Bazar Masarin Sagan 2021 by Bazar Masarin

ISSN 2002-1585

Nummer 2021:02 Sagan

azar Masarin är en nättidskrift för barnoch ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst. För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barnoch ungdomslitteratur och bildkonst. För att öppna upp för diskussioner och debatter och vara en mötesplats där disparata röster och samtal ges utrymme. Vi vill titta på barnoch ungdomslitteratur med olika perspektiv och skärpa.

Fairy tales do not tell children that dragons exist. Children already know that dragons exist. Fairy tales tell children that dragons can be killed – G.K. Chesterton

Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder - de är författarnas/illustratörernas. Publikationen får inte reproduceras utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören © för text : författaren Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer och bilderboksmakare Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström Redaktör: Jenny Edvardsson Redaktör: My Grundström Redaktör: Carola Lindström

et var en gång...torde fungera på samma sätt som syskonen Pevensies garderob, Alices kaninhål eller Potters ånglok orden som uttalas är gränsen, passagen in till en annan mystisk och magisk värld med andra (formaliserade, typiserade) gestalter, annan logik (allt kan hända, det mesta är svart eller vitt/ont eller gott) och tiden som vi känner den är upphävd. Sagan äger kraft, sagor har traderats sedan urminnes tider (kanske går traderandet hand i hand med hjärnans utveckling, som en minnesmetod) innan några av dem, mer eller mindre, gavs en mer fast form som nedtecknade. Vi har de som nedtecknat folksagor som Perrault, Bröderna Grimm, de som skapat nya som Hc Andersen, Z Topelius, Shakespear, A. Strindberg, S. Lagerlöf för att nämna några få...många har använt sig av sagans formler, tagit intryck och på olika sätt använt sig av sagans figurer och element. I dag är sagor mest för barn, så har det inte alltid varit. Att få höra sagor berättas högt och med inlevelse (eller läsas tyst på egen hand) är nog bra för barn (och en bilderbok är inte liktydigt med ”en saga”...); sagan är tydlig, kan hjälpa till att förklara frågor som handlar om rätt och fel, ont och gott etc men den kan också fungera som identifikation och hjälp att förstå världens beskaffenhet (om än starkt dualistisk) . Sagan är här för att stanna för den utvecklas med oss, i dess väsen ligger att lämnas över (traderas, läsas, refereras till, alluderas på, citeras bl.a.). Sagan berättas med ord, upplästa och i text och i bild; tecknare och konstnärer har format våra bilder av sagans miljöer, gerstalter och hur vi känner för dem. I det här omfångsrika numret har Bazar Masarin vänt sig till några olika forskare, författare och illustratörer som på något vis kan knytas till sagan som tema – vissa medverkar med frivandrande tankar medan andra svarat på våra frågor. Det blev intressant, tänkvärd och kunskapsberikande läsning. Vi får veta lite mer om Yulia Drobova, Sunniva Sunde Krogseth, YuRong, Karin Cyrén och Naoko Machida som illustratörer och bilderboksmakare. Den kroppspositiva och normkreativa rörelsen (för det är en framåtsyftande kraft) sprider sitt budskap och tar rättmätig plats i det offentliga rummen – syns det något av det i barnlitteraturen? I det här numret har Carola Lindström (redaktör) tittat närmare på tjocka kroppar i barnlitteraturen och även intervjuat några författare och forskare på temat. Vi har intervjuer med författare och konstnärer som Maxi Svensson som debuterat som bilderboksillustratör. Vi har även en debuterande bilderbok med – Sandra Parment provar sin bilderbok Hur är en varg? här. Och så blir det många! sidor med recensioner, läsningar av barnoch ungdomsböcker (skönlitteratur, faktaböcker). Det är ett av våra syften, att låta olika röster (som annars inte hörs) prata om de lästa böckerna: vissa blir omdömen, vissa blir återgivande recensioner och åter vissa samtalar mer på djuper med bokens innehåll. Vi finner samtliga intressanta och givande. Trevlig läsning! Vi börjar med nytt nummer och vill just du vara med i framtiden så är du välkommen att höra av dig.

Bazar Masarin 2021:02

Sagorna

NUMMER 02

Bröderna Grimm och deras sagor/Andréa Räder

Tankar kring sagogenren/Martin Hellström

Jag läser sagor /Jessika Berglund

Låt barn resa; Hej Maja Kastelic /Susanne Sandström

35 Stian Hole/Jenny Edvardsson 43

Kim Fupz AAkesen/Susanne Sandström

Jonna Björnstjerna /Jenny Edvardsson

Karin Erlandsson /Jenny Edvardsson

Mia Öström /Jenny Edvardsson

Thomas Tidholm/Susanne Sandström

Sanna Borell/Susanne Sandström

Maria Jönsson /Susanne Sandström

Bethan Woollvin/ Susanne Sandström

Aron Landahl/Susanne Sandström

Alexander Jansson & Sofia Jensfelt /My Grundström

Emma Ganslandt /My Grundström

Randiga sagor/Sveriges Radio

103

Hur är en varg? Bilderboksprojekt/Sandra Parment

Illustratörerna 133

Yulia Drobova

153

Naoko Machida

163

YuRong

191

Sunniva Krogseth

207

Karin Cyrén

2021

Läsningar & Intervjuer 229

Julbokskavalkad/Margaretha Ullström

249

Intervju med Maxi Svensson/Susanne Sandström

252

Ingenting är omöjligt för oss /Johanna Johansson

257

Vi går till parken/Jessika Berglund

265

Stenen från himlen /Frida Ärleman

269

Några favoriter /Margaretha Ullström

313

Vad säger krokodilen?/Linn J Asplund

319

Två x Landström/Susanne Sandström

327

Mumiens återkomst /Maria Wingsäter

331

När jag var stor och du var liten/Maria Jourdanis

335

Disco/Eva Öhgren

339

Kompisarna på förskolan /Lisa Nordlén

343

Jag talar som en flod /Linda Valle

349

Sju barnbarn och en valp /Ann Löwbeer

355

Gränsen/Margrete Lamond

361

Kom hit då! /Linda Valle

367

Katt och hund i bilderbok/Susanne Sandström

397

Bara rumpor i backen/Agneta Norrgård

Bazar Masarin 2021:02

NUMMER 02

Läsningar & Intervjuer 403

Var är alla barnen på förskolan Valen?/Martina Björling

407

Tigern kommer att äta upp mig!/Lisa Nordlén

413

Naturens hämnd/Susanne Sandström

421

Var är Sigges hemma? /Maria Wingsäter

425

Fakta om pappor/Agneta Norrgård

429

Stärnan som var rädd för publiken/Gwennhael Huesca Reyes

431

Den pænt store Fupz /Lisa Nordlén

437

Ester Arg och Daisy Galej firar födelsedag /Eva öhgren

442

Det djupa blå/Martina Björling

445

Dagen /Linda Flood

449

Min förändring sjunger /Martina Björling

451

Boken som verkligen inte ville bli läst/Sanna Haverinen

455

Seriespelet/Barnen tipsar

457

Maryam och hjärtegästerna/Carola Lindström

461

Tjockisar i barnlitteraturen/ Carola Lindström

468

Intervju Malin Eriksson Sjögärd/Carola Lindström

471

Intervju Eva Frantz/Carola Lindström

474

Intervju Karin Kajjan Andersson/Carola Lindström

476

Intervju Mia Österlund/Carola Lindström

479

Fat Dance/Maria Wingsäter

482

Frågor till Malin Eriksson Sjögärd /Maria Wingsäter

485

Det är aldrig för sent /Emma Terner

487

Amari och nattbröderna/Elin Jonsson

489

Den försvunna nyckeln/Agneta Norrgård

491

Ett rum till Lisen /Linda Flood

495

Syster /Linda Valle

497

Ett enda stort skämt/Agneta Norrgård

499

Kristallgrottan/Carola Lindström

503

Allt som rimmar på kär/Ann Löwbeer

507

Mörkret/Susanne Sandström

511

Underjordingen/Patrick Persson

513

Skiter i /Baharan kazemi

515

Underfors/Martin Bensch

517

Ormen i mig /Emma Terner

519

Vargöga /Lisa Nordlén

521

Kärleken är att jag vill att du finns /Sara Bäverås

523

Så nära att det bränns /Carola Lindström

527

Det värsta har redan hänt/Patrick Persson

Bazar Masarin 2021:2

H.C. Andersens eventyr “Kjærestefolkene”, ©Vilhelm Pedersen (1844) [Toppen og bolden]

Sagorna 2

Ur: Bröderna Grimms sagovärld, Red. Andréa Räder. 2018 Bonnier carlsen

Bazar Masarin 2021:2

De tolv bröderna (bröderna i trädet), Andréa Räder

Bröderna Grimm och deras sagor

Andréa Räder, tecknare & författare

n betydande del av bröderna Grimms sagor bygger på en kvinnlig berättartradition, detta gäller framförallt första utgåvan av deras berömda sagosamling Kinder- und Hausmärchen (Barn- och hussagor) från 1812. Av första utgåvans 86 sagor har drygt två tredjedelar förmedlats av en kvinna. Även traderingen och spridningen av Grimms sagor är mer eller mindre styrd av kvinnor, och samtliga sju utgåvor av sagosamlingen – den sista utgåvan från 1857 – tillägnade bröderna sin bästa väninna Bettine von Arnim. Hon var en känd författare och Tysklands första kvinnliga människorättskämpe. Att det främst är kvinnor som har bevarat det muntliga berättandet beror troligen på

att sagoberättandet under 1700-talet blev en kvinnlig domän, något som även påverkat innehållet. Att sagan mer intresserat sig för kvinnliga mognadsprocesser har förmodligen med detta att göra. Sagans hjältinnor befinner sig oftast på tröskeln till vuxenlivet: Rapunsel är tolv år då hon stängs in i tornet, Mariebarn är fjorton då hon öppnar den förbjudna dörren och Törnrosa fyller femton när hon sticker sig på sländan. Dessa sagor, främst berättade av kvinnor, utspelas i ett matriarkat med mäktiga kvinnor – goda som onda – medan männen är svaga, lättmanipulerade eller bara dumdristiga egoister. Det är också flickorna som står i centrum för äventyret i sagoskogen, vare sig de flyr från den onda styvmodern, räddar sina bröder eller som Rödluvan möter en varg. 4

Bazar Masarin 2021:2

Porträtt av Marie Hassenpflug. Målning av okänd konstnär

Att Jacob och Wilhelm Grimm traskade runt på landsbygden och samlade från allmogen är en myt. Istället började de som flitiga filologer och deras expeditioner gick genom litteraturens skogar. De finkammade bibliotekens samlingar och studerade medeltida handskrifter, och om de fick korn på en dikt eller ballad som i deras öron bar klangen av en gammal saga skrev de av texten. Bröderna studerade vid denna tid juridik i Marburg. Av poeten Clemens Brentano hade de lärt sig att samla från skriftliga källor och deras lärare i juridik – den rättslärde Friedrich Carl von Savigny – lärde dem källkritik och vetenskaplig metodik. Inspirerade av den tidiga romantikens svärmeri för folklig poesi ville bröderna även samla från muntligt berättande.

Att det främst är kvinnor som har bevarat det muntliga berättandet beror troligen på att sagoberättandet under 1700-talet blev en kvinnlig domän, något som även påverkat innehållet. Att sagan mer intresserat sig för kvinnliga mognadsprocesser har förmodligen med detta att göra.

Det var Wilhelm som tecknade ner dem alla. Dortchen, den näst yngsta systern, berättade flest sagor. Hon var bara tolv år då hon lärde känna Wilhelm och de kom senare att gifta sig. Sagoberättandet spred sig som ringar på vattnet, så snart en sagokälla sinade fann bröderna en ny. Berättarna var unga ogifta kvinnor i tjugoårsåldern, precis som bröderna själva. Men så snart någon av kvinnorna gifte sig tystnade hon och Jacob konstaterar torrt: ”Sedan bröllopet är det ingen nytta med Gretchen, hon har bara sin man i huvudet.” Nästa stora sagokälla var systrarna Marie, Jeanette och Amalie Hassenpflug som också de bidrog med ett tjugotal sagor, däribland kända sagor som Törnrosa, Mästerkatten i Stövlar, Askungen och Rödluvan – sagor vi känner från Charles Perrault. Men så flöt också franskt blod i systrarnas ådror. Modern härstammade från hugenotterna och det talades franska i hemmet. Hugenotterna var religionsflyktingar som flytt undan katolska kyrkans grymma förföljelse. Många kom till Hessen under 1600-talet där de bildade kolonier med eget politiskt styre. Hugenotterna vårdade sitt språk, sin kultur och inte minst sagorna som därigenom bevarades och spreds.

