Bazar Masarin Debutanter 2022

© Maria Sann

Bazar Masarin är en nättidskrift för barnoch ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst.

För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barn- och ungdomslitteratur och bildkonst.

För att öppna upp för diskussioner och debatter och vara en mötesplats där disparata röster och samtal ges utrymme. Vi vill titta på barn- och ungdomslitteratur med olika perspektiv och skärpa.

Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder - de är författarnas/illustratörernas. Publikationen får inte reproduceras utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören © för text : författaren

Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer och bilderboksmakare

Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se

Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström

Redaktör: Jenny Edvardsson

Redaktör:Carola Forslund

Att debutera med bok är stort. Varför blir man författare, barnboksillustratör/bilderboksmakare? Vilka drivkrafter, vilket arbete, leder fram till färdigt verk? Hur ser själva den skapande processen ut? Vad är svårt och problematiskt, vad är enklare och mest härligt? Vilket stöd kan man behövabehöver man? Hur stödjer förlagen, och när kommer de in i processen?

Oändligt många frågor finns att ställa kring hur det är att debutera med bok - Bazar Masarin har ställt några frågor till nyligen debuterande författare och bilderboksillustratörer. Vi hoppas att det ska ge intressant läsning och kanske vara till hjälp för de som har texter/material liggande i sina lådor.

IBBY Sverige publicerar på sin hemsida texter som på ett eller annat sätt rör barn- och ungdomslitteratur och i det här numret har vi fått äran att ha med en tidigare publicerad text om Peter Pan-prisvinnaren Maomaos längtan av Cao Wenxuan och Igor Oljenikov – en text skriven utifrån årets Bokmässa i Göteborg då översättare Anna Gustavsson Chen samtalade med författare Mats Wänblad och Anja Eriksson från Opal Förlag.

Vi hoppas på fortsatt samarbete.

I 2022 års sista nummer presenterar vi i sedvanlig ordning även några illustratörer – Bazar Masarins redaktion är alltid nyfikna på illustratörer, och inte minst, processen att göra bilderbok eller att illustrera böcker.

Som vanligt har vi också givits möjlighet att skicka ut flertalet titlar från årets utgivning av barn- och ungdomsböcker för läsning – största tack till alla förlag och största tack till alla läsare/skribenter.

Som vi ofta brukar upprepa: Det är alla ni som bidrar (ideellt) som gör kulturtidskriften, nättidskriften Bazar Masarin!

Debutanter

Frida Naemi Persson

Maria Hellbom

Marcus Jernberger Mimi Åkeson

Ömer Oguz

Nora Khalil

Maja Knochenhauer & Jonas Tjäder Cecilia Fransson

Gloria Kisekka-Ndawula

Ulrika Gustavsson

Johan & John Valencia

Josefin Engström Cecilia Alstermark Linnea Lundborg

Jenny Edvardsson Annet Schaap

Fia Lien Hannah Arnesen Emelie Nestor

Illustratörer

Maria Sann Meng Yan Clotilde Perrin

IBBY Sverige: Peter Pan-prisvinnare Maomaos längtan

nnehåll

Läsningar

141 153 157 159 163 165 169 171 173 175 177 179 183 187 191 193 205 209 77 211 215 219 223 225 229 232 233 237 241 243 245 247 251

157 Det lackar mot jul/Margaretha Ullström

179 Alma slutar med napp/Lina Nestor

185 Mer vardagsbestyr med Obi/Sofia Sköld 191 Betong!/Jenny Hector

195 Bojan & Tussan/Jenny Hector

199 Alla våra vagnar!/Susanne Sandström 203 Snöa på!/Susanne Sandström 207 Ingen Fara!/Susanne Sandström 209 Vargsången/Susanne Sandström 213 Sill & Fräs/Maria Wingsäter

217 Mormor vid havet/Maria Wingsäter 221 Superhjälteprinsessan/Lina Nestor 227 Bra jobbat, mamma pingvin!/Christina Wedenmark 229 Vad finns?/Maria Wingsäter 233 Mamma Mu & Kråkan på utflykt/Linn Johansson 237 På fantasins vingar/Margaretha Ullström 239 Kattrestaurangen/Linnea Lundborg

243 Vi går till skolan/Maria Jourdanis

249 Såret/Lina Nestor

251 Här är alla andra/Ellinor Spång 253 Det går bra nu/Susanne Sandström

257 Alice vill (inte) allt/Jenny Hector

261 Rösta på vargen/Jennie Rosén

265 Miriam och den magiska tröjan/Emelie Nestor 271 Linne & Loddi/Jenny Hector 275 Hårdrockaren/Emelie Nestor 327 Lilla Scilla känguru/Sofia Sköld 331 Mormor, Max och jag/Barnboksfamiljen 333 David Bowie/Susanne Sandström 335 Födelsenattskalaset/Jennie Rosén 341 Pojken, pappan och björnen/Maria Wingsäter

339 Alla mina sista/Linda Valle

253 257 259 263 269 271 275 279 283 285 291 295 299 301 303 305 307 309 77 313 315 317 319 321 323 325 329 331 333 335 339 343 345 347

343 Vilja och valen/Brijdeep Kaur 345 Månens syster/Sanna Borell 347 Översvämningen/Brijdeep Kaur 157 Vega upptäcker/Emelie Nestor 179 Förr och Nu-boken/Maria Jourdanis 185 Yassi får nya skor/Maria Wingsäter 191 Allt ska växa/Christina Wedenmark 195 Fasliga fakta/Jennie Claesson 199 Saga-sagor/Jennie Rosén 203 Maryam och svårkänslan/Jennie Claesson 207 Gillis/Carola Forslund 209 Frallan älskar läskigheter/Elin Jonsson 213 Spökbyrån/Carola Forslund 217 Supercoola hjältegänget/Gullis Lästips 221 Vargar på T-centralen/Sara Lindalen 227 Trollkarlens torn/Gullis Lästips 229 Åtta, snart nio/Barnboksfamiljen 233 En efterläntad vardagshjälte/Sofia Cullberg Min storslagna kärlek/Agnes Lindholm 239 En liten vit lögn/Josefin Jansson 249 Mormor till reapris/Sara Lindalen 243 Anno & Issa/Kristina Cekanovic 251 Herrgårdens hemlighet/Susanne Köhler 253 Vulkanens barn/Sanna Haverinen 261 Det svarta havet/Barnboksfamiljen 257 Nytt liv/Carola Forslund

239 Tredje tecknet/Gullis lästips 249 Vänskap & hoppfullhet i en svår tid/Margaretha Ullström 243 Emilia och pojken från havet/Jenny Edvardsson 251 En helt vanlig supernova/Sara Lindalen 253 ADIOS hockeyhora/ Elin Jonsson 261 Efter Tupac och D Foster/Jennie Rosén 257 Svaga tjejer/Sara Lindalen

Debutanter

Inför detta nummer av Bazar masarin har vi intervjuat flera debuterande barn- och ungdomsboksförfattare. Vi bjuder på korta personporträtt, där författarna delar med sig av sina författardrömmar, debutböcker, inspirationskällor och kommande projekt.

Ömer Oguz Nora Khalil Maja Knochenhauer

Josefine Engström Cecilia Alstermark Linnea Lundborg Jenny Edvardsson

Mimi Åkesson

Jonas Tjäder

Cecilia Fransson Gloria Kisekka - Ndawula Ulrika Gustavsson John Valencia

Frida Naemi Persson

Annet Schaap Fia Lien Hannah Arnesen

Maria Hellbom Marcus Jernberger

Johan Valencia

Frida Naemi Persson

Susanne Sandström

Vem är Frida Naemi Persson?

Jag arbetar som bibliotekarie med inriktning barn- och unga på Mölnlycke kulturhus och har tidigare arbetat som kulturskribent och med radio. Sen hösten -21 är det biblioteksarbete och bilderboksmakeri jag ägnar mig åt.

Hur är det att debutera?

Fantastiskt kul och lite overkligt! Att få vara med och göra text till bok är bland det roligaste jag har gjort. Att som bibliotekarie få se en ny del av bokvärlden är väldigt givande och det känns som att det kom in vid en perfekt tidpunkt i livet. Jag har jobbat på folkbibliotek i drygt tio år nu och just klarat av några år som småbarnsförälder. Att få kombinera att känna mig erfaren på biblioteksjobbet med att vara i något helt nytt som författare är verkligen en ynnest. Jag är tacksam varje dag.

Foto © Johan Lindvall

Frida Naemi Persson debuterade 2022 med Rysligt mysigt, Halloween (Moa Graaf) på Rabén Sjögren och med Alla våra vagnar! (Sara Gimbergsson) på Lilla Piratförlaget

Hur var vägen fram till första boken?

Jag har alltid skrivit i olika form och drömde som barn om att bli författare eller journalist. Vägen hit har väl egentligen varit lite krokig men när jag ser tillbaka på den nu, ändå med rätt tydlig riktning.

Jag började skriva barnbokstexter 2020 och skickade in mina manus till förlag där på senhösten. Våren -21 hörde Rabén & Sjögren av sig och sen på sommaren fick jag och Sara Gimbergsson fin respons från Lilla Piratförlaget. Sen var det ett bitvis ganska intensivt arbete våren -22 med att få båda böckerna klara för tryck innan sommaren.

Vad har varit svårast med att skriva första boken?

Det var inte svårt, det var lätt. Jag tänkte inte ens skriva en bok utan hade länge saknat skrivandet. Så jag köpte ett skrivbord och satte mig ner och började skriva. Det var som om jag efter många års intresse för och arbete med skrivande, berättande och bilderböcker hade några böcker inom mig. Sen har det förstås varit delar av texten jag bråkat med – men det tänker jag ingår i skrivandeprocessen och ser inte som en svårighet.

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Mina barn (mitt och min systers) men även andra barn jag träffar i vardagen. Sen har jag nog med mig väldigt mycket från den enorma mängd böcker jag kommit i kontakt med som bibliotekarie med inriktning mot barn och unga. Där hämtar jag inspiration från egensinniga, humoristiska, allvarliga bilderboksskapare som Barbro Lindgren, Lennart Hellsing och Ulf Stark.

Andra favoriter är Anna Höglund, Lotta Olsson, Eva Lindström och Charlotte Ramel. Jag läste en kurs på (vilken kurs?)HDK för några år sedan också, och den har jag med mig i min syn på bilderböcker.

Min främsta drivkraft är lusten. Jag vill skriva och jag vill vara med texten, bråka med den och få upp roliga bilder i huvudet. Skriva texter som inte är färdiga utan bilder, ”bokskapet” och läsare.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver/illustrerar och vill ges ut/debutera?

Läs mycket! Det är ju ett gammalt råd men det är så sant. Läs massor! Och läs noga (både texten och bilden och det som gör att det blir bok).

Men också skriv inte för någon annans skull och tänk inte färdig bok för tidigt. Var i texten och temat. Lek runt där. Om det är i texten du börjar. Jag tror många börjar i önskan att bli utgivna –och det tror jag sällan blir bra. Det är där jag var när jag höll på med journalistik. Jag ville skriva – men var ingen journalisttyp och inte tillräckligt intresserad av samhällsfrågor på det sätt jag tycker krävs av en bra journalist.

Kan du berätta lite om din debutbok, Rysligt mysigt, Halloween? Hur såg samarbetet med illustratören Moa Graaf ut?

Min främsta

Jag vill skriva texten, bråka med bilder i huvudet.

Skriva texter som bilder, ”bokskapet”

Det var på många sätt en typisk pandemibok. Jag skrev texten i början av pandemin och under arbetet med boken träffade jag bara Moa en enda gång och vi hade digitala möten med vår förläggare Rebecka Wolff på Rabén & Sjögren i Stockholm. Mycket av kommunikationen gick via henne. Det var pandemi och dessutom ganska ont om tid – så periodvis blev det väldigt många mejl och några telefonsamtal på det.

Men jag tycker det funkade bra – vi gillar båda, eller alla tre – även Rebecka, när det är tydligt och peppande. Så det var så vi gjorde. Jag hade många tankar om bilderna och eftersom det är en ganska abstrakt text var det kul och nödvändigt att prata om hur den skulle gestaltas.

Det var Moas idé att knyta ihop det med de tre barnen och de gulliga spökena och jag hade många idéer om hur humorn i texten också skulle finnas med i bild.

Jag tycker det blev jättefint!

Och nästan samtidigt kom Alla våra vagnar ut - kan du berätta något även om den och samarbetet med Sara Gimbergsson?

vinka och prata om sin vardag, dagen på förskolan, att åka spårvagn, handla mat och bråka.

Har du några nya bokplaner på gång?

drivkraft är lusten. skriva och jag vill vara med med den och få upp roliga huvudet. som inte är färdiga utan ”bokskapet” och läsare.

Det var jag som hörde av mig till Sara våren -21. Jag älskar hennes bilder och hoppades – men vågade absolut inte tro – att hon skulle tycka om mina texter. Men det gjorde hon! Så vi träffades över en fika och klickade direkt. Vi är både lika och olika men gillar mycket samma och jag tycker Sara har en fantastisk blick för det lilla barnet. Vi pratade väldigt mycket om bilderna till vagn-boken och ville att den skulle kännas tidlös och samtida på samma gång. Jag tycker vi fick till det väldigt bra. Med hjälp av Erik Titusson på Lilla Piratförlaget blev den en liten pärla om man får säga så om en bok man gjort själv haha.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Uppmuntran, förslag på ändringar i texten för att förenkla, förtydliga och få en bättre läsrytm. Några darlings att döda och framför allt massa uppmuntran och pepp.

Jag har känt mig så välkommen liksom och inbjuden på ett väldigt fint sätt.

Vad vill du att läsarna ska få med sig efter att ha läst din bok?

Jag vill att Halloween-boken ska vara lagom läskig och locka till många läsningar och att både barn och vuxna ska skratta och känna språkglädje och att texten svänger. Vagn-boken vill jag att de yngsta barnen ska läsa och känna igen sig i.

Att de ska titta på bilderna och höra orden och bli engagerade och vilja

Ja, nästa år kommer en uppföljare till Halloween-boken på Rabén & Sjögren som Moa Graaf också ska illustrera.

Sen har jag flera manusidéer jag arbetar med parallellt och hoppas det blir fler böcker tillsammans med Sara Gimbergsson.

Jag har också börjat skriva på en längre text för äldre barn som snarare är en kapitelbok med illustrationer.

Vem är Maria Hellbom?

En väldigt vanlig människa, fast nog med ovanligt mycket fantasi. Jag är från början psykolog, men jobbar sedan flera år tillbaka som chef, nu som klinikchef på Ängelholms fina sjukhus. Och så kan jag snart kalla mig författare – min andra bok kommer ut i januari.

Hur är det att debutera?

Det är rätt så ofattbart faktiskt, på sätt och vis har jag nog inte hunnit med att förstå det. Konstigast är det här med att folk läser mina berättelser. Jag blir fortfarande glatt överraskad när jag träffar någon som har läst Älgkungen.

Susanne Sandström

Foto © Nille Leander

Maria Hellbom

Hur var vägen fram till första boken?

Jag skrev berättelsen om Klara och Älgkungen som bidrag till Bonnier Carlsens stora manustävling 2019. Jag skickade in texten runt nyår och sedan hände det en massa andra saker, pandemin bröt ju ut på våren efter, jag bytte dessutom arbete mitt i alltihop. Jag glömde nästan bort det där med manustävlingen, men så, i april 2020, blev jag uppringd av förlaget som ville göra en bok av mitt manuskript. Det manuskript som jag hann lämna in till tävlingen var mer ett första utkast, så jag jobbade om det en hel del. Redan från början stod det klart att planerad utgivning skulle vara vid årsskiftet 2021-22 och att processen inför utgivning skulle starta på allvar på försommaren 2021, så manuset fick vila sig ett tag. Under tiden skrev jag på fortsättningen Pärlbäraren

Vad har varit svårast med att skriva en första bok?

Jag vet faktiskt inte, jag har haft superkul hela vägen! Jag får väldigt mycket energi av att skriva och det har varit så otroligt intressant och spännande att få bolla texten med förlaget och se dem förvandla min berättelse till en riktig, tryckt bok med omslag och allt.

Maria Hellbom debuterade 2022 med Älgkungen på Bonnier Carlsén

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Jag tror i grund och botten att de här texterna om Vidås – det är den fiktiva plats där Älgkungen utspelar sig - handlar mycket om att jag får återvända till min barndoms sommarparadis i Jämtland. Det finns också ett gränsland som jag tycker är spännande att utforska, gränsen mellan dag och natt, mellan dröm och vakenhet. Förtrollningen som skymtar i ögonvrån ... dit försöker jag hitta i berättelserna som jag skriver. I Älgkungen finns också en hel del frågor kring sorg, familj och arv, tillhörighet, ansvar, vänskap och kärlek, våra gemensamma livsvillkor. Allt det där stora och svåra med att vara människa. Det är frågor som jag har mött i mitt ”vanliga” yrkesliv, de letar sig oftast in i det jag skriver.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver och vill ges ut/debutera?

Att delta i skrivtävling verkar ju vara bra…det är ju trots allt väldigt få spontaninskickade manuskript som blir utgivna, kanske en tävling ökar chanserna något? Men jag vet inte, faktiskt. Det viktigaste är nog ändå att skriva, skriva och skriva. Man måste älska att skriva för skrivandets skull, det tror jag verkligen, men det där att sitta och vänta på inspiration har aldrig fungerat för mig.

Jag tänker att skrivandet är rätt så mycket ett hantverk, en färdighet, man lär sig det och sedan gäller det att hänga i och producera text, och jobba med texten, och bli bättre och bättre på att uttrycka det man vill berätta.

Kan du berätta lite om din debutbok Älgkungen som kammade hem Barnradions bokpris 2022?

Berättelsen utspelar sig den extremt varma och torra sommaren 2018. Den sommaren brann skogen överallt i Sverige.

Berättelsen börjar med att Klara åker till sina far- och morföräldrar i Jämtländska Vidås.

Där händer mycket kring den mystiska Sara, som kanske är Klaras faster Ida Sunees flickvän, kanske något annat – något magiskt. Det väcker Klaras och nyfunne kompisen Arons intresse,

och de upptäcker mycket kring bygdens och Klaras egen familjs historia. Och de upptäcker Vidugast, skogsfolket som sägs finnas i skogarna runt byn.

Så börjar skogen i Vidås brinna och Klara inser att hon måste rädda alla, inklusive sin vän Älgkungen.

Älgkungen är en berättelse om sorg, glädje, vänskap, kärlek och om den magiska världen som öppnar sig när man behöver det mest och anar det minst, mellan en blinkning och nästa.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Det finns ett fantastiskt Team Älgkungen på Bonnier Carlsen, det är ett otroligt privilegium att få jobba med så kunniga, proffsiga och engagerade människor.

Det handlar om allt från textrespons från redaktör till grafiskt uttryck och omslag.

Det hade jag inte väntat mig, faktiskt, jag visste ingenting om hur det går till på ett förlag, jag jobbar ju med helt andra saker.

Jag lär mig massor av dem, så tacksam!

Det viktigaste är nog och skriva. Man måste älska att

Vad vill du att läsarna ska få med sig efter att ha läst din bok?

När jag själv läser en bok som berör känns det alltid som om jag har fått ett nytt rum i min värld, en plats som gör livet rikare. Skulle Älgkungen kunna vara något sådant för någon enda människa så skulle det vara fantastiskt!

Har du några nya bokplaner på gång?

Absolut! Sedan jag började skriva skönlitterärt för fem-sex år sedan så har jag alltid minst två texter som jag jobbar med. Just nu sitter jag och skriver på tredje delen i Älgkungen-triologin. Andra delen, Pärlbäraren, kommer ut i mitten av januari 2023.

skull, det tror jag att sitta och vänta fungerat för mig.

nog ändå att skriva, skriva att skriva för skrivandets verkligen, men det där vänta på inspiration har aldrig

Marcus Jernberger

Susanne Sandström

Vem är Marcus Jernberger?

Jag är 28 år gammal, bor i Stockholm. Har alltid tecknat och har jobbat som illustratör i några år nu. Gillar natur och myt, djur och vackra saker. Drömmer om att bygga en ateljé i skogen.

Hur är det att debutera?

Det har varit väldigt kul, de första dagarna tyckte jag det var lite läskigt, att jag släppt ifrån mig kontrollen av boken, men det har lagt sig nu. Det är väldigt kul att få höra vad barn har tyckt om boken, särkilt som jag tycker att det är en lite udda bok. Bara positivt än så länge!

Har tidigare hållit på en del med small-press, så det har varit kul att skapa något som lite sköter sig själv efter släpp.

Marcus Jernberger debuterade 2022 med Kattrestaurangen på Lilla Piratförlaget

Foto © Sara Jernberger

Hur har vägen fram till första boken varit?

Lång! Fick erbjudandet redan 2018 och iden kom 2020, pandemin och min status som nybörjare drog nu ut på tiden, samt att boken är hyfsat detaljerat tecknad. Periodvis var det lite stressigt men framför allt kul.

Vad har varit det svåraste med att skriva första boken?

Det är en historia om att visa vad man går för och att ”mogna” kan betyda att bli mer som sig själv i stället för mindre. Jag gillar att tänka på det som att boken har två huvudkaraktärer Ib, katten som ger sig ut för att laga ett av sin morfars gamla recept, samt staden allt utspelar sig i.

Själva skrivandet. Även om jag hållit på med bildberättande förut så är mitt specialområde ändå tecknade. Har väldigt mycket respekt för skrivande och kände nog bitvis att jag hade svårt att kalibrera mitt språk. Ville inte att boken skulle kännas ”platt” men samtidigt ska den ju vara begriplig. Tror att jag hittade dit i slutet men det var en utmaning.

Vem/vad har inspirerat dig till ditt skrivande? Vilka är drivkrafterna?

Just för denna bok har mitt intresse för mat och resturang varit drivande, har många vänner som jobbar i branschen (återgivna i boken som ”grabbarna i köket), samt en väldigt matintresserad far. Har tagit en del inspiration av berättelser jag tyckte väldigt mycket om som barn, kanske framför allt Tove Janson och Hayao Miyazakis filmer.

Att ha en huvudkaraktär med mycket egen agens var självklart från början av processen och är definitivt inspirerat av deras karaktärer.

Jag är intresserad av att skapa expansiva världar, jag vill att läsaren ska känna att detta bara är en berättelse som utspelar sig i en mycket större värld.

Boken är full av små detaljer som ”öppnar” upp världen.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver/illustrerar och vill ges ut/debutera?

Oj svårt, jag tror jag hade väldigt tur att bli upplockad, men om jag skulle säga något så är det att skapa något som känns kul och spännande för dig. Tror inte barn har en allt för annorlunda smak från vuxna, framförallt inte vuxna som ritar barnböcker.

Kan du berätta lite om din debutbok, bilderboken Kattrestaurangen?

Det är en historia om att visa vad man går för och att ”mogna” kan betyda att bli mer som sig själv i stället för mindre.

Jag gillar att tänka på det som att boken har två huvudkaraktärer Ib, katten som ger sig ut för att laga ett av sin morfars gamla recept, samt staden allt utspelar sig i. Att få staden att kännas levande och intressant var väldigt viktigt för mig.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Förlaget gav mig väldigt fria händer, vilket jag är tacksam för men var ett fantastiskt stöd, framför allt när det kom till skrivandet, inte för att de ändrade så värst mycket i texten utan för att de just hjälpte att stötta upp vad jag faktiskt ville få fram.

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter att ha läst din bok?

Mat är kul, folk är kul, städer är kul. Att laga mat är ett kreativt jobb, och kreativa jobb är också jobb.

Har du några nya bokplaner på gång?

Min förläggare Erik vill gärna att jag ska skriva mera, vilket jag nog kommer göra, men jobbar inte aktivt på någon bok för stunden. Jag skulle gärna även skriva för en äldre publik, serieromaner har alltid legat mig varmt om hjärtat.

Mimi Åkesson debuterade 2022 med Här är alla andra på Natur & Kultur

Mimi Åkesson

Susanne Sandström

Vem är Mimi Åkesson?

Jag är en person som länge har använt skrivandet för att tänka (sedan jag var 7–8 år). Det är ett fantastiskt sätt att ”se” sina tankar – och ibland också förstå varifrån de kommer!

Hur är det att debutera?

Overkligt, omvälvande – och väldigt roligt! Bara tanken på att ens ord kan väcka nya tankar hos de som läser är otroligt motiverande.

Hur har vägen fram till första boken varit?

På ett sätt började den för massor av år sedan eftersom jag har skrivit så länge (och funderat på vad det är som gör att vi uppfattar oss själva och det vi har omkring oss på ett visst sätt).

På ett annat, mer konkret plan började den en aprildag 2019. Då befann jag mig plötsligt i en av grupperna som finns i boken, även om jag inte visste det då. Och för första gången ”såg” jag de här människorna som en egen skara. Efter det blev jag nyfiken på om det fanns fler ”osynliga” grupper. Och det fanns det!

Vad har varit det svåraste med att skriva första boken?

Det svåraste har nog varit att vara trogen grundidén även vid redigering – att till exempel inte ändra en enskild formulering för att den isolerat verkar fungera bättre, men inte passar in i helheten.

Vem/vad har inspirerat dig till ditt skrivande? Vilka är drivkrafterna?

Att väcka tankar om sådant jag själv tycker är viktigt, är en stark drivkraft. Till exempel olika sätt att se på omvärlden, att ord påverkar våra tankar – och att det ofta finns någon som känner eller tänker precis som du, även om du inte vet det! Sedan kan själva texten handla om allt från osynliga grupper till barr. Människor som inspirerat mig är min svensklärare från högstadiet som uppmuntrade mig att skriva, min mormor som gläntade på dörren till diktens värld för mig – och alla som experimenterar med ord där ute!

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver/illustrerar och vill ges ut/debutera?

Skriv om sådant som verkligen känns angeläget för dig, sådant du tycker att andra behöver ta del av – inte bara ”skulle tycka vara roligt att läsa”. Då har du antagligen ett ämne som också är relevant för andra.

Sedan kan det första man skriver ofta bestå lika mycket av tankar om texten som faktiska delar av det kommande manuset, så försök att se det för vad det är. När du så småningom fått ner något du tycker speglar ditt språk och innehåll – låt någon annan läsa.

Då blir det ofta tydligt vad som når fram på det sätt du vill och inte.

Ta också många pauser längs vägen – 5 minuter kan göra under för din blick på texten!

När det är dags att skicka in manuset till ett förlag kan det vara bra att kort formulera vad du vill med texten, och eventuellt vilket ”hål” den kan fylla i redan befintlig utgivning inom området.

Kan du berätta lite om din debutbok, bilderboken Här är alla andra?

Här är alla andra är ett myllrande utforskande av vad en grupp kan vara.

Den vill bjuda in läsaren till att själv fundera: Hur delar jag in världen? Vilken grupp (eller vilka grupper) tillhör jag – när? Vilken (vilka) vill jag tillhöra? Kan jag skapa en helt egen?

Rent konkret består boken av ett antal uppslag där olika slags grupperingar ställs mot varandra: alla som är på väg och alla andra. Alla som längtar till helgen och alla som längtar till efter helgen. Alla som har ett syskon och alla som har något annat. Osv.

Hur såg samarbetet med Linda Bondestam ut?

Linda fick först texten och en bunt med osorterade bildförslag. Sedan har hon renodlat, vidareutvecklat och tagit fram en röd tråd bildmässigt. Framför allt har hon gjort massor av sagolika illustrationer!

Med över 100 karaktärer. Är så glad för att hon ville illustrera!

Linda förstod snabbt vad jag ville förmedla med varje uppslag – frågor jag ville väcka hos läsaren. Det var särskilt viktigt för just den här texten eftersom den är så öppen och tolkningsbar.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Johanna Ringertz på Natur & Kultur hjälpte mig att redigera och renodla manuset från början. Hon gav ovärderlig input om alltifrån målgruppstänk till ordval.

Hennes ögon har också varit viktiga i processen med bilderna – orden kan ju tolkas helt olika beroende på vilken bildmässig gestaltning de får!

Överlag känns hela teamet, inklusive redaktör och formgivare – och även den finländska förläggaren – som ett väldigt lyhört och kompetent gäng. En stor trygghet!

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter att ha läst din bok?

Skriv om sådant som verkligen känns angeläget för dig, sådant du tycker att andra behöver ta del av –inte bara ”skulle tycka vara roligt att läsa”. Då har du antagligen ett ämne som också är relevant för andra.

Att det oftast finns en grupp för alla – det gäller bara att hitta den.

Har du några nya bokplaner på gång?

Absolut! Jag jobbar med en slags uppföljare till Här är alla andra, ett manus om ett av våra minsta blad och en bok för våra yngsta.

Ömer Oguz

Jenny Edvardsson

Vem är Ömer Oguz?

Jag har fram tills nyligen arbetat för integrations- och migrationsministern Anders Ygeman. Jag bor på Söder i Stockholm med min fru och två barn, ett tredje på gång.

Jag har alltid skrivit mycket, både i jobbet och privat. På fritiden lagar jag gärna mat och gärna sådant som tar lite längre tid. Och sen läser jag massor.

Hur känns det att debutera?

Det känns overkligt, väldigt roligt och väldigt nervöst. Boken kan ju tas emot hur som helst och när den finns ute har jag inte längre kontroll över den. Det är lite jobbigt.

Hur har vägen fram till första boken varit?

Den första striden växte fram ur en händelse i familjen. Min dotter hade svårt att somna på kvällarna och vi brukade då berätta sagor för varandra. Ur en sådan saga, som vi hittade på, föddes idén till boken.

Ömer Oguz debuterade 2022 med Den första striden på B Wahlströms. Foto © Lina E Adamo

När väl idén fanns där skrev jag den ganska snabbt, ungefär 1,5 månad. Sedan lät jag manus vila ett tag för att därefter kunna läsa och skriva om sådant som jag kände behövde ändras. När jag var nöjd med manuset skickade jag in den till lite olika förlag och B Wahlströms var snabbast på bollen.

Efter första kontakten med dem kändes det helt rätt. Vi skrev kontrakt i början av 2022 och sedan rullade arbetet på fram till september i år då boken gavs ut.

Vad var det svåraste med att skriva boken?

Det svåraste var att sluta skriva och skriva om manus. Jag har svårt att bli riktigt nöjd. Jag fick helt enkelt bestämma för mig själv att nu är jag klar.

Vem har inspirerat dig i ditt skrivande?

Inspiration har jag fått från sagoberättandet med min dotter och från serietidningar. När jag var barn smög jag in på återvinningsstationer och plockade på mig serietidningar som folk slängt. Jag gillar berättelser och min bok kan sägas vara en klassisk berättelse där det onda och det goda möts. X-men möter Mio min Mio, kan man säga.

Inspiration har jag fått från dotter och från serietidningar.

När jag var barn smög jag och plockade på mig serietidningar

Vilka råd skulle du vilja ge blivande författare?

Det viktigaste är nog att skriva hela tiden, varje dag och det även om det inte alltid blir så bra. Man kan alltid gå tillbaka och göra ändringar i efterhand. När man skriver dagligen märker man plötsligt att man har en hel bok.

Vad handlar din bok Den första striden om?

Den första striden handlar om Sienna, en

liten tjej, som blir bortlämnad till ett barnhem och senare till olika fosterfamiljer. Ingen vill ha henne. Hon får en sista chans. Blir hon inte adopterad av den nya familjen kommer hon att bli lämnad på ett hem för ”hopplösa” barn. När hon kommer till den nya familjen märker hon att det är något mystiskt med de tre barn som redan bor där.

De har övernaturliga krafter som tar sig olika uttryck. Sienna upptäcker även att hon har en kraft. Hon kan göra sig osynlig. Hos den nya familjen får Sienna också reda på en del om sin barndom. Hon blev inte bortlämnad av sina föräldrar, som hon trodde, utan de dog i en kärnkraftsolycka. Snart dras hon in i en kamp mot ondskan själv. Den första striden är en bok om gott och ont och om tvivel och utanförskap. Det kommer en del två i maj.

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter läsningen av boken?

från sagoberättandet med min serietidningar.

jag in på återvinningsstationer serietidningar som folk slängt

Jag vill att läsaren får med sig en ordentlig läsupplevelse, att man känner att man inte kan lämna boken utan måste läsa vidare. Jag har arbetat en del med cliffhangers och försökt skapa ett spännande äventyr. Jag vill också att läsaren kan känna att man duger som man är, att det man kan tycka är konstigt med sig själv kan vara en styrka. Har du några nya bokplaner?

Ja, del två kommer i maj och sedan har jag en ny bok på gång som är mer åt fantasyhållet. Den kommer att handla om en ung tjej som bor på ett barnhem. Hon har ett arv som går flera tusen år tillbaka i historien och det blir hennes uppgift att rädda världen.

Foto © Daniela Spiroska

Nora Khalil

Edvardsson

Vem är Nora Khalil?

Jag är en blyg och tillbakadragen tjej som gillar att observera det omkring mig. Jag skriver hellre än pratar.

Hur känns det att debutera?

Lite overkligt. Jag visste inte om jag kunde skriva. Det låter kanske konstigt men jag var osäker på vad som krävdes. På gymnasiet skrev jag poesi. Min poesi innehöll inte så mycket metaforer utan den var mer direkt och samhällskritisk. Kunde det också räknas till poesi? Det påminde inte alls om det jag hade mött i skolan. När jag började skriva Yani skrev jag för hand. Först i efterhand skrev jag texten i ett dokument på datorn.

Jenny

Nora Khalil debuterade 2022 med Yani på Natur & kultur

Hur har vägen fram till första boken varit?

Efter gymnasiet började jag plugga till lärare och när jag var klar med mina studier visste jag inte om jag skulle börja arbeta eller om jag skulle våga testa skrivandet.

Jag sökte till en skrivarkurs i Jakobsberg hösten 2020 och kom in. Jag var den enda från orten. Under skrivarkursen skrev jag hela tiden, varje vecka och det jag skrev gav mina kursare respons på. Jag minns en av övningarna. Vi skulle alla skriva en dialog. Jag utgick från två killar som för första gången skulle fira midsommar. Detta blev sedan en del i min bok Yani. En annan övning handlade om att skriva början, mitten och slutet av en roman. Jag försökte skriva så som jag lärt mig att man skulle skriva. Jag försökte tvätta bort slanguttryck men de kom med ändå. En av mina kursare, en 45-årig vit man, kände sig exkluderad när han läste min text. Han förstod inte alla de uttryck som fanns i den. När det sedan var dags för nästa övning lät jag alla slanguttryck vara med. Det var ju mitt sätt att uttrycka mig. Jag skickade in en av mina övningstexter från skrivarkursen till Tensta konsthalls skrivpris och vann. Natur och kultur tog kontakt med mig i mars 2021 och ville att jag skulle skriva en bok utifrån mitt tävlingsbidrag och det gjorde jag. Hösten 2022 gavs Yani ut.

Vad var det svåraste med att skriva boken? Det var svårt att komma till slutet. Jag hade också många fördomar om hur en roman skulle se ut och vara. Jag behövde hitta mitt uttryck. För mig är karaktärerna viktiga, eller i alla fall viktigare än miljön.

Vem har inspirerat dig i ditt skrivande?

Mitt intresse växte fram i skolan. En av mina svensklärare lyfte fram mitt skrivande och det stärkte mitt självförtroende. Jag har alltid haft svårt att ta plats i sociala sammanhang. Min väg har alltid varit att skriva.

Jag har inte växt upp i en familj där läsande och skrivande varit så stort och därför har inte heller litteratur varit en naturlig del i mitt liv.

Vilka råd vill du ge till blivande debutanter?

1. Skriv som om ingen annan ska läsa.

Det gör att det blir enklare att komma igång. Du kan alltid gå in och ändra i efterhand.

2. Skriv utan att tänka. Det gör inget om det från början saknas en röd tråd.

3. Skriv något som du tror på. Gör du det blir det äkta och då känns det rätt för dig själv. Det är det viktigaste.

Vad handlar din debutbok Yani om?

Yani handlar om tre ungdomar som växer upp på samma gård i orten. De går sista terminen i årskurs 9.

En av ungdomarna, Amir, får ett utvisningsbesked och man få följa ungdomarnas vardag. Ena dagen är det ett krismöte på fritidsgården och andra dagen fixas det med en vegantårta till en lärare som fyller år. Yani är på många sätt min bild av förorten, alltså hur det var för mig på högstadiet. Jag har försökt återberätta delar av min och mina klasskompisars uppväxt.

av mina kursare, en 45-årig exkluderad när han läste

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter att ha läst Yani?

Jag tänker att det beror på vem som läser min bok. Är det ungdomar från förorten vill jag att de ska känna sig sedda och hörda, inkluderade. Är det andra vill jag att de ska få en inblick i förorten och samtidigt en mer nyanserad bild av den. Är det läsning i skolsammanhang hoppas jag att det blir ett skiftat maktperspektiv där eleverna

En

Han förstod inte alla de uttryck

När det sedan var dags för slanguttryck vara med. Det var ju mitt sätt att uttrycka

45-årig vit man, kände sig min text.

uttryck som fanns i den. för nästa övning lät jag alla uttrycka mig.

blir experter och får hjälpa läraren att tolka och förstå ord och begrepp.

Jag hoppas också att boken i skolan öppnar upp för diskussioner om feminism, mellanförskap och utanförskap.

Har du några andra bokplaner på gång?

Jag håller på med en till ungdomsroman och det blir en fortsättning på Yani. I framtiden hoppas jag få skriva mer för tjejer men också för vuxna och yngre barn.

Maja Knochenhauer

Foto © Privat

Vem är Jonas Tjäder ?

Vem är Maja Knochenhauer?

Jonas kommer från Jönköping. Arkitektstudier i Göteborg, Oslo och Delft blev till familjeliv i Stockholm sedan 10 år tillbaka. På vintern åker han längdskidor och om hösten plockar han svamp, två undantag från den maxade skärmtiden. Han delar sin tid mellan arkitektyrket, bilderboksskapandet och framförallt familjen

(Maja och barnen Lotten 8 år, Kalle 5 år). Maja är uppvuxen i en stor bonusfamilj som bott i säkert 8 olika hörn av Stockholm med omnejd. Skrivande och fotografi blev tidigt viktigt, hon dokumenterade vänner, skärgård, segling och scoutliv.

Men lämnade ändå foto- och journaliststudier till förmån för arkitekturen, där hon mötte Jonas på arkitektskolan i Göteborg. Sen är vår tidslinje gemensam här med lilla familjen i Bagarmossen.

Susanne Sandström

Jonas Tjäder Knochenhauer

Hur är det att debutera?

Det är fantastiskt! Vi känner oss otroligt glada och stolta över att ha fått kliva in i en värld som för oss är ganska ny. Men det har också varit en väldigt lång och omvälvande process, förstås. Det kändes som en evighet från det att vi skickade in manuset till förlag och att boken faktiskt kom ut (ca 1,5 år). Det hann byggas upp en väldigt stor förväntan, och även tvivel emellanåt.

Att sen få hålla den riktiga boken i handen, och sedan släppa iväg den för att bli emottagen av läsare runt om i landet har varit en overklig känsla. Till viss del är det fortfarande det. Men det har mest varit lustfyllt och magiskt att få göra allt för första gången.

Första mötet med förlaget, första gången vi såg boken i ett skyltfönster, första scenframträdandet, första gången vi fick en liten recension osv.

Foto © Privat

M. Knochenhauer & J. Tjäder debuterade 2022 med Bokstavshusen på Opal

Hur var vägen fram till första boken?

Vi har länge haft ett intresse för barnlitteratur, såväl text som bild, och hade pratat om olika bokidéer. När vi sen blev föräldrar blev idén om Bokstavshusen mer konkret då vår dotter intresserade sig mycket för bokstäver.

Vi kände ett självförtroende kring idén och började skissa i mycket långsam takt. Från idé till färdig bok tog det ca 7 år.

Under den perioden hade vi först ett och sedan två små barn, och jobbade som arkitekter. Så tid för boken fanns framförallt under kvällar och helger. Eftersom vi inte visste om den någonsin skulle bli utgiven var det också lätt hänt att projektet pausades månadsvis, för att sedan tas upp igen när lusten infann sig. Efter 5 år kände vi att vi måste ta nästa steg och kraftsamlade för att skicka in en ”pitch” till några förlag. Då var egentligen bara sju bokstavshus färdiga, men vi hade tydliga skisser och idéer kring alla hus och historier i boken. Vi skickade in till 5 förlag varav ett inte svarade, två sa ”nej”, ett sa ”kanske” och ett sa ett solklart ”JA!”. När vi väl skrivit kontrakt med Opal gick allt mycket snabbare, vi fick en fantastisk förläggare, hade en deadline med tydliga delmål och fokus på att bli färdiga. Det var till viss del stressigt, men med vetskapen om att vi skulle få debutera var allt slit värt det.

Vad har varit svårast med att skriva/ illustrera första boken?

Vi hade från början en väldigt tydlig bild av hur vi ville att boken skulle bli. I våra yrken som arkitekter har vi vana av att jobba med bild och text och en process där vi prövar oss fram tills det sitter. Vi var kanske naiva men kände en trygghet kring att boken skulle bli bra, vilket gjorde att vi inte upplevde själva skapandet som svårt. Det svåra för oss var däremot att hålla igång processen, eftersom den var så utdragen. Att prioritera projektet på sena kvällar och att orka fortsätta utan att veta om det någonsin skulle bli en publicerad bok. Med det perspektivet var det nog bra att vi fick skriva kontrakt med Opal ganska tidigt i processen, för det är tveksamt om vi hade drivit hela projektet i mål utan att veta att det skulle bli verklighet.

Vem/vad har inspirerat er?

Vilka är drivkrafterna?

Den första och kanske största drivkraften har varit lust. Våra yrken som arkitekter är delvis kreativa men där har vi även ett stort ansvar.

I bokprojekten kan vi låta kreativiteten vara helt luststyrd.

Men förebilder finns givetvis också. Bokstavshusens bilder bygger på att läsaren tittar in i en

bokstav i genomskärning, som om vore den ett dockskåp. Detta kallas inom arkitekturen ”sektion”. Den japanska arkitekturstudion Atelier Bow Wow ritar fantastiska sektionsperspektiv med tunna linjer och oerhörd detaljrikedom.

Inom film älskar vi Wes Andersons sektions-

sekvenser, exempelvis när han zoomar ut och visar hela ubåten i ”Life Aquatic” samtidigt som tittaren får höra bakgrunden till alla karaktärer. När det gäller texterna till just den här boken (det rimmade ordet) har vi inspirerats av vassa och poetiska rimmare såsom Lennart Hellsing, Lena Sjöberg, Tove Jansson.

Vilka råd skulle ni ge till andra som skriver/ illustrerar och vill ges ut/debutera?

Ett råd kan vara att involvera andra i ens egen process. Vi har delat projektet med våra barn, men även med några kollegor, vänner och grannar. Det har dels gett oss input längs vägen och vi har märkt vad som funkar och inte. Sedan har det också gjort att vi hållit i, och inte lagt projektet i byrålådan.

Som debutant har man ju ingen deadline från ett förlag och kan behöva lite yttre stöd/push för att slutföra.

Ett annat tips är att inte skicka in manus för tidigt. Vi har i efterhand känt att vi kanske var naiva som skickade in något så ofärdigt. Nu gick det bra ändå, men i regel är det nog bättre att känna sig helt färdig innan man skickar in.

Kan ni berätta lite om er debutbok, Bokstavshusen?

Ja! Konceptet bygger på en klassisk bokstavsbok, från A till Ö. Men medan många ABC-böcker fokuserar på bokstävers ljud (A - apa, B - björn osv) bygger vi istället en berättelse med fokus kring bokstävernas form, där varje bokstav är ett bokstavsformat hus.

A - Ateljé, B - Bibliotek, C - Cykelverkstad osv. Husen visas i sektion och är befolkade med ett gäng karaktärer. Genom dem löper små historier parallellt mellan sidorna; kronologiskt, sporadiskt, uppenbart, klurigt, diffust. Historierna beskrivs i både bild och vers, med blinkningar till såväl barn som vuxna. Detta genom detaljrikedom, humor, referenser till vår nutid, lekfullhet, tänkvärdhet och småtokighet. Vi har försökt att nå både den högläsande vuxna, den nyfikna sexåringen och storögda treåringen.

Vilken form av stöd/input har ni haft från förlaget?

Då detta är vår debut har vi lärt oss i princip allt praktiskt kring bokutgivning av vårt förlagformat, papperskvaliteter, hur man kan tänka kring omslag, baksidestext, marknadsföring, bokningar till evenemang.

Vad gällde text, bild och grafisk form trodde vi att vi hade stenkoll på det - men självklart fick vi även där värdefull input från vår förläggare, med sitt erfarna öga.

Vi vill förmedla en öppenhet kring vad ett hus kan vara och hur det kan se ut. Dels genom att lekfullt gestalta olika skalor - allt från den gigantiska Operan till den lilla WC:n, och dels genom att låta bokstävernas former skapa spännande rum. Hur kan taket plötsligt bli golv i ett Garage? Hur ser det ut under en Tågstation? Varför välter inte Jaktstugan?

Kanske kan boken så frön till nya tankar och upptäckter i den byggda och levda verklighet som omringar varje barn.

Då detta är vår debut har vi lärt oss i princip allt praktiskt kring bokutgivning av vårt förlagformat, papperskvaliteter, hur man kan tänka kring omslag, baksidestext, marknadsföring, bokningar till evenemang.

Vad vill ni att läsarna ska få med sig efter att ha läst er bok?

När det gäller de mindre läsarna hoppas vi på att kunna väcka en nyfikenhet och glädje kring bokstävernas värld. Att de ska kunna få minnesbilder som kopplas samman till de olika bokstävernas form, på ett lättsamt och roligt sätt. Sen hoppas vi också på fina lässtunder, där barn och vuxen gemensamt kan hjälpas åt att leta efter ett visst djur, klura ut var bovarna gömt stöldgodset eller vem som blev bondens fru. Att boken på så sätt kan ha fått bidra till en trygg och rolig stund. Vi hoppas också att den kan väcka nya tankar kring hus och rum.

