John Burningham when I picked up a copy of Mr Gumpys Outing in a book shop.

128

Bazar Masarin 2020:03 It completely opened my mind to the possibility of being totally free with what I used to make my art. John’s work has so much life and energy and heart.

On one page he may be using coloured ink to draw with, then on the next page he switches to paint, then he switches again to black and white line drawing.

It all comes together to tell the story and never feels awkward. It kind of blew my mind!

Ever since, I have been less concerned with what my work looks like and more concerned with the process of making it.

So, my style can change with each new book I make.

Where do you get inspiration from?

What are you influenced by?

Music is a huge inspiration to me. I love how there is always a song or a piece of music to fit any mood you a feeling.

Listening to Music is perfect for helping me creating the atmosphere I am trying to capture in my work. I listen to the radio all day long.

I also find looking at fashion hugely inspiring. Three designers whose clothes give me endless joy are Bill Gibb, Ossie Clark and Zandra Rhodes. I often find I dress my characters in their, now vintage, designs.

Challenges? On an individual and Market level - Which are they?

Time is always a problem, if I could buy time, I would be penniless!

Which books from childhood/youth do you remember? Why this specific book do you think?

I find reading difficult. I am dyslexic and so although I loved stories reading them myself was often a challenge that I all too frequently gave up on.

My brother loved reading and as we shared a bedroom, he would read to me at night.

129

130

Ur: Beasts of Olympus, Lucy Coats & David Roberts. Piccadilly Press 2015

Ur: His Royal Tinyness, Sally Lloyd & David Roberts. Walker Books 2017

Bazar Masarin 2020:03 The books I remember capturing my imagination the most were Roald Dahl’s Fantastic Mr Fox and James and the Giant Peach. Because I no longer had to struggle with the words my mind was free to draw the pictures in my head as my brother read. To this day I enjoy an audio book, I think we never grow out of the magic of being read too.

The first book I bought for myself was a book called A Hole is to Dig by Ruth Krauss and illustrated by Maurice Sendak. It is made up of short statements that Ruth collected from children, things like ‘a hole is to dig’, ‘mice are to eat your cheese’, ‘toes are to dance on’, and my absolute favourite ‘mud is to jump in and slide in and yell doodleedoodleedoo’.

The illustrations are all ink line drawings and so simple yet have so much expression, it’s still my favourite book of all time. I could look at it for 1000 years and still find something new to surprise and delight me.

Ur: Sofia Valdez, Future Prez, Andrea Beaty & David Roberts. Abrams Books 2019

Do you have a favourite illustrator/artist?

It is so hard to choose a favourite artist or illustrator it would be like choosing a favourite cake, impossible!

Some artists who have had a big influence on my work are David Hockney, John Burningham, Beatrice Alemagna, Edward Gory, Cor Blok, Charles Keeping, Armin Greber, Winifred Knights, Alexander Deineka, Sun Young Yoo. The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

The best thing is getting to draw every day. The worst thing is having to draw every day.

133

134

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Ada Twist Scientist, Andrea Beaty & David Roberts. Abrams Books 2016

135

Dream assignment – what would it look like?

Something inspired by music, fashion or Norse Mythology. Or the story of ABBA! Can you tell us about your most recent Picture book Inch and Grub, A story about Cavemen?

This was an interesting one for me because I couldn’t rely on fashion when creating the characters! What did cave men actually wear? I was a bit stuck as to how to approach it, I turned to my copy of Cor Blok’s The Lord of the Rings, everything is stripped back to the barest minimum. The background is flat colour and the characters simplistic in shape and design.

I wanted the art to complement not just the humour in the text but the economic way that Alistair had used the language between the two characters, Inch and Grub. I decided that I would dress the characters in their own hair and beards, reduce the colour palette to just three main colours Orange, Brown and Blue and let the space around them suggest their world.

It was so much fun to work on, I loved trying to capture the rivalry between Inch and Grub through their expressions and physical movements.

What are you currently working on?

I’m writing and illustrating a history book about activism.

136

Ur: Ada Twist Scientist, Andrea Beaty & David Roberts. Abrams Books 2016

Ur: Happy Birthday Madame Chapeau, Andrea Beaty & David Roberts Abrams Books 2014

Bazar Masarin 2020:03

Amanda Hoffne Susanne Sandström

Vem är Amanda Hoffner?

Illustratör och konstnär bosatt i Göteborg.

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Jag gör kollage och börjar ofta med att måla många olika strukturer på stora papper.

Sen klipper jag sönder dem och använder bitar till att göra bilder som jag fotar eller scannar för att sätta ihop till berättelser i Photoshop. Oftast kommer bilderna före texterna.

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad, eller vem, påverkas du av?

Jag samlar alltid på bilder och ting som inspirerar mig, det kan vara färger, ett djur som har en rolig gångstil, det kan även vara låtar jag lyssnar på eller vänner som jag behöver prata med för att bli inspirerad. Jag samlar även på ord och märkliga saker som folk säger.

141

er

GodisskĂĽlen, Amanda Hoffner 2020

142

MÃ¥sar, Amanda Hoffner 2020

143

144

Bazar Masarin 2020:03

Utmaningar? Vilka möter du/tror du att du kommer att möta - i barnboksbranschen, på det personligt konstnärliga planet?

Vilka böcker kommer du ihåg från din barndom? Varför just de här tror du?

Boken om Bodil av Pija Lindenbaum.

Jag tror att jag kunde relatera till hunden Bodil, hennes humör och hur hon får ett ryck varje kväll och har massor av energi.

Vi hade mycket högläsning hemma, många böcker var från 70 talet när min mamma var liten.

Men favoriterna var då Sven Nordquists böcker. Illon Wiklands sätt att illustrera satte igång något i mig, likaså Gunilla bergströms Alfons-böcker.

Jag tycker att det är en utmaning att göra barnböcker som är konstnärligt intressanta men som bokförlagen ändå vågar publicera. Jag önskar att det fanns en bredare syn på vad barn kan läsa och vilka bilder de kan ta till sig. Det finns ganska snäva ramar som böcker ska passa in i och det gör att böckerna blir väldigt lika.

145

hennes humor. jag inspireras av Jockum Nordström och Emma Levis illustrationer.

Sen är ju Barbro Lindgrens böcker (och illustrationer) fantastiska.

Kan du berätta lite om ditt examensarbete på konstfack?

Jag skrev och illustrerade en barnbok som handlar om ett barn som flyttar ofta och lever på lite pengar och hennes upplevelser av att besöka vänners hem och hur olika de bor.

Hur går dina tankar kring att göra bilderbok? (För vem? Med vilken effekt?

Tilltal etc) I mitt examensarbete ville jag göra en bok med ett mjukt och nära tilltal.

Jag ville ge röst till det oroliga barnet och den speciella känslan när man som barn besöker andra hem, och hur intensivt det kan vara.

Som vuxen umgås man på helt andra villkor.

Jag vill lyfta det magiska i att vara barn.

Det är väl det alla vill som gör böcker för barn?

Bil, Amanda Hoffner 2020

Jag älskade att vandra runt i bilderna.

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut?

Just nu drömmer jag om att göra ett boksammarbete med någon rolig person!

Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare Jag älskar Eva Lindströms böcker och 146

Amanda Hoffner 2020

147

148

Grå båt Amanda Hoffner 2020

Bazar Masarin 2020:03

Ester Eriksson Susanne Sandström

Vem är Ester Eriksson?

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Jag är en 33 årig (f 1987) konstnär som just nu studerar på Kungliga Konsthögskolan i stockholm.

Jag är mamma till Ragna 3,5 år.

Min kreativa process är väldigt impulsiv och direkt. Jag tänker inte så mycket utan bara gör.

När det är som bäst hamnar jag i en annan värld som jag kan gå in/ut ur.

Ett pågående samtal i huvudet med olika karaktärer som gör att historien går vidare.

Ibland förvånar jag mig själv med att skriva något som jag sedan själv också måste svara på.

Så har det varit i mitt serietecknande och det har varit väldigt roligt. Har skrattat mycket i ateljen, men även gråtit absolut

Hur kom du in på att teckna/illustrera?

Att göra böcker (tecknade serier och barnböcker)?

Jag började på skrivarlinje på folkhögskola 2009. Jag har alltid varit intresserad av att berätta historier och av att skriva.

Väl på skrivarlinjen blev jag trött på att jag hela tiden skrev om samma saker min mammas bortgång.

Därför började jag istället rita för att hitta ett sätt att berätta mer fiktivt.

151

152

Självporträtt, © Ester Eriksson

JagEsterŠ Ester Eriksson

Bazar Masarin 2020:02

91

Bazar Masarin 2020:03

Var hämtar du inspiration från i ditt arbete? Vad påverkas du av?

Jag hämtar inspiration överallt ifrån, just nu kanske speciellt via andra konstnärer jag följer på instagram.

Men även genom konsthistorien och litteratur, utställningar, samtal mm.

Möten i vardagen, min dotter, det förflutna.

Vilka utmaningar möter du?

I förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet...

Just nu är min största utmaning att vila faktiskt. Och försöka ta mig tid att stanna upp och glädjas av att jag får hålla på med det jag älskar.

Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning?

Varför har de stannat kvar? På vilket sätt ”lever” de kvar hos dig?

Har många bilder från böcker från när jag var barn som lever kvar i mig.

En rolig är Tomanernas liv av Christine Nöstlinger.

Den boken hade jag någon slags hatkärlek till som barn, illustrationerna gjorde mig äcklad, jag vet inte riktigt varför. Men dom trollen kommer till mig när jag retas eller gör något elakt.

Lite samma sak var det kanske med Gusten grodslukare [Ole Lund Kirkegaard], att jag fick ja men känna flera olika saker samtidigt.

Min pappa läste SVJ för mig och min storasyster när vi var barn.

Han läste den när vi var på landet och det var åska utanför det lilla huset.

Det kommer jag aldrig glömma.

Han läste även Mimmis bok av viveca sundvall. Det var också underbart.

154

Bazar Masarin 2020:03 Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut?

Hur såg samarbetet med Kristina Sigunsdotter ut och hur gick tankarna kring arbetet med Humlan Hansson?

Drömjobbet just nu är att på något vis jobba med teater.

Gärna bygga scenografi men kanske även att skriva manus.

Kristina har skrivit och skickat manus till mig som jag har ritat. Tänker att samarbetet var lustfyllt och enkelt för att vi känner varandras estetik och vi båda vill imponera på varandra.

Vi har ju längtat efter att göra en bok ihop så när det äntligen hände var det ganska naturligt.

Som om vi hade samarbetat många gånger förut.

Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare?

I min atelje har jag Ole Lund kirkegaards böcker som jag absolut älskade bilderna i när jag var liten. Jag tyckte det var så kittlande att dom var så “fula”. Älskar dom fortfarande. Även Illustrationerna i Barbro lindgrens böcker.

Sen när det kommer till böcker jag och min dotter läser tillsammans och älskar.

Så ligger Lisen och Emma Adbåge nära hjärtat. Sara Lundberg tycker jag också otroligt mycket om, speciellt fågeln i mig flyger vart den vill.

Kitty Crowther också, Sagor om natten OTROOOLIGA teckningar.

Vad kommer Augustprisvinsten att innebära/medföra tänker du?

Det kommer innebära att det blir mer böcker med Humlan Hansson. Annars vet jag inte riktigt. Men det var ju en otrolig gåva att få, det priset och den bekräftelsen.

Läser du recensioner/kritik av dina alster?

Hur förhåller du dig till recensenternas/ kritikernas läsning?

Jag läser det mesta. Förhåller mig inte på något särskilt sätt.

Det värsta är iofs när jag blir för taggad och får hybris. Då går det alltid åt helvete.

Vad arbetar du med just nu?

Just nu arbetar jag med bronsskulpturer och stora teckningar. Jag tar min kandidat på Mejan till våren så det mesta av mina tankar går till det.