Det gick till en början trögt och Wilhelms försök att intervjua en kvinna på ett hospital slutade snöpligt: ”Det gick uselt, oraklet ville inte tala”, klagar han. Snart upptäckte bröderna, som nu arbetade som bibliotekarier i Kassel, att de inte behövde gå över ån efter vatten. Den första sagokällan flödade redan hos grannarna: apotekarfamiljen Wild med sex döttrar. Systrarna Wild bidrog med ett tjugotal sagor, bland dem Hans och Greta. 5

De tolv bröderna (systern i trädet), Andréa Räder

Ur: Bröderna Grimms sagovärld, Red. Andréa Räder. 2018 Bonnier carlsen

Jacob och Wilhelm på draken, Andréa Räder

Bazar Masarin 2021:2 Den största sagokällan var den katolska adelsfamiljen von Haxthausen som bidrog med ett sextiotal sagor och varianter på sagor som bröderna redan kände till. Av de tolv syskonen var det framförallt tre systrar och deras två kvinnliga kusiner som flitigt samlade åt bröderna Grimm. Utan denna förmedlande länk av läs- och skrivkunniga kvinnor hade sagorna gått hjälplöst förlorade. Och utan bröderna Grimms höga vetenskapliga och litterära ambitioner hade sagorna inte överlevt som litteratur. Efter Napoleonkrigen hade mycket av det muntliga berättandet försvunnit, industrialismen stod för dörren och människorna flyttade in till städerna. Efter brödernas gemensamma insamlingsarbete, började Jacob alltmer ägna sig åt sin språkforskning, och det blev Wilhelm Grimm som bearbetade sagorna och gav dem en språkdräkt som blev internationellt stilbildande för hur ”en äkta folksaga” ska berättas. Endast så kunde sagorna räddas åt eftervärlden, och det var först med Kinderund Hausmärchen som folksagan blev en respekterad genre inom den västerländska litteraturen. Det var Wilhelm Grimm som omsorgsfullt redigerade och bearbetade sagorna utifrån ett disparat och många gånger fragmentariskt textmaterial baserat på muntliga och skriftliga källor. Av ett korthugget språk, präglat av muntligt berättande, skapade han helgjutna sagor i en enhetlig språkdräkt. Han sammanfogade händelseförloppet, bearbetade komposition och dramaturgi och åskådliggjorde centrala scener. Vidare ändrade han nutid till dåtid, indirekt tal till dialog, infogade rim, liknelser, allitteration och ljudhärmande ord. Varje saga är sålunda en sammanvävning av flera muntliga versioner som kompletterats med material från litterära källor. Kinder- und Hausmärchen innehåller många sorters berättelser av folklig karaktär från olika kulturer och epoker. Den är också den första vetenskapliga dokumentationen av vår europeiska sagotraditionen, till viss del även den orientaliska, och brödernas handexemplar av sagosamlingen tillhör Unescos världsminnesarv.

Redan på bröderna Grimms tid diskuterades sagornas lämplighet för barn. För vem var sagosamlingen tänkt: för barn eller vuxna eller rentav för forskare? Bröderna var väl medvetna om sagosamlingens ambivalenta karaktär, men också att sagor inte så lätt låter sig definieras som antingen barn- eller vuxenlitteratur. Även titeln är mångtydig och syftar kanske snarare på den miljö där sagorna en gång berättades än att målgruppen skulle vara barn. Det lär vara svårt att hitta ett litterärt verk med lika lång och rik internationell tolkningshistoria som Kinder- und Hausmärchen. Sagorna har hyllats och kritiserats, de har skrämt och roat barn, inspirerat författare, illustratörer och kompositörer, och de har gett rikligt med stoff åt amerikansk filmindustri. Samtidigt har sagosamlingen varit oumbärlig för sagoforskningen. Men hur gick det för Rödluvan? Bröderna Grimm kände förstås till Charles Perraults version av sagan. Hos honom finns ingen jägare som räddar mormodern och Rödluvan och den unga flickan faller offer för vargens lustar. Sagan avslutas med en moralitet som i korthet går ut på att unga flickor inte ska vara naiva och låta sig förledas av smicker. Vargarna är inte varandra lika, skriver Perrault. Det finns sådana som inte väcker uppmärksamhet, som är hjälpsamma och älskvärda. Men ack! Det är just de vargarna som är allra farligast! I Grimms version är flickan ett barn och efter den lyckosamma räddningen har Rödluvan lärt sig läxan och slutrepliken lyder ”Aldrig mer ska jag springa ifrån vägen och in i skogen när mor har förbjudit det!”

Rödluvan. Målad av Georg Räder

Bazar Masarin 2021:2 id ett besök på Alter St. Matthäus-Kirchhof i Berlin, där bröderna ligger begravda, passade jag på att intervjua dem.

(Brödernas svar är citat ur biografin Bröderna Grimm – inte bara Snövit).

Ni började samla sagor i en tid då stora delar nuvarande Tyskland låg under fransk ockupation. Varför? Wilhelm: Det var kanske hög tid att slå vakt om sagorna, då de som ska bevara dem blir allt färre, och seden att föra dem vidare är på väg att försvinna. Är inte era sagor rätt grymma? Redan på er tid ville man censurera dem. Wilhelm: Regn och dagg faller välgörande på allt som växer på jord. Den som räds att ställa ut sina plantor, och låter dem stå inomhus för att dessa är alltför känsliga och kan ta skada, begär väl därför inte att regn och dagg ska upphöra. Ni gjorde prinsessor till kungadöttrar och Rödluvans butelj till en flaska vin. Jacob: Ett folk som försummar sitt modersmål kan aldrig blomma!

na lugnt och stilla och rullade tummarna. I en båt med italienare hade det ropats och skrikits. Om jag ska ge ett utmärkande nationaldrag i svenskarnas allvarliga men livfulla ansikten, så vore det näsans ädla och smäckra form.

Det låter som om ni är språkpuritanister. Apropå Rödluvan, vad vet ni om sagan? Wilhelm: Den har likheter med en svensk ballad: Jungfrun i den blå skogen.

Jacob hade planer på att utvandra till Sverige, men kom aldrig till skott? Wilhelm (suckar djupt): Ju längre han skulle bo utan oss, utan min fru och barnen, desto mer nedstämd skulle han bli.

Ni var intresserade av Norden och förstod svenska. Vad vet ni om Sverige? Jacob: Sverige, landet med de långa ljusa sommarnätterna, behagar genom markens grönska där små ängsblommor växer som får himlens glöd i söder (Italien!) att förblekna. Det är ett mäktigt land, överallt reser sig runstenar ur marken.

Och Jacob, du förblev alltså ungkarl? Jacob: Det vita hullet på kvinnornas kroppar är avskyvärt. Hoppsan! Men något positivt kan du väl säg om kvinnorna? Jacob: Att de har vårdat sagotraditionen förnämligt. Utan deras omsorger hade det mesta förtvinat.

Och vad anser ni om svenskarna? Jacob: Dessa nordbor är tysta och måttfulla, men har också läggningen och förmågan att begrunda den mänskliga själens alla djup. När jag for över Mälaren satt människor11

Så småningom blev ni professorer vid Göttingen universitet, men ni kände er

Foto: Gustav Engberg, kyrkogården Alter St. Matthäus-Kirchhof i Berlin.

aldrig hemma i den akademiska högborgen. Ni kritiserade bland annat det akademiska språkbruket. Wilhelm: Varje friskt språk är visuellt, och även den finaste tanke kräver en synlig kropp. I den högsta bildningsfasen, har det visat sig, finns en stark tendens till abstraktion som inte är till någon fördel. Det abstrakta ordet sluter inte tätt intill tanken, och lämnar ett tomrum som riskerar att förbli innehållslöst. Man tar munnen full, men har lite att säga – ibland ingenting alls.

Hur fördelade ni arbetet sinsemellan? Jacob: Då det var dags att sätta igång sa jag till Wilhelm: om jag tar A, får du ta B. Wilhelm: Men jag sa; det kommer alldeles för hastigt på, låt mig få börja med D. Du Jacob började alltså med A. Berätta något om A? Jacob: Av alla läten är A det ädlaste och mest ursprungliga: kraftfullt ljuder det ur bröst och strupe. Det är barnets första läte som det lättast lär sig att frambringa. Med rätta står det främst i alfabetet på de flesta språk. Du är känd för att göra stora tankesprång och ställa djärva hypoteser. Har du aldrig tvivlat på din förmåga? Jacob: Den som inte vågar kan inte heller vinna, och när man är i färd med att gripa efter ny frukt får man också ha modet att fela. Många av er sagor handlar om syskonrelationer, och ni framhåller syskonrelationen som livets starkaste, kanske viktigaste trygghetsfaktor. Varför? Jacob: Föräldrar och barn lever endast ett halvt liv tillsammans, syskon ett helt (…) om inte livets tråd klipps av för tidigt. Hur har ni två det tillsammans? Jacob (tittar på Wilhelm): Han är min bättre hälft. Wilhelm (tittar på Jacob): Han är den mest trofasta och älskvärda människan i världen.

Faktaruta Jacob Grimm (1785-1863) och Wilhelm Grimm (1786- 1859), sagosamlare och språkforskare. Brödernas viktigaste gemensamma verk: Kinder- und Hausmärchen som kom i sju olika utgåvor under brödernas levnad. Den sista definitiva utgåvan från 1857 innehåller tvåhundra sagor och tio barnlegender.

Sagosamlingen var frukten från ungdomsåren, och Deutsches Wörterbuch är kröningen av er samlade kunskap. Vad vill ni med ordboken? Wilhelm: Vi vill visa språket så som det har framställt sig självt under loppet av tre århundraden. Vårt verk kommer att vara, om ni tillåter uttrycket, en naturhistoria över de enskilda orden.

Deutsches Wörterbuch, en historisk etymologisk ordbok. 12

Bazar Masarin 2021:2

Tankar kring sagogenren

Martin Hellström lektor i barnlitteratur vid Linnéuniversitetet

ring sagan funderar jag ofta. Jag undervisar kring dess former, konstsagan och folksagan och om alla dess särdrag, men jag samtalar också ofta om den även när det inte är sagan som ska stå i centrum. På seminarier kring bilderboken till exempel, med verksamma och blivande förskollärare, då kommer vi in på dem – berättelserna som egentligen klarar sig utan bilderna, och som både personal och barn gärna leker kring. Jag frågar varför sagan är så populär. Varför är bockarna Bruse fortfarande ett säkert kort, och jag får många svar, som nästan alla handlar om någon form av stryktålighet, att de är slitstarka. Formen är så enkel att den klarar av vad som helst, kan gestaltas hur som helst och lekas på många vis.