Har ni några nya bokplaner på gång?

Ja! Vi har låtit karaktärerna från Bokstavshusen leva vidare i ett nytt bokprojekt som vi kallar Året.

Det blir en myllrande vimmelbok om traditioner, högtider, livets gång och naturens skiftningar, i olika stadsutsnitt som presenteras med en månad per uppslag. Sedan jobbar vi även med översättningar av Bokstavshusen, just nu till spanska. Då många av husen är specifikt kopplade till svenska språket behöver vi göra om stora delar av boken. Exempelvis kommer förskolan att flytta från F till J (Jardin de Infancia) och ge plats åt en fyr (faro), osv.

Cecilia Fransson

Jenny Edvardsson

Vem är Cecilia Fransson?

Till vardags arbetar jag som kommunikatör på Högskolan i Skövde, men intresset för litteratur och skrivande har alltid funnits där.

Jag är litteraturvetare i grunden och har bland annat arbetat med översättning inom EU, copywriting på reklambyrå och som kursansvarig i skapande svenska för dataspelsstudenter.

Hösten 2022 debuterar jag som författare på Bokförlaget Hedvig med Fara i kikaren

Hur känns det att debutera?

Det känns helt fantastiskt. Jag nyper mig fortfarande i armen, men är otroligt glad och tacksam för att jag fick förmånen att debutera –och på mitt drömförlag, dessutom.

Cecilia Fransson debuterade 2022 med Fara i kikaren på Bokförlaget Hedvig

Foto © Tobias Andersson

Hur har vägen fram till första boken varit?

Vägen har framför allt varit väldigt rolig och processen till första boken blev snabb för mig. När jag pluggade litteraturvetenskap i Brighton blev den gotiska litteraturen min favoritgenre.

Därför var det självklart för mig att förlägga min barndeckare till en historisk miljö, och att det skulle finnas rejält ruskiga inslag.

Jag skrev Fara i kikaren under några intensiva veckor i vintras, fick bokavtal i mars, och den 19 september släpptes min debutbok, strax före årets bokmässa i Göteborg.

Vad har varit det svåraste med att skriva första boken?

Det svåraste har nog varit balansen, dels mellan ett lättläst språk och att samtidigt skapa en historisk och mysryslig känsla.

Men även balansen i hur ruskigt man kan skriva för barn egentligen. Det är en frågeställning jag kommit tillbaka till flera gånger under skrivprocessen.

Vem har inspirerat dig i ditt skrivande?

Både arvet efter Astrid Lindgren och de banbrytande deckarförfattarna i slutet av 1800-talet har inspirerat mig mycket.

Det svåraste har nog

lättläst språk och att historisk och mysryslig

Men även balansen i barn egentligen.

En annan inspiration är mitt stora intresse för historia och släktforskning. Namnet på min huvudkaraktär, Alma Frisk, är plockat ur mitt eget släktträd från den senare delen av 1800-talet. När jag såg det namnet föddes idén till Alma i Fara i kikaren.

Vilka råd skulle du vilja ge till andra debutanter?

Mitt främsta råd skulle vara att skriva om något som man verkligen tycker om och brinner för själv.

För du kommer att tillbringa väldigt mycket tid med din text.

Vad handlar Fara i kikaren om?

Fara i kikaren är en lättläst historisk deckare för barn i åldern 9-12 år som utspelar sig i Sverige, hösten 1897.

Huvudpersonen Alma är tolv år, sitter i rullstol, och är dotter till polismästaren i Marberg. En sen kväll hittas en död kropp i stadens bibliotek. Hela Marberg chockas av mordet. Almas pappa får i uppgift att utreda det. Alma och hennes bästa vän Lars, en gatupojke som rör sig som en skugga i staden, bestämmer sig för att göra sin egen utredning. Men de misstänkta är många och kanske är mördaren dem på spåren.

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter att ha läst din bok?

Jag vill främst skapa läslust i mellanåldern med en spännande historia med mycket driv och där mycket står på spel.

Sådana böcker älskade jag att läsa som barn, och det är så jag gärna vill skriva. Min förhoppning är att man ska få blodad tand, bli en bokslukare, och kanske välja en ännu lite svårare bok nästa gång.

Har du några nya bokplaner på gång?

Absolut – och nästa gång blir det faktiskt ännu lite ruskigare!

nog varit balansen, dels mellan ett att samtidigt skapa en mysryslig känsla. hur ruskigt man kan skriva för

Foto © Kajsa Göransson

Gloria Kisekka - Ndawula

Vem är Gloria Kisekka-Ndawula?

Jag är en nybliven 29-åring född i Uppsala, boende i Stockholm. Jag är utbildad musikalartist i grunden men jobbar idag mer brett i kulturbranschen. Förutom författandet så har jag jobbat bland annat som skrivpedagog och bibliotekspedagog. Jag älskar och sysslar med många konstformer, men musiken, sången, teatern och skrivandet ligger mig allra närmast. Hur är det att debutera?

Det är en stor dröm och det kan ibland kännas overkligt att jag är här nu. Jag försöker njuta av att vara debutant, ta vara på stunden och inte stressa.

Hur var vägen fram till första boken?

En rolig och lite konstig väg. Jag skrev Det regnar hjärtan år 2015, när jag var 21 år gammal. Jag visste att den var speciell och skulle bli nåt, men jag hade inte riktigt tid att gå in i hela processen med att färdigställa den och försöka bli utgiven.

Gloria Kisekka - Ndawula debuterade 2022 med Det regnar hjärtan på Rabén & SJögren

Susanne Sandström

Jag hade fullt upp med att jobba i musikaler. Så manuset hamnade i en skrivbordslåda och låg där i fem år. Under 2020 gick jag en skrivkurs och började tänka på det där manuset jag lagt i den där skrivbordslådan. Det var äntligen dags att ta upp den och jobba på den. Efter lite redigering skickade jag in den till Rabén & Sjögren och fick svar efter några månader. Jag hoppade i soffan när mailet kom, jag var så glad!

Vad har varit svårast med att skriva en första bok?

Det regnar hjärtan var rent textmässigt inte så svår att skriva. Den kom till mig i en rusch av inspiration. Jag har andra skrivprojekt som är mycket svårare. Det klurigaste med Det regnar hjärtan var och är väl att lära sig förlagsbranchen, lära sig ett nytt yrke, starta företag – såna saker!

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Jag skrev boken när jag jobbade på förskola. Det har varit en stor inspiration för mig att jobba med barn. Mitt första riktiga jobb var på för skola, och jag jobbade med så kompetenta pedagoger vars syn på barns förmåga verkligen kom att prägla mitt sätt att se på barn och barndomen.

Jag vill ta barn på allvar, och i Det regnar hjärtan har det varit viktigt för mig att barnets blick styr berättelsen.

I boken existerar bara Zalwangos värld, det finns ingen vuxen som kommenterar eller lägger sig i hennes upplevelse.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver och vill ges ut/debutera?

1: Kämpa på, skriv och skriv om, och låt det ta tid, även när det känns hopplöst.

2: Skaffa dig skrivarkompisar där ni läser varandras texter och samtalar om skrivande och läsande.

3: Skaffa en skriv- och läsrutin som håller. Det är bättre att skriva lite i veckan än ingenting.

Kan du berätta lite om din bilderboksdebut Det regnar hjärtan?

Det regnar hjärtan är en poetisk, finstämd berättelse om den allra första kärleken. Förälskelsen som är så intensiv att det känns som att man ska explodera, kärleken som spiller över i alla delar av livet, i miljön omkring en och människorna bredvid en. Zalwango är bokens huvudperson, och hon går omkring med den här stora hemlisen - att hon är kär. Men är kärleken besvarad? Man får helt enkelt läsa för att ta reda på det!

Hur såg samarbetet med illustratören Katarina Strömgård ut?

Katarina tyckte om mitt manus och tackade ja till att illustrera. Jag hade önskat henne som illustratör och blev överlycklig att hon ville samarbeta med mig.

Det svåraste har lättläst språk historisk och

Men även balansen barn egentligen.

Det har varit ett privilegium att få se en så proffsig och erfaren konstnär som Katarina tolka min text. Speciellt det poetiska i texten, att se i hennes illustrationer hur poesin blev visualiserad.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Förlaget har varit så fina, min förläggare svarar på alla mina frågor, och de är många när man är ny i den här branschen! Det var fint att vara med om redaktörsarbetet också, att se hur min text kunde putsas till sin allra bästa form.

Vad vill du att läsarna ska få med sig efter att ha läst din bok?

Jag tänker mycket på förälskelsen som plats att vara på. En inspirerande plats där man känner att man svävar, att allt är möjligt. Att du kan titta upp i himlen och se stjärnorna och känna att de är nära. Jag hoppas att läsaren känner det magiska elementet, och känner att det är fantastiskt att vara kär och att det är något som ska tas på allvar.

Jag tror vuxna kan ha lätt att skoja bort barnets

förälskelse. Vi vuxna tycker kanske det är ”lite gulligt”, men för barnet är det förstås på allvar. Det hoppas jag läsaren kan få känna, att det är viktigt och stort att vara kär.

Har du några nya bokplaner på gång?

Det har jag! Jag skriver för både vuxna och barn, med poesin som grundpelaren i allt skrivande. Just nu innehar jag teaterresidens på Riksteatern och skriver en pjäs. Det är fint att kunna kombinera min erfarenhet och utbildning inom scenkonst med skrivandet.

har nog varit balansen, dels mellan ett och att samtidigt skapa en mysryslig känsla. balansen i hur ruskigt man kan skriva för

Ur: Det regnar hjärtan , Gloria Kisekka-Ndawula & Katarina Strömgård. Rabén Sjögren 2022

Ulrika Gustavsson

Susanne Sandström

Vem är Ulrika Gustafsson?

Jag är en mönsterformgivare och illustratör som går under signaturen Plingsulli.

Jag har tidigare skapat mönster till tapeter och textiler i samarbeten med företag som bland andra Ferm Living och Hemtex. Kanske är det min uppväxt i smålandsskogen som gjort att jag inspireras mycket av naturen. I mina mönster får nämligen ofta växter frodas och ta plats.

Men det kan även vara djur som hittar på olika aktiviteter ibland åker de karusell eller så kan de leka kurragömma i skogen.

Hur är det att debutera?

Det är väldigt roligt och spännande! När boken släpptes var jag tvungen att springa till en bokhandel för att se att den fanns ute i verkligheten.

Ulrika Gustavsson debuterade 2022 med Plåster överallt på Lilla Piratförlaget

Foto © Privat

Hur har vägen fram till första boken varit?

Tidigare har jag haft egna bokprojekt men inget som blivit till en riktig bok. Men jag har tyckt om att hitta på historier och skapa olika figurer. Jag och Klara lärde känna varandra då vi en tid satt i samma ateljé och jobbade. Så kom Klara med idéen om vi skulle göra en bok ihop och det tyckte jag ju lät himla kul såklart!

Vad har varit det svåraste med att göra första boken?

Jag kände att jag inte visste så mycket om hur det lilla barnet skulle kunna uppfatta boken. Att lära sig mer och tänka kring det var intressant. Sen tycker jag det kan vara knepigt att få figuren att kännas som samma figur genom alla sidor i boken.

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Kan du berätta lite om din debutbok, bilderboken Plåster överallt som du har gjort tillsammans med Klara Persson? Hur såg samarbetet ut?

Den handlar om ett lejon som slår sig och plåstrar om sig men då går allt lite överstyr. Klara har skrivit texten och jag har illustrerat. Vi har båda gjort vår egna grej och sedan har vi mötts och gett synpunker på varandras delar men jag känner att jag varit väldigt fri utifrån Klaras texter. Har upptäckt att det är mycket roligare att skapa böcker med andra.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Jag tänker också att det kan ta tid att hitta sitt eget uttryck och vad man vill skriva om. Men jag tycker det är ännu viktigare att ha roligt och göra det som man vill göra och då kanske det inte alltid är det viktigaste att det blir en bok av alla projekt.

När jag läste Klaras text tyckte jag den var väldigt mysig och gullig och den gav mig direkt inspiration till hur bilderna skulle kunna se ut. Sen tycker jag det är viktigt att ha roligt när man jobbar med ett sådant här kreativt projekt för då är det lättare för idéerna flödar.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver/ illustrerar och vill ges ut/debutera?

Jag tycker mycket handlar om att inte ge upp –jag har ju tidigare skickat in många böcker som jag har fått refuserade. Jag tänker också att det kan ta tid att hitta sitt eget uttryck och vad man vill skriva om.

Men jag tycker det är ännu viktigare att ha roligt och göra det som man vill göra och då kanske det inte alltid är det viktigaste att det blir en bok av alla projekt.

Vår förläggare tycker jag har kommit med mycket bra input. Med hans vägledning har jag kunnat förfina mina illustrationer på ett bra sätt. Han förklarade så bra vad han tyckte att boken skulle förmedla för känsla.

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter att ha läst er bok?

Jag hoppas man ska känna att det är en snäll och mysig bok som vill väl. Kanske tycker man figurerna är gulliga och att den är lite spännande och att det är kul med alla plåster som hamnar så knasigt på alla möjliga saker.

Har du några nya bokplaner på gång?

Jag skriver och illustrerar några egna projekt. Men jag hoppas även på något mer samarbete med Klara för det har varit så kul!

Ur: Plåster överallt , Klara Persson & Ulrika Gustafsson. Lilla Piratförlaget 2022

@pappapappadotter

Valencia Johan John

Vem är Pappapappadotter? Vem är Johan och John?

Pappa Pappa Dotter är namnet på kontot vi startade hösten 2019 för att berätta mer om vår familjesituation och för att påvisa att familjer kan se olika ut och att det är okej. Kärleken till barnen är det som ska vara viktigt. Johan kommer från Malmö och har sin bakgrund inom musiken men har i drygt 10 år jobbar med PR och marknadsföring. John är född i Colombia och adopterades till Sveriges som bebis. Han har jobbat med olika saker men landat i marknadsföring och försäljning.

Hur är det att debutera?

Vi är ödmjuka inför att ge ut en bok och processen var ganska lång men lärorik. Det känns smått overkligt att se sin bok ute i handeln men vi är både glada och stolta.

Johan & John Valencia debuterade 2022 med Miriam och den magiska tröjan på OLIKA Förlag

Susanne Sandström

Hur var vägen fram till första boken?

Vi blev kontaktade av illustratören Bettina Johansson som frågade om vi var intresserade av att skriva en bok om vår familj och om hon fick illustrera. Vi svarade ja och satte igång att skriva. När grovmanus var klart skickade vi in till fem förlag och fick napp redan dagen efter. Sen har vi tillsammans jobbat med manuset och i somras blev det klart och gick till tryck.

Vad har varit svårast med att skriva/ illustrera första boken?

Vi har ju bara skrivit den så vi kan inte uttala oss om själva illustrationerna. MEN vi kunde inte vara mer nöjda med slutresultatet. Bettina är helt otrolig!

Vem/vad har inspirerat er? Vilka är drivkrafterna?

Vi ville fortsätta på samma bana som i sociala medier. Att inspirera och ge barn igenkänning i olika familjekonstellationer.

Vilka råd skulle ni ge till andra som skriver/illustrerar och vill ges ut/debutera?

VÅGA! Testa och kasta er ut och tro på er förmåga. Men bolla med folk ni litar på.

Vad vill ni att läsarna ska få med sig efter att ha läst er bok?

Böckerna ska läsas tillsammans med barn och vi vill att läsaren ska kunna använda boken som ett pedagogiskt verktyg för att prata med barn om att OLIKA är bra.

Har ni några nya bokplaner på gång?

I och med att boken bara funnits ute i en dryg månad så är det fortfarande färskt så vi har varit ute och signerat och på Bokmässan för att göra promotion.

Vi får se hur responsen blir men visst hade det varit roligt med en uppföljare.

Böckerna ska läsas tillsammans med barn och vi vill att läsaren ska kunna använda boken som ett pedagogiskt verktyg för att prata med barn om att OLIKA är bra.

Vilken form av stöd/input har ni haft från förlaget?

Under den skapande delen hade vi tät kontakt och bollade fram slutresultatet tillsammans och var alla nöjda när vi gick i mål. De är väldigt erfarna och har varit väldigt värdefulla för oss.

Ur: Miriam och den magiska tröjan , John & Johan Valencia. Olika Förlag 2022

Josefine Engström

Susanne Sandström

Vem är Josefine Engström?

Under hösten har jag debuterat med boken Regnbågsbebisen. Jag är också bildskapare och gör kollage som jag ställer ut när jag kan. Jag har alltid jobbat med illustration och bild, men på många olika sätt, som illustratör, illustratörsagent, lärare på Konstfack och numera som ordförande för den fackliga föreningen Svenska Tecknare.

Hur är det att debutera?

Det är både nervöst och jättekul Det är en härlig känsla att äntligen få se boken som man jobbat så länge på i bokaffärerna och på biblioteken. Jag är väldigt tacksam för den fina respons som boken fått.

Josefine Engström debuterade 2022 med Regnbågsbebisen på Natur & Kultur

Foto © Jenny Gustavsson

Jag ville som jag en stor Och även sig själva normer

Ur: Regnbågsbebisen , Josefine Engström. Natur & Kultur 2022

Hur har vägen fram till första boken varit?

Själva berättelsen kom till mig ganska på direkten, men att hitta bildspråket var en lång, om än rolig, resa. Tack vare min förläggare Johanna Ringertz på Natur & Kultur hittade jag till slut rätt. Jag är glad för att hon trodde på berättelsen redan på ett väldigt skissartat stadium.

ville också slå ett slag för fantasin, jag anser att samtiden skulle behöva dos av.

även heja på barnen i att våga tro på själva och våga gå emot gängse normer och idéer.

Vad har varit det svåraste med att skriva första boken?

Att hitta rätt bildspråk. Vem/vad har inspirerat dig till ditt skrivande? Vilka är drivkrafterna?

Boken är inspirerad av min yngsta dotter som trodde att män med tjocka magar var gravida och att det bara var att beställa en bebis om man ville, även en regnbågsfärgad sådan. Jag ville också slå ett slag för fantasin, som jag anser att samtiden skulle behöva en stor dos av.

Och även heja på barnen i att våga tro på sig själva och våga gå emot gängse normer och idéer.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver/ illustrerar och vill ges ut/debutera?

Känner mig lite för mycket som en novis för att kunna ge några råd, men det skulle väl i så fall vara att tro på sin berättelse och inte försöka passa in.

Kan du berätta lite om din debutbok, bilderboken Regnbågsbebisen (Natur & Kultur)?

Boken handlar om en flicka som får en regnbågsfärgad bebis. Bebisen kan allt som bebisar vanligtvis inte kan, de vuxna ifrågasätter både flickan och bebisen. Bokens egentliga kärna är de vuxnas försök att begränsa barnets fantasi genom normer och ”bättre vetande” och barnets förmåga att stå emot.

Vad vill du att läsaren ska få med sig efter att ha läst din bok?

Att man har rätt till sin syn på världen och att man ska stå på sig.

Har du några nya bokplaner på gång?

Ja, just nu har jag för många idéer så det är svårt att fokusera på en. Men jag hoppas att i alla fall en av dem ska förverkligas till bok.

Foto

Cecilia Alstermark

Susanne Sandström

Vem är Cecilia Alstermark?

Jag är en författare, journalist och skrivpedagog som bor naturnära i Stockholm med min man och dotter. Jag skriver, läser, yogar och badar året runt.

Hur är det att debutera?

Jag har gett ut böcker för vuxna förut men debuterar nu som barnboksförfattare! Det är otroligt spännande, en helt ny värld som öppnar sig.

Hur var vägen fram till första boken? Vägen fram till första boken var ganska lång, den skrev jag på under många år. Sen fick jag väl blodad tand för därefter har jag gett ut en bok varje år.

Cecilia Alstermark debuterade 2022 med Lilla Scilla känguru på Tallbergs förlag

Jag ville också slå ett slag för fantasin, som jag anser samtiden skulle behöva en stor dos av. Och även heja på barnen i att våga tro på sig själva våga gå emot gängse normer och idéer.

Ur: Lilla Scilla, Cecilia Alstermark & Klaudia Drabokowska.Tallbergs Förlag 2022

Vad har varit svårast med att skriva en första bilderbok?

Hur såg samarbetet med illustratören Klaudia Drabikowska ut?

anser att

själva och

Att skriva en bilderbok var förstås något annat än det jag skrivit tidigare. Den ska vara skriven så att barn förstår (3–6 är primär målgrupp) och man måste ha ett bildtänk när man skriver. Men när jag väl hade bestämt ramen för berättelsen så gick den väldigt snabbt att skriva.

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Jag har blivit inspirerad av andra som har skrivit eller illustrerat fina bilderböcker som berör. Bland andra Sanna Tahvanainen som skrivit fina böcker och blivit en vän och lite av en mentor för mig. Drivkraften var att skriva en bok om barn som blir till och föds på ickenormativa sätt: den handlar om föräldrars barnlängtan, IVF och barnet som föds för tidigt.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver och vill ges ut/debutera?

I första stadiet: skriv, skriv och sen redigera flera gånger. Nästa steg: skicka texten till en mentor eller skrivkompis som du litar på eller betala en lektör som kan hjälpa dig att göra ditt manus så bra som möjligt. Man blir lite blind för sin egen text.

Kan du berätta lite om din bilderboksdebut Lilla Scilla känguru?

Det är en självbiografisk berättelse om mig och min familj. Den lilla flickan Scilla berättar hur hennes föräldrar träffades, längtade efter barn, gick igenom IVF och fick föda Scilla alldeles för tidigt.

Klaudia bor och arbetar i Polen men vi hade ett fint samarbete över mejl. Jag skickade mina idéer med hjälp av ord och fotografier till henne (av en händelse liknar personerna i boken mig och min familj!).

Hon frågade mig vilken stil jag gillar och hon ändrade detaljer efter mina önskemål. Bilderna var fantastiska från början men boken beskriver en speciell miljö, såsom neonatal intensivvård, så det var viktigt att bilderna var trovärdiga. Jag kunde till exempel svara: barnet ska vara lite mindre här, barnet måste ha en sådan här andningshjälp och bifogade bilder.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Vi har haft ett fantastiskt samarbete. Tallbergs är det fjärde förlaget jag jobbar med och har varit klart bäst. Engagerade, kunniga och positiva till alla mina idéer. De jobbar också specifikt med frågor som jag själv brinner för, som minoriteter, HBTQ och psykisk ohälsa.

Vad vill du att läsarna ska få med sig efter att ha läst din bok?

Jag vill förmedla hopp till dem som fått en liten prematurbebis i sin familj eller närhet. Jag vill bekräfta de barn som är prematurfödda, så att de får tillgång till sin historia. Och jag vill bidra med kunskap till dem som aldrig mött den här speciella världen. Och en vacker läsupplevelse förstås!

Har du några nya bokplaner på gång?

Jag har jättemånga idéer och flera påbörjade manus, både för barn och vuxna.

Linnea Lundborg

Susanne Sandström

Vem är Linnea Lundborg?

Jag är 32 år och bor i Malmö med fru, bebis och katt. Jag har tidigare jobbat som redaktör och på bibliotek, men just nu skriver jag på heltid.

Hur är det att debutera?

Ärligt talat har jag knappt vågat drömma om att bli författare. Det känns fortfarande helt surrealistiskt när jag ser mina böcker i hyllan. Det är underbart, men också läskigt. Kan jag verkligen skriva, eller var Anno & Issa en lyckosam engångsföreteelse? Tänk om jag aldrig mer får en bra idé?

Hur var vägen fram till första boken? Och kan du berätta lite om din debutbok som ju egentligen var Anno och Issa? Hur såg samarbetet med illustratören Ylva Oknelid ut?

Hösten 2015 började jag och Ylva (Oknelid) arbeta med Anno & Issa. Då kände vi i princip inte varandra, men jag hade läst ett fanzin av Ylva och hade en bokidé som jag visste att jag inte kunde förverkliga utan henne, så jag hörde helt enkelt av mig och frågade om hon ville ses.

Linnea Lundborg debuterade 2022 med Anno & Issa på Alfabeta

Som tur var nappade hon!

Arbetet med manuset har sett olika ut under olika perioder. Ett tag sågs vi varje fredag och skrev tillsammans. Vi har haft span på olika manustävlingar och använt deras deadlines som en sporre för att skriva färdigt utkast. När det kommer till texten så fick jag ovärderlig feedback av författaren Elin Nilsson, precis när jag behövde det som mest.

Och innan dess kom Skjortorna ut - kan du berätta något även om den och samarbetet med den?

Skjortorna började som ett sidoprojekt, något att göra medan Ylva och jag väntade på svar från förlagen om Anno & Issa. Idén kom till mig när jag skrev på ett annat bokprojekt, som jag fortfarande arbetar med. Min pappa Martin tog livet av sig innan jag föddes och genom att intervjua personer som på olika sätt stod honom nära försöker jag ta reda på vem han var och varför han dog. En sak som jag fick reda på var att pappa ofta hade färgglada skjortor på sig. Han och hans kompis Johan brukade till och med tävla om vem som kunde dyka upp till en fest med den mest iögonfallande skjortan!

Johan blev Jo och Martin blev Tin – och tillsammans blev de huvudpersonerna i bilderboken Skjortorna, som gavs ut på Vombat 2021. Det var en magisk känsla att själv kunna ha på mig en av pappas skjortor på releasefesten!

Vad har varit svårast med att skriva Anno & Issa?

Den stora utmaningen har varit att hitta motivationen att fortsätta, trots refuseringar och tvivel. Därför är det verkligen bra att vara två! När man är två blir det mer hybris och mindre självhat, brukar vi säga.

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Jag blev väldigt inspirerad av Ylvas serier. Det var ur den världen som Anno & Issa växte fram. Sedan har jag också velat berätta om en värld där kärleken mellan två tjejer får stå i centrum och vara det som för berättelsen framåt, inte bara är med som en detalj i bakgrunden. Just nu inspireras jag mycket av min bebis och att hitta på sånger och rim tillsammans med honom.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver/illustrerar och vill ges ut/debutera?

Sluta inte kämpa – och be om respons, även om det kan kännas fruktansvärt att få kritik!

Vänta inte heller tills du är helt nöjd med att be om feedback, eller för den delen skicka till förlag. Genom att lämna ifrån sig texten händer något med den, även om man bara får en standardrefusering som svar.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Eftersom vi arbetade med Anno & Issa under så lång tid (och inte skrev den kronologiskt utan pillade lite här och petade lite där) så behövde manuset verkligen granskas utifrån det, så att inte tulpanerna blommade innan snödropparna o.s.v.

Även att ännu tydligare skriva fram karaktärernas olika särdrag var någon som förlaget pushade mig till.

De partierna är nu mina favoritdelar i boken. För att nämna två av tusen saker! Alfabeta har varit klippor.

Vad vill du att läsarna ska få med sig efter att ha läst din bok?

Svår fråga! Jag vill att man ska lägga ifrån sig boken med ett leende på läpparna och en varm känsla i magen.

Har du några nya bokplaner på gång?

Ja! Förutom boken om min pappa, som riktar sig till vuxna, så skriver jag även lättlästa faktaböcker för Nypon förlag. Nästa höst ger jag ut en bok om geniet Hilma af Klint hos dem.

Ur: Skjortorna, Linnea Lundborg & Ylva Oknelid. Vombat Förlag 2021

Foto © Johan Lindvall

Jenny Edvardsson

Sandström

Vem är Jenny Edvardsson?

Jag är lärare och arbetar numera på lärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad, där jag också innehar en doktorandtjänst inom pedagogiskt arbete.

Jag älskar att läsa, skriva och att vara med min familj.

Hur känns det att debutera?

Det är så roligt. Jag har skrivit andra typer av böcker tidigare men Den försvunna staven är min första skönlitterära barnbok. Extra glad är jag för alla de vackra illustrationer som Filippo Vanzo gjort. Jag har under många år följt Filippos arbete och nu kunde jag äntligen få möjlighet att samarbeta med honom.

Jenny Edvardsson debuterade 2022 med Den försvunna staven på Bokförlaget Hedvig

Susanne

Hur har vägen fram till första boken varit?

Den här boken föddes genom en idé av Erika, förläggare på Bokförlaget Hedvig. Jag hade sedan tidigare samarbetat med förlaget genom att skriva lärarhandledningar och nu undrade Erika om inte jag var intresserad av att skriva något skönlitterärt och kanske historiskt. Det räckte för att sätta igång processen. Jag började fundera över innehåll och då jag är lärare i historia (och svenska) sneglade jag mot skolans läroplan. Vad står det om historia för de yngsta (6-9 år)? Skulle jag kunna skriva något som kanske också skulle kunna användas i skolan?

Jag bestämde mig för att skriva om forntiden och någon form av mysterium. Därefter involverade jag hela familjen. Vad skulle boken handla om? Maken och sönerna fick komma med input och snart hade jag en tankekarta med en massa bra idéer. Utifrån denna tankekarta växte sedan Den försvunna staven fram.

Vad var det svåraste med att skriva boken?

Vilka råd vill du ge till blivande debutanter?

– Läs mycket och låt dig inspireras av andras sätt att skriva.

– Skriv mycket och testa att skriva på olika sätt och i olika genrer.

– Samla på idéer, karaktärer och miljöer. Dessa kan bli grogrunden för en bok.

Vad handlar Den försvunna staven om?

– Läs mycket och låt dig inspireras av andras sätt att skriva.

– Skriv mycket och testa att skriva på olika sätt och i olika genrer.

Den försvunna staven har en ramberättelse förlagd till nutid. Här möter läsaren arkeologen Axel och grannpojken Viggo. Axel har plockat hem ett föremål från en utgrävning, en gammal, gammal stav och när Viggo hälsar på hos honom berättar Axel historien om den försvunna staven. Axels berättelse förflyttar läsaren till forntiden, järnåldern, och här möter läsaren barnen Embla och Loke. De får i uppgift att hitta völvans heliga stav. Någon har tagit den. Frågan är vem?

– Samla på idéer, karaktärer och miljöer. Dessa kan bli grogrunden för en bok.

Det svåraste var att hålla sig inom rätt antal tecken. Jag hade fått ett riktvärde som jag behövde förhålla mig till då jag också ville ha med många illustrationer i boken.

Vem har inspirerat dig i ditt skrivande?

Jag har alltid läst massor och jag tror att inspirationen egentligen kommer från alla de böcker som jag genom åren läst. Jag har fått ta del av så många bra berättelser, berättelser skrivna på olika sätt och för olika målgrupper.

Det jag nu försökte göra var att skriva en spännande berättelse för barn med en handling förlagd till en historisk kontext.

Jag ville tvista till det något och lät därför berättelsen ramas in av en ramberättelse förlagd till nutid.

I bokens sista sidor är läsaren tillbaka i nutid. Här blir det en spännande vändning som gör att verklighet och dikt samt nutid och dåtid knyts samman. Mer vill jag inte berätta. Du får helt enkelt läsa min bok!

Vad vill du att läsaren får med sig efter att ha läst Den försvunna staven?

Jag vill att läsaren får med sig en god berättelse men kanske också en del kunskap om och nyfikenhet kring järnåldern. Jag hoppas att läsaren också vill läsa mer om Axel och hans historiska mysterier. Tanken är att det ska komma ett par delar till i serien.

Har du några andra bokplaner på gång?

Ja, jag håller på med andra delen i serien Axels historiska mysterier (Den försvunna staven är del ett) och sedan skriver jag på en bilderbok och också på en bok som riktar sig till lärare.

Ur: Den försvunna staven , J. Edvardsson & Filippo Vanzo. Hedvig Förlag 2022

Annet Schaap

Jenny Edvardsson

Who is Annet Schaap?

I am 57 years old, I live in Utrecht, the Netherlands. I have a Canadian husband Tom and a 13 year old son, Jonas. Most of my life I worked as a children’s book illustrator. I made drawings for over 200 books. But underneath I always wanted to be an author myself, I just never thought I was good enough to do it.

For a long time I practiced and followed courses in writing, but it took me until I was 53 to write my first book. A late bloomer, you can say. That book Lampje has been more successful than I ever dreamed it could be, it won prizes, it got published in over 25 countries, and at the moment it is running as a major television series in the Netherlands.

How did you feel when you made your debut as a children’s book author?

After waiting as long as I did, when the story of Lampje finally came flowing out of me, I felt very happy. Happy that I was able to tell the story just as I saw it happen in my mind, happy to be published, and also very happy with all the positive reactions to the book.

med Lampje/Emilia och pojken från havet 2021 (översättning Per Holmer) på Lindskog förlag

Foto © Privat

Ur: Emilia och pojken från havet , Annet Schaap. Lindskog Förlag 2021

I wanted to write a story that was like the books I had read as a child: gripping, adventurous and a little sad.

When people, children and adults, later told me that their experience of reading Lampje was just that, that was wonderful.

How long time did it take you to write Lampje?

When our son was still small, my family and I traveled for a few years in a camper through the USA and Canada. That was a great experience, but at some point we needed to go back home. On one of our last days I saw a lighthouse on a small peninsula, and with that image the whole story of Lampje came into my head.

I started to write the book when we came home to the Netherlands. It took me 3 years to write it all down.

What was most difficult in writing Lampje?

First to overcome my own insecurities, to dare to write the story as I saw it. And then: the beginning was easy and fluent, the end was very clear at some point, but the whole middle section, where Lampje meets the ‘monster’ of the Black House, that was hard.

For a long time I didn’t know how to write about him, what his voice sounded like. That was the hardest part.

Who has inspired you in your writing?

All the authors I loved to read as a child, from Astrid Lindgren, and Michael Ende to Paul Biegel and Charles Dickens. I devoured all their books, and they became a part of the flow of my writing.

What advice would you like to give to

First: read books, Every story can something, whether or not. And then: In writing about exploring my own feelings I learned the life, thoughts my characters.

other debutants?

First: read books, of course. Every story can teach you something, whether you like it or not. And then: keep a diary. In writing about my own life, exploring my own thoughts and feelings I learned to write about the life, thoughts and feelings of my characters.

What would you say your book Lampje (in Swedish: Emilia och pojken från havet) is about?

Lampje is a brave, motherless girl, who has been taking care of her father most of her life. When an accident happens and she is sent to the Black House, she has to face a new strange place, new strange people and a strange boy who is said to be a monster… The book is about friendship, aloneness and courage, in a world full of mermaids, monsters and pirates.

books, of course. teach you whether you like it then: keep a diary. about my own life, own thoughts and learned to write about thoughts and feelings of

What do you want the reader to bring along after reading your book?

If anything I hope the reader has learned something about not judging other people. Even when they are different or strange, hostile even, everybody has their own story and it is a good thing to really look and listen. And be kind.

Are you writing any new children´s book right now? What is that one about?

After Lampje I started a new ‘Big Book’, but I haven’t finished with that one yet (so I can’t tell much about it).

But last year I did write a ‘smaller’ book, with seven stories that are inspired by seven fairytales. It is called The Girls. Maybe some day it will be published in Sweden too.

Foto © Privat

Fia Lien

Susanne Sandström

Vem är Fia Lien?

Det var en väldigt filosofisk fråga som jag inte anser mig vara kapabel att svara på. Men så länge jag har en fungerande högerhand kan pennan och penseln hjälpa mig att hitta in i olika typer av bildvärldar och jag vet åtminstone att det är en viktig del av att vara mig.

Hur är det att debutera?

Det känns lite som en lek, lika delar overkligt och roligt, drömmigt och knäppt. Hur var vägen fram till första boken?

Den har varit lång och fått anpassa sig efter livet. Manuset låg länge ofärdigt och väntade på förlag. När jag med hjälp av en vän träffade min förläggare Ida på Domeratzky förlag gick det fort att göra färdigt det sista och ro projektet i land. Eller beroende på hur man ser det så började det när jag var fem år och vek A4-papper till häften och tecknade historier som Gogo och monstergrottan och Tanter och diamanter.

Fia Lien debuterade 2022 med Månens syster 2022 på Domeratzky Förlag

Vad har varit svårast med att skriva en första bok?

Att hålla ihop historien och det språkliga flytet. Skrivandet är egentligen mitt andra språk och illustrationen det första.

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Inspirationen är den ström av illustrationer och berättelser jag befunnit mig i sedan barnsben av tex Tove Jansson, Ilon Wikland, Sven Nordqvist, Barbro Lindgren, John Bauer och Elsa Beskow. Och senare serietecknare som Edward Gorey, Cecilia Torudd, Jillian Tamaki, Anneli Furmark. Drivkraften är att lyckas få handen att binda ihop pennstrecken och färgerna med den inre bildvärlden.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver och vill ges ut/debutera?

Jag har nog inga bra råd att ge. Jag är verkligen ingen karriärsmedveten person och har inte så många genomtänkta strategier. Jag debuterar vid 41 års ålder och har varken någon konstnärlig utbildning eller tjänat särskilt mycket pengar på min konst.

Samtidigt har jag velat bli illustratör och tecknare sedan jag var liten. Jag tror att intresset för att uttrycka mig i bild drivit mig.

Kan du berätta lite om din debutbok Månens syster?

Den började med en spontan tuschteckning av två barn vid en månbelyst strand, det var den bilden som satte igång min fantasi.

Min bok är inte särskilt modern i sin form, jag vill snarare att barnen ska få drömma sig bort och vila i en spännande och vacker fantasivärld långt ifrån vardagen.

Jag har också valt att låta barnen Lux och Lune vara okönade så att den som läser själv ska kunna fylla i vem de identifierar sig med eller hur de tolkar barnen.

Kanske kan det också väcka samtal hos yngre och äldre läsare.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Jag har fått mycket bekräftelse från min förläggare som stärkt mig att tro på mitt manus. Den tryggheten gjorde också att jag vågade göra om vissa saker. Ett par uppslag skavde hos mig och jag gjorde om dem från början. Omslaget diskuterade vi tillsammans innan jag gjorde ett

förslag. Ida var i stort sett nöjd med mitt manus, men jag fick en del viktiga synpunkter som gjorde att jag spetsade till vissa bilder och ändrade några delar av texten till det bättre.

Vad vill du att läsarna ska få med sig efter att ha läst din bok?

Jag önskar att barnen, och även deras vuxna, ska få drömma sig bort för en stund. Lämna den

verkliga världen och sugas in i äventyrets och naturens värld. Och förhoppningsvis inspireras till nya lekar och berättelser, precis som bilderböckerna gjorde med mig när jag var barn. Har du några nya bokplaner på gång?

Ja, planer finns det såklart! Men vart det snirkliga livet tar vägen med dom har jag ingen aning om just nu.

Ur: Månens syster, Fia Lien . Domeratszky Förlag 2022

Hannah Arnesen

Susanne Sandström

Vem är Hannah Arnesen?

Jag alltid varit besatt av berättelser och har frilansat som författare och illustratör sedan 2013. Jag älskar att berätta på olika sätt: måla, teckna, skriva böcker, pjäser eller filmer.

Jag tycker också om havet och bergen och att känna mig liten i det stora!

Du har tidigare gjort bilderböcker. Hur är det att debutera med kapitelbok?

Jag tycker om att skriva för olika åldrar, utmaningen att hitta just den åldern i mitt minne. Väcka känslan som fanns i kroppen just då. Tidigare har jag berättat genom bilden och det gör jag även i Det allra viktigaste, men här får bilden målas fram genom orden och inte penseln.

Hur var vägen fram till första kapitelboken?

Jag hade faktiskt aldrig tänkt på att skriva för just målgruppen 9–12.

Foto © Gustav Ågerstrand

Hannah Arnesen debuterade 2022 med Det allra viktigaste 2022 på Bonnier Carlsén

Det började i passagerarsätet i bil på väg genom Sverige då jag såg att Bonnier Carlsen hade en tävling för just den målgruppen. Alltid förväntas en författare jobba gratis, tänkte jag lite småbittert. Men bilvägstimmarna väntade och jag började fundera. OM jag skulle skriva en bok för 9–12, vad skulle den handla om då?

Sommarsverige rullade förbi utanför fönstret och två bästa vänner trädde fram. Vad skulle hända om barn fick vuxna kroppar, vuxen makt? Sen kunder jag inte sluta tänka på Leyla, Soraya och den magiska garderoben.

Vad har varit svårast med att skriva en kapitelbok?

Ju längre formatet är desto svårare är det att ha översikt tycker jag. Med mina bilderböcker är jag van att jobba med korta format, inspirerade av poesins form. Då kan jag högläsa boken för mig själv i ett svep och känna texten. Ett längre format gör det svårare att omfamna helheten.

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Barn är en av de grupper i samhället som vi generaliserar allra mest, vi tänker på barn som en grupp där alla tänker och tycker likadant. Inom barnlitteraturen delas böckerna in i åldrar i stället för genrer och förväntas uppskattas av alla inom den åldersgruppen. Något som skulle vara en orimlig tanke att applicera på vuxenlitteratur.

Synen på barnet, vad det klarar av och hur det bör formas har förändrats enormt under historien.

Jag förundras över hur sällan vi reflekterar över

detta i vårt medvetna samhälle. Den retorik som historiskt använts för att tysta andra marginaliserade grupper används idag ofta på barn utan att någon höjer på ögonbrynen. Exempelvis utsätts Greta Thunberg för exakt samma förminskande kommentarer som en tidigare utsatt kvinnor för.

Jag hoppas att de ska börja fundera ifrågasätts - Som varför barn inte samhället. Jag hoppas också att sig i känslan av att stå på branten längtan som ska få plats i kroppen Att de ska ställa sig frågan om att hålla fast vid, när en förändras

En stark drivkraft jag har i mina böcker och de workshops jag har med barn är att lyssna på dem och höja deras röster. Att belysa att barn är lika stora individer som vuxna och bör tas på lika stort allvar.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver och vill ges ut/debutera?

Angående skrivandet vill jag citera författaren Gro Dahle som varit min skrivlärare i flera år –”Våga gå dit det bränns.”

Att bli utgiven är ju en annan apparat. Mitt bästa tips är att gå till bokhandlarna och titta på det som ges ut just nu, bekanta dig, läs, få koll på vad som finns och vilka förlag som ger ut böckerna du tycker om. Sen tycker jag en kan skicka sitt manus till många förlag. Det räcker med ett ja i ett hav av nej.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

Att skriva böcker är en ensam verksamhet, där blir redaktörer och förläggare livsviktiga för manusets kvalité. De första erfarna ögon som lyfter manuset från den ensamma skrivbordsbubblan till hur det tas emot av läsaren. Jag är tacksam över det samarbete vi har haft, det hade varit en mycket sämre bok utan det.

fundera över saker som sällan inte har en starkare röst i att de ska kunna känna igen branten till tonåren. Om all kroppen just då. vad som är allra viktigast förändras inifrån.

Vad vill du att läsarna ska få med sig efter att ha läst din bok?

Jag hoppas att de ska börja fundera över saker som sällan ifrågasätts - Som varför barn inte har en starkare röst i samhället. Jag hoppas också att de ska kunna känna igen sig i känslan av att stå på branten till tonåren. Om all längtan som ska få plats i kroppen just då. Att de ska ställa sig frågan om vad som är allra viktigast att hålla fast vid, när en förändras inifrån.

Har du några nya bokplaner på gång?

Kan du berätta lite om din debutbok Det allra viktigaste?

Det allra viktigaste är en bok om två bästa vänner som hittar en magisk garderob som förvandlar dem till vuxna. Den handlar om vad som händer när ett barn får vuxen makt. Den handlar också om känslan av att lämna barndomen bakom sig och ta det första steget in i tonåren. Om hur kroppen värker och knoppar brister. Om våren och om känslan av att ha en allra bästa vän.

Parallellt med Det allra viktigaste har jag jobbat på en bok som heter Stjärnstoft – det är en bilderbok för unga och vuxna som handlar om jordens historia, nutid och framtid.

I den utforskar jag hur jag kan översätta vetenskap till poesi, hur klimatkrisens grafer kan blir något som känns i kroppen.

Den innehåller 200 målningar och kommer förhoppningsvis ut nästa år i Italien och Frankrike. Tyvärr har vi inte en lika stark tradition i Sverige av bilderböcker som sträcker sig bortom åldern 3–6 år.

Emelie Nestor

Susanne Sandström

Vem är Emelie Nestor?

Haha, det här är den svåraste frågan jag vet. Hur sammanfattar man sig själv på några rader?

Jag är 37 år, mamma till tre barn och bosatt i Vintrosa utanför Örebro. Jag är född i Sverige men flyttade som femåring till Centralafrikanska Republiken där jag sedan har bott i många år, både som barn och vuxen.

Jag skulle säga att den här uppväxten i flera olika kulturer har präglat mig ganska mycket och har en stor del både i mitt intresse för språk och för människors levnadsvillkor. Nu bor jag sedan ganska många år i Sverige och jobbar som översättare samtidigt som jag försöker få så mycket tid som möjligt att skriva böcker. När jag inte jobbar gillar jag bland annat att sjunga och att hitta på saker med mina barn och min man.

Emelie Nestor debuterade 2022 med Yassi får nya skor 2022 på Kukkuli

Hur är det att debutera?

Det är nästan overkligt att det är på riktigt. Jag har pratat om att jag vill bli författare sedan jag var barn, men nu när jag är det så har jag lite svårt att ens våga använda det ordet som en beskrivning av mig själv. Samtidigt känns det också på något sätt helt naturligt. Jag har varit på väg hit så länge. Nu har jag en bok ute och fler ska det bli.

Hur var vägen fram till första boken?

Det var en lång väg till första boken. Ungefär 10 år tog det från att jag började skriva tills jag hade den tryckta boken i handen. Den började faktiskt som en ganska kort bilderbokstext, som jag skickade in till förlag i ett tidigt skede och (tack och lov) fick refuserad. Sen använde jag den som skrivprov för att komma in på en skrivarkurs, och där blev den grundligt bearbetad och blev en kapitelbok i stället. Efter några till refuseringar nappade Kikkuli och ville ge ut. De var en helt fantastisk känsla!

Eftersom de är ett ganska litet förlag låg deras föreslagna utgivningsdatum nästan två år framåt i tiden. Det blev en lång väntan, men också en rolig tid eftersom jag fick följa processen med illustration och formgivning.