155

Ur: Humlan Hanssons hemligheter, Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson. Natur & Kultur 2020

156

Självporträtt, © Ester Eriksson

Bazar Masarin 2020:03

157

Ur: Humlan Hanssons hemligheter, Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson. Natur & Kultur 2020

158

Bazar Masarin 2020:03

Recensioner Margaretha Ullström / Julens böcker Vanja Burden / Tomtarnas julnatt Jessica Berglund / landet som icke är Carola Lindström / Så växer världen Margaretha Ullström / Läsfrukter ur höstens bokutgivning Ann Löwbeer / Naturen Christina Wedenmark / Grävling borUlrika Ekelund Andersson / Efter stormen Maria Jourdanis / Hajbarnet Ann Löwbeer / Stora och lilla AaBbCc Lisa Nordlén / Bockarna Bruse på solsemester Ann-Sofie Pfeiffer / Nattvisa Christina Wedenmark / Ariel tjugofyra/sju Christina Wedenmark / Gargantis Pia Hellstrand / Jag vågar visst Ulrika Ekelund Andersson / Nikki Pia Hellstrand / En egen flock Ann-Sofie Pfeiffer / Känsloboken

159

160

Ur: Lilla Tomten, Erik Sandberg & Moa Eriksson Sandberg. Lilla Piratfรถrlaget 2020

Bazar Masarin 2020:03

I Juletid

161

I

Margaretha Ullström

år är höstmörkret mörkare än vanligt och människorna mer isolerade från varandra än på mycket, mycket länge.

Då behövs det ljus som härliga högläsningsböcker kan skapa om möjligt mer än annars.

En alldeles egen genre som passar in i mönstret är då mängden adventstitlar med ett kapitel per dag under december fram till julafton liksom andra titlar med julmotiv som förlagen förser bokhandlare och läsare med.

I vår familj är det tradition att läsa just sådana berättelser tiden före jul.

Det bidrar till att skapa delade upplevelser och en god stämning inför det stundande jul- och nyårsfirandet. I år känns det särskilt angeläget.

Därför vill jag här först nämna några av de julböcker som satt sin prägel hos min familj under många år. Därefter kommenterar jag några av årets bidrag till julboksgenren.

Sedan många år brukar vi läsa berättelsen En julgäst av Selma Lagerlöf högt i samband med julaftonens middag. Den ingår bl a i en samling med tolv berättelser med anknytning till julfirandet av Lagerlöf som under titeln Julberättelser med omslag och svart-vita illustrationer av Harald Gripe, utgivits av Albert Bonniers förlag 1958. Det vore en samling värd att ges ut på nytt.

En annan klassiker som hör julen till är Viktor Rydbergs Tomten. Min man läser den högt i samband med den återkommande julstöpningen i slutet av november. Elsa Beskows saga Tomten i leksaksfönstret hör även den till de klassiska julsagor som vi högläser under december. Den är rolig och har dessutom en rejäl dos av socialt patos.

Och att vi bör tänka på andra inte minst i juletid är något som hör samman med julberättelser.

Hans Christian Andersens Flickan med svavelstickorna återkommer vi därför gärna till. En modern klassiker med en långt mer hoppfull tendens är förstås Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton av Tage Danielsson från 1964. Ytterligare en nyare klassisk julberättelse läses i vår familj varje år; Sven Nordqvists Julgröten.

Det är en bok vår familj aldrig tröttnat på sen den först gavs ut 1986. Barnen, numera även barnbarn älskar att lyssna till den.

Till de författare som inte bör saknas bland december månads kura- skymning-läsning hör Astrid Lindgren. I år ger Rabén & Sjögren ut en förträfflig samling med hennes berättelser om julen.

Samlingen hör till de böcker som är värda att äga.

162

Bazar Masarin 2020:03 En hel litterär epok i den nordiska barnlitteraturen defilerar genom urvalet förbi.

Här ingår följande: – Hur vi firar jul i Bullerbyn. Bilder av Ilon Wikland.

– Räven och tomten. Bilder av Eva Eriksson.

– Titta Madicken, det snöar! Bilder av Ilon Wikland.

– Det stora tabberaset i Katthult. Bilder av Björn Berg. Färg: Matilda Ruta – Kajsa Kavat hjälper mormor. Bilder av Ilon Wikland.

– Vi har så roligt när det är jul. Bilder av Ilon Wikland.

– Pippi har julgransplundring: Bilder av Ingrid Vang Nyman.

– Tomten är vaken. Bilder av Kitty Crowther.

Ur: Lilla Tomten, Erik Sandberg & Moa Eriksson Sandberg. Lilla Piratförlaget 2020

Utöver denna gedigna samlingsvolym innehåller årets julbokskörd några riktigt härliga små guldkorn.

Lilla Piratförlaget bjuder toddlaren på den lilla upprepningssagan Lilla Tomten av Moa Eriksson Sandberg & Erik Sandberg. Det är en bok i det lilla formatet med ett stort innehåll. Djuren ser förväntansfullt på när den lilla tomten kommer.

Han tar lite extra hand om gårdens djur denna dag, kon, grisen, katten: alla får de sin julemat. Och tomten själv får ett stort fat gröt. Men då inträffar en komplikation: olyckan är framme då tomten själv trillar ner i grötfatet. Ingenstans i texten nämns den lilla mus som följer efter tomten med blick och i rörelse. Kanske är det musen som hämtar katten som hjälper tomten? Det är nog i alla fall vad som många små läsare tror. När magarna är mättade kan djuren samsas och snusa så gott tillsammans med tomten. Allt gott och där kan läsaren lämna ladugården. Bilderna sprider glädje även genom färgvalet i rött, grönt och gult och genom formen. Det är rena och tydliga bilder som med lätt hand uttrycker känslor som glädje och rädsla.

163

164

Bazar Masarin 2020:03

Julen vad är det? av Laura Di Francesco (Rabén & Sjögren), har jag högläst för mina yngsta barnbarn, tre och sex år gamla. Båda fascinerades av den stämningsfulla atmosfär boken andas.

Berättelsen är uppbyggd på likande sätt som de små tankeböckerna om olika abstrakta begrepp som till exempel lycka – Lycka är en god bok, Lycka är …

Lycka kan vara så mycket. I Julen vad är det? undrar det lilla barnet vad julen är.

Julen innebär olika upplevelser och känslor. Och julen är många goda ting – som att tända levande ljus och att dofta på korgar fyllda med clementiner.

Julen är också att sjunga julsånger och att vänta på tomten.

165

I slutet har det lilla barnet funnit julens budskap formulerat som ”Att kramas och att vara tillsammans”.

Strålkastaren är hela tiden riktad mot det lilla barnet och läsaren ser allting ur barnets perspektiv. Det är endast på den första bilden läsaren ser en bit av en vuxen.

Ur: Julen vad är det? Laura Di Francesco. Rabén & Sjögren 2020

Barnet håller i kappans nederdel på en vuxen och läsaren ser bara den vuxnes skor, en del av benet och kappans nederdel. Barnet utforskar julens mysterier tillsammans med sin katt.

Julens färger – grönt och rött – dominerar och bilderna doftar jul.

Det skimrar av julstämning i hela boken.

166

Bazar Masarin 2020:03 Opals förlag erbjuder läsarna Mattias Edvardsons och Matilda Salméns bok Lussa Lagom i serien om Ella & Noa. Boken mottogs av mitt treåriga barnbarn med stor förtjusning. Det är en rolig berättelse med en allvarsam underton.

I berättelsen möter en för många välbekant scen.

Det är dags för luciafirande på förskolan.

Den igenkänning som bottnar i ett femtontal års firande med egna barn och sedan med barnbarnens, gör detta till en befriande och rolig läsning.

Ella tycker att luciatraditionen är knasig.

Men samtidigt tar hon till sig reglerna för luciafirandet med det lilla barnets behov av exakthet och regelbundenhet.

När flera barn, däribland pojkar, vill vara Lucia, förklarar hon skarpt att det bara får vara en lucia i tåget, och det ska vara en tjej. En av pedagogerna förklarar att den regeln inte gäller på förskolan för där får alla som vill vara Lucia. Ella blir lite sur och Noa förklarar att han inte ska vara med. Konflikterna fortsätter när en flicka vill vara prinsessa och Ella envist hävdar att det inte förekommer prinsessor i ett luciatåg. Då förklarar en förskolepedagog att det faktiskt går att förändra traditioner. Och när luciadagen står för dörren är det Ella och Noa som verkligen skapar nya traditioner.

Det finns så många härliga vuxna som gestaltas i berättelsen. Noas mormor är en sådan. Liksom förskolepedagogerna.

Det är inte ofta som pedagoger framställs så positivt vägledande i bilderböcker som här. Mathilda Salmén har vinnlagt sig om att skapa bilderbokspersoner med utstrålning. Barnen är inte stöpta i samma form, utan olikheter tonar fram och bejakas. Det är fartfull rörelse i de färgstarka bilderna. Framför allt är det en bok som tar barn på allvar.

En skildring som är lyhörd inför barns funderingar och vill besvara deras frågor.

Det handlar ytterst om respekt för människors lika värde.

167

168

Ur: Lussa lagom, Mattias Edvardsson & Matilda SalmĂŠn. Opal 2020

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Lussa lagom, Mattias Edvardsson & Matilda SalmĂŠn. Opal 2020

Bazar Masarin 2020:03

171

Ur: Nu blir det jul Pytte, Ingrid Flygare. Rabén & Sjögren 2020

I Ingrid Flygares serie om ponnyn Pytte har julen nu kommit till hästgården Granbacken, där Pytte och hans stallkompisar bor. Snön faller och snart är det snart julafton.

I boken Nu bli det jul, Pytte, försöker stallkompisen Attila förklara för Pytte hur underbart det är med jul. Viktigast av allt menar Attila är att då ska alla vara snälla mot varandra. Andra hästar fyller på med allt underbart som julgran, god mat och julklappar.

När Pytte krupit under staketet smyger han in i byn och njuter av julstämningen som strålar genom de tända ljusen och pyntet. Men på Granbacken är det mörkt. Där är ingenting förberett inför julen. Pytte blir sorgsen och bestämmer sig för att skapa julstämning i stallet.

Tillsammans med hästkompisen Sonja ger de sig ut i vintermörkret. De får hjälp av någon och läsaren får tydliga vinkar om att det är hustomten som är i farten.

När ägarinnan och alla ridskolebarnen kommer till stallet, blir de glatt överraskade och glömmer inte att ställa ut grötfatet med en stor klick smör till tomten. Pytteböckerna har en trogen läsarskara bland yngre hästälskare och helt klart kommer dessa att frossa i både hästar och jul om de bara får berättelsen i sina händer.

172

Ur: Nu blir det jul Pytte, Ingrid Flygare. Rabén & Sjögren 2020

För de lite äldre barnen är Ellen Karlssons och Cecilia Heikkiläs adventsläsning Vi måste rädda julen! Ett kapitel om dagen ända fram till jul (Rabén & Sjögren), en liten pärla bland alla adventsböcker.

Den passar perfekt för högläsning i förskoleklass och de första åren i skolan.

Den har ett kvadratiskt format där nästan varje dag har tre sidor text och en bildsida. Uppesittarkvällen, dagen före dopparedagen, har liksom julafton två helsidesbilder. Den knyter till sist ihop säcken genom att lägga till två dagar, den 26 december och 7 januari.

Historien startar som sig bör den 1 december när de tjugofyra barnen i första klass sitter samlade i ring och ska dra en datumlapp från den magiska almanackan varje dag fram till avslutningen. Eftersom skolan slutar tidigare förklarar fröken att de barn som är kvar, får dra sina lappar tidigare och ta den med sig hem och vakta lappen riktigt noga ända till julen blivit ordentligt firad.

Då ställer Esme frågan: ”Vad händer om man tappar bort den?” Fröken svarar skrattande: – ”Ja, det vore illa, då blir det ingen julafton”. Sam blir alldeles kall – ingen julafton. Och orolig. Han längtar efter julafton. Han ser sig om i klassen och inser att han är tvungen att få lappen med julafton, för annars är risken alldeles för stor att något händer med den och att julafton försvinner.

