Bazar Masarin Utsatta barn 2022

© Yulia Drobova

ISSN 2002-1585

Ur: Expeditionen, © Klara Bartilsson. Mirando 2022

Nummer 2022-1

B

azar Masarin är en nättidskrift för barnoch ungdomslitteratur och illustrationer/ bildkonst.

För fördjupning och spridning av kunskaper, erfarenheter och analyser av barn- och ungdomslitteratur och bildkonst.

För att öppna upp för diskussioner och debatter och vara en mötesplats där disparata röster och samtal ges utrymme. Vi vill titta på barn- och ungdomslitteratur med olika perspektiv och skärpa.

Bazar Masarin är inte ansvarig för de åsikter och tankar som förmedlas i texter/ bilder - de är författarnas/illustratörernas.

Publikationen får inte reproduceras utan tillstånd från ansvarig utgivare. © för bild : illustratören © för text : författaren Logga:Kenneth Andersson Kenneth Andersson är illustratör, grafisk designer Bazarmasarin@gmail.com www.facebook.se Redaktör & ansvarig utgivare: Susanne Sandström Redaktör: Jenny Edvardsson Redaktör: Carola Forslund

V

ilken plats har de barn/ungdomar som far illa/är utsatta i barnlitteraturen/ungdomslitteraturen ? Hur skildras de ofta? Finns det begränsningar? Hur går tankarna kring dylika frågor hos författarna/illustratörerna? Vi frågade några som på något sätt i sina böcker bemöter frågorna. Vi fick kloka, intressanta, reflekterande och rådgivande svar.

Folksagorna var i många avseenden grymma berättelser, och knappast för barnöron (inte dagens); h under århundradens lopp har de modifierats och gjorts mer barnvänliga, mer lämpade för barnaöron (och ögon) och deras tidigare uttalat didaktiska syfte lyfts ut eller förlorat sin betydelse.

Världen är i många avseenden farlig och hemsk; barn möter både i sin vardag (upplever det fysiskt och psykiskt) och i diverse medier de otäcka, hemska och obehagliga sidorna av att vara människa i världen. Tillrättalägger, så som skett med folksagor i efterhand, författare/illustratörerhur hur världen ter sig idag i barnlitteraturen för att skydda barnen/ungdomar? Eller är det kanske inte att skydda utan handlar mer om andra saker som tex författares erfarenheter, vilja/förmåga att skildra/gestalta?

När man läser våra intervjuade författare och illustratörer blir det tydligt att det primära är att skildra äkta/sant, att låta barn/ungdomar få både spegel (känna igen sig, identifikation/representation) och fönster (öppna upp världar, visa hur det är och kan vara), att lita på barnet (barn vet, barn förstår), att möta barnet (inte skriva över deras huvuden, att vara trovärdiga och respektfulla).

2022

Bazar Masarin 2022:1

NUMMER 01 Utsatta barn i litteraturen 3 13 27 31 37 41 45 49 51 59 65 69 71 75 79 83 87 89 91 93

Oro i huset/Teres Wramell Krig och flykt i barnlitteraturen/Carola Forslund Viveka Sjögren Christina Wahldén Elin Persson Kristina Hermansson Johan Rundberg Ylva Odenbring Stina Wirsén Gro Dahle Ingrid F. Rishøi Suzanne Osten Sara Bergmark Elfgren Arne Svingen Katarina von Bredow Lina Jansson Camilla Lagerqvist Sara Kadefors Kayo Mpoyi Ann Christine Magnusson

Illustratörer 99 115 125 135 147 151

Aron Landahl Toshiyuku Fukuda Klara Bartilsson Sydney Smith En bok med många bottnar/Jenny Edvardsson Illustrationsbiennalen i Bratislava/Helena Bergendahl

Lä

15 17 18 19 19 19 20 20 20 21 21 22 22 22 23 23 239 24 24 25 25 25

26 26 27 27 27

1

äsningar

57 79 85 91 95 99 03 07 09 13 17 21 27 29 33 37 9 43 49 51 53 57

Bilderböcker i sommar/M. Ullström Expeditionen /U. Ekelund Andersson Dikter för små öron/J. Johansson Allt vi tappar och hittar/M. Jourdanis Kitoko/E. Okodugha katternas ö/B. Kazemi Tora och Tytte planterar/H. Melén Tåget till överallt/M. Jourdanis Georg er borte/U. Ekelund Andersson Lilla molnet /L. Valle Snigel på glid/S. Sandström En hunddag /E. Spång Den zoologiska trädgården/M. Wingsäter Den lilla lilla sjöjungfrun/A. Norrgård Stina på rymmen /M. Wingsäter En härlig dag med vänner/S. Lindalen Stora roliga skogsboken/L. Nordlén Är du rädd Stella?/J. Rosén Rädd /L. Flood Bibbi passar Lasse/S. Sandström Åtta små kattungar/L. Nestor Sjön som saknade botte/L. Valle

61 65 71 75 77

Klättra i träd/E. Spång Fallet med diamatringen/J. Claesson Farliga skogen/J. Hector Sandslott/J. Hector Vi vill ha fredagsmys!/J. Rosén

281 285 289 291 295 299 301 305 309 311 313 319 323 327 331 333 335 339 341 343 345 347 351

Godnattäventyret/M. Jourdanis Dagen allt gick snett/J. Hector Sagan om Sjönöff och Mustang/Gullis lästips Två små riddare/L. Nordlén Ett hål/L. Nestor Farbröder/M. Wingsäter Tiniss konst-iga sagor/M. Jourdanis Den historiska berättelsen/M. Ullström En hund till Hedda/E. Jonsson Spökräddarna/L. Nordlén Gotlandsmysterierna/J. Claesson Knyckertz: Damen med fjäderboan/J. Rosén Moln över Paris/L. Valle I vattnet på västkusten/S. LIndalen Leos gåva/M. Wingsäter Akamella/Gullis lästips Nattflygare/C. Forslund Experimentet/J. Rosén Hajtänder/L. Flood Tvillingarnas tid/Gullis lästips Felet med Eden/S. Liffner Ubesvart anrop/U. Ekelund Andersson Berätta tre saker/E. Jonsson

353 Den andra staden/S. Liffner 355 Medverkande The end

Bazar Masarin 2022:1

Barn som f Utsatta

1

far illa a barn

I litteraturen

2

Bazar Masarin 2022:1

Oro i huset En betraktelse över utsatta barn i litteraturen

U

Teres Wramell

tanför mitt fönster var det vinter.

Snön låg i drivor, vägen till brevlådan var inte skottad. Inifrån köket där jag satt såg jag en nyponbuske lysa svagt rött i det gråa soldiset. En koltrast satt på ryggen av en snötäckt caféstol. Kanske sjöng den en sång. En klagosång.

I dagstidningen läste jag att Barnens rätt i samhället, Bris, tog emot 6743 samtal förra året som handlade om våld, övergrepp och kränkningar.

Samtal som de senaste åren bara har fortsatt att öka. Från 2016 till 2020 har samtalen som rör fysiskt våld nästan fördubblats. Och inom hemmets väggar är utsattheten som störst. Särskilt i pandemitider.

Jag drog åt skärpet om min morgonrock, greppade kaffekoppen. Mina kupade händer höll jag stilla om keramiken i hopp om att värmen från det heta kaffevattnet skulle sprida sig upp genom armarna och ända till bröstet. Men hur mycket jag än kramade om koppen kändes det så kallt.

Var finns de här familjerna, undrade jag, mer än i statistiken? Var kan man läsa mer om dem? Kan barn som lever i en utsatt situation läsa om dem och hur gestaltas dessa familjer i sådana fall? Jag bläddrade vidare i dagstidningen men där fanns inga svar.

Jag gick till min egen barndom och de berättelser jag själv tog del av då. Vad läste jag? En ettas dagbok, Jättehemligt, Kärlek och uppror, Godnatt Mister Tom. 3

Det var alltid böcker med starka känslor men den som berörde mig mest var Agnes Cecilia av Maria Gripe. Det var min kompis Cissi – Cecilia alltså – som presenterade den för mig. Vi var tretton år och det var den spöklika mystiken hon sålde in men det som verkligen grep tag i mig var den ensamhet och det utanförskap som skildrades i boken.

Mina föräldrar skildes när jag var sex år gammal och efter det såg jag inte min pappa särskilt ofta.

Min mamma gifte snabbt om sig och vi flyttade till än det ena än det andra huset tills flyttlasset slutligen gick till ett stort hus i en återvändsgränd. Där bodde jag, min lillasyster, mamma och en man som inte var snäll och som öste ut sina elakheter över oss. Ibland kom hans egna döttrar på besök och det blev som ett avbräck i vardagen. De anade säkert ingenting. De anade antagligen inte att han annars gjorde det väldigt klart för mig och min lillasyster att vi inte passade in och hörde till. Att det var som att vi ständigt stod ensamma ute i kylan.

Allt som oftast valde jag också att göra det. Jag var sällan hemma. Istället cyklade jag runt, runt i kvarteret och tittade på alla de andra gröna och gula husen men inget av dem såg lika släckt och tomt ut som mitt.

Hemma fick jag också ofta höra att jag var lik min pappa och det var lätt att förstå att det inte var något bra med det. Precis som för Nora i Agnes Cecilia blev det som en tagg inombords.

En tagg som jag inte pratade med någon om eftersom det ändå inte var någon som lyssnade.

4

Bazar Masarin 2022:1 Först när jag läste Agnes Cecilia lossnade taggen lite. Jag kände igen mig och det gav tröst.

I radiojournalisten Ylva Mårtens bok Vad säger barnen? läste jag om en student på Stockholms dramatiska högskola som menar att hon, liksom jag, ville berätta om tankar och upplevelser när hon var barn men att hon sällan gjorde det. Hon tyckte att det kändes som att vad hon än sa så landade det i ingenting. Ingen ville riktigt erkänna att det hon hade att säga var viktigt och sant och hon tror att anledningen till det var de vuxnas känsla av skuld. Och det är väl ofta så att vuxna känner skuld inför barn som har det svårt och därför blir blockerade, tänker jag. Eller så blir de ledsna och därför handlingsförlamade och kan därför inte heller ta de här tankarna och upplevelserna till sig. Många gånger slår de dem ifrån sig, hoppas att de går över. Men vad händer i ett barn som möts av ingenting?

I Agnes Cecilia kämpar Nora med den tystnad som omger henne. Hon bor hos sin gammelfaster och hennes man och son. Noras egna för-

äldrar är försvunna. Till en början får hon veta att de skadats i en bilolycka och måste ligga på sjukhus. Sen får hon höra att de är bortresta och att ingen vet när de ska komma tillbaka.

Inte heller är det lönt att fråga något om dem – hon får inga svar. Alla runtomkring henne tiger om hennes föräldrars död, och när de väl berättar så är det för sent. Genom sitt tigande har de för längesen tagit ifrån Nora alla hennes sorgkänslor. Men själva sorgen finns kvar och hon beskriver den som ett svart hål i sin själ.

Jag rörde om i min kaffekopp. Det enda som hördes var klirret från skeden. För övrigt var det tyst i huset, men det var en tystnad som jag valt själv.

Vad rymmer Men vad händer i ett egentligen en tystnad?

Vad finns barn som möts av i de slutna ingenting? rummen?

Vad gömmer sig där?

Jag reste mig från köksbordet, dukade undan frukosten och gick upp till övervåningen.

Närjag gick där i trappan tänkte jag på Natthimmel av Sofia Nordin. Det finns en scen i den bokensom påminde om hur jag själv hade det som barn. Scenen börjar med att huvudpersonen Tilda går upp för trappan till övervåningen mot sitt rum som ligger i änden av en smal korridor mellan badrummet, klädkammaren och alla sovrum. Som vanligt tänker hon på vilken konstig korridor det är, hur mörk den alltid verkar trots att väggarna är ljusa, dörrarna vita och trappan i ljust trä.

I korridoren finns bara ett fönster och Tilda undrar hur någon skulle kunna trivas där i mörkret. Sen kommer hon på att de som byggde huset antagligen föreställde sig att dörrarna till sovrummen skulle vara öppna så att ljuset från sovrumsfönstren kunde nå ut i korridoren. De tänkte säkert inte på att Tilda och hennes dörrstängarfamilj skulle flytta in.

Hade jag läst Natthimmel när jag var barn hade jag känt igen mig i den med. Dörrarna i mitt barndomshem var alltid stängda.

Nu bodde jag i ett annat hus men där dörrarna stod vidöppna. Jag gick in genom den första dörren till min äldsta dotters rum.

Hon var tio år och i skolan och jag kunde gå 5

in utan att knacka. Jag satte ”Nej, det menlösa tecknar mig på sängen. en falsk bild av livet och ger Skulle jag ge Natthimmel ingen kunskap och ingen till henne? Vad skulle hon erfarenhet av dess ofrånfå ut av den? komligt svåra och mörka Lennart Hellsing skrev i sidor. Utan sådan kunskap Tankar om barnlitteratukan ingen sann eller hållbar ren, första gången utgiven trygghet uppnås”, svarade 1963, att en av litteratuhan (Hellsing, 1999, s. 42). rens uppgifter är att visa Jag bestämde mig för att på nya vägar till glädje. läsa Natthimmel för min Det rimmar väl med Astrid dotter någon gång. Jag reste Lindgrens uttalande om att mig upp från sängen och hon skrev uteslutande för gick ut ur rummet. Dörren att roa det barn hon själv lämnade jag öppen. var en gång i tiden. Men Hur har vägarna in i barnHellsing menade också att litteraturen sett ut genom litteraturen kan visa vägar tiderna? Vilka typer av ur sorg och misströstan och berättelser har funnits skulle jag försöka ge mig tillgängliga för barn att ta på att förklara varför jag del av? skriver så skulle nog en av Hellsing menade i anledningarna bli att jag Tankar om barnlitteratuskriver för att trösta det barn ren att svaren beror på om jag själv var en gång i tiden. man har sett på barn som Förutom att trösta eller roa människor eller som /../ det menlösa tecknar blivande människor och menade Hellsing att litteraturen kan utveckla barns språk, en falsk bild av livet och att man i äldre tider främst stimulera deras fantasi och tagit fasta på det sistger ingen kunskap och lära dem att orientera sig i nämnda. Förr fick barn med tiden och rummet men även ingen erfarenhet av dess andra ord sitt värde av att socialt. Litteraturen berättar de skulle bli vuxna och man ofrånkomligt svåra och om människors relationer och hoppades, genom litterakan därigenom även bygga turen, fostra dem till goda mörka sidor. upp önskvärda föreställningar medborgare.

Utan sådan kunskap kan om hur man ska förhålla sig Barnlitteraturen kännetill sin omgivning. Barnlittera- ingen sann eller hållbar tecknades förr av en slags turen är därför ett slags uppkravpedagogik skrev Lena trygghet uppnås fostringsmedel menade han.

Kåreland i Barnboken i Samtidigt poängterade han att /Lennart Hellsing samhället. Det var de vuxna all pedagogisk konst är dålig som ställde krav på barnen konst medan all god konst är och fastställde regler och pedagogisk. Den visar upp normer som barnen skulle världen och våra möjligheter följa. för oss, både som individer och tillsammans Ett exempel på en äldre barnbok som kännemed andra. tecknades av kravpedagogik var Anne på GrönAllt detta ger barn en känsla av säkerhet menkulla från 1908 menade hon vidare. Det är en ade Hellsing vidare. Men sker det bäst genom berättelse om den föräldralösa, och från början en ”vänlig” litteratur? frågade han sig. icke-önskvärda, flickan Anne och hennes utveckJag skruvade på mig där jag satt på sängen. ling från barn till vuxen kvinna.

6

Bazar Masarin 2022:1 En vuxen kvinna som i slutet av första boken väljer att stanna hemma på gården istället för att ge sig av för att studera. Berättelsen har blivit omåttligt populär och översatts till ett 40-tal språk läste jag i Från fabler till manga 1, men själv har jag aldrig fastnat för den.

Jag har aldrig velat stanna hemma. En rastlöshet pickar inombords, får mig att ständigt söka mig utåt och vara på vandrande fot.

Nu vandrade jag vidare genom litteraturen. I Barnboken i samhället läste jag att det skedde en förändring från 1900-talets mitt som innebar att barnlitteraturen inte längre i första hand skulle vara ett medel i uppfostran. Nu började barnböckerna istället kännetecknas mer och mer av en behovspedagogik där barnens behov stod i centrum och spelade roll för de vuxnas agerande. I spetsen för den här utvecklingen gick Pippi Långstrump som själv stod för sin uppfostran och de behov som betonades i böckerna om Pippi, liksom i de flesta andra böcker av Astrid Lindgren, var framför allt barns behov av kärlek och respekt.

Men vilken roll har de vuxna spelat för det hela? I Skönlitteratur för barn och unga av Lena Kåreland läste jag om hur det historiskt har sett ut. Där stod att från att ha framstått som auktoritära och felfria började föräldrar från senare delen av 1900-talet att mer skildras som individer med problem och svårigheter, också ofta på ett kritiskt sätt. Detta är en utveckling som märks både i ungdomsböcker och i böcker för mindre barn.

I tidiga barnböcker målades gärna en barndomsidyll upp med oskuldsfulla barn som lekte i en trygg och ofta borgerlig miljö. De vuxna framställdes som idealgestalter. Redan i början på 1900-talet började dock denna idyll att ifrågasättas och man efterfrågade även böcker som skildrade fattiga barn och deras villkor.

Som svar på denna efterfrågan skrev Laura Fitinghoff Barnen från Frostmofjället redan år 1907. Men det var först under 1960- och 70talen som barnbokens utveckling från idyll till avidyll, från idealism till samhällskritisk realism, startade på allvar skrev Kåreland.

Samtidigt började man inom både barnlitteraturen och samhällsdebatterna att se på barn som kompetenta, i den meningen att de är egna sociala aktörer med möjlighet att själva kunna påverka.

Detta till skillnad mot tidigare då man mer sett på barn som objekt styrda av vuxenvärlden.

Detta medförde också en förändrad syn på föräldrarna. Inom litteraturen började man skildra nya familjemönster och nya roller för kvinnor och män. Ett exempel är Gunilla Bergströms böcker om Alfons Åberg och hans ensamstående pappa. Det började även dyka upp litteratur där föräldrarna mer eller mindre abdikerat från sin auktoritära position som till exempel Maria Gripes bok om Elvis Karlsson och hans omogna mamma.

Under min vandring i litteraturen slogs jag flera gånger av avsaknaden av kompetenta vuxna i moderna barn- och ungdomsböcker.

Lena Kåreland bekräftade också i Skönlitteratur för barn och unga att det är vanligt i nutida litteratur att föräldrar förbarnsligas medan barnen allt oftare står för förnuft och ansvar.

Ett exempel på det och som jag nyligen läst är Kate DiCamillos Raymie Nigtingales storslagna plan. I den frågar Louisiana sina vänner Raymie och Beverly om de någonsin varit med om att de insett att allt, precis allt, hänger på dem. Båda svarar ja, att det är självklart att de har det.

7

De tittar på varandra och Raymie känner något stort växa inom henne. Det är som ett jättestort svällande tält. Snart inser hon att det är hennes själ och att den fylls med luft, blir ljusare och säkrare där de står tillsammans.

Men inte alla barn står tillsammans med andra.

Många står ensamma, helt utelämnade till sig själva. Som exempel kan jag nämna Pi i Allt ska bli bra av Per Nilsson.

Berättelsen om Pi börjar med att det är slutet på sommarlovet. Det är de sista dagarna innan allt går sönder och tar slut. Den där skälvande falska tryggheten innan Pis mamma frågar honom vad som var roligast under lovet. Först då uppfattar han något annorlunda i hennes röst och det blir upprinnelsen till allt som händer sen. Det startar med att han reflekterar över att det är något han inte känner igen i rösten, att det låter som att hon spelar teater eller som att han är med i en filmscen. Flera gånger i berättelsen återkommer sen det här med att spela teater.

Vid något tillfälle spelar till och med Pi sig själv.

På kvällen efter en lång dag på stranden berättar Pis föräldrar att de ska skiljas och att pappan ska flytta till en annan lägenhet. Då tänker Pi på en tom petflaska han sett på stranden, en som spolades upp av vågorna om och om igen och som han då hoppades skulle klara sig och komma upp så långt som möjligt på stranden så att vågorna inte skulle nå den. Men nu, när han tänker på pappans nya lägenhet, känner han det som att det är han som är den där petflaskan och som ligger i vattenbrynet och skräpar alldeles hjälplöst.

Nästa dag i skolan är han tyst, mycket tystare än han brukar och håller sig mest för sig själv.

Hopplösheten gestaltas av ett grönt böljande hav utanför skolfönstret, där trädens blad klamrar sig fast vid grenarna. Något Pi tänker är dumt och onödigt eftersom de ändå ska bli gula och singla till marken om några veckor, precis så som han klamrade sig fast vid sina föräldrar, innan det hemska beskedet som förändrade allt.

Han drar sig också för att hälsa på pappan i nya lägenheten men när han väl tar sig dit sveper en grå vind över de kala gräsmattorna och tomma lekplatserna. Han möter några tonårskillar med hånfulla leenden och talar sen om för sin pappa att han inte vill bo där. Pappan står tyst och ser på honom, letar efter ord att säga.

Det luktar främmande i lägenheten och i taket

hänger lampor som ser ut som vilsna rymdskepp.