Vad har varit svårast med att skriva en första bok?

Jag vet inte om jag egentligen tycker att det är något specifikt som har varit svårt, men det har tagit tid att lära mig. Dels rent hantverksmässigt: hur skriver man så att det blir intressant och roligt att läsa? Om man läser mitt första utkast till det som nu är min debutbok så är det lätt att se att mitt skrivande har utvecklats otroligt mycket på de här tio åren. En annan del har varit att lära mig hur bok-’branschen fungerar, hur man ska göra för att faktiskt få ut sin bok till en större publik än den egna familjen.

Vem/vad har inspirerat dig? Vilka är drivkrafterna?

Jag har vuxit upp med böcker och sago-

berättande omkring mig. Min mamma brukade hitta på egna godnattsagor på kvällarna, och vi läste massor av böcker. Jag brukar få höra att jag kunde hålla mig vaken hur länge som helst när någon läste för mig vid läggdags. Aldrig att jag skulle ha somnat mitt i en saga!

Så intresset har nog alltid funnits där, och jag blev också väldigt tidigt intresserad av att hitta på och berätta själv.

De historier som gjorde djupast intryck på mig som barn, och som fortfarande berör lite extra, är realistiska berättelser med mycket allvar i botten, till exempel Astrid Lindgrens Sunnanäng eller Maria Gripes Lotten-trilogi. Jag tror att det som tilltalar mig på ett djupare plan är när författare lyckas förmedla stora tankar och känslor i ett format som både barn och vuxna kan ta till sig. Jag tror på den påhittade berättelsen som ett redskap för att förstå oss själva, att sätta ord på sådant som är viktigt och som kanske annars kan vara svårt att prata om. Det låter väldigt stort, men jag hoppas att jag genom mitt skrivande också ska kunna skriva berättelser som kan få bli viktiga för någon annan.

Se till att göra plats för skrivande som funkar för dig. Försök att brödjobb som går att kombinera blir inte en rik författare så fort troligen inte när du gett ut två Och sen: skriv, skriv och skriv

Allt du producerar kommer hjälper dig att bli bättre.

Vilka råd skulle du ge till andra som skriver och vill ges ut/debutera?

Åh, bara skriv och skriv och skriv, skulle jag säga! Eller så här: vill du verkligen skriva böcker och bli utgiven så satsa helhjärtat!

Lär dig hantverket. Fundera på vad just du vill skriva och varför.

Se till att göra plats för skrivande i din vardag, på ett sätt som funkar för dig. Försök att ordna så att du har ett brödjobb som går att kombinera

med skrivande, för du blir inte en rik författare så fort du gett ut en bok (och troligen inte när du gett ut två eller tre eller tio heller). Och sen: skriv, skriv och skriv ännu mer. Allt du producerar kommer inte att bli bra, men allt hjälper dig att bli bättre.

Kan du berätta lite om din debutbok Yassi får nya skor?

Boken handlar om Yassi, en tjej i sexårsåldern, som får ett par nya skor. Familjen har inte jättemycket pengar och därför är ett par skor en rätt stor investering. De andra i familjen vet att Yassi kan vara rätt slarvig, så alla säger åt henne att hon måste vara rädd om skorna, och det lovar hon att hon ska vara. Men så går det som det går, och när hon kommer hem efter att ha varit och lekt med sina kompisar är skorna borta. Boken handlar om när det blir fel fast man inte vill, om att bli missförstådd och om att vilja ställa saker till rätta igen.

skrivande i din vardag, på ett sätt att ordna så att du har ett kombinera med skrivande, för du fort du gett ut en bok (och två eller tre eller tio heller). skriv ännu mer. inte att bli bra, men allt

att se hur Jenny gett liv åt min text. Hon gör sin egen grej och berättar verkligen genom bilderna. Det är inte bara illustrationer av det som redan finns i texten, bilderna gör att berättelsen växer ännu mer. Jag tycker också att vi har haft en bra dialog. Det har blivit lite små justeringar i både text och bilder så att allt ska stämma och kännas rätt för båda.

Vilken form av stöd/input har du haft från förlaget?

De har hjälpt till med hela processen och allt som krävs för att göra en bok av ett manus. Jag tror absolut att egenutgivning kan vara ett bra alternativ för många, men jag är väldigt glad att ha fått möjligheten att ha ett förlag i ryggen som har all kunskap om bokbranschen som jag själv saknar.

Vad vill du att läsarna ska få med sig efter att ha läst din bok?

Det finns två svar på den frågan. Det ena är att läsupplevelsen är bra nog. Om läsarna stänger boken med känslan att de har läst (eller lyssnat på) en bra berättelse så är jag jätteglad. Samtidigt finns det så klart mer som jag vill förmedla. En sak jag verkligen försökt förmedla är att människor har ungefär samma sorts tankar och känslor var de än bor i världen. Min bok utspelar sig i Centralafrika, men jag har försökt att skriva så att inte Afrika ska kännas så långt bort. Jag hoppas att barn som läser om Yassi ska kunna känna igen sig i henne även om deras vardag kanske är ganska annorlunda än hennes.

Hur såg samarbetet med illustratören Jenny Sjödin ut?

Det var förlaget som föreslog Jenny som illustratör. Jag kände faktiskt inte till henne sedan tidigare, men tittade lite på vad hon hade gjort och gillade hennes stil. Särskilt glad blev jag när jag såg att hon hade illustrerat en bok som UNHCR hade gjort, med bilder som såg väldigt mycket ut som Afrika. Då kände jag att detta kan bli väldigt bra, eftersom min bok utspelar sig i Centralafrika. Och det blev det också! Det har varit superroligt

Har du några nya bokplaner på gång?

När jag skriver detta finns det redan en till bok om Yassi som håller på att tryckas och som kommer att komma ut alldeles snart. Sen finns det en trea på gång, men den finns ännu bara i mitt huvud och lite i min dator. Efter det är jag nog färdig med Yassi, åtminstone för ett tag. Det finns så mycket annat som jag också vill skriva, och just nu särskilt en bok med lite lokalanknytning som jag går och fantiserar om när jag går på promenad i skogen i närheten av mitt hus.

Illustratörer

Illustratörer

Maria Sann Meng Yan Clotilde Perrin

Maria Sann

Susanne Sandström

Vem är Maria Sann?

Jag är en illustratör och bildberättare.

Hur kom du in på illustration? Att göra bilderböcker?

Jag berättade för alla jag känner att jag vill jobba som illustratör och visade mina bilder för alla som verkade ens lite intresserade.

Till slut frågade min granne som just då jobbade med en kapitelbok om jag ville illustrera hennes bok. Jag ville det och hennes förlagsredaktör tyckte om mina bilder också.

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Jag brukar skissa på papper men arbetar med bilderna på min ipad och i Photoshop.

Personligt projekt: Sorg, Maria Sann

Hela höghuset måste ha vaknat. Men jag for rakt in i skogen. Det var som om mina ben hade suttit på en annan kropp. Det var mörkt, grenar slog mig i ansiktet, men jag kände det inte ens, för jag kunde bara känna en enda sak: Mamma vill inte ha mig för att jag är så hemsk. Min egen mamma vill inte ha mig.

Ur: Hundra dagar hemma, Matilda Gyllenberg & Maria Sann. Förlaget M 2022

Ur: Hundra dagar hemma, Matilda Gyllenberg & Maria Sann. Förlaget M 2022

Var hämtar du inspiration till ditt arbete? Vad påverkas du av?

Jag lyssnar på musik, går på promenader i nya områden, både i den egna staden och på resor. Jag besöker muséer för att inspireras av andra konstnärer och lyssnar på olika podcasts av alla de slag.

Vilka utmaningar möter du? (i förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet...)

Särskilt som ny illustratör kan man inte räkna med att få en ordentlig ersättning för sitt arbete. Det är jobbigt. Ofta förväntas man ställa upp med workshops och annat skoj helt gratis. Det anser många illustratörer vara jobbigt.

Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning/högläsning? Varför har de stannat kvar tror du?

Momo eller kampen om tiden [Michael Ende]. Den påminner mig om att stanna upp och ta mig min tid.

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) –hur skulle det se ut?

Drömjobbet som illustratör är att få jobba med många spännande projekt och olika utmaningar i det långa loppet. Jag ser på själva jobbet som illustratör som ett drömjobb.

Läser du recensioner/kritik av dina böcker? Hur förhåller du dig till recensenternas/ kritikernas läsningar?

Jag tycker det är en del av mitt jobb att vara intresserad av hur andra uppfattar mina bilder. De bästa kritikerna läser in bilderna och kommenterar innehållet, inte bara hur bilden tekniskt är utförd.

– Ta det försiktigt! säger pappa i trappan. Akta din arm så du inte skadar den igen.

– Förlåt, viskar jag. Skelettet svarar inte.

Ur: Skelettet, Malin Klingenberg & Maria Sann. Schildts & Söderströms 2022

Jag är nyfiken på hur samarbetet med Maria Klingenberg ser ut– kan du berätta något om det?

Malin är en skarp och proffsig skribent, hon är lätt att komma överens med hon tar inte illa upp

om man vill ändra i texten och hon har dessutom ett utomordentligt sinne för bildspråk. Våra två samarbeten har varit mycket givande och kul. Hennes sinne för humor är alldeles underbart, det ser man ju i texten, men också till vardags.

Ur: Främlingarna , Malin Klingenberg & Maria Sann. Schildts & Söderströms 2021

Innan jag somnar funderar jag på främlingarna.

Kommer jag också att få träffa dem?

Pappa har sagt att jag inte får prata med främlingar.

Fast Linneas främlingar räknas kanske inte.

Vad arbetar du på just nu - är du redan i gång med något?

Just nu arbetar jag med mitt personliga förflutna som en finlandssvensk född i Sovjetunionen (född i Moskva år 1982, flyttade till

Finland 1993). Det skall bli en s.k. tyst bok och en utställning om mina minnen och upplevelser.

Ur: Water Journey, short comics, Meng Yan.

Meng Yan

Susanne Sandström

Who is Meng Yan?

Hi, I’m a freelance illustrator as well as a children picturebook author.

I grew up in Hangzhou, China. I studied visual communication design on China Academy of Art. After graduating from my BA I worked for two years as a visual designer and Motion Graphic animation illustrator.

Then I graduated from MA Children’s Book Illustration, Cambridge School of Art in 2021.

How did it all began…how and why did you start making art/illustrations?

When I was still studying graphic design as an undergraduate, I already found myself interested in vector graphics and illustration, so in my

third and fourth year of BA studies I tried to do some part-time projects of drawing animation sub-screens, and after graduating I worked as a sub-camera designer for motion graphic animation. During this process, I became more and more interested in hand-drawn illustrations and found them to be very warm and emotional, so I gradually started to experiment with handdrawn illustrations.

I was also interested in the continuous narrative style of animation, which opens up a lot of different possibilities for narrative, and as picture books contain both illustration and continuous narrative, I decided to study picture books as my MA.

I started illustrating because I wanted to use a visual diary way to record the little things that happened in my life or the little things that I had overlooked, and it made me feel happy and joyful to record these things.

Moreover, every time I look at my illustrations, I feel like I know and understand myself a little bit more, as if I am constantly exploring my own process.

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process / which do you use most often (and why)?

In the case of picture book projects, as soon as I have received the text and requirements with the editor, I generally sketch each page according to my first instincts to give myself an overall idea and impression of the book. This is because there are many times when unexpected ideas pop up while I’ m doing something unrelated to drawing (strangely, I often get good ideas while I’ m in the shower).

Then I look up information about picture books and go back through my daily collection of great illustrations and picture books to see if I can come up with some new inspiration. Then it’s a matter of exploring the composition, expression, rhythm, etc., page by page.

I usually spend a lot of time in the storyboard stage because I’ll keep obsessing until I get that great idea, which can be a long and sometimes anxious process, but when that great idea comes along, I think it’s all worth it.

In terms of everyday doodling, I often draw something in my sketchbook I’m interested in, and I often add my own imagination to the picture to try and make it into something interesting and new! Also exploring the use of different materials in the process.

Ur: Water Journey, short comics, Meng Yan.

© Meng Yan sketches

Pencils and coloured pencils are very important tools for me in this process as they allow me to draw my ideas quickly and to start immediately. I also like the texture of the pencils and the colours of the different coloured pencils. Sometimes I see coloured pencils sitting on my desk and I think they have beautiful colours and I can’t help but pick them up and start to draw.

Where do you get your inspiration, or input, from?

Often from animation, film and photography. Also from art works and picture books.

Challenges? On an individual and Market level - Which are they?

Personally, at the moment I am not able to maintain a very personal illustration style with my own visual language as I will present illustrations differently depending on how I feel and what kind of tools I draw with at different times, which has its advantages and disadvantages. Although I love and enjoy exploring different styles and illustrations, sometimes when working on a picture book project I may not be able to work on two projects with different styles at the same time as it can still have an impact.

In terms of market level, because I am currently living in China, our illustration agency industry is not as developed and complete as that in the Europe and the US, so basically most of the time freelance illustrators need to run their own business, upload their own work on the platform to increase exposure, so that the publisher’s editor or the company can see you, in order to get some opportunities for cooperation, which can be more difficult for new illustrators.

At the same time, it requires illustrators to have good social skills. Although this process can be a good way to develop your social skills, it also takes up some of your creative time and energy.

Which books from childhood do you remember?

Why do you think these specific books remain?

I wasn’t exposed to many picture books as a child and the ones I can still remember are Aesop’s Fables and One Thousand and One Nights.

I think these stories gave us the possibility of a different world as children, and listening to them every day at bedtime, as if we were on an adventure with our parents, would be intriguing and interesting.

Do you have a favourite illustrator/artist?

My favourite illustrator is Anthony Browne (my favourite character is Willy, he is fragile but tough, I empathise with him, feel small and vulnerable but gain a lot of strength from him; I am obsessed with Anthony Browne’s surreal expressions).

My favourite artist is Félix Vallotton (I am often fascinated by his expressions of the sunset and the wind).

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

The best thing about being an illustrator is that I am doing what I love. Whenever I have drawn an image that I am satisfied with, I go to bed with a sense of contentment, which gives me a great sense of satisfaction and happiness. The characters and images in my sketchbook seem to be a part of me, I didn’t know them before until I drew them and through them I seem to know myself a little better, it’s a constant process of exploring myself and the world and I don’t think I’ll ever get bored of it.

There is actually no worst thing about being an illustrator. Because there are always things that are beyond control and can only be approached with a normal mind and a positive attitude. For example, there are some times when I can’t draw well for no reason and I get anxious, so I have to do something else to lighten my mood and then get back to creating; another situation is that because I sit a lot when I draw, this puts a

certain amount of pressure on my back and spine. So I need to exercise a lot (although I’m often relaxed about doing it).

Dream assignment – what would it look like?

That must be when I can publish my own picture books as both a text writer and an illustrator! And also hopefully the kids will like it!

Can you also tell us something about your picture books?

So far I have published two picture books with the Chinese publisher LE LE QU, both of which are three-dimensional picture books related to Chinese traditional festivals, one is Chinese New Year! (2021) and the other is Mid-Autumn Festival (2022). These two picture books introduce the origins, customs and cultural information of the traditional Chinese festivals: the Chinese New Year and the Mid-Autumn Festival. Through these books it is hoped that children will learn about and pass on the cultural characteristics of traditional festivals and also feel the warmth from them.

What would you say is characteristic of modern (Chinese) children’s literature/ picture books?

When I saw this question, I didn’t know how to answer it in a more accurate and clear way, so I interviewed my friends (Thea Lu and Choco Zhou), who are also illustrators and writers of picture books, and she felt that modern Chinese children’s original picture books still rely on textual interpretation, and many of them have grown out of children’s literature, with relatively few works that actually use pictorial narratives to illustrate. We all agree with her view.

At the moment, picture books in China are probably less prone to use the space between pictures and text, and certainly the acceptance of wordless books is still not as widespread, and some parents may have some difficulty explaining wordless books, but this is fully understandable as picture books have not been popular in China for a long time compared to how it is in Europe, but things are getting better. Parents are taking picture books more and more seriously.

What message would you like to forward to the child reader?

Learn more about the world and pay attention to the little details around you as well. I hope the kids can find something they really like to do and stick to it, that would be a super cool thing!

What are you currently working on?

I am currently working on a storyboard for a poetry picture book, which I will be expected to finish by the end of February next year, so hopefully this picture book will see you next year~

Ur: Mid-Autumn Festival, Meng Yan. Lele Qu 2022

Ur: Happy Chinese New Year, Meng Yan. Lele Qu 2021

Clotilde Perrin, private photo

Clotilde Perrin

Vem är Clotilde Perrin?

Min resa med bilder började i Vogeserna, där jag föddes. Min far tillverkade omslagspapper, min mamma tecknade. Och i detta bergmassiv kan man stöta på vilda djur som imaginära varelser. Vogesernas mörka granskogar har inspirerat mig många gånger. Jag läste också många sagor och berättelser, vissa skrämde mig, andra gav mig tillförsikt.

Så började min resa med berättelser och en önskan att dela med mig av dem. ” Only the union of the dream and the reality can create a full and whole human life ” Svankemajer. Jag bodde på en gammal tågstation långt bort ifrån allt. Naturen och skogen fanns strax utanför dörren . Jag var ensam och tillbringade min tid på grässlänterna, klättrade i träd, letade efter små djur. Och jag berättade en massa historier för mig själv...och ännu idag, när jag är på landet, samlar jag frön, träbitar, löv och fantiserar ihop små karaktärer.

Ja, jag älskade redan då böcker! Och speciellt de som hade bilder! Jag har underbara minnen av att läsa Arnold Lobels Porculus (Lilla grisen), John S. Goodalls Jacko, Roald Dahls Charlie and the Chocolate Factory och Michael Endes The Neverending Story. Jag var livrädd för Étienne Delesserts monster och Hieronymus Boschs målningar.

Étienne Delesserts böcker skrämde mig en hel del men jag var också fascinerad av dem. Jag var rädd för hans droppande monster, de oroade mig. Men jag läste hans böcker om och om igen för att stilla min rädsla, min rädsla för bilderna, och för att förstå.

Jag sökte efter mening; ju konstigare de var, desto mer uppehöll jag mig vid dem, jag kände mig faktiskt lite som en detektiv, och det var stimulerande.

Jag är övertygad om att barn är mottagliga för fler slags böcker än vad vuxna föreställer sig.

Susanne Sandström, översatt från franska

Hur började allt? Hur och varför började du göra konst/illustrationer?

Utan tvivel var det kärleken till bilden och berättelsen eftersom vi väl, när vi pratar om illustration, pratar om bild som är avsedd att publiceras. Jag tänkte redan tidigt på att jag skulle göra berättande bilder som skulle finnas i en bok. Det var alltså illustration som kom först och som sedan fick mig att tänka på text och så på bok.

Eftersom det på en och samma gång var berättelsen, litteraturen och den kombinerade bilden som väckte mitt intresse, gick jag med i

HEAR [Haute école des arts du Rhin är en fransk konst- och musikskola] i Strasbourg.

Jag blev också tidigt intresserad av böcker som materiellt objekt.

I min design integrerar jag alla bokens dimensioner: känslan, papperet, formatet, dess tillverkning, dess djup...

Efter boken Le colis rouge, som gavs ut på förlaget Rue du monde 2007, hade jag fler uppslag på böcker jag ville göra. Le colis rouge har en stor plats i mitt liv, eftersom den gav mig självförtroende och lust att presentera andra bokprojekt för förlag.

Det är nu 15 år sedan den boken gavs ut och jag

Clotilde Perrin, private photo

tänker att det var med den allt började – där och då blev jag författare/illustratör. Jag tycker om att tänka på att boken är ett objekt bland andra.

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut? Vilka tekniker och verktyg är viktiga för processen/ vilka använder du oftast (och varför)?

Var får du din inspiration, eller input, ifrån?

Innan jag börjar arbeta med en bok frågar jag mig själv: vad för slags ny bok skulle jag kunna göra, en bok som ännu inte finns? Varje bok har

ett förlopp, en tillkomsthistoria. När det till exempel gäller bilderboken Tout autour de moi så var det min då ettåriga dotter som inspirerade mig.

Hon var ju liten och tittade på böckerna upp och ner och i stället för att instruera henne hur man läser en bok tittade jag på henne och tänkte att vi kan ju utforska detta objekt. Tillsammans. Så jag föreställde mig en bok med stora sidor med bilder som du kan titta på rättvända, upp och ner, från alla håll.

Samtidigt är Tout autour de moi en bilderbok som följer en hel dag från soluppgång till solnedgång.

Ur: À l’intérieur des méchants , Clotilde Perrin. Seuil Jeunesse 2016

Ur: Le colis rouge, Clotilde Perrin. Rue du Monde 2007

Jag gillar verkligen när mina läsare blir delaktiga att berätta utifrån mina bilder. Med bilderboken Au même instant sur la terre utgick jag från en idé som jag hade haft med mig ganska länge: att berätta om saker som händer samtidigt. Sedan kom idén att åka jorden runt genom att göra en bok som vecklar ut sig som ett dragspel [sk Leporello]. När boken är utfälld kan man förena början med slutet... på samma sätt som jorden är rund. Det är en föremålsbok som kan läsas, men som också kan placeras på marken och formas som en cirkel och då befinner man sig i världens centrum och kan resa runt... Det var väldigt spännande att välja ut de länder jag ville visa fram. Jag föreställde mig att det var månaden mars. Au même instant sur la terre är inte en didaktisk bok, här finns flera poetiska, kulturella detaljer, små glimtande referenser som läsaren måste hitta.

Ibland börjar jag med själva formatet. När det gäller Vite vite vite ville jag verkligen göra en lång bok. Det här formatet inbjuder till att skriva en enda mening som löper genom hela boken, som inte slutar. Eftersom jag är en mamma som alltid har bråttom ville jag att boken skulle handla om våra liv som levs i stress och högt tempo och få läsaren att stanna upp, ta god tid på sig. Jag har också utformat boken så att läsaren blir engagerad i sin högläsning: högläsaren manas att läsa som om den rusar fram i början och det är en riktig utmaning! Jag hoppas alltid att läsaren ska ha kul under läsningen av mina böcker. Med À l’intérieur des méchants utgick jag från nyfikenhet. Vore det inte intressant att träda in i en karaktär för att ta reda på vem den verkligen är? När jag letade efter en välkänd karaktär kom jag att tänka på vargen i sagan, och så hamnade vargen på soffan: jag fungerar lite som en psykolog. Jag har studerat sagans olika skurkar i alla deras former, deras olika patologier, deras olika egenskaper, deras neuroser... Efter skurkarna var jag tvungen att titta på de goda och snälla karaktärerna.

Arbetet med luckor i dessa böcker var väldigt roligt, och jag överraskade mig själv genom att göra modellerna, jag fick s.as. snilleblixtar

Ur: À l’intérieur des méchants, Clotilde Perrin. Seuil Jeunesse 2016

Jag följde upp med A l’intérieur i vilken jag behandlade känslor människor! David Sander, professor och chef för CISA vid universitetet agerade rådgivare åt mig och förlitligheten i min text. Med La maison de Mme M var som väckte mitt intresse. När behöver man inte veta vem fru Genom att hälsa på i hennes hennes rum kan man upptäcka När vi pratar om döden talar om livet. Min förhoppning är en kan vara ett första förlösande återinföra ett uns av döden i inte om sorg efter död, bara vi dessutom kan skratta åt den märkt!

I Dans sa valise ville jag berätta mina nu välbekanta luckor. Jag att klippa pappersbitar, limma, papperskorgen, rita, klippa igen, börja om från början... tills resultat jag ville. Det är faktiskt genom utformandet av modellen, som mer till. Ibland gör jag en sida, sidan, och frågar mig vad jag Jag låter mig styras av min nyfikenhet, glädje, mina frågor... Jag arbetade med texten så att den blev kul att det hela blev som ett skådespel.

Utmaningar?

På individ- och marknadsnivå de?

Mina enda mål är att vara tydlig, busig, och att boken kan förmedla själv hade velat veta som barn. Innan jag påbörjar arbetet med jag sätta mig in i läsarens perspektiv ställa mig vad den läser, vad Jag visualiserar boken som ett händer. En bok lever, dess sidor dess papper ger den karaktär... känslor jag själv skulle vilja Och jag hoppas att den lilla läsaren sig övermannad av böckerna format.

Ur: À l’intérieur de mes émotions, Clotilde Perrin. Seuil Jeunesse 2018

l’intérieur de mes émotions känslor som vore de professor i psykologi universitetet i Genève, och kontrollerade till-

var det temat döden När man börjar läsa fru M. är. hus, gå igenom alla upptäcka vem hon är. talar vi samtidigt också är att den här bokförlösande steg mot att i vår värld. Jag pratar om döden. Och om den – det vore utberätta en historia med Jag började med limma, tejpa, slänga i igen, limma igen och resultat blev så som genom själva processen, som historien komsida, öppnar på bakjag skulle vilja se där. nyfikenhet, min arbetade även en hel del kul att läsa högt, så skådespel.

marknadsnivå - Vilka är tydlig, rolig, finurlig, förmedla något som jag barn. med en bok försöker perspektiv och föreden betraktar. ett föremål i mina sidor rör sig, fladdrar, karaktär... Jag undrar vilka uppleva. läsaren inte känner böckerna i dessa stora

Ur: La Maison de madame M., Clotilde Perrin. Seuil Jeunesse 2019

Ur: Dans sa valise, Clotilde Perrin. Seuil Jeunesse 2020

Luckorna i papper måste vara väl tilltagna, men jag sparar ut några mindre, förtroliga (olika saker i karaktärernas fickor, fönster små som små hemligheter.) Det ska upplevas som om jag drar ifrån en teaterridå för läsaren i samma ögonblick hen öppnar boken och hen fångas av det som händer inuti detta bokföremål.

Det ska upplevas som om jag säger till dem: ”Kom med mig”, jag känner mig som en magiker. Flera läsare har frågat mig om det är svårt... Bara för att något är svårt betyder det inte att man inte ska våga. Du måste skita ner händerna så att säga! Och det är det jag tycker bäst om med det här jobbet: att söka och söka igen, som en upptäcktsresande.

Den sista utmaningen kommer när jag presenterar min modell för min redaktör. Vi går tillsammans igenom vad som går att förverkliga i mitt bokprojekt och till vilket pris. Där och då måste jag göra vissa val, ge upp vissa snilleblixtar.

Jag ges ibland också möjlighet att möta barn. Jag ger gärna workshops och förmedlar min smak för böcker. När jag visar på alla de möjligheter som papper kan erbjuda, får barn runda ögon, de inser förvånat att de på samma sätt kan skapa, att det är som en kurragömmalek. De tillägnar sig tekniken och är glada över att själva kunna skapa. De säger ofta ”du som är så bra på att rita”, men jag vill ge det ”fina tecknandet” mindre utrymme och säger åt dem att ”ha kul, berätta historier för dig själv genom att rita”. Berättelser är så viktiga i våra liv. De formar oss och desto mer så när vi är barn. Förlagen som ger ut barnböcker, möjliggör något som verkligen är fantastiskt – att man kan skapa otroliga böcker som blir tillgängliga för alla.

Har du någon favoritillustratör/konstnär?

Edward Gorey: Han är en mästare för mig, jag känner mig besläktad med hans fina linjeteckning, hans besynnerliga atmosfär, hans noggrannhet, med hans grymma och eländiga värld. Inte riktigt ett barn, inte riktigt en vuxen, han är både och.

Ur: Ha !: Un cache-cache monstrueux , Clotilde Perrin. Seuil Jeunesse 2021

Det finns ett ställe i USA som jag drömmer om att besöka, det är Elephant House på Cape Cod [Edward Goreys bostad, nu museum]. Kanske blir det snart, vem vet! Säger även Maurice Sendak, Roland Topor och Janosh.

Kan du också berätta något om din senaste bilderbok Gotcha! ?

Om Gotcha! : Jag har läst och jag läser fortfarande sagor, jag tycker om att läsa originaltexterna som ibland är betydligt längre än vad man tror. De här berättelserna från sagans värld är fyllda med stark symbolik som kan tolkas av vuxna om de så önskar. Enligt min mening är de här texterna viktiga och fungerar strukturerande även i vår värld idag. De har förmågan att ta upp och behandla saker som sannerligen inte är lätta här i livet, men att de gör det på ett symboliskt sätt. De varskor och kan också ge oss svar. Det är därför jag ofta uppmärksammar sagorna i mina böcker. Dessutom, eftersom berättelserna praktiskt taget är kända av var och en, tillåter jag mig att ha kul med dem. När jag väljer de tre små grisarnas hus, det av tegelsten förstås, vet vi att det är det mest stabila och att det, i vanliga fall, ger skydd! Berättelserna blir på så sätt en utgångspunkt för mig att kunna berätta om andra saker.

Dagens barn lever i en ångestframkallande värld: Covid, krig, terroristdåd, klimatförändringar, miljöpåverkan... Det är inte genom att förtiga det hemska som sker som vi beskyddar barnen. Man måste möta sin rädsla och jag tror att det är genom att ge barnen största möjliga förtroende som de kommer att kunna möta rädslorna. Det är alltså av största vikt att vara vaken, alert för att bekämpa demonerna. Och att läsa hemska berättelser ger dig verktyg, en första strategi att hantera rädsla. Somliga föräldrar tenderar att inte läsa sagor, förmodligen för att de upplevs som alltför skrämmande. Men det är de, de vuxna, som har problem med rädsla, inte deras barn. När jag var liten gjorde som sagt vissa bilder av monster, ritade av Étienne Delessert , mig fundersam. Jag blev illa till mods av dem, men jag återvände till dem hela tiden: Jag försökte ensam bemästra dem, genom att säga högt: jag är starkare än dem!

Barn har en stor aptit på monster och allt annat som rumsterar om i deras ångest. Etymologiskt kommer ordet ”monster” från latinska ”monere”: att varna, att varsko. Det säger en hel del. De tre små grisarnas hus, det byggt i tegelsten, är en utmärkt plats att ta skydd i. Omöjligt att förstöra. Häxans hus i Hans och Greta är mindre skyddande, men eftersom häxan hamnar i ugnen, finns inget att oroa sig för. Tvärtom säger barnen att ”vi klarar oss även utan föräldrar.”

Jag känner inte många barn som inte skulle vilja ha ett pepparkakshus, fullt med sötsaker. Och som ett sista gömställe för barnen är slottet, en vacker symbol för en ogenomtränglig och solid plats.

Så jag gillar att blanda rädsla med humor. Jag kan vara ganska ”skräpig” när jag vänder mig till de små, jag vill skrämma upp dem lite. Självklart kan vi inte hålla fast barnen i skräck, humor är befriande, en väg ut. Mina monster är därför alla lite enfaldiga, dumma och okonstlade. Jag tänker på min lilla läsare och jag säger till hen: ”Du, du är mycket smartare än dem, skratta åt den otäcka busen som gör dig rädd. Se den pruttar, titta på dens tänder, den behöver tandställning!

I husen: det var en dröm när jag var barn, att kunna besöka sagans olika platser, och föreställa mig vad jag skulle kunna göra där. Jag hoppas att barnen som bläddrar i min bok ska få samma känsla.

Och det jag önskar mer och mer nu är att berätta en historia samtidigt som jag använder luckor på ett intelligent sätt.

Jag är lite av en upptäcktsresande när jag hittar på nya böcker, jag låter mig överraskas.

Vad jobbar du med just nu?

Just nu arbetar jag på två böcker. Den första kommer att presentera trettio otroliga barn som jag har träffat. Den andra kommer att ha med två små troll som verkar så söta men som i verkligheten är hemska!

l’intérieur des méchants , Clotilde Perrin. Seuil Jeunesse 2016

Ur: Ha !: Un cache-cache monstrueux, Clotilde Perrin. Seuil Jeunesse 2021

Omslag: Maomaos längtan , Cao Wenxuan & Igor Oljenikov. Vombat Förlag 2021

MAOMAOS LÄNGTAN

Texten tidigare publicerad på IBBY Sverige, 20 oktober 2022

Å

rets Peter Pan-prisbok Maomaos längtan av Cao Wenxuan och Igor Oleynikov (Vombat Förlag) handlar om just det titeln antyder: längtan.

Hunden Maomaos ägare har separerat och han springer därför outtröttligt mellan husse och matte, dag som natt, sommar som vinter. Ibland blir han trött, men då tänker han på gamla goda tider och får kraft att fortsätta. Han fortsätter springa ända tills husse dör, och Maomao och matte delar sorgen ihop.

Under bokmässan i Göteborg i september hölls ett seminarium om boken lett av Mats Wänblad. Han samtalade med bokens översättare Anna Chen Gustavsson, och Anja Eriksson från Ibby Sveriges styrelse, om priset i allmänhet och Maomaos längtan i synnerhet.

Mats delade även med sig av synpunkter från bokens svenska förläggare Tin Eriksson på Vombat förlag, som skulle ha närvarat men tyvärr fått förhinder.

En av frågorna som belystes under seminariet var skilsmässotemat. För en vuxen läsare är skilsmässotemat i boken tydligt. Hur påverkas ett barn som hela tiden slits mellan två hem, som ständigt är på språng till något?

Bokens kinesiska originaltitel är Yong bu tingzhi de benpao, vilket översätts till ungefär ”Springa utan vila”, eller på engelska The Unstoppable Track, och det säger något om den ständiga rörelsen som sker när man inte har en fast punkt, eller kanske tvärtom har flera fasta punkter.

Liksom det är för ett barn som lever med två skilda föräldrar, som flyttar mellan två hem.

Att Tin Eriksson valde att ändra titeln handlade om att hon ville komma åt berättelsens kärna, nämligen längtan efter den ägare, eller förälder, som inte är där för tillfället.

Den längtan som är anledningen till att man ger sig ut på språngmarschen från första början. Säger de olika titelvalen oss något om kontexten där de olika utgåvorna getts ut?

I en svensk kontext är en skilsmässa inte lika laddad som i vissa andra kulturer, och därför kanske det fungerar bättre här att med titeln visa på de negativa sidorna med en skilsmässa, just den oundvikliga längtan efter en icke närvarande familjemedlem.

Seminariet ledde vidare till frågan om alla böcker verkligen kan ges ut i alla länder. Var det självklart att Maomaos längtan skulle få en plats på den svenska marknaden?

I just detta fall valde det svenska förlaget att ändra titeln, men i andra fall kan det vara fler saker som det aktuella förlaget vill ändra eller uppdatera för att boken ska platsa på den aktuella marknaden. Får man det? Och framför allt, är det önskvärt? Det finns nog många svar på den frågan, men en sak är säker, samma bok läses på olika sätt i olika kulturer. Både barn och vuxna har all tidigare kunskap i ryggen när de tar sig an ett verk, något som påverkar tolkningen av det som står. Och det är ju här översättningen blir så viktig, för att förmedla det som eventuellt kan anses vara främmande och svårtytt på ett sätt som läsaren kan greppa. En översättning handlar därför om så mycket mer än bara en översättning av språket.

Men vad krävs då för att en bok ska flyga över världen? Hur får den vingar och sprids till barn med helt skilda bakgrunder och från många olika kulturer?

Enligt Tin Eriksson var en av anledningarna till att hon valde att ge ut boken det universella draget, att temat längtan är så tydligt. En längtan att inte vara ensam, att vara en del av något annat, att få vara tillsammans med någon eller några. Men också att vi alla möter svårigheter i livet som vi inte rår på, utan bara måste leva oss igenom.

Så det allting handlar om i slutändan är kanske att en bok som behandlar universella känslor blir universell oavsett de detaljer som skiljer på ytan.

Peter Pan-priset delas ut till en översatt bok som breddar och berikar den svenska barn- och ungdomsboksvärlden.

Priset instiftades år 2000 av IBBY Sverige och Bok & Bibliotek. Det ska gå till en översatt barn- eller ungdomsbok som har särskilda litterära kvaliteter och uppfyller ett eller flera av följande kriterier:

• den visar ett nytt eller i Sverige mindre känt författarskap

• den kommer från ett land, språk eller en kultur som är mindre vanligt förekommande i den svenska utgivningen

• den har ett innehåll som fokuserar på barn eller ungdomar i andra länder eller kulturer

Under bokmässan i Göteborg samtalade Mats Wänblad med bokens översättare Anna Chen Gustavsson, och Anja Eriksson från Ibby Sveriges styrelse. Till höger teckenspråkstolken Eva Lindgren som tolkar samtidigt.

Det lackar mot jul/Margaretha Ullström

Alma slutar med napp/Lina Nestor

Mer vardagsbestyr med Obi/Sofia Sköld

Betong!/Jenny Hector

Bojan & Tussan/Jenny Hector

Alla våra vagnar!/Susanne Sandström

Snöa på!/Susanne Sandström

Ingen Fara!/Susanne Sandström

Vargsången/Susanne Sandström

Sill & Fräs/Maria Wingsäter

Mormor vid havet/Maria Wingsäter

Superhjälteprinsessan/Lina Nestor

Bra jobbat, mamma pingvin!/Christina Wedenmark

Vad finns?/Maria Wingsäter

Mamma Mu & Kråkan på utflykt/Linn Johansson

På fantasins vingar/Margaretha Ullström

Kattrestaurangen/Linnea Lundborg

Vi går till skolan/Maria Jourdanis

Såret/Lina Nestor

Här är alla andra/Ellinor Spång

Det går bra nu/Susanne Sandström

Alice vill (inte) allt/Jenny Hector

Rösta på vargen/Jennie Rosén

Miriam och den magiska tröjan/Emelie Nestor

Linne & Loddi/Jenny Hector

Hårdrockaren/Emelie Nestor

Lilla Scilla känguru/Sofia Sköld

Mormor, Max och jag/Barnboksfamiljen

David Bowie/Susanne Sandström

Födelsenattskalaset/Jennie Rosén

Alla mina sista/Linda Valle

äsningar

Pojken, pappan och björnen/Maria Wingsäter Vilja och valen/ Brijdeep Kaur

Månens syster/Sanna Borell

Översvämningen/Brijdeep Kaur Vega upptäcker/Emelie Nestor

Förr och Nu-boken/Maria Jourdanis Yassi får nya skor/ Maria Wingsäter

Allt ska växa/Christina Wedenmark Fasliga fakta/Jennie Claesson Saga-sagor/Jennie Rosén

Maryam och svårkänslan/Jennie Claesson Gillis/ Carola Forslund

Frallan älskar läskigheter/Elin Jonsson Spökbyrån/Carola Forslund

Supercoola hjältegänget/Gullis Lästips

Vargar på T-centralen/Sara Lindalen Trollkarlens torn/ Gullis Lästips

Åtta, snart nio/Barnboksfamiljen En efterläntad vardagshjälte/Sofia Cullberg Min storslagna kärlek/Agnes Lindholm

En liten vit lögn/Josefin Jansson Anno & Issa/ Kristina Cekanovic

Mormor till reapris/ Sara Lindalen Herrgårdens hemlighet/Susanne Köhler Vulkanens barn/

Nytt liv/Carola Forslund

Det svarta havet/ Barnboksfamiljen

Tredje tecknet/Gullis lästips Emilia och pojken från havet/Jenny Edvardsson Vänskap & hoppfullhet i en svår tid/Margaretha Ullström

En helt vanlig supernova/Sara Lindalen ADIOS hockeyhora/ Elin Jonsson

Svaga tjejer/Sara Lindalen

Det lackar mot jul

Margaretha Ullström

Bokhögen fylld av årets julberättelser skapar som vanligt en ilning av förväntan. Jag är sen barnsben barnsligt förtjust i julfirandet, numera kanske allra mest den julfrid som då lägrar sig i hemmet och tillåter mig att sjunka ner i en skön fåtölj för att låta mig uppslukas av en god bok.

Vid varje jul bidrar dessutom förlagen till stunderna med utgåvor av nya härliga julböcker. Jag undrar varför dessa julböcker är så magnetiska. En förklaring tror jag finns i att de tematiskt för det mesta är glädjefyllda, att de ofta handlar om respekt för allt levande och sprider en känsla av hopp och skapar en förväntan hos läsaren.

När snön som i skrivande stund faller i vackra flingor utanför fönstren, passar det så fint att läsa högt för barnbarnet i mitt knä ur Astrid Lindgrens Titta Madicken, det snöar! som sig bör illustrerad med Ilon Wiklands klassiska bilder. Denna givna decemberfavorit finns nu som första berättelse i årets julantologi Nu firar vi jul. Berättelser, sånger, pyssel och recept från Rabén & Sjögrens förlag.

Antologin innehåller ytterligare två texter av Lindgren, dels Räven och tomten, illustrerad av Eva Eriksson, dels ett avsnitt ur Jul i stallet, illustrerad av Lars Klinting. Dessa tänkvärda berättelser lämpar sig bättre för läsning ju närmare julen vi kommer.

I Räven och tomten står titelns gestalter i centrum. Bara indirekt förstår läsaren att det är julaftonskvällen det handlar om. Raden ”Huj, vad det är ljust i natt, vad det är tyst i natt, det är en natt för rävar och tomtar”, eggar min läsarfantasi. I anslutning till textraden finns bilden med tomten och räven under den lysande ledlampslingan i trädet, och en bild när räven ensam smiter iväg in i skogen på en snöklädd skogsväg. Hur slug är räven?

Ur: Nu firar vi jul , Räven och tomten . A. Lindgren & E. Eriksson. Rabén Sjögren 2022

Nu firar vi jul. Berättelser, sånger, pyssel och recept Antologi Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:2

firar vi jul.

och recept Antologi

sånger,

& Sjögren 2022

Nu

Berättelser,

pyssel

Rabén

Ur: Nu firar vi jul , Limpistoler och glittermakaroner . E. Karlsson & L. Adbåge. Rabén Sjögren 2022

Har tomten rätt i att det går att hindra rävens hönsjakt genom att ge honom mat så han blir mätt och belåten och avstår hönsjakten just på julaftonskväll?

I år far tankarna osökt vidare till vår egen verklighet. Vad tvingas ett växande antal fattiga människor i vår tid att göra för att överleva? Så ringlar sig fantasi och verklighet sida vid sida i mina associativa tankar. De landar bland annat i avsnitten ur Jul i stallet, där ett par på flykt söker skydd i ett stall. Vi vuxna känner säkert igen berättelsens kärna från Lukasevangeliet som många av oss hört högläsas vid julen under många år, men för många yngre barn i detta nu blir det en dagsaktuell berättelse om hur krig och nöd tvingar människor på flykt till främmande platser i främmande länder, men där de skyddande skrymslena i stall och lador i berättelsens nu inte längre finns. Var söker människor skydd i vår tid?

Med bilderna från krigets Ukraina för mina ögon, ser jag en jul som utspelar sig, inte i ett stall men väl nere i tunnelbanan.

Denna berättelse med rötter i en förfluten tid äger så en alldeles speciell giltighet i vår tid.

De tre lindgrenska berättelserna har i boken sällskap av tre andra lite längre berättelser av några av våra framstående författare och illustratörer.

Ulf Starks underfundiga och vardagliga berättelser om Kanel och Kanin för yngre barn har funnit vägen till mig genom Charlotte Ramels illustrationer. Här handlar det om när Kanel och Kanin firar jul och klär granen i tröja och halsduk, och njuter av matsäck i snön med ljus från snölyktor.

Limpistoler och Glittermakaroner från 2022 av Ellen Karlsson med bild av Lisen Adbåge är en helt ny bekantskap för mig. Vad händer när elströmmen går på julafton? Limpistolen behövs för att göra klart julklappen till föräldrarna. Och den behöver i sin tur el. Antologin avslutas så med berättelsen om Mamma Mu och Kråkans Jul. Antologins berättelser erbjuder sålunda ett varierat utbud av julberättelser för små och stora lyssnare och läsare.

Berättelserna kompletteras med klassiska julsånger för barn, recept på julgodis och pepparkakor och flera tilltalande förslag till egengjorda juldekorationer och annat pyssel.

För elfte året i rad satsar Rabén & Sjögren på en adventsbok. Det innebär som sig bör ett juläventyr i 24 kapitel. Årets adventsbok med titeln En bästa vän till jul är skapad av Ylva Karlsson och Katarina Strömgård. Här ges tidens ”förväntan” en oväntad innebörd. För vem har förut hört talas om landet Adventien? Där finns en smaragdgrön julgran, och inget pynt behövs därför i detta land. Den slitna julgransängeln Lena tillhör dem som har hört talas om landet. Hon har just detta år kastats i soptunnan eftersom hennes ena vinge är trasig men hon har svårt att acceptera att hon blivit bortslängd. Hon vill leva vidare. I samma anda som hos stadsmusikanterna från Bremen, kravlar hon sig ut ur soptunnan och beger sig tillsammans med några likasinnade, nyvunna vänner ut på vandring för att söka efter landet Adventien. Det var julgranspapegojan Joakim som för många år sen berättade för henne om smaragdgranen och Adventien. Med på vandringen är ljusslingan, julbocken och Almiak, ett toalettrullepynt. De möter gosedjurskycklingen Äppelblom på en buss. Och tillsammans upplever vännerna en rad äventyr innan de på julafton har finner sig till rätta där de kan accepteras, i smaragdgranen i Adventien.

En bästa vän till jul påminner om förra årets julbok av J. K. Rowling, Julegrisen (Rabén & Sjögren).

I Rowlings berättelse hamnade ju bortslängda saker, bland annat en trasig julängel, i ett annat, grymmare land med en diktator, skarpa hierarkier och gränser. Årets adventsbok däremot är vänsäll. Det finns en omsorg och gemenskap bland det trasiga pyntet. Vännerna tar hand om varandra, även om de ibland kan irritera sig på varandra då och då.

Denna sagofantasi förmedlar en känsla av tillgivenhet och tilltro pyntvarelserna emellan. Och… fastän trasiga pyntsaker, besitter de ett värde.

Dessa fantasifigurer väcker nog frågor hos de yngre och kan säkert trollbinda dem från tidiga år.