Hela berättelsens poäng ligger i händelseförloppet, inte i det psykologiska porträttet eller i mötet mellan texten och bilden. Vilket barn som helst kan vara stora bocken Bruse, det är bara mod som är bockens egenskap. Porträttet behöver inte fördjupas med bockens tankar på om det han gör är rätt eller fel, om det är synd om trollet eller om det är rättvist att de två andra bockarna skjutit problemet framför sig, lagt det på honom. Bocken är modig och använder därför sina horn. ”Barnen älskar när trollet stångas i ån, det slår aldrig fel” säger en pedagog efter ett samtal, och hon berättar om de träfigurer som de har som föreställer djur, troll och bro, och hur den som berättar kan gestalta förloppet med dessa, och hur barnen gärna leker vidare med dem sen. 13

Ur: Gittan och gråvargarna, Pija Lindenbaum. 2000 Rabén & Sjögren

Bazar Masarin 2021:2

Rödluvan är en annan berättelse, som vi kanske börjar med i vårt samtal via Pija Lindenbaums variant Gittan och gråvargarna, för att sedan, rätt så snabbt, falla in i originalet, om flickan med korgen på armen. Styrkan i Lindenbaums berättelse är den att flickan visar sig vara stark och modig när hon själv får styra över leken. Då är det hon som tämjer vargarna, som bestämmer. Så är det inte i sagan, vem är egentligen Rödluvan där? Det diskuterar vi ofta, och länge, och det leder gärna till en slutsats om att det väl Däri inte är något som barnen kan, analysera ligger styrkan, att texten på det sättet, och se den lilla flickan som någon som bör akta sig för främmande berättelsernas värde män, för sexualitet, för att bli förälskad i inte ligger i de tolkningar jägaren, eller för att inte följa det uppoch trygga. vi kan göra av dem, i den sym- trampade ”Det förstår väl inte en femåring?” sägs bolik vi kan uppfatta eller i den det kanske och vi andra på seminariet med, samtidigt som vi kommer tematiska tolkningen. Det är inte håller fram till att anledningen till att vi alla med detta tankebagage som texten har så mycket lättare att göra den långtgående tolkningen och analysen växt fram, utan genom ett underhar att göra med att vi kan beräthållande eller moraliserande pertelsen så väl, att vi mött den sedan barnsben. Först utan tolkning eller spektiv, vari sagan, händelseförlop- ett vidare resonemang, utan mest pet, är sig själv nog. bara med den sköna känslan man kan få när flickan och mormor klarar Sagan öppnar för detta, men den sig och den elaka vargen straffas, och sluter sig samtidigt inte för de sedan med igenkänningens glädje när vi läser Lindenbaum, och så till sist, som inte vill tolka den, eller som kanske på en kurs i barnlitteratur, eller är för unga, som precis har i vilket samtal som helst mellan vuxna, börjar vi fundera på den symboliska mött den. Sagan håller därför innebörden, tolkningsför så många, och för så möjligheterna. Däri ligger styrkan, att berättelsernas mycket. värde inte ligger i de tolkningar vi kan göra av dem, i den symbolik vi kan uppfatta eller i den tematiska tolkningen. Det är inte med detta tankebagage som texten växt fram, utan genom ett underhållande eller moraliserande perspektiv, vari sagan, händelseförloppet, är sig själv nog. Sagan öppnar för detta, men den sluter sig samtidigt inte för de som inte vill tolka den, eller som är för unga, som precis har mött den. Sagan håller därför för så många, och för så mycket. 16

Bazar Masarin 2021:2

Jag läser sagor

Jessika Berglund

ag läser sagor. Det har jag alltid gjort och just nu läser jag extra mycket för jag håller på med reaserch som kräver det. Klassiska sagor, folksagor, skapelsemyter, konstsagor. Bibeln, Kalevala, det grekiska. Och så naturligtvis Selma Lagerlöf! Det känns som om jag stigit ner i en flod för att fullkomligt översköljas av sagor. Det får min själ att snurra och brinna, berättelserna rinner in och sen strömmar de ut igen så att alla måste höra. Jag älskar att rinna över på det viset! Och nu läser jag Drottningen av Anna Wahlenberg. Den finns i en bok som heter Länge, länge sedan, utkommen 1903 och illustrerad av John Bauer. Fast det är bara en bild, som då föreställer den lilla jungfrun när hon står en bit bort och lyfter sin slöja. Hon får använda båda händerna, hela armarna, för slöjan är lång och tung och nu gäller det liv och död för hon ska visa det hon inte vill att någon ska se. Hennes förälskade blick. Och prinsens kroppspråk, att han är förvånad, förväntansfull – och – mycket ung. 17

Ur: Länge länge sedan: sagor af Anna Wahlenberg, teckningar av John Bauer. 1903 Albert Bonnier

En tonåring är det, naturligtvis, för sagans kungabarn är alltid i sin fagraste blomning. Orden i denna saga är som sago-ord ska vara, vackra från början till slut, helt hopplösa om de skulle vilja berätta något annat än en saga men till detta duger de, detta kan de. Om nu jungfruns ögon kan le så man känner sitt blod dansa så är det detsamma med orden i en riktig saga. Att de förvandlar en berättelse vilken som helst till magi! Hastigt återberättad är den sällan något särskilt, ibland till och med urbota dum och besynnerlig, men med sago-orden kring blir det musik av alltsammans och blodet dansar. Hur härligt är inte det? Och jag läser och läser och läser i dessa sagor och känner hur mitt språk påverkas, skrivna ord kommer på ett annat sätt än sagda, så är det alltid. Och nu blir ordföljd och grammatik alltmer sagisk. Det tycker jag om. Samtidigt oroas jag av hur det ska se ut i andras ögon. Om det blir som med lilla jungfrun, att alltför mycket avslöjas? 18

Ur: Länge länge sedan: sagor af Anna Wahlenberg, teckningar av John Bauer. 1903 Albert Bonnier

Bazar Masarin 2021:2

I sagan är alla regler bergfasta. Sedan de uttalats gäller de, det liknar lek. Nej tyvärr, du kan inte vara med. För du har gul tröja och de som har gul tröja kan inte vara med i den här leken. Reglerna behöver, för att gälla, inte ingå i något system utan bara uttalas. Det liknar lite känslan av att inte få för att någon annan sa först. Att den ville, att den inte ville, att den är trött, vill ha etc. Att alltid komma lite försent. Man känner sig liten, blek och obetydlig. Fast är det då en saga är det just den lilla obetydliga som vinner i längden. För den har något som ingen sett eller räknat med, kanske mod. Eller ett gott hjärta, kärlek. Är sagan skriven av Topelius så är det tro. En regel sagan håller styvt på är att ge hjälp när du kan det. Och tacka när du själv får hjälp. Klassiskt är att en fattig, obetydlig och gammal person, oftast kvinna, ber om hjälp. Det kan också vara ett litet djur. Och att de bäst utrustade ignorerar den hjälpbehövande men yngste sonen, minste prinsen, askepjäsken, den tappra lilla prinsessan – de delar med sig av det de har och får den nödvändiga hjälpen tillbaka utan att ha bett om det.

Sago-orden är sagda ord fast skrivna. En berättelse att läsa högt fast som om man återberättade den. Eller – som jag tycker om att göra, fylla hela mig med inlästa sagor och sen återberätta dem så gott det går. Folksagor ÄR återberättade. Dem har jag rätt att nyskapa på mitt sätt, som så många före mig. Konstsagorna har en upphovsperson som valt just de rätta orden och inför denne har jag ett större ansvar. Jag måste erkänna att jag slarvar lite med det… För jag märker på de barn som är mina åhörare att de på riktigt föredrar när jag återberättar. Då händer det magiska, att bilderna uppstår i det egna huvudet, ingen mer än man själv vet hur de ser ut. Finns bilder i boken styr dessa vad jag ser. Finns inga bilder saknar jag dem och kompenserar efter förmåga. Finns ingen text och inte ens någon bok – ja, då är jag fri att skapa sagan själv! Underbart ju! Fast, själv är jag ju illustratör och mycket fäst vid berättande bild… När en saga sätter en regel – ät inget, lämna mig aldrig, se dig inte om – då är det en magi som vill skydda men den gör inte det. För det GÅR inte att lyda. I verkliga livet vet man inte alltid vilka dessa regler är men då och då gör man något som får oöverstigliga konsekvenser. Och sen ångrar man sig – förgäves. 20

Bazar Masarin 2021:02 Just nu älskar jag Kungens harar. Rätt mycket beroende på sagans kryptiska namn, men det är en bra saga. Kungen och drottningen har en dotter som de älskar över allt annat. Hon är nu giftasvuxen men de önskar behålla henne hemma, vill inte låta henne växa till vuxen fru någon annanstans. Men de känner sig tvingade att bjuda in friare och så kommer de på ett omöjligt uppdrag. Friarna ska framgångsrikt passa kungens harar under tre dagar! Ingen enda får komma bort för då blir straffet, utöver nesan, att en bit skinn skäres från friarens rygg och en bit från bröstet. Hu! Och hararna, de är trehundra. Och detta löser alltså minsta bondpojken med vänlighet, finurlighet och hjälp av en sådan där gammal gumma. Och prinsessan blir gift – som hon ju önskade. När sagorna får berätta för oss hur allt har gått till, då förstår vi bättre. För mig fungerar det i alla fall så, sagans förklaring är verkligare. Precis som musik kan beskriva världen just sådan den är och en bild kan göra att man fullt ut förstår. Kanske börjar man gråta utan att veta varför. Jag minns en gång på Brittish museum, på handskriftsavdelningen. Jag stod framför en liten illuminerad skrift från 1400-talet och grät. Liksom stilla, för att det var vackert och sant. Boken var mycket liten och målningen underbar på ett tjockt och detaljrikt sätt, pigment och kulör samverkade till att skapa lager och djup och allra överst i bilden, nästan svävande, låg gulddetaljerna. Nu vet jag inte riktigt vad jag menar med det här. Men på något vis är det kanske kulturens uppgift att förklara livet? Vetenskapen gör det också, naturligtvis, och den talar dessutom sanning även om sanningen utvecklas och förändras. Det vi just nu vet är sant ÄR sant. Men sagorna är sanna hela tiden. Och med ljungen är det så här, förstår ni, att när Gud skapade alla växter delade han ut blommor till somliga medan andra blev utan. Ljungen till exempel, den fick nöja sig med små, gröna blad och risiga grenar. Tråkigt tyckte ljungen, men Gud hade väl en anledning. Nå, sen fick växterna själva välja växtplats och då valde var och en efter sin smak.

Eken valde hagarna, tallen valde pinnmon och de små violerna valde stranden. Alla platser fick sina växter utom heden för där ville ingen vara. Stackars heden! Den var så ledsen, och så utsatt för solen när inga växter ville skugga den! Då sa ljungen att jag kan växa där. Och så spred hon ut sig över hela heden som en grön skyddande filt. När Gud såg denna kärlekshandling ville han belöna henne. Och så fick hon sina blommor. Små visserligen, men desto fler, och i kärlekens färg. Så bra. Nu vet jag. (det är Albrekt Segerstedt som förklarat det hela, 1883) Gamla tiders barnböcker har långa slingriga meningar. Det är väldigt många kommatecken överallt och språket är ofta omständigt. Den gamla stavningen var man väl van vid när böckerna trycktes, även om vi tycker att den känns märklig. Men ändå, det måste ha varit stor skillnad på skrivspråket och den talade, vardagliga dialekten. Ingen hade precis sopat banan för det barn som drevs av läshunger – men det hände att de läste ändå. Egentligen är det märkligt. När man läser den gamla texten högt blir det lättare. Då blir kommatecknen mer rimliga, för de står ju där och gör texten till tal. Boken har på sina papperssidor lämnat plats åt berättarens röst så att den faktiskt hörs – om man alltså läser högt. Och inte alltid. Till stor del är sagor muntliga. Länge var de bara det, men redan för kanske 150 år sedan fanns det böcker med sagor i, rätt många faktiskt. Och då har de det muntliga med sig in i pappret, det är så fint. Sagan har sin speciella form och sina alldeles egna regler. Man känner igen den med en gång. Jag tänker att en del av detta kommer sig av det muntliga ursprunget. Ett upprepande som hjälper minnet. Ett framåtlutat berättande, med ögonkontakt, som fångar lyssnaren fast annat pågår runt omkring. Ett stort antal återkommande moment, återigen för minnet, men också för att lyssnaren (och sedan läsaren) ska förstå att det här är en saga. Allt säger: den här berättelsen är sann fast på ett annat sätt. 21

Ur: Julklappen: Kungens harar, Jenny Nyström-Stoopendaal 1901 Med tillstånd av Jenny Nyström och Curt Stoopendaal-stiftelsen

Ur: Spelar min lund, sjunger min näktergal, Astrid Lindgren & Svend Otto S. 1984 Rabén & Sjögren

Bazar Masarin 2021:02

sagan. Egentligen kan jag lika gärna hänvisa till den direkt, till Spelar min lind, sjunger min näktergal. För berättelsens lilla Malin, i hennes eländiga liv finns inte längre något som är vackert. Hon har haft det vackert så hon vet vad hon saknar. Ett blommande äppelträd, en liljekonvaljelund. Ett skåp med rosor målade på, en ljusstake med ett ljus. Nybakat bröd. Nyskurade golv. Är det nu så mycket begärt? Betyder inte det att nästan allting är vackert? Men eländet i fattigstugan överröstar allt och alla. Inte ens gemenskap har de för under sängarna ligger vars och ens snålt tilldelade förnödenheter, man slåss om utrymmet vid spisen.