I ett obevakat ögonblick tar han lapp 24, och får sen hemska samvetskval.

Med stöd av Esme ska han l ämna tillbaka lappen men, oturen har varit framme och byxorna där lappen troligen ligger har tvättats. Det är bara ludd kvar.

Tillsammans med Esme utarbetar han därför en plan – en lista med saker de måste göra för att rädda julen.

Under de återstående dagarna arbetar de intensivt för att rädda julen i stort och smått.

Historien förenar vardagsliv med barns förmåga att göra livet spännande, innehållsrikt och magiskt. Ellen Karlsson har en förmåga att fånga barns tankar och idéer på kornet och visa hur de genom infall och fantasi kan flyga iväg åt olika håll.

Genom Cecilia Heikkiläs kraftfulla, livgivande bilder tar Sam och Esmes känslor gestalt och utvidgar berättelsen. Bilderna på barnen kombineras med julens färger och symboler. Den förmår utveckla det fantasifulla vardagslivet till ett förtrollande adventsäventyr.

175

Ur: Vi måste rädda julen, Ellen Karlsson & Cecilia Heikkilä. Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:03

176

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Vi måste rädda julen, Ellen Karlsson & Cecilia Heikkilä. Rabén & Sjögren 2020

177

178

Ur: Nattexpressen, karin Erlandsson & Peter Bergting. Bonnier Carlsen 2020

Bazar Masarin 2020:03

I_Erlandsson_Nattexpressen5a.indd 52

179

2020-08-31 17:28

En adventshistoria utöver det vanliga är Nattexpressen av Karin Erlandsson och illustrerad av Peter Bergting. Den tål att läsas många gånger. Karin Erlandsson är bosatt på Åland och boken kommer ut samtidigt på Bonnier Carlsen Bokförlag i Stockholm och Schildts & Söderströms förlag i Helsingfors.

Erlandsson har vid två tillfällen nominerats till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris, först med den första delen Pärlfiskaren (2017) i kvartetten Legenden om ögonstenen och senast med den avslutande fjärde delen.

I kvartetten ingår också Fågeltämjaren och Bergsklättraren.

Peter Bergting är en erfaren svensk tecknare och illustratör som bland annat gjort omslaget till böckerna om Harry Potter. Tillsammans med Jessica Bab Bonde belönades han 2018 med Augustpriset för boken Vi kommer snart hem igen. I Nattexpressen förstärker bilderna med sin dova färgskala den dramatiska stämning som texten skapar.

Inledningsvis möter här läsaren en familj med mamma, pappa och två döttrar, Danja och Nanda.

Familjen reser veckorna innan julafton hem till mormor, en tradition de vidmakthåller för att mormor under julhelgen riktigt ska få rå om dotterns familj. Mormodern bor kvar i ett gammalt stationshus, där morfadern hade arbetat som stins. När berättelsen startar har morfadern varit död i ett par år och mormodern är dement.

Danja det yngre barnbarnet hoppas att mormodern ska bli som vanligt och känna igen henne. Och hon försöker muntra upp henne. Men mormodern yrar om en nyckel. Gång efter annan. ”Allt blir bra bara du hittar nyckeln, Och vrid två varv, inte ett. Kommer du ihåg det?”

Det hör också traditionen till att familjen ställer till med fest för traktens alla vänner som de inte har träffat på länge.

De har därför hur mycket som helst att ställa i ordning innan gästerna kan komma. Föräldrarna har behov av kontroll och struktur – de har listor för allting.

När festen redan är i full gång, upptäcker Danja att mormodern är försvunnen.

Festen får nu ett abrupt slut då alla utom Danja och hennes syster ger sig av för att söka efter mormodern.

Danja är orolig och kan inte sova. Hon hör ångvisslor, och tågets dunk-dunk och upptäcker ett tåg på väg på det nedlagda spåret. Tåget stannar vid stationshuset. Konduktören Ulf kliver av och ber Danja gå ombord. Tåget Nattexpressen kör passagerare till platser där människor man saknar och längtar efter kanske kan finnas, som en tidsmaskin.

De försvunna är människor som på något sätt blivit svårt skadade, människor som blivit dementa eller hjärnskadade.

Spårarna kallas de som söker efter de försvunna. En pojke som söker sin mamma, en Danja som söker sin mormor. Till hjälp har spårarna föremål som de försvunna tyckt mycket om. På tågstationerna kan spårarna och de försvunna med hjälp av föremålen mötas för en kort stund.

Nattexpressen är ett märkligt tåg som går runt under natten i en bana med 24 stationer. Tåget kan inte stanna vid de två sista stationerna beroende på något mekaniskt fel. De försvunna kan därför inte återvända hem förrän felet åtgärdats. Kanske är det då nyckeln får betydelse och ska vridas två varv?

Var och en av stationerna har sin egen karaktär. Där finns en station med massor med djur och en med mängder av bakverk. På station nitton övar en orkester. Danja ger sig ut på sitt livs äventyr och kommer hem tillsammans med mormor. På julafton är de alla samlade igen. Men inget kommer längre att vara som vanligt. En berättelse för slukaråldern som borrar på djupet. Den handlar ytterst om vårt behov av gemenskap, gestaltat med värme och vemod och om sorg och saknad samt nödvändigheten att vandra vida och vidare. En äventyrlig berättelse som inbjuder till samtal.

Dess många dimensioner och olika bottnar gör läsupplevelsen värd att dela på. Därför passar den väl för högläsning.

180

Bazar Masarin 2020:03

Tom

Ur: Tomtarnas julnatt,

181

Tomtarnas julnatt Maria Jönsson Lilla Piratförlaget 2020

mtarnas julnatt

M Vanja Burden

idnatt råder och att det är Marias Jönsson som tolkar Alfred Smedbergs klassiska julsång råder det inget tvivel om.

Från penseldrag och skraffering till ansiktsuttryck på alla julklänningsklädda tomtar är det Marias bildspråk hela vägen. Texten är från sent 1800-tal och bilderna både öppnar och lyfter den lite ålderdomliga texten vilket synliggör det vackra språket.

Som den bildberättare hon är tolkar snarare än illustrerar Maria texten och stundvis är det stort glapp mellan text och bild, vilket ger plats för det där magiska som uppstår när text och bild berättar olika saker.

Som i uppslaget där texten berättar hur tomtarna ställer allt i ordning samtidigt som vi ser hur de ställt till så mycket oreda och oväsen att till och med gästen i soffan har vaknat.

Sångtextens upprepningar är bortplockade vilket underlättar för den som hellre läser än sjunger och bilderna står stadigt även utan text.

Många detaljer och sidospår finns att följa på sidorna och även​​textens layout gör sin del i berättandet när orden tippetappar över sidorna.

Visan avbryts av ett uppslag utan sångtext när katten tar plats på allvar och tomtarna får fly hals över huvud.

, Maria Jönsson & Alfred Smedberg. LIlla Piratförlaget 2020

182

Till och med Lucia måste vara tyst i denna kris.

Hen är en personlig favorit som inte avbryter sin sång förrän hen tvingas till det handgripligen.

Sidorna sprudlar av julmys av modern karaktär medan de inledande och

183

avslutande uppslagen knyter ihop den mer klassiska julsäcken.

De föreställer Lucia som sjunger sig genom bostadsområdet och har en nattblå midvinterstämning som för tankarna till Harald Wibergs illustrationer till ​ Tomten​.

Ur: Tomtarnas julnatt, Maria Jönsson & Alfred Smedberg. LIlla Piratförlaget 2020

Bilderböcker som bygger på sånger finns det en uppsjö av och det är roligt att en klassisk text fortfarande kan gestaltas på ett sätt som ger nånting nytt.

Och som ger mersmak - jag hoppas vi får se fler sånger tolkade av Maria. ​

Den blomstertid nu kommer​till exempel, jag menar Lucia har väl saker att göra även på sommaren?

184

Ur: Tomtarnas julnatt, Maria Jรถnsson & Alfred Smedberg. LIlla Piratfรถrlaget 2020

Ur: Landet som icke är, Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg FÜrlaget M 2020

Bazar Masarin 2020:03

187

Landet som icke är Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg Förlaget M 2020

Landet som icke är

V

Jessica Berglund

i har ställt soffan på en annan ledd i rummet nu, vi gör så på vintern.

Bredvid soffan har vi varsitt litet bord, mitt är översållat av böcker och papper. Så är det varje jul, det är tradition. Om jularna läser jag nämligen floror.

Jag läser blommorna, reser i tanken till vackra platser där jag redan varit och ser samma underbara en gång till. Det är nog ett slags flykt kan man säga. Jag flyr mörkret, hämtar hem sommaren, det blir ljust inomhus då och blommor i själen.

För viss läsning räddar en.

I år vändes soffan redan i oktober.

Pandemin gillas som vinter. Och på soffbordet ligger det sagor.

Jag började i Landet som icke är av Kristina Sigunsdotter och Clara Dackenberg. Det är ett uppdrag, just när jag som bäst behövde ett sådant! En karta är det, just när jag var vilse.

Boken bygger på Edith Södergrans liv och dikter och jag läser att den vänder sig till 9-12-åringar. Fast jag tänker, den här boken kan läsas av alla och ingen.

Det är en människobok. Den passar den som den talar till, oavsett ålder.

För det är en saga. En hänsynslöst poetisk saga som kommer den smygande runt ett hörn och fäller en när man minst anar det.

Sen ligger man där. Om jag hade kunnat se den komma hade jag kanske duckat.

Jag hade nog det, duckat och missat en lång och underbar kedja av livgivande verklighetsflykt.

För läsningen drar med sig mer, jag springer mellan bokhyllan och soffan, högen bredvid mig växer och faller ut över golvet. Att läsa den här boken är som att kasta en långrev i havet. Fäst vid linan sitter en mängd småkrokar och när de far genom vattnet fastnar något på var och en av dem.

188

Bazar Masarin 2020:03 Några texter är de bekanta, de är stora och vackra. I dem ser jag något att känna igen, något som kanske rent av är jag.

Texterna som möter läsaren i Sigunsdotter/ Dackenbergs bok är byggda av rader plockade ur de bekanta dikterna. Är det de bästa, är vi överens om det?

Så obildad jag är, så oinläst på lyrik och ändå känner jag igen dess överenskomna rader. De har smugit sig in i själva språket, i själen. De finns där som en redan broderad rad av ord med självlysande mening. Även om ingen tolkar eller översätter finns de. Vi upprepar den lilla raden och menar så mycket, förstår så bra. Det är fint.

Och när man gör så som den här berättelsen gör, att man använder redan överenskomna ord för sin text och gör det bra, då behöver man inte förstå allt för det blir en sång av det i alla fall.

Drömsång, vem kan förklara sådant?

Ett ord ibland, en fras, en hel roman. En bild jag minns, en parallell av något slag, en kaka och en kopp kaffe. Bara fötter i gräset, skärvor. Plötsligt minns jag blod och plåster, en sommarutflykt med kusiner för länge sedan, högt gräs och ett stenslott. För berättelsen håller så lätt om läsaren, den tillåter allting att leda till allt annat. Jag drar upp min långrev och synar fångsten, öppnar termosen och häller upp en kopp kaffe i gryningen, röd sol över horisonten.

Just vad som behövs detta förfärliga 2020.

Det finns sådant som är drömskt och vackert och kanske lite eljest. Eller i alla fall ovanligt, jag tänker på en gräsbevuxen udde i somras. Hur vi parkerade strax intill för att äta smörgåsar och det var egentligen bara en slump att vi hamnade just där. Och så var gräset fullt av gentiana! Att sådant händer, egentligen gör det ju inte det men sen händer det ändå och de stunderna är de största och vackraste och jag vill att litteraturen ska vara sådan. Också barnens böcker, jag vill att de ska vara litteratur.

Där emellan kan det vara skönt att snabbt och lätt slinka fram genom l äsningen men det är en annan sak.

Den här boken halkar man minsann inte igenom. Här får man läsa noga!

Titta, tänka, bläddra. Hämta en annan bok, slå upp, bläddra tillbaka. Rita lite, läsa igen, ta en fika. Och då hade jag inte ens något barn med mig.