Ur: En bästa vän till jul . Y. Karlsson & K. Strömgård. Rabén Sjögren 2022

En bästa vän till jul Ylva Karlsson & Katarina Strömgård Rabén & Sjögren 2022

Eva Hildén återkommer även i år med en julbok för bokslukare på B. Wahlströms förlag, nu med titeln Legenden om julen. Huvudpersonerna Silje och Isidor lever i en dystopisk steril och känslokall framtid. En dag visar deras lärare dem något så ovanligt som en bok, och inte vilken bok som helst, utan en bok om julens traditioner. Dagen därpå är läraren fängslad och boken Julens traditioner förbjuden. I sitt sökande efter läraren finner ungdomarna den förbjudna boken och läster vidare. Silje och Isidor får vetskap om att någonstans utanför deras egen zon finns ett hemligt sällskap som firar jul. Varför är det förbjudet att fira jul? Varför hävdar de vuxna att snö är giftigt?

De bestämmer sig för att försöka hitta sällskapet. Hildén har förmåga att berätta en rafflande historia, där läsaren sugs in i äventyrets värld.

För de yngsta barnen har Erik Magntorn och Ane Gustavsson i år utkommit med en fortsättning på Tomte i trubbel från 2017. I den nya boken Tomtemor i trassel ägnas boken precis som titeln indikerar åt tomtemor. Böckerna är utgivna på Lindskogs förlag. Båda böckerna är på rimmad vers och med drag av upprepningssagan. Tomtemor har varit till handelsboden och köpt en mandel till julaftonfestens julgröt. Men nu upptäcker hon att hon har tappat mandeln. Var kan den ha hamnat?

I sitt sökande går hon runt på gården och frågar i tur och ordning barnen, tomtefar, tuppen, hönsen, grisen, kaninen och till sist geten. Men ingen har sett någon mandel och ingen kan hjälpa tomtemor. Snart ska festen börja. Till sist sätter sig tomtemor på trappen för att ta bort en irriterande sten som hamnat i skon. Det är förstås ingen sten, utan självaste mandeln. Ane Gustavssons glädjefyllda illustrationer bidrar med detaljrika miljöer som väcker känslor och skapar stämning.

Legenden om julen Eva Hildén B. Wahlströms förlag 2022

Tomtemor i trassel Erik Magntorn & Ane Gustavsson Lindskogs förlag 2022

Ur: Tomtemor i trassel . E. Magntorn & A. Gustavsson. Lindskog Förlag 2022

Bazar Masarin 2022:2

Stämning förmår även Maria Nilsson Thore att skapa när hon för fjärde gången ger sig i kast med Astrid Lindgrens texter om livet på Saltkråkan. Denna gång är det julen på Saltkråkan som ges liv i Nilsson Thores Jul i Snickargården. Det sprudlar av livsglädje i denna Saltkråkanberättelse. Boken har ett generöst format, där skärgårdsmiljön kommer till sin rätt med kobbar, skär, bryggor och stugor. Och skärgårdsbåten Saltkråkan I kommer ”stånkande genom isrännan med familjen Melkersson”. Personernas rörelser, med vinkningar, hopp, skutt och spring, bidrar till att låta bilden forma den glädje som är för handen när vännerna möts igen efter några månaders bortavaro från ön. Tjorvens och Pelles minspel är oefterhärmligt uttrycksfulla. Och dramatiken finns där. Även i juletid. Tänk om jägaren skjutit Malin i tron att det var räven som kom. Och vilken tur att Pelle hindrade jägaren från att skjuta räven. ”Vinterdagarna var korta. Det skymde tidigt. Under de långa kvällarna blev köket värmestugan där alla samlades. Strängt taget var köket den enda riktigt varma platsen i hela Snickargården”, där de alla kunde samlas för att sjunga, prata och spela spel. Vilket härligt jullov!

Saltkråkan Jul i snickargården Astrid Lindgren & Maria Nilsson Thore Rabén & Sjögren 2022

Ur: Saltkråkan. Jul i snickargården, A. Lindgren & M. Nilsson Thorse Rabén Sjögren 2022

En alldeles egen, väldigt speciell stämning skapar Lars Lerin med hjälp av sin akvarellkonst i sin fjärde bilderbok Kattjakten Han placerar sin berättelse på Hammarön söder om Karlstad i landskapet Värmland. Det är vintertid med vinterljus i de finstämda akvarellerna. Gulfärgade katter är på jakt efter små möss. En av katterna tar ett kraftfullt luftsprång. I det gula huset bor bröderna Gabriel och Rafael som har varsin katt, Silling och Mimi. Men dagen före julafton kommer katten Silling bort. Ingen har sett honom på länge. Det har snöat och av Silling finns därför inga spår i snön. Bröderna får ge sig av för att söka efter katten. De söker så gott det går men ingen katt finns i sikte.

På julaftonens morgon pulsar de från hus till hus i sitt fortsatta sökande efter katten men tvingas till sist återvända hem med oförrättat ärende.

På gårdsplanen därhemma, när de passerar garaget tycker Gabriel sig höra ett ljud, och efter en stunds lyssnande och spejande får de syn på Silling som kikar ner på dem från garagetaket. Julaftonen är därmed räddad!

Familjen på Hammarö kan nu både se Kalle Anka och ha julklappsutdelning i lugn och ro. ”Men” konstaterar Rafael, ” en bättre julklapp än att Silling kom till rätta kan vi inte få”.

Kattjakten

Lars Lerin Bonnier Carlsén 2022

Ur: Kattjakten . Lars Lerin. Bonnier Carlsén 2022

Alma slutar med napp

Lina Nestor

Alma ska sluta med napp. Allt är noga planerat. Det är sista dagen idag som hon ska ha den och hon berättar för och diskuterar med kompisarna på förskolan.

Så kommer både mamma och pappa och hämtar den speciella dagen, för tillsammans ska de gå till en affär där man kan betala med nappar och hitta en present.

Vad ska det bli? Kostar den stora, lurviga hunden alldeles för många nappar? Och hur blir det sen i mörkret när kvällen kommer?

Det här är den fjärde boken om Kompisarna på förskolan och den första som vi läser hemma hos oss. Det är en bok för de minsta barnen. Miljöerna är välkända, som förskolan med teckningar som är upptejpade på fönstren och ljusslingor vid vilan.

Den vardagliga konflikten likaså. Jo, vi var också på tvååringens första tandläkarbesök i veckan och fick uppmaningen att det nu är det snart dags att sluta med napp.

Ur: Alma slutar med napp , Ellen Karlsson & Laura Di Francesco. Rabén & Sjögren 2022

Alma slutar med napp Ellen Karlsson & Laura Di Francesco Rabén Sjögren 2022 Kompisarna (4)

Ur: Alma slutar med napp, Ellen Karlsson & Laura Di Francesco. Rabén & Sjögren 2022

Jag gissar att för de allra flesta familjer går det inte helt smärtfritt. Bokens föräldrar har pratat ihop sig, hämtar tillsammans, gör hela processen. De gör allt så duktigt att jag drar en lättnandens suck när de ändå stöter på motstånd när barnet först inte vill välja något och sen väljer något som är för dyrt. De har säkert stålsatt sig, funderar jag och partnern. De kanske har provat flera gånger och misslyckats. Det här är det sista stora försöket. Så engagerar det vardagliga och enkla även oss vuxna.

Ellen Karlsson är den Augustprisvinnande författaren som med ett enkelt språk tar oss med in i världen där kompisarna deltar. I diskussionen mellan förskolebarnen är det tydligt att hon inte tar ställning. Det är Almas resa vi som läsare får följa, men de andra barnens relationer med sina nappar är deras egna. Någon har aldrig haft en napp. Någon har redan slutat. Någon tänker inte sluta med sin. Inget är rätt eller fel, alla har rätt till sin egen historia utan moralkakor. Detsamma gäller för Laura de Francescos illustrationer. Greppet att låta barnen bli djurbarn med naturligt olika former och färger är ett smart och ickeladdat sätt att belysa mångfald. Illustrationerna är genomtänkt komponerade och balanserade med sina färger och former i lagom variation. Den är skönt för ögat. Karaktärernas förändras enkelt med uttrycksfulla ögonbryn.

Det är ännu lite svävande när vi tar tag i att sluta med napp här hemma. Tvååringen är mest upptagen av att hitta napparna på bilderna, det är hennes specialintresse.

Hade hon språket för det skulle hon snarare identifiera sig med karaktären som inte har någon tanke på att sluta med nappen.

Men vi har fått lite tips som föräldrar till när det väl är dags.

Eller så påskyndar vi processen med att indirekt bearbeta med lite böcker som berör temat. Och stålsätter oss inför den stora dagen.

Mer vardagsbestyr med

Sofia Sköld

Mysiga små vardagsskildringar, som kan skapa igenkänning och glädje hos de minsta läsarna, möter vi i två nya berättelser om kaninen Obis liv skapade av författare och illustratör Carl Johanson.

Tidigare böcker utgivna i samma serie är Obi säger godnatt (2020) och Obi badar (2021).

Andra titlar utgivna av bilderboksmakaren är bland annat serien Rulla och boken Emma stannar hemma.

Kaninen Obi har i Obi vaknar lite svårt att vakna till på morgonen, men så snart han är vaken väntar morgonens bestyr för att kunna ta sig iväg. Obi äter varm gröt med kall mjölk, borstar tänder så det skummar och klär på sig alla de lager kläder som behövs. Ryggsäcken packas också givetvis - och sen är han klar att bege sig!

I den andra boken, Obi är hungrig, känner Obi hur hans mage kurrar av hunger. Därefter får man som läsare genom boken följa hur Obi steg för steg når målet: att mätta hungern. Obi hjälper först till att duka, men råkar tappa en tallrik och blir ledsen.

ObiObi blir tröstad av mamma och sedan är det dags att avnjuta den goda maten - hans favoritmat spaghetti med tomatsås!

Men det är viktigt att komma ihåg att blåsa, för det gör ont att bränna sig märker Obi. Ett glas vatten släcker törsten och när maten är uppäten är Obis hunger borta, och magen är mätt.

Böckerna i serien om Obi är skrivna med ett vardagsnära språk, och illustrerade med lika välbekanta och tydliga föremål, som gör att Obis värld lätt känns igen hos de minsta läsarna (0–3 år).

Böckerna om Obi kan också fylla en viktig pedagogisk funktion och då bidra med att instruera i viktiga göromål en vanlig morgon när det är dags att ta sig iväg någonstans, eller när det är dags att mätta en hungrig mage.

Böckerna om Obi i sin vardag skapar läsglädje för både liten och stor, och hemma hos mig fann även de äldre barnen Obi-böckerna vara mysiga och bra.

Omslag: Obi är hungrig , Carl Johansson. Rabén & Sjögren 2022

Omslag: Obi vaknar , Carl Johansson. Rabén & Sjögren

Obi vaknar

Obi är hungrig Carl Johansson Rabén & Sjögren 2022

Salla Savolainen Översättning Emil Johansson Rabén & Sjögren 2022

Betong!

Jenny Hector

Betong! En bok som är minst hundra berättelser på en gång och som därmed kan läsas med olika fokus olika gånger eftersom den berör temat betong på flera sätt. Det här är Salla Savolainens andra bok i hennes serie om ”stora maskiner och härliga prylar”. Den första var Asfalt! som gavs ut 2021. i Betong! får vi med mycken detaljrikedom och humoristiska tilltag, reda på hur betong görs, vad betong kan användas till, hur det går till på ett brobygge och besöka en betongstation och mer därtill. Det blir en bok som varar länge och som kan läsas om och om igen. Bokens huvudkaraktärer är Andersson och hunden Beck som håller på att bygga hemma på gården.

Vid ett besök på betongstationen blir de ombedda att köra betong till stora byggarbetsplatser under några dagars tid och tackar ja till detta. Vi får så följa både ett brobygge och ett tunnelbanebygge och se och lära oss vad som kan hända på arbetsplatserna med stora maskiner, också det som kan gå fel i arbetet med betong och på byggen.

Mycket teknik, maskiner, fordon i bild och text men också en hel del vänskap och samspel.

Både mellan Andersson och hans hund Beck samt mellan alla de möter på betongstationen och byggarbetsplatserna. Det finns lättbegriplig fakta kopplat till varje bild, saker i bild benämns.

Barnet jag har läst boken tillsammam med har haft mycket att titta på i de fina och tydliga bilderna och har hittat nya saker att peka på vidvarje läsning.

Det här är en bok att uppleva om och om igen med barnet. Vi har lärt oss nya saker vid varje läsning.

Betong!

Bojan & Tussan släcker en eld Bojan & Tussan kör traktor Johan Anderblad & Filippa Widlund Bonnier Carlsén 2022

Bojan & Tussan

jenny Hector

Här kommer kära Bojan i en ny bokserie med kortare texter och enklare berättarstil.

Både Bojan & Tussan släcker en eld och Bojan & Tussan kör traktor handlar om äventyr som Bojan upplever med sin katt Tussan under nattens drömmar.

I Bojan & Tussan släcker en eld drömmer Bojan om att han är en brandman som behöver släcka en eld i en skog och då får hjälp av sin katt Tussan som kommer med en tankbil för att fylla på med vatten.

I Bojan & Tussan kör traktor drömmer Bojan att han jobbar på en bondgård och behöver fylla på med nytt vatten till kossorna. Men Bojan får punktering på traktorns däck och får då hjälp av katten Tussan som kommer farande på sin fyrhjuling för att laga hålet.

Berättelserna om Bojan och Tussan berättas med stor igenkänning för barn som drömmer om att vara hjältar, drömmer om att köra olika fordon samt i vänskapsbandet mellan Bojan och katten Tussan.

Böckerna inleder med att Bojan har svårt att somna, vilket säkerligen många barn kan relatera till.

Då kan en högläsare använda de här böckerna

för att samtala om, och visa i bild, att när barnet somnat kan det kanske få uppleva roliga äventyr i drömmarna. Formspråket är avskalat och tydligt på ett till talande sätt. Böckerna har också ett väldigt behagligt format, ett mindre format för små barnhänder att kunna hålla i och vända sidorna. Dessa småbarnsböcker är utmärkta ingångar för de mindre barnen att lära känna Bojan innan de sen går vidare och utforskar och lär sig mer om olika fordon i Bojan-böckerna för de något äldre barnen. Fordon är ett ämne som fascinerar många barn och småbarnsböckerna om Bojan och Tussan möter här fint och pedagogiskt de mindre barnens vetgirighet och intresse för fakta.

Jag tror också att dessa böcker kan fungera bra för nybörjarläsarna, för de som är på väg att börja kunna läsa själva. Om de har fått tidigare Bojanberättelser lästa för sig känner de sig hemma i dessa enklare berättelser med välbekanta karaktärer.

Jag uppskattar att fokus i berättelserna är på just Bojan så att både barn med syskon samt barn utan syskon kan känna igen sig i berättelserna. Jag ser fram emot fler berättelser om Bojan.

Alla

våra vagnar!

Susanne Sandström

En hel dag med saker som rullar och drama i småbarnsboken Alla våra vagnar. Morgonbestyren inleder dagen. Föräldrar som jagar barn med kläder, barn som har helt andra bestyr - en strumpa ska på, en gå-vagn måste prövas… av det prövande lilla barnet i syskonskaran som är två.

Så kommer gänget iväg till förskolan, i tvillingsulkyn möte med andra barn också på väg i vagn – Hej, Hej på den och Heja den!.

Dagen borta börjar, lekar att leka, dockvagnen finns där liksom saknaden och längtan efter föräldrar.

Ur: Alla våra vagnar , Frida Naemi Persson & Sara Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2022

Alla våra vagnar!

Frida Naemi Persson & Sara Gimbergsson Lilla Piratförlaget 2022

Lunch på förskolan med matvagnen och lilla barnet, lilla syskonet får hämta!

Och dra till stora syskonets avundsjuka blick. Lämna också? Kan inte jag få? Nu har dagen gått, nu hämtar förälder. Någon får åka cykelvagn. Det känns lite orättvist. Storasyskon är sur och arg, nu är det min vagn bara! Bråk i vagn går över när vi gör annat och ser kompis vinka i spårvagn.

Avsluta dagen med att handla mat i kundvagnen - det går så bra att samarbeta nu!

Och när mörkret sänker sig över staden somnar stilla två små i delad kompisvagn

Frida Naemi Persson, som arbetar som bibliotekarie, debuterar i år dubbelt som bilderboks-

författare, förutom med Alla våra vagnar också med Rysligt, mysigt Halloween (tillsammans med Moa Graaf på Raben & Sjögren).

Sara Gimbergsson har sedan 1999 berikat bilderboksvärlden, både i samarbete och för egen hand, med illustrationer och bilderböcker.

I Alla våra vagnar möter läsaren det lilla barnets värld, pekvärlden, upptäckarvärlden. Allt som uppmanar. Där! Barnets upphetsning och omedelbara glädje vid åsynen av det som rullar fram och framåt, det som har fart och (oftast) låter spännande.

Fordon, transportmedel som ofta ses i vardag, som leksak eller från sittvagnens horisont.

Vad lägger de minsta barnen märke till i sin vardag?

Nog måste vagnar av olika slag som används dagligen i både lekar och för transport fascinera och uppmärksammas!

Om inte förr så blir det tydligt här hur många det faktiskt finns…smart och pedagogiskt i Frida Naemi Perssons text.

Men vi får också glimtar av hur en dag kan te sig för ett barn, syskon, som går på förskola...och vad som då kan rymmas i ett barns huvud... nyfikenhet, lekar och många starka känslor (glädje, avundsjuka, längtan, ilska, kan-själv/

kolla mig jag är duktig, äntligen är du här min favoritmänniska).

I bilderna befinner vi oss i hemmet, i förskolan, i staden men framför allt är det i vintertid ( eller på väg mot vår?) med snöslask och tidigt mörker, vilket känns och gestaltas med Sara Gimbergssons akvarellmålningar

Visst känns färgpaletten med mjuka pastelltoner igen, men de signalerande neonrosa och neonorangea färgerna sticker ut.

I Gimbergssons verk är hennes arbete med färgernas ton alltid intressant och behagligt verksamt.

Ur: Alla våra vagnar , Frida Naemi Persson & Sara Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2022

Det är likaså hennes uttrycksfulla kroppsgester (händers, armars position, ansiktsuttryck, ögons riktningar).

i Alla våra vagnar, en lång färds dag mot natt, används fordon (oavsett storlek – de som drar, de som färdas och rullar) som pedagogiska element men största lärdomen kanske ändå blir att bästa dagen är dagen då vi får ge och ta emot.

Jag ser fram emot ett fortsatt samarbete med den här duon – Persson & Gimbergsson – först i kommande Hjälpa pappa städa! (kommer på Lilla Piratförlaget 2023).

Snöa på!

Sandström

Det är 30 år sedan Anna- Clara Tidholms nu klassiska Knacka på! gavs ut. Andra titlar i bokserien för de minsta är Hitta på! och Varför då? Nu, lagom till den snöiga årstiden ger Alfabeta ut Snöa på!

Till skillnad från de andra titlarnas omslag, där alla barnfigurer vänder oss läsare ryggen, syns här två barn vända mot varandra.

Det är de här två barnen som återfinns i Tidholms berättelse - det ena barnet inleder berättelsen, det andra avslutar den.

Susanne

Snöa på!

Anna-Clara Tidholm Alfabeta 2022

Ur: Snöa på! , Anna-Clara Tidholm. Alfabeta 2022

Liksom Ezra Jack Keats En snöig dag utgår berättandet, i text och bild, i Snöa på! från barnets perspektiv och liksom i Keats slås man här av att fallen snö är tystnad, inger en känsla av att dagen är ny och annorlunda, som om världen och allt däri är lika orört som den vita snön är orörd, otrampad.

Och här i Snöa på! är endast Nalle vaken och utanför fönstret faller snön ymnigt. För ett barn väntar dagen. Barnets glädje, förväntan och lusten till lek som väcks när första snön faller hörs i texten ”Snöa mera, snöa på!”. Bara ös ner.

Och snö faller, och faller. Mera snö. Hela världen bäddas in i vitt, kläds i snötäcke. Vägar, hus.. suddas ut.

Det är alltid spännande att se hur Tidholm berättar i text och bild; upprepningarna, de utvalda orden, rimmen som bildar en skön rytm och poesi.

Berättarperspektivet som är svårbestämt, vem är det som berättar? En barnröst? En allvetande? Bilderna, berättaren, som ömsom går nära och ömsom zoomar ut, som ömsom är vardagsnära barnet på en lekplats och ömsom visar en plats uppe i bergen där renar och fjällugglor rör sig i snö och blåst.

Tidholm har skapat en suggestiv värld utan ett seende subjekt, där den allvetande berättaren lämnar barnen på lekplatsen och ger sig ut i en tidlös tid, utan subjekt som betraktar, befolkad enbart av animerade föremål (snögubbar, pulkor) och skogens och fjällens djur för att sedan åter landa i barnens värld när vinter går mot sitt slut och våren nalkas. Som ofta i Tidholms poetiska böcker blandas de element som inger trygghet med de som är mer oroande, potentiellt farofyllda. Och det handlar alltid om vidgande perspektiv:

Snöbollslykta, ljus i mörkret Godnatt godnatt i alla husen Månen är en jätteboll

Ingen fara!

Småbarnsboken Ingen fara!, en titel med tydlig och samtidigt mångtydig interjektion (exklamation!)–använt i flertalet småbarnböckers titlar – avser ett utrop, en uppmaning och döljer kanske en bävande undran. Framförallt handlar det emfatiska utropet här för ett litet barn nog om att bemästra och prova tillvaron – och trots ett självsäkert ”!” antyds (i texten och berättelsen) ett mer osäkert ”?”.

Två syskon/vänner beger sig ut i världen, på äventyr och upptåg med katt och ett positivt tänkande, ett utforskande och en ”filosofisk axelryckning” – det löser sig, det blir bra. Jajamänsan, här i boken är det som en helt vanlig dag i små barns vardag, leka utomhus på vilken lekplats som helst. Vi går utan sällskap av någon vuxen men katten är med. Hållfasthet? Säkerhet? Är vi redo? Vad fungerar? Faktiskt det mesta i små barns vardag. Pallen är hög men den bestiger du lätt, krångla sig i tjocka overaller och få på mössor och vantar - javisst. Leka tre går utmärkt och att stoja lite? Det gick illa men sen bra och kompisen har plåster i fickan. Ja plåster är bra.

Sitta ner. Vila mer Plåster bra. Dags att dra!

Så måste dagen ta slut. Mörkret sänker sig över lekplatsen. Dags att vända hem igen. Ingen fara då, ingen fara nu – det gick bra!.

”Ingen fara” är ett ofta använt vuxentilltal, som bland annat används för att meddela att det inte finns något att oroa sig för – det är lugnt. Som kan sägas till ett litet barn som ramlat och slagit sig för att lindra, trösta och visa att det ju gick bra. Små barn snappar snabbt upp och använder, provar i vilka sammanhang ord och uttryck fungerar. Det kan komma att skapa komik.

Susanne Sandström

Ingen fara!

Henrik Wallnäs & Erik Svetoft Lilla Piratförlaget 2022

I Henrik Wallnäs upprepande, rimmande text blir tvåordsmeningarna som nonsenspoesi. De har en härlig upplyftande rytm likt en hejaklacksramsa; ett avbrott sker med ”Lite blod..”, då berättelsens dramatiska höjdpunkt inträffar och ”ingen fara!” sätts på paus. Upplägget med frågemening på uppslagets vänstra sida och den betryggande interjektionen

på den högra skapar, genom fördröjningen när blicken vandrar, en viss spänning och osäkerhet hos läsaren. ”Leka tre?

Ingen fara!” Puh! Skönt.

Tid och rum bestäms av Erik Svetofts bilder: på en lekplats, det är nog vinter och ganska kallt. Jag får känslan att det är den där tiden när allt är grått och ganska trist, snön kanske har varit där och vänt – kvar ligger den bitvisa grå sörjiga snön med inslag av grus. Det är en dag som går, från hemmet ut i äventyret på lekplatsen och åter hem i kvällen. Karaktärernas utseenden, ålder, klädsel bestäms av Svetofts bilder. Barnen är könsneutrala, de är under fem, kanske syskon, de är igenkännliga och gestaltade som barn helt enkelt. Men, jag finner det nytt, att barnens naivt uttryckslösa ansikten och kroppsspråk är statiska, som nollställda genom hela dramat. Barn ersatta av dummies. För en vuxenläsare bidrar denna gestaltning till det vuxenhumoristiska lagret.

Jag ser Svetofts utmärkande stil från hans tidigare bilderböcker och seriealbum/serieteckningskonst – det absurda, det makabert oväntade och det humoristiska inslaget. Den fantastiska linjeteckningen.

Jag läser mellan raderna, det gör inte barnläsaren, och ser en samhällskritik, en parodi – ingen fara, vi tänker positivt, vi fortsätter som om inget har hänt (oavsett hinder, bekymmer). Röjer inte med en min att livet kan vara tufft. Kanske förmedlar vuxenvärlden den här inställningen till barn? På gott och ont. Eller är det barns naturliga inställning till saker och ting? Men ”Ses igen annan dag!” Ja, hemskt mycket hoppas jag det.

Vargsången

Astrid Lindgrens barnvisa Vargsången är nog mest känd från filmen Ronja Rövardotter där Lena Nyman som Lovis med stark emfas och hög känsla sjunger för sitt barn Ronja.

Nu adapteras barnvisan till mediet bilderbok av Lena Sjöberg, sång och musik har således blivit bild för en något yngre målgrupp.

En bilderbok, där texten inte adapterats, som kan högläsas som text och bild, eller sjungas för ett tittläsande barn.

Susanne Sandström

Först några ord om boken som föremål, som visar att hela bokskapet tagits om hand med tanke och kvalitet: det stora, stående formatet, som när boken ligger öppen låter bilduppslagen breda ut sig i liggande format, stadiga pärmar där detaljer på framsidan präglats, sidornas matta, lena papper (de ger en taktil känsla), tapeten som inleder, efter omslagsbilden sagt sitt, och som i bästa fall anger en ton eller stämning (jag associerar till tät och yvig vargpäls).

Lena Nymans vaggsång, för att få barnet Ronja att somna tryggt, är kärleksfull, mjuk, stark; det repetitiva i textens refräng – ”Du varg, du varg,

Vargsången

Lena Sjöberg Rabén & Sjögren 2022

kom inte hit, ungen min får du aldrig” –fungerar som en besvärjelse och som en spännande ramsa.

Lena Sjöberg förefaller ha tagit fasta på den här dubbelheten i att skapa trygghet och verka hotande i sina på en och samma gång suggestiva och dekorativa bilder.

Sjöbergs bilder gestaltar relationer mellan barn och förälder/vuxen, vardagliga procedurer inför nattning inom hemmets varma, ohotade väggar. Värnandet av barnet, ”ungen min får du aldrig”, får du aldrig skada, får inget ont hända eller döden ta - syns i famntag, handtag och blickar som möts. I de ombonade rummen, belysning, de ljusare färgskalorna.

Antagonisten, vargen, hotet – svart, stor och grinande, befinner sig utomhus och bilduppslagen går då i blå eller lila mörktoner.

Men Lena Sjöberg har inte bara illustrerat en barnvisa som Astrid Lindgren skrev 1984, hon har skapat en bilderbok för samtiden och dess barn.

Att vargen är antagonist, hot och ond (ofta i sagans värld) står här inte oemotsagt. Jag ser det i omslagsbilden där mellan kala trädstammar, som sträcker sig in i bilden från sidan, vargen står stadigt på en kulle, med huvudet riktat uppåt mot en starkt lysande halvmåne. Ylar den eller vädrar den något hotfullt? Vem utgör egentligen ett hot?

Sjöberg förnyar Vargsången men det är hennes bilderbok som förnyar, Lindgrens text har blivit bok och är i denna mer mångtydig och tillför således något nytt och mer.

I vår tid är vargen fridlyst, den är hotad pga människan. Även vargen är en förälder, även vargen vill skydda sin unge, den kunde vända sig till människan och yla smärtskriande utdraget –du människa, du människa, kom inte hit, ungen min får du aldrig!

Vi delar alla, människa och djur, livsrum så låt oss samsas om tiden och (natur)rummet.

Ur: Sill & Fräs bygger en snögubbe, Moa Graaf. Bonnier Carlsén 2022

Sill och Fräs bygger en snögubbe

Moa Graaf

Bonnier Carlsén 2022

Mormor vid havet

Moa Graaf

Bonnier Carlsén 2022

Sill & Fräs bygger

en snögubbe

&

Mormor vid havet

Maria Wingsäter

Det snöar hos Sill och Fräs. De pigga små katterna vill genast gå ut och bygga en snögubbe. De bygger länge och blir nöjda med den fina gubben. Då kommer en glad och leksugen vovve. Katastrofen är ett faktum när snögubben rasar i backen och vovven till råga på allt äter upp dess näsa. Tårarna sprutar på Fräs. Allt ordnar sig dock till slut och boken slutar så fint som tänkas kan.

Det här är första boken om Sill och Fräs och det känns som att den kom i alldeles rätt tid nu när vi välsignats med snö på så många platser i landet.

Det är också första gången Moa Graaf riktar sig till de allra yngsta läsarna och hon har verkligen träffat mitt i prick vad det gäller vardagsdramatik på rätt nivå.

Igenkänning i ämnet finns nog hos varenda unge som någon gång sett sin snögubbe bokstavligt talat tappa huvudet.

Att tycka om de fina illustrationerna är inte det minsta svårt, men de blir ännu bättre när man studerar uttrycket hos de tre huvudfigurerna.

Det syns tydligt hur Sill och Fräs går målinriktade in för uppgiften, ställer sig nöjt och studerar sitt bygge, och sen hur sinnesstämningen drastiskt byts ut mot förvåning och förtvivlan. Mitt i alltihop surrar en obrydd glad jycke omkring.

Om en bok kan kallas söt så är det precis vad den är.

Jag ser fram emot nästa berättelse om de små kattkompisarna som väntas komma lagom till vårsäsongen.

Mormor vid havet riktar sig till en något äldre publik. Jaget i boken berättar om sin mormor, om hur hon bor och lever vid och med havet. Vi får höra om en mormor som är stark, snabb och modig, men även trygg och varm.

Hon far på de stora vågorna i sin lilla båt, och hon sitter fridfullt på stranden och känner vinden mot kinderna.

När jag kommer och hälsar på blir det dom tre; mormor, jag och havet. De går längs strandkanten och pillar och tittar, och tar sig ett dopp. Mormor är den som badar mest, hon dyker som en sjöjungfru och simmar nästan lika fort som vinden. När mormors bästa klänning försvinner ner i havets djup löser dom det på ett finurligt och estetiskt sätt.

Boken genomsyras av en stark samhörighet mellan naturens element och människan, en vördnad och respekt för allt levande.

Graafs personliga illustrationer är väl balanserade, tillräckligt detaljrika för att locka till samtal men utan att ta över historien eller störa det naturnära lugnet. De livliga hundarna som finns med i periferin tillför ytterligare en dimension av lekfull dramatik. Dygnets olika ljus gör att hela boken känns som en underbart lång sommardag.

Huset vid havet känns hemtrevligt mitt i all frihet. Mormor är också en hemtrevlig mormor i stor frihet, hon lever livet i sin mjuka kropp, med hår på benen och pipa i mungipan. Trygg och fri.

Ur: Mormor vid havet , Moa Graaf. Bonnier Carlsén 2022

Superhjälteprinsessan

Lina Nestor

Det här är historien om Thandi, 5 år, som har två bästa kompisar att prata hemligheter och äta knäckebröd med leverpastej och gurka med. Det är historien om att samma vänner inte tycker att Thandi kan vara utklädd till Disney-prinessan Elsa eller Pippi på ett kalas för att hennes hår ser annorlunda ut.

Det är historien om en mor- och dotterrelation. Det är historien om att det finns kvinnor som har hudtoner som liknar Thandis, både fiktiva personer och kändisar inom olika områden, som är fantastiska förebilder och lite som superhjältar. Det är historien om att inget annat hår än just sådant som Thandis har har så många möjliga frisyrer att välja bland. Det är historien om att leka och klä ut sig till olika superhjältar varje dag, och att kunna skapa sin egen superhjälte – som till exempel Super T!

Emily Joof har skrivit flera barnböcker och skriver även på en doktorsavhandling om barnlitteraturens funktion för inkludering och mångfald.

Jag ser fram emot att läsa den doktorsavhandlingen, och även att läsa fler böcker av författaren, som enligt förlagets hemsida är bosatt i Gambia men har bott i fem olika länder och pratar lika många språk.

Även illustratören Åsa Gilland har bott i ett flertal olika länder och arbetar sen många år tillbaka från Indonesien. Hennes bilder utstrålar värme, inte minst i valet av färgerna på kläder och inredning.

Mor- och dotterrelationen skildras så fint i blickar och kroppsspråk, och min fyraåriga dotter är hänförd över sidan med Thandis olika frisyrer, omgärdade av blommor och utsmyckningar.

Superhjälteprinsessan Emily Joof & Åsa Gilland Översättning Rebecka Wolff Rabén & Sjögren 2022

Superhjälteprinsessan , Emily Joof & Åsa Gilland. Rabén & Sjögren 2022

Allra mest gillar jag ändå det första uppslaget där de tre vännerna sitter på en ljus matta med varm choklad och knäckebröd och fnittrar ihop. På väggen en stringhylla, i köket en pinnstol, så en blandning av dessa mönster och färger och former.

Här finns det inget som tyder på att någon skulle vara annorlunda än de andra, tvärtom. Den blonda hästsvansen, Thandi med sina svarta flätor och den brunhåriga pagen hör ihop. Det är sådana här illustrationer som barnlitteraturen behöver, tänker jag. En möjlig ingång för självklar inkludering och mångfald.

Det är kanske därför jag inte riktigt får grepp om vad som är huvudfokus i Joofs historia . Visst kan åldersgruppen 3-6-åringar, som boken riktar sig till, ta in fler perspektiv än bara ett. Men handlar det mest om att vanliga människor också kan ses som superhjältar? Eller att människor med en hudton som är mörkare än den vi i Sverige är vana att se hjälten ha också kan vara inspirerande förebilder?

Hamnar då inte flickan i den mörkbruna pagen på Thandis ”sida”? Eller handlar det mest om att vara stolt över sitt hår i ett samhälle där just den hårtypen inte tillhör normen?

Kanske är det helt enkelt så att min ovan nämnda och ljuslockiga fyraåring inte hör till bokens målgrupp, särskilt som hon trots att barnen på hennes förskola har olika hudtoner aldrig har nämnt något om det. I hennes, och många andra jämnårigas fall, känns det fel att problematisera något som de inte ens reflekterat över skulle vara något konstigt. Jag läser i en artikel att Joof i sina böcker inspireras av sina barn och vad de som familj saknar i bibliotekens bokhyllor. Jag kan bara föreställa mig utmaningen att som femåring ständigt få kommentarer om sin frisyr.

Jag kan förstå vikten att få läsa och identifiera sig med en karaktär som känner som den och som till slut tar kontroll över situationen och blir sin egen superhjälte. Jag tänker att detta i sin renaste form är en bok till er! Så jag censurerar lite där hemma i soffan, och kollar av : ”Men Thandi...sa Billie och tittade noga på mig. Du kan väl inte vara Pippi...eller Elsa, även om du har klänningen, jag vet inte, det funkar väl inte?” Varför tror du att de säger så? Fyraåringen tittar förvånad på mig. ”Jag vet inte mamma? Man får ju vara den man vill?” Skönt. Då fokuserar vi på hur man kan pyssla ihop en superhjälteutstyrsel.

Ur: Superhjälteprinsessan , Emily Joof & Åsa Gilland. Rabén & Sjögren 2022

Chris Haughton

– en bilderboksmakare

Ur: Bra jobbat, mamma pingvin. Chris Haughton. Lilla Piratförlaget 2022

Bra jobbat, mamma pingvin Chris Haughton

Översättning Gunilla Halkjaer Olofsson Lilla Piratförlaget 2022

Haughton

Christina Wedenmark

Christ Haughton har gjort sju bilderböcker, han arbetar med animationer, han har varit med och startat NODE där hantverkare i Nepal tillverkar mattor med mönster av bl.a. bilderbokskonstnärer. Vävarna har rättvisa löner och i anslutning till projektet sker undervisning för vuxna. 260 barn får stöd till sin skola och ett hem för föräldralösa barn har öppnats. www.madebynode.com

Under bokmässan 2022 berättade Haughton om sin nya bilderbok Bra jobbat, mamma pingvin i Lilla Piratförlagets monter. Egentligen var han mitt i arbetet med ett annat bilderboksprojekt när pandemin och ”lockdown” kom. Han tyckte att han hade kört fast. En dag tittade han på en dokumentär med David Attenborough. Speciellt en scen i filmen väckte hans intresse. Det var när några tilltufsade pingviner kämpade för att ta sig hem. Då väcktes idén om att skriva om en pingvin som skulle ge sig ut för att skaffa mat till sin unge. Hemma stod mamman och ungen och väntade. Ganska snart kände Haughton att det var något som han inte var nöjd med och bestämde sig för att låta mamman och pappan byta roller. Nu skulle pappan och ungen vara hemma när mamman gav sig av för att skaffa mat.

bilderboksmakare som värnar om klimatet

När perspektivet ändrades gjorde även berättelsen en vändning. Nu var det inte bara spännande när mamman gav sig av utan det innebar även rädsla och oro över att hon inte skulle kunna ta sig hem igen.

I texten frågar ungen oroligt sin pappa om mamman kommer tillbaka till dem.

Chris Haughton säger att boken är en hyllning till alla mödrar. De som gör så mycket för barnen och trots det sällan får ikläda sig en hjälteroll. På bilderbokens titeluppslag citerar han ett arabiskt ordspråk: ”Paradiset ligger under mammas fötter.”

Han dedikerar också boken till sin mamma.

Haughton betraktar sig själv som klimataktivist och har gjort tre animeringar om klimatfrågan tillsammans med vetenskapsmän. En av dem utspelar sig i Antarktis och finns att se på www. chrishaughton.com/antarctica

Pingviner är ett av hans favoritdjur och han beskriver Antarktis vackra vatten med dess speglingar och mjuka rörelser.

Haughton arbetar med enkelhet som mål. Det gäller både text och bild.

Här låter han pingvinerna få ta stor plats på sidorna. Figurerna står ömsom som utklippta mot en vit bakgrund eller i närheten eller i havet. Läsaren ser det som är viktigt i handlingen, inga detaljer som ögat söker sig till.

Ögonen är viktiga, de är stora och speglar känslorna hos karaktärerna. Färgerna spelar även de en viktig roll. Här är det blått och vitt i miljöbilderna och pingvinerna lyses upp av färggranna näbbar, bröst och fötter. Den rödorangea färgen på bröstet får mig att associera till hjärta, hjärtslag, värme och kärlek. Att Haughton arbetar med animation märks tydligt. Bilderna löper efter varandra som på en filmremsa.

Haughton säger att han tycker om slapsticks och använder sig av det i sina bilderböcker. Det finns även i den här boken som när mamman ramlar ner för sluttningen i vattnet och sedan tar sig upp igen genom att hoppa på det

som finns, nästan som i tv-spelet ”Super Mario”. Haughtons bilderböcker är gjorda så att även de riktigt små barnen skall kunna uppleva dem och för dem som tittar noga finns det alltid en liten ekorre gömd i hans bilderböcker. Utan några som helst pekpinnar väcker ChrisHaughton läsarens intresse för en miljö som är obekant för många barn. Läs och njut!

Ur: Bra jobbat, mamma pingvin. Chris Haughton. Lilla Piratförlaget 2022

Vad finns?

Maria Wingsäter

Vad finns bortom, bakom, i och på?

Under och mellan, vad finns det där?

Via enkla rim och färgglatt naiva bilder går resan mellan himmel och kylskåp, världshav och tomteverkstad. Vilda gissningar om vad som kan dölja sig på de olika platserna, och som inte får något egentligt svar, hänger kvar till läsaren att fundera över. Vad sägs om humlor i sängar och sju sköna sjörövarkatter, ett svängigt knott och en jazzig lus?

Kanske döljer sig ett bubbligt blått tåg under världshavens våg? Fantasin får möjlighet att krumbukta sig och kreera fritt.

I en sandlåda kan man förvisso hitta en del skatter i form av djupt nergrävda kakmått, större stenar och kanske en halvrutten kotte, men kan det finnas mer? På andra sidan?

Kan det rentav vara så att där befinner sig baksidan av en annan värld?

Det är en minst sagt fantasieggande tanke som från och med nu kommer följa mig varje gång jag närmar mig en sandlåda.

Jag brukar ofta vända mig till min alldeles egen testpanel bestående av förskolebarn på min arbetsplats, för att få en second opinion kring de böcker jag läst och ska recensera.

Den här gången, med den här boken, blev jag sittande med en liten människa som kämpar en aning mer med sin språkutveckling än många andra barn. Exakt så var det, vi blev sittande, en lång stund. Bilderna fängslade, varje uppslag studerades i detalj och ord dök upp som sällan tidigare.

Det här är inte en bok att läsa från pärm till pärm, det är en bok gjord för avbrott och sidospår.

Så...vad finns mellan böckernas blad och i drömmarnas värld?Precis vad som helst, utan gränser eller förutbestämda normer.

Ur: Vad finns? av Peter Fröberg Idling & Monika Forsberg. Natur & Kultur 2022

Ur: Mamma Mu och Kråkan på utflykt , Jujja Wieslander & Sven Nordqvist Rabén & Sjögren 2022

Mamma Mu och Kråkan på utflykt Jujja Wieslander & Sven Nordqvist Rabén Sjögren 2022

Mamma Mu & Kråkan

på utflykt

Linn Johansson

Barndomsfavoriterna Mamma Mu och Kråkan kommer här med tre berättelser i adapterad form som seriealbum.

Som alltid med bilderböckerna om Mamma Mu och Kråkan finns här mycket som är igenkännbart för och relaterar till barns vardag.

- Mu! Idag är en sån här dag när man öppnar fönstret och säger ”Hej vädret, här är jag!” Solen skiner idag! - Är det?

- Mu, det är utflyktsväder idag! Jag ska göra en utflykt Kråkan. Vill du följa med?

Mamma Mu, med lika stort hjärta som ett annat känt nötkreatur – tjuren Ferdinand – men betydligt mer nyfiken och redo för äventyr, ska på utflykt. Kråkan är inte lika på och när Kråkan får höra vad utflykt innebär – att cykla flera mil och äta gräs som man tagit med sig hemifrån, vill Kråkan vända om. Ja, tills det talas om wienerbröd, som Kråkan är väldigt glad i!

Så kommer regn, kan man då fortfarande ha utflykt? Läs och se. När vi läser, och tittar på allt i bilderna i Mamma Mu och Kråkan på utflykt, upplever vi hur mysigt det är med just vardagliga utflykter och äventyr. Och man skrattar hjärtligt åt hur Kråkan agerar och tänker. Kråkan har en kul personlighet (men kanske något beräknande?)

Och mellan Mamma Mu och Kråkan finns som alltid en humoristisk dynamik mellan en glad optimist och en som lutar mer åt skeptisk pessimism.

Boken fortsätter med två andra berättelser: Hundra hundar – som handlar om när gårdshunden får valpar, och Olyckan – som Mamma Mu råkar ut för.

De tecknade serierna om Mamma Mu och Kråkan passar för de yngre som ska börja läsa på egen hand. Till sin hjälp har de versaler och härliga illustrationerna som ger ytterligare liv åt berättelsen och gestaltar figurer, känslouttryck och miljöer.

På fantasins vingar...

Margaretha Ullström

Bland bilderböckerna ur höstens bokskörd finns böcker som formligen tycks ge läsaren vingar att flyga vidare i fantasin och i verkligheten. Josefine Engströms bilderbok Regnbågsbebisen utgiven av Natur & Kultur är en sådan berättelse. Mötet med boken bjuder dessutom många på kära igenkännanden.

Jag känner igen det kaxigt kavata fyraåriga berättarjaget. Hon påminner på pricken om ett av mina barnbarn som fyraåring. Berättarjagets utsagor är sanna i det nu som existerar i hennes egen värld. Fantasierna är en självklar del i hennes liv med hjälp av vilka hon kan föreställa sig det ”som icke är” men som på samma gång bildar ett skyddsnät att kasta ut, när vissa saker ibland blir för svåra.

Bilderbokens fyraåring har en stark inbillningsförmåga och berättar:

”

En gång hade jag en bebis, den bodde i min pappas mage. Alla vuxna sa att bebisar inte kan bo i pappors magar, men min gjorde det i alla fall. Sen kom den ut.”

Med fantasins hjälp ju kan allt hända och allting händer precis när det passar berättarjaget.

Regnbågsbebisen

Josefine Engström Natur & Kultur 2022

Den regnbågsrandiga bebisen är flickans följeslagare och lekkamrat ända till dess flickan inte längre behöver en randig liten bebis. I stället förvandlas den då till hennes tvilling – vilket är ännu roligare än en regnbågsbebis. Flickan konstaterar avslutningsvis: ”Och vi bryr oss inte om vad någon säger om den saken.” Hon inte har särskilt stort förtroende för vuxenvärldens uppfattningar och förmågor.

Inte heller äldre barn verkar ha kvar förmågan att låta fantasin förtrolla verkligheten: ”Vissa vet visst ingenting” konstaterar hon helt enkelt och berättar vidare om hur det är i hennes egen värld där regnbågsbebisen kan krympa till en myra och genom sång kan växa och bli ”lagom stor igen”.

Bokens färgsprakande knallgula och knallgröna och röda klara färger förmedlar fyraåringens vitalitet och energi. Hon är på något sätt ständigt i rörelse, även när hon står på en stol eller knyter skosnörena på regnbågsbebisen. Det är fart och fläkt i berättelsen. Själv konstaterar hon vid ett tillfälle att ”[j]ag har ju kraft”.

Detta är en humoristisk berättelse, men inte enbart det. Det är en bok man blir glad av på flera plan. Den sprider hopp om att allt skulle kunna vara annorlunda. Ett hopp om förändring. Ett hopp om att allt är möjligt.