Och någonstans nyligen läste jag om en pojke, i folkskolans barndom, det är mitten av 1800-talet. Där han bodde fanns ett sockenbibliotek men de hade sådana tråkiga böcker. Han läste dem ändå. När han läst dem alla gick han den långa vägen genom skogen till nästa bibliotek. Och där fann han sagoböcker! Riktiga sagoböcker! Kan ni se honom? Spelar min lind… Det är sent, jag har gjort något roligt och kom hem i mörkret på ett numera obekant sätt. Läser i sängen, Astrid Lindgrens vackra saga. Den berättar det jag vill skriva nu, om 23

Ja, och sen hör Malin sagan. Den kommer till henne genom luften, som om den själv vill höras, som att sagan vill att just Malin lyssnar. Och hon blir varm. Det vackra fyller henne med en önskan och en önskan är väl ett slags ”vackert”, är det inte? Malin får ett ordfragment i sitt hjärta och i flera dagar förmår det överrösta eländet. När det blir för svårt lyssnar hon inåt och tröstas, det är så vackert beskrivet. Men sen behövs något beständigare och den på hopp hungriga ungen lyckas intala sig att en spelande lind kan växa ur vilket frö som helst. ”Med tro och längtan så går det”. Och så planterar hon en ärta i potatislandet och tänker att i morgon… Och stackars Jocke Kis som också behöver, han tror han också. Fast han har Malin, hon måste ha varit en välsignelse för de stackars hjonen. Och med tro och längtan så gick det, på morgonen står linden där. Men för att få spel och sång krävs mer och då är det Malin som ger sin ande åt det lilla trädet. För att det ska kunna spela för alla dem som bor i den armodets boning som är fattigstugan. Och detta är sagans kraft! Hur sorgligt det än är, för visst dör ungen? Nog är det det som händer, fast det inte sägs rakt ut? Men kanske kan man säga att Malin förvandlas till sagans goda fe som vakar över de stackars hjonen? För en som inte kan leva utan något vackert så är detta ett vackert slut, en vacker start och en vacker fortsättning.

Ungefär samtidigt uppfanns också barndomen, i alla fall den borgliga medelklass-barndomen. Och i de ljusa trygga barnkamrarna var sagosamlingarna en självklarhet. Kanske fanns det en sådan barnkammare i prästgården där Malin fann sina vackraste ord? Och 1899, när första delen i den lärarproducerade boksamlingen Barnbiblioteket Saga gavs ut, då innehöll den just svenska folksagor. Samlingens allra första berättelse var Lilla Rosa och Långa Leda. Och när min farmor för länge sedan var en liten läslus med tillträde till biblioteket, då fick hon i premie från folkskolan Svenska Folksagor i två band. ”Asta Strömvall för flit och framsteg i Göteborgs Högre folkskola för flickor. ” Farmor var född 1907 så detta borde ha varit senast 1920. Jag har böckerna i min bokhylla. Jag läser sagan om Lilla Rosa och Långa Leda för mina bonusbarnbarn. De är 2021, de är sexochetthalvt och sagan har de hört så många gånger att den är helt igenom trygg för dem. För mig är den otrygg. Jag har så svårt för den självklara kopplingen mellan elak och ful, eller snarare, mellan ful och elak. Att man känner igen det elaka på utseendet, så är det i väldigt många av de gamla sagorna. När jag läser söker jag andra ord, tänker att åt andra hållet är det ju nästan sant. Att den som är elak blir om inte ful så i alla fall inte lika vacker som den som är vänlig. Eller, jag vill att det ska vara så. Snart ska jag läsa Spelar min lind. Snart, så fort som möjligt, nästa gång. En av mina flickor heter Malin…

Raden ”spelar min lind, sjunger min näktergal” kommer från en svensk folksaga, Lilla Rosa och Långa Leda. Sagan ingår i den skatt av svenska folksagor som vid 1800-talets mitt samlades in av forskare som sökte det ursvenska. Sagorna troddes säga något om den svenska folksjälen. Och något sa de säkert också, men fullt så unika som forskarna trodde att de var är de inte. Nästan alltid har sagan en liten syster eller bror i andra länder. Men, att sagorna samlades in innebar också att de spreds. De trycktes, både i påkostade samlingar och i billiga skrifter för bara några ören. På så vi kunde de komma nästan alla till del. Dessutom var de redan spridda! Muntligt nämligen. 24

Bazar Masarin 2021:2

Låt barn resa

: Hc Andersens resa och en intervju med Maj

Texten, nu något modifierad, har tidigare varit publicerad på IBBY Sveriges hemsida

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

Susanne Sandström

arn som får möta en mångfald berättelser, sagor och poesi – i ord och bild – får lust till språk och konst, får redskap att själv förmedla och skapa. Sagor har förmåga att förvandla barns inre och yttre liv. Visst var det så för Hans Christian Andersen, den tämligen ensamma, kanske aningen udda, och fattige pojken som började sitt liv i 1800-talets Odense i Danmark. Berättelserna han lyssnade på förvandlade och gav Den fula ankungen, som ju var Andersen själv, tankar om att saker och ting kunde vara annorlunda. Han blev förvissad om att alla kan bli något speciellt. När Andersen sedermera skrev sina sagor, sina eventyr skapade han en ny sagogenre, konstsagan, som hade drag av folksagan men sprang ur Andersens egen fantasi, hade ett direkt tilltal (ett vardagligt språk) till läsaren/barnet, var humoristiska, empatiska, använde sig av vardagsföremål och djur som förlänades mänskliga egenskaper och känslor, och ofta var utan lyckligt slut.

ja Kastelic

Bazar Masarin 2021:2 HC Andersens berättelser tillhör idag världslitteraturen, och allt sedan de första sagorna gavs ut (1835) har de färdats ut i världen, där de har berättats/återberättats, översatts, nytolkats, sanerats, parafraserats och remedierats i olika media med olika estetiska stilar och uttryck och av skiftande kvalitet. Till största del finner vi dagens Andersenberättelser i bilderböcker eller i illustrerade samlingsverk för yngre barn, men till en början var de inte illustrerade – de skulle högläsas, lyssnas till och vissa var tom avsedda för vuxna läsare. Efter att jag hade läst Christian Andersen – Die Reise seines Lebens (utgiven på NordSüd Verlag, 2020), hörde jag av mig till illustratören Maja Kastelic, som tillsammans med författaren Heinz Janisch har skapat bilderboken. Boken ges 2022 ut på Atrium Förlag med titeln På resa med HC Andersen (översatt till svenska av Gun-Britt Sundström). En droska är på väg till Köpenhamn. I droskan sitter flickan Elsa, hennes mamma och en äldre man som presenterar sig som Hans Christian Andersen, författare. Flickan är nyfiken och ställer frågor till mannen och ber honom att berätta en saga; mannen berättar sagan om pojken som lärde sig att flyga. En saga som ju naturligtvis handlar om Andersens egen livsresa: om den svåra barndomen, pappan och berättelserna (med världar där allt var möjligt) som pappan läste högt, den konstanta drivkraften att lämna den enkla bakgrunden bakom sig, viljan och passionen att bli något konstnärligt (sångare, balettdansör, skådespelare, författare), den ensamma och ovissa resan till Köpenhamn som fjortonåring, möten, bakslag, strävanden och förhoppningar – ja, hela resan fram tills sagorna kom på pränt och livet därefter. Boken är ett lysande resultat av samarbete mellan Heinz Janisch och Maja Kastelic, märkbart i hur kongenialt text och bild lierar sig i berättelsen. Sida för sida följer läsaren pojken och ser hur saga och liv vävs samman; Maja Kastelics illustrationer är på en gång en kulturhistorisk vandring i

1800-talets Danmark (stadsbild, arkitektur, klädedräkter, kineseri) och en ingång till Andersens mest älskade sagor som Tummelisa, Prinsessan på ärten, Den fula ankungen och Kejsarens nya kläder som målas fram på hela uppslag. Maja Kastelics bildberättande formar en hybrid, som nyttjar både bilderbokens element i uppslag och format och den grafiska romanens seriella berättande. Det är drömskt och lekfullt fullt av intertextuella och intervisuella referenser till sagans värld

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

(folksagorna), andra bilderboksmakare (även till Kastelics egna böcker) och till Andersens andra sagor och till hans liv (utklippta siluetter!!) Liksom i Pojken och huset använder Kastelic här färgers valörer för att skapa stämning och känsla av tid. Här används sepiatoner, likt gamla fotografier, för tillbakablicken; för den tidlösa, drömlika sagotiden används både pudrigt pastelliga och klara färger och berättelsens nutid grundas i jordfärgen ockra.

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

Bazar Masarin 2021:2

texten både ymnig och förtätad, och jag ville verkligen få med så mycket som möjligt av det i illustrationerna. Jag ville att det skulle bli en hyllning till fantasin, till berättandets magi och, naturligtvis, till Andersens förmåga att se fantastiska berättelser överallt. Det fanns tre narrativa nivåer, vilka var en utmaning att definiera och särskilja, och jag tänkte att sammanflätningen av HC Andersens liv, hans sagor och ett barns perspektiv var signifikant så jag ville få med den i illustrationerna. Det är den första (vad jag vet) barnboken om Andersen och om hans sagor så jag hade med honom och Elsa i varje scen, och ledtrådar och detaljer från olika sagor överallt i boken (ärtor, svalor, små ankor, pappersbåtar etc.). Det var en stor utmaning att arbeta med boken men än mer – en stor ära.

Hej Maja Kastelic – Vilken relation har du till HC Andersen och hans sagor? Jag känner naturligtvis till HC Andersens sagor från min barndom. Min favorit var Tummelisa, jag hade en bok som var vackert illustrerad av Marlenka Stupica, en känd slovensk illustratör. Men det var först under arbetet med den här boken som jag insåg bredden i, och omfattningen av hans författarskap och lärde mig om mer om hans liv och om hur förvånansvärt modig och passionerat målmedveten han var redan som litet barn. Trots alla svårigheter gav han aldrig upp och han behöll sitt ”barnasinne” hela livet. Jag tycker om budskapen som kan utläsas i hans sagor men mest av alla det budskap som förmedlas genom hans liv.

Avslutningsvis har HC Andersens sagor relevans för dagens barn? Absolut, då de ju tematiskt behandlar det komplexa i att vara människa, om livet och döden, moraliskt ont och gott, lidande och hemskheter, motstånd och undergivenhet, lycka och hopp och en hel del mer som barn kan behöva eller som barn vill möta i böckernas värld. Och, som sagt, vår tids författare och illustratörer kan tillföra något nytt, något samtida, något annatoch ytterligare än – både i text och bild. Som kanske lägger tonvikt på att bildberätta med vackra, dekorativa uppslag (Tummelisa/ Charlotte Gastaut), leker med originalet och ändrar på könsstereotypa premisser och skapar intressanta tvetydigheter (Kejsarens nya kläder/Barbro Lindgren & Robert Nyberg), behåller originaltextens budskap men ändrar själva intrigen (Guji-Guji/Chih-Yuan Chen) tänker på alla barn och representation (Thumbelina of Toulaba/ Daniel Picouly & Olivier Tallec), följer ursprungstexten men utforskar och tillför något i bildspråk (The Steadfast Tin Soldier/ Joohee Yoon) eller tom slår sönder ursprungstexten och leker med den genom att alludera och synliggöra sig som konstruktion (Öppna mycket försiktigt: en bok med bett/Nicola O´Byrne).

– Vad är arvet efter HC Andersen, tror du? Enligt mig är det naturligtvis den betydande litteraturen, han efterlämnade, som inte bara är vacker och poetisk utan också f örmedlar sorgligheter och på så sätt får l äsarna att tänka på hans sagor med inlevelse och empati. Han är en viktig gestalt i barnoch ungdomslitteraturvärlden, som sätter ljus på läsning och på fantasins makt/kraft för barn över hela världen. Men som sagt, med mer kunskap om hans liv, har jag också kommit att uppskatta hans mod att sticka ut, hans lust att resa och hans förmåga att i vardagen och vardagliga saker förnimma fantastiska världar och ge oss tillträde till dem. – Kan du berätta något om arbetet med illustrationerna till boken Die Reise seines Lebens/På resa med HC Andersen? Arbetet med boken tog nästan ett år att slutföra. Jag var först tvungen att göra en omfattande research (som tur är finns mycket material online och HC Andersen skrev ju själv en hel del om sitt liv). Heinz Janischs berättelse är så genomtänkt och

Ur: På resa med HC Andersen, Heinz Janisch & maja Kastelic. 2000 Atrium Förlag

Bazar Masarin 2021:2

Stian Hole Jenny Edvardsson

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skapande? Vilka av sagans element har fått komma med i ditt skapande?