Jag drabbades av den här boken. Det var ett sådant fint sätt att gestalta hur det känns att befinna sig i en främmande värld eller som en utomjording!

Bladen vände nästan av sig själva och lite längre in i berättelsen var det dags för Pi att cykla hem till mamman igen. Han kommer ut ur sin pappas lägenhet och upptäcker att hans cykel är stulen.

Vid cykelstället ligger bara en uppklippt kedja kvar. Pi börjar gråta rakt ut som ett litet barn och känner det som att hela världen är insvept i en grå och hopplös dimma.

Jag stannade upp. Det här fick mig att tänka på när jag var ung tonåring och hade varit på fritidsgården en kväll och skulle cykla hemåt och upptäckte att någon skurit sönder min sadel.

Vem var den här okända som ville mig så ont?

Jag minns att det kändes som att jag fått ett hugg i bröstet. Cykelsadlar är rätt lika hjärtan när jag tänker efter och nu hade jag fått revor i mitt hjärta. Min älskade cykel som pulserade av liv när den tog mig fram bland gator och hus var förstörd.

Hur skulle jag nu ta mig vidare?

8

Bazar Masarin 2022:1 I dessa åldrar ger barn ofta ordentliga och sakliga besked – även om de berättar om hemska saker. Precis som i min dagbok, konstaterade jag.

SOS Alarm tycker till och med att de här barnen är bra uppgiftslämnare och genom hela boken finns exempel på barn som kort, koncist och sakligt berättar om något hemskt de varit med om. En flicka berättar till exempel om sin mamma som var tablettmissbrukare och föll ihop i en affär och en pojke berättar om när socialen kom och tog honom och hans bror. De beskriver händelseförloppen men lämnar inte så mycket mer information.

Så hur rimmar det med gestaltningens show, don’t tell? Kan sakligheten vara gestaltande?

Går det att gestalta sakligt? Eller är sakligheten snarare ett symtom på att barn vill passa in, vara på ett sätt som förväntas av dem? Inte avslöja för mycket för att inte riskera att bryta samman, även om de bara lättar sitt hjärta för en dagbok?

Mitt eget narrativ var i vilket fall som helst rapporterande och i Från fabler till manga 2 läste jag nyligen att vanliga drag för barn- och ungdomsböcker är just en rak och kronologiskt berättad historia, visserligen med en tredjepersonsberättare istället för en retrospektiv jagberättare, även om de också finns som i till exempel Sofia Nordins Syster från 2021.

Här är det Magda som berättar. Hon är fjorton år och tar med läsaren på en resa från det att hon flyr från sin alkoholiserade, våldsamma och dominanta pappa, med sin mamma och lillasyster som bara är bebis, till det att de kommer till Jordasång som är ett skyddat boende för kvinnor och barn långt ute på landet och utan uppkoppling och försöker göra sig till rätta där, med nya prövningar, maktförhållanden, vänskaper och kärlekar till följd.

Det blir en djuplodande resa där man kommer in under skinnet på Magda då hon hela tiden delar med sig av sina tankar och känslor kring det hon upplever. Som när hon kontaktar sin pappa, fast att hon vet att hon inte borde, och han svarar med att ömsom locka och tjata på henne att de ska komma tillbaka och ömsom vrålar ut sin frustration på sms och i telefonsvararen när han inser att lockandet inte fungerar. Magda berättar att det var som en vågrörelse mellan kärlek och hat och hon tänker att hon borde tycka synd om honom men istället kände hon hur avståndet till honom bara växte.

När jag var liten fann jag tröst och vägledning i min dagbok. Eller snarare dagböcker. Jag slukade Barbro Lindgrens Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Det var psykologiskt finstämda skildringar av kärlek och död och som kännetecknades av sitt direkta tilltal, fiktiva dagboksjag och retrospektivt berättande.

Kanske inspirerades jag av dem när jag skrev mina dagböcker? I vilket fall som helst har jag hyllmeter med gamla dagböcker på vinden.

Men vad var det jag skrev i dem egentligen? Jag trängde mig in i den överfyllda klädkammaren, öppnade luckan i taket och klättrade upp för den rangliga stegen. På spångolvet satt jag sedan i mörkret och läste. En dagboksanteckning från när jag var nio år fick mig att stanna upp. ”Det är oro i huset”, läste jag. Sedan en mycket kort beskrivning av vad som hänt. Det var som ett brottstycke. Så fragmentariskt, så kort, så beskrivande, så distanserat, så icke-målande.

Det enda som beskrev känslan var de första fem små orden: Det är oro i huset. Fem små ord som sa allt.

I Vad säger barnen? läste jag att 7-12-årsåldern brukar kallas för kompetens- och saklighetsåldern.

9

”Det blev tomt och kallt där mitt medlidande borde ha suttit. Det var som en kran vreds av och fick mitt hjärta att bulta långsammare och blodet att flyta trögare i ådrorna. Min kropp blev en kall bit kött utan känslor i. När jag hade alla hans ord framför mig samtidigt blev det så tydligt hur han försökte styra mina känslor. Ge mig dåligt samvete. Låtsas att han inte var arg för att jag skulle komma krypande tillbaka. Det var säkert inte ens medvetet, det var bara en urgammal vana.

Och sen kunde han inte hålla sig och bara vrålade istället. Skyll dig själv, var det enda jag kunde tänka. You had it coming. Nu vet du hur du alltid har fått mig att känna mig. Bortglömd.” (Nordin 2021, s. 164-165).

Kände jag mig bortglömd när jag var barn?

Definitivt. Var jag en sån vars blodådror kunde frysa till is av stress, press och oro? Definitivt.

Jag såg allt så klart nu uppifrån, utifrån. Jag stängde igen dagboken och gick ner, öppnade Mitt fönster mot rymden.

Varför pappan är sjuk är det ingen som berättar för Gurkan – varken pappan, mamman eller någon annan. Ingen berättar heller hur länge pappan ska vara på sjukhuset.

Överallt i litteraturen kunde jag se barn och unga med avstängda känslor och vuxna som var oförmögna att kommunicera. Motiv och teman som identitet, kärlek, sexualitet, våld, sjukdom, ångest och död men också olika familje-och klassförhållanden med skilsmässobarn, missbruk, fattigdom och ensamstående föräldrar var vanliga – ja allt sånt som kan kokas ner till utsatthet.

Oron för att pappan ska dö blir allt större. Ovissheten går som en röd tråd i berättelsen. För inte får Gurkan heller veta i förväg när de ska besöka pappan och inte heller får hon veta något i förväg om pappans permissioner från sjukhuset.

Allting sker över huvudet på Gurkan, som är som en marionettdocka i sitt eget liv. Oron och vanmaktskänslorna staplas på varandra i berättelsen och lämnar en klaustrofobisk eftersmak hos mig som läsare. Den är ett gripande exempel på hur det kan kännas när man lämnas ensam med sin oro. För trots att det finns flera personer i Gurkans närhet är det ingen som frågar hur hon mår. Bästa kompisen Hedvig undviker också att fråga hur det är med Gurkans pappa, fast att hon vet att han är på sjukhuset.

Och trots att mamman gråter ohejdat på bussen är det tydligt att hon inte vill dela sin oro med Gurkan som sitter bredvid. Och då kryper det i Gurkans mage, det kittlar oskönt, hon andas några gånger och låter bli att börja gråta själv. Överallt i litteraturen kunde jag se barn och unga med avstängda känslor och vuxna som var oförmögna att kommunicera.

Där, mellan raderna, växer huvudpersonen Gurkans oro allt starkare. Det börjar med att Gurkans pappa får hosta. Sen blir han så dålig att han måste läggas in på sjukhus.

10

Bazar Masarin 2022:1 Motiv och teman som identitet, kärlek, sexualitet, våld, sjukdom, ångest och död men också olika familje-och klassförhållanden med skilsmässobarn, missbruk, fattigdom och ensamstående föräldrar var vanliga – ja allt sånt som kan kokas ner till utsatthet.

Redan från 1960-talet och 1970-talet har sånt alltmer varit i fokus och en typisk setting, den plats och tid där berättelsens händelser utspelar sig, har varit skolmiljö, hem och fritid.

Men vilken betydelse har egentligen platsen?

Jag såg mig omkring.

I Barnbokens byggklossar av barnlitteraturforskaren Maria Nikolajeva läste jag att miljöskildringen kan ha olika funktioner i en historia.

Antingen kan den vara enbart en bakgrund till handlingen eller så kan den vara helt avgörande på något sätt. En miljö kan bland annat användas för att skapa och belysa konflikter, som en katalysator för utveckling, för att bidra till personkarakteristiken och för att skapa en känsla eller en atmosfär. Den kan även kan fungera som en symbol.

Den, precis som böcker, tänkte jag kan vara en läkande kraft.

Genom böcker kan barn och unga, ja vuxna också, få möjlighet att känna efter hur det känns, erövra ett språk för svåra upplevelser, upptäcka att de inte är ensamma.

de höra dem tassa omkring ute i köket på nattkröken, när hon gått in till sig. Då äntligen kunde de passa på att få det lite mysigt tillsammans, bara de tre, utan henne” (Gripe 1986, s. 12).

Noras känsla av utanförskap och hennes oro och misstänksamhet är stor. Ideligen reagerar hon på detaljer som hon tror att ingen annan lägger märke till.

Ett nutida exempel på en karaktär som lägger märke till miljön runtomkring henne är Maja i Här ligger jag och blöder av författaren och psykologen Jenny Jägerfeld. Även här blir miljön betydelsebärande. I vanliga fall bor Maja hos sin pappa i Stockholm men när berättelsen börjar är hon på väg till sin mamma i Norrköping för att spendera helgen där. Men mamman som brukar möta henne på stationen är inte där när Maja kommer. Istället får hon ta sig hem till mammans hus på egen hand. Längs vägen lägger hon märke till hur ödsligt det är och hennes oroliga sinne får henne att undra om inte gatorna är särskilt övergivna just den här dagen.

Väl innanför väggarna i mammans hus hör hon kylskåpet brumma till och därefter tystna helt och hon upplever det som att kliva rakt in i ett vakuum.

Min hand greppade tag om Agnes Cecilia igen.

Snabbt leddes jag åter in i berättelsen och rummen där. Det som var Noras var det avskilda rummet i andra änden av våningen. Hennes styvbror Dag hade sitt rum intill föräldrarnas sovrum. Att det var uppdelat så verkade alla tycka var självklart och förklarades också av syftet att Nora skulle få känna sig ostörd. Inte för att hon ville byta rum, ”... inte för allt i världen, hon älskade sitt rum, men den fula lilla misstanken dök upp ändå. Det var förstås för att de ville få vara för sig själva där borta, den lilla familjen. Hon tyckte hon kun11

Tystnaden och tomheten är påtaglig. Beskrivningen av miljön är rapporterande vilket öppnar upp för mig som läsare att bli medskapare till berättelsen. Soffan är nedsutten, hyllorna överlastade och diskon svämmar över av smutsiga tallrikar och kladdiga kastruller. Luckor får jag fylla i själv och steg för steg får jag veta mer och mer av omgivningen men också om mammans karaktär och Majas relation till henne.

På min diskbänk stod kaffekoppen kvar, urdrucken men med en mörk fläck i botten. Jag spolade vatten i kranen och hällde i lite diskmedel. Utanför fönstret lyste solen, men vad gör man när den fått fläckar?

Vad händer med ett barn där vuxenvärlden är frånvarande eller mörk och destruktiv? Vart ska dessa barn vända sig med sina funderingar om vem de är och vill vara, med tankar kring sina relationer till andra och till samhället, med sin maktlöshet och ordlöshet, förutom till Bris, om inte till böckernas värld?

Min blick sökte sig ut genom fönstret. Nyponen i trädgården var klarröda men jag, jag längtade efter tussilago. Den lilla solgula blomman som kommer om våren och skänker hopp. Den, precis som böcker, tänkte jag kan vara en läkande kraft.

Genom böcker kan barn och unga, ja vuxna också, få möjlighet att känna efter hur det känns, erövra ett språk för svåra upplevelser, upptäcka att de inte är ensamma.

Källförteckning Boglind, A. & Nordenstam, A. (2015). Från fabler till manga 1: litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på barnlitteratur. Malmö: Gleerups utbildning.

Boglind, A. & Nordenstam, A. (2016). Från fabler till manga 2: litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på ungdomslitteratur. Malmö: Gleerups utbildning.

DiCamillo, K. (2016). Raymie Nightingales stora plan. (övers. Nilsson, J). Göteborg: Kabusa. Gripe, M. (1986). Agnes Cecilia: en sällsam historia.

Stockholm: Bonniers Juniorförlag. Hellsing, L. (1999). Tankar om barnlitteraturen. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Jägerfeld, J. (2010). Här ligger jag och blöder.

Stockholm: Gilla böcker.

Kroon, O. (2018). Mitt fönster mot rymden.

Stockholm: Brombergs.

Kåreland, L. (2013). Barnboken i samhället.

Lund: Studentlitteratur. Kåreland, L. (2015).

Skönlitteratur för barn och unga. Lund: Studentlitteratur. Mårten, Y. (2015). Vad säger barnen?

Stockholm: Atlas.

Nikolajeva, M. (2017). Barnbokens byggklossar.

Lund: Studentlitteratur. Nilsson, P. (2021). Allt ska bli bra. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Nordin, S. (2009). Natthimmel. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Nordin, S. (2021). Syster. Stockholm: Rabén & Sjögren.

12

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Om du skulle fråga Micha, Viveka Sjögren. NordienT 2020

13

Krig och flykt i barnlitteraturen Carola Forslund

K

riget i Ukraina har väckt mycket oro och känslor. Många barn har frågor om vad som händer i Ukraina och världen.

När man ska prata om svåra saker som krig och flykt kan böcker vara till hjälp. Om man läser en berättelse tillsammans, lever sig in i den och därefter pratar om vad som hände i boken så kan det vara lättare att närma sig barnets frågor om verkligheten och även lättare för barnet att förstå det ogripbara i vad krig egentligen är.

Det finns en uppsjö av bilderböcker, kapitelböcker och faktaböcker om krig och konflikter, om flykt och att komma ny till ett annat land.

Att nämna alla är omöjligt och jag har absolut ingen strävan att skriva någon heltäckande guide, men jag har valt att lyfta ut några som jag läst den senaste tiden och som på olika sätt närmar sig detta stora, svåra och komplexa tema.

14

Viveka Sjögren är både författare och illustratör och hon har skrivit böcker för både små barn och tonåringar. Hon har varit verksam som författare sedan 1993 och har genom åren blivit nominerad till och fått ta emot en rad olika priser för sina böcker. Bilderboken Om du skulle fråga Micha (2015) belönades med Elsa Beskowplaketten. Den handlar om Micha som älskar att spela fotboll med kompisarna.

Men så kom kriget och förstörde allt. Ena dagen satt Micha som vanligt på den solvarma trappan och väntade på kompisarna för att spela fotboll en stund före kvällsmaten. Nästa dag tvingades Micha att gömma sig undan kriget.

En natt flyr de och kommer till ett helt annat land där de vuxna väntar på att få stanna och Micha väntar på att få åka hem. Men i det nya landet finns det också fotbollar visar det sig, och även nya kompisar.

Bazar Masarin 2022:1 Detta är inte Viveka Sjögren första bilderbok på temat krig och flykt, tidigare har hon bland annat skrivit Den dagen, Vi blåste bort ibland och Den andra mamman.

Om du skulle fråga Micha är en drömsk, estetisk tilltalande bilderbok där Viveka jobbar mycket med färg och formspråk för att skapa rätt stämning. Det är poetiskt och vackert, men också sårbart och hudlöst. Intressant nog är alla karaktärer i Om du skulle fråga Micha ritade som saxar. I en intervju i Hallands Nyheter berättar Viveka Sjögren varför: – En sax har två ben och två ögon men är också en tydlig symbol. Det handlar om vad hemlängtan och splittring kan göra med en person.

Om saxen blir av med sin ena halva, blir den en kniv. Men det här är ju en ganska fördjupad symbolik, jag litar till att berättelsen ska bära i sig själv.

vilket krig och inte heller vilken plats berättelsen utspelar sig på. Boken rör sig medvetet mellan olika genrer, men kan kanske närmast benämnas som en dystopisk fantasy om Hewa som bor i en stad som sakta blir allt strängare.

En dag blir pappa hämtad av beväpnade män.

En annan dag kommer beskedet att flickor inte längre får gå i skolan.

Snart stängs mobilnätet ner. Styret tar ett allt hårdare grepp över landet och staden där Hewa bor. När mamma en kväll inte längre kommer hem går det upp för Hewa att det är dags att fly. Mamman är journalist och frihetskämpe och Hewa vill rädda hennes texter. Tillsammans med en grupp människor hon inte känner flyr Hewa ut i skogen, men soldaterna upptäcker dem och gruppen splittras. Hewa fortsätter ensam tills den dag hon träffar en vakt som hon slår läger med.

Andra delen av boken rör sig mer mot science fiction med sitt framtidstema. Den utspelar sig långt efter Hewas historia. I en annan tid, men på samma plats. Nu är det pojken Arran som är i fokus. Han jobbar med att sanera den värld som Hewa en gång levde i. En värld som förstördes av en naturkatastrof orsakad av klimatförändringar. Nu vävs deras båda öden samman varpå Hewas och hennes mammas berättelse får nytt liv. Det gula skrattet förmedlar kontrasten mellan att den ena dagen leva ett tryggt, stillsamt familjeliv, för att nästa dag vara på flykt helt ensam i en värld som är totalt förändrad, raserad, oigenkännlig.

I boken lyfts även klimatfrågan likväl som universella frågor kring vänskap, ensamhet, gemenskap och trygghet.

Vikten av det skrivna ordet och yttrandefriheten är också i fokus, liksom det alltmer växande hotet mot demokratin.

Vivekas senast utgivna bok är Det gula skrattet (2022). Det är en ungdomsbok om krig och flykt, men också om flera andra teman. Boken inleds när ett krig pågår, men vi får inte veta 15

Andra världskriget är det mest utbredda kriget i historien. Det är troligen också den historiska händelse som det finns allra flest berättelser om.

Många av berättelserna är skrivna för barn och unga och de flesta av dem har också barn och ungdomar i huvudrollerna.

Andra arbetade som slavar i utbyte mot mat och vatten. Det är en välskriven, berörande och gripande berättelse om krig och flykt och framförallt om hur kriget drabbar barnen. Det är en riktig sträckläsarbok som dock bäst passar som högläsningsbok eftersom man då får chansen att prata och diskutera om allt det som händer i boken, för det är ganska så tung läsning. Men det är viktig läsning, ett ämne som ständigt är aktuellt och boken innehåller även hopp, lek, kärlek och glädje, för författaren är mästerlig på att skapa en balans mellan att berätta lagom mycket utan att förminska krigets fasor. Boken har ett vackert omslag och det finns även några svartvita illustrationer inne i boken som förstärker handlingen och griper tag i läsaren än mer.

Om andra världskriget skriver även författaren och journalisten Christina Wahldén i sin fristående trilogi om barn under andra världs-

I februari kom översättningen av Katrina Nannestads kapitelbok Vi var vargar (2022.

I hemlandet Australien har den nominerats till och belönats med en lång rad litteraturpriser.

Den vänder sig till bokslukaråldern och utspelar sig i slutet av andra världskriget.

När den ryska armén marscherar in i Tyskland tvingas familjen Wolf fly från sin by. Pappa har stupat i kriget så mamma tar med sig syskonen Liesl, Otto och Mia. På vägen kommer syskonen ifrån de vuxna och plötsligt blir de ensamma mitt i det brinnande kriget. Liesl som är äldst har lovat sin mamma att ta hand om sina syskon och hon gör så gott hon kan trots att hon själv bara är 11 år.

För att överleva inser barnen att de ibland måste göra saker de inte vill. Farliga saker. Vilda saker.

Ibland är det bra att vara vild. Ibland måste man vara vild. Och för att överleva måste man ibland bli en varg.

Katrina Nannestad belyser i sin bok det som kallades för Wolfskinder, det vill säga tyska barn som lämnades ensamma i Ostpreussen i slutet av andra världskriget. Borttappade eller föräldralösa försökte de överleva genom att ströva omkring i skogarna och leta efter mat på gårdar, i övergivna hus och i naturen. Många begav sig norrut till Litauen där livet också var hårt, men där det i alla fall fanns mer mat.

En del adopterades i hemlighet av litauiska familjer, men tvingades då ge upp sin tyska identitet.

kriget som bygger på verkliga händelser.

Den första boken var Tulpanpojken (2017).

Den 18 oktober 1945 stiger fjorton holländska pojkar av tåget på Nyköpings station.

16

Bazar Masarin 2022:1 En av dem är Wim. Hans namn står på en lapp som hänger i ett snöre om hans hals. Han har precis upplevt hungervintern i Holland, den sista krigsvintern, då det saknades mat och värme, städer brann och många människor dog.

Wim hamnar hos familjen Ängberg i ett gult hus utanför Nyköping. Där får han det bra. Allt är annorlunda. Alla är varma och mätta och ingen har upplevt krigets fasor. Wim får också fem nya syskon som genast välkomnar honom som en bror.

Ett av Wims nya syskon, Britta, är författaren Christina Wahldéns mamma och det är hon som har inspirerat till berättelsen.

Boken är på samma gång tragisk, hemsk, varm och hoppfull. En stark, välskriven berättelse som skildrar hur det kan vara att lämna sina föräldrar och bege sig till ett nytt land med nya föräldrar, syskon och ett helt nytt språk.