Ur: Regnbågsbebisen, Josefine Engström. Natur & Kultur 2022

Ur: Det regnar hjärtan , Gloria Kisekka-Ndawula & Katarina Strömgård. Rabén Sjögren 2022

Det regnar hjärtan Gloria Kisekka-Ndawula & Katarina Strömgård Rabén & Sjögren 2022

Glad blir jag även av Gloria Kisekka-Ndawulas debutbok Det regnar hjärtan, illustrerad av Katarina Strömgård, utgiven på Rabén & Sjögrens förlag. I berättelsen om ett barns första förälskelse finns ett konsekvent barnperspektiv där förälskelsen behandlas med djup respekt och förståelse. Det är en insiktsfull och harmonisk berättelse. Den innerliga hyllningen till barnets känslovärld ljuder genom hela berättelsen. Huvudpersonen Zalwango bor i ett förortsområde. Mamman och småsyskonen följer henne till skolan via gångstigen från hyreshusen till områdets centralt belägna skola. Zalwango älskar dem alla. Men hon är dessutom lidelsefullt förälskad i en klasskamrat som hon inte närmare namnger utan helt enkelt kallar för Käris. Förälskelsen i Käris är Zalwangos första stora kärlek. På hemvägen från skolan kramar hon om ett träd i ren och skär lycka. Lycka över att vara förälskad. Hon dagdrömmer hela dagarna om sin Käris där de sitter i ett ganska vanligt klassrum i en svensk lågstadieskola. Förälskelsen skänker henne kraft och energi.

En vinterdag plockar hon ner en stjärna från en stjärnklar himmel för att förära Käris. Den ger henne modet att slå följe med Käris på väg hem från skolan och när de skiljs åt överräcker Zalwango stjärnan till Käris. En alldeles överväldigande lyckokänsla sprider sig inom Zalwango när hon springer den sista biten hem. Strömgårds bilder förstärker den förtrollning förälskelsen sprider. Löven blir till hjärtan och hjärtan singlar till marken både inne i bilden och på pärmens insidor tycks till och med stjärnorna singla till marken som hjärtan.

Ur: Det regnar hjärtan, Gloria Kisekka-Ndawula & Katarina Strömgård. Rabén Sjögren 2022

Marcus-Gunnar Pettersson har illustrerat Eva Whitebrooks berättelse Manfred blir detektiv utgiven på Rabén & Sjögrens förlag.

Hans bilder bidrar starkt till berättelsens utstrålning. Illustrationerna är stämningsskapande, detaljrika och i dem bjuds man på oväntade perspektiv.

De bidrar starkt till att denna underfundiga, men skenbart enkla berättelse får många bottnar. Detta är första delen i en serie om den ofrivillige detektiven korpen Manfred.

Korpen är ju en välkänd mytologisk figur. I antiken uppfattas korpen ganska negativt, som en skvallrande pratkvarn. Uttrycket olyckskorpar är vi många som känner till. Det är korpen som kommer med budskap om ond bråd död, sjukdom och krig.

I den nordiska mytologin är ju däremot två korpar Hugin (tanke) och Munin (minne) Odens följeslagare. De informerar honom om allt som händer på jorden. Även fåglar i allmänhet är intressanta ur mytologisk synvinkel.

Ur: Manfred blir detektiv, Eva Whitebrook & Marcus Gunnar Pettersson. Rabén Sjögren 2022

I den här berättelsen förekommer flera fåglar som duvhök, uggla, trut. Genom sina vingar kommer ju fåglarna närmare himlen och det gudomliga och därigenom har de i allmänhet fått en positiv betydelse. Och visst känner barn redan i tidig ålder ofta till att ugglan symboliserar klokskap. Manfred är en ”skraltig korp” som bor i ett gammalt hus i Stockholm som brukar kallas Sagerska palatset. ”I det bor statsministern, men ovanpå bor någon helt annan.” Nämligen Manfred.

En kväll försöker han som vanligt somna och försöka komma på ” sin uppgift” i livet, när en måsunge hindrar honom. Måsungen är hungrig. Måsungens föräldrar är försvunna. Så startar Manfred sitt sökande efter föräldrarna till denna ovälkomna gäst som han kallar Måses. Högt upp i luften över takåsarna flyger Manfred, ibland med Måses på ryggen, för att söka efter Måses föräldrar. Sökandet är hissnande äventyrligt. Manfred rådfrågar andra fåglar och besöker bland annat duvhöken som bor i klockstapeln vid Johannes kyrka. Det är den siste han egentligen vill rådfråga. De är inga såta vänner. Manfred har en filosofisk läggning och reflekterar sökande efter livets mening samtidigt som han, mer jordnära, försöker tillfredsställa Måses materiella behov av till exempel mat. Måses tillför samtidigt något nytt i Manfreds liv. När Måses föräldrar till sist kommer till rätta är det inte med lätt hjärta Manfred ser på återföreningen. Men Måses föräldrar är klipska. Manfred anlitas som barnvakt och uppmanas att starta en detektivbyrå. Manfred är fortsatt behövd. Det tycks vara just behovet av att vara behövd som ger livet en mening för Manfred liksom kanske för oss människor.

Manfred blir detektiv Eva Whitebrook & Marcus Gunnar Pettersson Rabén & Sjögren 2022

Ur: Manfred blir detektiv, Eva Whitebrook & Marcus Gunnar Pettersson. Rabén & Sjögren 2022

Linnea Lundborg

Mycket kan hända på en enda dag. Det får katten Ib, huvudpersonen i Marcus Jernbergers bok Kattrestaurangen, uppleva. Restaurangen drivs av Ibs storasyster och deras frukost består alltid av gårdagens tråkiga rester.

Det bestämmer sig Ib för att ändra på, med hjälp av morfars gamla recept på fiskgryta. Läsaren följer Ib genom staden i jakt på ingredienserna. Det är en utmärkt anledning för Jernberger att teckna myllrande stadsmiljöer med mängder av detaljer och en uppsjö antropomorfa djur.

Ib köper kryddor och grönsaker, men när hen ska få tag i mört håller hen själv på att bli mat åt en gigantisk karp. Som tur är blir hen räddad av fiskförsäljaren fru Snok.

Det ska visa sig vara svårt att följa morfars recept till punkt och pricka, så Ib sätter sin egen prägel på fiskgrytan som blir mycket uppskattad bland restaurangens personal. Boken avrundas med att Ib somnar mätt och med tankarna på vad hen ska laga för mat i morgon.

Kattrestaurangen

Kattrestaurangen Marcus Jernberger Lilla Piratförlaget 2022

Kattrestaurangen

Ur: Kattrestaurangen , Marcus Jernberger. Lilla Piratförlaget 2022

Bokens färgskala är enhetlig i rosa, brunt, ljust lila och dovt blå.

I bilderna finns detaljer att upptäcka som räcker till många, många läsningar. Influenserna verkar komma från lika delar japansk estetik som medeltiden – fröken Snok väser till exempel ”Salve” som hälsning till Ib –men resultatet blir en helt egen värld. Något måste också sägas om det helt fantastiska mönster som pryder insidan av bokens pärmar. Det är befriande att Jernberger har tänkt ett extra varv när det kommer till karaktärernas könsuttryck. Ib bär klänning, men könas ändå aldrig i boken. Hens storasyster basar över ett gäng grabbar i restaurangens kök. Även fru Snok bryter mot de invanda mönstren för vilka djur som tillskrivs vilka roller i barnlitteraturen.

Texten står inte i centrum i Kattrestaurangen, även om det är den som driver handlingen framåt. Den är inte integrerad i bilden, utan står för sig själv i avgränsade rutor som har karaktären av gammalt papper. Är det sidor ur morfars receptbok?

Det passar, men gör att det skapas en viss distans till texten. Det är illustrationerna som gör boken till något alldeles extra. De sticker ut som ett friskt tillskott i svensk barnboksutgivning!

Omslag: Vi går till skolan , Marianne Dubuc. Lilla Piratförlaget

Vi går till skolan

Marianne Dubuc

Översättning Erik Titusson Lilla Piratförlaget 2022

Vi går till skolan

Pom är väldigt sugen på att börja skolan efter att ha hört så mycket om vännernas skolor.

Det känns alldeles för länge att be höva vänta ett helt år, så Pom bestämmer sig för att besöka djurens skolor.

Först kommer mössens skola där de bland annat får lära sig hur musfällor funkar och vad de olika ostarna har för form Sen tittar Pom in hos kaninerna där de har morotsmatte, besöker ett morotsmuseum och får morotssoppa till lunch. Grodskolan finns på olika blad i dammen. Där målas med kaveldun, fångas flugor och sjungs om små grodor. Rävarna har idrott. Där pågår cykling, basket, yoga, fotboll och löpning.

När Pom kommer till björnskolan är det lunchdags och lunch ska ätas i lugn och ro tycker björnarna. Pom äter tillsammans med dem och blir sen så trött att det blir en liten tupplur I sengångarnas skola sovs det hela dagen såklart.

Pom besöker sen ekorrarna, vargarna, sköldpaddorna och igelkottarna. Sen går Pom hem. Väl hemma sammanfattar Pom sin dag för Momo och beskriver hur kul det kommer att bli att börja skolan.

Boken är i stort format och jag undrar lite över orsaken till det. Stora böcker är otympliga och svårplacerade i mitt tycke. Big books i skolans värld fyller ju sin uppgift för att kunna visas upp i ett klassrum. Men den här boken är så full av små skeenden och kommentarer att det inte känns lämpligt att läsa den i stor grupp. Känns mer som en bok att läsa för ett eller två barn. Bilderna är färgglada och söta men av någon anledning griper de inte an hos mig. Detaljerna i de olika skolorna är kul men de är många och det blir plottrigt. För tanken lite till Richard Scarrys böcker. Rörigt. Det känns som om boken vill för mycket och så blir det lite platt fall.

Det är okänt om Pom är en pojke eller en flicka, så som det ofta är i nyare böcker. Begreppet HEN känns lite ovant att använda inför små barn så det blir att upprepa Poms namn ofta eller att tillstå att man inte får veta om det är en pojke eller flicka.

Vissa barn lägger ingen vikt vid det medan andra vill veta och försöker via klädsel, hår mm utröna vilket kön barnet har.

Säkert blir den uppskattad med sina många små berättelser i berättelsen men jag som uppläsare gillar böcker med tydliga budskap och en koppling mellan bild och text som gör att berättelsen förs framåt.

Här ser jag framför mig massor med avbrott (vad står det där? Vad säger kaninen? Osv) vilket i sig kan bli ett boksamtal men inte en sagoläsning med röd tråd.

Och precis så blev det när jag läste boken för två barn. Jag fick strunta i en del av kommentarerna för att få ett flyt i berättelsen. Det blev mycket av pekande här och där för att berätta vad alla figurerna sa till varandra Boken hade vunnit på att vara i mindre format och med färre småkommentarer.

Maria Jourdanis

Såret

Lina Nestor

Emma AdBåges nya bok bjuder in oss till skolgården igen. År 2018 vann hon Augustpriset för Gropen, och i år var Såret nominerad till samma pris. Jag tänker att alla som gillar berättelsen om barnens lek i den omtyckta gropen kan känna igen tonen och perspektivet i Såret - men den här historien utgår från en liten kropp och den stora dramatik som ett blodigt knä kan åstadkomma. Bokens berättarjag är ute på rast när det händer. Pingisracken är trasiga och istället leker barnen en lek som går ut på att jaga varandra runt pingisbordet medan en av dem står och ropar hejaramsor uppepå. Så plötsligt, mitt i allt det roliga, händer det. Ett fall ned från bordet. Ett skrapat knä. Ett sår. Alla kommer springande och vill se. Och visst gör det ont och visst är det lite läskigt med det där blodet som ligger kvar och syns ute på skolgården, men kanske är det ändå värt det med all uppmärksamhet som såret erbjuder?!

När min storasyster var i mellanstadieåldern läste hon skrattande upp en sida i dagboken som hon hade skrivit några år tidigare: ”Käre Gud, låt mig bryta benet så att alla ska tycka synd om mig!”. Jag minns att jag skrattade med, för så kan man ju inte tänka...men innerst inne önskade jag ju kanske samma sak.

Tänk att få vara i centrum för allas medlidande ändå.

Nu ser jag samma igenkänning i sjuåringens ögon när vi läser boken tillsammans och jag fascineras över AdBåges förmåga att hitta brännpunkten.

Såret Emma AdBåge Rabén Sjögren 2022

Ur: Såret , Emma AdBåge. Rabén & Sjögren 2022

Det skapas en plats där jag och mitt barn kan mötas i samförstånd genom berättarjagets upplevelse.

Även AdBåges illustrationer känns igen från tidigare böcker även om Såret fått sin egen bildvärld.

I sitt sommarprat 2020 berättar författaren om en period i livet när hon försökte hitta sitt manér och sitt sätt att rita näsor och ögon, men hur hon till slut struntade i det eftersom det inte blev lika kul. Jag tycker mig kunna se hur glädjen och kreativiteten hålls levande i de olika böckerna som AdBåge illustrerat. I denna bok är det små runda ögon som gäller, men olika former på näsor, armar och knäskålar. De vuxna är stora, så stora att barnen når dem lagom till knäna. Även pingisbordet får vara sådär gigantiskt och fyrkantigt som bara ett pingisbord kan vara: en grön rektangel med vita streck som fyller en stor del av bokens sida och som barnen kämpande måste klättra över kanten på för att komma upp. Mitt vuxna jag gläds när jag i boken hittar en pedagogisk förebild i den bredaxlade läraren Jarmo. Där Gropens vuxna diskuterar förbud och gör ”liten mun” finns Jarmo istället bara där på bokens sidor. Med sina groteskt långa armar och hästsvans är han tryggheten som både kan konsten att småprata och skämta med kidsen, plåstra och hålla om när det behövs, utmana barnens kreativitet på bildlektionen när den dramatiska händelsen ska bearbetas och färgpennorna tar slut (”det kanske finns grönt och blått blod också?”) och följa behov i gruppen (ta fram röd vattenfärg ändå). Han gör det bara, utan att vare sig han eller författaren behöver få bekräftelse och uppmärksamhet på det goda exemplet. Jodå, konstateras det, ett ärr kommer det nog att bli på det där knät när skorpan fallit bort. Just precis det som behövdes höras.

Ur: Såret, Emma AdBåge. Rabén & Sjögren 2022

alla andra

Här är alla andra börjar med en morgon vid havet. I en kuststad där barn borstar tänder. Där fiskmåsar flyger. Där en man tar första koppen kaffe på en balkong. Där en grön figur anländer till kajen i sin roddbåt. Läsaren får vandra genom staden under en dag. Varje uppslag beskriver två grupper som ställs mot varandra; “Här är alla som är på väg/Här är alla andra”. Flera av uppslagen är en lek med orden; “Här är alla som är utklädda/Här är alla som känner sig utklädda”. Bilderboksdebutanten Mimi Åkesson bjuder oss således på en sparsmakad prosa, med en poetisk och underfundig ton. En modig ton, som skapar utrymme för läsarens rätt att tolka. Linda Bondestam är ett välkänt namn i bilderbokskretsar. Hennes illustrationer har genom åren varsamt samspelat med texter av bland annat Ulf Stark, Annika Sandelin och Malin Kivelä. Hon har även på senare tid utkommit med bilderböcker där hon med en sällsam fingertoppskänsla både illustrerat och skrivit texten, som God natt på jorden (2018) och Mitt bottenliv – av en ensam axolotl (2020).

Här är alla andra Mimi Åkesson & Linda Bondestam Natur & Kultur 2022

Ellinor Spång Ur: Här är alla andra , Mimi Åkesson & Linda Bondestam. Natur & Kultur 2022

Den sistnämnda kom att nomineras till både Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris. Hennes bilder är ofta brokiga, subtila och rika på detaljer.

I Här är alla andra ges just denna detaljrikedom fullt utlopp och sidorna är fulla av stadens människor och varelser. Här skymtar vi både bekanta figurer från Bondestams tidigare alster och får se ståtliga byggnader där de förlag som publicerat hennes verk huserar. Men främst möts läsaren av de hundratals små historier som bokens illustrationer skildrar. Hundratals små historier som under högläsningen kan uppmärksammas, samtalas kring och fnissas åt. Den uppmärksamma läsaren kan följa hur fången som rymmer på ena sidan på andra sidan ses vara efterlyst, för att på tredje sidan triumferande vara en fri man. Mitt ibland alla fantasifulla detaljer vilar även ett stråk av allvar. Bland de som längtar till helgen finner vi en man med påsen full av flaskor. Bland dem som på nästa sida längtar till helgen finner vi samma man utslagen på en soffa med en pojke med ledsna ögon bredvid. Bland alla som drömmer sitter en man med sin hund, drömmer om en säng att sova i och en korv att äta. Mitt i alla detaljer skymtas även en man med Ukrainas flagga i handen och en fredsduva på axeln. Alla historier får finnas. Alla bilder får läsas.

Att karaktärer återkommer och tillhör flera olika grupper är ett effektfullt sätt att visa på människans mångsidighet. Ena stunden tillhör man alla som är snälla, andra stunden tillhör man alla som försöker vara snälla. Flyktigheten i både människan och dess grupptillhörighet blir här både påtaglig och sann. På de sista sidorna har natten anlänt. Bondestam fyller den med drömmare. De drömmer om korv, om kärlek, om ett benbrott som läkt. “Här är alla som drömmer” skriver Åkesson. Hon lämnar uppslagets andra sida tom. Så plötsligt låter hon Här är alla andra bli till Här är alla.

Den gröna lilla figuren blir åter synlig. Det visar sig att den har funnits med på varje uppslag under läsarens vandring genom staden. Den seglar iväg. På avstånd skymtar staden.

Ur: Här är alla andra, Mimi Åkesson & Linda Bondestam. Natur & Kultur 2022

Det går bra nu

går bra nu Eva Jacobson Lilla Piratförlaget 2022

Susanne Sandström

Vi har hamnat hemma hos Mosse och Pip, en björn en gris - två individer, personligheter. De sitter och fikar i ett tämligen spartanskt rum med lindblomsgrön träpanel på väggarna, kanske är Pip rastlös. Mosse tycker att de kan gå ut och gå, lite hursom, bara de går. Och tar med sig fika. Tårta skulle sitta fint tycker Pip, och det låter som ett önsketänkande från ett litet barn. Mosse vet hur det ligger till med ekonomin hemma så det får bli skorpor. Ja det går ju också bra, och lite saft.

Så kommer skorna på och Mosse och Pip går, Pip tjatar som ett ivrigt och/eller uttråkat litet barn kan tjata. Men sen går det inte så bra längre, det går faktiskt inte alls att gå. Pip och Mosse har fått skoskav.

Stora Mosse sätter sig på den större och höga stenen, mindre Pip på den mindre stenen. Vi måste nog byta funderar Mosse! Ja! tänker läsaren. Dom har ju fått skoskav och jag ser vad som är orsaken!

Här utnyttjar Jacobson bladvändandets drama,

högersidan blir en cliffhanger, för när vi vänder blad och tror oss veta vad som måste bytas får vi veta att här ska bytas sten. Det blir bättre men skoskavet (och längtan efter tårta) är kvar. Hur löser vi det? Mosse funderar på att nya skor måste införskaffas – dyrt med nya skor säger Pip. På ett bilduppslag ser vi Mosse och Pip, de har bytt sten att sitta på så de befinner sig nu på samma nivå, är nu jämnhöga/ jämlika och de sitter med ryggarna mot läsaren. Nedanför figurerna syns de avtagna skorna och de har hamnat rätt storleksmässigt! Det kan den lilla läsaren nog lätt upptäcka (för barnläsaren har nog också redan luskat ut vari problemet med att inte gå så bra består). Nu bär det, trots kostnaden, iväg till skoaffären och det går verkligen bra! de har fart och iver framåt och skor som passar. Inga nya skor innebär ju (väl?) att pengar sparats så då blir det till att fira med tårtor. Allt har löst sig - både suget efter tårta, skoskav och jämvikten mellan två personligheter/åldrar. Det går riktigt bra nu!

Det

Eva Jacobson är konstnär som både målar och skulpterar, men också skapar bilderböcker. Och visst är det synbart i hennes bildvärldar, i hennes kompositioner, teknik och tänk kring hur text och bild gör tillsammans?

Eva Jacobson debuterade 2019 med Morgans kafé, och tidigare i år kom Svansen är lös –samtliga titlar på Lilla Piratförlaget. Jag vill lägga henne i samma korg som konstnärer/bilderboksmakare som Eva Lindström, Anna Höglund, Klara Persson, Aron Landahl. Deras verk är liksom inte kompromissade, deras skapande sker på konstens (och berättandets) villkor - inte att de i första taget tänker/utgår pedagogiskt från målgruppen barn. Sådant som skulle kunna användas för pedagogiska syften kommer på köpet så att säga Bilderboken Det går bra nu kan, förutom att vara en berättelse om Pip och Mosse som ska gå på utflykt, handla om begrepp: här leker Eva Jacobson humoristiskt med sentensen ”Det går bra nu” som ju kan syfta både på att det rent praktiska, fysiska och bokstavliga att gå bra och den lite mer triumfatoriska, bildliga liknelsen, ”det går bra nu, vi har flyt” (vi löste problemen, vi tjänade pengar, vi fick tårta!) Även begrepp som stor och liten, både utifrån människans olika åldrar, storleksmässiga form och tingen i världen – vad det medför och hur det kan påverka inbördes relationer – finns här att upptäcka och samtala om. Så också ekonomi, både som matematiskt exempel och som socioekonomisk faktor, kan vara en del av innehållet. Problemlösning ett annat: att barn själva måste få tillit och möjlighet att hitta lösningar på problem.

Ur: Det går bra nu , Eva Jacobson. Lilla Piratförlaget 2022

Det här är en underbar bilderbok med hög igenkänning för både förälder och barn. Den handlar om Alice som längtat i flera dagar efter en egen dag på stan med mamma.

Men när de ska åka händer någonting konstigt, Alice blir plötsligt alldeles tvärtom. Alice vill inte åka till stan, hon vill inte sitta på bussen, hon vill inte ha någon jacka eller gå till biblioteket. På bussen hem försvinner det tvärtomiga och väl hemma gillar Alice det som mamma har köpt. Den utspelar sig en annorlunda, men kanskeäven helt vanlig, dag. Här gestaltas barnets trots, och starka känslor, och visas att det inte alltid är så lätt för barn att förklara, eller kanske ens förstå, varför de känner som de gör. Och att det inte heller alltid är helt lätt för de vuxna att förstå eller bemöta barnet när barnets glada förväntningar byts ut mot ogillande eller vägran. Kanske Alice vill (inte) allt också handlar om just förväntningar, att det inte blir som vi har föreställt oss eller att den perfekta dagen kanske inte finns, men att det kan bli bra ändå till sist.

Både jag och mitt barn skrattade när vi läste om Alice. Extra kul tycker mitt barn att det är när katten i slutet väljer ut en bok och sover i sängen bredvid Alice - då pekas det ivrigt i boken.

Högäsningsstunden blev ett fint sätt att mötas, vi barn och vuxen, för att roas men även att kunna prata vidare om hur det ibland blir annorlunda än vi hade föreställt oss.

Illustrationerna är väldigt uttrycksfulla och lätta att känna igen sig i.

Alice vill(inte) allt!

Jenny Hector

Alice vill (inte) allt! Ingelin Angerborn & Johanna Kristiansson Rabén Sjögren 2022

Kristiansson.

Rösta

Ur: Rösta på vargen!, Davide Cali & Magali Clavelet. Lilla Piratförlaget 2022

Rösta på vargen!

Jennie Rosén

Rösta på vargen! Davide Cali & Magali Clavelet Översättning Helena Stedman Lilla Piratförlaget 2022

Det är snart val på bondgården och det är dags för djuren att välja en ny ledare. Alla de gamla vanliga kandidaterna ställer upp och verkar ha samma vallöften som alltid.

Hanna Höna värnar om friheten att få värpa, Nisse Gris lovar mer lera åt alla och envar och Bröderna Mus vill föra alla samman kring ost. Men plötsligt sätts en valaffisch av en ny kandidat upp. Peter Varg, han som vill vara allas vän och lovar vänskap åt alla. Här finns det en inkludering som flera djur kanske saknar i den andra kandidaternas vallöften. Lera känns kanske inte så viktigt för ett får till exempel. Djuren på gården blir mycket intresserade, de tycker det är kul och spännande med en ny kandidat. Peter Varg visar sig vara snäll, charmig, trevlig, rolig och dessutom tycker många att han är snygg. Han kan dessutom prata så att alla förstår och tror på honom och han hälsar artigt på alla djur.

När valdagen kommer går djuren för att rösta och det visar sig att Peter Varg har vunnit valet. Alla är glada och firar men snart förbyts glädjen i en oro och det börjar hända konstiga saker. Djur börjar plötsligt att försvinna och polisen kommer med en rad knasiga teorier.

Det här är en på humoristisk bilderbok skriven av Davide Cali, en schweizisk-född italiensk författare som främst skriver bilderböcker och grafiska romaner för barn och unga. Rösta på vargen! kan man kan läsa med yngre läsare som en slags modern fabel. Sidorna innehåller allt från en till fyra meningar och ofta fylls texten ut av pratbubblor. Illustrationerna av Magali Clavelet, en fransk illustratör, är söta och småroliga. De samspelar väl med texten och illustrationerna fyller i och för berättelsen framåt. Den som låter blicken vila en liten stund kan upptäcka en del som inte står utskrivet. Som när polisen, som råkar vara en katt, undersöker en hönas försvinnande och samtidigt står och slickar sig hungrigt om munnen. Eller är hen kanske mätt?

Men det finns en mörkare sida av boken, en obehaglig sådan som varnar oss för populism. Det är inget djur som bryr sig som vad Peter Varg har för politiskt agenda, hans utseende och hans sätt att tala är mycket viktigare. Peter Vargs valarbetare springer runt med t-shirts och kepsar med vargens foto på samtidigt som de viftar med fanor och journalisten tittar förälskat på Peter Varg när han intervjuas. Vad är viktigt för oss idag? Hur bestämmer vi oss för vem vi ska rösta på? Här finns det mycket att samtala om med både yngre och äldre läsare. Jag hade mycket väl kunnat läsa den här boken med mina elever på högstadiet som en ingång till arbete kring exempelvis demokrati. Vad ska man grunda sina beslut på? Vad är viktigt för oss idag när vi väljer våra politiker? Vad påverkar oss? Boken slutar med att djuren gör uppror mot den nya ledaren och hans ministrar som tvingas lämna gården men djuren verkar inte ha lärt sig något. En ny affisch sätts snart upp med en ny kandidat, Jerker Räv och han verkar intressant. Lär vi oss något av historien? Varför är det viktigt att läsa historia och vad kan vi lära av den?

Ur: Rösta på vargen!, Davide Cali & Magali Clavelet. Lilla Piratförlaget 2022

Miriam och den magiska tröjan

Emelie Nestor

Bilderboken Miriam och den magiska tröjan kom till genom ett förslag från illustratören Bettina Johansson. Och själva inspirationen, berättelsen och karaktärerna fanns ju redan i verkliga livet och på bloggen och instagram kontot Pappa Pappa Dotter Med blogg, konto och bilderbok vill de visa att ett familjeliv, och en familjekonstellation, bland annat kan se ut som deras.

Vi ville skriva en barnbok som skulle vara inspirerande och utbildande. Den är främst för barn men också för vuxna som ska kunna använda boken som ett pedagogiskt redskap när man pratar med barn om familjebildande, familjekonstellationer och andra normkreativa och normbrytande saker som behöver lyftas och belysas. (Aftonbladet Family, 5 november 2022).

Jag läste den här färgstarka, pedagogiska boken tillsammans med min 5-åring och han tyckte mycket om den. Det han framför allt gillade var att det var något magiskt i boken. Och jag fann det intressant att se att det underfundiga med att använda en tröja i olika färger i leksammanhang – för att betona och understryka mångfald – som ett budskap nådde fram till sonen. Jag uppskattade också det finurliga och fiffiga i att ge läsarna, kanske mest riktat åt vuxna läsare, tips och idéer på hur råda bot på sura miner.

Och visst var det så att bokens berättelse i det här fallet fick ”läsarna att känna glädje, samhörighet och öppenhet” (OLIKA Förlag).

Det här är en fin bok som kommer att uppskattas av både föräldrar och pedagoger som vill öppna upp världen, visa hur den ser ut i all sin brokighet och mångfald, för barn och deras vuxna.

Ur: Miriam och den magiska tröjan, John & Johan Valencia & Bettina Johansson. Olika Förlag 2022

Miriam och den magiska tröjan John och Johan Valencia & Bettina Johansson Olika Förlag 2022

Ur: Linne & Loddi, Malin Roca Ahlgren & Judith Balaguero. Kikkuli Förlag 2022

Linne & Loddi

Linne & Loddi av Malin Roca Ahlgren och Judith Balaguero är en finstämd bok om samspelet med naturen men som också innehåller så mycket mer.

Linne & Loddi handlar om Linne som är ute i skogen med hunden Manni, sin mamma Aili och mammans renar. Mamman berättar om hur skogen var när hon var liten, de upptäcker hur skogen är nu och mamman berättar varför. De träffar på den lilla hackspetten Loddi och samtalar om vad den behöver för att överleva. Linne blir medveten och får hitta sätt att påverka för att göra framtiden bättre för Loddi och de andra djuren i skogen.

Boken innehåller flera berättelser i en då det händer mycket saker på vägen. Den handlar om olika djur och vad de kan behöva för att överleva. Loddis känsla för djuren skildras ömsint och fint. Den handlar även om att höra sin förälders historia, hur det var när den växte upp också för att visa på vad som har förändrats. Här finns många frågeställningar och reflektioner kring hur vi lever och vad vi använder i vår vardag och hur denna använding påverkar vår natur. Linne & Loddi ger barn verktyg att tänka kring sin egen roll, hur vi alla påverkar naturen och miljön och att vi kan både påverka och bidra till att det blir bättre.

Mitt barn, som strax fyller fyra, uppskattade boken men har bara nyligen börjat reflektera över livet och hur saker och ting hänger samman. Så jag tror att behållningen av att läsa den här boken med mitt barn om ett par månader kommer att vara ännu större.

Linne & Loddi kan läsas som en berättelse men kan alltså också användas för att reflektera kring olika saker tillsammans med barnet.

Den inbjuder till att fråga och forska vidare med barnet. Med frågor som på vilket sätt kan en arbeta med skogen istället för skogsskövling? Vilka djur, förutom fåglar, behöver träden att bo i? Vad saker kan heta på olika språk osv.

Jag tycker om böcker som väcker tankar och inbjuder till vidare forskning samt lek.

Och Linne & Loddi inspirerar även till lek, till att bege sig ut i naturen och upptäcka, utforska och leka.

Boken uppmärksammar en av våra nationella minoriteter och deras kultur - den samiska. Det är böcker som i stort sett saknas i utgivningen.

Jag vill att mitt barn ska få kunskap och lära sig om vår mångfald.

Jag uppskattar att fokus i berättelsen är på barnet Linne så att både barn med syskon samt barn utan syskon kan känna igen sig i berättelsen.

Linne & Loddi

Malin Roca Ahlgren & Judith Balaguero Kikkuli Förlag 2022

Jenny Hector

Hårdrockaren Kim & Hilma

En höstdag står Kim och Hilma på balkongen och kikar ut. Där nere på marken står en person de aldrig har sett förut. Han ska visst flytta in i en lägenhet i huset. Kim och Hilma tycker att han ser lite läskig ut med långt svart hår, solglasögon och svarta glittriga kläder. Läskig men spännande. Man förstår att han gillar musik, för han har famnen full av gitarrer. Och mycket riktigt: En stund senare, när farfar har bakat bullar, hörs hög musik från den nya killens lägenhet. Kanske lite väl hög, tycker farmor. Läskig musik, tycker Kim och Hilma, men spännande också, precis som den nya killen själv.

Efter maten, när Kim och Hilma är ute och leker, kommer Hårdrockaren ut på gården. Han är visst inte så läskig, visar det sig. Men spännande är han fortfarande, och ännu mer spännande blir det när han säger att Kim och Hilma kan få komma upp och testa gitarrerna senare ikväll, bara de tar med sig en vuxen. Wow, så klart de vill! Farmor och farfar hänger på, och det blir en riktig inflyttningsfest hemma hos Hårdrockaren, med fika, musik och till och med dans.

Spännande och kul, och inte det minsta läskigt! Kim och Hilma: Hårdrockaren, som är skriven av mamma-son-paret Kristina Murray Brodin och Leo Brodin, är den femte delen i serien om Kim och Hilma.

Jag hade faktiskt inte läst någon av de andra böckerna i serien tidigare, utan Hårdrockaren var mitt första möte med denna charmiga kompisduo.

Jag tror att det var en starkt bidragande orsak till att jag från början fick ett ganska platt och rörigt intryck av berättelsen. Det var många olika karaktärer för en så pass kort bok – totalt sju namngivna personer – och jag fick inte riktigt ordning på den dramaturgiska kurvan. Var Hårdrockaren egentligen mest läskig eller mest spännande? Ville Kim och Hilma försöka undvika honom eller försöka ta kontakt?

Fanns det någon konflikt att lösa kring den höga musiken eller inte?

Och om det fanns det, blev den löst på slutet eller vad hände egentligen?

För att göra mig en mer rättvis bild bestämde jag mig för att backa tillbaka.

Emelie Nestor

Kim & Hilma. Hårdrockaren Kristina Murray Brodin, Leo Brodin & Joanna Schmidt

Idus Förlag 2022 Bok 5

Ur: Kim & Hilma. Hårdrockaren av Kristina Murray Brodin, Leo Brodin & Joanna Schmidt. Idus Förlag 2022

Jag hittade de fyra tidigare böckerna i serien som e-böcker och satte i gång att läsa. Och nu klarnade bilden, lite som när man ställer in skärpan på en kamera med objektiv.

Med fokus på Kim och Hilma, deras relation och deras perspektiv på världen blev allt tydligare. Ett genomgående tema i alla fem böcker är nämligen barnperspektivet.

Vi som läsare får helt enkelt hänga med i Kims och Hilmas alla svängar.

Då blir det lite hoppigt ibland, precis som när barn kastar sig från den ena idén till nästa. Allra tydligast är det kanske i bok tre, Bästa jobbet, där Kim och Hilma går från ett yrke till ett annat allt eftersom leken utvecklas.

Men samma känsla finns i alla fem böcker. Tankegångarna behöver inte följa vuxet raka och logiska linjer. De utvecklas hela tiden utifrån olika intryck och idéer som dyker upp.

Ur: Kim & Hilma. Hårdrockaren av Kristina Murray Brodin, Leo Brodin & Joanna Schmidt. Idus Förlag 2022

Och när det är på det sättet, då kan en ny granne faktiskt vara både läskig och spännande utan att man nödvändigtvis måste definiera om han är mest det ena eller mest det andra. Man behöver inte heller ha en plan för om man ska försöka prata med honom eller undvika honom. Man behöver faktiskt inte ens tänka på honom hela tiden, ifall det finns annat som lockar.

Utifrån barnperspektivet och med de andra böckerna i ryggen känns det heller inte längre

störande med de många karaktärerna i boken. Alla utom Hårdrockaren har funnits med i tidigare böcker, och om man bara känner till dem sedan tidigare blir de passiva karaktärerna mer som en kuliss.

Även den eventuella konflikten kring hög musik får en annan känsla kring sig när man ser den ur Kim och Hilmas perspektiv. När de två kompisarna väl har lärt känna Hårdrockaren blir volymen på hans musik ganska ointressant. Ja, i ärlighetens namn blir den faktiskt ointressant ur farmors perspektiv också. Ett tydligt budskap i den här boken är nämligen att en främling, som till exempel en ny och okänd granne, är någon man kan prata OM och tillskriva olika egenskaper: läskig, högljudd, spännande … Men när man lär känna personen så blir dessa egenskaper del av en större bild. Då kan en hårdrockare också bli en rolig motståndare i pingis och en omtänksam, bull-älskande granne. Och nog kan väl en sådan person få spela lite hög musik ibland om han vill.

Mitt intryck av Kim och Hilma: Hårdrockaren är alltså i slutänden att det är en fin, mysig och lättsam bok med ett fint budskap som är tydligt utan att skriva läsarna på näsan. Ett stort plus är att språket är väl genomarbetat och flyter lätt och ledigt. Det gör boken väldigt trevlig att läsa högt, och 2,5-åringen här hemma lyssnar och hänger med utan problem. De fina bilderna kompletterar och förstärker texten, inte minst genom de olika karaktärernas fantastiskt uttrycksfulla miner och ansiktsuttryck.

En stark rekommendation till dig som ännu inte har läst de andra böckerna om Kim och Hilma är dock att börja från början i serien. De olika böckerna kan nog förvisso klassas som fristående delar, men de tidiga böckerna lägger en viktig grund för Kim och Hilmas värld, och utan den grunden var det svårt – åtminstone för mig – att helt och fullt uppskatta Hårdrockaren.

Lilla Scilla Känguru

Om barnlängtan,

Ur: Lilla Scilla känguru, Cecilia Alstermark & Klaudia Drabikowska. Tallbergs Förlag 2022

Lilla Scilla Känguru handlar om Scilla, som uppskattningsvis är omkring femsex år, vars livsberättelse startar redan innan hon föds.

I denna bok får man nämligen som läsare följa med när Scilla själv berättar om hur hennes föräldrar en gång träffades och hur deras fruktlösa barnlängtan till slut skuggade föräldrarnas tillvaro så till den grad att de sökte hjälp via IVF, provrörsbefruktning, i hopp om att kunna få ett barn.

“Längtan lade sig som en skugga mellan mamma och pappa” berättar Scilla för att på nästa uppslag berätta vidare kring hur föräldrarna kommer till doktorn för att få hjälp: “... ibland har mamma-äggen och pappa-fröna svårt att hitta varandra.”.

För Scillas familj blir familjens väg mot ett liv med barn positiv till en början med hjälp av framgångsrik IVF. En bit in i graviditeten grumlas dock det positiva av de tuffa kamper som följer. Mamman blir först inlagd på sjukhuset efter endast drygt halva graviditeten, på grund av komplikationer. Deras lilla bebis, Scilla, föds sedan alldeles för tidigt.

Lilla Scilla känguru Cecilia Alstermark & Klaudia Drabikowska Tallbergs Förlag 2022

barnlängtan, IVF och att födas för tidigt

Sofia Sköld

“De flesta barn träffar först sin mamma – men jag träffade min pappa först” berättar Scilla i boken och om hur hon plockades ut ur sin mammas mage, och att mamman efteråt fick ligga kvar och sova. Scillas liv hänger efter födseln stundtals på en skör tråd och det finns tillfällen då det är osäkert om hon ska klara sig. “Jag var en pytteliten nakenfis och jag kunde inte ens andas själv”.

Men, med hjälp av sjukvården och att få vara nära sin mamma och pappa (genom att sitta känguru) får hon till sist komma hem. Efter tre månader på sjukhus kan Scilla för första gången sitta med mamma i deras egen soffa, lyssna till opera från Tv:n och få se sina egna leksaker. Scilla har en docka som hon gett namnet “Lilla Scilla”, en jättesöt liten docka som liknar Scilla själv och som påminner Scilla om hur liten hon en gång var. Dockan är nämligen i exakt den storlek som Scilla själv var vid sin födelse. Med sin docka kan Scilla leka känguru, och i mammas morgonrock får hon själv fortfarande plats också för att sitta känguru hos mamma. “Du är mitt lilla kängurubarn” säger mamman till Scilla.

Den här boken är berörande och det är svårt att inte känna med Scilla och hennes familj genom deras resa där allt pendlar mellan hopp och förtvivlan, men slutligen slutar väl. Illustrationerna är välgjorda och passar fint till själva storyn. Det är vackert också att skaparna av boken valt att ha med blomman scilla genomgående i bokens illustrationer; den blomma som också gav namnet till Scilla själv. Det är en informativ bok som lärt mig och min familj mer om de teman som boken tar upp. En bok som kan skapa igenkänning hos sina små läsare (målgrupp 3–6 år).

Lilla Scilla känguru är utgiven av Tallbergs förlag och skriven av Cecilia Alstermark, författare, journalist och skrivpedagog. Boken är baserad på författarens egna livserfarenheter.

De teman som tas upp i Lilla Scilla känguru, såsom IVF och barnlängtan, komplicerad graviditet samt barn födda för tidigt, är alla teman som Cecilia Alstermark tidigare också berört i sina böcker Pärlemor och Fosterlandet.

Ur: Lilla Scilla känguru, Cecilia Alstermark & Klaudia Drabikowska. Tallbergs Förlag 2022

Mormor, Max och jag

Ur: Mormor, Max och jag, Mattias Danielsson & Jonna Björnstjerna. Alfabeta 2022

Barnboksfamiljen

Denna lilla karamell till bilderbok har blivit storfavorit här hemma hos oss. Hos såväl barn som vuxna.

När berättarjaget fyller fem år så kommer mormor med en fantastisk present – huvudkaraktären har fått en alldeles egen valp! Mormor som nyligen varit ute och rest i världen. Under sin resa stötte hon på den hemlösa valpen och beslutade sig föratt ta hand om den.

Himmelriket! Vilken lyckopresent!

Men snart blir det tydligt att valpen inte är som andra hundvalpar. Är det verkligen en hund?

Struntprat, klart det är en hund deklarerar mormor! Inte ens när den söta ”hunden” äter upp två av hennes fingrar blir hon bekymrad.

Under bokens gång blir det mer och mer tydligt att det inte är någon hundvalp. Mormors bekymmerslösa inställning blir exkremt humoristiskt och när vi förstår hur det ligger till så skrattar vi högt.

Visst är boken rätt makaber när vi mot slutet ser hur mormor hoppar runt på kryckor med ett avbitet ben och blodigt bandage. men jag tycker att boken lyckas fånga det humoristiska i det utan att det blir för obehagligt.

Jonna Björnstjerna lyckas som vanligt leverera fantastiska illustrationer.

Mormors minspel när hon viftar bort skador eller hur hon blänger på de andra deltagarna på valpkursen som visar missnöje. Trots att det är just deras lille ”vovve” som just slagit käftarna om en annan deltagares hund så att det endast finns blodspår kvar.

En otroligt rolig och tokig bok! Vi älskar allihopa – även de mest känsliga av oss. Men har man ett känsligt barn är det nog bra att bläddra igenom boken själv först. Men jag tror faktiskt boken funkar för de flesta. Humorn är så fint balanserad så det funkar mitt i allt makabra!

Mormor, Max och jag Mattias Danielsson & Jonna Björnstjerna Alfabeta 2022

David Bowie

Susanne Sandström

Maria Sanchez Vegara är en spansk författare till över 80 titlar i serien Små människor Stora drömmar, en framgångssaga som började med just en dröm. Redan som barn drömde Sanchez Vegara om att bli författare men kom att arbeta inom reklambranschen. Så tog hon steget, vågade förverkliga sin dröm och det här med att förverkliga sina drömmar blev en bokidé. Det geniala att kombinera pedagogik med populärkultur i bilderboksberättande slog an och Sanchez Vegaras böcker om olika kända (och mindre kända) människor har översatts och sålts till otalet länder.

Ana Albero, berlinbaserad illustratör till DavidBowie har illustrerat flera av Sanchez Vegaras böcker i serien: Coco Chanel, Elvis Presley, David Hockney och Marilyn Monroe Jag läser bilderboken om stjärnan David Bowie. Samtliga Sanchez Vegaras böcker bygger på samma koncept, de har alla samma berättandeupplägg och, tycks det som, samma sensmoral. Först är vi små barn som hyser drömmar, har förhoppningar och längtan efter att bli/göra något. Redan tidigt finns förutsättningarna där: egenskaper, personlighet, fallenhet, intresse, talang, mod etc. och en stöttande familj eller andra förebilder. Alla Vegaras böcker synes förmedla att alla har varit barn i början, att alla

kan bli något stort bara en tror på sig själv och är sig själv, att alla som blir kända på ett eller annat sätt gör gott för världen – och att bara de kända blir historia.

I David Bowie berättas historien om David Jones sångaren, musikern, stjärnan utifrån specifika händelser och utmärkande fakta från hans liv och karriär som blandas och inte är helt korrekta eller har rätt kronologi. Läsaren får till sig en förenklad, men färgglad och hoppingivande berättelse om ett barn som följde sina drömmar, hade modet att i alla sammanhang vara sig själv

(även om Bowies olika personae kanske handlade om att få vara någon annan, prova en annan identitet/personlighet som performance) och steg till stjärnorna (på lite olika sätt).

Andemeningen om Bowie är således att han var annorlunda, men på ett bra, normbrytande och utvecklande sätt, att han gick sin egen väg, hade många spännande kläder och en outgrundlig koppling till rymden.

Tänker ofta att det är fantastiskt att ha levt samtidigt som Bowie…och därför är just en bilderbok för yngre barn om denna enastående man/

Maria I Sanchez Vegara & Ana Albero Bookmark 2022

musiker viktig, boken om Bowie blir ett sätt för barn att upptäcka honom som Ziggy Stardust, Aladdin Sane, Halloween Jack, the Thin White Duke och The Blind Prophet – och att lära känna hans musik.

Sanchez Vegaras ambition är beundransvärd ochdet är så bra att det kan finnas oändligt många titlar med kända personer kvar att göra: jag tänker på alla musikaliska storheter sedan åtminstone Bach, på alla konstnärer, upptäckare, forskare, tänkare, kungligheter, politiker etc etc. Många att lära känna helt enkelt!