– Magiske, tidløse fortellinger om livet. Gjerne muntlig fortalt, med noen gjenkjennelige formler, symboler og struktur. Ofte med gjenkjennelige oppbygning (f.eks. gjentagelsene og tretallsloven, reisen, prøvelsene) og stereotypiske figurer, slike som helten, skurken og den gode hjelperen.

– Eventyrene er en del av vår kollektive hukommelse. Jeg tror alle historiefortellere mer eller mindre ubevisst låner fra sjangeren. For eksempel i en formmessig streben etter rytme og musikalitet i dramaturgien. Og innholdsmessig ved at noe vesentlig står på spill i historien.

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig? – Mange av eventyrene tåler tidens tann godt, de har blitt overlevert i generasjoner. Den innebygde livsvisdommen og idealene er allmenn gyldige og tar ofte den svakes og undertryktes part, det er sympatisk. Jeg tror også de tidløse kvalitetene handler om at noe ved fortellerformen er smart løst. Eventyrene er lett å huske, rytmiske og temaene omhandler noe allmennmenneskelig og gjenkjennelig. Så kan de i tillegg være underholdende, ville og fornøyelige. Ulempen er at eventyrene kan bli skjematiske, forutsigbare og stive.

Har sagan relevans för samtida barn? I så fall på vilket sätt? – Uten at barn og ungdom nødvendigvis er klar over det, tror jeg ulike elementer fra eventyrene finnes i mange av samtidsfortellingene som appellerer og når inn til stadig nye generasjoner. Dessuten møter de trekk fra eventyrene i samtidens reklame, tv-serier og filmer. Fortsatt bygges mange barnebøker på eventyrlige fortellinger om dyr med menneskelige trekk. 35

Foto © Andre Løyning

Bazar Masarin 2021:2 Finns det moderna sagor? Vilka skulle du i så fall säga att de är? – Javisst, de finnes overalt. I bøker og filmer som Harry Potter, Star Wars, Ringenes herre og i James Bond-filmene. Elementer fra eventyrenes tidløse temaer og også formmessige struktur, rekvisitter og virkemidler kan spores i vår samtids realityserier, på sosial medier, i blogger og bilder av idoler, kjendiser og kongelige. Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser? – Hm, jeg vet ikke hvilke nye krav som stilles til barn i dag? Jeg tror vår samtids barnelitteratur fortsatt har mye til felles med de klassiske fortellingene. Det handler vel fortsatt om det samme behovet til å fantasere og drømme seg bort, og samtidig forsøke å se dette korte, forunderlige livet fra ulike vinkler og med en viss distanse.

Omslag: Ting som blir borte, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2021 Cappelen Damm

Omslag: Klovnen som rett og slett ikke var særlig morsom, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2020 Cappelen Damm

Faktaruta Stian Hole (f. 1969) bor og arbeider som illustratør og bildebokskaper i Oslo. Han er utdannet med hovedfag i visuell kommunikasjon fra Statens håndverks- og kunstindustriskole. Bildebøkene han lager er oversatt til mer enn 25 språk og har blitt tildelt flere priser, blant andre Brageprisen, Bologna Ragazzi Award og Deutscher Jugendliteraturpreis. De seneste to årene har han samarbeidet med danske Kim Fupz Aakeson. Sammen har de laget ”koronatrilogien” som består av bildebøkene Klovnen som rett og slett ikke var særlig morsom (2020), Ting som blir borte (2021) og Eventyr, som utgis i april 2022.

Ur: Eventy, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2022 Cappelen Damm

Foto © robin skjoldborg

Bazar Masarin 2021:2

Kim Fupz Aakesen Susanne Sandström

klassikerne min far delte med mig, Ivanhoe, Den Sidste Mohikaner, Jorden Rundt i 80 Dage, men tro mig, det var eventyrlige fortællinger for en dreng i et kedsommeligt villakvarter i 60’erne.

När du hör ordet saga, vad tänker du på då? – Hæ, saga på dansk lugter af vikinger og de islandske sagaer, men i følge google translate er saga svensk for eventyr og eventyr er fortryllede frøer, prinsesser, kongeslotte, hekse, forbandelser, troldens navn, alt sådan noget, folkeeventyrets univers

Moderna sagor sagor - vilka är de? Vilka av sagans element ser du fortfarande användas?

Har sagan relevans för barn idag? Om, på vilket sätt tänker du?

– Tjah, Harry Potter? Mio min Mio? Det er et klassisk greb i eventyret, at dagligdagen, det almindelige liv, møder, udfordres, væltes af noget fantastisk, utroligt, en magiske hændelse eller indgriben, pludselig står en bondedreng med en lampeånd eller en tryllekvist og har tre ønsker og det uopnåelige er opnåeligt, verden er vendt på hovedet og alting åbner sig på en helt ny måde, det greb går aldrig af mode.

– De mest sejlivede eventyr er tit metaforer for eksistentielle udfordringer der stadig kan være rasende relevante, at lære frygten at kende, at træde i karakter som menneske, at tale magten imod, mange eventyr har osse en grundlæggende fortælleglæde som i sig selv har en kvalitet. Folkeeventyrene fyldte egentlig ikke så meget i mit barndomshjem, det var mere 44

Bazar Masarin 2021:2

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skapande? Vilka av sagans element har fått komma med i ditt skapande? – Lige akkurat det med at hverdagen forstyrres, udvides eller nedbrydes af noget magisk, divine intervention, det har jeg vældig tit haft glæde af, at spørge barnet i villakvarteret hvad nu hvis og se hvor det bringer os hen, barnet, mig og fortællingen. Det har sagts att vår tids moderna (moderniserade!) sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtida sagor? Och vad är det då du ser? – Jeg tror de moderne eller moderniserede eventyr gør det samme som eventyrene altid har gjort, de udvider verden, de insisterer på andre måder og muligheder end dem vi kender, de beånder virkeligheden, de bliver en slags poetisk overbygning, livet er større end denne tirsdag og coop og carporten. Sagan är tidlös, alltid användbar, ständigt aktuell? Vad är det med sagan som lockar tror du? Fascinerar sagan dig? – For et par år siden bad det danske bibelselskab mig vælge tre lignelser og opdatere dem til nutid, jeg valgte Den Fortabte Søn, Den Barmhjertige Samaritan og Det Store Festmåltid (og jeg er klar over at for en troende taler vi ikke eventyr her, men anyway), det var forbavsende nemt at sætte dem ind i en nutidig kontekst, jeg tænker det handler om genkendelse, at en fortælling kan have uendeligt mange år på bagen og alligevel rumme en genkendelighed og en mening for os i dag, fordi vi åbenbart slås med og undres over eksistensen på tværs af tid og sted. 45

Du har arbetat med det nya Hc Andersen Hus kan du berätta något om det? Och din relation till HC Andersen och hans sagor?

Omslag: Eventy, Kim Fupz Aakeson & Stian Hole 2022 Cappelen Damm

– Jeg skrev den danske audiofortælling du hører når du går rundt på museet med headphones på og nu var det jo ikke en fri opgave på den led, præmissen og udstillingens dramaturgi var givet, men dels var det en stor fornøjelse (og udfordring) at gå ind i et sprog der ikke helt var mit, en anden tid er osse et andet klaviatur, dels var det en stor oplevelse at genopleve H C Andersens eventyr, øj, de bedste af dem er godt nok gode, klassikere er klassigere af en grund. Og realtionen til Andersen, well, hvad børnelitteraturen angår bygger vi alle sammen på hans værk, det dobbelte i eventyrene, alvoren og vovemodet i forhold til sorg og spleen, han skrev for både voksne og børn uden at gå på kompromis og ligger solidt og godt i vores kreative fundament

Faktaruta Kim Fupz Aakeson (1958) er en dansk forfatter, dramatiker og tegner. Han har også arbeidet som postbud, metallstøper, glassarbeider, bakersvenn og pedagogisk medhjelper. Han har et forfatterskap på over 100 bøker bak seg, først og fremst barnebøker, men han har også skrevet manus til populære danske teaterstykker og filmer. Han har mottatt en rekke danske priser for arbeidene sine. De seneste to årene har han samarbeidet med norske Stian Hole. Sammen har de laget ”koronatrilogien” som består av bildebøkene Klovnen som rett og slett ikke var særlig morsom (2020), Ting som blir borte (2021) og Eventyr, som utgis i april 2022. 46

Foto © Caroline Andersson

Bazar Masarin 2021:2

Jonna Björnstjerna

Jenny Edvardsson

ag heter Jonna Björnstjerna och är författare och illustratör. Jag gör böckerna om den under bara familjen Kanin, som tar mycket inspiration av sagornas värld.

rättelse eller belöning i slutet (jämför med till exempel spökhistorier som helst ska sluta olyckligt för att vara riktigt effektiva). Ofta har de också allmänmänskliga teman. Till exempel rädslan för att bli utstött av gruppen, som i Den Fula Ankungen eller Askungen. Det sköna i sagans värld är dock att den utstötte alltid får sin revansch. Askungen gifter sig med en prins och den fula ankungen växer upp till en vacker svan. Sen gillar jag också symboliken som används i sagor. Som till exempel Kejsarens nya kläder där kejsaren är spritt språngande naken, fast ingen vågar påpeka det. Det är en härlig metafor för hur rädda vi kan vara för att sticka ut från gruppen eller säga något obekvämt - speciellt till någon med mycket makt. Sist men inte minst gillar jag att det är så många som känner till alla dessa klassiska sagor. De är liksom en del av vårt kollektiva medvetande, en gemensam referensram.

När du hör ordet saga, vad tänker du på då? – Jag tänker nog mest på de klassiska gamla sagorna, som Askungen, Rödluvan och vargen, Den lilla sjöjungfrun, Den fula ankungen, Snövit och Törnrosa till exempel. Vad är det med sagogenren som fascinerar dig? – Alla magiska och övernaturliga element. Att de är så arketypiska. De har nästan alltid en hjälte (en av Jungs arketyper är hjälten) som råkar ut för något som denne sedan måste lösa, ibland med hjälp av vänner på vägen, för att sedan få någon form av upp48

Bazar Masarin 2021:2

Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser?

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skapande? Vilka av sagans element har fått komma med i ditt skapande? – I böckerna om Den underbara familjen Kanin är sagan helt central. Till exempel bor de i en skog som heter Sagoskogen. Jag har fyllt den med varelser och väsen från sagans värld. Jag har också ofta med något sedelärande element i berättelserna, som till exempel att barn bara bör äta godis på lördagar (Godistrollet) - det är också lånat från sagans värld. Men på ett mer berättarstrukturellt plan inspireras jag mycket av andra genrer, framförallt skräck. I min senaste bok Mumiens Återkomst (2021) har jag lånat mycket av deckargenren.

– De moderna sagor jag nämner ovan visar framförallt på en ny syn på flickors roll i samhället, men jag hoppas att det inte upplevs som ett krav för flickor. Överhuvudtaget hoppas jag att barn idag känner mindre krav på sig än vad barn gjorde för hundra år sedan, då många av de traditionella sagorna skrevs. Jag hoppas att barn til�låts vara barn längre idag, och att dagens sagor är mer lekfulla och mindre uppfostrande.

Har sagan relevans för samtida barn? I så fall på vilket sätt? – Jag tänker att en del av sagans kraft är att den är tidlös, och på så sätt alltid relevant. De viktiga allmänmänskliga teman jag nämner ovan följer med oss genom tiderna. Som till exempel skräcken att inte vara en del av gruppen i Den fula ankungen. Det blir aldrig omodernt. Men sen finns det också element i vissa sagor som inte längre känns relevanta, som detta med att prinsessan alltid ska bli räddad av prinsen till exempel.

Böckerna om familjen Kanin

Finns det moderna sagor? Vilka skulle du i så fall säga att de är?

Sagoskogens Flora och Fauna (2021) Mumiens Återkomst (2021) Rymdskeppet (2020) Spöktåget (2019) Farbror Elände (2017) Djupsjöns Hemlighet (2014) Godistrollet (2010) Fru Skräck (2009) Monstret i skogen (2007)

– Många moderna sagor utmanar detta som jag nyss nämnde, med att prinsessan alltid ska bli räddad av prinsen. Per Gustavssons Prinsessböcker är ett sådant exempel. För vuxna tänker jag på Joanna Rubin Drangers Askungens syster och andra sedelärande berättelser, som också vrider på dessa perspektiv på ett roligt sätt. 49

Ur: Sagan om underbara familjen kanin och monstret i skogen, Jonna Björnstjerna. 2008 Bonnier Carlsen

Bazar Masarin 2021:2

Karin Erlandsson Karin Erlandsson, författare bosatt i Mariehamn på Åland. Har bland annat skrivit den femdelade serien Legenden om ögonstenen och adventsboken Nattexpressen.