Men det är också en fin och varm skildring där vi får se Wim emottas med öppna armar av sin nya familj. Han finner sig ganska snabbt tillrätta och lär sig svenska.

Han får dock inte stanna i Sverige. Han var nio månader hos familjen Ängberg, sedan fick han åka tillbaka till Holland med de andra holländska barnen. Men han släppte inte kontakten med Ängbergs. Sjuttio år senare talar han fortfarande svenska. Bokens Britta har besökt honom i Holland vid två tillfällen och han har också själv varit tillbaka i Sverige flera gånger. På julafton 2015 pratade Britta och Wim med varandra på Skype, båda pratade svenska med varandra och båda var då över åttio år gamla. Det var där och då som Christina Wahldén bestämde sig för att skriva boken. Redan året därpå dog Britta och några månader senare besökte Christina Wim och hans familj i Holland.

Informationen ger hon till sin pappa som är motståndsman och han vidarebefordrar i sin tur informationen till britterna. Denna bok bygger på forskning om gömda holländska barn. En berättelse om minnen och överlevnad, om vänskap, hopp, mod och kärlek. En fin och stark skildring av hur barn påverkas av kriget, och om hur kriget inte bara påverkar nuet utan också människor flera generationer senare.

I den sista boken i trilogin, Mitt käraste gyllene barn (2021) får vi ta del av den sjuåriga judiska flickan Kaja Finklers historia. Hon smugglas ut ur gettot i Warszawa en kall natt 1942.

Hon hoppar över den tre meter höga tegelmuren och lämnar sin mamma, sina morbröder och sina andra släktingar och allt annat hon känner till. Det är mitt i brinnande krig och det är livsfarligt att vara jude.

Uppföljaren Spionen i äppelträdet (2018) handlar om Wims judiska lekkamrat Esther. Hon och hennes familj försvinner under andra världskriget. Wim tror länge att vännen har dött.

Men Ester och hennes familj levde gömda och överlevde kriget. Boken handlar också om en tonårig tjej, Henny, som är arg på tyskarna och det som händer under kriget. Hon bestämmer sig för att hjälpa till på sitt sätt.

Varje dag klättrar hon upp i ett äppelträd och spanar när tågen kommer och rapporterar vad de fraktar.

Kaja får hjälp att ta sig till sin pappa. De lever tillsammans under en tid och ett tag återförenas hon också med sin mamma, men lyckan varar inte länge. Mamman förs bort och pappan dör 17

framför hennes ögon. Kaja transporteras ensam till olika läger.

När kriget tas slut i maj 1945 räddas den svårt undernärda Kaja från lägret Bergen-Belsen.

Hon är då tio år och förs till Sverige där hon får vård och tillfrisknar. Först vistas hon i Fiskeboda i Södermanland, sedan i Bergsjö i Hälsingland, därefter Stockholm och slutligen Saltsjöbaden.

Så småningom får hon veta att hennes mamma också överlevt kriget och de bestämmer sig för att försöka ta sig till Kajas morfar som bor i New York. Kaja och hennes mamma reser tillsammans från Göteborg med det första passagerarfartyg som avgår till USA efter kriget.

Tiden i USA blir inte enkel och få förstår vad Kaja gått igenom. Under lång tid pratar hon inte heller om sin bakgrund.

Men efter mer än sextio års tystnad berättar hon sin historia eftersom hon vill att hennes erfaren-

Kajas berättarröst skapar ett unikt barnperspektiv och en relation till läsaren. Längst bak finns fakta och ordlista och i boken finns även tidningsurklipp, telegram och utdrag ur brev. Det förstärker vetskapen om att det här faktiskt har hänt på riktigt och för inte alltför länge sedan.

72 000 finska barn skeppades under och efter andra världskriget från Finland till Sverige.

Ett av dem hade kunnat vara Sirkka som Ulf Stark skriver om i Systern från havet (2015).

Svenska Margareta hör sina föräldrar prata om att hon som ensambarn behöver någon att vara med och ta hand om. Hon hoppas att det innebär att hon ska få en hund som överraskning. Men istället kommer Sirkka. En liten, ensam, finsk flicka som kommer med sin tyghund i famnen.

Sirkka ska bo i Margaretas rum. ’”Aldrig att hon ska få leka med mina saker”, tänker Margareta. ”Jag tänker inte prata med henne”. ”Och jag tänker inte prata deras språk”, viskar Sirkka. Det är ingen omedelbar eller självklar vänskap och de har kanske inte så många beröringspunkter till en början. Ändå blir flickorna så småningom vänner. Systrar. Och en dag står de hand i hand och ska skiljas åt igen.

För då är kriget slut och det är fred. Återigen en separation och ett uppslitande. Systern från havet är illustrerad av Stina Wirsén och hennes stämningsfulla akvareller gifter sig fint med Ulf Starks gripande text.

heter av kriget ska bevaras. Christina Wahldén har med sin fingertoppskänsla skapat en emotionell, omskakande och gripande skildring av Kajas livsöde.

18

Bazar Masarin 2022:1

Om andra världskriget handlar också klassiska böcker som Annika Thors serie En ö i havet där man får följa två judiska systrar från Österrike som hamnar som fosterbarn på den svenska

Historien om Bodri (2019) är en berättelse om Förintelsen, skriven av Förintelseöverlevaren Hédi Fried. Berättelsen om Hédi och hennes hund är baserad på författarens egna upplevelser. Det är en bilderbok skapad som högläsningsbok i syfte att nästa generation har rätt att få veta vad som hände, i övertygelse om att de har kraften att bygga en bättre framtid. Historien om Bodri är en berättelse om att vara barn under Förintelsen, men det är lika mycket en berättelse om ett älskat husdjur. Hédi älskar sin hund Bodri och sin bästa vän Marika.

västkusten och förstås Anne Frank som har getts ut i flera olika utgåvor, bland annat som lättläst och i serieform.

Vi kommer snart hem igen är en annan serieroman där Jessica Bab Bonde tillsammans med serieskaparen Peter Bergting har gestaltat sex människors vittnesmål om Förintelsen. Utifrån deras levnadsöden har de berättat vad de gick igenom, vad de förlorade, hur de kände, vad de saknade, vad som hände dem, första mötet med Sverige och hur de gick vidare.

Bandi, Marikas hund, älskar hon också.

De klättrar och springer, leker och lever i frihet i den lilla staden de bor i. En dag får de höra talas om en elak man, som har mycket makt, han bestämmer i sitt land och har börjat bestämma över fler länder. Han heter Adolf Hitler.

Snart förbjuds flickorna att leka med varandra eftersom Hédi är jude. Så småningom skickas också Hédis familj till koncentrationsläger.

Berättelsen är illustrerad av Stina Wirsén, in kännande, stämningsfulla bilder och det märks

Stora känslor som hemlängtan och saknad efter föräldrarna i hemlandet blandas med vardagliga händelser i det nya landet. Och hela tiden finns rädslan för kriget hängande i luften. Berättelsen handlar om ett finskt krigsbarn, men den är tidlös och skulle kunna handla om vilket land och vilken tid som helst.

19

att författare och illustratör har haft ett nära samarbete när de har skapat den här bilderboken. Text och bild blir tillsammans en gripande berättelse där illustrationerna med fingertoppskänsla gestaltar de känslor som förs fram i berättelsens poetiska text. En fin och vacker skildring av en fruktansvärd, grym tid.

för flyglarmet, för att förlora sin familj och sin katt. Det värsta är att maten i staden börjar ta slut. Vera vet inte hur hon och mamma ska klara sig när det inte finns minsta brödbit kvar.

De allra flesta som dog under Leningrads belägring dog av svält och svältrelaterade sjukdomar, människor tvingades äta allt de kom över, limrester, läderbälten och sina egna husdjur. Allt detta skildras på ett avskalat, hudlöst sätt som får Veras upplevelser att kännas realistiska och genuina.

Allåldersboken Veras krig (2022) handlar om belägringen av Leningrad under andra världskriget. Den utspelar sig 1941 när kriget rasar för fullt. Den tyska armén har omringat Leningrad,

Veras krig är skriven av Katarina Kuick och den har precis blivit nominerad till Barnradions bokpris. Katarina Kuick använder sig av ett rakt, ordkargt språk där berättelsen får tala för sig själv. Hon lämnar till läsaren att själv se skeendena framför sig och det är just det outtalade som är det riktigt gripande. Vissa delar är nästan outhärdliga att läsa, som när Vera på sin namnsdag får en muff att värma händerna i, en puff tillverkad av den älskade katten Binkas skinn. Men det är så krigets fasor är.

staden där Vera bor. Tysklands och Adolf Hitlers mål var att inta staden snabbt för att därefter jämna den med marken. Men det tyska anfallet gick inte som planerat och då beslöt sig istället tyskarna för att omringa staden och låta civilbefolkningen där svälta ihjäl. Mellan 750 000 och 1 000 000 människor dog i den belägrade staden, närmare 40 procent av dess befolkning.

Vera är en fiktiv person, en tioårig flicka som upplever krigets fasor på nära håll.

Hon är rädd för tyskarna, bomber och granater, 20

Bazar Masarin 2022:1 Outhärdliga. Boken har ett mycket fint barnperspektiv. Allt som händer får läsaren till sig via Veras ögon och detta fördjupas genom Veras känslor, tankar och funderingar. Det är barnets perspektiv som är det viktiga, barnets upplevelse av att leva mitt i brinnande krig. Det är Veras krig.

inte längre har sin klänning på sig.

Illustrationerna är väl värda att nämna lite extra eftersom de gör så mycket för helhetsintrycket.

Alla uppslag utom det sista är nämligen i svartvitt för att spegla Sabelles inre sorg och saknad med endast klänningen som röd accentfärg.

Det sista uppslaget är tvärtom helt i färg för att signalera det hopp och den glädje som Sabelle till slut återfått efter flykten – färgerna har återvänt till hennes liv.

Boken tilldelades Peter Pan-priset 2016.

När jag läser om Sabelles röda klänning inför denna text kommer jag osökt att tänka på Maryam. Det är en annan flicka som flyr hit till Sverige och som tvingas lämna sin mormor kvar i hemlandet. För att inte glömma sin mormor vägrar hon till en början att prata svenska, hon vill fortsätta prata sitt modersmål persiska, sitt mormorsmål som hon kallar det. I Maryam och mormorsmålet (2020) får vi ta del av hur det är för Maryam att komma ny till Sverige utan att vilja det och plötsligt hamna i en svensk skola utan att förstå språket. Vi får också ta del av den saknad Maryam känner efter sin älskade mormor. Som tur är så finns det en vän som är enträgen nog att finnas där för Maryam hela tiden.

Ida som kan skratta på samma språk som Maryam.

En av de absolut vackraste bilderböcker jag vet är Sabelles röda klänning (2015) som är skriven av Marina Michaelidou-Kadi och illustrerad av Daniela Stamatiadi.

Från en dag till en annan lämnade Sabelle sitt hem, sitt hemland och allt hon älskade för att resa till ett annat land, långt borta, på andra sidan jordklotet. De kunde inte packa mycket.

Sabelles mamma bad henne att bara välja en enda sak, den sak hon tycker allra bäst om. Sabelle valde den röda klänning hon fått i födelsedagspresent av sin mormor och från den dagen så hade hon alltid klänningen på sig. För mormor blev kvar i hemlandet och Sabelle är så rädd att hon aldrig kommer att få träffa henne igen.

En dag passar inte den röda klänningen längre, och detta sker samtidigt som hon får nya vänner, lär sig det nya språket och kan uttrycka sin sorg och saknad och samtidigt som hon inser att mormor finns kvar i hennes minne även om hon 21

Ur: Sabelles röda klänning, M. Michaelidou-Kadi & D. Stamatadi. Mirando

Ida som till och med lär sig lite persiska för att Maryam ska kunna ha någon att prata med och slippa känna sig så ensam i skolan.

Till slut inser Maryam, precis som Sabelle, att minnena och känslorna för en älskad person varken sitter i språk eller kläder.

o 20151

Trots saknaden finns en väg framåt och längs den vägen finns andra människor som kan komma att betyda mycket.

I uppföljaren, Maryam och hjärtegästerna (2021), väntar Maryams mamma tvillingar.

Maryam bryr sig inte särdeles mycket om syskonen, men syskonens födelse innebär att mormor kommer till Sverige!

Och nu när det är två barn som ska komma så måste väl mormor stanna dubbelt så länge?

Författaren till böckerna om Maryam är Minoo Shams som till vardags arbetar som lågstadielärare i Stockholm.

Hon har egna erfarenheter av att vara på flykt och komma till ett land där man egentligen inte vill vara och där det talas ett helt annat språk än man är van vid. Dessa erfarenheter har hon under många år använt sig av för att ge sina elever en förståelse för andra människor och nu gör hon det även i bokform.

Böckerna är illustrerade med mjuka, milda illustrationer av Katarina Strömgård och i höst kommer ytterligare en bok i serien om Maryam.

22

Bazar Masarin 2022:1 Även i Åka buss (2016) skildras en flykt där huvudpersonen tvingas lämna inte bara en utan två älskade familjemedlemmar i hemlandet.

Karaktärerna gestaltas som katter och i bilderboken får vi följa mammakatten och ett barn som tvingas lämna pappa och farmor för att åka långt, långt bort. De färdas länge med buss och båt och hamnar slutligen på en flyktingförläggning. I slutet återförenas familjen då pappan också kommer till det nya landet, men farmor är fortfarande kvar i hemlandet.

Ur: Åka buss, H. Wallnäs & M. Ruta. Natur & Kultur 2016

Precis som i bilderboken om Sabelle används färg och form på ett intressant sätt i Åka buss.

Den första delen av boken, de bilduppslag som skildrar kriget och flykten, domineras av starka färger, mycket detaljer, nästintill kaos.

Tillvaron i det nya landet däremot skildras med en nedtonad färgskala som domineras av vitt och grått, och illustrationerna andas istället enslighet och ensamhet. När fadern ansluter sig till mamman och barnet i det nya hemlandet återvänder färgen igen.

Flykten (2016) av Francesca Sanna är en bilderbok som handlar om två barn som tillsammans med sin mamma tvingas fly undan kriget.

Pappa har försvunnit och enda sättet för resten av familjen att överleva är att fly långt, långt bort. Dramatiska illustrationer och mycket svärta skildrar det hemska som händer i hemlandet, vilket också texten förstärker i fåordiga, nakna och sårbara texter som ”Och en dag tog

Boken är skriven av Henrik Wallnäs och fantastiskt illustrerad av Matilda Ruta.

Det som är extra intressant med denna bilderbok är att det aldrig nämns i texten att det är krig i hemlandet, det syns bara på bilderna.

Det finns även en liten tygkanin som är återkommande i illustrationerna och som man därigenom förstår har stor betydelse för läsaren, men detta nämns heller aldrig i texten.

23

får avslag, andra tvingas genomgå en lång väntan på besked.

Om jag får stanna (2017) är en kapitelbok för mellanåldern av Kajsa Gordan. Den handlar om Ilona som tillsammans med sin familj har flytt till Sverige och som håller sig gömd i ett kloster tillsammans med några andra familjer.

När som helst kan polisen hämta familjerna och skicka tillbaka dem till sina hemländer, tillbaka rakt in i kriget. De väntar och hoppas på asylbesked.

Vi tvingas ta avsked av bokens karaktärer innan vi vet hur det kommer att gå, men det ser ljust ut för familjen. Boken avslutas med: ”Jag hoppas att vi också ska hitta ett nytt hem, precis som fåglarna. Ett hem där vi kan känna oss trygga. Så att vi kan börja om på nytt.”

Ilonas pappa säger att de är fångar i ett väntrum där det aldrig är deras tur, en träffsäker och sorglig metafor. Under tiden börjar Ilona i skolan och där blir hon bästis med Stella.

Vartannat kapitel berättas av Ilona och vartannat av Stella, vilket skapar en spännande ytterlig dimension till läsningen.

Det blir tydligt hur olika förutsättningar flickorna har och att det faktiskt inte heller är lätt att

Ur: Flykten, Francesca Sanna. Rabén & Sjögren 2016

kriget min pappa.” och ”Sen den dagen blev allt mörkare, och mamma blev mer och mer orolig.”

Tillsammans skapar text och bild en vacker men allvarsam läsupplevelse. Men i slutet av boken, då de börjar närma sig land, blir färgerna ljusare och hoppet återvänder, samtidigt som den karga texten blir allt mer ordrik.

Det här är ett tydligt exempel på hur mycket bilderna betyder i en bilderbok, illustrationerna är detaljrika, fantasifulla, oändligt vackra och de säger många gånger mer än texten gör.

För alla som tvingas fly från ett krig slutar det inte lyckligt med löfte om att få stanna. Många 24

Bazar Masarin 2022:1 vara bästa vännen, Stella, den som har det bra och som inte behöver oroa sig för om man får stanna i sitt nya hemland eller inte.

Båda flickornas perspektiv skildras trovärdigt och detta är en otroligt intressant bok att ha som högläsningsbok eller bokcirkelbok för att kunna prata om alla tankar och funderingar som den väcker.

Hamid som tillbringar mycket tid i moskén, som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och bröstkorgen full av ärr. Och så Zaher, den nya killen som bara är fjorton år, som har svårt att sova ensam, som undviker att prata om sin familj och som smyger längs korridorerna i sina glittriga sandaler.

De är Afghanistans söner. De har ingen annan familj. Från och med nu är Rebecka på asylboendet deras närmaste anhörig.

Elin Persson använder en saklig, osentimental prosa när hon tecknar dessa tre unga livsöden. Ändå får hon det att kännas så djupt inne i hjärtat. Mellan blanketter och pärmar, regler och rutiner, bedömningar och beslut träder karaktärerna fram och berör mig som läsare.

De får liv framför mina ögon, blir mänskliga, blir fyra komplexa individer med både goda och dåliga sidor, människor av kött och blod, med fel och brister. Killarnas berättelser är välbekanta från media. Flykten från Afghanistan, ansökan om uppehållstillstånd, åldersbestämningen, den olidliga väntan på beslutet från Migrationsverket som avgör allt.

Vi har läst om det förut, men inte på det här sättet. Här får de anonyma ansiktena från tidningsartiklarna liv genom de dagboksliknande ögonblicksskildringar från vardagen på ett asylboende och korta scener som gestaltar hela människoöden.

De flesta böcker som handlar om krig och flykt skildrar processen i tre faser. Först är det krig i hemlandet och situationen därhemma är ohållbar. Därefter sker själva flykten. Till sist handlar det om att komma ny till ett helt nytt land och att försöka finna sig till rätta.

På så sätt följer dessa böcker den klassiska strukturen som ofta återfinns i en barnbok: hem – bort – (nytt) hem, en modell som exempelvis Maria Nikolajeva beskriver som den grundläggande narrativa strukturen i barn- och ungdomslitteratur.

Intressant är att böckerna ofta vinnlägger sig om

Om att vänta på ett besked från Migrationsverket handlar också ungdomsboken De afghanska sönerna (2020) om. Den är skriven av Elin Persson som är socialantropolog och själv har jobbat på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. I huvudrollen är Rebecka som söker jobb på Gnistan, ett asylboende där hon får ansvar för tre unga killar: Ahmed som tycker om att dansa, som får panikångest och utbrott när det förflutna kommer ikapp honom och som vill konvertera till kristendomen eftersom han tycker att hans egen gud har svikit honom.

25

I april 2022 befann sig, enligt UNHCR, 100 miljoner människor på flykt från konflikter och våld i världen, en siffra som ökat markant på grund av kriget i Ukraina. Drygt ett år tidigare var det 84 miljoner människor på flykt i världen.

Av de hundra miljonerna är närmare 35 miljoner barn. Det är också drygt en miljon barn som har fötts på flykt de senaste åren. Även om det är fred i Sverige påverkas även vi av flyktingsituationen, eftersom Sverige är ett av de länder som människor väljer att fly till. Mellan år 2000 och 2021 kom det 780 215 asylsökande till Sverige, varav 250 582 barn (Migrationsverket, 2022). Många barn här i Sverige känner någon som har flytt till Sverige eller som har släktingar som är på flykt. Men även de barn som inte har någon egen erfarenhet av eller koppling till flykt kan påverkas av flyktingsituationen eftersom vi från media översköljs av information, fakta och bilder från krig, flykt och de oroligheter som finns runt om i världen.

Kanske är det idag viktigare än någonsin att läsa böcker om krig och flykt tillsammans med barnen för att hitta sätt att förklara vad som händer i världen, se världen genom någon annans ögon och skapa förståelse kring vad det kan innebära att tvingas lämna sitt hem och fly till ett nytt land där man inte förstår språket.

att visa läsaren att de olika huvudpersonerna har en helt vanlig vardag innan kriget kommer och förstör allt. Det skapar en känsla hos läsarna att de människor som tvingas fly från kriget är precis som du och jag, vem som helst hade kunnat drabbas av detta öde.

Det är sällan något exotiskt skildras i denna typ av böcker, istället lyfts vardagen fram, att karaktärerna gör samma saker och lever liknande liv precis som läsarna själva. Något som också är gemensamt för många av böckerna är längtan efter att finna ett nytt, tryggt hem.

Alla dessa böcker handlar om olika krig och olika fiktiva och verkliga livsöden. Men det som de har gemensamt är att de är tidlösa, ständigt aktuella och att de allesammans kan öppna för samtal med barnen om vad som händer i vår omvärld likväl som mitt bland oss i Sverige.