David Bowie

Ur: Födelsenattskalaset, Åsa Lind & Per Gustavsson. Lilla Piratförlaget 2022

Födelsenattskalaset

Åsa Lind & Per Gustavsson

Lilla Piratförlaget 2022

Födelsenattskalaset

Att vara barn och ha barnkalas kan vara något otroligt magiskt. Kanske har man längtat länge efter kalaset, varit pirrig i magen av förväntan. Under några timmar får man stå i allas blickfång, leka lekar med människor man tycker om och äta gott. Men sen lika snabbt som det började tar det slut, gästerna går hem och man måste göra allt det där vanliga och tråkiga. Som att borsta tänder och gå och lägga sig fast man är uppspelt och inte alls sovsugen. Men tänk om det inte tar slut där? Tänk om kalaset fortsätter? I Födelsenattskalaset, skriven av Åsa Lind, får läsaren möta ett barn som fortsätter sitt kalas mitt i natten. Barnet ritar ett ansikte på en ballong och döper den till Blå. Blå berättar att hen vill äta tårta och efter att ha befriat alla stackars instängda presentsnören och serpentiner dukar de upp till fest. Allt får liv under födelsenatten och även de gamla släktingarna på fotografierna får delta. Men även födelsenatten måste ta slut och Blå måste sväva iväg. Efter det långa födelsekalaset är dock alla trötta, släktingarna gäspar och serpentinerna prasslar långsammare. Barnet lägger sig och kanske somnar hen snabbt nu, nöjd med dagen och natten. Vi får inte veta helt säkert för det är en helt annan historia. Åsa Lind har skrivit många barnböcker men är kanske mest känd för böckerna om Sandvargen Hennes språk och tempo i Födelsenattskalaset känns igen från böckerna om Zackarina och Sandvargen.

Födelsenattskalaset är en långsam och lite stilla berättelse. Mysig och samtidigt lite filosofisk och fantasifull. Ämnet är något många barn kan känna igen sig i och säkert något som kan tillämpas på många händelser. Barn som uppspelta vill njuta av stunden och inte vill att tiden ska ta slut. Vuxna som tänker på klockan och att hemmet ska städas, magar mättas och tänder borstas. Kanske behöver vi vuxna tänka lite mer på att ha lite födelsenattskalas ibland, dra ut lite till på mysiga stunder och inte alltid tänka på alla regler och nyttigheter?

Per Gustavsson som har illustrerat boken har illustrerat en rad böcker, både egenskrivna och andras. Pers illustrationer är som vanligt fantasifulla och det finns mycket att upptäcka. Fåtöljer, koppar, lampor och skedar får liv under natten, ansikten och sladdriga långa ben och armar. Boken börjar med en ljus kalasbild fylld av rörelse och följs av en mörk bild med ett barn som kikar ut mot en upplyst trappuppgång. Bilden ackompanjerar texten vackert: ja, sen tog det slut. Helt plötsligt bara. Läsaren kan känna tomheten i barnet som kikar ut.

Resterande sidor följer den dova kulören men sidorna lyser upp av dörrar på glänt, serpentinpåsar, fotografier och stjärnor.

Födelsenattskalaset är en mysig berättelse som riktar sig mot åldern 3-6 år och jag upplever att den fungerar bättre mot det yngre åldersspannet.

Jennie Rosén

Ur: Alla mina sista, Maija Hurme. Schildts & Söderströms. 2022

Alla mina sista

Maija Hurme Schildts & Söderströms 2022

Alla mina sista

Linda Valle

Alla mina sista är en finstämd bilderbok om att samla på allt som är sist. Folk brukar ju samla på allt möjligt. Pennor, snäckor, vänner eller rekord eller vad som helst. Men bokens jag samlar alltså på sina sista. Allt som är sist. De finns överallt; i skogen, hemma, på stan. Och i minnet. I den här boken är alla sista samlade. De presenteras omsorgsfullt med upptejpade bilder och väldigt poetisk text. Som en personlig och vacker minnesbok.

Maija Hurme tar upp en inspirerande samling exempel på olika slags sista. Boken är indelad i små avsnitt: första sista, efterlängtade sista, spännande sista, sista chansen, en sen sista, tidiga sista, den sista hinner, en oåterkallig sista, försvinnande sista, den sista var ändå inte sist, vemodiga sista, svävande sista, sista som fattas, ensamma sista, sorgliga sista, övergivna sista, gemensamma sista och sista sista.

Detta ger läsaren många olika, filosofiska och underfundiga perspektiv på sista. Det finns även ett exempel på den sista som ändå inte var sist. Det är när mormor minns tillbaka till sista gången hon hoppade i en vattenpöl. ”Det är nästan ett helt liv sedan”, säger hon. Sedan hoppar de i en vattenpöl tillsammans. Det är alltså möjligt att omvärdera och göra om och igen. Skönt, tycker jag.

Jag älskar hur det i vanliga fall lite bortglömda och nedvärderade begreppet sista lyfts i boken. Det är sällan positivt med det eller den som kommer sist eller det sista. Tvärtom. Men Maija Hurme skapar magi genom de olika sista hon berättar om. Det är underbart och hänförande att läsa om till exempel sista stunden i mammas mage, sista svajandet innan första steget eller den sista mössdagen när våren kommer.

Att minnas sista natten innan födelsedagen, sista djupa andetaget innan man hoppar, sista chokladbiten eller solens sista strålar. Känslan av sista paret rena strumpor, vara sista barnet på förskolans gård eller sista föräldern som hämtar. Att uppmärksamma snögubbens sista stund, sista skymten av flyttfåglarna eller sista natten i mammas och pappas säng.

Att uppskatta vinterns sista snöflinga, pusslets sista bit eller den sista fågelungen som lämnar boet.

Att värdera det allra sista skäret långt ute i havet, den sista slanten eller skogens sista träd.

Att lägga fokus på fågelns sista stund, de sista äckliga godisarna på påsens botten eller kvällens sista dans.

Ur: Alla mina sista, Maija Hurme. Schildts & Söderströms. 2022

Att hedra det sista andetaget, de sista farvälen och stjärnan som blinkar till en sista gång. Bland annat. Allt detta gör livet större. Och dessa exempel för oss samman som människor. Vi är i grunden lika.

Ett viktigt och vackert budskap. Illustrationerna är oerhört vackra och presenteras i en lågmäld färgskala.

Det passar väldigt fint till texten och innehållet. Det är en konst att kunna uppskatta de små sakerna och ögonblicken i livet.

Den här boken kan hjälpa till med det. Läs tillsammans och fundera över era sista!

Pojken, pappan och björnen

Maria Wingsäter

En pojke bor med sin pappa i ett hus vid slutet av en skog och början av ett hav. De lever sitt liv tillsammans; fiskar, plockar bär, sparkar fotboll. Pojken undrar vad som finns i havet och skogen. Inget speciellt, svarar pappan. Men varnar för björnar och hajar. Så går dagarna och åren, pappan åldras och förändras på ett sätt som tvingar pojken bort från huset. Ett äventyr börjar.

Per Gustavsson har skrivit en bok om en pojke som mister sin pappa, men träffar en björn. Och en haj. Så beskrivs boken i baksidestexten. Men den är så mycket mer innanför pärmarna, den är en livshistoria, ett konstverk, en studie i känslor som krockar inuti kroppen, filosofi och fiktion. Det är en stillsam bok full av handling. Det är en bok att vila överstimulerade ögon i, och fylla ett känslotomt sinne med.

Jag funderar på hur boken landar i ett barn. Jag tänker att den del där strapatserna tar vid och pojken får klara sig själv i en lite skrämmande värld, kan locka barns gränslösa fantasi och även bana väg för de frågor vi vuxna brukar kalla svåra.

Ur: Pojken, pappan och björnen, Per Gustavsson. Lilla Piratförlaget

Den vänskap som vi får se ta form är också helt i linje med vad man önskar bjuda barnen på. I övrigt är det en bok jag med glädje och ett visst mått av egoism gärna behåller för mig själv. Första gången jag läste den här boken kände jag att tårarna började rinna nerför kinden utan att jag egentligen förstod varför. Det var som att boken tog en genväg rakt in i hjärtat utan att först passera hjärnan.

Det är inte bara en bok, det är ett konstverk med otroligt vackra illustrationer och en text som innehåller allt som behövs i några enkla rader. Jag fick veta att boken dessutom tonsatts, och om man som jag dristar sig till att öppna bokens pärmar ackompanjerad av låtlistan som finns att hitta på Spotify, blir resultatet än mer överväldigande. En helhetsupplevelse. Jag förlorade själv min pappa två gånger, först till demensen och sen till döden.

Precis som pojken kunde jag förundras över den metamorfos pappan genomgick medan jag själv var till synes densamma. Och precis som pojken kan jag efter några år säga Nu är jag inte sorgsen mer...

Pojken, pappan och björnen Per Gustavsson Lilla Piratförlaget 2022

Ur: Vilja och valen,

Vilja och valen

Sanna Tahvanainen & Emelie Gårdeler. Schildts & Söderströms 2022

Vilja och valen

Moster! Moster! hojtar Vilja. Vakna! Det är ka-ta-strof. Sillen blåser iväg! Sillen? säger moster yrvaket. Vart är sillen på väg? Det stormar så hårt att sillen blåser långa vägar ut i havet, säger Vilja. Och det är ka-ta-strof, för där sillen finns, finns valarna.

Brijdeep Kaur

Vilja och valen är en spännande och förtjusande bilderbok som börjar skickligt nyfikengörande med att Vilja dyker ner i badkaret med blåvalen Igor!

Läsaren tänker– en riktigt blåval i en badkar! Vilken motstridig, men intressant, bildtanke. Kanske en bebisblåval, tills vi som läsare förstår att den är ett gosedjur och Viljas stora intresse. Vilja gillar blåvalar väldigt mycket, hon läser böcker i ämnet och lär sig mycket fakta om dessa magnifika djur. Vilja kan alltså en hel del om valar.

Viljas största önskan är att träffa en levande blåval och hon och mostern ska åka iväg på valsafari – nu ska här skådas stora däggdjur. Men det blir omöjligt på grund av stormen och istället blir det skaldjursbuffé på en fjordkryssning. Viljas besvikelse över att inte få träffa en livslevande blåval är påtaglig. Naturen är fascinerande och spännande men samtidigt går det ju inte att bestämma över väder, vind och vilda djur.

Sanna Tahvanainen & Emelie Gårdelser. Schildts & Söderströms 2022

Emelie Gårdeler gestaltar, med drömsuddiga pastellfärger, Viljas vilja och hennes sköna illustrationer ger läsaren en känsla av att verkligen befinna sig vid och på havet som ser både stort och djupt och kallt ut.

Barn är påhittiga och tar ofta till fantasin; Vilja kan använda sina kunskaper om blåvalen och lyckas till slut att locka till sig en blåval och hennes dröm går uppfyllelse. Gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut och det är, för en vuxen läsare kanske, svårt att tro på att en blåval varit framme utan att någon annan på båten märkte det. Det blir således ett lyckligt slut som är öppet för tolkning på flera olika sätt. Boken är utmärkt för barn 3-6 år, för visst har väl barn i detta ålderspann en naturlig nyfikenhet till djur och natur. Boken passar väldigt bra för högläsning, för ett barn eller en mindre barngrupp, då all den fakta som Vilja för fram verkligen väcker kunskapstörst - som tex. att blåvalens hjärta kan bli lika stort som en bil och att blodådrorna är så stora att ett barn kan krypa in i dem. Bjud in barnen till samtal, om kunskap eller tankar om blåvalen – det som är sant eller påhittat.

Det här är en fin bilderbok/faktabok som visar att det finns magi i vardagen, eller i ett barns huvud.

Författaren Sanna Tahvanainen vet också allt om valar och hon skulle själv åka på valsafari i Nordnorge som blev inställd på grund av en storm och så föddes denna bok.

Jag rekommenderar den varmt!

Ur: Vilja och valen, Sanna Tahvanainen & Emelie Gårdelser. Schildts & Söderströms 2022

Månens

syster

Sanna Borell

Ialla tider har människor tittat upp mot månen och förundrats.

Formen skiftar, men alltid samma ansiktslika sida vänd ner mot jorden.

Vad tänker den på när den tittar tillbaka på oss? I Månens syster får vi veta att månen tittar ner på jorden för att hitta sin lilla systermåne.

För längesedan, när jorden skapades, föll hon ner på jorden, och månen har letat sedan dess. Två barn vill hjälpa till med att hitta den lilla månen.

Månens syster Fia Lien Domeratzky Förlag 2022

De söker igenom den lätt magiska världen, bland skogar, vatten och stränder, och jag känner mig utvald när jag får följa med dem genom natten. Visst är det dramatiskt att bli av med den syster som man fått i uppgift att vakta, och spännande att följa sökandet efter henne. Samtidigt känner jag som vuxen läsare att det som gör att den här boken känns så starkt är det trygga lugn som den ger.

Formatet är rofyllt liggande och omslaget är taktilt med sin segelduksskänsla.

Texten håller till på vänstersidorna med bilderna till höger, vilket är praktiskt om barnet sitter på rätt sida om den som högläser. Naturen är i fokus. Bilderna är fyllda av blå trädstammar och pilligt ritade små stenar. På nästan alla uppslag finns det någon form av vatten. Eftersom det är natt blir det extra effektfullt med allt som lyser. Här finns månljus som letar sig ner mot jorden i form av små, små streck. Ängar av lysande blommor bland de mörka stammarna. Djupvarelser med sina stora ögon. Och så de två blekgula månarna förstås. Det enda som är skapat av människor är en liten roddbåt. Och kläderna som barnen har på sig såklart, men de gör de sig av med mot slutet. Det är befriande att få en paus från människorna, krig och stigande elpriser en liten stund. Att få kliva in i en värld som är så blå och vild och vacker. Jag får en stark känsla av att allt som finns i den här boken är med för att det är omtyckt. Varje ord och varje blomma. Den poetiska texten innehåller ord som mörkskogen och långtbortstrand. Just att det är en så hel och fullständig värld som presenteras, och som läsaren verkligen kan gå in i, tycker jag är värdefullt.

Texten och bilderna passar så fint ihop, och ingen av dem överskuggar den andra. En sådan här typ av egen värld kanske allra bäst kommer fram när både text och bild är skapade av samma person.

Det är en berättelse som hade kunnat vara tusentals år gammal.

Ingenting i handlingen är tidsbestämt, och inte heller bundet till någon speciell plats på jorden. Månen går att se var man än befinner sig. En bok för alla.

Ur: Översvämningen, MariaJo Ilustrato. Bookmark 2022

Översvämningen

Översvämningen

MariaJo Ilustrato

Översättning Elsie Formgren & Sten Sundström Bookmark 2022

Kaur

Bilderboken Översvämningens, av Mariajo Ilustrajo, karaktärer är djur som egentligen hör hemma i skogen/ djungeln men som här bor i en stad i lägenheter och hus.

Här visas djuren med mänskliga egenskaper: de pratar, tänker och beter sig som människor. Det är helt enkelt i en djur-stad där inga människor bor vi befinner oss.

I djurens stad är allt som vanligt förutom att det är lite blött. Men det gör ingenting, det är bara lite vatten. Hur farligt kan det vara?

Med vackra och detaljerade illustrationer ser vi som läsare att det stigande vattnet visst berör de minsta djuren trots att de överlever dagen.

En liten apa märker direkt att det är något som är fel.

Det är både intressant och sorgligt att se hur alla djuren i staden bara fortsätter med sina liv som om det inte vore ett problem med vatten som stiger sakta men säkert, och att snart är det många små och mellanstora djur som hamnat under vatten.

Den lilla apan försöker förtvivlat att fånga allas uppmärksamhet för han har en lösning på problemet men det är förgäves.

Några andra djur tar då tillfället i akt och börjar sälja hjälpmedel som simglasögon och syrgastuber som ska hjälpa alla att överleva under vattnet.

Det här är ett bekant fenomen i vår tids högst aktuella situation där det på samma sätt marknadsförs många hjälpmedel för att hantera och överleva klimatförändringarnas konsekvenser istället för att det faktiskt görs något för att göra situationen bättre och mer hållbar i längden.

Ilustrajo har en kort och koncis text och härliga, detaljerade illustrationer, kanske i vattenfärg, i svartvitt och nyanser av grått – och genomgående syns det turkosblå vattnet som flödar över sidorna. Jag reflekterade aldrig över att det saknades färger - att arbeta med få färger och accentuera vattenblått är verkningsfullt, effektfullt.

Det blir spännande sida för sida; först är det lite blött, sedan stiger vattnet och sedan ännu mer och situation blir till slut ohållbar och det hjälper inte att skylla på varandra, vädret, politiker och allt annat.

Det går inte längre blunda, men vad gör man nu? Så äntligen kan den lilla apan göra sin röst hörd! Det enda lösningen som finns är enkel, alla måste hjälpas åt!

Jag tyckte mycket om fliken som kan vikas ut till en större sida där man ser alla djur i olika storlekar som hjälps åt att dra!

Slutet är dock lite öppet för tolkningvad var det för lina som alla djur drog i? Sådana finurligheter tycker jag är så spännande – här kan barnen bidra med olika tankar och idéer i en högläsningsstund.

Boken har flera olika teman, förutom det miljökritiska/miljömedvetna, som kan lyftas fram; vikten av samarbete, vikten av att lyssna och hjälpa till när andra drabbas av svårigheter (trots att man själv inte påverkas).

Jag rekommenderar varmt boken för högläsning med barn och barngrupp.

Brijdeep

Ur: Vatten och avlopp, Ellen Hall & Emily Ryan. Rabén & Sjögren 2022

Vatten och avlopp Ellen Hall & Emily Ryan Rabén Sjögren 2022 Serie: Vega upptäcker

Vega upptäcker

Vatten och avlopp

När Vega spolar på toaletten åker kisset och bajset iväg. Men det kan väl inte bara försvinna? Vart tar det egentligen vägen? undrar Vega. Som tur är har Vega en moster som är VA-ingenjör och alltså jobbar med vatten och avlopp. Vega ringer henne för att fråga, och moster Malin säger att Vega kan få följa med henne till jobbet och se själv hur det funkar. I boken får vi sedan följa Malin och Vega under en dag på jobbet. Tillsammans med Vega får vi bland annat lära oss om varifrån vårt dricksvatten kommer, om olika sorters vattenledningar, om hur ett reningsverk fungerar och vad som händer med slammet som blir kvar efter att vattnet har blivit rent.

Vatten och avlopp är en bok som är full av rolig och spännande fakta, inramad av berättelsen om Vegas besök på Malins jobb. Den här typen av faktaböcker har en tendens att ibland bli lite krystade, då författaren vill få in så mycket fakta att händelseförloppen och dialogen blir onaturlig. Men Ellen Hall har verkligen lyckats skapa en berättelse som håller ihop, samtidigt som karaktären av faktabok inte går förlorad.

Mycket fakta vävs in naturligt i dialogen och händelseförloppet, och dessutom finns det små faktarutor med extra information på många sidor.

Emelie Nestor

Emily Ryans fina och detaljerade bilder bidrar även de till känslan av faktabok, med många pilar och förklaringar, förstoringar av olika detaljer, och VA-ledningar i olika färger som följer med som en röd tråd genom hela boken. Samtidigt är Vega väldigt fint skildrad i bilderna, där hon nyfiket står och tittar på allt som Malin visar.

Baksidan med den tydliga och välgjorda fiktiva berättelsen är kanske att faktabokens målgrupp snävas åt lite. Det behöver inte alls vara en nackdel objektivt sätt, men hos 14-åringen i vår familj, som annars är väldigt förtjust i lättlästa faktaböcker som riktar sig till lägre åldersgrupper, gick den här inte riktigt hem. Han gillade de fina tapetsidorna som på ett schematiskt sätt visar vattnets kretslopp i staden och studerade uppslagen som handlar om hur ett reningsverk fungerar. Sedan var han ganska färdig.

Eftersom 12-åringen gillar andra typer av läsning och 2-åringen ännu är lite för liten har jag därför inte fått läsa Vatten och avlopp tillsammans med något av mina barn, men jag kan verkligen tänka mig hur vi för några år sedan hade kunnat sitta hur länge som helst och läsa, titta på alla bilder och följa VA-ledningarna med fingret från starten vid pumpstationen, via toaletter och handfat, fram till reningsverket och vidare ut i sjön eller till åkrarna där slammet blir till gödsel.

En sak som jag gillar lite extra med boken är att Malin och Vega inte bara är ute och tittar på pumpstationer och reningsverk, utan också sitter en stund på kontoret och jobbar med ritningar i datorn. Det pratas också om vattenprover och inställning av kemikaliepumpar, om att inspektera insidan av vattenrör med hjälp av en liten kamera för att se om de behöver lagas, och en hel del annat.

Det känns både modernt och realistiskt. Som vuxen inser jag snabbt att detta är ett område som jag vet väldigt lite om, och jag blir faktiskt sugen på att söka mer fakta för att lära mig vad jobbet som VA-ingenjör kan innebära.

Att det jobbar både kvinnor och män på Malins arbetsplats är ju en självklarhet idag. Ändå tycker jag att det är fint att även detta blir så tydligt i bilderna, liksom mångfalden av hår- och hudfärger hos de människor som finns med på bild.

Ur: Vatten och avlopp, Ellen Hall & Emily Ryan. Rabén & Sjögren 2022

Ur: Vatten och avlopp, Ellen Hall & Emily Ryan. Rabén & Sjögren 2022

Förr och nuboken

Jourdanis

En bok full av roliga och underfundiga tankar och bilder kring begreppen Förr och Nu ”Nya Nu kommer hela tiden” säger Pernilla och ger oss något att fundera över. Nu blir plötsligt nyss liksom.

Vi får se en kedja av dem som kommit före oss och även de som ska komma efter oss. Vi blir placerade på en tidslinje. Något som inte sker så ofta i en barnbok.

Vi får veta hur man bodde, levde, städade, tvättade sig och sydde sina kläder förr. Hur man höll mat ätbar utan kylskåp och hur man fick ljus utan elektricitet.

Vi får också veta hur man förflyttade sig förr när inga bilar fanns.

Hur blir kläder till? Hur gjorde man när man inte bara kunde går till en affär och köpa de kläder man ville ha? Och hur kommunicerade man utan telefon, mobiler och mail?

Vad åt man för mat och med vad åt man? Hade man tandborstar och hur såg de i så fall ut?

Och hur sysselsatte man sig om kvällarna när det inte fanns tv eller dator?

Jo man kanske läste högt ur en bok eller satt runt en eld och berättade historier. Mysigt! Det här är en bok att återkomma till många gånger. Men samtidigt en bok som funkar bäst om man bara läser den för ett eller två barn. Det är så mycket smått att titta på och så många småkommentarer att läsa att det skulle bli svårt att läsa den för en större grupp. Det kan vara en kul bok att läsa själv när man knäckt läskoden. Bilderna är precis lika roliga och lätt drastiska som de brukar vara i Pernillas alster. Och hon har hittat roliga faktauppgifter om hur saker och ting gick till förr.

Glada färger och talande bilder. Man blir medveten om att vi numera lever ett väldigt bekvämt liv! Och det är ju alltid en poäng i det så länge man inte går till överdrift som i en berömd Monty Pythonsketch.

I dagens Sverige har vi det väldigt bra. Så är det ju dock inte i alla världens länder. Här kan finnas en hel del att diskutera kring.

Och vi borde kanske sitta lite oftare runt en eld och berätta sagor för varandra.

Maria

Förr och Nu boken Pernilla Stalfelt Rabén Sjögren 2022

Ur: Förr och Nu-boken, Pernilla Stalfelt. Rabén & Sjögren 2022

Yassi får nya skor

Yassi bor med sin familj i ett hus med högt staket runt om. Utanför staketet finns en stig där många människor passerar, och ibland motorcyklar. När mamma går till marknaden får Yassi stanna hemma, hon har inga bra skor att gå dit i. Hennes sandaler är både fula och trasiga, och tårna sticker ut där fram. Dom är alldeles för små.

När mamma återvänder ber hon Yassi om hjälp med den svart- och vitrandiga plastpåsen. Under bananer och ris hittar Yassi de mest fantastiska sandaler hon sett. Röda och glittriga med silverspännen. De är precis lagom stora för Yassis fötter. Hon vill genast gå bort till brunnen för att få möjlighet att visa upp dom.

Det får hon, om hon lovar att vara rädd om dom. Yassi är verkligen rädd om dom, men oväntade saker händer som gör att hon glömmer bort sig, och när hon kommer hem på kvällen upptäcker mamma att Yassi är barfota.

Alla blir arga; Mama, Baba och storasyskonen. Dagen efter letar Yassi förtvivlat efter sandalerna, hon får hjälp av vännen Beni, men trots att de letar precis där de varit dagen innan lyckas de inte hitta skorna.

Beni ska gå till marknaden för att sälja jordnötter. Då får Yassi en idé. Hon ska också sälja något för att få ihop pengar till nya sandaler. Trots goda intentioner och bra resultat blir det inte riktigt som Yassi tänkt sig, och ännu en gång får hon ta emot bannor. Mamma går ändå med på att gå till marknaden och köpa nya skor till Yassi för de pengar hon tjänat ihop. Lyckan är stor när Yassi hittar ett par exakt likadana sandaler som dom hon slarvat bort.

Försäljaren är lite förvånande en pojke som är bekant till familjen. Mama betalar skorna och uppmanar pojken att packa ihop och gå hem. På kvällen njuter Yassi och syskonen av grillspett de köpt på marknaden, och de skojar om hennes sinne för affärer.

Maria Wingsäter

Ur: Yassi får nya skor , Emelie Nestor & Jenny Sjödin. Kikkuli Förlag 2022

Yassi får nya skor Emelie Nestor & Jenny Sjödin Kikkuli Förlag 2022

Berättelsen om Yassi utspelar sig i centrala Afrika. Bekymret med trasiga skor har inte så många barn i min närhet upplevt, men att misslyckas och få bannor när man bara gjort sitt bästa kan vem som helst känna igen sig i. Att ha duktiga storasyskon som alltid verkar göra rätt val gör det hela ännu värre. Mamma som verkar vara en klok och förstående människa hjälper Yassi att ställa saker tillrätta och läka en ledsen och sårad själ. Hon förstår säkert också hur det kom sig att ett par exakt likadana sandaler dök upp till försäljning hos pojken Steve, men är godhjärtad nog att låta det hela bero.

Att författaren Emelie Nestor själv bott i Centralafrikanska Republiken under många år, även som barn, gör att historien om Yassi känns genuin i stället för exotisk.

Illustrationerna som är gjorda i blandteknik och till största delen i gråskala, är vackra och lite dämpade i sitt uttryck. De visar upp en rad känslouttryck genom berättelsen och ger även en hint om vilken miljö Yassi lever i. Jag tänker att formatet med korta kapitel och ganska rikligt med illustrationer kan passa bra för en barngrupp i tidig skolålder, och leda till intressanta samtal om rätt och fel. Samtalen kan också handla om när det varken är rätt eller fel, eller kanske både och.

Ur: Yassi får nya skor, Emelie Nestor & Jenny Sjödin. Kikkuli Förlag 2022

Allt ska växa

Ulf Nilsson & Cecilia Heikkilä

Lilla Piratförlaget 2022

Allt ska växa

: en berättelse om den lille Carl Linnaeus

Christina Wedenmark

Det finns röster som en önskar aldrig skall tystna. För mig, och säkert många andra, är Ulf Nilssons en av dem.

Så glädjande ändå att det finns så många fina texter att återvända till. När jag läser Allt ska växa har jag en av hans tidigare böcker i åtanke, Om ni inte hade mig, som har varit en favorit att läsa högt. Även det en berättelse från landsbygden i en svunnen tid.

I Allt ska växa: en berättelse om den lille Carl Linnaeus möter vi Carl och hans lillasyster Anna när de pulsar i snön på väg till gården Råhult i Småland, en plats där de bott tidigare. Året är 1714. Berättelsen utspelar sig under en dag. Carl skall visa sin lillasyster något som växer. Hon har svårt att tro att något kan växa när snön ligger kall på marken, men Carl vill visa henne att det växer ändå.

Allt som lever ska växa!”, säger han till Anna. Han visar Anna lindarna i skogen och berättar att deras namn, Linnaeus, kommer från dem. Det har deras far, prästen hittat på. Även han är naturintresserad, precis som Carl. Framme vid Råhult finns kor, får, höns och en hund. Där finns också en bit trädgårdsland som är Carls alldeles eget. Han berättar för Anna om alla blommor som snart kommer att växa upp där. Hans målande beskrivningar av växterna gör att hon snart kan se i fantasin hur platsen kommer att se ut, som ett paradis på jorden. Carl berättar för Anna om sina framtidsdrömmar. Han vill resa runt i världen och samla växter, systematisera och katalogisera dem och se hur de kan användas. Han vill bli forskare och professor. Han visar Anna sin hemliga dagbok där han har tecknat blommor och blad och sorterat dem efter olika egenskaper.

Anna har också drömmar men kommer hon att kunna uppfylla sina drömmar eller kommer hon att bli prästfru som det är tänkt?

Vid gården stöter de ihop med ett annat syskonpar. De är på väg för att höra om det finns något att äta. Familjen har ingen mat och de är frusna och hungriga. Där står de mitt emot varandra de två syskonparen. Carl och Anna som kan återvända hem för att äta gott och inte behöver frysa. De som har drömmar om framtiden, om att kunna studera och gå i skolan. Syskonparet som de möter har fullt upp med att överleva dagen och vet redan hur deras framtid kommer att se ut. De skall rensa sten på åkern. Ett liv som de redan nu vet kommer att sätta spår i deras kroppar. Nu får syskonen hjälp av Carl och Anna att få lite mat och att få komma in i värmen till djuren i lagården. På hemvägen bär Carl sin trötta lillasyster på ryggen när han oförtröttligt berättar om de olika blommorna och deras latinska namn. Berättelsen avslutas med en kort faktatext om Carl von Linné där vi får veta hur Carls framtid formade sig och om hur Anna levde sitt liv som prästfru och födde tio barn.

Ulf Nilsson använder ett språk som känns relevant för den tidsperiod som återges. Det är vackert och stundtals förekommer ord som inte längre är så vanliga. Naturbeskrivningarna är lyriskt kärleksfulla och fantasieggande. Banden mellan syskonen är starka, det gäller båda syskonparen.

Barnen står i centrum för berättelsen och på deras sida står alltid Ulf Nilsson. Med små medel beskriver han de sociala skillnaderna som Anna funderar över och frågar Carl om, men han kan inte riktigt förklara för Anna varför de andra barnen inte får gå i skolan i stället för att arbeta. Cecilia Heikkilä har gjort bilderna.

På omslagsbilden fångar hon Carl och Anna när Anna ser ut att lyssna när Carl läser ur sin dagbok. Över dagbokssidans kanter hänger två blomklockor från en Linnéa. Bilden är formad som ett gammaldags tittägg där blommor omgärdar barnen och en myra och en kaja befinner sig i öppningen. Bakom Carl och Anna finns ett ägg där boktiteln är inlagd. Linné ville ha ett ägg på sin vapensköld. I ägget finns ju det som växer som myran och kajan t.ex.

Heikkiläs bilder visar den gamla gården med äldre träbyggnader, vackra i all sin enkelhet och hästen som drar timmer i skogen. Hon växlar känsligt från snölandskapets gråvitblåa landskap till de färgsprakande fantasierna om prunkande växter och exotiska djur. Hennes bilder förmedlar den kärleksfulla närheten mellan syskonen i sättet de fysiskt förhåller sig till varandra. På en bild ser vi Linné vid skrivbordet. Den visar intensiteten i hans arbete med bläckhorn, förstoringsglas och tubkikare. Golvets rutmönster och väggens panel minner om systematiken i hans arbete. På golvet ligger en ananas, Annas alldeles egen frukt. Kontrasterna i färg mellan Carl och Anna och det andra syskonparet är markant. Anna och Carl i blått och rött, de andra barnen i brunt, grått och beige. Fattigdom kontra välstånd.

Text och bild löper fint tillsammans i ett lugnt tempo. Här gäller det att stanna upp och se all den skönhet som finns i naturen. Då får en inte ha bråttom.

Allt ska växa är ett stycke svensk historia återberättad ur ett barnperspektiv. En berättelse om framtidsdrömmar, om att vårda allt som växer, ja om själva livet!

Ur: Allt ska växa , Ulf Nilsson & Cecilia Heikkilä. Lilla Piratförlaget 2022

Omslag: Fasliga fakta om köttätande växter , A. Hansson & M. Andersson Keusseyan. Rabén Sjögren 2022

Fasliga fakta om köttätande växter Anna Hansson & Maria Andersson Keusseyan Rabén & Sjögren 2022

FASLIGA FAKTA om

Köttätande växter

Jennie Claesson

Iden här boken berättar Anna Hansson om olika arter av köttätande växter som befolkar världen. Fokus ligger på vad växterna tjänar på att fungera som de gör, med insekter och annat smaskigt som rena statister till showens stjärnor. Människan nämns i enstaka fall, och då främst i kontexten vad du inte behöver oroa dig för och vad du faktiskt kan ha för köttätande växter hemma. Språket är enkelt –utan att vara simpelt – och rakt på sak, vilket gör meningarna maxade med spännande fakta.

”Tänk om du skulle vilja vila lite och satte dig ner på ett blad. Och så smällde bladet ihop, så snabbt att du inte hann ta dig därifrån, och så blev du uppäten. Det skulle kunna hända på riktigt, om du inte var en människa utan en insekt, och om bladet du satt dig på tillhörde en köttätande växt.”

Så börjar boken, och den färgrika illustrationen av Maria Andersson Keusseyan visar förskräckta människor som håller om varandra, och en förnöjd växt som blundar och tuggar med gröna käkar. De svarta skuggorna slingrar sig på väggen med tänder blottade. Redan här sätts tonen med illustratörens maner av förmänskligade djur – i detta fall växter –

och författarens förmåga att hitta och förmedla spänning och förväntan i det vardagliga. Det är intressant, kul, och lockar till vidare läsning.

Först får vi en definition av vad en köttätande växt är. Ett annat namn är insektsätande växter, och ”även om insekter är den vanligaste födan, finns det arter som inte tackar nej till en ödla eller två”. Växterna fångar insekterna för näringens skull eftersom de lever där det finns för lite näring i marken att suga upp med rötterna. Bara en sådan tänkbar självklarhet var ny för mig! Köttätande växter finns i större delen av världen, utom där det är mycket torrt eller kallt, sammanlagt över 600 arter. Av dessa finns tolv i Sverige, plus den förvildade flugtrumpeten. Flugtrumpeter växer i södra Sverige och är en av de köttätande växter som går att ha inomhus. Ibland kan du behöva mata växten med en fluga eller annan insekt, gärna levande, som du lägger i växtens trumpetformade blad, där insekten bryts ner av ett enzym. För att enzymet inte ska spädas ut av regn har trumpeterna även ett blad som fungerar som lock. Fiffigt, eller hur!

Utöver flugtrumpeter får vi lära känna bland andra tätört, som har så klibbiga blad att insekter inte kan ta sig därifrån, trots att växten saknar lock eller fälla. Även tätört finns i Sverige, nämligen arterna tätört, dvärgtätört och fjälltätört.

Sileshår använder sig av kramande tentakler, medan de vattenlevande bläddrorna har fångstblåsor under ytan som är lätta att ta sig in i för

en insekt, men omöjliga att ta sig ur. Dessa arter finns också i Sverige.

En annan fängslande art är kannrankor, där insekter och även smådjur kan hamna i växtens kannliknande fällor, som kan rymma upp till tre och en halv liter!

Venus flugfälla har små hår som känner av när något rör vid bladen och fällan slår ihop.

Bladens tandade kanter hjälper till att hålla fast

, A. Hansson & M. Andersson

Keusseyan. Rabén Sjögren 2022

inkräktaren. Visar det sig vara något svårsmält så öppnas bladet igen efter tolv timmar och föremålet stöts ut. Annars är bladet stängt tills insekten har brutits ner efter fem dagar. Sedan öppnas det igen, redo för något nytt, mumsigt. I boken får vi också lära oss om kobratrumpet och vattenfälla, ytterligare två arter där namnen beskriver växtens utseende eller funktion, något som också inbjuder till läsning.

Bokens direkta tilltal gör att texten flyter på, som i dialog med läsaren. Det är som att lyssna till en vänlig person berätta om allt det förunderliga, med formuleringar som ”kan du tänka dig” och ”visste du att”.

Texten innehåller mängder av läckra ord att smaka på, som enzym, tentakler och myrmark. Den har helt enkelt tilltro till läsaren, och presenterar precis det som kan tänkas fånga en nybörjarläsare med intresse för det otroliga naturen bjuder på. Inte konstigt att köttätande växter ger upphov till verk inom flera konstformer. Här finns massor att ösa ur!

Det gör urvalet desto viktigare. Anna Hansson läser in mängder av fakta inför varje bok, och den färdiga texten granskas noga av experter. Här är det biologen Marcus Arnerup som har satt sin kvalitetsstämpel på innehållet. Det gör boken i all sin knasighet till en tillförlitlig källa för faktaslukare.

Fasliga fakta om köttätande växter passar för såväl högläsning som för egen läsning, av barn och unga – inte minst elever i anpassad grundskola – och lika mycket av vuxna läsare. Serien är en guldgruva för den som sätter ihop såväl tipspromenader som frågesporter och quiz, som Kahoot. Fem färdigformulerade frågor finns i slutet av boken, till exempel ”Vilken köttätande växt ser ut som ett gäng kobror som sticker upp ur marken?”

Svaren måste läsaren hitta själv!

Serien Fasliga fakta bär Rabén & Sjögrens märkning Lättläst. Tre prickar i olika färger på bokryggen visar att löptexten är skriven med versalgemener, medan pratbubblorna är satta helt i versaler. Det är toppen för den som just börjat läsa själv eller vill hjälpa högläsaren emellanåt. I skolbiblioteket kan det vara idé att placera böckerna märkta Lättläst tillsammans, då läsare som har hittat hit ofta vill ha mer. Av Anna Hansson ryms här även faktaserien Intresseklubben, också den på Rabén & Sjögren förlag.

Anna Hansson är lärare i grunden och har stor erfarenhet av att arbeta läsfrämjande, särskilt med barn som har svårt att läsa och skriva. Anna Hansson skriver både skönlitteratur och fakta, med den gemensamma nämnaren att hon behandlar ämnen som hon själv är intresserad av och vill utforska. Det ger en läsglädje som smittar av sig!

Saga-sagor

Raketer, småfåglar och hungriga dinosaurier

Jennie Rosén

Josefine Sundströms och Emma Göthners böcker om Saga har varit favoriter här hemma under lång tid. Det finns flera kapitelböcker, bilderböcker och läsa tillsammans-böcker om Saga. Det är alltid varma berättelser hämtade ur vardagen, berättelser som är viktiga ur ett barns perspektiv. Alltifrån stora händelser till lite mindre. Som vuxen drar man ofta på smilbanden när man läser dem, igenkänningen är stor. Saga bor i ett gult hus på Solrosvägen tillsammans med sina föräldrar. Hon är en modig och stark tjej med många funderingar om livet, alltifrån tankar om döden, att längta efter syskon, tappa första tanden och att ljuga och i smyg ta ett tuggummi ur mammas väska. Emma Göthners illustrationer är underbara, de speglar värmen i texten och har fina mjuka linjer och färger.

Saga-sagor: Raketer, småfåglar och hungriga dinosaurier är en kapitelbok bestående av fem fristående kapitel om Saga. I kapitel ett flyttar det in en ny familj i grannhuset, det finns ett barn i familjen i Sagas ålder som dessutom har en undulat. Saga älskar djur men har inget själv. Tänk vad mysigt det kommer bli att få leka med grannen och träffa undulaten igen!

Kapitel två handlar om ett besök hemma hos farmor och bläddrandet i fotoalbum. Vad fanns det för saker när pappan var liten? Hur kan pappan inte bry sig om sitt gamla gosedjur och varför har Saga bara tråkiga mobilbilder på sig själv från när hon var liten?

Kapitel tre handlar om ett besök på en lekplats med dinosaurie tema, att vara rädd för att prova en gigantisk T-rexrutschkana men till slut övervinna rädslan och våga prova. Kapitel fyra tar upp tankar om döden då Saga och hennes mamma besöker kyrkogården och mormors grav. Det här är ett otroligt fint kapitel om sorg, minnen och ett barns tankar kring hur man ska uppföra sig när man är på en kyrkogård.

Det sista kapitlet utspelar sig under en nyårsafton med storkusinerna och Sagas kamp för att orka hålla sig vaken ända fram till klockan tolv.

Visst är hon stor nog?

Kapitlen genomsyras av många känslor och funderingar.

Ibland kan det vara svårt att hitta kapitelböcker för åldern 3-6 år som handlar om huvudpersoner som är i samma ålder.

Böcker som i längre text tar upp konflikter på förskolan, föräldrar som stressar och glömmer saker eller att bli sjuk på sitt kalas. Boken passar fint att läsa tillsammans som högläsningsbok och öppnar upp för många fina samtal både hemma, i förskolan eller i förskoleklass.

Ur: Saga-sagor: Raketer, småfåglar/../, Josefin Sundström & Emma Göthner. Bonnier Carlsén 2022

Saga-Sagor: Raketer, småfåglar och hungriga dinosaurier  Josefin Sundström och Emma GöthnerBonnier Carlsén 2022

Ur: Maryam och svårkänslan, Minoo Shams & Katarina Strömgård. Bonnier Carlsén 2022

Maryam och svårkänslan

Minoo Shams & Katarina

Maryam och svårkänslan

Jennie Claesson

Hösten 2022 gav Bonnier Carlsen ut Maryam och svårkänslan, den efterlängtade tredje delen om Maryam som har flyttat till Sverige med sin familj, medan flera släktingar bor kvar i Iran.

Maryam och hennes bästa vän Ida är nästan som syskon, eller kusiner, sedan Maryam kom till klassen som ny i Sverige. Lika mycket som Ida lär Maryam om svenska språket och traditioner i Sverige lär Maryam Ida persiska och om iransk kultur. Tillsammans har de en nära relation där de säger vad de tänker och växlar mellan språken båda två. Så också i texten, och ibland får de persiska raderna i boken sin svenska förklaring direkt i anslutning och ibland inte. Det ger ett spännande perspektiv till Maryams situation, att inte alltid förstå allt som sägs. Här i den tredje boken ska Maryams moster komma och hälsa på under påsklovet.

Inte nog med det, Maryams kusin Salvador ska också följa med till Sverige. Som Maryam har saknat honom! Han var hennes bästa vän i Iran, så som Ida är här i Sverige. Därför ser Maryam särskilt fram emot att Ida och Salvador ska få träffa varandra.

Ida vill dock låta Maryam ha lite egen tid med sina nyanlända släktingar först, så hon följer inte med Maryam hem efter att mostern och kusinen har hämtats på flygplatsen. Men det gör Idas storasyster Isabell, som är tillsammans med Maryams storebror Mani. De båda är redan där så då ansluter även Ida och hennes hund Rufus. Det var länge sedan Maryam träffade Salvador. Han har blivit så lång, och ser så sorgsen ut. Kanske har hon haft det mycket bättre här i Sverige, hon måste fråga Salvador om det. Maryam känner nästan inte igen Salvador, utom när han spricker upp i ett leende, men Maryam har också mormor att tänka på.

Mormor kom på besök när Maryams tvillingsyskon skulle födas, och nu är det mindre än en vecka kvar tills hon ska åka tillbaka till Iran. Maryam och mormor kan bli ledsna bara av att tänka på det, och Maryam vill tillbringa så mycket tid tillsammans med mormor som möjligt. Så när Mani och Isabell tar med Ida och Rufus in på Manis rum för att lyssna på musik är Maryam i köket med mormor istället.

Maryams mamma planerar en fest för mormor innan hon åker hem. Det är samtidigt med det iranska nyåret, Nouroz, så det passar bra.

Strömgård Bonnier Carlsen 2022

Mormor flätar Maryams hår, det tar lång tid och sedan vill Maryam hjälpa till med allt inför nyårsfesten. Under tiden kommer Ida på besök igen. Salvador och Ida blir inbjudna till Manis rum för att lyssna på musik, medan Maryam fortsätter att hjälpa mormor. Men Mani måste plugga och Salvador och Ida får istället sitta i Maryams rum. Ida kan ju en hel del persiska och både hon och Salvador är duktiga på engelska så de förstår varandra väl. Plötsligt har det gått flera timmar! Maryam skäms för att hon har glömt bort sin bästis. När Maryam kommer in i sitt rum sitter Salvador och Ida och ser allvarliga ut.

kommando. Maryam tycker att det känns som att Ida har glömt bort henne, och när det visar sig att Idas mormor ska komma och hälsa på från Leksand, utan att Ida har berättat det, känner hon sig ännu mer utanför. Ida hör inte ens när Maryam pratar med henne.

Inte blir det bättre när de går ut och går i skogen och Rufus ramlar ner i en grop.

Tack vare bokserien får många barn hjälp att sätta ord på känslorna som kan vara kopplade till att ha flera hemländer och flera språk.

Den belyser också det vi redan vet, hur viktigt det är att barn får fortsätta använda sitt hemspråk i ett nytt land – inte bara i sin hemmiljö utan i relation med andra människor.

Så blir det nyår och de har en härlig fest med mycket mat, sång och musik. Sista kvällen ser Maryam till att andas in så mycket av mormors doft hon bara kan, och Mani och hon sover vid mormors sida på natten. Färden till flygplatsen för att vinka av mormor är så dyster, avgångshallen är inte heller lika färgglad som ankomsthallen. Maryam vill inte släppa mormors hand och hennes blick blir suddig av tårar. Maryam hatar krig. Hon hatar de vuxna som orsakar det och mest av allt hatar hon att hon inte får vara med sin mormor.

Men Salvador är kvar, och tillsammans med honom och Ida går Maryam hem till en kompis. Maryam ser till att ha en växt med sig som gåva, söt citron i en fin kruka, men familjen de besöker gör inte alls som Maryam är van. Föräldrarna hälsar inte ens på barnen och när familjen ska äta middag får gästerna gå hem.

De går hem till Ida istället, Isabell hjälper dem att beställa pizza och snart är Ida i full färd med att visa Salvador hur han kan lära Rufus att lyda

De hjälps åt att rädda honom, men det är Salvador som Ida ser som hjälte. När Ida och Isabell ska sova över hemma hos Maryam har Salvador och Ida så fullt upp med att prata och visa varandra bilder, att Maryam bara blir tilltalad när Ida behöver veta vad ett ord heter på persiska.