Jenny Edvardsson

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

Har sagan relevans för samtida barn? I så fall på vilket sätt?

– En berättelse som till sin uppbyggnad inte är sann, men till innehållet säger något viktigt om att vara människa. Sagor är verklighetsflykt, å ena sidan, men verklighetsförankrande å andra sidan.

– Grejen med berättelser och sagor är att man förstår det man själv behöver och ger själv sagorna relevans. Tolkningen är fri. Jag sörjer lite grann att så många barn i dag går miste om de klassiska sagorna, Hans och Greta och Törnrosa till exempel. Dels för att de är en del av vårt kulturarv, men också för att man ibland ska lyssna till sagor som inte är relevanta exakt nu, men som kan visa sig vara nyttiga att förstå i framtiden.

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig? – Att den som koncept har fungerat i så många år och fortfarande fungerar. Människan vill lyssna till berättelser och det har hon alltid velat. Den där klassiska frågan ”hur ska det gå” fortsätter att fascinera genom århundradena, och vi kan lyssna på samma sagor som man lyssnade på för tvåtusen år sedan och bli lika uppslukad som våra anfäder blev då.

Finns det moderna sagor? Vilka skulle du i så fall säga att de är? – Harry Potter, till exempel. Innehåller extremt många klassiska sagoelement. Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser?

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skapande? Vilka av sagans element har fått komma med i ditt skapande?

– Historiskt sett har barn aldrig haft det så enkelt som idag och västerländska barn har genom tiderna aldrig haft så få krav som dagens barn. I så fall är kanske Harry Potter ett typexempel: visst, han ska bekämpa ondskan, men han har väldigt roligt under tiden.

– Rent konkret skriver jag in sagor i mina berättelser, men jag använder mig också av klassiska sagoelement som till exempel föremål karaktärerna samlar på. Egentligen är det svårt att för mig att skilja mellan ”berättelse” och ”saga”, för mig är de så gott som synonyma. 51

Foto © Juha Törmälä

Foto © Ola Kjelbye

Bazar Masarin 2021:2

Mia Öström Susanne Sandström

När du hör ordet saga, vad tänker du på då?

Finns det moderna sagor? Vilka skulle du i så fall säga att de är?

– Jag tänker på en berättelse som på ett symboliskt sätt berättar om svåra saker som rädsla, sorg och ensamhet. Och där en hjälte trots stora motgångar klarar av ett nästan omöjligt uppdrag.

– Jag skulle säga att det är sagor som bottnar i den klassiska folksagan men som tar upp moderna teman och svårigheter vi brottas med just nu. Min saga handlar om kärlek och sorg men är även en kritik av vår moderna civilisation och hur vårt sätt att skövla naturen inte är hållbart.

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig? – Att få möjlighet att släppa krav på realism och gå in i en värld där allt är möjligt. Jag tänker att sagan är ett svar på vårt behov av magi, att världen är större än den man ser och själv kan föreställa sig. Vidare handlar skrivande för mig mycket om att ta reda på det jag inte vet. Något som jag intuitivt tror finns där, men måste hitta. Här hjälpte sagans form mig. En saga är ett äventyr att läsa, men även ett äventyr att skriva.

Din senaste bok Mörkret är en saga – kan du berätta lite om den och på vilket sätt den fungerar som saga? – Mörkret handlar om Nita och Vo som bor med morfar i plåtstaden vid världens ände. En dag blir morfar sjuk. På röntgenbilder syns mörka fläckar inuti honom. Allt fler i plåtstaden blir sjuka, och morfar ger Nita och Vo i uppdrag att hitta räddningen: motsatsen till mörker. Nita och Vo gör en lång och svår vandring som kräver mod men också förmågan att leka. På så sätt knyter min berättelse an till den gamla sagan, där hjältarna måste lämna hemmet och ge sig ut på äventyr. Jag har också använt mig av sagans tydliga symboler och arketyper: Mörker! Ljus! Berget! Skogen! Havet! Barnet! Systern! Allt för att skriva en berättelse som talar till något djupt, grundläggande i mig, och förhoppningsvis i andra.

Har sagan relevans för samtida barn? I så fall på vilket sätt? – Ja, det tycker jag. Genom sagan kan vi leva ut starka känslor på ett ofarligt plan, identifiera oss med någon som är liten och rädd men ändå klarar sig genom motgångar och faror. Sagan har ett lyckligt slut och kan skapa hopp i en värld som kan kännas hopplös. Dessutom kan den vara en påminnelse om att jag likt sagans hjälte kan fundera över vad jag själv har för uppgift och vad som är djupt meningsfullt för just mig. 54

Bazar Masarin 2021:2

Foto, beskuret © Po Tidholm

Thomas Tidholm

agor. då tänker jag nog mest på folksagorna. De har en plats för sig. Jag går inte in där och lånar, jag vill att de ska få vara som de är. Men de har förstås en dramaturgi som är vida spridd och använd i romaner, film, överallt. Och den är inte specifik för folksagorna. Någon bestämmer sig, tar på sig ett uppdrag, traskar iväg, glad i hågen, stöter på svårigheter men går vidare, det blir värre, det blir livsfara, men han/hon klarar av det, kommer ut på andra sidan, har det bakom sig, får kanske sin belöning. Det är en universell mall för en äventyrsberättelse. Sådana har jag nog lånat. Och förvanskat och förändrat, så som man kan och ska. Rödluvan är som gjord för varianter, och det finns många. Men det är lustigt vad som händer om man skriver ”Det var en gång..” Det finns magi där.

Ur: Vägen till mormorsvägen, Thomas Tidholm & Anna-Clara Tidholm. 2018 Alfabeta

Bazar Masarin 2021:2

Sanna Borell Susanne Sandström

exakt när och hur de uppstod. Det bidrar till den magiska känslan. Jag gillar att människan är en så berättande varelse och att vi har tagit hjälp av påhittade historier för att uppfostra, varna och minnas. Så länge sagorna berättades muntligt formades de av många olika människor, under lång tid, och det är också väldigt fint att tänka på.

När du hör ordet saga, vad tänker du på då? Jag tänker på saker som är typiska för sagor, som björnar, vargar, magiska föremål, prinsar, prinsessor, styvmödrar, goda feer, onda häxor, siffrorna tre och sju, ”det var en gång” och ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Jag tänker att en saga ofta innehåller en sensmoral och vill lära ut något. Jag tänker på pojkar som beger sig ut i världen och åstadkommer saker, och på fattiga flickor som är vackra och goda nog att med lite hjälp av magi få chansen att bli prinsessor. Jag tänker på stereotyper och traditionella normer, med en tydlig uppdelning mellan ont och gott. Jag tänker absolut på bröderna Grimm men allra mest så tänker jag på Disney. Om jag tänker mig Törnrosa är det Disneys Törnrosa jag ser framför mig. Samma sak gäller för Askungen, Snövit, Den lilla sjöjungfrun och flera andra. När jag hör ordet saga tänker jag mig också något väldigt gammalt. Det är något vackert med att sagor för mycket längesedan berättades muntligt och att det är svårt att veta

Moderna sagor - vilka är de? Vilka av sagans element tror du fortfarande används? Just det där med en tydlig sensmoral är fortfarande väldigt vanligt. Det låter lite omodernt, men finns verkligen i nästintill alla böcker för barn, och även i filmer och böcker för vuxna. Sen har sensmoralen ändrats över tid såklart. Om man ser på hur gamla sagor omarbetas och moderniseras så är det ofta de stereotypa könsrollerna som görs om. Prinsessan räddar prinsen, eller sig själv. Istället för att bli kär i en prins blir hon kär i en annan prinsessa. Rasism har tack och lov också ofta rensats bort. 59

Foto, beskuret © Privat bild

Bazar Masarin 2021:2

En annan vanlig sak är att ta bort är allt det våldsamma och blodiga. Askungens styvsystrar skär inte längre av sig hälen och tårna för att få ner foten i den lilla glasskon. Drottningen i Snövit dansar sig inte längre till döds i glödheta järnskor. I Frost, som lite lätt bygger på H.C. Andersens Snödrottningen, har den onda snödrottningen blivit god. Det är en rätt extrem förändring. En annan förändring i Frost är att det kristna budskapet inte längre är lika uttalat.

Upprepningar och tal som tre och sju försvinner också ofta från berättandet. Snödrottningens sju delar har försvunnit i Frost. Just det där med upprepningar och magiska tal verkar från början ha uppstått för att sagan lättare skulle kunna minnas och återberättas muntligt. Något som däremot överlevt från sagornas tid och nu lever vidare i fantasyn är berättelser om magiska föremål, som magiska ringar och svärd. Ibland uppstår debatter om vi ska ändra i gamla sagor och böcker för att anpassa värderingarna efter våra egna. 61

Sagor är också tidlösa och inte förankrade till en plats, och det gör att de är fria att göra lite vad man vill med. Rent krasst så är det också billigt att låna av berättelser som är fria att använda. Jag tror att sagokaraktärer kommer att fortsätta dyka upp i dataspel, böcker och filmer. Har sagan relevans för barn idag? Om, på vilket sätt tror/tänker du?

Ur : Sagan, Sanna Borell. Opal 2020

Det är alltid bra att känna till sin historia. Gamla sagor berättar mycket om hur människor hade det. Vad de drömde om, var rädda för och vad de ansåg vara rätt och fel. Jag tror också att det är bra för oss människor att ha gemensamma berättelser, så även av den anledningen hade det varit synd om sagorna försvann. Samtidigt vill väl ingen läsa sagor för att vara duktig. Något jag önskar fanns kvar för barn idag är det muntliga berättandet. Även om det nästintill är försvunnet så är jag glad att högläsningen än så länge finns kvar. Det är något speciellt med att höra en annan människas röst berätta en historia. Det kan vara en av alla anledningar till att ljudböcker blivit så populära. Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser? Om de klassiska sagorna skulle skrämma barn till lydnad, så verkar dagens sagor främst vilja vara pedagogiska, snälla och vilja stärka individen. De vill absolut fortfarande lära ut saker, bara inte samma saker som förr. Just nu tycker jag att barnlitteraturen är inne i att vara mycket noga med vilka budskap som förmedlas. Jag har själv behövt ta bort läskburkar, bindor och annat för att inte riskera att störa någon känslig förälder någonstans. Vilket är lite roligt att tänka på när många barn samtidigt har fri tillgång till internet. De senaste åren verkar det ha varit inne med ordet saga i titeln, som Godnattsagor för rebelltjejer och alla dess efterföljare.

Det kan man tycka vad man vill om, men sagor har alltid förändrats, om än inte lika snabbt som de gör nu. När de muntliga sagorna skrevs ner anpassades de efter den tidens värderingar. Det hade varit mycket intressant att få följa hur en saga förändrats genom olika tider när den vandrat genom olika kulturer. Jag tänker mig att det hade sagt väldigt mycket om dess berättare. En anledning till att gamla sagokaraktärer fortfarande används är att vi redan känner dem. Det blir lite som att ta en genväg till en färdig karaktär och värld. 62

Bazar Masarin 2021:2

De är inte sagor, men har några likheter. Precis som i sagan börjar texterna med ”Det var en gång”. Jag förstår att de vill knyta an till gamla tiders sagor, men det blir lite märkligt. ”Det var en gång” visar att sagor inte utspelar sig en specifik tid. Även platsen är obestämd, som man förstår av ”in a land far, far away”. Sagor handlar inte heller om specifika personer, utan om karaktärer som i det närmaste är symboler. Godnattsagor för rebelltjejer däremot handlar om specifika personer som har en tid och en plats. Berättelserna ska inte skrämma barn utan inspirera till att prestera. Allt fokus är på själva individerna och deras prestationer. Tanken är säkert att barn, speciellt flickor, ska känna att de själva kan bli vad de vill och uträtta stordåd. Om läsaren inte känner att det är sant och inte känner igen sig åtminstone lite grann, så låter det istället som en tung förväntan att bära på. Din intertextuella, Sagan tar ju sannerligen ett nytt, roligt och interaktivt grepp om sagogenren (som parafras/travesti på Rödluvan och med allusioner till Alice i Underlandet) - hur gick dina tankar kring dess tillblivelse? Min allra första idé var att göra en bok som inte gick att förstå genom att bara läsa texten. Texten kommenterar och reagerar på det som händer i bilderna, men berättar inte. Varför det blev just ett sagotema var nog för att få igenkänning och kunna leka med förväntningar. Rödluvan är en saga som de allra flesta känner till, så det är kul att vrida och vända på den lite även om det såklart har gjorts många gånger förr. För mig hade det inte varit roligt att ta en gammal saga och göra om den för att passa samtiden, ändra sensmoralen och så vidare. Däremot känns det väldigt kul att göra en ny version genom att leka med karaktärerna och själv få hitta på hur det ska sluta.