26

Bazar Masarin 2022:1

Foto © Joakim Brolin

Viveka Sjögre

27

en Carola Forslund

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

I mina böcker för barn lämnar jag alltid en ljusning eller en lösning i slutet. Ingen ska behöva lämnas med känslan av hopplöshet efter att ha läst om svårigheter. Det finns alltid minst en lösning, eller åtminstone en ljusning!

Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp?

Jag tycker att det är viktigt att tala sanning med barn. Världen är både en underbar och farlig plats, det är att luras om vi bara ska berätta om det vi som vuxna sållar ut som gott. I mina ögon gör man inte alls barnen en tjänst, tvärtom, om man inte låter dem höra om, fundera över och få redskap för förståelse kring den gemensamma värld vi lever i. Däremot bör man berätta om farligheter på ett varsamt sätt.

Det handlar inte om att skrämmas med böcker om sorg, förlust, krig med mera, men att rusta barnen för att kunna möta det som de kommer att möta i sina liv är en viktig gärning.

Så länge boken eller berättelsen har ett gott och ärligt uppsåt, talar sanning och “håller barnet i handen” under läsningen anser jag inte att de svåra ämnena är skadliga och ska undvikas.

Även här handlar det om att vara sann mot läsarna. Att vara insatt i det som ska berättas. Böcker som tar sig an ämnena som räknas upp i frågan behövs både som speglar för igenkänning och som fönster mot hur andra kan ha det; medmänniskor, medkompisar eller dem man aldrig har träffat eller kommer att träffa.

28

Bazar Masarin 2022:1 Är det viktigt med representation i barn- och ungdomslitteraturen?

Att läsa böcker är ett sätt att veckla ut världen och göra den möjlig att förstå och verka i. Med stigande ålder kan allt svårare teman behandlas och fördjupas. Jag tänker att den undre åldersgränsen är viktigare som riktlinje än den övre, som jag egentligen skulle vilja lyfta bort.

Bilderböcker kan till exempel vara fantastiska utgångspunkter för samtal om livet, även för tonåringar och vuxna.

Oerhört viktigt. Alla barn och unga i Sverige ska kunna hitta sig själva i någon av hyllorna i våra bibliotek.

Jag har precis läst ut Det gula skrattet och vet att du tidigare skrivit flera bilderböcker om barn som upplevt krig och flykt.

Vad är det som gör att du vill skildra detta tema?

Behöver det finnas böcker som behandlar svåra ämnen? Om de behövs, varför behövs de?

Jag har träffat många barn genom mitt arbete och har inte kunnat slå undan blicken från dem som fått kämpa så mycket mer för att vara där de är idag. Det har känts så viktigt att ge dem sina berättelser, nu när jag har möjligheten.

De behövs, precis som de knasiga böckerna vi kan skratta tillsammans åt behövs, eller de vackra böckerna vi vill kliva in i behövs.

Litteratur, men även teater, film, dans - ja, alla konstnärliga uttryck öppnar dörrar mot en mängd omvärldar; vår samtida värld, vår världs långa historia, vår framtida värld, tänkta världar, drömda världar och inte minst mot alla de inre världar som alla går runt och befinner sig i.

Det gula skrattet blev skrämmande aktuell nu på grund av kriget i Ukraina. Hur känns det?

Ordet skrämmande ligger nära till hands, och oerhört oerhört sorgligt och smärtsamt.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Tror du att boken har något att ge till de barn som själva är eller har varit på flykt, eller till desom möter dessa barn?

Första frågan om realism: Ibland kan man behöva berätta om det som händer i verkligheten på ett helt annat sätt, för att inte göra det för svårt för läsarna. Jag tänker att med det förbehållet kan allt skildras.

Men vissa böcker som då kommer att finnas kan behöva en slags innehållsdeklaration. Inte alla ämnen lämpar sig att strö- eller slarvläsa. Inte alla böcker blir en sövande godnattsaga.

Vissa böcker som tar sig an det allra svåraste kan behöva läsas av vuxen först om de är riktade till yngre barn, eller läsas gemensamt med något äldre barn och ungdomar. Och kanske är några av de här böckerna inte till för alla, utan just för dem som har varit tvungna att uppleva det allra svåraste och genom läsning kan hjälpas att närma sig sitt trauma. Här är återigen sanning, varsamhet och kunskap oerhört viktigt för den som skriver och illustrerar.

Den behöver också känna till sin drivkraft för att berätta om de svåra ämnena.

Boken är en blandning av realism och Scifi med sitt framtidstema, den är inte placerad i en benämnd tid och inte heller plats.

Den är inte skriven i första hand för dem som varit på flykt att ta stöd i, utan som ett möjligt scenario och en väldigt nära och nyfiken samvaro med huvudkaraktärerna, för att förstå hur de upplever det som sker kring dem.

På så sätt hoppas jag att den ge en stunds spänning, insikt, tankearbete, igenkänning och upplevelse för alla som läser den.

Ur bokens olika teman kan man plocka samtalsämnen och vidareutveckla frågor som väckts under läsningen.

29

ja, alla konstnärliga uttryck öppnar dörrar mot en mängd omvärldar; vår samtida värld, vår världs långa historia, vår framtida värld, tänkta världar, drömda världar och inte minst mot alla de inre världar som alla går runt och befinner sig i.

30

Ur: Om du skulle fråga Micha, Viveka Sjögren. NordienT 2020

Bazar Masarin 2022:1

Christina Wahldén Carola Forslund

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas från allt presumtivt farligt och skadligt.

En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

En sådan diskussion fördes ju exempelvis kring din bok Kort kjol för några år sedan.

Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Talar man med poliser som utreder sexualbrott ser de mycket grovt sexuellt våld också mellan unga människor. Jag tänkte en hel del efteråt på de unga som drabbats av sexuellt våld i Hammarö (för de finns förstås där precis som överallt) och vad det var för budskap man skickade till dem när man sa att man inte skulle tala om våldtäkt. Då skuldbelägger man återigen den brottsdrabbade.

Kort kjol kom ut första gången 1998. Att en bok som blir 25 år nästa år fortfarande retar upp föräldrar säger något om hur känsliga en del är och att vi faktiskt fortfarande behöver tala om det.

Om man verkligen vill ge sina barn redskap att möta verkligheten så som den ser ut så är det ju en väldigt bra sak att under ordnade former tala om svåra saker i skolan.

Vuxnas, ofta föräldrars, rädsla handlar mer om deras egen rädsla än om barnens eller ungdomarnas. Många föräldrar talar om elever i åttan eller nian som om de fortfarande var väldigt små. Det dröjer inte så länge innan de faktiskt får rösta. Ibland tycker jag att föräldrar saknar tilltro till sina egna barns förmåga och kapacitet att förstå världen.

Jag tänker att föräldrar vill sina barns bästa, men att det ibland blir en missriktad välvilja.

2015 när Kort kjol plockades bort från undervisningen i helklass i Hammarö kommun efter påtryckningar från upprörda föräldrar var min respons att det upprörande är att våldtäkter sker, inte att jag skrivit en bok om det.

Min bild är att föräldrar som protesterar sällan har läst hela boken själva utan kritiserar på hörsägen.

Att säga att man inte ska tala om svåra saker i skolan betyder inte att de svåra sakerna försvinner. Unga människor idag är ofta väldigt utsatta, men berättar ofta inte om det för sina föräldrar.

31

32

Foto © Patrik Lundin

Bazar Masarin 2022:1 Sedan är det självklart så att alla böcker inte är för alla. Har man varit utsatt för sexuellt våld är inte Kort kjol den första bok man ska läsa.

Det där brukar lösa sig själv med kloka lärare.

Vill inte eleven läsa en bok ska man inte tvinga hen. Och det är klart att det kan finnas unga som varit utsatta för övergrepp utan att någon vet om det. Även lärare kan känna ovilja av personliga skäl. Kloka pedagoger inser det och anpassar undervisningen därefter.

Sedan är det problematiskt med föräldrar som lierar sig med en del (gissningsvis inte så läsande) rektorer och kräver att vissa böcker inte får läsas av elever i vissa åldrar.

Jag har besökt flera sådana skolor och där gällde det inte sexskildringar utan övernaturliga händelser och magi i böcker. Det var då i så kallat socialt stabila områden. Det förvånade mig att rektorn mer eller mindre tvingat biblioteket på skolan att flytta vissa böcker till hyllor för äldre som man inte fick låna förrän man gick i sexan om jag minns rätt.

Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/ misshandel/vanvård/utsatthet/ fattigdom, kris/konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker?

Behöver man tänka olika beroende på målgrupp?

Spegel eller fönster är bra begrepp som verkligen stämmer.

Jag har inte skrivit något (än) för de allra yngsta, men 1 bok för 6–9 år, 14 för 9–12 år och 15 böcker för unga vuxna. Det enda som egentligen skiljer sig i skildringen är ju vilket språk man använder.

Jag tror att även små barn kan förstå komplicerade ämnen och det som vuxna kallar svåra saker.

Men man behöver ha ett rakare språk då, vara saklig. Visa respekt för såväl barnet i berättelsen som barnet som läser.

Jag har skrivit om sexualbrott, cancer, döden, självmord, hedersvåld och krig bland annat.

Det är ”stora” ämnen, men alla berättelser som berör handlar ofta 33

om konflikter. En berättelse där alla är glada och nöjda blir snabbt tråkig. Barn och unga är också intresserade av de här stora livsfrågorna ur ett vidare perspektiv. Hur skulle jag ha gjort, tänk om jag drabbats, tänk om det hade varit min kompis osv.

Det riktigt viktiga när man skriver för unga läsare, tycker jag, är att lämna en dörr på glänt i slutet av berättelsen. Det måste finnas en ljusning, en hjälpare, en möjlighet.

I en del av mina böcker finns det i slutet en lista med vart man kan vända sig om man behöver stöd. Även om verkligheten inte alltid bjuder på en öppen dörr i slutet (och det vet läsarna) så kan fiktionen göra det. Annars blir det för tungt.

är väldigt tungt, det kan vara ren ondska eller svår sjukdom. Så hemsk är verkligheten, men riktigt så hemsk behöver inte litteratur för barn vara. Man kan skriva om det för vuxna, men jag skulle inte mäkta med att göra det där heller.

I Kort kjol är det några sidor som handlar om övergreppet i boken på knappt 150 sidor. Det mesta i boken handlar inte om våldtäkten utan hur man kan få hjälp och hur en rättegång går till.

Skriver man för barn och unga tycker jag att man ska skriva så lite våld och kränkning som det är möjligt, men man måste ändå visa vad saken handlar om. Det betyder inte att man ska frossa eller att hela boken handlar om det.

Gör man bilderböcker kan man ju också använda bilder för att säga det man inte säger i text.

Jag tänker t ex på Historien om Bodri av Hédi Fried illustrerad av Stina Wirsén, som handlar om Förintelsen på ett väldigt poetiskt sätt.

Samma sak med serieromanen Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab med illustrationer av Peter Bergting, för lite äldre läsare, också om Förintelsen.

Det finns förstås inga generella regler för var gränserna går, de är individuella för varje författare. Men för mig går gränsen vid grovt våld mot barn.

Behöver det finnas böcker som behandlar svåra ämnen? Om de behövs, varför behövs de?

Självklart behövs de. Inte för alla och inte alltid.

Som författare får man inte alltid veta vad ens böcker leder till för läsarna, men jag vet åtminstone ett barn som har polisanmält och fått en vuxen förövare dömd efter att ha läst en av mina böcker. Jag vet också en pojke i ett mycket frireligiöst hem som efter ett författarbesök av mig fick hjälp av skolbiblioteket att hitta och kunna läsa Kort kjol.

Där blir litteraturen ett fönster, som du talade om ovan. Man kan titta in i andra världar. Men man kan också titta ut genom ett fönster, se var man kan få hjälp, hur saker kan vara.

Jag skrev en bok om ett cancersjukt barn. Den lästes av både sjuka barn som av deras syskon och gav stöd. Det är lättare att prata om det som kan upplevas som svårt utifrån en bok än utifrån det man själv har varit med om.

Är det viktigt med representation i barn- och ungdomslitteraturen?

Det är självklart mycket viktigt. Förlagen söker efter författare med annan bakgrund än svensk sedan generationer, men det går ganska trögt.

Tittar man på vilka som arbetar på bokförlag är det inte heller så representativt.

Jag ser inte ut som Hawa från Somalia i Falafelflickorna, inte heller som Ombeni från östra Kongo i I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig. Som författare, med en bakgrund under många år som journalist, är det viktigt för mig att försöka skildra de berättelser jag ser omkring mig. Det är inte detsamma som att skriva självbiografiskt. Jag har i mina böcker ibland försökt att ge röst åt de som inte har någon offentlig röst, men det är bara i väntan på deras egna berättelser. När Hawa drömmer om att bli polis tänker jag att något annat barn som läser boken kan drömma om att bli, och sedan faktiskt också bli, författare.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker?

Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas?

Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Det jag känner som min egen gräns för vad jag inte vill skildra skönlitterärt är vuxna, ofta föräldrars, dödliga våld eller grova misshandel, av barn. Vid några tillfällen har jag varit tvungen att skriva om det som kriminalreporter och det 34

Bazar Masarin 2022:1 Mina böcker är bara i väntan på något annat.

Men som författare är det min skyldighet att försöka skriva så bra jag kan. Att berättelserna ska vara sannolika och trovärdiga, oavsett om jag skriver om andra världskriget, 1500-talet eller nutid. Om jag enbart skulle skriva om mina egna erfarenheter skulle det bli mycket tråkiga berättelser.

När vi gjorde omslagen till böckerna om Hawa (Falafelflickorna, Tack för allt och I god tro) visste vi att vi ville ha en glad tjej i sjal från Somalia på omslaget. Det var svårt att hitta någon sådan bild hos svenska bildbyråer då de flesta flickor i sjal såg ledsna ut eller tittade bort. Jag kände en fotograf som varit i ett flyktingläger i Uganda bland somalier och som hade bilder på det.

Vi fick mejla en tjej där och fråga om hon ville vara på omslaget till en svensk barnbok, vilket hon ville. Men det säger också något sorgligt om bristande representation i det bildurval som fanns.

När jag besökte en skola i ett s.k. utsatt område i Göteborg och höll upp Falafelflickorna för en klass där i princip alla flickor hade sjal skrek de rakt ut av förtjusning för att de kände igen sig själva i flickan på omslaget.

Det betyder något för ens vilja att läsa och att gå till biblioteket, att man känner igen sig.

Sedan är det förstås ännu bättre och starkare om författaren ser ut som flickan i boken. Och det är bara en tidsfråga.

Men jag hoppas förstås på att allt fler med alla möjliga erfarenheter och bakgrunder också vill bli författare.

I min nya barnbok som kommer ut hos Natur och Kultur i höst, Nytt liv, för barn 9–12 år handlar det om en pojke som heter Nadir som lever i en familj där två äldre bröder är kriminella och vill tvinga honom att göra ”tjänster”.

I arbetet med den boken har jag haft stor hjälp av mellanstadieelever på Rosengårdsskolan i Malmö, för att hitta rätt ton och en skildring av verkligheten som de kan tro på. Deras feedback var avgörande för hur boken slutligen blev.

Det är ett sätt som jag kan arbeta på för att öka representativiteten i svenska barnböcker.

35

Du har ju skrivit många böcker som handlar om barn och ungdomar som far illa eller är utsatta på något sätt. Vad är det som gör att du återkommer till detta tema?

Vad är det som driver dig?

Vad får du för gensvar från läsarna?

Ibland är jag arg när jag skriver, jag skildrar ofta saker som jag upplever fungerar dåligt i samhället.

De som läser mina barn- och ungdomsböcker har ju ofta blivit tvingade att göra det i skolan, men gensvaret genom åren har ofta varit väldigt starkt. Jag får brev och mejl och samtal från barn och unga som har blivit berörda, eller lärare och bibliotekarier som hör av sig.

Särskilt Kort kjol och de tre böckerna om Hawa verkar ha träffat en ton hos läsarna som de känner igen sig i. Trilogin om andra världskriget (Tulpanpojken, Spionen i äppelträdet och Mitt käraste gyllene barn) för 9–12 år berör också barn som har upplevt senare krig, som kriget i Syrien. De känner igen känslan av utsatthet och osäkerhet, skräcken men också lättnaden efteråt och sorgen över det som har gått förlorat för alltid.

Uppriktigt sagt så vet jag inte riktigt helt varför det har blivit ett återkommande tema för mig.

Dels beror det nog på att jag under tolv års tid var kriminalreporter på Svenska Dagbladet och då skrev mycket om våld mot barn och unga, dels beror det nog på min mormor och kanske också på min mamma.

Mormor var starkt engagerad i barns rättigheter och helt emot barnaga långt innan det var förbjudet. Hon var med i både Rädda barnen och Röda korset.

Min mormor som hette Eva i verkligheten finns skildrad i min bok Tulpanpojken, där hon kallas för sitt andranamn Margareta.

Hon och min morfar tog emot den holländske pojken Willem under nio månader efter andra världskriget och höll sedan kontakten med honom i resten av sina liv. Det var något som präglade min uppväxt.

Min mamma Ulla var sjuksköterska.

Hon engagerade sig på sin fritid bland annat i Noaks Ark som volontär på 80-talet, där hon ofta bakade tillsammans med de HIV-sjuka som fanns där då. Hon älskade att baka på sin fritid och många på Noaks Ark hade svårt för att äta, så det var en bra kombination.

Min mamma pratade inte så mycket om det med mig, mer än att hon blev illa berörd av att så många av dem som vårdades där var så unga men att en del av dem aldrig fick några besök då familjerna endera inte visste eller skämdes och hade tagit avstånd. Så det sociala engagemanget har jag nog med mig undermedvetet hemifrån.

Jag blir arg över orättvisor och när barn inte får lika villkor för sin uppväxt, oavsett vilken familj de är födda i eller i vilket område de lever i.

Det är en förlust för hela samhället.

/.../ men alla berättelser som berör handlar ofta om konflikter. En berättelse där alla är glada och nöjda blir snabbt tråkig. Barn och unga är också intresserade av de här stora livsfrågorna ur ett vidare perspektiv.

Hur skulle jag ha gjort, tänk om jag drabbats, tänk om det hade varit min kompis osv.

36

Bazar Masarin 2022:1

Foto © Caroline Andersson Renaud

37

Elin Persson

Carola Forslund

Vuxenvärlden vill skapa trygga bardomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt.

En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

En sådan diskussion fördes ju exempelvis kring Christina Wahldéns bok Kort kjol för några år sedan.

Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Jag landade i att jag skulle förlora syftet med berättelsen om jag skulle ta bort dessa scener, eller förenkla dem. Jag ville röra mig i just det här gränslandet som man ofta befinner sig i som ung, alla dessa motstridiga känslor som sker samtidigt; att vilja och att inte vilja, att avsky och att älska.

Jag tänker att problemet inte ligger i skildringen av ett tema, utan de sociala strukturer som möjliggör att till exempel sexuella övergrepp sker. Jag tror att skildringar av ”svåra teman” kan bidra till att unga försonas med de känslor som de har.

Ett barn eller en ungdom kommer att exponeras för dessa svåra teman oavsett, men i litteraturen finns det möjlighet att förstå de här mörka delarna av vårt samhälle på ett djupare plan.

När jag skrev min andra roman Det är någonting som drar i mig tänkte jag på detta under redigeringsfasen, om vissa scener skulle kunna upplevas som skadliga för unga att läsa.

Jag övervägde om jag skulle förtydliga eller förenkla de scener som gränsar till sexuella övergrepp.

38

Bazar Masarin 2022:1 Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp?

med om svåra saker. Att känna igen sig i andra är läkande. Det är min övertygelse.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas?

Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Jag har svårt att komma på något som inte skulle kunna skildras i en barn- och ungdomsbok. Vi exponeras ju för fruktansvärda saker hela tiden, vi söker på internet, vi får saker berättat för oss.

Jag tror inte att det går att skydda ett barn från verkligheten.

Jag har aldrig skrivit med baktanken av att den ska läsas av en viss målgrupp. För mig är det hämmande. Jag skriver för människor.

När romanen börjar bli klar skickar jag in den till förlag och det är förlagen som klassificerar romanen till en målgrupp.

I redigeringsprocessen har jag tillsammans med redaktör valt att stryka visa textstycken, men det har aldrig varit för att det är för grovt språk eller för otäcka scener, utan snarare språkmässiga delar för att göra texten tillgänglig för målgruppen. Det kan till exempel vara när språket blir för poetiskt eller symboliskt. Jag vill gärna att de som läser mina böcker ska förstå vad det är dom läser. Jag misstänker att det är liknande för de som skriver för barn. Så länge språket är anpassat efter målgruppen, tror jag att man kan skriva om vilka teman som helst.

Det behövs böcker som behandlar svåra ämnen eftersom vi är med om svåra saker när vi växer upp, och våra vänner och familjemedlemmar är med om svåra saker.

Att känna igen sig i andra är läkande.

Det är min övertygelse.

Behöver det finnas böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Jag tänker att läsandet liknar ett samtal. Att ta del av någon annans berättelse, gör att man som läsare samtidigt reflekterar över vem man är, hur man har det. På det sättet går det att lära sig mycket om sig själv. Jag tror att genom att ta del av andra människors berättelser, kan man känna sig mindre ensam. När man är ung är det så lätt att känna sig ensammast i världen, att ingen någonsin har varit med om det som man är med om, men i själva verket går tusentals igenom samma sak, och tusentals kommer att gå igenom samma sak.