Och jag önskar att tiden var sådan att den här sortens utfärder oftare fick plats.

Fast inte kan man skylla på tiden? Det är väl bara att samla ihop sig i ett hörn av soffan och ta en filt, en bok, en stund och sedan läsa? Egentligen är det inte så svårt.

I den här boken är text och bild på riktigt helt avhängiga varandra. Bilderna inleder med tysta rum, så lugna och så stilla. I rum som dessa bara MÅSTE man drömma, annars dör man.

Hon ligger där, flickan, med vit särk i vit säng, vita kamrater runt om. Se vilka ömtåliga fötter, se hennes långa vackra tår!

Det är vackert målat. På samma gång fjäderlätta slingor och stort mörker med djupa, täta färger. Jag tänker att det är målat i lager på lager, en färgyta ovanpå en annan och ibland ligger någonting utklippt allra överst. Först syns det inte men sen ser man den smala skuggan efter pappret, linjen som är klippt istället för ritad, utsparad. Jag tycker om det klippta.

Det flyter helt ihop med resten men att det ändå är klippt får mig att undra.

Varför? Jag läser det som omsorg, att bilden blivit varligt omhändertagen och att den tyckte om det. När texten berättar om dröm och flykt bort från sjukhusnatten betyder den lilla omsorgen extra mycket. Berättelsens personer – jag, syster och lyckokatt – behöver omsorg.

Tärningskasterskan också, hon om någon.

Efter att ha letat länge i bokhyllan hittade jag Edith Södergrans samlade dikter, två exemplar av boken, med olika omslag, samma innehåll. Jag läser bland hennes dikter, jag är så ovan, känner mig nästan stum i relation till lyriken.

189

Ur: Landet som icke är, Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg FÜrlaget M 2020

190

Ur: Landet som icke är, Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg FÜrlaget M 2020

Bazar Masarin 2020:03

191

Jag funderar på det där med att hon blir till en fluga i bärnsten. Är det ett straff eller är det en lättnad?

Särskilt mycket tycker jag om bilden på katten. Att katten är utklippt. Att den har en sådan vacker och kattig blick. Att den lagts att dansa i bilden fastän den ser ut att egentligen ligga ner. Att den svävar framför spegeln och på så vis blir magisk, på riktigt magisk. Det är nog en magisk katt? Finns lyckokatter? En sådan dum fråga, det ligger ju en bredvid mig här i soffan, de finns.

Och så tänker jag på blandningen av ”riktiga” blommor och fantasiväxter. På hur drömmar växer ur det erfarna men blir till något mer, någonting utöver.

Att somt är bekant och annat alldeles annorlunda och det är så man känner igen en dröm.

Jag drar in min långrev av läsning och hamnar i Sunnanäng, Astrid Lindgrens vackra sagor som alla börjar med ”För länge sedan, i fattigdomens dagar”.

Helst läser jag Spelar min lind, sjunger min näktergal och så tänker jag, vad ÄR en saga? Till skillnad mot andra berättelser och nu menar jag konstsagan, inte folksagan eller sägnerna, de mer eller mindre korta moraliteterna. Jag menar det magiska, vad är det? Ett krävande löfte? Ett broderi? Ett rinnande vatten av vackra ord, alldeles onödiga och helt livsnödvändiga?

Vem som helst läser inte dem. Vem som helst läser vare sig sagor eller lyrik, men vi behöver alla något vackert att svepa om oss när vi går i världen. Spelar min lind, sjunger min näktergal, handlar om det vackra, att det räcker med något litet.

Kanske räcker det rent av med en tanke.

Denna oändligt vackra bok till exempel, Landet som icke är, den räcker.

Min läsning vinglar vidare. Jag läser Lilla rosa och långa leda, Soria Moria slott, en bit ur Alice i Underlandet och två sagor av Irmelins Sandman Lillius. Jag älskar henne.

192

Sen landar jag i Lille prinsen, det var länge sedan sist. Bokens jag talar om ”de stora”. De stora är konstiga, de förstår inte vad som är viktigt, det är bäst att inte visa för mycket för dem, inte vänta sig något av dem. Det är ett enormt avstånd mellan de stora och barnen. Jag tänker på alla jag pratat med som envist hävdat att de inte är vuxna fast de faktiskt är det, tex är de 34 eller 57 eller 73 år och kanske har de barn och barnbarn och bostad och jobb och hela faderullan och ändå menar de bestämt att de inte är vuxna. Och nu tänker jag att de säger fel. Det är inte ”inte vuxna” de är, de har bara inte blivit en av ”de stora”.

Sagan kryper över och under det där.

Det är barnet som är det magiska.

Hos Irmelin tex finns både ”de stora” och andra vuxna, förvånansvärt ofta är huvudpersonen faktiskt vuxen men de är riktiga människor i alla fall. Och faktiskt, i en berättelse, när någon är huvudperson. Vem det än är, oavsett ålder och allt annat, så är den inte en av ”de stora”. För man berättar inte om dem. Dem jämför man sig med och så finner man sig vara levande. Kanske finns de inte.

Författaren till Lille Prinsen gör allt vad han kan för att inte vara en av ”de stora”.

Pappa har också alltid gjort det, alltid, alltid.

I Landet som icke är visar bilderna tydligt en vuxen kvinna på sanatorium, hon sover oroligt. På sista sidan har hon vaknat och funnit en lyckotråd runt handleden och handen som syns på bilden tillhör en vuxen kvinna. Ung, men vuxen.

Men i berättelsen är hon ett barn. Inne i sagan är hon alltid ett barn. Kanske för att hon är poet? För visst är det poeten Edith Södergran vi möter här? Och när hon drömmer – för det är en dröm, hon vaknar inte i början fast hon hävdar det – när hon drömmer, då är hon ett barn.

Fri i tanke och handling, stark och vacker med vänner och blommor.

193

Jag tänker att ibland när något är riktigt bra, då känner man igen det. Jag gör det i alla fall, känner igen. Något blir förklarat, oklart vad. Jag tänker Aha! Men be mig inte att förklara för jag kan inte. Just den här berättelsen, de här bilderna, den här doften eller smaken, dessa toner var det som behövdes för att säga detta viktiga.

Det går ju inte att förklara på så många andra sätt då.

Och sen kom jag att tänka på Ferlin. Jag brukar visst om inte läsa så i alla fall förhålla mig till dikter, jag inser det nu. Som sångtexter nämligen! ”En dag ska det vara sommar har visorna tänkt”. När skönheten kom till byn. Då kom genast alla de stora för att stoppa, hindra, tysta. Men visorna har sina planer ändå. Dem rår man inte på.

Och sen är det mörkt och kväll och dags att laga middag. Yrvaket sätter jag mig upp. Runt handleden – lyckotråd.

Ur: Landet som icke är, Kristina Sigunsdotter & Clara Dackenberg FÜrlaget M 2020

194

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Så växer världen, Lotta Olsson & Maria Nilsson Thore Lilla Piratförlaget 2020

195

Så växer världen Lotta Olsson & Maria Nilsson ThoreLilla Piratförlaget 2020

Så växer världen

B

Carola Lindström

ilderboken Så växer världen av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore är en ren hyllning till språkutvecklingen, böckernas och läsningens värld. Den tar sin början när det lilla barnet precis har fötts. Barnets första möte med världen sker när det ligger på sin mammas bröst. I en stund av kärlek, mys och närhet kommer de första ljuden:

Så växer världen. Blomman blir en lilja och trädet man har namn på blir en alm.

Och alm och lilja lär man sig att skilja från pelargon och björk och yuccapalm.

Bokens tema är alltså hur ett barn lär sig sitt språk och hur barnets värld växer tack vare språkets och ordens magi. För det är ju faktiskt så att: … när det har fått ett namn, så blir det verkligt.

Ett troll finns lika mycket som en snok.

Och när man läser, händer något märkligt: det öppnar sig en värld i varje bok.

O! Bo. Iii! Vi.

Därefter formas snart de första orden.

Mamma. Pappa. Lampa.

Samtidigt börjar barnet så småningom att upptäcka världen. Först därhemma, därefter utomhus i bostadsområdet och så bussresan hem till farmor.

Och allt eftersom barnet växer, så växer också dess ordförråd och därmed växer också världen runt om barnet.

Ju rikare ordförråd en människa har, desto större möjlighet finns för förståelse och reflektion:

I slutet av boken händer nämligen det magiska att barnet upptäcker böckernas värld.

Och läsningen, den som gör att man kan se och upptäcka hela stora, vida världen trots att man sitter hemma i sin pinnstol med hunden i famnen.

196

103

Ur: Så växer världen, Lotta Olsson & Maria Nilsson Thore Lilla Piratförlaget 2020

Ur: Så växer världen, Lotta Olsson & Maria Nilsson Thore Lilla Piratförlaget 2020

Bazar Masarin 2020:03

Detta illustreras rent fysiskt i boken genom en utvikbar sida som vecklas ut till ett färgrikt uppslag fyllt av myllrande detaljer och figurer att se, upptäcka och försjunka sig i länge, länge.

Så växer världen är en bilderbok med flera lager som går att läsas på flera sätt och som berör de små läsarna lika mycket som de stora. En bok som tål många omläsningar och som även växer med varje läsning när man upptäcker nya detaljer och dimensioner.

Lotta Olsson skriver gärna på vers och även denna bok har rimmade verser som är barnnära, rytmiska, påhittiga och poetiska.

199

Och så mästerligt hur författaren med sina förtrollande verser kan visa barnets och språkets utveckling genom att börja med ett endaste litet ”O!” och sluta med en hel, fullkomlig värld.

Hon leker med språket, det språk som hon samtidigt hyllar. Och hon gör det på ett sätt som verkligen gestaltar bokens tema, detta ode till orden, boken och läsandet.

Illustrationerna är skapade av Maria Nilsson Thore och de är i ett absolut samspel med texten.

I början av boken när språket mestadels består av vokaler, ljud och enstaka ord är också bilderna ur bebisens nära perspek-

tiv inzoomade och avskalade.

Men allt eftersom bebisen blir större och texten mer ordrik, blir också bilderna mer detaljrika och ses i ett större perspektiv.

Illustrationerna är varma, kärleksfulla, mjuka, känslofyllda med ett fint barnperspektiv.

De tillåts ta plats och breda ut sig över hela uppslagen och detaljrikedomen skapar egna små berättelser på varje uppslag.

För detta är en bok som verkligen ger möjlighet till samtal kring allt från språket och orden till världens uppbyggnad och storhet.

200

Ur: Berit ljuger, annica Hedin & Per Gustavsson. RabĂŠn & SjĂśgren 2020

Bazar Masarin 2020:03

201

Läsfrukter ur höstens bokutgivning

I

Margaretha Ullström

korgen med läsfrukter ur höstens bokutgivning är Berit ljuger (Rabén & Sjögren) ett fynd.

Den är skapad av Annica Hedin och Per Gustavsson och är deras tredje gemensamma bilderbok i vad som tycks vara ett inspirerande samarbete.

Den är den andra boken om Berit som duon har skapat – först ut var Berit älskar russin (2019).

Böckerna riktar sig till yngre förskolebarn från cirka tre år och uppåt. Det är lätt att fatta tycke för och känna med Berit, ett vanligt förskolebarn. Det är vardagliga situationer som utspelar sig i bilderboken. Förskolebarnen leker. De hoppar hage, gungar, sitter i soffan, ritar, dvs allt sånt som barn brukar göra på förskolan.

En vardag som många barn känner igen.

Berit gillar Mona och vill att Mona ska bry sig om henne. Men Mona bryr sig inte alls om henne, utan älskar marsvin och är upptagen av dem hela dagarna. Hur ska Berit då kunna få Monas uppmärksamhet?

Ett tu tre går det upp ett ljus och så bara flyger orden ur henne: – Jag ska få ett eget marsvin. Där är den - lögnen. Hon ångrar sig nästan direkt för det är ju inte sant.