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skrivande?

Jag är en produkt av kulturen runt omkring mig. Sagorna speciellt från min barndom har säkert varit med och format mig. Kanske speciellt hur en berättelse ska vara uppbyggd och vad som räknas som ett slut. Jag har också märkt att folk har vissa sagoaktiga förväntningar på mina böcker. Till exempel förväntar de sig en sensmoral och blir förvirrade om ingen finns, och så förväntar de sig ett lyckligt slut. Barn verkar inte alls ha samma förväntningar. Även om jag har svårt för allför mycket sensmoral så gillar jag samtidigt fabler.

Ur : Sagan, Sanna Borell. Opal 2020

Det är något lockande med att de handlar om djur, är så korta och får fram ett så tydligt budskap. Inspiration från sagor känner jag mig klar med nu efter Sagan, men fabler hade jag kunnat tänka mig att göra något av. Samtidigt vill jag inte åka snålskjuts på någon annans fantasi. Nu när det också görs så enormt många remakes så kan jag känna mig trött på det och vilja göra något helt nytt.

Ur : Sagan, Sanna Borell. Opal 2020

Bazar Masarin 2021:2

Jenny Mark Ketter

Maria Jönsson Susanne Sandström

Hur har du tänkt när du skapat din saga om Valdemar, utifrån folksagans Rödluvan? Rödluvan fanns inte alls i mitt huvud när jag började jobba med Valdemar i Stora Skogen. Två böcker med den lilla vargen fanns redan - Valdemars nappar och Valdemars ärtor - och i början av arbetet den tredje boken fanns endast en idé´ om en varg som går vilse i skogen. Jag hade då en mer filosofisk berättelse i sikte och för ögonen hade jag John Bauers bild på Tuvstarr som speglar sig i ett skogstjärn. Men berättelsen ville något annat och styrde mej åt ett annat håll. Kanske var det inte konstigt att boken till slut blev en Rödluvesaga? Vargen och Skogen fanns ju redan som en grundidé. Det var bara korgen, blommorna, den sjuka gamlingen och geväret som saknades..haha!

Vad var det i just sagan om Rödluvan, som du ju skruvar till, ger en modern twist, som lockade? Folksagan om Rödluvan har fascinerat mej länge - särskilt Perraults blodiga version med Dorés bilder. Och berättelsen provocerar; två oskyldiga och lite naiva (min åsikt) kvinnor i olika åldrar råkar fruktansvärt illa ut. Hjälten (jägarn) är man och så även Vargen, även om det inte uttalas. Jag blev nog sugen på att kasta om rollerna och se om sagan fortfarande gick att känna igen. Men mitt slut blev verkligen harmlöst i jämförelse med Perraults upplösning. Visserligen äter Valdemar kött på sista uppslaget - men det är välstekt.

Foto © Jenny Mark Ketter

Ur : Valdemar i stora skogen, Maria Jönsson. Lilla Piratförlaget 2018

Bazar Masarin 2021:2

Betha

an Woollvin

Susanne Sandström

Does the fairytale have any relevance for children today? If, in what way do you think it has?

Ur : Little Red, Bethan Woollvin. 2016 Two Hoots

Having been told for thousands of years, fairytales have become ingrained into our cultural fabric, from parent to child for generations. Aside from entertainment, the purpose of a fairytale (traditionally) was to deliver lessons of caution for children. These stories reminded a child not to veer too far from the path in the dark woods, as we recognise from Little Red Riding Hood, not to trust strangers which we see in Hansel & Gretel, and that our actions all have consequences, which we know from Rumpelstiltskin. In the present day, we might not have big bad wolves and wicked witches to worry about, but the lessons of fairytales still have value for children. Being wary of strangers and straying too far from your family are valid dangers, even now. Children are also bright and intelligent enough to understand a metaphor within a story and are capable of applying the logic to other situations they encounter in their own lives. 72

Bazar Masarin 2021:02

flourishes, making the story their own. This is why fairytales lend themselves so well to adaptation, because adapting these stories is part of the tradition and the way they have been kept alive. Writers are often inspired by fairytales and find many brilliant and imaginative ways to retell these stories. Some fairytales have been adapted to contain more humour, to be more or less sinister, human characters might be anthropomorphised, retellings might be written in verse, and some tales

Modern/contemporary fairy Tales - which are they? What do they look like? Which of the fairytale elements do you see are still used/useful? Before the written tales of Hans Christian Andersen or the Brothers Grimm, fairytales were told from one to another as spoken stories. As it goes with spoken stories, they are rarely told in the same way twice. Storytellers would adapt the tales, adding their own characters, details and other 73

Ur : Little Red, Bethan Woollvin. 2016 Two Hoots

might be spin-offs of original stories. But the most important characteristic of a modern fairytale is to adapt them to be more progressive for a contemporary audience. Old fairytales are known to portray outdated views of female characters, and unhealthy relationships between them and their male counterparts. It’s this aspect of traditional fairytales that I felt needed modernising, and what has inspired my own collection of feminist fairytales.

What were your thoughts when you created your stories about Little Red, Rapunzel and Hansel & Gretel - based on the folktales from Perrault and Brothers Grimm? When I was a child, I read a lot of fairytales and I always felt a little disappointed by them. I adored the whimsical settings of forests, castles and houses made of sweets, but the female characters often left me feeling uninspired. 74

Ur : Little Red, Bethan Woollvin. 2016 Two Hoots

Bazar Masarin 2021:2

Female characters in fairy tales fall into one of two camps, they’re either dull and naive with no aspirations beyond marriage OR they are old Hags, plotting the demise of some unassuming child. Naturally, I wanted more from these stories and I decided I would adapt a collection of fairytales for my younger (uninspired) self. When it came to adapting Little Red, Rapunzel and Hansel & Gretel, my process involved me noting down all the attributes of the

traditional tales that I disliked, and would ultimately be cutting out of the story. This included the unworthy princes, knights and woodcutters! With all of the unnecessary characters dismissed, I would have the story down to it’s bare bones and rebuild it from there. I still wanted my fairytale collection to feel slightly dark like the originals, but each with a modern twist. I began creating more empowered female characters for my fairy77

Ur : Rapunzel, Bethan Woollvin. 2017 Peachtree Publishers

What happens when a folktale is adapted to a picture book? Adapted to a younger audience than it was intended for? And how do you think your books ”talk” to other picture books about Red RidingHood/Rapunzel/Hansel & Gretel – are there any differences and/or similarities?

tales, each with their own autonomy. Within Little Red, our cloaked protagonist manages to outsmart the wolf without the help of the woodcutter. My version of Rapunzel sees her break free from the tall tower and the witch without being saved by the prince, but by her intelligence. And in Hansel & Gretel, I challenge that trope of the horrid old hag, by instead making the witch the hero, and Hansel & Gretel themselves the bratty child villains.

Children’s books don’t tend to be categorised into genres like adult books are, but if they were, fairytales would almost certainly be sorted into the ‘thriller’ section. 78

Bazar Masarin 2021:2

Ur : Rapunzel, Bethan Woollvin. 2017 Peachtree Publishers

Fairytales seem to be forgiven for being dark and sinister as they’ve been retold for thousands of years. Perhaps it’s because fairytales feel familiar, and that somehow makes them less threatening stories? Either way, these stories can be quite scary, and not everyone finds enjoyment from a scary book. I however, loved dark books even as a child, and as an adult I like to write books I would have enjoyed reading when I was little. Retelling fairytales for a younger audience has its challenges, most surprisingly the hardest part is getting the story to fit within a 32 page picture book format. A lot of fairytales are written for an older audience, with lots of convoluted text and dialogue. Stripping the story back to the most important elements is essential, and these edits help to make the story comprehendable to a younger audience. When adapting my fairytale collection, I had to think carefully about how I might include some of the darker elements of these tales without distressing young readers. The approach I took with my own books was to include dark and wicked things within the stories without explicitly writing or drawing them. This allows the reader to come to their own conclusion of how the story ends. Though I have issues with some of the traditional fairytales, I still love and respect them as brilliant examples of storytelling in literature. My versions of Little Red, Rapunzel and Hansel & Gretel are all heavily inspired by these tales, and I wanted them to feel dark, wicked and part of the fairytale family. I hope that my fairytales join and inspire the ongoing retellings from generation to generation.

we think of Hansel & Gretel, we think of the witch’s orange gingerbread house. My stories were already directing my colour palettes, and when paired with my stripped back, bold storytelling, it seemed very fitting to do the same with my illustrations. All of my fairytales are illustrated using a spot colour, paired with black and grey. Personally, I think the most important part of creating books for children is to create a good relationship between the illustrations and the text, so that they compliment one another. Both the words and the illustrations do entirely different jobs, and deliver different information to the reader. The texts in my fairytale series are intentionally punchy and direct, and I needed my illustrations to be able to build suspense and to create exciting reveals within the story. Throughout the series I used carefully placed colours to draw the readers eye to certain clues in the artwork, highlighting the important parts of the story. This creates an interactive element in the story for the reader, as the narrative needs them to interpret the visual clues to understand the story.

What were your thoughts when it came to telling the folktales in pictures, what was the most important for the stories? When I was creating my fairytale collection, I realised that colour was already playing quite a big part in the stories themselves. Little Red iconically has a red cape, Rapunzel is known for her golden hair, and when 80

Ur : Hansel & Gretel, Bethan Woollvin. 2018 Peachtree Publishers

Susanne Sandström

Ur : Hansel & Gretel, Bethan Woollvin. 2018 Peachtree Publishers

Bazar Masarin 2021:2

Aron Landahl

Susanne Sandström

Har sagan relevans för barn idag? Om, på vilket sätt tror/tänker du? – Sagor kommer alltid ha relevans för både barn och vuxna. Jag tänker på sagor som förtätade berättelser som lotsas fram till en sensmoral. Allt och alla som är med i sagan har detta underliggande mål. Det finns en meningsfullhet med allt som är med. Kan man hitta den meningsfullheten i sitt liv kan det också kännas lite som en saga. Kanske kan man jämföra det med en religiös känsla? Som mellanbarn känner man sällan att sagor lyfter fram ens sort. När det är syskon med är de ju ofta tre, sagans gyllene tal. Men alltid ska det vara antingen storasyskonet med sin styrka, eller lillasyskonet med sin klipskhet, som får göra stordåd. Mellansyskonet är för odefinierat och får nöja sig med mellandåd, och det är tydligen inte tillräckligt tillspetsat för att bära en saga. 85

Ur : Titta Rödluvan, Barbro Lindgren & Aron Landahl. Karneval förlag 2020

Bazar Masarin 2021:2

Hur såg samarbetet med Barbro Lindgren ut i Titta Rödluvan? Barbro Lindgrens text ligger nära en traditionell rödluvanberättelse men med fint barnnära språk - hur har du tänkt när du skapat bilderna? – En saga som jag och Barbro Lindgren jobbat med tillsammans är Rödluvan. Rödluvan är en intressant folksaga då den är så gammal och hängt med så länge, ända sen 1600-talet. Den ursprungliga versionen har jag förstått är väldigt tillspetsad och går hemskt grymt till. Vargen dödar mormor, styckar henne och lägger köttet på skänken i köket. När Rödluvan kommer blir hon först uppmanad av ”mormor” att smaka på köttet i köket, vilket hon gör. Därefter uppmanas hon att ta av sig sina kläder och krypa ner i sängen, vilket hon gör. Därefter avslöjar vargen sig och berättar vad det var för kött hon just åt, varpå sedan den chockade Rödluvan slukas. Jägaren dyker inte upp i den versionen. Vargen ”segrar”. Berättelsen har sedan gjorts om av Bröderna Grimm och kommit i mängder av tappningar genom åren, där sagan mildrats, sensmoralen förskjutits och karaktärernas beteende förändrats. I regel har det blivit så att den enda som dör på slutet numera är vargen. En ganska intressant helomvändning? Vår saga följer det Bröderna Grimmska upplägget där vargen dör och Rödluvan och mormor återupplivas, men åtminstone jag undrar också hur snäll jägaren egentligen är. 87

Ur : Titta Rödluvan, Barbro Lindgren & Aron Landahl. Karneval förlag 2020

Bazar Masarin 2021:2

Vad händer när folksagan adapteras till (samtida) bilderbok? Det verkar som att bokhandlare och bibliotekarier har haft en tendens att tro att vår bok Titta Rödluvan skulle vara lite för hemsk för barn. Kanske beroende på lite mörka färgskalor, eller associationen till Titta Hamlet. Iallafall har de oftast valt att inte placera den på barnbokshyllan. Istället hamnar den bland vuxenserier eller bland ”presentböcker”, rygg mot rygg med Stora Dassboken. Visst kan det vara läskigt med en varg som äter människor, och jägargubbens stora kniv kan verka vass, men det hör ju Rödluvan-berättelsen till. Det läskiga är ju något som antagligen alltid fascinerat människor, även barn. Inte minst idag med tanke på alla ”skräckböcker” för barn som ges ut. Men var gränsen går för vad som blir för läskigt är förmodligen också nåt som skiljer olika tider, och bibliotekarier, åt.