Det behövs böcker som behandlar svåra ämnen eftersom vi är med om svåra saker när vi växer upp, och våra vänner och familjemedlemmar är

Jag och mina vänner tittade i porrtidningar när vi var åtta år. Det var ingen vuxen som introducerade det för oss, men man hittar sätt att exponeras för sådant som är farligt eller obehagligt.

När jag arbetade på HVB-hem satt unga och tittade på bilder på döda kroppar som de fick upp på sin Facebook. Däremot tror jag att man som författare behöver tänka på hur man berättar något, att det behöver vara tillgängligt och förståeligt. Sedan bör det ligga på barnets förälder om den anses vara mogen för att läsa en berättelse. Jag tror mycket på samtalen med vuxna, att få utrymme till att prata om sådant som man blir exponerad för.

39

Är det viktigt med representation i barn- och ungdomslitteraturen?

Det är självklart att det är viktigt. Dels tänker jag att det är ett viktigt led för till exempel människor som tillhör en minoritet att känna tillhörighet och se sig som en del av samhället.

Det är också viktigt för den stora massan att läsa berättelser som inte är stereotypiserade eftersom de formar våra åsikter och uppfattningar om människor.

Båda dina böcker handlar ju om ungdomar som på något sätt är utsatta, även om böckerna sinsemellan är rätt olika.

Vad är det som gör att du återkommer till detta tema?

Vad driver dig?

Jag försöker att inte överanalysera det jag skriver. Ofta upplever jag att jag ljuger när jag berättar om vad som driver mig i skrivandet. Sanningen är att jag själv inte vet.

Alla teorier om varför jag skriver om det jag skriver om är efterkonstruktioner. Det jag vet är att jag skriver om det som berör mig. Jag skriver om det som griper tag i mig. Det som jag behöver förstå.

Jag tycker om att röra mig i rum som är stängda i mig.

Jag tränger mig in där. Där finns ofta känslor som skam, sorg eller ilska.

Dessa känslor kanske grundar sig i att ha blivit utsatt på ett eller annat sätt?

Jag lär återkomma till denna fråga många gånger och på något sätt hoppas jag att det inte finns ett tydligt svar på den.

40

Bazar Masarin 2022:1

Kristina Hermansson

fil. doktor, forskare och universitetslektor i litteraturvetenskap med inriktning mot barn- och ungdomslitteratur.

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas från allt presumtivt farligt och skadligt.

En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring detta?

Ska barn skyddas från farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Detta är en gammal debatt, och den kan kopplas till barnpsykologens Bruno Bettelheims psykoanalytiska teorier från 1970-talet, om folksagors symboliska skildringar av motgångar som värdefulla för barns utveckling, men bara om sagorna har ett lyckligt slut.

Frågan om vad barn anses behöva skyddas ifrån är fortfarande högst aktuell, på olika sätt. För runt femton år sedan startade i Sverige ett antal uttalat normkritiska förlag för att ge ut barnlitteratur utan stereotyper och förlegade normer.

Denna utgivning kan ses som ett svar på en, troligen i högre grad då än nu, ensidig barnlitteraturutgivning vad gäller vilka kroppar och erfarenheter som skildrades.

Men tanken att litteraturen helt bör eller kan undvika att i någon mån återskapa normer och stereotyper, tror jag, leder fel.

Snarare behöver både litteraturen och läsaren förhålla sig till dem; ingen litteratur har så att säga ryggen fri.

Att det per automatik skulle vara farligt för barn att bli rädda, ledsna eller oroade av barnlitteratur tycker jag är en befängd idé. Flera receptionsstudier har visat att det som bekymrar vuxna har mycket lite att göra med det som eventuellt oroar yngre läsare.

Det gäller exempelvis Maurice Sendaks bilderboksklassiker Till vildingarnas land, som ansågs mycket skrämmande när den först gavs ut i början på 1960-talet.

41

42

Foto © privat

Bazar Masarin 2022:1

böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp/ålder?

Att tro det kan vara lika skadligt som att obetänksamt reproducera förhärskande mönster och maktrelationer. Samtidigt är jag glad att exempelvis n-ordet äntligen bytts ut i Pippi Långstrump (även om det kolonialistiska narrativet kvarstår) eller att Stina Wirséns Lilla hjärtat-karaktär kom att granskas kritiskt, även om fokus sorgligt nog snarare hamnade på Wirsén än på den visuella framställningen av karaktären. Jag är också glad över att fler hudfärger, socioekonomiska livsvillkor, familjekonstellationer, sexuella läggningar, kroppsformer och så vidare ryms i barnlitteraturen, på ett ofta icke-stereotypt sätt.

Det är viktigt att debatten hålls levande, och vi inte slår oss för bröstet och tycker att vi är färdiga med dessa frågor.

Suzanne Osten är sedan decennier en stark röst i denna debatt, där hon företräder hållningen att barn inte alls behöver skyddas från skrämmande upplevelser utan att de tvärtom behöver få ta del av en konst och en litteratur som tar dem på allvar genom att inte väja för det svåra i livet som de ändå kommer att möta.

Ja, kanske. Jag tror att det kan vara viktigt att förmedla någon form av hopp eller utväg, åtminstone för de yngsta. Men frågan är om eller när detta slutar att vara viktigt och vad som menas med Hopp behöver hopp? Själv läste jag mycket vändigtvis inn skräck avsedd för vuxna som ung, och där fanns sällan något (vad det nu är hoppingivande. Hopp behöver liga lösningar, dock inte nödvändigtvis innebära lyckliga slut (vad det nu Hopp kan förm är) eller uppbyggliga lösningar, olika sätt, och inte alls. Hopp kan förmedlas på många olika sätt, och det skapas en strä kan också skapas en strävan att göra motst hos läsaren att göra motstånd mot missförhållanden om de hållanden om skildras oförminskade och minskade och utan att alla frågetecken rätas ut. frågetecken rä Till exempel går det ju att finna öppningar även i ett olyckligt slut eller exempelvis i dystopiska ungdomsböcker, som Sofia Nordins trilogi.

Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – tex död, missbruk/misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa

Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Det vore väl fullständigt förödande med litteratur som till varje pris undvek varje ämne som 43

skulle kunna uppfattas som svårt? Vad skulle sådan litteratur handla om och varför skulle vi läsa den? Sedan kan förstås ordet ”svårt” definieras på väldigt många olika sätt. Varför de behövs?

För att livet ofta är väldigt svårt.

r dock inte nödnebära lyckliga slut r) eller uppbyggr, inte alls. medlas på många h det kan också ävan hos läsaren tånd mot missförm de skildras oförh utan att alla ätas ut.

Däremot kan jag inte se att hennes försök att gestalta barns möte med pornografi i bilderboken Sesam Sesam (2017) fungerade.

Den legitimerar snarare pornografi i sin strävan att inte döma barnet som ramlar in på en porrsida på nätet. Och jag delar inte utgångspunkten att även riktigt unga barn redan är bekanta med porr.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker?

Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Hur går dina tankar i stort kring barn i utsatthet och gestaltning i barn- och ungdomslitteratur?

Solidaritet med de utsatta. Uppriktighet kan låta klyschigt, men det tror jag också är centralt.

I kombination med hög litterär kvalitet, i den mening att det finns en omsorg om uttrycket som går längre än att det på ett enkelt sätt ska förmedla upphovspersonens idé.

Sedan noterar jag att strävan att inkludera fler läsare och fler erfarenheter än de som representerar dominerande normer ibland går bet därför att författaren och/eller bildskaparen försöker skildra en utsatthet de inte alls erfarit och därmed återskapar stereotypa antaganden.

Men gränsen mellan en socialrealistisk skildring och en stereotyp skildring är inte alltid helt enkel att dra, och böcker landar förstås olika hos olika läsare. Sedan finns å ena sidan risken att det blir för entydigt och därmed sentimentalt, att bilden av barnet som offer återskapas och å den andra risken att det utsatta barnet framställs individualistiskt, som en superhjälte som helt av egen kraft reser sig ur dyngan.

Jag ser inte realism som en gradfråga, utan som en framställningsform. Återigen är det fråga om hur det görs. Men det finns heller ingen poäng att skildra allt som barn kan uppleva i fråga om övergrepp och våld, till exempel. Syftet bör förstås aldrig vara att återupprepa eller förvärra skador och förtryck. Gro Dahle är en författare som närmar sig riktigt obehagliga ämnen i sina bilderböcker, ofta på ett varsamt men ändå uttrycksfullt och drabbande sätt.

44

Bazar Masarin 2022:1

Johan Rundberg Jenny Edvardsson

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. En del menar att barn ska skyddas från allt presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

En sådan diskussion fördes exempelvis kring Christina Wahldéns bok Kort kjol för några år sedan. Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Ukraina och kärnvapensimuleringar.

Med tanke på hur mycket av den kultur som barn konsumerar ser ut så behövs böckernas fördjupande funktion mer än någonsin.

Böcker för barn och ungdomar som behandlar innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel (igenkänning) eller ett fönster (öppna upp för nya perspektiv). Vad ska man tänka på när man skriver böcker som behandlar svåra ämnen?

Behöver man tänka olika beroende på målgrupp ?

Det finns absolut böcker som är olämpliga för barn. Humorfattiga böcker som utger sig för att vara roliga, till exempel. Böcker som tar upp svåra ämnen men som är tondöva eller innehåller moraliska pekpinnar är en annan variant.

Men Kort kjol är väl snarast ett bra exempel på motsatsen, den är knivskarp och kompromisslös och öppnar för diskussion kring ett problem som få andra böcker tar upp.

Och visst finns det delar av vuxenvärlden som tycker att diskussionen i sig kan vara olämplig för barn, men allt som vi inte pratar om blir antingen skamfyllt eller mystiskt lockande, den strategin har provats för länge.

Sedan kan jag förstås förstå känslan av att vilja skydda sina barn. Mina barn använder TikTok, där de varvar valpvideos med snuttar om kriget i

En riktigt bra berättelse kan ju vara både en spegel och ett fönster, men jag tänker inte riktigt så när jag skriver. När jag kommer på en berättelse så är nästa steg hur den ska gestaltas utan att använda dramaturgiska mallar och klichéer.

Om jag kände att jag skulle behöva begränsa berättelsen på något sätt med tanke på målgruppen så skulle jag inte skriva den.

Och vad gäller målgruppen så måste man förstås anpassa sig efter den språkliga nivån, men oavsett ålder så är det viktigt att vara trogen läsaren 45

och perspektivet, barn märker direkt om man avviker från barnperspektivet. För övrigt så är ju ett ”svårt ämne” inte någon handling i sig, i första hand gäller det att ha en stark berättelse. Jag har ingen agenda som författare, och jag har inget område som jag vill utbilda läsaren i. Mitt enda mål att ge läsaren en berättelse som stannar kvar i kroppen efter att boken är färdigläst. Hur många gånger det lyckas vet jag inte, haha!

Behöver det finnas barn- och ungdomsböcker som behandlar svåra ämnen? Om de behövs, varför behövs de?

Oj, de enklaste frågorna är de svåraste!

Men jag tycker att det behövs böcker som behandlar alla delar av barns liv och vardag. Av samma anledning som jag var inne på förut, att det inte går att gömma eller undvika de delar av livet som är svåra.

Och det finns ju ingen regel som säger att ett tungt ämne måste resultera i en tung bok. Jag uppskattar ofta böcker som behandlar svåra Foto © Ylva Sundgren

46

Bazar Masarin 2022:1

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra/gestalta?

nedre skikt och många ser ner på henne och de andra som bor i barnhuset. En del barn far också riktigt illa i det samhälle som du målar upp.

Hur var det att skriva om den utsatthet som Mika och andra barn fick känna på och uppleva i 1800-talets Stockholm?

Upplevde du att det var svårt att skriva bok-serien?

Vad har du fått för återkoppling från läsarna?

Och varifrån fick du inspiration till bok-serien?

Om det är verkligheten som beskrivs så tycker jag inte att det finns någon gräns som kan klivas över.

Det måste dock gestaltas av någon som bottnar i ämnet. Och ha ett visst mått av allmängiltighet, kanske. Jag tycker att det är svårt att generalisera här. Men magkänsla är nog ledordet, det är ibland en hårfin gräns mellan realism och spekulativ ”misery lit”.

Och nu ska jag genast säga emot mig själv lite grann.

Det enda jag skulle undvika, eller åtminstone tveka inför att skilda, är hopplöshet.

Om jag skulle skriva om exempelvis klimatkrisen, som ger många unga ångest, så skulle det vara den största utmaningen. Jag tycker att det går att teoretisera och ”leka” med hopplöshet i dystopier, men inte när det gäller nuet, verkligheten. En bok för vuxna kan vara nattsvart, men jag skulle inte välja det perspektivet om jag skriver om eller till en 11-åring. Inte för att skydda 11-åringen, utan för att det inte skulle vara trovärdigt.

Min uppfattning är att barn söker sig mot ljuset, eller hoppet, oavsett hur avlägset det är.

I din serie som inleds med boken Nattkorpen låter du läsaren möta Mika, som bor på ett barnhem/barnhus. Hon tillhör samhällets

Böckerna om Mika blev en oväntad utmaning för mig. Jag hade inte skrivit historiskt förut och var väl lite glatt ovetande om vad det innebar när jag började. Researchdelen blev mycket mer omfattande än jag hade föreställt mig. Dessutom är det ju svårare att skriva en sammanhållen trilogi än en enskild bok. Men när Nattkorpen väl var klar så gick det lite lättare, för då hade jag ju fonden, alltså staden. Inspirationen kom från en lös idé om en polis som tar hjälp av ett barn för att lösa ett mordfall. Historien var från början tänkt att vara samtida, men efter ett besök på

ämnen med humor, särskilt inom barnboksvärlden. Inte för att det skapar distans, utan för att det blir trovärdigt, om det görs på rätt sätt.

Dessutom så är ju en bok en svårslagen ingång till diskussion, om hela klassen läser samma eller läraren läser högt.

47

Långholmens fängelse fick jag en ingivelse att flytta den till 1800-talet. Det var då jag kom på huvudpersonen, Mika. Eftersom jag aldrig hade skrivit historiskt så var jag lite rädd att det skulle bli en ”fullkornsbok” som jag brukar säga, alltså en duktig bok ungefär som en förklädd historielektion. Därför var jag noga med att den skulle vara spännande på riktigt.

Jag velade också lite över vilken nivå jag skulle lägga mörkret på, men jag valde att vara helt kompromisslös och tänkte att jag fick ta diskussionen med förlaget i efterhand. Vi ändrade dock ingenting, vilket i efterhand visade sig vara rätt

Barnen är också väldigt fokuserade på Nora, bebisen som lämnas till barnhuset i början av Nattkorpen. Historien om Nora är en tråd som löper genom de tre första böckerna och således inte får sin upplösning förrän i Dödsängeln.

När jag är på författarbesök på skolor så ställer eleverna mig till svars om Nora. Får hon någon familj? Kommer hon att klara sig?

HUR kan jag avsluta Nattkorpen utan att tala om vad som händer med Nora!?

Barnen är lojala med henne på ett sätt jag inte hade kunnat förutse.

Fem snabba med Johan Rundberg 1. Senast lästa bok Verkligheten av John Ajvide Lindqvist, och Mutanterna: Experimentet av Ingela Korsell och Daniel Thollin, kan rekommendera båda.

2. Favoritförfattare/ illustratör Sue Townsend och Lina Blixt.

3. Detta inspirerar mig till mitt skrivande Observationer i vardagen, mina barn, min egen barndom, sådant jag är rädd för och sådant jag blir glad av.

4. Bästa med att vara författare Att jag får skarva och fabulera hur mycket som helst utan att någon säger: ”skärp dig!”

beslut.

Jag blev dock lite överraskad över vad läsarna kommenterar. Barnen är inte överdrivet bekymrade över det som jag trodde skulle kunna bli ett problem, som förekomsten av våld, alkohol – och inte minst en seriemördare. De sakerna nämns oftast bara av vuxna läsare. Det barnen tänker på är frånvaron av föräldrar, alltså att barnhemsbarnen är föräldralösa, vilket verkar vara en större skräck än den för en härjande seriemördare.

5. Om jag inte var författare skulle jag vara Olycklig. Haha, nej men kanske lärare? Jag har inga föreställningar om att läraryrket är som när jag ute i skolorna och träffar läsare, då blir jag behandlad med silkesvantar, typ. Men det är roligt att arbeta med barn, så det hade jag nog gjort ändå.

48

Bazar Masarin 2022:1

Ylva Odenbring är profe Hon forskar om våld och

Foto © Peter Nilsson

Ylva Odenbring

49

essor i pedagogik vid Göteborgs universitet. h utsatthet i skolan, elevhälsa samt barns och ungas uppväxtvillkor.

Susanne Sandström

Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Litteratur kan också vara ett redskap i en pedagogisk verksamhet, till exempel förskolan eller skolan, där svåra ämnen diskuteras med barnen eller eleverna. Det kan vara ett sätt att prata om svåra saker, diskutera barns olika uppväxtvillkor, diskutera barns utsatthet samt lyfta barns rättigheter.

Ja, det är väldigt viktigt. Det är ju inget nytt att barn- och ungdomslitteraturen tar upp svåra ämnen som till exempel död och sorg, fattigdom, våld eller krig. Det har existerat i decennier.

Flera av våra namnkunniga barn- och ungdomsförfattare har på olika sätt skrivit om olika svåra frågor. Astrid Lindgren är en av de författare som belyst olika svåra frågor i sina barnböcker.

I hennes böcker finns exempel på teman som rör såväl barns död och sorg som barns olika sociala uppväxtvillkor. Även i senare litteratur behandlas dessa frågor.

Litteratur som tar upp så kallat svåra ämnen är inte bara viktig för de barn och unga som är direkt drabbade utan även för olika personer i barnens omgivning. En familj kan till exempel samlas kring ett svårt trauma. Litteraturen kan vara ett sätt att gemensamt bearbeta och prata om det svåra.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Jag kan inte se att det finns några begränsningar, faktiskt. Det hjälper ju inte att undvika att ta upp svåra saker, tvärt om. Undviks svåra frågor är risken att normer kring svåra frågor istället blir befästa. Att bemöta svåra frågor med tystnad är aldrig en bra lösning, varken i litteraturen, i samtalet kring litteraturen eller i samhället i stort. Det svåra försvinner ju inte för att vi håller tyst om det.

50

Bazar Masarin 2022:1

Stina Wirséns Liten Var är Sigges hemma Carola Forslund

S

tina Wirsén är en av våra mest kända, populära och älskade illustratörer och författare. Hon har ett unikt sätt att gestalta tunga ämnen på ett lätt och inkännande sätt som går rakt in i hjärtat.

Hon är känd bland annat för böckerna om Rut & Knut, och för Vem-böckerna. Men hon gör också illustratörsuppdrag för dagstidningar, Ikea och Posten Frimärken.

En liten ”nisch” som Stina har är att skildra utsatta barn och att jobba tillsammans med olika barnrättsorganisationer för att skapa böcker som skapar förändring för barn.

I samarbete med Brottsoffermyndigheten skapade Stina Wirsén bilderboken Liten (2014).

Boken handlar om ett barn som heter Liten.

Liten tycker om när alla är glada, dagar utan bråk. Men det är ofta bråk hemma hos Liten, bråken blir så stora, för stora. Då blir Liten rädd.

Då är det skönt att fröken och förskolan finns.

Tanken är att små och stora ska kunna läsa boken tillsammans.

Berättelsen är tänkt att uppmuntra barn att berätta för en vuxen när det inte känns bra hemma.

Förhoppningen är att barn som är rädda hemma ska få hjälp och stöd och en känsla av att de inte är ensamma om att må dåligt.

De vuxna ska samtidigt förhoppningsvis bli påminda om att alla som är stora har ett ansvar för de som är små. Genom att läsa boken tillsammans och samtala med barn om hur det är hemma och hur det kan kännas när vuxna bråkar får barnen möjlighet att dela med sig av sina upplevelser.

- Vi som är vuxna har ett ansvar – för egna och andras barn. Om vi orkar se, har mod att ta vårt uppdrag på allvar, kan vi finnas till för barn i vår närhet oavsett om vi är grannar, personal, vänner eller släkt, berättade Stina Wirsén i ett pressmeddelande från Brottsoffermyndigheten när boken gavs ut.

51

52

Foto © Maria Annas

Bazar Masarin 2022:1

Enligt Brottsoffermyndigheten är det uppskattningsvis 210 000 barn som lever i hem där det förekommer olika former av våld. Barn som bevittnar våld ses som brottsoffer.

Myndigheten har därför tagit fram ett material som de kallar för Liten och trygg, som ger vuxna som möter barn kunskap om barns rättigheter och vuxnas ansvar. Bilderboken Liten av Stina Wirsén är en del av allt detta material.

Den finns att ladda ner gratis på webbplatsen Jagvillveta.se. Boken har delats ut till alla förskolor i Sverige. Den sprids även utomlands och är översatt till en rad olika språk.

Det finns dessutom en läsguide och känslokort man kan använda när man jobbar med boken.

Stina Wirsén poängterar att boken inte bara vänder sig till de som själva upplevt våld i hemmet: – Liten är en saga, och jag tror att även barn som inte upplevt våld kan ha glädje av boken. Den kan vara en öppning till samtal mellan vuxna och barn.