Och värre blir det. Hon trasslar in sig mer och mer i lögnen och vet snart inte hur hon ska rätta till det hela. Blir det möjligt att fortsätta vara vänner efter att lögnen uppdagats? Är det möjligt att ställa allt till rätta igen?

Berättelsen ackompanjeras av Per Gustavssons bilder. Gustavsson debuterade på Rabén och Sjögren redan 1995 och har varit nominerad till Augustpriset flera gånger. Många av bilderna i denna bok domineras av grönt med några röda och gula färgklickar. Det skapar en lugn trygghet i rummet. Detta bryts med den dramatiska bilden med starkt rödfärgad bakgrund där Berit argsint förklarar, nästan skriker, att hennes mamma är allergisk. Därför kan de inte ha marsvin hemma.

202

Ur: Berit ljuger, annica Hedin & Per Gustavsson. Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:03

Per Gustavsson känner uppenbarligen barns ansiktsuttryck i detalj, för det är med ögon och munnar som han gestaltar barnens känslor och humörsvängningar. Med små variationer i ögon och mun skapar han skillnader i känslolägen och stämningar hos barnen.

Ett uppslag visar på ena sidan Berits mamma tillsammans med de två flickorna. Texten lyder: ”Fast Mona går nära känns det inte varmt i magen. Det gör mer ont.”

På motsatt sida lyder texten: ” Mitt hus 203

kommer närmare. Och närmare. Och supernära.” Där möter läsaren först en liten bild med de två flickorna, och därefter tre närgångna ansikten på Berit.

Ansiktet blir större och större för att låta det sista ansiktet lysa av skräck ur ögonen.

Boken utgör en varm, inkännande gestaltning som knyter an till barnet.

Den har en sensmoral utan att bli moraliserande. Den visar snarare vad som sker när vi ljuger. På så sätt gestaltas det problematiska med den lilla lögnen ur ett barns perspektiv. Allt eftersom lögnerna blir fler och fler och växer, blir även barnets ångest tills dess att barnet kraschlandar och till slut hittar en annan framkomlig väg att bygga vänskapen på.

204

Bazar Masarin 2020:03 När Viggo fyller åtta år ska han ha Valplan-kalas. Låter inte det spännande?

I tredje boken om Viggo, Viggo och kärlekskaoset är det sommarlov och hemma hos mamman har det kommit en ny familjemedlem, hundvalpen Kira.

Den första tiden med en valp i hemmet händer som bekant många olyckor och Viggo lär sig valpens signaler för när det är dags – och skriker Kissalarm. Då lyfter mamma upp valpen i famnen och rusar iväg nedför trapporna. Det ska bli skönt när valpen blivit rumsren.

Det är skönt med en valp, för det finns så mycket att göra tillsammans med den att Viggo nästan glömmer bort datorn med alla spel. Kompisen Malte är också hundälskare och vill vara med Viggo och Kira så mycket så möjligt.

Men när tjejkompisen Roya vill vara med vid badet och i leken tycker inte Malte att det är lika roligt. Han vill ha Viggo för sig själv. Viggo blir däremot alldeles varm inombords när han tänker på Roya. Många känslor brusar på en och samma gång runt, runt inuti honom. Det virvlar och kittlar, helt berusande. – Är det så här det känns när man är kär? funderar Viggo.

Han har svårt att förstå varför Malte blir så tvär. Där finns dock kloka vuxna som förmår att handskas med barns känslokast utan att dramatisera dem.

Händelserna berättas igenkännande med en stor portion humor och värme.

Det är en mysig vardagsberättelse om en alldeles vanlig åttaåring att bli glad av.

205

Ur:Viggo och kärlekskaoset, Lisa Bjärbo & Johanna Magoria. Rabén & Sjögren 2020

206

Bazar Masarin 2020:03

Omslag: Nåt trassligt inuti, Cina Friedner. Rabén & Sjögren 2020

Samtidigt som detta vardagliga scenario pågår, läggs Isas pappa än en gång in på sjukhuset. Hon besöker honom på sjukhuset tillsammans med sin mamma och lillasyster. Han finns på en avdelning, där alla fönster och dörrar är låsta.

Där möter Isa även Ian Wretling som går i sexan och är skolans mest eftertraktade kille. Det visar sig att hans mamma också vistas på den psykiatriska avdelningen.

Mellan Isa och Ian växer nu varligt en vänskap fram.

Små detaljer skapar insikter om de svårigheter som följer med en psykisk sjuk förälder. Patienterna på avdelningen får inte ha skosnören i gympaskorna. När lillasyster Kimmy frågar varför, vet Isa inte vad hon ska svara. Ska hon här svara att pappa kan skada sig så att han dör?

Kommer då pappan att kunna fira jul med familjen? Ja, kanske en stund, men han är ändå inte tillräckligt frisk för att delta i skolans luciafirande och se sin älskade dotter skrida fram som årets Lucia.

Berättelsen förmedlar en ömsint värme och närmar sig det svåra ämnet insiktsfullt och försiktigt. Samtidigt som kamratskap, förälskelser och vardagsrivalitet mellan jämnåriga pågår som vanligt i skolvardagen. Även relationen till Aisha förändras efter hand till det bättre. Och när boken slutar är allt gott; Aisha och Isa har blivit bästa vänner igen.

Detta är en angelägen bok om en situation som unga människor kan möta, både hemmavid och bland vänner. En angelägen bok som inte tränger sig på med pekpinnar utan istället vidgar förståelsen för det som är svårt i livet och som man måste lära sig att möta.

En angelägen bok som vore värd många läsare.

Rabén & Sjögren har även gett ut Nåt trassligt inuti av Cina Friedner, en vardagsberättelse som med lätt och elegant penna gestaltar en inte alltför ovanlig hemsituation.

Isas pappa har svårt att handskas med vardagslivet och blir då och då så sjuk att han måste vistas på en psykiatrisk sjukhusavdelning. Runt Isa finns en omhändertagande släkt, med mormor, moster och många kusiner. Och hennes mamma och lillasyster.

Isa går i femman och är bästis med klassens coolaste tjej Aisha.

Och precis när Isa behöver sin bästis som allra mest blir det en fnurra på tråden dem emellan. Det är luciatider och Aisha hoppas på att få vara Lucia, men den utvalda blir Isa. Hon har korats till Lucia och ska läsa dikt och verkligen skrida fram, medan Aisha får sjunga solo.

207

Omslag: Klättra uppåt, Katarina von Bredow. Rabén & Sjögren 2020

Katarina von Bredows ungdomsböcker är alltid läsvärda och behandlar alltid väsentliga teman. Hon är erkänt skicklig på att skriva om tonårsrelationer.

I hennes böcker finns ofta så många betydelsedjup.

I år kom tredje fristående delen i serien om Victoria. Det ryker av vrede i den, när det gäller unga kvinnors utsatthet.

Coola Victoria befinner sig i en ny situation på estetprogrammets dramalinje.

Hennes position är förändrad och hon är inte längre den självklara medelpunkten i den nya klassen, teaterklassen.

I ett försök att hantera detta återknyter hon relationen till en före detta pojkvän, Jack.

I samband med en fest ställer hon sig själv en fråga som löper som en röd tråd genom historien: Vill jag vara som Jack som sitter där och jäser av all uppmärksamhet och tar plats på andras bekostnad? Frågan ges aldrig något enkelt svar, men återkommer på olika sätt. Den bildar ett ledmotiv genom hela skildringen som handlar om vilken sorts människa vill jag vara?

Läsaren möter många olika karaktärer bland Bredows gymnasieelever, men klart är nog att ingen av dem man möter är perfekt. Och visst är det tröstande?

Victoria omges t.ex. av tre olika pojkfigurer. Där är Jack som utsätter Victoria för ett våldtäktsförsök. Han är också bärare av en rasistisk inställning till människor från andra kulturer och andra länder. När han får mothugg, tar han inte strid utan viker undan, men utan att för den skull ändra inställning. För Victoria står det snart klart att hon har fått nog av honom, hur tjusig och festlig han än ger sken av att vara.

Barndomsvännen, tröstaren, kompisen

Hampus finns däremot vid hennes sida när hon är i nöd och som bäst behöver honom. Han är pålitlig, trygg och lugn.

Den tredje pojken, Alvin framtonar som intellektuell och filosofisk.

Han lockar fram sidor hos Victoria som hon tidigare inte själv förmått, eller insett att hon äger men också känslor som hon inte vill kännas vid.

Detta är en berättelse som inte lämnar någon oberörd. Här finns många trådar att nysta vidare i.

Slutet är lika öppet som det liv som ligger framför bokens karaktärer.

Kanske får vi som läsare fortsätta att följa någon eller några av de gymnasieelever som här flimrat förbi i någon kommande roman av Katarina von Bredow.

208

Ur: Naturen, Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:03

209

Naturen Emma Adbåge Rabén & Sjögren 2020

Naturen

D

Ann Löwbeer

et är klart att människorna gillar naturen?

Men vad gör vi med den?

“Naturen”, som i boken är det där som ligger bredvid, en bit från byn där människorna bor.

Boken handlar om vad som händer när naturen inte bär sig åt som vi människor vill. Naturen visar sin vackraste sida med röda höstlöv, människorna tumlar runt i lövhögar och tycker det är färggrant och fint. Sen blir löven bruna och plötsligt är det fult och vi människor vill raskt göra så de försvinner. Då sågar vi ner träden med de nakna grenarna. Pang bara, ner med trädet, ingen chans att du ska få visa dina vackra löv igen.

Sen vill vi ha vinter direkt, med mycket snö så pulkorna glider fint i det vackra vita, men det blir brunt och fult med gammal snö. Då ser vi till att snön kommer bort, blandat med lite skräp och sen häller vi grus på marken istället. Puts väck! Nu vill vi ha vår.

Människorna njuter av fågelsången och gläds åt växterna och värmen som kommer, men efter regnet; fy så mycket ogräs. Då kör vi på med ett lager asfalt istället. Härligt med bad och båt vid strand och brygga. Men usch vad varmt det blev och vilken tur att det finns AC i bilen, där kan vi sitta och sen hoppa ner i poolen och bada.

De vuxna med stora slingrande kroppar vräker sig över sidorna. De har glada miner så länge naturen är på deras sida men de blir trumpna och arga så fort naturen fortsätter sitt liv i eget tempo.

Barnen är i naturlig storlek, det känns att det är de vuxna som försöker bestämma över naturen.

Handlingen är stark och drivande, man känner stressen när man läser, åtminstone som vuxen och elände efter elände dyker upp. Snabba väldiga kast förstärker handlingen och budskapet, vi har inte ro och se att naturen behöver ha sitt eget förlopp.

210

Ur: Naturen, Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:03 Författaren lotsar läsarna, lyssnarna, in i ett tänk kring miljöförstöring och hur vi människor behandlar den.

Naturen är inget vi kan bestämma över - men vi kan hjälpa med att ge den förutsättningar för ett liv som den vill ha.

Det är en fin bok att läsa tillsammans vuxna och barn, hemma eller på förskolan.

Imponerande med så roliga bilder och bra text av en och samma person.

Barn känner igen sig och kan lätt vara med i diskussioner kring hur det känns i kropp och själ vid olika årstider och vad som är viktigt och värdefullt när man får vara i naturen som den är.

213

Ur: Naturen, Emma Adbåge. Rabén & Sjögren 2020

214

Bazar Masarin 2020:03

Grävling borta

D

Christina Wedenmark

et lilla barnet har en grävling som gosedjur. Den får följa med till dagis.

På vägen möter de en hund som Grävlingen vill hälsa på.

När barnet och mamman försvinner runt husknuten blir Grävlingen kvar. Överallt letar den efter barnet. Då träffar den Kanin som aldrig blivit hittad.

Tänk om detsamma kommer att hända Grävlingen. Sanna Sofia Vuori lyckas att skapa spänning, kärlek och ömhet i sin berättelse. Genom att låta barnet vara en allvetande berättare skapar hon trygghet hos läsaren. Barnet vet ju var Grävlingen är. Det är självklart att de kommer att återförenas!