Och när Maryam går från matbordet är det ingen som märker det. Allt medan Maryam ser hur roligt Ida och Salvador har tillsammans, så börjar en konstig känsla gro i henne. Hon fräser åt Ida som undrar om hon är svartsjuk? Nej, det tycker inte Maryam. Svart är ju en fin färg, som hennes hår, det har Ida sagt är vackert, inte kan det finnas med i namnet på den här svåra känslan.

De pratar mycket om ord och deras betydelser i boken, varför saker heter som de gör på deras respektive språk.

När Maryam är arg pratar hon extra mycket persiska och hon har svårt att lyssna på någon annan. För nu minns inte Maryam att det är hon som varit upptagen på annat håll utan ser det som att Ida och Salvador smyger undan och vill vara själva. Ingen förstår henne! Inte mormor eller moster heller för de har också fullt upp.

Ur: Maryam och svårkänslan, Minoo Shams & Katarina Strömgård. Bonnier Carlsén 2022

Är Ida och Salvador kära i varandra? När svårkänslan väl har slagit rot går den inte att trolla bort.

Isabell har försökt lugna henne och förklara att precis som Maryams hjärta räcker till både mormor, familjen med de nyfödda tvillingarna, släkten och vännerna så är det samma sak med Ida. Hon har fått en ny vän i Salvador, det betyder inte att hon tycker mindre om Maryam. Våra hjärtan räcker till alla viktiga människor omkring oss.

Senare berättar Salvador att hans mamma är sjuk. Han har inte fått veta det från sina föräldrar utan han har hittat några papper från sjukhuset. När Maryam också får veta det känner hon sig hemsk som knappt har pratat med Salvador när han har så mycket att tänka på.

Reflektioner

I Maryam och svårkänslan är familj och vänskap det viktigaste, och kanske därför också det svåraste. Minoo Shams behandlar allas oro med stor finkänslighet, och öppnar för samtal i både det stora och det lilla.

Färgillustrationerna av Katarina Strömgård på nästan varje uppslag ger eftertryck åt känslorna. Boken innehåller många karaktärer och de beskrivs med olika termer, så det kan vara svårt att hålla isär dem.

Maryams moster är till exempel också mammas syster, Tara, moster och mormors dotter.

Berättelsen är skriven mest från Maryams perspektiv, men allt eftersom ges fler inblickar i de övrigas inre världar. Inte minst att även vuxna har tankar och känslor som ibland gör det svårt att prata om saker.

Maryam och svårkänslan är läsvärd också fristående, och den som har läst tidigare delar kan känna igen vissa karaktärer, men det gör det inte nödvändigtvis lättare att placera dem.

Beskrivningarna av Maryams hemland är fyllda av färger och smaker, som målar en rik bild av hennes ursprung och hur viktigt det är att få ha det bandet kvar, inte minst genom språket. Att persiskan får stort utrymme och att en del företeelser kanske bara kan beskrivas exakt så på det språket är spännande, samtidigt som ord som har en annan betydelse på svenska ger roliga krockar.

Omslag: Böckerna om Maryam, Minoo Shams & Katarina Strömgård. Bonnier Carlsén

Tack vare bokserien får många barn hjälp att sätta ord på känslorna som kan vara kopplade till att ha flera hemländer och flera språk.

Den belyser också det vi redan vet, hur viktigt det är att barn får fortsätta använda sitt hemspråk i ett nytt land – inte bara i sin hemmiljö utan i relation med andra människor.

Där hoppas jag att såväl modersmålsundervisningen som integreringen av fler språk i förskola, skola och offentliga miljöer fortsätter att växa till självklarheter.

Vi behöver alla våra språk! Och alla våra känslor, hur svåra de än är. Det är först när vi tillåts känna som svåra saker kan bli lättare. Jag hoppas på många fler böcker om Maryam!

Några ord om varje del

Första delen Maryam och mormorsmålet gavs ut hösten 2020 och var Minoo Shams debutbok. Då är Maryam helt ny i Sverige, lagom till att hon börjar andra klass på höstterminen, och hon kan inte ett ord svenska. Maryam är rasande för att familjen har flyttat utan att mormor är med. Hon vill inte heller lära sig svenska för då kanske hon glömmer persiskan, som är det språk hennes mormor talar – Maryams mormorsmål.

Den som lockar fram Maryam och som hittar ett gemensamt språk med henne är Ida. Med kloka ord från mormor går Maryam så småningom också med på att lära sig svenska.

Andra delen Maryam och hjärtegästerna gavs ut hösten 2021 och här väntar Maryams mamma tvillingar. Det bästa med det, tycker Maryam, är att då kommer mormor på besök.

I den här boken får flickorna en ny lärare som heter Lars. Han har lärt sig lite persiska genom sin mans son.

Det ger fina språkliga och kulturella kopplingar även med personer utanför den närmaste familjen, och tips på hur mångkultur kan integreras i vardagen, såväl hemma som i skolan. Att Lars är gift med en man är ett ämne som får utrymme, det går bra i Sverige säger Ida. En nyinflyttad iransk pojke vars pappa tycker att sonen är en mes orsakar bekymmer, och en flicka i klassen som beter sig illa mot Maryam visar sig ha en pappa som tycker att det kommer för många invandrare till Sverige.

Vid flera tillfällen är det Maryams storebror Mani som hjälper till att lösa konflikterna.

Den tredje delen Maryam och svårkänslan kom ut i början av hösten 2022, som för Maryam och Ida innebär tredje klass.

Det är också den tredje boken med ett nyskapat ord i titeln som berikar det svenska språket. Så finurliga och användbara begrepp! Känslan Maryam upplever när Ida och Salvador verkar tycka mer om varandra än om henne är inte den enda svåra i boken. Här får bland annat familjehemligheter och sorg också komma upp till ytan.

Om författaren

Minoo Shams är född i Iran och kom till Göteborg 1986 med sin sex månader gamla son. Hon utbildade sig till förskollärare med inriktning flerspråkiga barn, och i sitt arbete såg hon senare hur barn med både svenskt och andra ursprung hanterade flera språk i sin vardag. Det gav idén till böckerna om Maryam, som också innehåller många av Minoo Shams egna erfarenheter av flykt och att komma till ett nytt land.

Gillis lånehamster och andra pirrigheter

Carola Forslund

Gillis har en trött hund och älskar djur och gympa. Men inte stark sås och ledsna gosedjur. Nu ska Gillis bland annat få låna en hamster, flytta till eget rum och sova en natt i skogen. Mycket pirrigheter blir det. Så står det att läsa i baksidestexten till Gillis –lånehamster och andra pirrigheter som är den första boken om Gillis och hans värld. Boken är skriven av Malin Linneroth som är journalist och arbetar med idéutveckling och programmakande för radio och tv. Hon har tidigare skrivit bilderböckerna Vill ha den själv och Kalla lilla larv. Boken är illustrerad av illustratören och serietecknaren Hanna Granlund som kanske är allra mest känd för illustrationerna till serien Spöksystrar som är skriven av Mårten Melin. Hannas färgglada, detaljrika, serietidningsliknande stil passar ypperligt för att illustrera denna bok som har drag av såväl vardag som lek och humor.

Gillis – lånehamster och andra pirrigheter påminner spontant om serien Saga- Sagor (Josefine Sundström och Emma Göthner) eller böckerna om Sillen (Anna Ehring och Moa Graaf) eftersom det är flera fristående kapitel, berättelser, om Gillis som handlar om hans vardag och om vad som är viktigt i hans liv just nu.

Gillis, Lånehamster och andra pirrigheter Malin Linneroth & Hanna Granlund Alfabeta 2022

Ur: Gillis, Lånehamster och andra pirrigheter, Malin Linneroth & Hanna Granlund. Alfabeta 2022

Gillis trivs väldigt bra med farmor, och nu kommer hon på. De vandrar i skogen och hittar blåbär och letar ekorrar, till och med sova där ute. Det är mysigt, men blir lite blir mörkt. Gillis tror att det kommer ett monster men bara pappa och Basse. Då kan han somna gott till ljudet

Han är i förskoleklassåldern och går i skolan. Han har en bästa kompis som heter Majken. Han bor med sina föräldrar och hunden Basse. Han har också en farmor och farfar som bor ungefär två timmar bort, men som ändå är viktiga personer i Gillis liv.

leka (vilket är skojigt men också läskigt eftersom allt är annorlunda hos Majken).

Att prata om:

Med utgångspunkt från denna trygga värld upplever Gillis diverse saker, som att vara djurvakt åt kompisarnas hamster (vilket är ganska tråkigt eftersom hamstrar sover hela dagarna och är vakna på natten), han är på vandring och ska sova en natt utomhus tillsammans med farmor (vilket är spännande först, men efter en stund blir det lite skrämmande också) och en dag är han hemma hos sin kompis Majken för att

Dessutom får Gillis eget rum efter att ha sovit inne i föräldrarnas sovrum fram tills nu. Föräldrarna renoverar skräprummet som nu ska bli Gillis rum och han har lite blandade känslor inför detta eftersom det är något nytt och obekant:

Har du någon släkting du tycker särskilt mycket om? Vad brukar ni göra tillsammans?

”Såhär har det aldrig förut sett ut när Gillis ska sova. Leksakerna är samma och hyllan och käpphästarna, men allt känns ändå ovant.”

Brukar du vara i skogen? Vad brukar du göra där?

Gillis är en lite försiktig och ängslig kille som gärna vill att saker ska vara som han är van vid, han är inget fan av stora förändringar eller

Gillis ska sova ute – har du sovit någon gång på en annan

Gillis packar med sina två gosedjur Rävis och

Gillis, Lånehamster och andra pirrigheter, Malin Linneroth & Hanna Granlund. Alfabeta 2022

Ur: Gillis, Lånehamster och andra pirrigheter, Malin Linneroth & Hanna Granlund. Alfabeta 2022

äventyr, han är ofta skeptisk till en början, men efter en stund inser han att det nog är ganska okej ändå bara han får vänja sig lite. Den där nervositeten och pirrigheten inför nya saker är något som går igen i de olika berättelserna i boken och jag tror att detta skapar mycket igenkänning och kanske även tröst hos läsarna. Men det finns också en hel del humor i boken och Gillis är både påhittig och klurig. Det finns också en varm, mysig känsla som går genom boken. Man kan nog säga att detta är en feelgoodbok för lågstadieåldern, samtidigt som den tar barnets känslor på allvar och låter vardagsdramatiken ta plats. Boken är framförallt tänkt som högläsningsbok,

hon och hälsar ekorrar, de ska läskigt när det men det var visst ljudet av brasans knäppande. om? annan plats än hemma? Hur var det? när han ska sova i skogen. Har du något gosedjur eller

men den funkar också fint att läsa själv för den som knäckt läskoden och börjat läsa enklare kapitelböcker. Den har lite större textstorlek och gott om luft på sidorna.

Det finns dessutom illustrationer på varje uppslag, så den är lockande att läsa.

Det är också så lätt att dras in i Gillis värld och att känna för den känslige, men modige lille killen som upplever alla spännande, skrämmande pirrigheter som händer i hans liv.

Jag ser fram emot fler böcker om Gillis och hans vardagsvärld.

Frallan älskar läskigheter

Elin Jonsson

Frallan älskar läskigheter är den sjätte boken i serien om Frallan.

Frallan, eller Francesca som hon egentligen heter, bor tillsammans med sin mamma som älskar ordning och reda. Och så har hon en mormor som hatar att städa men älskar att göra knasiga saker. Men även om Frallans mamma älskar att städa och ordning och reda älskar hon också väldigt mycket att tävla, i exempelvis lurtävlingen. Lurtävlingen är Frallan och hennes mammas favorittävling, men också den svåraste. Här gäller det nämligen att göra helt vanliga saker och sen mitt i allt det vanliga klämma in ett bra lur. Inte så lätt som man kan tro. Frallans bästa kompisar heter Ester och Frasse och går i samma klass som Frallan. I den här boken får vi följa när de tre bästa kompisarna ska ha övernattningskalas hos Frallans mormor. Frallan längtar så mycket, till många saker, men framför allt längtar hon till att hon och hennes bästa kompisar ska sova över hos hennes mormor.

Det börjar som en vanlig övernattning men eftersom både Frallan och hennes mormor älskar kalas så blir det ett övernattningskalas i stället.

Frallans mamma är en sådan som tycker att man bara har kalas när man fyller år men det bryr sig inte Frallan och mormor om. Kalas är det bästa som finns, då gör man lite extra roliga saker, och så får man äta tårta också så klart. Och på just det här övernattningskalaset har de dessutom gjort en koja i växthuset, för det är nämligen där de ska sova.

Frallan och hennes kompisar älskar att leka Katten Strof. Den leken är perfekt när man bara orkar prata, och inte springer runt en massa, och den går ut på att räkna upp en massa katastrofer, saker som eventuellt skulle kunna hända. Ett exempel kan vara att all mat tar slut och att de måste äta lök varje dag.

De älskar också andra läskigheter som spöken, monster och zombies och när de tillsammans med mormor bestämmer sig för att måla hennes kära växthus så är det just sånt som de målar, läskigheter.

Dessa böcker med Frallan är så härliga. Relationen mellan Frallan och hennes mormor är härlig och full av kärlek. Och sättet som Frallans mormor beskrivs på är uppfriskande. Hon är verkligen som inte som många andra mormödrar. Hon är knasig och sprallig, älskar att leka och ha roligt.

Illustrationerna av Lisen Adbåge förstärker bokens karaktärer på ett väldigt roligt sätt och de kan locka till skratt. Det är mycket färg och form och både text och bilder passar målgruppen 6-9 år perfekt. Som vuxen tycker jag mycket om illustrationerna då de känns verklighetstrogna och inte helt ”perfekta”.

Boken passar utmärkt som högläsningsbok då text och bilder lockar till gemensamma skratt, men det finns även en undermening på sina ställen som det går att ha fina samtal med barnen om.

Det är inte den ”klassiska” normfamiljen som beskrivs i böckerna om Frallan vilket alltid är bra – att visa på att familjer kan se ut på många olika sätt.

De kan även passa till de barn som läser själva då språket är lätt och tillgängligt för målgruppen.

Frallan älskar läskigheter Sara Ohlsson & Lisen Adbåge Lilla Piratförlaget 2022

Ur: Frallan älskar läskigheter, Sara Ohlsson & Lisen Adbåge. Lilla Piratförlaget 2022

Frallan älskar läskigheter, Sara Ohlsson & Lisen Adbåge. Lilla Piratförlaget 2022

Spökbyrån

Spökbyrån är en spännande, rolig, klurig och lagom läskig serie kapitelböcker för lågstadieåldern. Serien handlar om barnen Elsa och Kalle som driver en spökbyrå tillsammans. De bor i Gula Slottet som ligger i Dimdalen tillsammans med farfar Nikodemus som är Dimdalens spökmästare och har förstås lärt Elsa och Kalle allt han kan. Till sin hjälp har de verktygen och apparaterna i spökväskan och förstås den Stora Spökhandboken.

Fallet med den rysliga skuggan är första delen i serien. Det spökar i Frans Franssons lägenhet. Han kan inte sova om nätterna och ibland visar sig en läskig skugga, trots att Frans är ensam hemma. Han ber Elsa och Kalle på Spökbyrån om hjälp och barnen försöker ta reda på hur allt hänger ihop. Vem är egentligen den rysliga skuggan och vad vill den?

Del två i serien, Fallet med det mystiska godismonstret, utspelar sig i en godisaffär. I en öde godisaffär. Det är nämligen ingen som vill köpa godis i Socker-Bellas godisbutik längre, eftersom ett spöke tuggar på godiset och slänger det på golvet.

Nu måste hon snart stänga godisaffären eftersom hon inte har några kunder. Elsa och Kalle tar sig an fallet. Vad vill godismonstret och varför spökar det just nu?

Tredje boken, Fallet med den farliga dimman, är extra klurig för de små spökjägarna. Ett spöke släpper ut Robertos häst om nätterna, men bara när det är dimma. Vad vill spöket egentligen? Och varför springer hästen alltid till vattenfallet?

Hittills har det kommit ut fyra böcker i serien och den fjärde heter Fallet med den stora tågolyckan. Äntligen ska Dimdalens tågstation öppna igen efter att ha varit stängd i hundra år. Men det blir ingen invigning eftersom ett spöke saboterar så att tågen inte kommer fram.

Och det är inte första gången det händer… Vem är spöket och varför vill det inte att tågen ska stanna i Dimdalen?

Spänningen stiger, ska Elsa och Kalle lyckas lösa fallet innan tågbolaget stänger stationen för alltid?

Carola Forslund

Böckerna i serien Spökbyrån är skrivna av Kristina Ohlsson och illustrerade av Moa Wallin. Böckerna i serien innehåller både spöken och mysterier och kan därför locka många läsare. Just kombinationen mellan spöken och mysterier är extra kul tycker jag, eftersom det gör att böckerna blir lite fylligare och mer spännande än om de bara hade haft det övernaturliga inslaget. Nu kan man som läsare också försöka klura ut vem spöket är och varför spöket spökar, samtidigt som Elsa och Kalle klurar på samma frågor. Böckerna är illustrerade med massor av stämningsfulla, mysrysliga bilder med mycket färg. Så gott som varje uppslag har en mindre eller större illustration. Det gör att böckerna blir mer lättlästa och samtidigt roligare för den som får böckerna lästa för sig vid högläsning. Böckerna passar fint för barnen i den yngre lågstadieåldern och lär vara perfekta för de barn som slukar LasseMaja-böckerna. De funkar lika bra att läsa själv för den som knäckt läskoden och som högläsningsböcker. Det är spännande, roligt och med starkt driv så man vill bara läsa mer om Spökbyrån!

Ur: Fallet med den stora tågolyckan , Kristina Ohlsson & Moa Wallin. Bonnier Carlsén 2022

Spökbyrån

Fallet med den rysliga skuggan Fallet med det mystiska godismonstret Fallet med den farliga dimman Fallet med den stora tågolyckan Kristina Ohlsson & Moa Wallin Bonnier Carlsén 2022

Supercoola

Ur: Supercoola

Supercoola hjältegänget

Supercoola hjältegänget & zombieskolan Johan Wanloo Lilla Piratförlaget 2022

Gullis Lästips

Följ med på ett galet rymdäventyr i den nya bokserien Supercoola hjältegänget med den första boken Supercoola hjältegänget & zombieskolan. Supercoola hjältegänget & zombieskolan är den perfekta boken för de nybörjarläsare som nyss knäckt läskoden och som gillar knasig humor.

Supercoola hjältegänget & zombieskolan är ett färgsprakande och actionfyllt äventyr fullt med knasigheter och humor.

Boken berättar med färgstarka bilder av karikatyrliknande karaktärer och en hel del olika stereotyper från skolvärlden.

Boken är skriven med en lättläst och underhållande text, med en textmängd som är på en ”Lasse Maja-nivå”.

Boken är ett fantasifullt, knasigt, tokigt, småspännande och ko(s)miskt äventyr som handlar om de tre nyblivna vännerna Sonya, Rickard och Stefan som bor i den tråkiga staden Gråköping, en plats där det aldrig händer någonting.

Men så plötsligt en dag förändras allt när ett rymdskepp kraschlandar i skogen mitt framför vännerna.

Ut ur skeppet tar sig den intergalaktiska och ondskefulla tyrannen Rasputin och hans underhuggare och medhjälpare. De är de ute efter att ta över planeten jorden och att förslava alla människor! När vännerna försöker varna sina lärare om det så är det ingen som tror dem. Nu måste de nya vännerna skynda sig för att samla bevis — innan det är för sent.

Johan Wanloos, serietecknarens, bilder kan jag mycket väl se locka och uppskattas av de yngre läsarna. Det här är något de är väbekanta med! Färgsprakande bilder i kombination med ett humoristiskt fartfyllt äventyr gör boken till en passande berättelse för barn som just ska börja läsa själva eller som vill lyssna till något riktigt kul.

hjältegänget & Zombieskolan, Johan Wanloo. Lilla Piratförlaget 2022

Vargar på T-centralen

Vargar på T-centralen är den första boken i en ny serie om Jack; Jacks öde. Nu är han tillbaka i Stockholm igen efter att ha varit på olika äventyr runt om i Sverige.

Det är för mig ett kärt återseende och det dröjer inte länge förrän jag har fängslats av Martin Olczacks briljanta och på samma gång lättlästa språk.

I kombination med Anna Sandlers stämningsfulla och detaljrika illustrationer så hamnar man rakt in i Jacks värld och det känns som om man själv sitter med i köket när hela familjen samlas för en sådan där härlig familjefrukost som man drömmer om att ha.

Stämningen går att ta på, självklart så är ju vätten Rurik med och slänger ur sig roligheter, allt känns bra och Jack är på topphumör för han ska spela innebandycup.

Men så händer något med Jacks finger och dagens planer får snabbt ändras om till Jacks stora förtret.

Innebandycupen betyder så mycket för Jack och nu måste familjen bege sig till Birka i stället. Hur ska han hinna lösa mysteriet med fingret OCH hinna med innebandycupen?

Det är en högst motvillig, för att inte säga ursinnig, Jack som kliver på båten mot Birka och sedan får vi följa med på ett intensivt och spännande äventyr in i berget på jakt efter Birkastenen.

Mycket hinns med på få sidor, det är en intensiv handling och ett rafflande snabbt tempo.

Jack övervinner rädslor och upptäcker nya sidor hos sig själv men hinner också bitvis tappa tron på sig själv och utsättas för mardrömslika situationer när brödrostsverkstan i gamla stan plötsligt har förvandlats till en resebyrå och en helt annan familj har flyttat in i lägenheten.

Frågorna hopar sig och allt känns mörkt och dystert när han ensam vandrar genom gamla stan och hamnar på den ödsliga T-centralen.

Vad betyder egentligen texten som stod inristad på stenen på Birka?

Vad har det med Jack att göra och vad vill den ostbågsälskande ekorren säga till Jack?

Genom Martins effektfulla språk så kan man känna hur Jack känner sig och det blir än mer verkligt med hjälp av Sandlers illustrationer.

Detta är ännu en fullträff av Martin Olczack och Anna Sandler, samspelet mellan text och bild skapar en fantastisk känsla och jag vill inte att boken ska ta slut.

När Martin skriver om Jack så känns det som om han gör det med stort hjärta och med höga ambitioner om att verkligen ge karaktären ett djup och ett stort känslospektrum.

Det märks att han har en förståelse för och en förmåga att tänka sig in i barns världar, det blir respektfullt och det gör att man även som vuxen kan gripas tag och få stor behållning av att läsa denna fina bok.

Sara Lindalen

Vargar på T-centralen Martin Olczak & Anna Sandler Rabén Sjögren 2022 Jacks öde del 1

Ur: Vargar på T-centralen , Martin Olczak & Anna Sandler. Rabén & Sjögren 2022

Ur: Trollkarlens torn , Patrik Bergström & Filippo Vanzo. Lilla Piratförlaget. 2022

torn Patrik Bergström & Filippo Vanzo Lilla Piratförlaget 2022 Örnfolkets hemlighet del 1

Trollkarlens torn

Gullis lästips

Här kastas läsarna in i ett nytt storslaget och fängslande äventyr! I den nya fantasyserien Örnfolkets hemlighet flyger läsarna in på en örnrygg tillsammans med Remus och Ardele som båda kommer från Örnfolket, de är inte större än två små pysslingar. Detta är början på ett actionfyllt äventyr med boken Trollkarlens torn som första del i en trilogi om Örnfolkets hemlighet.

Trollkarlens torn är en dramatisk historia om hjältemod som utspelar sig långt innan du och jag fanns, långt innan andra sagoberättelser och platser som Atlantis skapades och långt innan många stora städer som Rom kom till. På den tiden fanns det magi och olika väsen. Vi har tidigare kunnat läsa om Örnfolket i läsarsuccén och trilogin Legenden om Örnfolket som utkom mellan åren 2015-2017.

Nu kommer äntligen en fristående fortsättning med den nya trilogin Örnfolkets hemlighet som är skapad av samma duo, författaren Patrik Bergström och illustratören Filippo Vanzo som återigen skapar ett fartfyllt och spännande fantasyäventyr för nybörjarläsare som behöver lite mer utmanande läsning.

Kapitlen är korta och innehåller cliffhangers för att locka läsarna till att vända blad och ta sig an nästa kapitel. Boken har ett högt tempo med mycket spänning vilket kommer att fängsla många unga läsare.

Utifrån tanken på dagens barn och unga som har ett stort behov av en gripande, spännande och actionfylld handling från bokens första sida

för att inte lägga ifrån sig boken, så tror jag att författaren har lyckats bra – lite väl bra. Jag anser att det är lite väl mycket som händer på en och samma gång, med nya namn på karaktärer och platser. Så pass mycket att det nästan känns lite som att: har jag missat en bok jag borde ha läst innan denna?

För även om Trollkarlens torn ska ses som en ’ fristående fortsättning på trilogin Legenden om Örnfolket, så kanske läsarna senast läste den trilogin när de släpptes för ca fem år sedan, eller så börjar man läsa denna bok som det är tänkt att man bör kunna göra. Därför hade jag gärna sett en lite djupare presentation eller en prolog till boken, med tanke på att boken riktar sig till barn mellan 6 till 9 år.

Författaren Patrik Bergström skriver en storslagen och episk äventyrsberättelse, som fantasy ska vara, men det är inte krångligt och långrandigt som fantasy också kan vara - åtminstone för nybörjarläsarna!

Illustratören Filippo Vanzos magiskt väldetaljerade och dramatiska bilder i svartvitt, bilder som är uttrycksfulla och ofta har svindlande perspektiv, bidrar till berättelsens djup och tempo.

Tillsamman har Patrik och Filippo återigen lyckats skriva en bokcsom bör passa som inkörsport för blivande fantasyälskare. Nu ser jag fram emot att ta del av de andra två delarna i trilogin Örnfolkets hemlighet med böckerna Fyrtornet i Alexandria (utkommer våren 2023) och Den gömda dalen (Utkommer hösten 2023).

Trollkarlens

Åtta, snart nio

Barnboksfamiljen

Inom kort fyller Olga nio år och ska dess utom snart bli storasyster. Men när mammas förlossning sätter i gång för tidigt så behöver hon läggas in på sjukhus för att försöka stoppa att barnet kommer för tidigt. Eftersom mamma är ensamstående så behöver Olga under en veckas tid flytta hem till sin mosters familj. Där bor kusinen Augusta som inte uppskattar Olgas närvaro. Augusta vill ha sina föräldrar för sig själv!

Trots att Olga verkligen försöker vara snäll mot sin kusin visar det sig vara svårare än vad man kan tro.

Under en veckas tid får vi följa Olga. Det är väntan och längtan. Sorg, ilska, bråk och skam. Men även finare stunder. Under veckan får Olga ventilera genom olika kreativa processer. Bråket med kusinen skildras i en berättelse för en svenskauppgift. Längtan efter mamma och ensamheten skildras i en låttext.

Men kommer mamma kunna delta på uppvisningen på skolan?

Där Olga ska sjunga solo och mammas närvaro är det enda viktiga för Olga. Hur länge måste mamma vara på sjukhus?

Jag högläste boken för min åtta – snart nioåring – som brukar uppskatta vardagliga och relationella berättelser. Hon tyckte boken var bra och ville lyssna till hela.

Jag som föredrar episka fantasyäventyr kunde tycka att berättelsen var lite seg, men det var inget som dottern höll med mig om.

Uppskattar ett läsande barn i din närhet böckerna om Dunne och Kerstin så tror jag att denna bok passar fint.

En väldigt fin sak i boken är hur Rose Lagercrantz skildrar Olgas skapande process med sång och låtskrivande. Hur hennes musiklärare tar det på allvar och låter hemnne blomstra. Med ett fantastiskt stöd. Visar att musik och kultur är viktigt och värt att prioritera. Fin och välskrivern bok om ett barns upplevelser under en veckas tid

Åtta, snart nio Rose Lagercrantz & Rebecka Lagercrantz Bonnier Carlsén 2022

Ur: Hejdå Humlan Hansson , K. Sigunsdotter & E. Eriksson. Natur & Kultur. 2022

Humlan Hanssons hemligheter

Hola Humlan Hansson

Hejdå Humlan Hansson

Kristina Sigunsdotter & Ester ErikssonNatur & Kultur 2022

En efterlängtad vardagshjälte

utan superkrafter

Sofia Cullberg

Trilogin om Humlan Hansson är som en blandning av Pippi Långstrump och Berts betraktelser. Fast utan hästlyft eller fokus på det motsatta könet.

Augustvinnande emo-hjälte

Första gången vi träffar den dagboksskrivande emo-hjälten Humlan är i Augustprisvinnaren Humlan Hanssons Hemligheter (2020). Hon är 11 år och livet är KATASTROF:

Bästisen Nour har just svikit deras duo för de elaka hästtjejerna, Faster Fanny sover jämt och har slutat måla tavlor, mamma och pappa bara suckar och dessutom har hon 103 vattkoppsärr. Ibland, när Humlan har vargtimmen och inte kan sova, går hon ut och släpper vattenfyllda kondomer från bilbron. Då känns det lite bättre.

Imponerande om tonårens känslovirrvarr

Det tar inte många sidor innan jag imponeras av hur författaren Kristina Sigunsdotter speglar de yngre tonårens toppar och dalar; med värme och en stor portion halvsvart humor. Hon viker inte heller undan för de svåra ämnena i livet. Både depression och ångest tar en självklar plats och genom Humlans ögon filtreras de och blir fullt begripliga för en 11-åring. Med vuxenögonen skulle vi kunna utläsa att ”vargtimmen” innebär att Humlan har ångest, även om inte ordet står skrivet. Och det behövs inte, för det viktiga är hur författaren lyckas avdramatisera något som många vuxna fortfarande har svårt att prata om.

Eriksson vissa likheter med Vang Nyman

Ester Erikssons medvetet tilltufsade och svartvita illustrationer förstärker den operfekta tonåringen och dagbokskänslan, precis som bokens illustrerade listor, dikter och stapeldiagram. Med hjälp av dem lär vi känna olika sidor och känslor hos Humlan, på ett härligt humoristiskt och tydligt sätt. Precis som Vang-Nymans Pippi-illustrationer har Eriksson barnperspektivet i fokus och tecknar lite ”skeva” barn vilket ger karaktärer med stor personlighet och värme.

”

Samma bilder, vänner och mörka humor

Ester Erikssons illustrationer finns med i alla tre böcker, liksom bästisen Nour, faster Fanny och de elaka hästtjejerna. I Hola Humlan Hansson (Sigurdsson 2021) har huvudpersonen hunnit fylla 12 och hästtjejerna är upptagna med att beundra gympavikarien Scott. Humorn fortsätter att vara precis på gränsen till det mörka:

Vår riktiga gympalärare, Ann-Louise, är försvunnen. Först försvann hon på en gympalektion med 5C, men då hittade rektorn henne inuti en plint. Ann-Louise vägrade komma ut, så då fick de rulla ut henne ur gymnastiksalen. Sedan dess har ingen sett till henne.”

En tonårig vardagshjälte

Efter två böcker om Humlan känns vardagshjälte som en rimlig beskrivning av henne. Om du googlar Vardagshjälte kan du läsa att det är en vanlig person som gör ovanliga saker, som att vara extra modig eller gör något annat som skiljer personen från oss ”vanliga” typer.

Att det är Humlan och inte hennes föräldrar som besöker faster Fanny på Vuxenpsykiatriavdelning 84, eller att hon mycket hellre skriver listor med Nour istället för att hänga efter de populära barnen i skolan, tycker jag är bra

Ur: Hejdå Humlan Hansson , K. Sigunsdotter & E. Eriksson. Natur & Kultur. 2022

exempel på hjältemod i vardagen. Det är också Humlan, och Nour, som skickar ett vykort till gympaläraren Ann-Marie, där de skriver: ”vi tycker att du är världens bästa gympalärare”.

Ett hejdå med bröstsaknad och klok vuxen

I den tredje och sista boken i serien, Hejdå Humlan Hansson, fyller Humlan 13. Bröst och mens lyser fortfarande med sin frånvaro men tillsammans med Nour utför de en magisk ritual så att de kan träda in i vuxenlivet.

Här gör Bobban, en av de i övrigt ganska frånvarande vuxna karaktärerna i boken, en själavärmande sammanfattning över klokskap att ta med sig i vuxenlivet.

” Bobbans lista över viktiga saker att tänka på som tonåring

• Snåla inte på smöret

• Gå aldrig ut i strumplästen

• Börja inte röka

• Ta inte sms-lån

• Skaffa inte en snål man

• Bli inte ihop med en psykopat

• Sov minst 9 timmar per natt

• Lägg minst hälften av dina pengar på nöjen

• Flytta hemifrån tidigt

• Gå inte ut i mjukisbyxor

• Visa dig inte bland folk om du är snuvig

• Utbilda dig inte till ekonom”

Det goda segrar

Dagboksformen, de briljanta listorna, de fnissiga diagrammen och de vardagliga iakttagelserna är till min glädje en röd tråd genom trilogin. Katastroferna är också många och handlar bland annat om den stora klumpen i magen en kan känna när en blir osams med en kompis,

pinsamma vuxna som inte fattar något och hur ensam man kan känna sig fast man har folk omkring sig. Dessutom är starka känslor både protagonisten och antagonisten i Humlan-böckerna.

I den första besegras Fannys depression med livsglädje i form av en nattlig ridtur, i den andra fightas Nour och Humlan för att föräldrarna ska bli kära igen så att de inte skiljer sig och i den avslutande delen vinner kompiskärleken över den så småningom olyckliga tonårskärleken. Precis som sig bör, så slutar (spoiler-varning!) alla tre böcker lyckligt. Det bidrar till att det jobbiga och svåra inte får vinna vilket känns fint och hoppfullt.

Pippi på Humlan

Vad är det då som är som gör att hon kan jämföras med Lindgrens Pippi? Jo, även Sigundsdotter har vävt en alternativ bild av vad som är attraktivt för en tjej att vara, göra och kunna.

En tjejkaraktär utan nämnvärt intresse för utseende, killar eller hästar är svåra att hitta nuförtiden och så väldigt befriande att läsa om.

Min storslagna kärlek

Agnes Lindholm

Efter Mitt storslagna liv och Min storslagna död är Sigge äntligen tillbaka och den här gången handlar det om kärlek. Storslagen kärlek som också kan vara ganska jobbig.

Jenny Jägerfeld är en etablerad författare som skrivit många barn- och ungdomsböcker och bland annat belönats med Augustpriset, Barnradions bokpris och Astrid Lindgren-priset. I sina böcker beskriver hon viktiga och svåra ämnen med både allvar och humor och gemensamt för många av hennes böcker är att de handlar om identitet och att vara ung. Just identitet skulle jag säga är ett övergripande tema i trilogin om Sigge.

I Mitt storslagna liv som är den första boken flyttar Sigge med sin mamma och sina systrar Majken och Bobo från Rågsved till Skärblacka. De flyttar in hos mormor Charlotte på The Royal Grand Golden Hotell Skärblacka. I den första boken är Sigges mål att bli cool och populär och i den andra boken, Min storslagna död, stundar en julshow med klasskompisarna Sixten och

Karl-Johans hip hop-crew. Nu kommer den tredje och avlutande delen i trilogin. Den heter Min storslagna kärlek och när berättelsen tar sin början har Sigge insett att han är kär i Adrian i sin klass. Men det är inte alltid lätt att vara kär. Speciellt inte när kärleken går utanför normen. I sin förra skola blev Sigge mobbad och kallad för bög och nu när han upptäckt att han faktiskt gillar killar blir allt extra jobbigt eftersom det mobbarna hela tiden retat honom för har visat sig vara sant. Sigge gör en lista på saker som skulle vara bättre än att vara kär i Adrian och där ingår bland annat att droppa tabasco i ögat och att göra hål i öronen med en hålslag. Samtidigt är det snart dags för klassresa och Sigges klass måste samla ihop pengar. Kan vykort för lata vara en bra idé?

Omslag: Min storslagna kärlek

I Min storslagna kärlek visar Jenny Jägerfeld än en gång att hon har ett knivskarpt öga för mellanåldern. Hon beskriver känslor som jag tror att många unga kan känna igen sig i och gör det på ett fint sätt ur Sigges perspektiv.

Det handlar om vänskap, identitet och kärlek. Det här är en trilogi där karaktärerna är det som stannar kvar hos mig när jag läst färdigt. De tillåts vara som de är och tillför mycket humor till berättelserna. Vi får möta mormor Charlotte som bor i ett stort hotell fullt med uppstoppade djur. Där finns bara en enda gäst, Krille Maräng som gör en realityserie om Sigges familj och vill filma allt. Sigges två systrar är varandras motsatser. Majken skriker när hon pratar, tar stor plats och säger allt hon tänker medan Bobo knappt pratar alls och inte gör så stort väsen av sig.

I Sigges klass finns också många roliga karaktärer som tvillingarna Sixten och Karl-Johan och kompisen Juno som Sigge har gjort en dejtingapp för djur tillsammans med. Jägerfeld har en förmåga att skapa karaktärer som inte liknar andra och gör berättelsen otroligt rolig. Hon lägger inte heller någon värdering i att karaktärerna är annorlunda utan låter alla vara precis som de är. Jag fäster mig verkligen vid Sigge som är huvudkaraktären och gillar att det är en berättelse med hbtq-perspektiv men där Sigges sexuella läggning bara är en del av berättelsen bland mycket annat som också är i fokus.

Samtidigt som Min storslagna kärlek är en vardaglig och verklighetstrogen bok som beskriver vanliga tankar hos en tweenie har berättelsen verkligen ett driv. Det händer ständigt saker och boken blir aldrig tråkig att läsa. Det gör att den nog kommer att tilltala målgruppen. Men med det sagt tycker jag att trilogin om Sigge är böcker som passar alla, oavsett ålder. De allra flesta har någon gång varit kär eller funderat på vem man är och den humoristiska men samtidigt allvarliga berättelsen om Sigge har ingen övre åldersgräns. Trilogin om Sigge håller samma höga nivå som Jägerfelds tidigare verk med en trovärdig beskrivning om hur underbart och jobbigt det kan vara att vara kär som är både underhållande och berörande. Berättelsen om Sigge får sitt slut i Min storslagna kärlek men nu blir det spännande att se vilken ny berättelse av Jägerfeld som tar sin början.

Min storslagna kärlek Jenny Jägerfeld Rabén Sjögren 2022

kärlek, jenny Jägerfeld. Rabén & Sjögren. 2022

Omslag: En liten vit lögn , Micaela Favilla. Lilla Piratförlaget. 2022

En liten vit lögn

En liten vit lögn Micaela Favilla Lilla Piratförlaget 2022

En liten vit lögn av Micaela Favilla, är en fristående fortsättning på Ett enda stort skämt Erka och Julian är tillbaka, men nu är det Julians tur att berätta.

I Ett enda stort skämt vitsade sig Erka fram i skolan och hemma, samtidigt som han närde en hemlig längtan i sitt bröst om att få en nära vän, helst Julian. Han lyckades få med sig Julian på en överraskande trädklättrarorientering och det slutade hoppfullt – den sporttokige Julian verkade vilja bli kompis med Erka.

Den snälla humorn var ett utmärkande drag i första delen – när Erka kom med en hjärtprydd keps i skolan på grund av att han råkat elda upp sin lugg kvällen innan, så tyckte en del klasskompisar att den var snygg och den befarade retsamheten uteblev.

Julians berättelse börjar med en större melankoli och osäkerhet och även här dyker det upp pinsamheter att ta sig igenom. Julian funderar en hel del på sin familj som han tycker är udda. De har inte så mycket pengar och mamman är inte så noga med matlagning – stekt makrill med banan går väl bra att äta till exempel.

Julian vill helst av allt vara normal och smälta in i mängden, så han ljuger om att de ska åka bort på sportlovet och döljer att de skaffat en kanin med röda ögon som ser galen ut. Sådant skapar problem när man precis har skaffat sig en ny vän, Erka. Erka som själv längtar efter ett husdjur!

Det är fint att läsa om samma personer ur ett annat perspektiv – nu ses Erka som den självsäkra personen, istället för tvärtom. Tänk om de vetat om varandras tankar – att andra kan vara lika osäkra som en själv! Bok nummer två, En liten vit lögn, är inte riktigt lika rolig och oförutsägbar som den första, men lyssnar in sin huvudkaraktär minst lika fint och med samma värme.

Livet på mellanstadiet med dess grubblerier känns trovärdigt och är kul att följa. De enkla bilderna här och där gör texten mindre kompakt. Det finns mycket att tycka om med boken, bland annat att Julian får landa mjukt och lyckligt efter alla misstag och missförstånd. Oron över risken att vara udda lägger sig när vänskapen befästs, de glada skratten klingar och Julian har utvecklats. En liten vit lögn känns som en trygg läsning full av hopp!

Josefin Jansson

Anno & Issa

En lesbisk utopi för unga

Kristina Cekanovic

Anno tillbringar all sin tid i skejtpajken med bästisen Jakob.

Där träffar hon också Issa – tjejen med mörkt hår och coola tricks.

Genom förvirring, svek och till slut mod, växer Anno upp och lär sig vad kärlek är. Boken är en lesbisk utopi - en värdig kärlekshistoria för unga lady lovers. Boken är också ett experiment vad gäller barnoch ungdomsböcker.

Duon bakom romanen, Linnea Lindborg och Ylva Oknelid, vägrar kompromissa formmässigt. Boken är ett starkt argument för att bild och text hör ihop och i Anno & Issa förstärker de varandra samtidigt som detta grepp luckrar upp ramarna för genren i allmänhet. Vissa saker kan inte skildras med klassisk topografi, till exempel SMS och känslan av att skejta. Skejtning som metafor levandegörs på flera sätt i romanen. Dels med de vackra serierna, dels med dess funktion i narrativet. Skejtning är vad som sammanför tjejerna, men också det som stärker Anno i sitt självförverkligande.

Boken är dessutom tacksamt och självklart queer. Mammans bästa vän, Jo, är ickebinär och en naturlig källa till erfarenhetsutbyte och råd för Anno.

I ett samtal mellan de två utbrister Jo att hen än en gång blivit blixtkär:

Omslag: Anno & Issa , Linnea Lundborg & Ylva Oknelid. Alfabeta 2022

”’Jag vill vara med honom hela tiden. Alltså, jag är såklart glad att ni är här’, skyndar Jo sig att säga. ’Men samtidigt vill jag bara vara med honom. Om du fattar hur jag menar?’ ’Mm’, säger Anno. ’Jag fattar.’

För det gör hon. Hon fattar precis. ’Din mamma säger att jag alltid blir kär för fort’, fortsätter Jo. ’men jag kan inte låta bli. Jag springer rakt in.’ Hen suckar och börjar nynna på en låt som Anno inte känner igen.” (s.87–88)

Linnea Lundborg & Ylva Oknelid Alfabeta 2022

Stycket bryts av en illustration av SMS skickade mellan tjejerna.

De lyder: ”Saknar dig redan” ”Jag saknar dig också <3”

Låten som Anno inte känner igen är självfallet Can’t Help Falling in Love av Elvis. Finns det någon mer känd eller romantisk kärlekslåt?

På många vis är Anno & Issa en rätt banal kärlekshistoria. Vännerna eller tjejen? Att SMS:a eller inte SMS:a? - är den stora frågan.

Till skillnad från böckerna jag och mina queera vänner växte upp med, så är detta en frisk fläkt. Boken är inte heller utan intertextuella hyllningar – Jenny Jägerfeld nämns flera gånger. Hennes Jag är ju så jävla easy going (2013) kännetecknas av attributen ”ångest och tragik”, ledorden för genren fram tills 2020-talet. Den amerikanska litteraturhistorian har liknande tragiska, lesbiska ungdomsromaner såsom Annie on My Mind (1982) och The Miseducation of Cameron Post (2012). Ingen vånda, inget våld, utan Anno & Issa är en simpel historia om hur pirrig och stor den första kärleken är.

Dock undrar jag om boken medvetet skrevs som lättläst eller inte. Jag vill ha vassare jargong och skarpare beskrivningar. Dialogerna mellan tweensen skulle tåla att vara mer idiomatiska. Show, don’t tell – tweens behöver mer komplicerat språk än detta, även om historien är simpel. Anno & Issa är en nydanande bok. En lesbisk kärlekshistoria för tweens som gör upp med genrens föråldrade restriktioner. @litterista på Instagram

Anno & Issa

Omslag: Mormor till reapris, A. K. Sydegård. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:2

Mormor till reapris A.K. Sydegård Rabén Sjögren 2022

Mormor till reapris

Zoe är tillbaka! Efter den roliga Bror till salu så får vi här stifta djupare bekantskap med Zoes något excentriska mormor som struntar fullständigt i konventioner och vill nå ut med sin konst via ett instagramkonto.

Vem passar bättre att hjälpa henne med det än Zoe som juvet hur man skapar ett konto som verkligen når ut, hon har gjort det förr. Efter intensiv övertalning så går Zoe med på att hjälpa sin mormor att bli en influencer eller influensa som mormor Barbro själv envisas med att titulera sig med.

Det blir en härlig historia som fylls av olika färgstarka och härliga karaktärer, det blir förvecklingar och en hel del roliga situationer som man kan skratta högt åt ibland.

Boken ligger väldigt bra i tiden och jag är särskilt förtjust att den faktiskt utspelar sig i en annan miljö än storstadsmiljö och att EPA-traktorer har en plats i historien.

Jag tycker om hur författaren visar på hur man faktiskt kan ha roligt både åt och med varandra utan att det blir elakt och lyteskomik.

Det är skrivet på ett respektfullt och underfundigt vis. Det märks att karaktärerna ligger henne varmt om hjärtat.

Men förutom all denna feelgood så tycker jag att det finns något djupare bakom den till synes ganska enkla och ytliga storyn. För mig väcker boken många tankar om hur vi har förändrats i takt med sociala medier och hur vi som är inte är digitala natives utan blott immigrants faktiskt hela tiden ligger i bakvattnet på våra unga.