Sista uppslaget är särskilt hjärteknipande: ”Det finns fler små som har det som Liten. Det finns fler som är rädda hemma. Om man berättar så finns det stora som hjälper till. För dom som är stora ska ta hand om dom som är små. Så är det.”.

Ur: Liten, Stina Wirsén. Bonnier Carlsen 2015

När en bok är ett beställningsuppdrag snarare än sprunget ur lusten att berätta kan resultatet lätt bli moraliserande eller överdrivet pedagogiskt, men så är inte fallet med Liten.

Kanske beror det på att Stina Wirsén medvetet valt att hålla boken väldigt öppen. Det går att tolka många av skeendena i boken utifrån barnets erfarenheter och upplevelser och allra bäst blir det när man läser tillsammans och pratar om de frågor och funderingar som väcks under läsningen.

Stina Wirsén är känd för att ständigt ha ett barnperspektiv närvarande i sina illustrationer och böcker. Det är rakt, enkelt, avskalat och på något sätt väldigt självklart. Tilltalet är direkt riktat mot barnen och barnets känslor tas hela tiden på största allvar.

54

Ur: Liten, Stina Wirsén. Bonnier Carlsen 2015

Bazar Masarin 2022:1 Om barn som far illa handlar också Var är Sigges hemma? (2021). Den skrev Stina i samarbete med barnpsykologer på Rädda barnen. I sitt arbete träffar de många barn som har det som huvudkaraktären Sigge. De har anonymiserat berättelser som de fått till sig i sina möten med barn och dessa berättelser har Stina använt som utgångspunkt och vilat i när hon skrivit boken om Sigge.

Sigge är en liten, hungrig och rädd pojke. Han har ingen som säger till honom när det är dags att sova, eller fixar mat åt honom. Hans mamma är trött, hon bara sover och sover. Men en dag kommer det hem en vuxen till Sigge. En vuxen som hjälper Sigge och hans mamma. Sigge får flytta till ett annat hem där det finns vuxna som orkar vara vuxna och som orkar ta hand om Sigge.

Boken handlar om det som kallas för försummelse eller omsorgssvikt, två begrepp som omfattar allt från att sakna rätt kläder för årstiden till att bli tröstad när man känner sig ledsen. Man kan säga att det handlar om att få sina grundläggande behov tillgodosedda av sin förälder eller av andra omsorgspersoner.

Barn har rätt till en uppväxtmiljö med vuxna som förstår och tillgodoser deras behov, skapar struktur i vardagen och ger barnen positiv uppmärksamhet. Även i denna bok är det igenkänning som är det centrala, att barn som far illa hemma och barn som hamnar i jourhem eller familjehem också ska få en berättelse att spegla sig i.

Genom att göra svåra ämnen pratbara skapas förutsättningar för barn att våga berätta om hur de har det hemma. Dessutom kan berättelser ge drabbade en känsla av att inte vara ensamma om sin situation. Berättelser som denna bilderbok om Sigge vänder sig också till de barn som lever under trygga familjeförhållanden, för att de ska få förståelse för att det finns barn som har det annorlunda. Det kan i sin tur också öppna för att barn vågar prata med varandra om hur det egentligen står till därhemma.

Precis som Liten, så är även Var är Sigges hemma en väldigt öppen bok, det benämns inte vilka vuxna det är som kommer hem till Sigge eller varför mamman inte kan ta hand om honom, så de som läser boken tillsammans kan skapa sin egen tolkning utifrån barnets upplevelser och hur barnet tolkar Sigges situation.

Berättelsen avslutas med förslag på frågor som barn och vuxna kan fundera på tillsammans. Det finns också hänvisning till mer information och arbetsmaterial på Rädda barnens hemsida.

Intervju med Stina Wirsén: Vuxenvärlden vill gärna skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring det? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Min hållning är att det är världen som kan vara farlig och hotfull, inte litteraturen.

Behöver det finnas böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Barn har rätt till litteratur och kultur – precis som vuxna. De behöver lättsam, humoristisk litteratur, faktaböcker om dinosaurier likväl som böcker med blytunga ämnen. Böcker behövs för att få hjälp att förstå världen, för att få bearbeta upplevelser, för att barnen ska känna sig mindre ensamma. Precis som för oss vuxna.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Barn väljer bort det de inte vill se eller läsa om.

Det är den vuxnes ansvar att känna in om en bok är rätt eller inte rätt för ett barn eller för en barngrupp. Barn ska aldrig tvingas ta in en bok de upplever för skrämmande eller otäck.

Det är det fina med bilderböcker och högläsningslitteratur – det finns alltid en vuxen med. Boken blir en ingång till samtal.

Till skillnad från andra medier, där barn lämnas ensamma med sina upplevelser, är boken ett redskap och en öppning för dialog.

57

Ur: Var är Sigges hemma?, Stina Wirsén. Bonnier Carlsen 2021

Är det viktigt med representation i barn- och ungdomslitteraturen?

Det viktiga är att ett brett urval av böcker finns, på förskolor och skolor, på bibliotek och i hemmen.

58

Bazar Masarin 2022:1

Foto © Line Fresti

59

Gro Dahle Susanne Sandström

Og hvor en ansvarlig forfatter og et ansvarlig forlag står bak.

Noen kritikere og litteraturvitere mener at barn ikke bør utsettes for vanskelige emner, vonde temaer, smertefulle historier, men det er jeg uenig i.

Jeg tenker at i samfunnet vårt er det barn som lever under dårlige forhold i triste og vonde barndommer og med mørke og smertefulle hemmeligheter de ikke kan fortelle til noe, Også disse barndommene og oppvekstene er viktige å se, å ta del i.

Situasjoner hvor barn fins og lever syns jeg det skal finnes bøker om, Uansett om det er vonde erfaringer og oppvekstvilkår eller gode, harmoniske hjem.

Jeg syns ikke barn skal skjermes/skyddes i forhold til kvalitetslitteratur og kunstneriske bildebøker om tabuemner eller vonde temaer.

Barn møter dem med sin forståelse og tar det inn på sitt nivå.

Mange som ikke har lignende erfaring forstår Kanskje heller ikke situasjonen som farlig, men mottar fortellingen med sin bakgrunn og forståelse, på sin måte.

Vuxenvärlden vill gärna skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas från presumtivt farligt och skadligt.

En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Jeg vet ikke om noen bøker som jeg tenker er uheldige for barn.

Barn møter bøker på sitt nivå og forstår dem etter sin erfaringsbakgrunn.

Men det fins selvfølgelig materiale jeg mener barn ikke skal se, F eks aviser pøh nyhetssendinger med bilder av krigen og døde under blodige laken, porno og stoff om offentlige henrettelser, mishandling, tortur.

Bilder av ulykker og sykdom og skader tror jeg også kan være usunt å se.

Det tror jeg kan være skadelig for barn.

Men ikke skjønnlitteratur og bildebøker hvor barn er i målgruppa 60

Bazar Masarin 2022:1 Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp. VAD tänker man på om man på något sätt närmar sig dylika teman i sina verk (text och bild)?

blir tatt til fange av veggen, en jente som har en fisk som mor. Barna leser og forstår og forholder seg til overflaten/ytan hvor fabelen/eventyret/ allegorien forteller fortellingen som er enkel og konkret.

Under overflaten av allegorien fins underteksten Og i underteksten fins dimensjonene. Den psykologiske dimensjonen som handler om atferd, om familien, omhandlinger, tanker, følelser og relasjoner.

Der ligger fortellingen for de større barna, for ungdommene, for de voksne.

Om omsorgssvikt, om vold i hjemmet eller incest eller psykisk syke foreldre.

Barn som selv ikke har opplevd dette, ser ikke dette og forholder seg ikke til underteksten, Bare til overflaten/ytan og eventyret.

Men barna som selv har opplevd dette, kjenner igjen snakkemåter, ord, uttrykk, fortelling som gjør at dette kan oppleves som om det handler om dem og deres situasjon.

Jeg får nettopp ofte henvendelser om dette etterpå når jeg har lest for barn: Hvordan/hur visste du om meg.

Jeg trodde ingen visste det.

Har du snakket med Mamma?

Er det lov til å snakke om det nå?

Jeg er veldig frustrert med disse snevre alders-anbefalingene!!!

Våre bildebøker er allalder, altså historiene, språket og bildene er for alle aldre.

Dessverre havner ofte bildebøker under markeds-betegnelsen 3 - 6 år. Noe som blir feil f eks i forhold til Sesam Sesam [med Kaia Dahle Nyhus]som handler om den vanskelige pornosamtalen.

Jeg hadde tenkt 3. - 6. klasse som kjerne-område der. Og da blir 3 - 6 år litt feil.

Bildebøkene våre brukes ofte i ungdomsskolen og på videregående.

Et utdrag fra bildeboka Snill/Snäll [med Svein Nyhus] ble gitt til eksamen for 10. klasse for et par år siden. Og et utdrag av Sinna Mann/den Arge [med Svein Nyhus] var pensum på videregående.

Denne bildeboka om vold i hjemmet leser jeg opp fra barnehagen, barneskole, ungdomsskolen, videregående/gymnasiet og til voksne.

jeg vil nå fram til disse barna, strekke meg ut og si: du er ikke alene, vi ser deg, samfunnet ser deg, vet om deg.

Da kan boka bli en venn, et sted å søke forståelse og trøst og støtte, kanskje også en måte å jobbe seg ut av dette på, si i fra til noen, ta kontakt med andre voksne.

Hvordan/hur jeg nærmer meg vanskelige emner for små barn?

Jeg gjør veldig mye research, jeg får terapeuter til å samle sitater fra barn selv om emnet, slik at barnas egne ord, barns eget språk blir grunnlaget. Så bruker jeg Piagets 16 trekk for den preoperasjonelle fasen (3 - 7 år) for å skape en barnestemme, et barnespråk for barnekarakteren.

Og så lager jeg en allegori/en fabel/et eventyr som har et ytre handlingsplan. Som ikke handler om det vanskelige temaet, men f eks om en gutt som kan trylle seg om eller en far som har et troll som bor inne i seg eller om en jente som 61

Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Jeg tenker at et hvilket som helst emne kan tilnærmes på denne måten, Med allegori/fabel/eventyr som forteller en berettelse på overflaten og som mellom linjene handler om så mye mye mer.

I allalderbøkene våre har vi alltid et psykologisk nivå om følelser og relasjoner, Alltid et sosiologisk nivå og roller og grupper og tilhørighet og motsetninger i en familie. Alltid et eksistensielt nivå om identitet, om eget stå sted, barnet som sitt eget menneske, det å være i verden, det å være et jeg – og i visse situasjoner blir visket ut Etisk nivå, pedagogisk nivå, et metanivå, av og til et samfunnskritisk nivå og et politisk nivå – men dett er utelukkende for den voksne leseren og ligger i Baklandet, mellom raderna.

Ja, viktig, tenker jeg.

Jeg opplever at jeg tar et ansvar, har et samfunnsengasjert ståsted, At jeg vil nå fram til disse barna, strekke meg ut og si: du er ikke alene, vi ser deg, samfunnet ser deg, vet om deg.

Da kan boka bli en venn, et sted å søke forståelse og trøst og støtte, kanskje også en måte å jobbe seg ut av dette på, si i fra til noen, ta kontakt med andre voksne.

Jeg tenker på slike bøker om vonde og vanskelige emner som et frigjøringsprosjekt, Å sette lukkede dører på gløtt, åpne opp kjellerdører, dører inn til kott og boder, åpne opp og slippe

Ur: Den arge, G. Dahle & S. Nyhus. Daidalos 2009

Den lille bildeboka har i seg en mange etasjer og snakker da til ulike aldre og grupper.

lyset til, gi en mulighet til å selv komme seg ut av situasjonen der inne i mørket, redde seg selv.

62

Ur: En dag drar mamma, Kaia Dahle Nyhus. Cappelen Damm 2017

Bazar Masarin 2022:1

63

Denne type bøker kan ja sees på som en dør eller et vindu.

Men også som et tredjepunkt – altså at barnet kan snakke om karakteren i boka, Ikke tenger å snakke om seg selv, men kan beskrive hovedpersonens situasjon og dermed ofte legger inn seg selv, Noe som gjør bildebøker av denne typen svært velegna til samtale om vanskelige emner og vonde hemmeligheter.

Jeg tenker at denne type bøker trenges, behøves for å vise at alle barndommer og oppvekster er verdt å skrive om, At det ikke bare er de glade barndommene som fins.

Barn som vokser opp i hjem med vold, seksuelt misbruk og incest, psykisk syke foreldre, rus og omsorgssvikt, tror ofte de er de eneste som har det slik, at ingen andre lever i slike situasjoner, men bøker om vonde erfaringer viser at disse barna ikke er alene, de er parallelle fortellinger som kan speile deres hverdag.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker?

Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Realisme?

Jeg tenker at disse bildebøkene sjelden er realistiske, at stilen sjelden er realisme, men oftere språklige bilder, eventyr, metaforer, allegorier, fabler og poetiske berettelser.

Men på denne måten, via allegorien, poesien, eventyret tror jeg alle emner og områder kan skrives om, at alt kan berøres, det handler om måten, om vinkelen, om prosjektet, kanskje til og med terror og selvmord.

Kaias bok En dag dro mamma kan tolkes som at det er selvmord som har skjedd.

64

Foto © Hans Fredrik Asbjørnsen

Bazar Masarin 2022:1

65

Ingvild H. Rishøi

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas från allt presumtivt farligt och skadligt.

En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt. Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn?

I Stargate, som har kallats ”uppdaterad HC Andersen för vuxna (men Andersen skrev ju för vuxna!), möter vi läsare väldigt utsatta barn - Melissa 16 år och Ronja 10 år.

Skulle berättelsen, utan ändringar, kunna läsas av barn i samma åldrar?

Eller skulle den då behöva skriva om, skrivas annorlunda?

Det har jeg lurt på selv. Stargate var i utgangspunktet tenkt for barn, og jeg leverte de første utkastene til forlagets barnebokredaksjon.

Ettersom jeg skrev mer og mer tekst, ble forlaget og jeg enige om om at det var bedre å kalle det en voksenbok. Fra da av jobba jeg med voksenredaksjonen. At jeg bytta, skyldtes ikke innholdet, men at vi tenkte at boka ble for vanskelig, litterært og formmessig, for barn.

Jeg tenker fortsatt at ingenting av innholdet i Stargate er noe barn eller ungdommer bør skjermes for.

Dette har jeg ikke tenkt mye på, men umiddelbart tenker jeg at det fine med bøker (uten bilder), i motsetning til film, for eksempel, er at barnet selv skaper bildene, i sitt eget hode. Og jeg tror det er vanskelig å skape bilder som er så skumle at man virkelig ikke tåler dem, så skumle at det gjør skade. Mens hvis et barn sitter og ser på Youtube, kan hva som helst dukke opp, også bilder barnet ikke klarer å håndtere. Så jeg er ikke særlig redd for barnelitteraturen, det er jeg ikke.

66

Bazar Masarin 2022:1 Kjempemange vokser opp som Ronja og Melissa, Akkurat nå jobber jeg sammen med en regissør med en voksen som ruser seg for mye, og det bør for å lage film av Stargate. både de selv og folk rundt dem kunne lese om.

Da vil jeg også at det stygge skal vises tydelig, og Men en annen ting er altså formen, om barn får nært - da mener jeg spy og vond lukt og møkk, noe ut av det. Forlaget og jeg tenkte også at det for det er noe av det som kjennetegner rus, og er lettere for interesserte barn og unge å lese jeg føler at det er et svik mot barna som vokser noe som kalles voksenbok, enn det er for voksne opp sånn å ikke vise det stygge. å lese noe som kalles en barnebok. Nå i ettertid Jeg har holdt noen foredrag for pårørende, og synes jeg at det var riktig valg. da jeg nevnte dette med filmen, ble de glade, de Jeg vet at mange ungdommer og kom bort til meg etterpå og noen barn har lest Stargate, blant Jeg ville vise det nært sa: ”Ikke la noen lage en film annet som julekalender på skoler. med happy end!” Da ble jeg på, sånn at barn skal Det gjør meg kjempeglad. Barna også så glad. Både fordi de blir litt forvirra, men ungdomme- kunne kjenne seg igjen kjenner seg igjen, og fordi ne forstår. Og det er viktig for meg de var enige at en u-happy og tenke: ”Ja. Sånn er å nå de ungdommene. end kan gi mer trøst enn en happy. I denne historien ville det her hos oss. Är det viktigt att det finns en happy end vært at faren Min pappa har også böcker som behandlar svåra slutta å drikke. Men hvilket ämnen? fest i stua, og jeg ligger publikum ville det vært bra Om de behövs, varför behövs for? Hvis du mange ganger også våken på de? har fått håpet ditt knust, så hjelper det ikke med en film rommet”.

Jeg kan ikke si noe om hva andre eller en bok med enda mer For jeg tror at når man skal skrive, men for meg var det håp. viktig å skrive en bok om å vokse er i en vanskelig opp med rus i familien.

Hur långt kan man gå vad situasjon som det er Jeg har lest en del bøker om rus, gäller realism i barn- och for eksempel April i anhörig-Sveungdomsböcker? umulig å komme seg rige av Susanna Alakoski, og Kan allt som barn upput av, kan det være en også bøker fra rusmisbrukerens lever i verkliga livet skildperspektiv, som The Recovering ras eller gestaltas? av få muligheter for av Leslie Jamison og Disturbing Finns det något som man the Peace av Richard Yates. De er trøst, det at andre også ska undvika att skildra och skikkelig bra, men jeg har ikke gestalta? har det sånn. lest noen sånn bok fra et barns perspektiv. Etter hvert som jeg Alle temaer kan skrives om, jobba med Stargate, fant jeg ut mener jeg. Om det går bra, at det var en sånn bok jeg skrev. Og da ville jeg kommer bare an på hvordan skrive om hvor vanskelig det er, at det ikke alltid man gjør det. finnes en happy end, og hvor stygt det er med rus. Jeg ville vise det nært på, sånn at barn skal kunne kjenne seg igjen og tenke: ”Ja. Sånn er det her hos oss. Min pappa har også fest i stua, og jeg ligger også våken på rommet”.

For jeg tror at når man er i en vanskelig situasjon som det er umulig å komme seg ut av, kan det være en av få muligheter for trøst, det at andre også har det sånn.

67

68

Bazar Masarin 2022:1

Suzanne Osten Unga Klaras grundare och konstnärlig ledare där fram till 2014. Därefter har Osten bland annat verkat som barnfilmsambassadör på SFI, regisserat film och varit frilansregissör på Dramaten.

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barn ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

VAD tänker man på om man på något sätt närmar sig dylika teman i sina verk?

Själv har jag alltid litat på mina historiers angelägenhetsgrad – för mej själv – OCH testat mej fram. Jag läser berättar spelar upp – skaffar mej kunskap om mina publikgruppers egna associationer. Tror vi måste inse att varje skolklass innehåller stora skillnader i kognition, varje publik grupp så olika, ålder en slags fiktion!

Korta svar på komflexa frågor Jag har arbetat med teater och filmer för barn, mitt intryck i 50 år är att barn vill veta sanningar. Och är BRA på att skydda sig för det som vi vuxna kan tycka är för sorgligt. De kan stänga av och sätta på.

Det behövs mera forskning för att bevisa för vuxenvärlden att fiction, saga, berättelse är uppfunnet för att människan ska träna sig för den mycket hemskare verkligheten…….

Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

De behövs om de är sanna, vackra, varierade, lika bra som den bästa litteratur för vuxna vi prisar….

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas?

Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Böcker/media för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster. Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp?

Allt handlar om kvalitet – förmåga –rytm– variation–nyanser – en vid människosyn.

Rädsla styr kanske valet för den vuxna, för barnet är alltid ’Hur intressant, välspelat, rikt, engagerat?

69

Foto © Roger Stenberg

/../ barn vill veta sanningar. Och är BRA på att skydda sig för det som vi vuxna kan tycka är för sorgligt. De kan stänga av, sätta på.

70

Bazar Masarin 2022:1

Sara Bergmark E Jenny Edvardsson

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. En del menar att barnen ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt.

En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring detta?

Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Foto © Anna Drvnik

Jag har svårt att se att särskilt många yrkesverksamma svenska barn-och ungdomsboksförfattare skulle svara att barn bör skyddas från allt farligt och skadligt. Vi har ju en stark tradition av att ta barns erfarenheter på allvar, och i de erfarenheterna ingår ju sådant som ”barn inte ska behöva vara med om”, men förstås är med om ändå. Sedan gäller det förstås att se till varje individuellt barns behov.

När jag var liten klarade jag inte av att läsa socialrealistiska böcker om barn som for illa, de gav mig väldigt mycket ångest, medan jag upplevde det som direkt befriande att läsa om grymma vuxna i Roald Dahls groteska, skruvade tappning. Och så kan förstås det vara precis tvärtom.

71

Elfgren

72

Bazar Masarin 2022:1 Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp ?

Visst spelar målgruppen in för hur man skriver, men det gäller ju allt, även språk och struktur.

Min första bilderbok Just nu har vi varandra, som illustrerades av Maria Fröhlich, handlade om tid och upplevelsen av tid. Det är svårt att skriva om tiden utan att skriva om döden, men det anas bara mellan raderna i texten, det är i bilderna som det finns en historia om en älskad mormor som inte finns mer.

Maria och jag tyckte att det var fint att barnet och den vuxna som läser boken kan möta den historien utifrån barnets frågor, erfarenhet och behov. Jag menar inte att detta är ett facit för hur man ska skildra döden i barnböcker, men det är ett sätt och det sätt som vi valde för just den boken.