Bazar Masarin 2021:2

Alexander Jansson Sofia Jensfelt My Grundström

– Någonting som trollbinder. En saga måste ha en känsla av abstraktion, eller ouppnåelighet. En tydlighet i vem som är ”god” och vem som är ”ond”.

– En saga lever vidare när den återberättas. Ofta är grunden kvar, men beroende på vem och när sagan återberättas blir den annorlunda. Och samtidigt sig lik. Våra sagor vilar på sina föregångare och det gör att våra läsare kan känna igen det mesta.

Vad är det med sagogenren som fascinerar er?

På vilket sätt tänker ni att sagan har relevans för samtida barn?

– Vi älskar klassiska scenarion med prinsessor, prinsar och yttre hot. Självklart älskar jag extra mycket när konstellationerna och de invanda maktförhållanderna är lite rubbade...

– Att låta barn höra klassiska sagor med blytunga stereotyper är inte skadligt så länge det finns en förklaring. Det kan, tvärt om, hjälpa barn att få en förståelse för hur attityder och strukturer förändras. Vår barnboksserie fungerar som en referens och en förstärkning av dessa förklaringar.

När ni hör ordet saga, vad tänker ni på då?

På vilket sätt använder ni er av sagan i ert eget skrivande/illustrerande?

Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser ni något av det i samtidens sagor? Och vad är det ni ser?

– Hela vår idé bottnar sig i att låta sagan leva vidare och inte dö ut. Sagan är grunden i vår serie ”Moderna sagor”. För oss är det viktigt att sagan får finnas kvar. Anpassas, inte reduceras.

– Att vara människa och existera i sin samtid innebär massor med krav. Att ställa krav på barn är inte per definition något negativt. Att däremot ge dem en nyanserad bild av hur man kan välja att tänka och leva är sunt. Det är precis det vi vill göra.

Vilka är de moderna sagorna för er och vilka av den mer traditionella sagans element har fått komma med eller kvarstår? 91

Ur : Rödluvan, Sofia jansfelt & Alexander jansson. 2018 Olika förlag

Sofia jensfelt (text) och Alexander Jansson (illustrationer) har med sina Moderna sagor (Rödluvan, Askungen, Skönheten och odjuret) infört nya möjligheter och nya läsningar i de klassiska sagorna. Från Olika förlag: Sofia Jensfelt är uppvuxen i Göteborg och jobbar som art director. Askungen är hennes första barnbok, hon har skrivit den tillsammans med Alexander Jansson. Idén fick Sofia när hon läste en äldre version för sina barn. Den här måste förnyas! tänkte hon, och frågade Alexander om han ville vara med. Det slutade med en hel serie baserad på gamla klassiker. 92

Bazar Masarin 2021:2

Ur : Rödluvan, Sofia jansfelt & Alexander jansson. 2018 Olika förlag

Ur : Askungen, Sofia jansfelt & Alexander jansson. 2018 Olika förlag

Bazar Masarin 2021:2

Emma Ganslandt My Grundström

samma sagor som jag lyssnade på som barn lyssnade även mina mor-och farföräldrar på och även deras farföräldrar. Och jag berättade dom sen vidare till mina flickor och en dag när de blir föräldrar kommer de ta upp sagoboken, blåsa bort dammet, och berätta samma sagor igen och igen. Sagorna finns så djupt inom oss att vi kan mötas över generationer och berätta om hur vi upplever dom. Det är en häftig känsla.

När du hör ordet saga, vad tänker du på då? – Då tänker jag på en plats, en värld, där allt är möjligt. I den världen så finns finns det väldigt tydliga gränser mellan ont och gott och kärlek och hat. I sagans värld kan huvudkaraktärerna vända fel till rätt med hjälp av förvandlingens konst eller med hjälp av sin smarthet. Jag tänker också på lyckliga slut, som ju känns så tryggt mest man läser, att man vet att den gode ”vinner” till sist, vare sig det är ens stora kärlek, ens heder eller ens liv.

På vilket sätt använder du dig av sagan i ditt eget skrivande?

Vad är det med sagogenren som fascinerar dig? – Det är något som händer i mig när jag hör ” Det var en gång…” Med en gång förflyttas jag in i ett universum bortom tid och rum. Det är äventyr, spänning och dramatik. Alla stora känslor får plats i sagan, så även de mörka, som svartsjuka, elakhet, hämnd och död. Något som är smått svindlande är också att

– Jag arbetar mest som illustratör och bildkonstnär men även i det formspråket så tilltalas jag av sagans uppbyggnad. Där finns en tydlig början, handling och slut. Karaktärerna är också väldigt tydliga och färgstarka. Jag gillar precis som i sagan att ställa saker mot varandra, mjukt mot hårt, kallt mot varmt, den lilla mot den store. Jag gillar även att lägga in symbolik i mina bilder, och referenser som kan härleda till gamla sagor.

Ur : Rödluvan, Emma Ganslandt. 2021 En bok för alla

Bazar Masarin 2021:2

Ur : Rödluvan, Emma Ganslandt. 2021 En bok för alla

Vilka är de moderna sagorna för dig och vilka av den mer traditionella sagans element har fått komma med eller kvarstår? – Kan man annat än att tänka på Harry Potter? Denne oälskade, föräldralöse stackars pojke som åker iväg och är med om stora äventyr och med föreställningsförmåga kan bryta gränser och öppna nya världar. I alla tider har sagor handlat om barn som ger sig av, för att söka lyckan. Lika bortglömd och hatad som den fule ankungen förvandlas han till att bli en vacker svan. I sagan handlar det om det omöjliga som kan bli möjligt, och vare sig du är Askungen, Harry Potter, Matilda eller Pokémontränaren Ash, så kan du övervinna allt. På vilket sätt tänker du att sagan har relevans för samtida barn? – En saga är en saga, då spelar det ingen roll om den berättades för 3-åriga Maja 1916 eller för 6-åriga Maja 2021. Jag tycker att sagan och fantasin skall få ta plats i ett barns litterära värld för sagan har en så stark förmåga att kunna berätta om de svåraste sakerna och djupaste känslorna. En saga handlar ju mycket om att ha makten att förvandla, förändra och att växa. Det känns relevant för vilken generation du än tillhör. Det har sagts att dagens moderna sagor återspeglar de krav som ställs på samtidens barn. Ser du något av det i samtidens sagor? Och vad är det du ser? – Ställs det fler krav på samtidens barn eller är det bara en annan typ av krav, vill jag istället replikera. Ofta är det då krav som barn mellan varandra sätter upp och inte vuxenvärldens krav mot barnvärlden. Jag tycker inte att dagens sagor innehåller så mycket av just krav när det gäller de grundläggande stenarna huruvida man är snäll, nöjd eller modig.

Det handlar isåfall mer om att passa in eller få vara som man vill. Dagens sagor känns mer som en vän, någon som lyfter upp och håller med. Det är väldigt få pekpinnar, men istället mer humor och en huvudkaraktär som tar plats och tar för sig. En viktig sensmoral som väl löper genom dagen sagor är att man skall få vara den man vill men ändå inkluderas. Hur tänker du kring bearbetningen av traditionella sagor eller sagoelement när de ska möta dagens barn? – Även om man är emot att ändra i sagor ska vi ju komma ihåg att de sagor vi läser i dag i tron att de är originalen är mångt mycket snällare än ursprungsversionerna. Till och med bröderna Grimms grymma varianter är förmildrade versioner. Jag vet inte om man tålde mer förr eller inte men sagorna var ju inte bara till för barnen, det var ju även de vuxnas nöje. Samhället som vi lever i dag ser ju annorlunda ut på många sätt än hur det var förr, men ofta vet barn tidigt skillnad på en saga och en realistisk berättelse, så det är inget man behöver oroa sig för när man börjar läsa. Man kan ju också såklart tala om olikheterna efteråt, vad som inte stämmer idag tex. Jag tycker nog inte att man skall in och peta i själva texten för mycket, i tron om att man gör barnen en tjänst. Då många sagor handlar om att det goda skall vinna mot det onda behövs det ju en dos ont med i sagan, annars finns det inget att vinna mot? Om vargen får springa fritt iväg efteråt kanske han äter upp mormor igen, och om Askungens systrar är ganska trevliga men bara har lite större fötter försvinner ju hela sagans budskap. Att läsa sagor som är lite otäcka kan ju hjälpa barnet att bearbeta sina egna tankar och funderingar och lära barnen att det mörka som handlar om svartsjuka, makt och girighet faktiskt finns. Och att den elake inte behöver vara en varg.

Bazar Masarin 2021:2

Randiga s

Tvåspråkiga sago

sagor

Ur : Randiga Sagor, Lotta Geffenblad. Sveriges Radio 2021

or för barn

andiga sagor är en satsning från Sveriges Radio på lekfulla, tvåspråkiga berättelser för barn från 3 år och deras vuxna. Programmet lanserades 2020 och riktar sig till barn med koppling till något av de fem nationella minoritetsspråken men går bra att lyssna på även för den som bara förstår svenska. Berättelserna passar bra att lyssna på tillsammans, och till varje avsnitt finns en kort ordlista. Projektet är ett samarbete mellan redaktionerna för de nationella minoritetsspråken och Barnradion. Idéen kommer ur de språkliga redaktionernas möten med sina yngsta lyssnare och ur möten med förskolepedagoger. Sagor som alla kan ta del av, oavsett språkkunskaper, och som lekfullt skapar en nyfikenhet kring de fem nationella minoritetsspråken är utgångspunkt för Randiga sagor. Tanken är att berättelserna ska fungera i sammanhang där språkkunskaperna kan variera, exempelvis i en familj eller i en förskolegrupp, och att även spegla tvåspråkighet i vardagen. Den andra säsongen av Randiga sagor släpptes i november 2021, här har huvudpersonen Nalle blivit fem år, och en femårings vardag står i centrum. Det handlar exempelvis om att längta efter ett kalas, att låna ut sina saker eller att inte vilja kramas. I den första säsongen ( 2020) var Nalle 4 år och relationen förälder barn i fokus. Micaela Gustafsson har specialkomponerat ledmotivet till Randiga Sagor och Lotta Geffenblad illustrerar avsnitten. Andra säsongen av Randiga sagor finns att lyssna till i tvåspråkiga versioner på meänkieli, samiska, finska, romani och jiddisch, i appen Sveriges Radio Play.

100

Ur : Randiga Sagor, Lotta Geffenblad. Sveriges Radio 2021

Bazar Masarin 2021:2

101

Berättelserna i säsong två handlar om Nalle Karlsson, 5 år. Nalle är stor ibland och liten ibland. Han har hunnit bli lite större än i säsong ett när han var 4 år. Nu kan Nalle cykla utan stödhjul, ska ha kalas, provar att sova över och har både yngre och äldre vänner. Sagorna om Nalle passar bra att lyssna på tillsammans, oavsett språkkunskap, och till varje avsnitt finns en kort ordlista. Sagorna hittar du på Sveriges Radio. 102