Jag kan ibland känna igen mig i mormor Barbro när jag försöker prata om sociala medier med min yngsta dotter som är tonåring och mina elever som går i åk 6. De tycker att jag är töntig även om jag själv tror att jag är bra på det där med sociala medier, jag hänger inte med i deras takt trots att jag är bra mycket yngre än Barbro.

Boken handlar också om att inte vara rädd för att våga göra något som är obekant, att inte fastna i normer och våga göra bort sig utan att det är hela världen.

Det är väldigt befriande och jag tänker att jag vill vara den där Barbro för mina barnbarn, kanske inte riktigt lika påfrestande men en smula Barbro behöver vi nog alla ha i oss för att våga ta för oss av livet ordentligt.

Sara Lindalen

Herrgårdens hemlighet

Susanne Köhler

Mitt stora intresse för fantasy grundar sig i att man som läsare bjuds in till handlingar där allt kan hända men också att den är inkluderande, med ett humanistiskt budskap där att alla får vara den man är.

I fantasins magiska värld lär du känna de obetydliga, udda, ensamma, blyga karaktärerna som visar sig äga egenskaper som behövs för att göra skillnad, förändra och många gånger rädda världen.

Många barn och unga känner idag ett utanförskap och att dom inte duger men i böckernas värld är alla välkomna och läsaren kan få tröst och känna hopp, tillhörighet och gemenskap.

I Elins Säfströms bok Herrgårdens hemlighet får vi möta tolvåriga Matilda som hamnat i ett utanförskap i skolan där ingen av klasskompisarna låter henne vara med.

För två år sedan förlorade Matilda också sin mamma och det har lämnat ett tomrum och en saknad både hos Matilda och hennes pappa. Livet hemma har satts på paus där pappan är som en skugga och Matilda får ta en vuxenroll och se till att pappan äter.

Elin Säfström beskrivningar är sorligt välskrivna och som läsare fastnar man direkt för Matilda.

”

William heter han, den nya killen. William Olofsson. Och ja, jag erkänner: Jag tänker tanken att vi skulle kunna bli kompisar. Om han också hamnar utanför redan från början, utan möjlighet att ta sig in i efterhand. För det är så det funkar. En gång utanför, alltid utanför. Det har börjat fyra personer i klassen sedan ettan och varje gång har jag hoppats att vi ska bli kompisar. Men alla har smält in i klassen utan problem och fått vänner. Jag fick aldrig det. Något blev fel från början och det går inte att reparera”.

Herrgårdens hemlighet

Elin Säfström

Bonnier Carlsen 2022

Men helt ensam är Matilda inte då hon har katten Medusa och sina böcker. Hon älskar djur, är vegan och ska bli veterinär när hon blir stor.

En kväll är det något som dunsar mot hennes fönster och när hon går ut ser hon blod i snön och en katt utan huvud, hon ser på pälsen att det som tur är inte Medusa. När hon dagen efter inte hittar Medusa går hon ut i skogen för att leta och plötsligt står hon framför den övergivna herrgården Sunnanvinda.

Men konstigt nog lyser det i fönstret och när hon knackar på möts hon av en stor familj bestående av udda karaktärer. Motvilligt bjuds hon in och hon känner direkt att de alla döljer hemligheter. När det är dags för middag dyker William upp, den nya killen i klassen. När familjen förstår att Matilda ser saker som andra människor ser blir hon en välkommen gäst i huset.

”

Hela Sunnanvinda är både konstigt och underbart på samma gång. Allt är som en knäpp dröm. Men jag har ingen speciell lust att vakna”.

Det visar sig att alla i familjen har olika magiska egenskaper och har som uppdrag att ta hand om magiska djur som skadats. Men någonting händer i staden, flera djur hittats döda och en kvinna blir attackerad av ett stort monster med vassa klor. Matilda och William umgås mer och mer men när han plötsligt börjar må sämre och sämre står det fast att Matilda är den enda som kan rädda honom. För att göra det behöver hon ge upp något som hon absolut inte vill.

I sin bok blandar Elin Säfström både realism och fantasy vilket fångar mig som läsare och jag dras in i historien.

Ju längre in i boken man kommer så avslöjas fler och fler hemligheter vilket gör att man inte vill sluta läsa.

Det är också intressant att följa Matildas utveckling där hon växer som person och vågar tro på att hon nu har fått en vän i William. Pappan börjar sakta också vakna upp ur sin dvala av att se att sin dotter har fått en vän. Herrgårdens hemlighet är första delen i bokserien Sunnanvinda. Boken är välskriven och bjuder på spänning, sorg och vänskap. Efter ett dramatiskt avslut i första delen ska det bli spännande att se vad som kommer hända i nästa bok.

Omslag: Herrgårdens hemlighet , Elin Säfström. Bonnier Carlsén 2022

Vulkanens barn

Lina Nestor

Kusinerna Lea och Luma är oskiljaktiga och lever i Vulkanbyn.

Den som snart ska fylla 13 år måste tillbringa fem år i en puppa där en lång drömfylld dvala gör personen ifråga till en hel person. Den som inte genomgår förpuppningen blir bara en halvmänniska.

Det är en skrämmande tanke att som ofullbordad hamna utanför den rådande normen. Det florerar rykten i byarna om puppor som stjäls men dessa avfärdas som påhittade historier av de vuxna.

Snart är det Lumas tur att förpuppas och han ber Lea att skära upp puppan för att avbryta hans dvala, men puppan försvinner innan hon hunnit ta mod till sig.

Lea känner på sig att något inte står rätt till trots att puppmästarna i byn försöker lägga locket på och lugna henne med märkliga förklaringar till varför Lumas puppa inte hänger kvar. Det visar sig snart att fler puppor är borta från byarna runtomkring.

Nu ligger Lumas öde i händerna på Lea och den nya, kärva bekantskapen Majva från Krämarbyn. De bestämmer sig för att försöka ta upp spåret efter de försvunna pupporna.

Det slår mig en bit in i boken att barnen och ungdomarna är så tydligt åtskilda vuxenvärlden i Vulkanbyn, där alla pliktskyldigast drar sitt strå till stacken utan egentlig inblandning av barnen. Det är krämarna, som finare folk anser är ett opålitligt pack, som ofta har barnen med sig i arbetet. En enorm sorg väller upp under läsningen, för jämförelsen med verklighetens nutid är påtaglig även om Nilsson berättar om en annan plats i en odefinierad tid.

Jag tänker på hur vi ständigt anpassar oss efter oskrivna regler, och att det faktiskt i värsta fall leder till en tarvlig behandling av vissa av våra medmänniskor.

Vulkanens barn är ovanlig för att den är en skildring av gränslandet mellan barndom och tonår. En tid i livet att få känna igen sig i, när tonårsböckerna ännu kanske är för vuxna och andra böcker mest känns som sagor.

Boken är stundtals ganska mörk och det går inte alltid så snällt till.

Den trygga sagovärlden för barn är ersatt av en dystopi i fantasykostym för den som själv snart skulle ha stått inför en förpuppning om hen levde i Vulkanbyn.

Det är en mångfacetterad historia om att lita på sin egen intuition, att våga följa den och att utvecklas. Det är också de egna vägarna som blir räddningen: modet, de egna instinkterna och till slut även några vuxna som faktiskt vill hjälpa de desperata unga byborna. En trovärdig skildring av ett samhälle även om världen allt utspelar sig i är fiktiv. Elin Nilsson hyser en stor tilltro till den unga läsarens kompetens att fundera kring rättvisa och människors godhet, det tilltaget är välkommet.

Historien blir efter hand mer och mer hoppfull, men länge finns där en oro som gnager. Härligt med ett berättande där vi läsare ändå inte kan lita på att precis allt ska bli bra till slut. Ovissheten förstärker berättelsen om kamratskapet som successivt växer sig starkare även om den samtidigt också är i ständig gungning. Där boken tar slut spirar hoppet om att en annan värld är möjlig och att det kommer en fortsättning på berättelsen om Lea, Luma och Majva.

Vulkanens barn Elin Nilsson Alfabeta 2022

Omslag: Vulkanens barn , Elin Nilsson. Alfabeta 2022

Nytt liv

Nytt liv är något så ovanligt som en barnbok om gängkriminalitet. Den handlar om Nadir. Hans storebror Omar sitter i fängelse.

Nu kommer Nadirs andra storebror Ibbe hem med sedlar och guldkedjor och vill att Nadir ska springa ärenden åt honom. Andra kanske tycker att det är coolt att vara springpojke åt ett gäng, men Nadir vill helst sitta hemma i soffan och titta på film tillsammans med mamma och lillasyster Salma.

En kväll när Nadir ska lämna ett paket går något fel. Väldigt mycket fel. En oundviklig kedja av händelser sker därefter och Nadir inser att nu måste han rädda sig själv. Det går inte att stoppa det som händer. Det enda han kan göra är att fly. Men går det att börja ett nytt liv? Och är Nadir beredd att betala priset för att börja om? Första halvan av boken utspelar sig i ett så kallad särskilt utsatt område, en fiktiv förort som har stora likheter med många av de förorter som dras med gängkriminalitetsproblem idag.

Jag tror att många barn som växer upp i dessa förorter lätt kan känna igen sig och relatera. Men en sak jag gillar starkt med boken är att författaren inte ser ner på detta bostadsområde, utan också lyfter fram det positiva med att växa upp i en sådan förort.

Allt är inte alltid enbart svart eller vitt, det finns alltid två sidor och det är viktigt att visa det, inte minst i barnböcker.

Bokens andra halva utspelar sig i Abisko dit Nadir flyr av en slump eftersom städaren på hans skola beger sig dit. En plats totalt annorlunda från den förort där Nadir har vuxit upp. Här är det tystnad, mörker, fjäll, vita vidder och naturupplevelser i stället för ljud, trängsel, betong, höghus och tunnelbana.

Nadir blir omhändertagen av ett par, Sigge och Alva, och han får följa med på hundspannstur, åka linbana upp på fjället, se norrsken och känna hur det känns att vara trygg. Så småningom vågar han berätta varför han flytt.

De får hjälp av polis och socialtjänst.

Carola Forslund

Nytt liv Christina Wahlden Natur & Kultur 2022

Omslag: Nytt liv , Christina Wahlden. Natur & Kultur 2022

Tyvärr hittar det rivaliserande gänget storebror Ibbe innan polisen gör det. Ibbe blir skjuten till döds. Gängvåldet har skördat ännu ett offer. Mamma och Salma kommer också så småningom till Abisko, familjen får nya namn och ny identitet. De får inte längre ha kontakt med någon från sitt gamla liv, inte ens storebror Omar. Det är för farligt. Salma som numera heter Amira börjar på förskola. Nadir som numera heter Malik kämpar med skolan. Mamma börjar studera med sikte på att bli sjuksköterska. De får en lägenhet och börjar skapa sig ett eget hem. Malik skaffar sig intressen som Nadir inte hade – isklättring, fiske, köra hundspann. Och han får en alldeles egen valp. Sakta men säkert, en dag i taget, kommer familjen vidare, börjar om. Får ett nytt liv. Boken är skriven av Christina Wahldén, författare och journalist. Numera jobbar hon heltid som författare och är framförallt känd för sina barn- och ungdomsböcker samt kriminalromaner för vuxna.

Som journalist bevakade hon företrädesvis de fall som gällde våld mot kvinnor och flickor, exempelvis våldtäkt, hedersrelaterat våld och tvångsäktenskap. Många av hennes barn- och ungdomsböcker behandlar också sådana teman och hon väjer aldrig för ämnen som är svåra eller allvarliga.

Eftersom Wahldén själv inte har någon erfarenhet av gängkriminalitet eller av att bo i ett utsatt område har hon använt sig av testläsare i form av femte- och sjätteklassare på Rosengårdsskolan i Malmö, en skola som ligger i ett särskilt utsatt område.

Allt

Det är ett högst aktuellt, viktigt och brännande ämne som tas upp i Nytt liv, gängkriminalitet. Wahldén skriver i sitt slutord att barnen i Rosengård som agerat testläsare har berättat saker som ”En blev dödad framför mitt trapphus” och ”Det var skottlossning bakom vår affär, en kille dog där”.

Det gjorde henne sorgsen och arg. ”Inget barn ska ha erfarenheter eller referensramar av dödligt våld”, skriver Wahldén i slutordet. Så är det, men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.

Och för de barn som tyvärr lever med dessa erfarenheter och referensramar är en bok som

barnböcker.

Men en sak jag gillar starkt att författaren inte ser stadsområde, utan också positiva med att växa

är inte alltid enbart finns alltid två sidor och visa det, inte minst i

starkt med boken är ser ner på detta boockså lyfter fram det upp i en sådan förort. enbart svart eller vitt, det och det är viktigt att barnböcker.

Nytt liv oerhört viktig, för igenkänningens och speglingens skull.

Det går inte att ta miste på vilket engagemang författaren känner för detta ämne, det märks väl på den gedigna research hon gjort och sättet hon närmat sig ämnet på.

Jag önskar bara att engagemanget också hade kommit fram tydligare i framställningen, framför allt i gestaltningen.

Nu känns stora delar av texten mer beskrivande än gestaltande och det blir svårt att beröras av Nadirs öde på djupet. Inte minst slutet av boken känns redovisande snarare än berättande.

De delar som verkligen bränner till är också snarare de som utspelar sig uppe i Abisko, där Nadir möter hundarna och upplever naturen och norrskenet. Jag som läsare berörs mer av beskrivningarna av dessa möten än skildringarna av skräcken han kände då hans bror blev hotad

eller när han hittade sin bror blodig efter mordet på Mustafa.

I övrigt flyter språket på bra, texten är lättläst och har ett starkt driv. Det märks att Christina Wahldén behärskar språket väl och boken är också mycket välskriven.

Jag ser fram emot att boken läses och diskuteras i skolklasser runt om i landet och jag är nyfiken på vilket brännande ämne Wahldén kommer ta sig an i kommande böcker.

Barnboksfamiljen Barnboksfamiljens läsning finns sedan tidigare på instagram

Det svarta havet

Det här är den tredje och avslutande delen om systrarna Liv och Frida. Författaren Stina Nilsson vann Bonnier Carlsens stora manustävling 2020 med seriens första del Det svarta regnet som sedan följdes av Den svarta staden

I böckerna får vi följa systrarna Liv och Frida i en dystopisk framtid någonstans i Sverige. Innan de föddes förstördes världen med förgiftad natur och förstörd civilisation som resultat. Kvar är en svart sörja som förgiftar människorna också. Först får man svarta fläckar, sen sjukdomskänsla vilket sedan resulterar i vansinne där man riskerar att skada de man älskar. En process som redan har berövat Liv och Frida nära och kära så att de genom berättelsen måste klara sig själva.

I de två första böckerna har barnen varit på vandring för att hitta ett bättre liv och på vägen har de mött vännerna Jeri, Hanis och Trollan.

Jag högläste även den här delen för min tolvåring precis som med tidigare delar i serien. Lite roligt var det att sonen kommer vid 19-tiden och tycker det är dags att göra i ordning sig för kvällen för att kunna fortsätta läsningen. Men jag höll med – man ville verkligen läsa vidare DIREKT!

Utöver att följa Liv och lillasystern Fridas kamp för överlevnad får vi också utforska mellanmänskliga relationer under en kris. Vänskap och tillit men också misstro och känslan av svek. Både ur individperspektiv och utifrån grupper.

Det svarta havet

Stina Nilsson

Bonnier Carlsen 2022

Det svarta-serien, del 3

Omslag: Det svarta havet , Stina Nilsson. Bonnier Carlsén 2022

Jag vill inte spoila handligen men Nilsson knyter ihop berättelsen på ett bra sätt om man ser till en god läsupplevelse. För berättelsen berör, rör upp känslor och skapar ett sug att läsa vidare. Även om vi på vägen får en läsupplevelse som väcker såväl nyfikenhet som läslust, men också sorg och frustration. För vi har under läsningen av de här tre böckerna verkligen fått knyta an till karaktärerna så att deras öden berör oss.

Stina Nilsson har alltså lyckats i sitt skrivande.

Har du inte läst denna serie men gillar dystopier med en mörk handling och kamp för

överlevnad? Då tror jag att det här är böcker som du skulle uppskatta.

Men om du är av det känsligare slaget och har nära till ångestkänslor så kanske det trots allt inte är en bokserie som passar.

Av den anledningen tror jag också att det kan vara bra att vara försiktig inför att högläsa den för hela klasser av elever.

Jag hade själv ångestproblematik i mellanstadiet och Det svarta havet hade jag aldrig klarat av att lyssna på i den åldern.

Tredje tecknet

Gullis lästips

Olivia skrek högt och drog täcket över huvudet. Hon andades häftigt och skakade i hela kroppen. Hjärtslagen ekade så högt att det var svårt att uppfatta andra ljud, men hon tyckte precis att hon hörde steg som närmade sig. Nu kommer det, tänkte hon skräckslaget. Nu kommer det ...

Tredje tecknet är en spännande bok med en kittlande mystik på lagom nivå för bokslukare. Det händer märkliga saker där Olivia är. Nyckelpigor tycks komma överallt i hennes väg. Katten blir plötsligt upprörd och gömmer sig hela tiden i lägenheten. Hissen åker ner i källaren oavsett vilken knapp man trycker på. Och allting verkade börja den dagen när den konstiga nyckeln dök upp i Olivias nya badväska. I Tredje tecknet får vi läsa om Olivia som är adopterad från Colombia. Olivia är en ängslig tjej med livlig fantasi som är i början av sin tonår. Hon tycker inte om att vara hemma själv. Särskilt inte under den här sommaren när det börjar ske en massa konstiga saker som skrämmer henne. Vad är det egentligen som händer?

Vem smyger runt i lägenheten? Vem skriver de konstiga lapparna på det märkliga språket?

Varför öppnar sig en byrålåda av sig själv hela tiden? Och vart går den där nyckeln som hon hittade bland sina saker?

Tredje tecknet är en mystiskt övernaturlig rysare fylld med mysryslig handling, tonårsproblem och känslan av nyförälskelse.

Här får vi läsa om huvudpersonen Oliva som befinner sig precis i brytpunkten mellan barn

och tonåren, där resterna av barndomen ständigt finns närvarande. Hon sover i sina föräldrars säng när hon blir rädd, hon pussar på sin docka när ingen ser och hon vänder fortfarande på bokstäverna när hon skriver. Samtidigt börjar hon visa intresse för killar, har djupa tankar om livet, stora frågor och grubblerier om vänskapsrelationen och den stora längtan efter ett syskon. Liksom Ingelin Angerborns tidigare böcker, Sorgfjäril, Rum 213, och flera av hennes andra böcker, så har boken Tredje tecknet ett lättsamt övernaturligt inslag av det okända och lagom spöklika inslag.

Det ger en skildring av hur den välbekanta vardagen och platser upplevs som konstiga och det är något som lär få målgruppens läsare att också känna en olustig känsla [man får lätt gåshud!). Som i flera av Angerborns tidigare böcker har även Tredje tecknet en flicka som huvudperson. I denna berättelse är flickan som sagt adopterad från Colombia, något som skrivs in på ett fint sätt, och som är av stor vikt i handlingen, men som ändå inte är ett ämne som tar över.

Här får målgruppens läsare en stor igenkänning i huvudpersonen, med alla känslor, tankar, tvivel, planer och drömmar.

Tredje tecknet är en kapitelbok som riktar sig till unga läsare mellan 9 till 12 som gillar skrämmande böcker med en djupare innebörd. Boken släpptes första gången under 2017 och nu under 2022 släpptes den på nytt, men med ett nytt lockade omslag.

Boken finns även med en författarinläsning som ljudbok och som E-bok.

Tredje tecknet Ingelin Angerborn Rabén Sjögren 2022

Omslag: Tredje tecknet , Ingelin Angerborn. Rabén Sjögren 2022

Emilia och pojken från havet

Text tidigare publicerad på IBBY Sverige

och pojken från havet Annet Schaap Lindskog Förlag 2021

Jenny Edvardsson

Huvudpersonen Emilia bor med sin försupne far i fyrvaktarbostället men efter en olycka där ett fartyg går på grund blir Emilia omhändertagen och hamnar i Svarta villan, huset som det finns hemska berättelser om. I tornrummet på Svarta villan är det förbjudet att vara men Emilia dras dit och när hon väl kommer in i rummet förändras allt. Där finns pojken Edward, eller pojk och pojk. Han ser inte riktigt ut som en pojk utan mer som en fisk, tycker Emilia. Edward får absolut inte synas och än mindre släppas ut. Det är något som Emilia snart glömmer bort.

Emilia och pojken från havet är en spännande berättelse med många drag från sagogenren och tydliga kopplingar till HC Andersens Den lilla sjöjungfrun Här finns sjöjungfrur, monster och pirater och här finns kampen mellan gott och ont. Persongalleriet är udda och genom karaktärerna utforskas teman som vänskap, frihet, lojalitet, utanförskap och att vara annorlunda. Jag rekommenderar varmt denna bok och tänker att den skulle passa perfekt som högläsningsbok, både hemma och på skolan.

Emilia

Vänskap och hoppfullhet i en svår tid

Margaretha Ullström

Bästa friends forever av Ellen Karlsson och Karin Cyrén är en trovärdig vardagsnära berättelse om vänskap. Den utgör första delen i en planerad bokkvartett kallad Bästa-serien och ska handla om livet i lågstadiet. Den nu aktuella första delen utspelar sig i en förskoleklass.

Berättelsen fungerar utmärkt både som högläsningsbok för barn i förskoleåldern och som läsa själv-bok för nybörjarläsaren. Språkligt är berättelsen väl genomarbetad för nybörjarläsaren, uppbyggd av enkla vardagliga ord och enkla meningar. Samtidigt är den lite tjockare än vanliga lästräningsböcker.

Huvudpersonen Noa bor i ett radhus tillsammans med sin familj som består av mamma, pappa, storasyster och lillasyster.

Själv gillar han att vara mellanbarn. Han går dessutom i världens bästa förskoleklass och har världens allra bästa fröken. Och allra bäst är bästa kompisen Manne. Manne är en genomsnäll kille som tror alla människor om gott och som vill alla människor väl. Noa och Manne har så kul tillsammans, de gillar liknande saker och skrattar ofta så de kiknar när de är tillsammans.

När det en dag kommer en ny elev till klassen bestämmer fröken att hon ska sitta bredvid Manne, alltså på Noas plats. Noa tvingas flytta på sig … och det är bäddat för ett triangeldrama. Manne ser som en uppgift att ta hand om den nya eleven Annie. Noa känner sig utanför och blir svartsjuk. Han tycker att Annie är en riktig surpuppa. Och Manne har det jobbigt för han vill vara vän med dem båda.

Det är en inkännande berättelse med ett tydligt barnperspektiv som inbjuder till samtal om kamratskap, relationer och känslor.

Bästa Friends Forever

Ellen Karlsson & Karin Cyrén Natur & Kultur 2022

Ur: Bästa Friends Forever, Ellen Karlsson & karin Cyrén. Natur & Kultur 2022

Betydligt tuffare vardagsliv gestaltas i två av höstens allra bästa ungdomsromaner, Yani av Nora Khalil utg. av Natur & Kultur och Johanna Nilssons Jag överger mig aldrig från Rabén & Sjögrens förlag. Båda böckerna utspelar sig i vår samtid och berättar mycket om samhället i den tid vi nu lever. Ungdomarna har att bemästra livet i en farlig värld, i en farlig tid där ingenting är enkelt. Inte ens skenbart enkelt. Yanis handling kretsar kring en högstadieklass i Stockholmsförorten Alby. Alby förevigades i hiphopgruppen The Latin Kings debutalbum Välkommen till förorten (1994), där lyssnaren hör tunnelbanans utrop Nästa Alby i inledningen till titelspåret. I ungdomslitteraturen finns Alby med i kända ungdomstitlar som Mats Wahls Vinterviken (1993). Själv har jag aldrig varit i Alby och har aldrig upplevt den vardag som Nora Khalil berättar om men är överväldigad av berättelsens intensitet. När jag fick boken i min hand trodde jag att Yani var ett flicknamn. Nu vet jag bättre. Mycket bättre. Detta är en av de absolut viktigaste böckerna i 2022 års ungdomsboksutgivning. Den ger röst åt dem som sällan blir lyssnade till. Humoristisk, kärleksfull och välskriven är några av de benämningar som kan karakterisera Nora Khalils debutroman som ungdomsförfattare.

Läsaren möter skolvardagen i Alby högstadium, där bokens berättare, Rayan är en av eleverna liksom bland andra Caspian och Amir. De tre har hängt ihop så länge de kan minnas. Dessa tre personer står i händelsernas centrum och upplever tillsammans med andra problem som inga unga människor borde ställas inför. I förortens vardag är vänskap en starkt bärande dimension. När vännerna får reda på att Amir ska utvisas växer vänskapen ut i solidariska handlingar. De mobiliserar ung som gammal att demonstrera mot utvisningsbeslutet av Amir och de uppvaktar Migrationsverket. Ungdomarna har stöd av fritidsledare Sebbe, som hjälper dem att hitta rätt i byråkratins djungel. För ungdomarna på högstadiet i Alby är fritidsgården en viktig plats. Fritidsgårdens betydelse för unga människor på väg att erövra och ta plats i samhället, hade betydelse redan under sent fyrtiotal. I skönlitteraturen förekommer fritidsgården eller ungdomsgården hos författare som Sven Wernström och Stig Malmberg i slutet av sextiotalet och inledningen av sjuttiotalet.

När flickorna Wahida, Amal och Sara träffar fritidsledaren Sebbe för att organisera en tjejkväll på fritidsgården finns det killar som opponerar sig. Trots det faktum att fritidsgården framförallt besöks av pojkarna.

Nora Kahlil väjer inte för det som kan vara svårt att berätta om, såsom dödsskjutningar och grövre kriminalitet eller för utvisningar av unga människor som levt större delen av sitt liv i Sverige. Men hon gör det med en kärleksfull värme för de unga människor som lever sina liv i en tuff verklighet.

Yani är en aktuell och väsentlig bok i vår tid. Jag hoppas att alla högstadieelever och gymnasieelever i Sverige ges möjlighet att läsa den, diskutera den, stöta och blöta de frågeställningar som väcks genom berättelsen.

Johanna Nilssons höstroman Jag överger mig aldrig är en känslomättad berättelse. Nilsson är en säker stilist som uttrycker sig på en lyriskt elegant prosa. Det hjälper henne att komma nära smärtsamma händelser som djup sorg och samtidigt skapa en distans som ger läsaren möjlighet att härda ut allt det svarta sorgliga. Hemma bråkar mamma och pappa. Storebror Charlie har tagit sitt liv. Lillasyster Ronja tyr sig till huvudpersonen Lykke men det fungerar inte helt. Lykke är bipolär och har inte fått ordning på sina mediciner än. Livet är svårt. Det är synd om människorna som gudarnas dotter tvingas upprepa i drömspelet. Berättelsen utspelar sig i Uppsala där Lykke istället för att sova susar runt på inlines för att glömma den smärta som brodern Charlies

bortgång framkallat. En natt möter hon Sami och en himlastormande kärlek överväldigar henne. Kärleken ger henne inte den lindring som hon behöver, utan är snarare inledningen på en lång rad händelser.

Sami vill utbilda sig till balettdansör, men när hans familj säger absolut nej och vill styra hans liv in i minsta detalj, flyr han dem vilket i sin tur leder till skuldkänslor.

De två flyttar in hos pensionären Hjalmar och livet leker igen. Men säg den lycka som varar. Lykke balanserar på livets lina. Och kanske lyckas hon hålla sjukdomen stången.

Johanna Nilsson blandar så djup tragik med starka lyckokänslor, och återskapar livets känslomässiga berg- och dalbana hos läsaren.

Yani Nora Khalil Natur & Kultur 2022 Jag överger mig aldrig Johanna Nilssin Rabén & Sjögren 2022

Omslag: Yani , Nora Khalil. Natur & Kultur 2022

Omslag: Jag överger mig aldrig , Johanna Nilsson. Rabén Sjögren 2022

En helt vanlig supernova

Sara Lindalen

En supernova är den mest kraftfulla explosionen i universum.

Vid den våldsamma explosionen bildas energi i form av gasmassor och strålningar som är hundra miljoner gånger starkare än solen.”

Så beskriver rymdstyrelsen en supernova på sin hemsida, och är det inte så att tonårstiden är som en mängd supernovor efter varandra?

Allt känns som om det är på liv och död. Plötsligt händer något som gör att allt bara exploderar. Allt är så verkligt, så starkt. En blick eller ett ord från rätt person vid rätt tillfälle så var livet fantastiskt och jublande glatt men så räckte det med ett ord som kom vid fel tillfälle och från fel person för att du skulle kastas ned i djup förtvivlan igen.

Denna sköra, denna underbara men samtidigt sårbara tid som vi alla har gått igenom. Katja Timgren låter oss stiga tillbaka in i denna värld genom huvudpersonen Filip och det blir precis så känsloladdat och skört som jag minns min egen tonårstid.

Filip, en tonåring som har haft modet att stå för vem han är men samtidigt hamnat utanför, han föddes som tjej men berättade på mellanstadiet att han är en kille.

När han berättade så gick det bra och han hade ett gott stöd från familjen och sina vänner, visst fanns det de som höll på och inte ville acceptera honom som han var men de var få.

Tyvärr så ändras allt när ena vännen Marcus flyttar och hans andra vän Elsa börjar hänga med andra, coolare kompisar från basketlaget. Högstadiet börjar allt annat än bra och han gör allt för att inte märkas på något sätt.

Det griper tag i en som läsare från början, det här med att sitta ensam i matsalen och försöka vara osynlig, en plågsam känsla och som den lärare jag är så mår jag dåligt över att vuxenvärlden inte verkar bry sig särskilt mycket. Men någon kliver in i Filips värld och rör om ordentligt; Alva, en som inte bryr sig om regler och skapar precis samma effekt som en supernova, en explosion.

En helt vanlig supernova Katja Timgren Gilla Förlag 2022

Omslag: En helt vanlig supernova , Katja Timgren. Gilla Förlag 2022

Alva vänder upp och ner på Filips värld, han blir störtförälskad och det gör honom å ena sidan starkare men också sårbar eftersom han inte känner sig säker på hennes känslor.

Hon sänder flertydiga signaler som gör honom väldigt osäker och han pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Katja beskriver detta så bra, detta osäkra och famlande, sökandet som jag känner igen från min egen tonårstid.

Hon skriver på ett sätt så att man kan läsa in flyktigheten i texten, det är en dynamik i texten som gör att man känner att man är med i varenda skiftning i känsloläget hos Filip. Sättet hon beskriver den första kärleken är starkt och känns väldigt äkta. Man får en känsla av att komma Filip väldigt nära.

Jag fastnade särskilt för detta stycke när Filip ligger ensam i sin säng och väntar på ett sms från Alva:

En stjärna är uppe fast det inte är helt mörkt ute. Den bryr sig inte ett dugg om att det säkert ligger tusentals trettonåringar på sina rum just nu och stirrar på sina tysta telefoner. Snart börjar nån gråta och stjärnan kommer fortfarande inte bry sig ett skit. Den kommer bara

sitta kvar där uppe på sin plats i rymden och glo in i evigheten.

Vi behöver böcker som denna; dörrar till det som vi bara tonåringar går igenom just

De lever här och nu; i en oerhört där våra rättigheter att vara

Jag stannar upp en stund och funderar över hur många som ligger hemma alldeles själva och väntar på just det där sms:et som betyder så mycket. Det känns i magen och jag vet att ensamhet kan kännas avgrundsdjup ibland. Den här boken tar upp stora känslor och skildrar tonåren på ett nära och ärligt sätt och den berör på djupet.

Jag har nu läst den högt i två klasser och den har öppnat upp för många diskussioner kring att våga vara sig själv, om att vara född i fel kropp och våga stå för det. Att få älska vem man vill utan att dömas eller hånas. Vi har kunnat prata öppet utifrån boken om ensamhet, om kärlek, våld, grupptryck och makt.

denna; som öppnar kan ana att våra just nu.

oerhört komplex tid vara som vi är inte l

Boken har gripit tag i mig och mina elever med sitt direkta språk, sina målande beskrivningar och den har skapat en gemensam utgångspunkt där vi kan mötas i samtal.

– Läs ett kapitel till snälla, har varit en vanlig kommentar, de annars så svårflörtade eleverna har verkligen tagit boken till sig.

Vi behöver böcker som denna; som öppnar dörrar till det som vi bara kan ana att våra tonåringar går igenom just nu. De lever här och nu; i en oerhört komplex tid där våra rättigheter att vara som vi är inte längre kan tas för givna. Låt oss försöka vara de där stjärnorna som faktiskt finns omkring de unga, som bryr sig och i alla fall försöker förstå deras värld.

Till denna bok finns en alldeles utmärkt lärarhandledning som har fungerat som ett fint stöd i klassrumsarbetet. https://lillapiratforlaget.se/app/uploads/2022/11/La%CC%88rarhandledning-En-helt-vanlig-supernova.pdf )

ADIOS hockeyhora

Elin Jonsson

”Har du tagit de här bilderna? Har du det?”

”Ja det har jag!” fräser Silje och hör hur hon låter som en vildkatt. Mamma slår ut med armarna. ”Men varför, Silje?”

För att få stopp på filmen. För att hon inte orkade med allt tjat från alla jävla killar som spammade sönder hennes Snapchat.

Det är sista året på gymnasiet för Elsa och hon är på väg att starta ett nytt liv i en ny stad. Hon flyttar från sin mamma i Sundsvall, där hon inte varit i skolan under hela hösten, till sin pappa i Örnsköldsvik. Bakom sig lämnar hon bilderna och filmen som hon bara vill glömma, och de hatiska kommentarerna som sprider sig genom sociala medier. Hon lämnar till och med sitt namn, Silje. Hockeyhoran. I Örnsköldsvik gör hon allt för att ingen ska få veta vem hon är eller vad som hänt henne. Ingen i hennes gamla stad vet var hon tagit vägen förutom hennes bästa vän Valle som fortfarande bor kvar i Sundsvall, och så vill hon att det ska förbli. Elsa börjar som sagt en ny skola där hon inte känner någon men träffar snabbt Fanny och Anja och de blir hennes vänner. Hon träffar också Leo, den struliga fotbollskillen med piercing i läppen. Leo bär även han på hemligheter, och sorg, saker han verkligen inte vill att Elsa ska få reda på, saker från det förflutna. Han är även väldigt angelägen att dölja situationen som pågår hemma hos honom. Hans mamma har stora alkoholproblem och Leos lillebror bor stundtals hos en fosterfamilj. Situationen tär på Leo och det resulterar ofta i att han är borta från skolan. Det som pågår hemma hos Leo är väldigt målande beskrivet i texten och skapar tydliga bilder

om både den fysiska miljön i hemmet och även den psykosociala miljön, hur Leos mamma är alkoholpåverkad, hur hon spenderar dagar i sängen– smutsig och oduschad. Det ansvar som Leo känner gentemot sin mamma och sin lillebror känns tydligt genom texten men även uppgivenheten.

Den enda personen som Leo släpper hela vägen in i sitt liv är hans bästa vän Ines. Ines känner Leo som ingen annan och de har en gemensam sorg som binder dem samman. Ines är en rejält

Kristina falk

Rabén Sjögren 2022

”taggig” tjej, tuff i sin attityd, med regnbågsfärgat hår, som röker i fönstret i korridoren. Hon är kaxig och ganska arg och tycker inte om Elsa och vare sig Leo eller Elsa förstår varför. Ines har en stor plats i Leos liv och är en trygghet för honom. Med Ines kan Leo vara sig själv och hon vet allt om Leos hemmasituation. Men deras relation sätts på prov, av flera anledningar, kan deras vänskap bibehållas med allt som hänt? Elsa och Leo blir förälskade och någonstans i mitten av romanen blir de till slut tillsammans.

Men det är inte alltid så lätt att vara tillsammans. Att dra gränser, veta vad man egentligen vill, kommunicera, hantera sitt eget och andras förflutna kan verkligen ställa till i en relation. Elsas pappa är inte heller helt förtjust i att Elsa och Leo är tillsammans av förklarliga skäl vilket inte underlättar, faktiskt så verkar det som om ingen är speciellt förtjust i deras relation. Berättelsen är vardagsnära och verklighetstrogen. Den växlar perspektiv mellan Elsa, Leo och Ines vilket gör att den för mig som läsare framåt på ett enkelt och snabbt sätt. Både miljöerna och karaktärerna är väl beskriva i romanen och skapar tydliga bilder.

Jag tror att alla som varit ungdom eller är ungdom idag kan känna igen sig i mycket av berättelsen och jag hoppas att denna roman når många ungdomar. Leva som ungdom idag i det klimat som råder kring bland annat sociala medier, problematiseras på ett bra sätt och jag kan se denna bok som ett arbetsmaterial för skolan. Tyvärr råkar alldeles för många ungdomar idag ut för sånt och det kan vara något som de också behöver hjälp med att hantera. Det är ett tungt ämne att skriva om, något som för mig är väldigt tydligt sexuellt övergrepp, våldtäkt. Ett övergrepp upprepas i det oändliga om det dessutom filmats och sprids, men man kan också ha sex fullständigt frivilligt och njuta av det –utan att för den sakens skull vilja att bilderna efteråt ska spridas okontrollerat. Ingetdera förtjänar hån och hat. Boken tar upp flera tunga ämnen som sexuella övergrepp, sorgehantering, kränkning, alkoholproblem m.m, men den är skriven på ett sådant sätt att det ändå är ”lätt” att ta sig igenom. En i min mening klassisk ungdomsberättelse som är väl värd att läsa.

ADIOS hockeyhora

Omslag: ADIOS hockeyhora , Kristina Falk. Rabén Sjögren 2022

Omslag: Svaga tjejer , L. Bjärbo, J. Lindbäck & S. Ohlsson. Gilla Böcker 2022

Svaga tjejer

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck & Sara Ohlsson Gilla Böcker 2022

Svaga tjejer

Tilde, Eleni och Jasmine är tillbaka, Svaga tjejer är den tredje och avslutande delen av tjejer-trilogin.

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson har gjort det igen, skrivit ännu en träffsäker skildring av tonårstjejers komplicerade och stundtals fruktansvärt utmanande värld.

Vi har lärt känna dessa tre tjejer i de tidigare två böckerna Fula tjejer och Jobbiga tjejer och nu kastas vi direkt tillbaka till Frejaskolan där tjejerna tidigare har kämpat mot förnedrande instagramkonton, allmänt jobbiga killar som tar för mycket plats och anlagda bränder.

Nu är det Jasmine som får handskrivna lappar som till en början är lite smågulliga men handlar mer och mer om sex och till slut så blir det riktigt obehagligt. Något måste göras och då sluter Tilde och Eleni upp; de ska få tag på den skyldige.

Det här är en trio tjejer som ställer upp på varandra och hela serien är full av härlig girl Power och jävlar anamma. Finns det problem så finns det en lösning och ingen ska ensam behöva ta skit.

Det finns en så skön tillsammansanda, en metoo-känsla, du är inte ensam, vi backar dig. Att det är tre starka kvinnor som skriver dessa

böcker märks på sättet de skriver, det är rättframt och starkt skrivet, händelserikt och känslostarkt.

Det höga tempo som ju är så karaktäristiskt för författarnas sätt att skriva gör att det går snabbt att läsa, bladen vänds i rasande fart. Man vill ju veta hur det går.

Personbeskrivningarna är nyansrika och jag som lärare har extra stor behållning av hur väl de beskriver en mentor som är en aning trött mot slutet av terminen och tappar fattningen en smula.

Jag fastnar också för beskrivningen av hur Jasmine börjar begränsa sig själv, fundera över hur hon klär sig och uppför sig för att hon inte ska väcka ovälkomna känslor hos den som skriver lapparna.

En sorts självcensur som följer med ett patriarkalt samhälle där killar fortfarande på många sätt kan sätta agendan och tjejer anpassar sig på mer eller mindre subtila sätt.

Det är så obehagligt eftersom det där inte är ovanligt; skulden läggs oftast hos offret när det handlar om sexuella trakasserier, eller så skämtas det bort av en ignorant omvärld.

Det här är en bok som jag ser som en motvikt till detta och jag hoppas att den ska inspirera och stärka tjejers tro på sig själva och att våga ta makten över sina liv.

Sara Lindalen

Efter Tupac och D Foster

Jennie Rosén

Jaqueline Woodson är en amerikansk barn- och ungdomsförfattare som skriver romaner, poesi och bilderböcker. Hon har bland annat tilldelats Astrid Lindgrens Memorial Award. Hennes böcker handlar ofta om barn som be finner sig på gränsen mellan barndom och vuxenliv, huvudpersonen är ofta en flicka. Teman i hennes böcker brukar vara social utsatthet, rasism, segregation, motstånd och sexuell identitet. I ungdomsromanen Efter Tupac och D Foster möter vi som så ofta en kvinnlig huvudperson i berättarjaget. Vi får följa berättarjaget och hennes bästa vän Neeka, de har varit vänner så länge de kan minnas och är som systrar. Flickorna hänger i sitt kvarter och funderar över livet, men en dag möter de fosterflickan D Foster. D öppnar upp en ny värld för flickorna och får berättarjaget att fundera på livet ur andra perspektiv.

D avundas sina nya vänners trygga hem med mammor som ser efter dem och alltid ser till att de är mätta. Neeka och berättarjaget däremot avundas D hennes frihet. Tillsammans utgör de tre tjejerna ”tre gånger tuffhet” och tillsammans funderar de över det ”stora syftet” och sin identitet.

Vid sidan av berättelsen om flickorna löper en berättelse om Tupac, vars liv och öde är ständigt närvarande i flickornas liv.

Alla tre identifierar sig med hans musik men på lite olika sätt. Genom Tupacs berättelse reflekterar personerna i boken över sina liv, rasism och våld i 90-talets Queens.

Vi får möta Neekas bröder, hennes storebror Tash som är en ”Queen” och som sitter i fängelse efter att ha blivit lurad och misshandlad av en kille han var kär i. Jayjones, Neekas andra storebror, kämpar för att erhålla ett basketbollstipendium som han önskar kommer ta honom och hans familj till en annan tryggare plats och till en större bostad.

Flickornas mödrar är också närvarande genom hela boken, Neekas och berättarjagets mammor som ständigt vakar över sina barn för att inget ont ska hända dem. D:s mamma är närvarande genom D:s funderingar och hopp om henne men också genom Tupacs musik. Hans skildringar av mammor får D att minnas sin.

Mot slutet av boken hämtar D:s mamma henne och reser bort med henne och i slutet av boken när Tupac dör går det inte längre att nå D. Vad som hänt henne får vi aldrig veta. Vi kan bara gissa.

Ungdomsromanen Efter Tupac och D Foster är en varm berättelse om vänskap, drömmar, identitet utsatthet, rasism och kärlek till musiken.

Tempot i boken är långsamt och det händer inte några stora omvälvande saker men samtidig får vi på få sidor följa flickorna från elva till tretton års ålder.

Det är kortare kapitel i boken och vissa består enbart av en sida. Språket är vackert och emellanåt poetiskt.

Boken riktar sig mot åldern 112-15 år men jag tror att den fungerar väl att läsa och samtala kring även med äldre ungdomar då det finns många teman att plocka upp.

I slutet av boken finns en samtalsguide som man kan luta sig mot om man vill arbeta vidare med boken.

Efter Tupac och D Foster Jacqueline Woodson Natur & Kultur 2022

Omslag: Efter Tupac och D Foster, Jacqueline Woodson. Natur & Kultur 20

Maria Jordanis, förskollärare

Jenny Edvardsson, lärare, föreläsare, redaktör, författare

Josefin Jansson, skribent, bibliotekarie

Susanne Köhler – lärarbibliotekarie, litteraturcoach och boktipsare på Instagram

Jennie Claesson, bibliotekarie

Ellinor Spång, skribent, bibliotekarie

Susanne Sandström, redaktör, layout, grafisk formgivn. bibliotekarie

Frida Naemi Persson, bibliotekarie, författare

Mimi Åkeson, Författare

Gloria Kisekka - Ndawula, Författare

Maria Wingsäter, förskollärare

Nora Khalil, författare, lärare

Sanna Haverinen, skribent, bildskapare, illustratör, grafisk formgivare

Margaretha Ullström, universitetsadjunkt, president IBBY Sverige

Carola Forslund, redaktör, frilansjournalist, skribent

Marcus Jernberger, bilderboksmakare, illustratör

Linnea Lundborg, författare, genusvetare, redaktör

Jonas Tjäder, bilderboksmakare, arkitekt

Maja Knochenhauer, bilderboksmakare, arkitekt

Elin Jonsson, bibliotekarie

Ömer Oguz, författare, statsvetare, presssekreterare

Josefine Engström, bilderboksmakare, författare, illustratör

Cecilia Fransson, författare

Linda Valle, bibliotekarie

Ulrika Gustavsson, bilderboksmakare, illustratör, designer

Johan Valencia, bloggare, instagramkonto pappapappadotter

Sara Lindalen, lärare

Kristina Cekanovic, student litteraturvetenskap, Lunds universitet

John Valencia, bloggare, instagramkonto pappapappadotter

Gullis lästips, instagramkonto

Clotilde Perrin, bilderboksmakare, illustratör

edverkande

Maria Sann, bilderboksmakare, illustratör

Meng yan, bilderboksmakare, illustratör

Emelie Nestor, författare, översättare, skribent

Sofia Cullberg, kommunikatör

Jennie Rosén, lärare

Brijdeep Kaur, skribent, lärare

Christina Wedenmark, skribent, bibliotekarie, litteraturpedagog

Jenny Hector, bibliotekssocionom

Sofia Sköld, skribent

Linn Johansson - skribent

Agnes Lindholm, bokbloggare, läsfrämjare, skribent

Lina Nestor, skribent, poet

Elin Jonsson, skribent

Maria Hellbom, författare, psykolog

Cecilia Alstermark, författare, poet, journalist

Fia Lien, bilderboksmakare, författare, serietecknare

Hannah Arnesen, bilderboksmakare, författare, illustratör

Ur: Maryam och svårkänslan, Minoo Shams & Katarina Strömgård. Bonnier Carlsén 2022