Behöver det finnas barn- och ungdomsböcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Livet är brokigt, krokigt, lekande lätt och avgrundsdjupt svårt. Litteraturen ska förstås spegla livet, även barn-och ungdomslitteraturen. Jag kan känna mig kluven till det ”nyttiga” i synen på barn-och ungdomslitteratur.

Sedan tror jag att många barn-och ungdomsboksförfattare gärna vill sträcka ut en hand genom texten och säga: du är inte ensam. Jag vet att jag vill göra det. Sedan kan en bok om en alkoholiserad förälder vara det sista som ett barn med en alkoholiserad förälder vill läsa, men hen kanske finner styrka i att läsa om ett barn som dödar drakar.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas?

Finns det något som man ska undvika att skildra/gestalta?

Jag brukar säga att det mesta går att skriva om, men att det är olika svårt, haha. Det finns ämnen som jag själv skulle tveka inför, men det finns andra som besitter annan kunskap och som kan skriva om dem.

I dina böcker väjer du inte för svåra ämnen.

I din senaste roman Grim skildrar du exempelvis psykisk ohälsa.

Varifrån fick du inspiration till den boken?

73

Upplevde du att det var svårt att skriva den? Vad har du fått för återkoppling från läsarna?

Inspirationen till Grim kom från många olika håll. Men att Kasper, som boken kretsar kring, hade en svår depression i bagaget, visste jag väldigt tidigt. Den unga, känsliga tonårskillen som bär på en sorg och ett mörker är en gestalt som jag har skrivit om förut, som Elias i Cirkeln och Jussi i P3 Serie: De dödas röster, och jag ville ge den gestalten mer utrymme.

Det var den svåraste skrivprocess jag har haft, bland annat för att jag var tvungen att gå till väldigt dystra platser i mig själv och andra. Men processen var också oerhört berikande och utvecklande. Jag har blivit väldigt tagen av responsen från läsare i alla åldrar, från unga till medelålders.

Om man skulle rada upp de personer som skrivit till mig att de känner igen sig i Kasper, så skulle man vid första anblicken inte tro att de hade något gemensamt.

Fem snabba med Sara 1. Senast lästa bok Disclaimer av Renée Knight.

4. Bästa med att vara författare Jag är på riktigt tacksam varje dag över att jag kan jobba med det jag älskar och dessutom göra det på heltid, vilket är få författare förunnat i Sverige.

2. Favoritförfattare/illustratör Har inga, så jag kommer med ett boktips i stället: Om snö och guld av Inger Edelfeldt.

5. Om jag inte var författare skulle jag vara En bitter filmkritiker kanske, hatad av alla, främst mig själv.

3. Detta inspirerar mig till mitt skrivande När jag kör fast hjälper det ofta att diska eller städa, då brukar det lossna. Inspiration hittar jag annars överallt.

74

Bazar Masarin 2022:1

Foto © Ola Erikson

75

Arne Svingen Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar). Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker?

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barn ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring detta?

Alle bøker egner seg selvsagt ikke for alle.

Mennesker er forskjellige, og jeg kan aldri klare å skrive noe som passer for alle typer lesere.

Derfor bør de som ikke liker eller tåler slike temaer holder seg unna disse bøkene. Men jeg tar ingen hensyn i det jeg skriver. Det er historien som bestemmer hvor jeg går. Jeg kan ikke dempe meg eller passe på at ingen blir støtt, da vil litteraturen alltid tape.

Samtidig er aldri målet mitt å tøye noen grenser.

Jeg vil skrive historier som engasjerer unge lesere og jeg vil gjøre det på min måte.

Hva voksne mennesker mener om barnelitteraturen har med årene blitt mindre og mindre relevant for meg. Jeg forholder meg til leserne og de tilbakemeldingene jeg får fra dem.

Og det er ikke noen tvil om at barn og unge vil ha bøker som omhandler livet i alle dens avskygninger: Det lyse, det mørke, og alt i mellom.

Det vil ha historier som berører dem og som overrasker, engasjerer og drar dem inn i litteraturen. Hva voksne mennesker skulle mene om disse historiene, bryr jeg rett og slett ikke om.

76

Bazar Masarin 2022:1

Behöver man tänka olika beroende på målgrupp ?

Jeg tar selvsagt noen språklige hensyn og tilpasser de fortellemessige grepene når jeg skriver for de yngste. Det er ikke noe poeng å skrive noe som yngre lesere aldri vil forstå. Men barn tåler mye mer enn mange tror, særlig når det er behandlet i en førstepersonshistorie hvor man får innsyn i noens sinn og tanker. Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Uten disse bøkene sitter vi bare igjen med hyggen i barnelitteraturen. Og den finnes det altfor mye av allerede.

Litteratur skal handle om livet, om det vakre, om det stygge, om det farlige og noen ganger også om det uhyggelige.

Ikke minst gir det leserne muligheten til å sette seg inn i forskjellige liv og mennesketyper, få et innblikk i samfunn og situasjoner som ligger fjernt fra deres eget liv.

Det er slik vi blir hele mennesker med empati, kunnskap og forestillingsevne.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker?

Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas?

Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Samtidig er ingenting finere enn å se en forsamling som knekker sammen i vill latter fordi man har truffet humoren på barnas premisser.

Jeg har også lyst til å være der.

For alt kan ikke alltid være mørkt og trist. Da blir litteraturen bare svart og grå.

Begynner vi å sette grenser for oss selv, kommer de alltid til å innsnevres, sakte men sikkert.

Derfor mener jeg at man kan skrive om absolutt alt for barn.

Men det kommer alltid an på hvordan man gjør det. Noen ganger er dessverre verden et mørkt sted, og da skal den også kunne være det i litteraturen.

77

/../ man kan skrive om absolutt alt for barn.

Men det kommer alltid an på hvordan man gjør det. Noen ganger er dessverre verden et mørkt sted, og da skal den også kunne være det i litteraturen.

78

Foto © Kalle Magnusson

Bazar Masarin 2022:1

79

Katarina von Bredow Jenny Edvardsson

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. En del menar att barnen ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt.

En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt. Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/ vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/konflikt/ krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp?

Dagens barn är ju nästan omöjliga att skydda, så den diskussionen känns lite förlegad, tycker jag.

På internet finns de mest hårresande historier, bilder och sajter att motståndslöst och ibland nästan ofrivilligt surfa in på - så jag tror att det är viktigare än någonsin att erbjuda mer verklighetstrogna och nyanserade berättelser som alternativ. Jag tror inte att seriösa skildringar av svåra saker är skadliga, men jag tror samtidigt att det är bra om det finns vuxna i barnens omgivning som kan läsa tillsammans med dem och fånga upp frågor och funderingar kring det som händer i berättelsen.

Personligen tycker jag att man som läsare behöver lite hopp. Jag vill inte lämna mina läsare i totalt mörker, inte ens när det händer saker som inte går att få ett lyckligt slut på, som när någon dör, till exempel. Ofta utgår jag från hur jag själv känner. Det är okej att boken gör ont, att det kanske rinner en tår emellanåt - men jag vill gärna att författaren sedan tar mig i handen och leder mig förbi det värsta, in på en stig som lovar något annat. En förändring mot något ljusare.

80

Bazar Masarin 2022:1 Därmed inte sagt att allting behöver sluta Kanske sitter barnet i vissa fall med en vuxen sockersött och lyckligt. terapeut och får prata - men att läsa om en jämnDetsamma gäller böcker för barn och unga. Anårig ur hens perspektiv ger något terapeuten passningen till olika ålderskategorier kommer aldrig kan bidra med. delvis av sig själv eftersom berättelsen oftast har Vidare tror jag att berättelser om svåra saker en huvudperson i ungefär samma ålder som den vidgar perspektivet för den som inte varit med tilltänkta läsaren och jag som skriver då utgår om något liknande. Förhoppningsvis får en från hens perspektiv. sådan läsare istället för igenkänning en ökad Det som upplevs som en katastrof av en förståelse för sin omvärld, ett bredare seende fyraåring kan vara något helt annat än en lika och en större acceptans. stor katastrof i en femtonårings värld. I första fallet kanske barnets hamster dör - i det andra Hur långt kan man gå vad gäller realism i kanske hyreshuset bredvid bombas sönder och barn- och ungdomsböcker? samman med alla sina invånare.

Kan allt som barn upplever i verkliga För fyraåringen är anlivet skildras eller gestaltas? tagligen hamsterns död Finns det något som man ska hemskare än det förstörundvika att skildra/gestalta? da grannhuset med alla /.../ vissa scener var invånare skulle vara. Det Jag vet inte riktigt var gränsen går. smärtsamma att skriva. går inte att jämföra Under över trettio års författarsubjektiva upplevelser. skap har jag varit och petat och Men känner man inget Men visst finns det ändå krafsat i det där gränslandet. när man skriver så lär gränser, åtminstone för Jag är övertygad om att barn och mig. Jag skulle till exemju inte läsarna göra det unga kan ta till sig, förstå och pel inte skriva en bok för reflektera kring mycket svårare heller så det ingår små barn med en detalsaker än många vuxna tror. Men jerad skildring av hur jag tror ändå att det behöver liksom i jobbet, tycker föräldrarna mördas inför finnas möjligheter till igenkänning jag. huvudpersonens ögon - eller åtminstone identifikation. eller något sådant. Det En del barn får ju uppleva kan få vara smärtsamt saker som är så ohyggliga att man och sorgligt, men det måste vara greppbart för knappt ens som vuxen orkar försöka tänka sig in målgruppen, tror jag. Och, som sagt, vad bei det och jag tror inte att berättelser som skildrättelsen än handlar om känner jag att det rar det allra mest fruktansvärda har något syfte. behövs någon form av ljusning eller hopp Risken är snarare att läsaren stänger av för att åtminstone mot slutet. skydda sig - så som man som vuxen också blir tvungen att sortera lite i nyhetsflödet om man Behöver det finnas barn- och ungdomsöver huvud taget ska vilja leva vidare. böcker som behandlar svåra ämnen?

Men exakt vad som ska undvikas kan jag inte Om de behövs, varför behövs de? svara på. Det handlar oftare mer om hur man berättar än vad.

Jag tror absolut att det behövs sådana böcker.

För den som har varit med om svåra saker kan I Allt som inte syns skildrar du både mobbing det vara oerhört viktigt och befriande att läsa och svåra familjerelationer (våld i familjen). om någon som är med om något liknande.

Du väjer med andra ord inte för de svåra Känslan av att inte vara ensam är kanske det ämnena. Varifrån fick du inspiration till den allra viktigaste man kan ge sin läsare. boken?

Ofta handlar berättelserna om sådant som är Upplevde du att det var svårt att skriva den? förknippat med skam och/eller skuld och inget Vad har du fått för återkoppling från läsarna? man pratar så mycket med kompisar om.

Både mobbning och våld i hemmet är något som 81

Och när jag berättar att jag inte har hittat på en enda av de hemskheter Joel råkar ut för - även om det i verkligheten hände olika människor vid olika tillfällen - så blir eleverna inte det minsta förvånade, medan läraren ofta ser på mig med häpen fasa.

Inspirationen kommer således rakt ur verkligheten.

Sedan finns det ju ett drag av önskedröm över min berättelse, vilket flera barn också påpekar. ”I verkligheten skulle Ester aldrig våga visa att hon är kompis med Joel”, säger de.

Fast nästan alla gillar ändå att hon gör det - för det ger dem hopp.

Det svåraste med att skriva boken var att hitta ett sätt för Joel att ta kontroll över sitt liv. Det fick inte bli så att han först puttas omkring av mobbarna och de vuxnas bristande förståelse och sedan fiskas upp och ställs på fötterna av Ester.

Därför var det jätteviktigt att han faktiskt sätter ner foten gentemot Ester och säger att en vänskap man inte vågar visa, och som bara får finnas när det passar henne, inte är någon riktig vänskap.

Att det blir tydligt att hon måste välja - och att det är på hans initiativ. Sedan är det klart att vissa scener var smärtsamma att skriva.

Men känner man inget när man skriver så lär ju inte läsarna göra det heller - så det ingår liksom i jobbet, tycker jag.

nästan alla barn har i sin närhet.

Någon i klassen blir, eller har blivit, mobbad och någon har blivit slagen eller sett den ena föräldern slå den andra. Av de reaktioner jag har fått hittills att döma så känner barnen igen mycket mer än de vuxna tror. Flera vuxna har sagt eller skrivit att de knappt har orkat läsa en del av mobbningsscenerna i boken under förevändningen att ”det där är inte mobbning, det är tortyr”.

Men barnen nickar igenkännande och berättar genast om liknande saker som ”hände i en annan klass förra året” eller ”på min förra skola” eller så har de läst om något som hänt någon de följer på Instagram.

82

Bazar Masarin 2022:1

Foto © Privat

Lina Jansson

83

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barn ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt. Vad tänker du kring detta?

Ska barn skyddas från farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Absolut, det är en självklarhet att det måste finnas böcker som behandlar svåra ämnen. Återigen så är världen inte en trygg plats på rosa moln. Men om man är fem år så kanske man tror att alla andra lever på den trygga platsen medan man själv lever helt ensam i det man utsätts för.

Då kan det vara skönt att få läsa om någon annan som också har det på liknande sätt, så kanske man förhoppningsvis känner sig lite mindre ensam.

För mig är litteraturen en fristad, en plats där man kan känna sig mindre ensam. Någonstans att fly in i och lära mig nya saker. Både när jag själv läser men också när jag tecknar och skriver. För mig är det grundpelarna i varför jag konsumerar och själv skapar litteratur. Jag tänker ofta på varför vuxenvärlden vill skydda barnen från det som dom anser som farligt och skadligt. Framförallt tänker jag på sättet de vill skydda barnen. Som ofta resulterar i att plocka bort och censurera det som berättar om det ”farliga”.

Jag tänker att man också kan ”skydda” någon från något genom att prata om det. Allt som är skadligt kan inte bara gömmas bort och sopas under mattan. Det som anses som farligt blir bara ännu farligare om man inte kan ha öppna samtal om det. Sen är det ju faktiskt så att det som anses som farligt och otryggt är många barns vardag. Man räknar på att ungefär 1 av 5 barn växer upp i ett hem där det finns någon typ av missbruk och de barnen måste också få läsa litteratur som de kan känna igen sig i.

Att utgå från att alla barn lever sitt dagliga liv utan något ”farligt och skadligt” är att vara blind för hur vårt samhälle ser ut. Litteraturen måste vara en plats för alla, men kanske också lite extra för dom som inte har den trygga platsen att luta sig tillbaka på.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Jag tror att man kan gestalta allt. Det svåra och finkänsliga blir HUR man gestaltar det. Allt behöver inte skrivas ut bokstavligt utan kan också gömmas i andra detaljer. Mitt mål när jag skrev Fredagsmys var att få de barn som upplever det som Lou och Ellis upplever i boken att känna igen sig. Medan de barn som inte upplever sitt hem så, ändå skulle tycka att boken var en rolig historia.

Jag tror starkt på att allt barn upplever kan gestaltas. När jag jobbade med Fredagsmys läste jag många böcker av den norska författare Gro Dahle som berättar om otroligt svåra ämnen på ett fantastiskt sätt.

Hennes böcker är så viktiga och jag hoppas att fler författare skriver om ”farliga och skadliga” ämnen för barn. Det behövs nog mer än man kan ana.

84

Ur: Fredagsmys, Lina Jansson. Opal 2021

85

86

Bazar Masarin 2022:1

Foto © Stefan Tell

Cam

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt.

En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Jag tror inte alls på att skydda barn ifrån allt som är farligt eller obehagligt i litteraturen, tvärtom tror jag att många barn och ungdomar dras till det som är läskigt och otäckt. Det kan vara kittlande och kanske ett sätt att bearbeta egna rädslor. Jag får klåda av censur, att vuxna ska bestämma vad barn får läsa eller inte.

Däremot kanske man får vara lyhörd som förälder om man märker att ens barn funderar mycket kring eller mår dåligt av någonting de 87

milla Lagerqvist lare att förstå de stora skeendena. Det är därför litteraturen är så fantastisk för där kan man skapa både förståelse och empati för sådant som annars bara flimrar förbi på en skärm eller tas upp under en lektion i skolan.

har läst. Då kan det vara bra att ta upp och prata om det som barnet har reagerat på.

Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – tex död, missbruk/misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar). Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster. Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp/ålder?

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker?

Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas?

Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Jag kan bara svara för mig själv, jag tror att man kan ha väldigt mycket realism i barn- och ungdomsböcker. I litteraturens värld ska allt vara möjligt. Däremot skulle jag själv ha svårt att skriva om incest, sexuellt våld och tortyr.

Jag tänker faktiskt varken ålder eller målgrupp när jag skriver en bok utan jag vill berätta en spännande, berörande historia. Kanske tar jag fram min inre trettonåring för jag tänker aldrig i ett uppifrånperspektiv, att nu ska jag som är vuxen förklara och berätta det här för barnen och ungdomarna utan jag skriver en historia som jag själv vill läsa.

Däremot behöver man ju inte frossa i hemskheter och utdragna lidande. Det försöker jag undvika för det vill jag inte läsa om själv.

Hur går dina tankar när du skriver om barn i utsatthet? Är det tex enklare, mildrande att låta barn fara illa om man förlägger berättelsen till förfluten tid?

Nej, det tror jag inte, men det kanske kan kännas tryggare för en del läsare. Att de kan tänka att det här hände för länge sedan.

Fast tanken är ju att man ska engagera sig i berättelsen och framförallt i huvudpersonens vedermödor och äventyr oavsett om det händer i nutid eller hände för hundra år sedan. Sedan är det ju tyvärr så att vi inte verkar lära oss av historien för saker som vi aldrig trodde skulle hända igen gör ju tyvärr det.

Jag tror inte att man ska underskatta unga läsare, de förstår mycket väl att det går dra paralleller från saker som hände för länge sedan till saker som händer i nutid.

Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Ja, de behövs! Barn matas ju med otäcka bilder hela tiden, ofta i ett större sammanhang som kan vara svårt att ta till sig. Då kan det var bättre att få följa en enskild individs öde i en bok.

Det är betydligt lättare att sätta sig in i hur det till exempel är att leva i ett land i krig eller hur det är att drabbas av svält eller svår sjukdom om man får följa det genom ett annat barns/ ungdoms ögon. Det enskilda ödena gör det enk88

Bazar Masarin 2022:1

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barnen ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Vad tänker du kring detta? Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt? Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Alla slags böcker behövs. Underhållande böcker OCH böcker om svåra ämnen. Böcker bjuder in till förströelse men också spegling av verkligheten. Genom att läsa kan man bearbeta sådant som man själv går igenom, sina svåraste och tyngsta känslor, vilket ofta är förlösande.

Jag tycker inte att man ska skydda barnen i allmänhet, men man behöver inte heller skildra saker som är för komplicerade för barn att förstå, sådant som man också undviker att prata med barn om eftersom de är för unga för att förstå komplexiteten, som t ex väldigt komplicerade relationer mellan vuxna.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Nej, inte generellt, men det viktiga ät att utgå från barnet.

Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – tex död, missbruk/ misshandel/vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar). Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster. Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp/ålder?

Hur gick dina tankar när du skrev om fosterhemsplacerade Billie?

Att boken skulle kännas positiv och livsbejakande trots att det var en bok om en fosterhemsplacerad flicka.

Det är inte så enkelt att det alltid är synd om ngn som placeras i en annan familj, det kan vara något roligt och spännande, även om det förstås ofta finns en sorg i botten. Men att bli skild från sina föräldrar vet vi är svårt, vi har mer sällan hört berättelsen om nån som faktiskt ser det hela som en intressant projekt.

Det gäller att hitta nya infallsvinklar på saker och ting och inte befästa en gängse bild och uppfattning.

Jag tycker alltid att det är viktigt med humor, att skildra svåra saker men med en lätt och humoristisk ton. Att som författare vältra sig i misär är aldrig en bra grej. Det viktiga är att ngn ska vilja läsa det man skriver och också kunna ta in det.

89

Foto © Ulrica Zwenger

Sara Kadefors

90

Bazar Masarin 2022:1

Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barn ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

små grejerna i vardagen, avbrotten i rutinerna, förflyttningarna som leder till att något kärt tappas bort. Berättelserna man skriver måste handla om känslorna och relationerna. Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

De är bara svåra eftersom vi inte är vana att prata om dem. Därför måste vi börja göra det så att vi får en vokabulär för att närma oss dem.

Barn lever i denna värld. Jag tror inte att barn skyddas från det svåra genom att inte prata om det.

Den bästa barnlitteraturen är den som lyckas sätta ord på det svåra. Den som hittar sätt att beskriva världen men från ett barns perspektiv.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker?

Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Hur tänkte du när du skrev Kitoko (i jämförelse med Mai betyder vatten)?

Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/ vanvård/utsatthet/fattigdom, kris/konflikt/ krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ungdomar).

Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster.

Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp/ålder? VAD tänker man på om man på något sätt närmar sig dylika teman i sina verk (text och bild)?

Vad är realism? Allt som man tänker att ett barn skulle ha svårt att hantera har även vuxna svårt att hantera.

Vissa saker, vissa händelser är traumatiserande, speciellt beroende på hur man berättar. Att se en video där någon dödas är traumatiserande.

Men att läsa om känslorna som uppstod kring förlusten kan vara helande. Det som skiljer på de båda situationerna är perspektivet.