Cara Knuutinen berättar med blyerts och akvarell. Ömsint skildrar hon närheten mellan barnet och Grävlingen. Barnets glädjeuttryck speglar sig i Grävlingens.

I bild ser vi att Grävlingen blundar och borrar in sig i hundens päls och att det är då den blir lämnad kvar.

Det är bråttom till dagis. När Grävlingen letar blir det som en kurragömmalek.

Den kikar bakom muren och trädet. Den kliver upp på en soptunna och spanar.

Lekfullt visar Knuutinen hur Grävlingen hanterar saker som den hittar och dyker upp med en borttappad vante på huvudet och ett lönnlöv i handen.

215

Grävling borta Sanna Sofia Vuori & Cara Knuutinen Förlaget M 2020

Ur: Grävling borta, Sanna Sofia Vuori & Cara Knuutinen. Förlaget M 2020

216

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Grävling borta, Sanna Sofia Vuori & Cara Knuutinen. Förlaget M 2020

217

Grävlingen rör sig i naturen med ekorrar och andra djur omkring sig. Det är först i mötet med Kaninen som man anar oråd i Grävlingens blick. Att möta Kaninen som har tappat ett öga och i stället har en knapp…

Nästföljande uppslag visar Grävlingen (som fäller en tår) och Kaninen i fullmånens sken ensamma på en trappsten.

Från den blå tonen övergår de nästföljande uppslagen i rött. Barnet i sin röda tröja kramar Grävlingen som också har en röd tröja. De virvlande löven drar mot rött och formar sig som hjärtan.

I slutscenen låter Kuuninen Kaninen vara med hemma hos Barnet och Grävlingen.

Kaninen blir ompysslad av mamman när Grävlingen och Kaninen leker kurragömma. Köket är lite lagom stökigt med tvätt hängande på tork (Marimekkos Apelsinimönster), en ekorre och en kråka sitter i en liten vagn, en Matissemålning hänger över bokhyllan, Grävlingen står på bordet med plättar i handen och på golvet under den röda köksduken skymtar barnets ansikte fram. Kuuninen bjuder in oss i en härlig bildvärld lite lik Eva Erikssons bilder.

En njutbar småbarnsbilderbok med mycket lek, spänning och humor som i bild bjuder in läsaren att vara med.

218

Ur: Grävling borta; Sanna Sofia Vuori & Cara Knuutinen. Förlaget M 2020

219

220

Ur: Efter stormen, Ida-Lovisa Rudolfsson. Mirando fรถrlag 2020

Bazar Masarin 2020:03 Efter stormen Ida-Lovisa Rudolfsson Mirando förlag.2020

Efter Stormen

I

Ulrika Eklund Andersson

den här drömlika och gåtfulla berättelsen vaknar ett barn upp, ensamt i ett ensligt hus beläget på en ö. En storm har bedarrat och ett märkligt rep har dykt upp i barnets rum. Det slingrar sig och drar i hennes händer och vill att hon ska följa med. Barnet, klätt i en tigerdräkt, leds av repet genom en skog av mörka träd där en kråka dyker upp som sällskap och ledsagare.

I ett dramatiskt uppslag finner barnet en tom fallskärm hängandes i ett träd.

På stranden ligger ett kraschat propellerplan. Barnet lagar den trasiga propellern, tar tillfället i akt och följer sin längtan.

Det ger sig av i planet. Upp i skyn och bort från den lilla ön.

Ida-Lovisa Rudolfsson är en väletablerad textilkonstnär och den här berättelsen hänger samman med den broderade bildvärld, hon byggt upp i tidigare verk. Där är flygplan och andra fordon återkommande motiv, liksom vilsna

människor som verkar behöva hjälp att ta sig vidare. Där återfinns också rep, snören och sladdar att följa, träd, djur och maskeraddräkter. De textila bilderna görs av mjuka tunnslitna lakan som färgas.

Ida-Lovisa broderar, klipper ut, sparar, ändrar och syr fast igen. Hon lappar, lagar och låter processen vara en del av uttrycket. Broderi går långsamt, men bilden kan snabbt förändras med hjälp av en sax.

Det är svårt att inte längta efter att få uppleva boken ”på riktigt” i tyg. Den avfotograferade textila ytan i boken är ändå inte helt artfrämmande från papper, men jag tror det är första gången jag läst en bok och samtidigt varit så medveten om känslan av papper i handen.

222

I en intervju med Emma Vendelek på Bokskåpetfrån i våras*, berättar IdaLovisa hur hon alltid varit intresserad av bildberättande. Men vanligtvis bara i en bild i taget.

I arbetet med den här boken blev det en utmaning att formulera om berättelsen till sekventiella bilder att läsa i en bestämd ordning.

Hon berättar också om hur bildberättandet har varit det absolut viktigaste, huvudsakliga och primära, medan texten kommit efteråt. Hon beskriver texten som nästan ett nödvändigt ont, men den finns där för att hjälpsamt leda och lotsa läsaren, precis som repet.

På så sätt är bild-textrelationen den helt motsatta, mot det betydligt vanligare förhållandet, att bilden stödjer och förtydligar texten.

Texten berättas i jagform, men barnet vänder sig bort. Jag ser ett introvert barn som inte riktigt vill bli betraktat av oss, skyddat av sin tigerkostym som faller över ansiktet. Det möter inte min blick och det skapar en kärv distans.

Det är lite förvirrande och ovant i en bilderbokskontext, men det är istället i bakgrunderna som barnets känslor gestaltas.

Ibland är repet mycket långt och ibland kort. En livlina som det går att klättra med, svinga sig i eller balansera på, från vänster till höger sida över uppslagets mittveck och manar oss effektivt att vilja bläddra.

Det finns en realism i skildringen av barnet, men träden i skogen har ett expressivt uttryck. De har armar som vrids och sträcker sig och skogen är liksom lite trasig. Svarta munliknande hål i stammarna gapar hotfullt, men färden är ändå full av lek och en vimpelgirlang som från ett kalas, pryder trädens grenar.

De varma, gula tonerna kontrasterar mot ett blåsvart mörker.

Sättet att arbeta med bläddringen ger associationer till Åke Löfgrens Historien om någon (ja, också en katt som följer ett snöre).

Barnet i dräkt leder även tanken till den läkande leken i Maurice Sendaks Till vildingarnas land, men i den här berättelsen finns ingen cirkelrörelse, inget återvändande hem. Men var är den gåtfulla försvunna piloten? Och varför är barnet helt ensamt?

Ida-Lovisa behåller sitt konstnärliga förhållningssätt. Berättelsen besvarar inte frågorna som väcks. Luckorna blir kvar för oss att fylla i.

223

Ur: Efter stormen, Ida-Lovisa Rudolfsson. Mirando förlag 2020

Det är en mångbottnad allåldersbok som växer med omläsningarna, med gott om bildelement att upptäcka och fundera över.

Slutet är mycket öppet. Jag känner det berusande i att våga ge sig av, men också allt som hotar i uppbrottet.

Barnet lämnar ensamheten eller kanske någon fas i barndomen. De stora lådorna märkta ”fragile” blir kvar på stranden. De får inte plats i planet.

När jag läst igenom boken ett par gånger inser jag att det som barnet lagat propellern med, är avspärrningstejp och på en gren vajar tigerdräkten kvar i vinden.

Hur ska detta gå? Barnet susar uppåt mot det övre högra hörnet och ut ur berättelsen.

Hoppas att det finns ännu en fallskärm i planet om det skulle behövas.

224

Ur: Efter stormen, Ida-Lovisa Rudolfsson. Mirando fรถrlag 2020

Bazar Masarin 2020:03 Hajbarnet Barbro Lindgren & Charlotte Ramel Rabén & Sjögren 2020

Hajbarnet

E

Maria Jourdanis

n berättelse om utanförskap och trygghet. Att vägen in i gemenskapen kan öppnas genom att en annan varelse ser en och släpper in en. Och hur detta sen ger ringar på vattnet och utanförskapet kan brytas.

Det lilla hajbarnet vill vara med och leka men de andra fiskarna vet ju att hajar är farliga och de flyr så fort hajbarnet kommer i deras närhet. Men så vågar en fisk trots allt leka med hajbarnet och då ser de andra fiskarna att leken är rolig och hajbarnet ofarligt. Det blir en rolig lek!

Men när det blir mörkt simmar alla fiskarna hem till sig och det lilla hajbarnet blir alldeles ensamt. I sin iver att få leka har ju hajbarnet simmat bort ifrån sin mamma och är nu helt vilse. Han ropar och ropar och till slut hör hon honom och kommer till undsättning. I fortsättningen vill hajbarnet bara ”komma bort” i mammans sällskap.

Tryggheten är återfunnen.

Texterna är korta och kärnfulla. Varje händelse har fått ett helt uppslag, vilket underlättar för små barn att följa med i storyn utan att tro att det plötsligt finns två hajbarn tex. Akvarellfärgerna är klara men ändå milda. Inte för många detaljer.

Det enda småkluriga är fiskedragen som dyker upp på nästan vartenda uppslag.

Den uppmärksamme minns kanske att det är skogsmusen som skulle ut och fiska i början på sagan.

Hajbarnet gråter men det syns ju inte för det är ju vatten överallt. Den meningen är ju underbar! Vd gör man när man är ledsen? Jo man gråter, även om man är 227

Ur: Hajbarnet, Barbro Lindgren & Charlotte Ramel. Rabén & Sjögren 2020

en haj. Och han ROPAR på sin mamma fast det är under vatten och fiskar inte kan tala. Förmänskligandet av djur är helt naturligt för barn, de leker ju själva djur allt som oftast.

Uppslaget när hajbarnet blivit helt ensamt är mycket talande - ensamheten riktigt lyser mot läsaren. Ingen text behövs för att förklara hur hajbarnet känner sig.

Situationen där alla fiskarna flyr från hajbarnet känner jag igen så väl från förskolans värld. Det inte så lekkompetenta barnet försöker ta sig in i gemenskapen och kamraterna flyr för att de inte litar

på hen. Och så kan det ändå bli bra om någon kamrat vågar släppa in hen i leken och de andra ser att leken ändå blir trygg och rolig. Barbro Lindgren beskriver på sitt underfundiga sätt precis hur små barns liv kan te sig. Hur tryggheten som är så viktig kan rubbas men också återupprättas.

Boken slutar lyckligt och det är viktigt.

Läsaren kan slappna av.

Sen kan man ju undra vilken av alla fiskarna det var som nappade på skogsmusens metspö och kommer att sluta som musmiddag? Men det är nog en annan historia.

228

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Hajbarnet, Barbro Lindgren & Charlotte Ramel. RabĂŠn & SjĂśgren 2020

229

230

Bazar Masarin 2020:03

Stora oc

Aa

Aa

Ur: Stora och lilla AaBbCc, Elin Ruuth & Saga Bergebo Modernista 2020

9789178934850_inlay.indd 6

231

2020-09-22 10:31 9789178934850_inlay.indd 6

9789178934850_inlay.indd 7

Stora och lilla AaBbCc Elin Ruuth & Saga Bergebo Modernista 2020

ch lilla AaBbCc

A

Ann Löwbeer

BC-böcker finns det många av. Svårt att förnya sig kan man tycka. Här är boken inriktad på att visa alfabetet med stora bokstäver och ett alfabet med små bokstäver. Det kluriga med alfabetsböcker är kopplingen till bokstäverna, vilka ord ska få visa upp sig med “sin” bokstav? Den finaste bokstaven av alla.

Det är ofta så, bokstäverna har någon slags stolthet, alla 29. Alla är värda att vara med och visa på “sina” ord. Men det är inte alltid lätt att hitta relevans och underfundighet.

Det får vara hur crazy som helst men då måste det underfundiga falla väl ut. I den här boken kopplar man ihop stora “saker” med stora alfabetet och små “saker” med lilla alfabetet.

Det är stora färgglada sidor med oftast mycket detaljer. Ibland är orden utskrivna bredvid föremålet och ibland inte.

Jag tycker det hade varit roligt om orden som finns i texten alltid hade varit illustrerade.

Starten med Aa är bland de bättre presentationerna och får ta hela uppslaget, Albatross är ju en jättestor fågel.

En fjäderpenna slet sig loss Från stora A, en Albatross Med vattenfärger skrev den blått Två alfabet – Ett stort, ett smått

“En fjäderpenna slet sig loss Från stora A, en Albatross Med vattenfärger skrev den blått Två alfabet - Ett stort, ett smått”

232

2020-09-22 10:31

Bazar Masarin 2020:03

“Nn” är också bra, texten funkar ihop med stora och lilla bokstaven och bilden är jättefin.

Natten, det är stora N För ingen kommer undan den Men någorlunda vakna än Är lilla nallen och hans vän

Några bokstäver har svårt att låta stora och lilla bokstaven få en presentation som hänger samman, det blir svårt att förstå även om man använder fantasin.

Boken riktar sig som alla bokstavsböcker till de som gillar rim, ramsor, bilder och fantasi, stor som liten, gammal som ung.

130

Natten, det är stora N För ingen kommer undan den Men någorlunda vakna än Är lilla nallen och hans vän

Ur: Stora och lilla AaBbCc, Elin Ruuth & Saga Bergebo Modernista 2020

©Anna Fiske

Nn

Omslag: Bockarna Bruse på solsemester, Bjørn F. Rørvik & Gry Moursund. Lilla Piratförlaget 2020

Bazar Masarin 2020:03

235

Bockarna Bruse på solsemester Bjørn F. Rørvik & Gry Moursund Lilla Piratförlaget 2020

Bockarna Bruse på solsemester Lisa Nordlén – Finns det troll på solsemestern?

– Näe, sa mellanbocken, bara i Norge.

Och kanske i Sverige.

V

Det kanske finns åtminstone ett troll i solen i alla fall?

i blir glada här hemma, jag och femåringen, när vi äntligen får läsa Bjørn F. Rørviks och Gry Moursunds fjärde bok om Bockarna Bruse.

Igenkänningen är stor redan från början.

På den färgsprakande framsidan trippar bockarna Bruse fram i turordning, liten först, mellanbocken i mitten och störst sist, på en strand. Det har blivit dags för bockarna att dra på solsemester och för en gångs skull kan de slippa oroa sig för troll. För som vi alla vet tål troll inte sol.

Det visar sig ganska snabbt in i handlingen att den lilla bocken Bruse är orolig för troll, trots det soliga vädret som utlovas utomlands. På kvällen innan bockarna ska åka frågar han ängsligt flera gånger om det är “helt, helt, helt säkert” att det inte finns troll på solsemestern och får då det mycket lugnande svaret “Jaja. sov nu!”. När morgonen kommer drar de iväg. Lilla bockens ängslighet visar sig på flera sätt i berättelsen men bortförklaras av de andra två.

Vi söker igenom illustrationerna på flygplatsen efter trollet, precis som den lilla bocken, men vi lyckas inte se honom.

Det är nog lugnt ändå.

Framsidans färgsprakande illustration fortsätter också på baksidan av boken.

Någon välbekant är till hälften dold i nedre vänstra hörnet, smygande bakom en buske, precis i närheten av bockarna. Känner vi inte igen den där kvistlika karaktäristiska näsan? “Trollet!” utropar femåringen “det är trollets näsa!”

Vi vänder blad och följer med bockarna genom säkerhetskontrollen och in på flygplanet.

236

Bazar Masarin 2020:03

Flygplanet heter Måsen och för att se hela planet måste vi, för första gången i den här berättelsen, vända boken på högkant för att kunna se allt som försiggår på planet. Vi fnissar åt fågeln som sitter på toa, för toaletter måste ju faktiskt finnas på plan och därmed personer som använder dem.

Bockarnas magpirr blandas med burriton de käkar när planet lyfter mot en ospecificerad plats i solen. Just ordet ospecificerat lyfts tidigt i berättelsen och det skojas om betydelsen som ju definitivt måste ha med fisar att göra.

Vi märker att det finns lite fler ord än vanligt att prata om i den här boken om bockarna Bruse. Några ord på spanska är en del i berättelsen, vi ser dem på skyltar, byggnader och bilar. I dialoger har spanskan och svenskan bakats ihop.

Det gör det lite roligare att läsa och ger ledtrådar om vad som komma skall.

När bockarna kommer fram till resmålet dyker en stor konstig hotellman upp för att ta med bockarna till hotellet, som bockarna vet ligger precis vid stranden.

Vi får återigen vända boken på högkant för att ta in den store hotellmannen, som med skylt i hand, inväntar “Bokane Bruso”.

Här visar sig återigen lilla bocken Bruses oro och det flirtas med en annan saga när han frågar: “Varför har han så stor hatt? Varför har han så stor näsa?”

237

Ur: Bockarna Bruse på solsemester, Bjørn F. Rørvik & Gry Moursund. Lilla Piratförlaget 2020

De andra bockarna hittar genast förklaringar till den lilles frågor och alla tre följer snart snällt efter hotellmannen, trots att han tar dem bort från hotellet till en bil.

Bilen de fyra färdas i åker förbi en skylt som pekar i bilens färdriktning mot Costa del Troll. Kan man inte spanska känner man i alla fall igen ett ord i det där namnet och det bådar ju inte gott!

Det är kanske dags att börja trippa i trappan? Vad som händer sen och hur det hela slutar får du läsa själv, men en litens list kan bli en twist.

Jag och femåringen tycker mycket om böckerna om Bockarna Bruse och den här boken är inget undantag. Precis som i de tidigare böckerna är illustrationerna färgglada och händelserika.

Boken är rolig att högläsa då textens utformning påbjuder läsaren att viska, prata och gapa om vartannat.

Läsningen görs på så vis mer dynamisk och det är ett nöje, för ung som gammal, att lyssna till samt läsa Bockarna Bruse på solsemester.

238

Ur: Bockarna Bruse på solsemester, Bjørn F. Rørvik & Gry Moursund. Lilla Piratförlaget 2020

239

240

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Nattvisa, Lena Sjöberg. Rabén & Sjögren 2020

241

Nattvisa Lena Sjöberg Rabén & Sjögren 2020

Nattvisa

N

attvisa av Lena Sjöberg är en vacker godnattsaga om allt det där som pågår när du själv lägger dig för att sova.

Boken bjuder på korta rytmiska texter och stora utfallande bilder i en dov färgskala. Både texter och bilder gömmer så mycket mer än vad du ser vid en första anblick. Någon som cyklar hem från jobbet, en hamster som springer i sitt hjul eller en katt som kelar med sina ungar.

Boken riktar sig till barn mellan 3 – 6 år men många fler i alla åldrar skulle uppskatta att läsa och bläddra i den.

Den väcker fantasin och får dig att tänka på din dag och vad som händer där ute i natten medan du själv sover.

En bonus är att texterna i boken har tonsatts av Lars Winnerbäck. Många barn tycker om att lyssna på musik när de ska komma till ro och att lyssna till Lars Winnerbäcks mörka stämma i långsamt tempo är både vackert och sövande.

Ett bra alternativ när man inte hinner läsa tillsammans.

Lena Sjöberg är flerfaldigt prisad för sin förmåga att skriva och teckna. De korta texterna i kombination med de vackra bilderna i boken Nattvisa är inbjudande och sätter verkligen fart på fantasin.

242

© Gusti

Ann-Sofie Pfeiffer

Ur: Ariel tjugofyra/sju, HĂĽkan Lindquist & Joanna hellgren. Opal 2020

Bazar Masarin 2020:03

243

Ariel tjugofyra/sju Håkan Lindquist & Joanna Hellgren Opal 2020

Ariel tjugofyra/sju

A

Christina Wedenmark

riel har levt med sin

missbrukande mamma i många år. De har sovit i parker, umgåtts med andra missbrukare, haft ont om pengar, men framför allt har Ariel saknat kärlek. Många gånger har hen varit rädd. Människor som missbrukar kan förvandlas snabbt och då vet man inte var man har dem.

Det finns en otrygghet och en längtan efter närhet hos Ariel.

Den finner hen hos Joen och Mattis.

244

Ibland undrar Ariel om det är trolleri att hen har hamnat hos dem. Här känner hen sig trygg och älskad kanske för första gången i sitt liv.

Det är här Ariel fyller tvåsiffrigt, tio år, och blir firad. Det hände att Ariels mamma glömde bort att Ariel fyllde år. Hon kunde säga att Ariel bara var till besvär och då lämnade hon Ariel och gav sig av trots att Ariel var förtvivlad och även om det var mitt i natten.

Hur bra Ariel än har det hos Joen och Mattis är det svårt att lämna allting bakom sig. Minnena finns kvar och skuldkänslor för mamma. Hon som lever kvar i sitt missbruk och inte längre ens har tillgång till barnbidraget. Det är svårt att tala om det som har hänt.

Det får komma lite då och då. Hela tiden finns Joen vid Ariels sida och lovar att vad som än händer kommer han och Mattis att finnas där för Ariel.

Håkan Lindquist skriver med egen erfarenhet av att möta barn i kris. Det gör trovärdigheten stark och medverkar säkert till den glöd som uttrycks i texten.

Aldrig viker han från barnets sida, aldrig blir barnets tankar för små utan i stället låter han samtalen mellan Ariel och Joen utveckla dem båda då Ariel också ger Joen nya perspektiv på livet.

Tillsammans har de intresset för språket.

Ariel gör egna ord precis som Joen. Det är en kreativ lek dem emellan.

När Ariel skall få nytt pass skall hen fylla i uppgifter om kön. Är hen man eller kvinna? Ingetdera ännu i alla fall. Är det en ruta man måste fylla i?

Du kan pröva att hoppa över den så får vi se säger Joen.

Tankar kring genusfrågor dyker upp och de bägge resonerar. Ariel vet nu hur det är att leva med två pappor. Det är hur bra som helst!!

Det händer säkert någon gång för de flesta av oss att vi ser ett barn som vi anar 245

Ur: Ariel tjugofyra/sju, Håkan Lindquist & Joanna hellgren. Opal 2020

lever ett liv i marginalen.

Ett barn som mår dåligt av en eller annan anledning men hur många av oss har helhjärtat engagerat sig för att ge ett barn en omstart?

Håkan Lindquist har tidigare skrivit flera ungdomsböcker och har fått det franska litteraturpriset Prix Littéraire de la Bordelaise de Lunetterie för Mon frère et son frère (Min bror och hans bror, 1993).

Jag rekommenderar varmt även hans ungdomsböcker!

246

Omslag: Gargantis, Thomas Taylor. Modernista 2020

Bazar Masarin 2020:03

247

Gargantis Thomas Taylor Modernista 2020

H

Gargantis

Christina Wedenmark

248

erbie Lemon har hand om hittegodset på hotell Pärlbåten vid Avgrundens Havsbad. Han får ta över saker som förvarats i hittegodsavdelningen i över hundra år.

Då är tillgången till de kvarglömda sakerna fri. Herbie och hans bästa vän Violet är intresserade av mysterier och sådana finns det gott om. Det är många på orten som bär på hemligheter. Där finns också ett biblioapotek som via Sjöapan hänvisar böcker till de personer som så önskar.

Herbie får sig för andra gången en bok tilldelad. Titeln gör honom fundersam. ”Havets mörka kalla botten”, vad kan det betyda?

En dag dyker en underlig gäst upp på hotellet. Hans huvud är dolt långt under en djup huva och hans förehavanden verkar mycket mystiska. Violet och Herbie beslutar sig för att hålla ett öga på mannen. Ungefär samtidigt dyker två olika föremål upp på hittegodsavdelningen. Det ena är en blandning av urverk och eremitkräfta, det andra är en tillsluten glasbehållare vars innehåll visar sig besitta magiska krafter.

Thomas Taylor fortsätter serien som inleddes med Malamander och är en fantasyserie som utspelar sig i havsmiljö.

Inspiration ifrån ”Pirates of the caribbean” är märkbar men serien står ändå på egna ben. Taylor har ett mustigt språk som håller ett högt tempo och väl beskriver de märkliga varelser och hot som rör sig vid Avgrundens havsbad. Är Gargantis ett havsmonster som hotar ortens överlevnad och hur skall det i så fall förhindras? Ganska korta kapitel för genren gör den mer lättläst än många andra fantasyskildringar. Spännande och fantasieggande för mellanåldrarna.

Boken kan läsas fristående.

Bazar Masarin 2020:03

Jag vågar visst

O

Pia Hellstrand/Barnboksfamiljen

tis tar en mörk kvällspromenad med sina syskon i skogen. För Otis vågar visst! Väl ute så kommer storasyster på att de ska besöka Ödehuset. Otis är inte alls sugen men vill inte gå hela vägen hem igen ensam, så han hänger med.

Nästan framme så utmanar barnen varandra i att våga gå fram så nära ödehuset som möjligt. Storebror Abbe vågar fram till staketet, storasyster Wilma ända fram till dörren. När det är Otis tur så möter han en grävling på vägen fram till huset.

De bägge stannar upp och tittar på varandra. Ett tyst möte, innan de båda vänder tillbaka. Otis till sina två syskon och grävlingen till sina.

I resten av berättelsen så får vi sedan reflektera över det tysta mötet och den fortsatta handlingen där vi följer Otis och grävlingen i varsin speglad verklighet.

Vi har läst denna boken flera gången.

4,5-åringen ville inte läsa den alls, hon skrämdes av titeln i kombination med omslaget. Så istället har jag framförallt läst för sjuåringen.

Hon tyckte att boken var mittimellan-bra. Hon uppskattade när storasyster blev skrämd vid ödehuset men det fanns andra detaljer i boken hon inte gillade.

249

Jag vågar visst Jasmine Berge Rabén & Sjögren 2020

250

Ur: Jag vågar visst, Jasmine Berge. Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:03

Ur: Jag vågar visst, Jasmine Berge. Rabén & Sjögren 2020

251

Boken ger många öppningar för att diskutera. Vad var det som hände?

Vad berättas utan att det skrivs ut med text? Här fanns många tolkningar av berättelsen bara inom vår familj.

Någon trodde t.om att pojken skulle förvandlas till grävling. Det är roligt med böcker som tolkas på olika sätt och väcker olika tankar.

Illustrationerna är mystiska och snudd på spöklika när syskonen vandrar genom skogen i mörkret. Jag gillar hur vissa uppslag helt saknar text så att vi som läsare på ett sätt får uppleva samma tysta och stilla möte med illustrationerna.

Jag har valt att dröja mig kvar och börja med enbart en stunds tystnad när jag bläddrar till dessa sidor. För att förstärka läsupplevelsen och känslan, något jag tycker fungerar väldigt bra till denna bok.

Fint att Berge har skapat ”förutsättningar” för sådana inslag naturligt genom dessa uppslag.

Vackert hur stjärnorna lyser upp den mörka himlen i bakgrunderna och hur Berge har valt att märka ut stjärnkonstellationer mellan vissa av stjärnorna. Illustrationerna och deras upplägg är helt klart bokens styrka.

Det här är en lite annorlunda bok som förmodligen älskas av vissa, men gör andra förbryllade. Det är en berättelse om att inte våga men göra det ändå, om ett tyst möte som väcker många funderingar.

Jag vågar visst är en del av Rabén & Sjögrens serie ”Rys & Mys” med lagom läskiga bilderböcker för förskoleåldern.

252

Ur: Jag vågar visst, Jasmine Berge. Rabén & Sjögren 2020

Bazar Masarin 2020:03

Nikki

O

Ulrika Ekelund Andersson

mslagets teckning har linjer i blått och bakgrunden ett mjukt aprikost soluppgångsljus. Hår som böljar som i vatten eller vind.

Klöver och kaprifol.

Det är sensommarmorgon och huvudpersonen Nikki tittar rakt på oss.

Omslaget har en finurlig design. Att öppna boken blir nästan som att öppna huvudet och se in.

Berättelsen följer kronologiskt Nikki från slutet av högstadiet på ön utanför Göteborg och övergången till livet på gymnasiet i stan. Det handlar om befrielsen i att få lämna barndomsvärlden och hitta sig själv i ett nytt sammanhang med nya vänner.

Malin Skogberg Nord, är utbildad på Serieskolan i Malmö och arbetar bland annat som illustratör, grafisk formgivare och seriepedagog.

Hon har själv vuxit upp på Hönö och historien har självbiografiska drag, men bygger också på berättelser från andra unga som vuxit upp med omgivningens oförstående inställning till övervikt.

Det är svårt för Nikki att riktigt vara en del av barndomens hyggliga men flabbiga kompisgäng längre.

Kanske på grund av allt killsnack och det tjatet om hur tjocka lår de har trots att de är så smala. De vuxna tittar ogillande på Nikki och bekymrar sig, med okänslig rättframhet, över hennes vikt.

255

Omslag: Nikki, malin Skogberg Nord. Syster Fรถrlag 2020

Nikki Malin Skogberg Nord Syster Fรถrlag 2020

256

Bazar Masarin 2020:03

Det är som att de bar runda kropp istället f intressera sig för hur Att äta mer grönsake lösning på Nikkis vilse Musiken och naturen Att flyta på rygg i vatt Hon drömmer om at men oroar sig.

Kanske är det slutet p en början så klart. Ma dröja kvar i känslorna blicken och visa alla n Till och med luftens la och ritas med småstr och strålar.

Gymnasiet börjar. Ho stan och snart öppna till Schillerska gymna början, lär hon känna roliga Lo som verkar h existera och presente queer, vegan, hen/de En sprallig och lycklig står och Lo får Nikki a igen och ifrågasätta ” rasistiska skit-cis-hete ska vara smala och ät Att umgås med kom trögt eftersom hon in Lo betyder för henne är väldigt underligt o har en vän som vill bl Det verkar ”knepigt”. påverkad och också b Berättelsen slutar me sescen på ett släktka senterar Lo som sin fl Mamman ser till sist s som tröttsamt har för En fint och känsligt te roman med feelgood Den sista bilden rimm allra första, men med flyter i vattnet bland n mans.

Ur: Nikki, malin Skogberg Nord. Syster Förlag 2020

257

ra ser hennes lite för att på riktigt hon mår och varför. er, är mammas enhet. n är hennes tillflykt. ten eller i musik. tt gå estetisk linje,

på allt. Men det är alin är bra på att a, dra ut på ögonnyanserna. addning är viktig reck, punkter, vågor

on får ta färjan till a de tunga dörrarna asiet. Efter en vilsen a underbara, arga, ha så lätt för att erar sig som feminist, en på sin Instagram. g förälskelse uppatt tycka om sig själv ”den här jävla ero-världen där alla ta kvarg” mpisarna på ön går nte vågar berätta vad e. Mamma tycker det och oroande att Nikki li kallad för hen.

Kanske Nikki blir blir ”sån”. ed en uppgörelalas, då Nikki preflickvän. sina egna fördomar, rklätts till omsorg. tecknad grafisk dslut. mar med bokens d skillnaden att de näckrosor tillsam-

Ur: Nikki, malin Skogberg Nord. Syster Förlag 2020

258

Ur: En egeen flock, Maria Nilsson Thore. Bonnieer Carlsen 2020

Bazar Masarin 2020:03

259

En egen flock Maria Nilsson Thore Bonnier Carlsen 2020

En egen flock

I

Pia Hellstrand/Barnboksfamiljen

denna bok får vi följa en ensam tax som längtar efter en vän.

Men i sitt försök att hitta en vän i den stora hundgården så går taxen bet.

Väl hemma så försöker hen komma till ro med sin livssituation, kanske passar hen bättre som en ensamvarg?

Men så plötsligt ringar det på dörren och där står en sprallig pudel som såg taxen i hundgården.

Jag tycker det är så fint att taxen blir levande genom den nya vänskapen och vågar leva ut mer. En trygg och glädjefull ny vänskap när den är som bäst.

Funnen i ett litet sammanhang när det stora sammanhanget blev för svårt.

Hur svårt det kan vara att hitta nya vänner men hur härligt det är när fullträffen knackar på ens dörr.

Hur härlig vänskap det kan bli mellan två individer som är väldigt olika men samtidigt lika.

Boken är illustrerad framförallt i svart och vitt med mindre detaljer färglagda i dova färger.

Vi saknar Nilsson Thores vanligtvis mer färgglada illustrationer men uppskattar samtidigt en ny känsla som låter oss uppleva varierande bilderbokskonst.

Det är en fin bilderbok som skapar underlag för många samtal.

Hur gör man när man inte passar in?

Behöver man anpassa sig till den stora gruppen?

260

Ur: Känsloboken, Reyhaneh Ahangaran & Annika Lundholm Moberg B Wahlströms 2020

Bazar Masarin 2020:03

Känsloboken

Känsloboken Reyhaneh Ahangaran & Annika Lundholm Moberg B Wahlströms 2020

änsloboken kom ut i somras och har sedan dess legat på flertalet av bokhandlarnas topplistor.

Boken riktar sig till barn mellan 6 – 9 år och passar perfekt som diskussionsunderlag i lågstadiet.

På förlagets hemsida finns också en lärarhandledning att ladda ner.

Författaren Reyhaneh Ahangaran är legitimerad psykolog med KBT-inriktning. I boken berättar hon om känslor på ett enkelt och okonstlat sätt och tillsammans med Annika Lundholm Mobergs

tydliga och färgstarka bilder blir boken lätt att ta till sig.

Vad innebär det att vara arg, att vara glad eller orolig?

Hur känns det och vad kan jag själv göra för att lösa olika situationer. I boken finns konkreta tips på vad barnet ska göra om det eller någon i närheten behöver hjälp.

Det här är en bok som borde finnas i varje klassrum på lågstadiet.

Jag önskar att den funnits när jag själv

Ur: Känsloboken, Reyhaneh Ahangaran & Annika Lundholm Moberg B Wahlströms 2020

K

Ann-Sofie Pfeiffer

Medverkande

Monty Lee, Bilderboksmakare, illustratör, författare Annika Sandelin, författare LIsa Bjärbo, författare, journalist Mårten Melin, författare Ann Löwbeer, lärare, språkutvecklare, skolbibliotekarie Petrus Dahlin, författare Ulrika Ekelund Andersson, bibliotekarie, redaktör Jenny Edvardsson, lärare, föreläsare, redaktör Sara Bergebo, Illustratör, visuell berättare Yrsa Walldén, författare My Grundström, bibliotekarier, redaktör

Sara Ohlsson, författare, journalist, redaktör Johanna Lindbäck, författare, översättare Kristina Sigunsdotter, författare, dramatiker, konstnär Susanne Sandström, bibliotekarie, redaktör, grafisk form Guilherme Karsten, bilderboksmakare, illustratör, författare David Roberts, bilderboksmakare, illustratör, författare Carola Lindström, Frilansjournalist, bloggare, läsfrämjare Amanda Hoffner, bilderboksmakare, illustratör Maria Jourdanis, förskollärare, läsfrämjare

Emma Virke, bilderboksmakare, illustratör, författare Margaretha Ullström, universitetsadjunkt, bibliotekarie Åsa Lind, författare Christina Wedenmark, bibliotekarie, litteraturpedagog Jessica Berglund, författare, tecknare, konstnär Vanja Burden, bilderboksmakare, illustratör, författare Elin Ek, författare, föreläsare, tv-producent Maija Hurme, bilderboksmakare, illustratör, författare Ina Lagerwall, författare, bibliotekarie Clara Dackenberg, bilderboksmakare, illustratör, författare Hanna Lundström, författare, lärare Lena Sjöberg, bilderboksmakare, illustratör, författare Athena Farrokhzad, poet, dramatiker, kritiker, översättare Kristofer Folkhammar, författare, kritiker Emma Karinsdotter, författare Ann-Sofie Pfeiffer Ester Eriksson, Konstnär, illustratör, serietecknare Pia Hellstrand, Förskollärare, bloggare, läsfrämjare Elin Ruuth, författare Lisa Nordlén, lärare