Vi pratar om ett dödsfall, det ena bara sprider traumat, det andra handlar om beabetning och helande.

Vuxna är barn, men de förväntas inte vara känsliga. Barn är människor men de förväntas inte förstå världen eftersom de är känsliga.

Alla livets ämnen har samma slags allvar eller behöver behandlas med samma slags allvar som när man beskriver uppenbart traumatiska händelser som krig etc. Jag tror att om man ska skriva om krig så är det inte bomberna som faller som är det viktiga att prata om, det är de 91

Foto © Kajsa Göransson

Kayo Mpoyi

92

Foto © Privat

Bazar Masarin 2022:1

93

Ann Christine Magnusson Susanne Sandström

Vuxenvärlden vill skapa trygga barndomsvärldar för barn. Barn ska skyddas (hållas borta) från presumtivt farligt och skadligt. En del vuxna ser att innehåll i barnlitteraturen kan vara farligt och skadligt.

Ska barn skyddas från allt farligt och skadligt, ja tom från det som kan upplevas som obehagligt?

Finns det böcker som är olämpliga för barn?

Böcker för barn och ungdomar som behandlar, innehållsmässigt/ tematiskt, så kallade svåra ämnen – död, missbruk/misshandel/vanvård/ utsatthet/fattigdom, kris/ konflikt/krig – kan vara viktiga för de barn som behöver dem (eller för att visa hur världen är beskaffad för vissa barn/ ungdomar). Böckerna kan vara en spegel eller ett fönster. Vad ska man tänka på när man skriver dessa böcker? Behöver man tänka olika beroende på målgrupp?

Men generellt vill jag som författare aldrig lämna barnet i sticket.

Någon liten strimma av förtröstan och hopp försöker jag alltid att ge. Men att skydda barn från allt farligt och obehagligt i litteraturen låter som en ganska dum idé. Världen ser ju inte alls ut så.

Och det vet barn. Om man påstår det så ljuger man och det är att överge dem. Är det viktigt att det finns böcker som behandlar svåra ämnen?

Om de behövs, varför behövs de?

Jag ser det som en självklarhet att det behöves böcker med svåra ämnen.

Bara tanken på att alla skulle vara lyckliga i alla böcker, vackra och kloka i en värld där alla är ständigt förstående och goda. Där man aldrig är rädd eller ensam. Det vore en lögn. Och åter igen, det vet barn.

Att få läsa om svåra saker kan fungera både som fönster och som spegel.

Det finns självklart inget som säger att barn som är tyngda av något vill läsa om just det som tynger dem.

För en del kan det kännas mindre ensamt men för andra kan det lika gärna vara det dem minst av allt vill och behöver just då.

Jag heter Ann-Christine Magnusson och skriver för barn och unga. Så här tänker jag kring dessa frågor.

Eftersom barn precis som vi vuxna är individer så är det omöjligt att svara entydigt på vad barn behöver skyddas ifrån och inte.

Barn behöver olika.

94

Bazar Masarin 2022:1 På frågan om åldersindelning så tycker jag att det kan vara ganska så begränsande ibland. Det kan vara en kompass men min erfarenhet är att även där är barn väldigt olika. Jag kan uppleva att det är lite väl stelbent med denna åldersindelning. Tror många kan missa bra böcker som skulle ha passat dem bara för att det angivits ”fel” ålder.

Hur långt kan man gå vad gäller realism i barn- och ungdomsböcker? Kan allt som barn upplever i verkliga livet skildras eller gestaltas? Finns det något som man ska undvika att skildra och gestalta?

Man behöver inte beskriva alltför detaljerat alla gånger.

De som har erfarenheter av väldigt jobbiga upplevelser känner redan till detaljerna allt för väl och de som inte har dessa erfarenheter kan få slippa detaljerna. Frågan är varför man beskriver? Om det är för dramats skull så behövs det sällan. Vad är det man vill förmedla.

Litteraturen får aldrig bli ett pedagogiskt material i första hand, däremot kan ju en berättelse om svåra upplevelser vidga ens egna universum.

Jag brukar alltid ha testläsare innan mina böcker är helt klara. Det ger väldigt mycket tycker jag. Då får man också svar på det här med nivån på det hemska.

Man behöver inte beskriva alltför detaljerat alla gånger.

De som har erfarenheter av väldigt jobbiga upplevelser känner redan till detaljerna allt för väl och de som inte har dessa erfarenheter kan få slippa detaljerna.

Frågan är varför man beskriver?

Om det är för dramats skull så behövs det sällan.

Du frågar också om mina egna böcker kopplade till temat.

Vad gäller mina senaste böcker om Trustville, (skrivna tillsammans med Anna Knutsson) så handlar det om en liten håla i norra USA, där huvudpersonen Jill bor.

Det är en ganska ruskig historia om utanförskap.

Hur hårt det kan kännas att vara den som blir utsatt för andras trakasserier. Den handlar också om känslan att vilja hämnas. Förutom att vi försökt skriva något väldigt spännande, så kan det kanske fungera som en ögonöppnare för någon.

Kanske få någon att förstå.

I del 3 som vi skriver på nu tar vi upp våld inom familjen. Det är föstås inget ljust ämne men det handlar också om mod. Att vara modig när man är rädd.

Det är en mörkt historia men med en strimma ljus och en del humor så hoppas jag att den ändå är både spännande och hoppfullt.

95

96

Bazar Masarin 2022:1

ustratörer

Ill 97

Aron Landahl Toshiyuku Fukuda Klara Bartilsson Sydney Smith

98

Bazar Masarin 2022:1

Aron Landahl Susanne Sandström

Vem är Aron Landahl?

Jag är illustratör från Visby som numera bor i Uppsala. De senaste åren har jag huvudsakligen illustrerat böcker som andra eller jag själv skrivit.

Hur kom du in på illustration?

Att göra bilderböcker?

Det var när jag började skolan och ritade en exakt kopia av boken Bråkmonstren. Fröken blev lyrisk och frågade om jag hade hittat på den själv, och jag sa ja för att inte göra henne besviken. När hon på föräldramötet berättade hur duktig jag var så förstod jag att jag skulle bli avslöjad, vilket jag också blev.

Jag har fortfarande svårt att förlåta mina föräldrar för den skammen. Senare ritade jag mycket serier och bilder som trycktes upp i en kopiator på pappas kontor, tillsammans med min storebror gjorde vi ett fanzine som hette Mjältbrand.

Mitt första rituppdrag var att göra ett vykort till folkmusikgruppen Orientexpressen.

99

100

Ur: Titta Lill-Hans, Barbro Lindgren & Aron Landah. Karneval 2022

Ibland har jag haft en komplicerad känsla till att arbeta med konst och böcker.

När jag gjort det så har jag ibland känt en påtaglig skuld, att det finns så många andra viktiga uppgifter därute som behöver göras. Det finns massa hus som ska byggas, vatten som ska pumpas genom ledningar, sår som ska plåstras om etc.

Ska man verkligen prioritera att göra böcker?

Under en period var en återkommande mardröm att jag behövde fly från byggjobbare som kastade vitkålshuvuden efter mig. Jag läste en väldigt bra japansk serie, Gen – pojken från Hiroshima, en självbiografisk manga om en pojke som förlorar stora delar av sin familj i bomben men som ändå aldrig tappar sin medkänsla och tro på “det goda”, ens under de hemskaste omständigheter som aldrig tycks ta slut.

Den läsupplevelsen fick mig att utbilda mig till sjuksköterska som jag sen jobbat med till och från. Det slog mig så småningom att det ju var en bok som fick mig att vilja göra det, böcker har alltså också en viktig uppgift i sammanhanget.

Så då kändes det bra att jobba med böcker igen.

Nu tänker jag på det som att sjukvården får representera överlevnad och konsten att fylla livet med mening. Två ganska bra saker.

Vilka utmaningar möter du? (i förlagsbranschen, på det personliga konstnärliga planet...)

Förra våren när jag skulle göra en pankakssmet så hade ett av äggen två gulor. Dagen därpå fick jag besked att jag skulle bli tvillingpappa, vilket jag nu också är.

101

Ur: Titta Lill-Hans, Barbro Lindgren & Aron Landah. Karneval 2022

Så utmaningen just nu är att få båda att sova samtidigt så jag kan få något arbete gjort.

En annan grej är att jag fått problem med ögonen, de blir lätt överansträngda när jag står tätt inpå på min målning och stirrar. Så nu kan jag bara jobba i 15 minuterspass, sen måste jag gå iväg till en hög punkt där jag kan blicka bort mot ICA Maxi på andra sidan åkrarna, så att ögonen strechas ut igen.

illgrönt och gult. Katterna drar runt och gör allt som det står att man inte får: går på gräsmattan, äter av frukt i träd, plockar blommor i rabatter osv. Sen kryper de in i en stor säck som det står att det är förbjudet att krypa in i. Men det är ett troll som har lurat dom och bär dom till sin borg där de tvingas arbeta på hans åker. De lyckas rymma och lurar trollet att de krupit in i en förbjuden tunna. När trollet är i tunnan förseglar dom den och rullar den ut för ett berg. En av de stora behållningarna med boken tyckte jag var att det fanns en liten karta i början på boken, där man kunde se hur alla platser katterna vistades på förhöll sig till varandra.

Legenden om Valen är gjord i en stil inspirerad av aborginernas konsttradition. En drömsk berättelse om tre valar som strandar i en värld befolkad av olika djur.

Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning/högläsning? Varför har de stannat kvar tror du?

Två böcker som jag tyckte om och fortfarande tycker är intressanta är Elva katter i en säck och Legenden om Valen. Den första kommer från Korea och har en väldigt extrem färgskala i rosa, 102

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Dropp dropp, Aron Landah. Rabén & Sjögren 2019

103

Djuren vill hjälpa valarna och behöver söka råd från olika visa ödlor för att veta hur de ska göra.

En liten fågel får i uppgift att göra en lång resa, flyga långt från den kända världen för att uppsöka fågelgudarna som styr regnet, så att havsnivån kan höjas. De fina bilderna och den drömska stämningen gillar jag mycket. Båda böckerna känns som egna världar, när man läser dom glömmer man “verkligheten”, det tycker jag om.

Har du någon favorit bland andra illustratörer/bilderboksmakare?

Många är bra. Så fort nån gör nåt på ett sätt jag själv inte skulle kommit på kan jag bli imponerad. Alla har ju sin stil som man kan tänja på men aldrig bli av med helt. Så man ska ha tur att gilla sin stil som man ju måste dras med.

Men en särskild favorit skulle nog vara Shaun Tan. Ankomsten är en av de bästa bilderböcker jag läst, och även Sommarregler. Sen verkar han ju vara väldigt snäll också. Apropå Ankomsten så hittade jag nyligen boken Dinotopia, av James Gurney, i mina föräldrars källare. Den påminner på flera sätt om Shaun Tans bok i hur man får lära känna en främmande värld ur en främlings perspektiv. En skeppsbruten far och son hamnar på en okänd ö där människor och dinosaurier byggt upp en gemensam kultur i harmoni med varandra. Dinosaurierna står för mycket grovarbete och människorna lite mer av finliret.

De har tex ett gemensamt skriftspråk bestående av olika kombinationer av fotavtryck, som syns på skyltar och fasader här och var. I en del av boken får man en dechiffrering av alfabetet, som den noggranne läsaren kan utgå ifrån om man vill uttyda skriften som förekommer som detaljer i bilderna. Detaljer som går de flesta läsarna förbi.

104

Bazar Masarin 2022:1

Det är som i albumen där Tintin reser i främmande länder. Hergé gjorde alltid noggrann research även om de flesta läsarna inte kunde läsa de kinesiska tecken han prydde olika bakgrundsskyltar med. Men det var aldrig nonsensskrift, allt var genomtänkt. Det gillar jag. Även så i Dinotopia. Boken har fantastiska bilder, men också mycket text. Det blir en problematisk ratio. De många fina bilderna gör att man vill bläddra snabbt vidare till nästa uppslag, och den långa texten vill att man stannar alldeles för länge. Som liten tyckte jag inte om boken.

Jag gillade bilderna men orkade inte läsa texten, och fick därför en känsla av att jag missade mycket. Det finns ett glapp mellan bildrika korttextade bilderböcker och nästa steg av kapitelböcker med en bild per kapitel.

Däremellan kan det kanske vara lite svårt att röra sig. När jag nu läste Dinotopia igen och tvingade mig att läsa textsidorna så hade jag stor behållning av boken.

För övrigt hade James Gurney en väldigt tålmodig process när han gjorde bilderna.

Många av bilderna är stora oljemålningar av dinosaurier och människor som utför sysslor och vistas i fantasifyllda landskap av natur, byggnader och infrastruktur.

Först behövde han göra ett grundligt tankearbete och research om olika dinosauriearter.

Sen gjorde han en grov skiss följt av en noggrannare skiss. Sen byggde han en enkel pappmodell av dinosaurierna som skulle vara med i bilden.

Därefter en mer detaljerad lermodell som han målade med akrylfärg. Modellen behövde sedan ljussättas på ett lämpligt sätt. Sen gjorde han en akrylmålning på duk med dinomodellen som förlaga. Akrylmålningen målade han sedan över med den slutgiltiga bilden i oljefärg.

Boken måste tagit många år att få till, den känns verkligen som ett hjärteprojekt.

105

Bild från pågående bokprojekt om näringskedja. Utkommer på Ra

abén&Sjögren 2023

106

Ur: Dropp dropp, Aron Landah. Rabén & Sjögren 2019

Jag är nyfiken på hur Dropp Dropp blev till?

Både kyrkan och kranen syns i bakgrunden i boken. Jag trodde de skulle bli färdiga ganska snabbt, men det är intressant att kranen har stått kvar i flera år nu. Jag hade inte räknat med att den detaljen skulle vara aktuell så länge.

Innan har jag mest jobbat i tusch, men i Dropp, dropp testade jag akryl för första gången.

Jag blev tillräckligt nöjd för att numera i stort sett uteslutande jobba med akryl.

Dropp, dropp blev till när vi bodde i en liten etta som inte hade någon dusch. Kanske drömde jag om att få bo i ett stort trevligt gammalt hus, som det i boken. Från mitt fönster tog jag inspiration av Uppsala domkyrka som hade börjat montera upp en hög kran, högre än kyrkan, för att byta ut sina 4 ton tunga rostiga toppspiror.

107

Texten skrev jag färdigt på två dagar. Bilderna tog 5 månader. Det var tur att jag gjorde texten också, annars hade jag bara fått hälften av pengarna. Jag har blivit inbjuden att läsa boken för barn vid två tillfällen. Första gången var i Japan, så jag hade lärt mig att läsa den fonetiskt på japanska. Barnen satt väldigt snällt och tyst och lyssnade. Boken är tänkt att vara lite läskig fram till slutet när “bloddropparna” visar sig

komma från monster som dricker hallonsaft.

Förhoppningen är att man ska bli glad av överraskningen. Men de japanska barnen satt med stenansikten när boken kom till slutet, de rörde inte en min. Kanske lät min japanska alldeles för konstigt, så de förstod inte. Efteråt skulle de rita egna monster och deras favoritgodis. Då ritade dom gelémonster som älskar senap.

Andra läsningen var i en bokhandel i Sverige.

108

Ur: Dropp dropp, Aron Landah. Rabén & Sjögren 2019

Då slutade det med att barnen började gråta istället. Min tro är ändå att barn generellt har tyckt om boken. Jag hoppas iaf det.

Barbro. Först kände jag mig osäker på om det kunde stämma, var det verkligen Den Barbro Lindgren?

Tydligen finns det 111 Barbro Lindgren, men jag chansade ändå på att det var den av dom som jag önskade det skulle vara. Med förlaget som mellanhand hade vi sen visst utbyte av synpunkter på skisser osv, men annars jobbade vi på varsin front.

Jag är också nyfiken på ditt samarbete med Barbro Lindgren i Rödluvan – kan du berätta något om det?

Jag fick ett mail om jag ville illustrera en bok av 109

Efteråt har vi haft mer kontakt som brevvänner.

En synpunkt var att Rödluvan i de tidiga versionerna såg för gammal ut. När jag nu tittar på dom ser hon faktiskt ut som att hon är 30, så det var bra att det ändrades. Vargen behövde för övrigt också göras om.

När jag visade den första vargbilden för min ateljégranne, som jobbar med rovdjursinventering, tyckte han “Fin!

Men vilken slags fågel är det egentligen?”

Tillslut blev det ändå ett fint resultat tyckte både jag och Barbro.

Så vi har gjort en ny bok tillsammans, om en pojke som är vilse bland vilda djur i skogen.

Titta Lill-Hans heter den och kom helt nyligen.

110

Bazar Masarin 2022:1

111

Vad arbetar du på just nu?

Finns det någon bilderbok i vardande?

Ur: Titta Rödluvan, Barbro Lindgren & Aron Landah. Karneval 2020

I år arbetar jag med en bok om en näringskedja. Det är elva olika djur som äter upp varandra med stor glupskhet. Det känns som att det kan bli det bästa jag gjort hittills.

När jag visade en bild av en gädda som äter en skorv för min flickvän så började hon gråta.

Det kändes lovande.

Aron Landal nämner böcker i intervjun: Bråkmonstren av David McKee Gen – pojken från Hiroshima av Keiji Nakazawa Elva katter i en säck av Noboru Baba Legenden om Valen av Ian Stansfield Ankomsten av Shaun Tan Sommarregler av Shaun Tan

112

Teateraffisch - Ofelias skuggteater

Bazar Masarin 2022:1

113

114

Teateraffisch - Shakespeares Stormen

Bazar Masarin 2022:1

© Toshiyuki Fukuda/Original/No title

115

Toshiyuku Fukuda Susanne Sandström

Who is Toshiyuki Fukuda?

I am an illustrator living in Japan.

How and why did you start creating art/illustrations?

I studied graphic design in college and became interested in illustration.

My father was a commercial photographer, which was also a big reason.

From the beginning I was more interested in illustration than art.

What is your (creative) work process like?

What are the key techniques and tools in your process?

Tissue paper is applied to the paper with medium and then hardened with base paint.

This creates a base with a matiere.

On top of that, drafting with pencil, coloring with acrylic gouache, and making collage with old prints and other materials.

Once dry, the final coating is made with a mixture of varnish and instant coffee.

I then scan it into a scanner and modify it in Photoshop.

116

Bazar Masarin 2022:1 Where do you get your inspiration from?

From my daily life.

I get a lot of inspiration from Scandinavian design and nature.

What are your challenges, on a personal level and on a market level?

I want to be more successful in the picture book business.

Both on a personal level and on a market level.

Maybe.

Which books are among the most memorable books you read as a child?

Why do you think these books have stayed with you?

I actually don’t remember too many childhood books.

I liked Doraemon. It is a Japanese manga.

What is your favorite illustrator or artist, if any?

Japanese artists are Tadanori Yokoo and Rokuro Taniuchi.

I also love Olle Eksell and Josef Frank.

What are the best and worst things about being an artist/illustrator?

For me, it is great to be able to paint and make a living.

If someone is happy with it, I am even happier.

The problem is that it is not stable.

Dream job - what would it be like?

I want people all over the world to know what I do.

I would like to do anything related to painting.

Could you also give us a brief description of your collaboration with Frösö and ”Mori no Seirei”?

I am a textile brand in Japan, my name is TENP. I like textile design that is rooted in daily life, and I was so impressed by the wonderful 117

118

© Toshiyuki Fukuda/Original/No title

© Toshiyuki Fukuda/Magazine Cover

Bazar Masarin 2022:1

119

handwork at a workshop I visited when I traveled to the Dalarna region. I wanted to work in Sweden someday, so Mr. Akechi of dekor introduced me to the company.

I was planning to create other new designs there, but I have stopped due to Covid 19.

I hope to resume soon.

Do you plan to make picture books or children’s books in the future?

A picture book about chestnuts will be published in Japan this fall.

I will also make figures based on the characters in the book.

What are you currently working on?

I am painting 122 animals from Adventure World, a zoo in Japan. They will be used for autographs and merchandise.

What do you think is characteristic of contemporary Japanese children’s literature and picture books?

I am not an expert, so I don’t know, but in Japan, the best-selling picture books are still the older ones.

I think there is a tendency to place too much importance on tradition.

I think it would be good if newer picture books could be read more.

Is there anything you would like to tell children, the readers?

Imagine a wonderful future and have fun every day.

Looking at this war, I don’t think there is any future in the world where children don’t have smiles on their faces.

I think picture books are one of the first forms of entertainment that children are exposed to, so I think it is the responsibility of adults to maintain good quality.

120

© Toshiyuki Fukuda/Exhibition poster

© Naoko Machida

© Toshiyuki Fukuda/Klara and the Sun / Kazuo Ishiguro

Bazar Masarin 2022:1

125

Klara Bartilsson Susanne Sandström

Vem är Klara Bartilsson?

Men min bild vann en tävling på skolan och jag blev ”årets illustratör”. Jag är nog väldigt mottaglig för bekräftelse, så efter det ville jag fortsätta på samma spår.

Senare när jag kom in på HDK började jag hålla på mer med mönsterdesign och hamnade således i modebranschen. Ett hett tips om man vill kväva allt vad kreativitet är… Så jag flydde illa kvickt och började istället frilansa med mönster och illustration. Sedan var jag tillbaks en sväng till HDK och kursen Att bilderboksberätta.

Det är en fantastisk kurs. Linda Holmer och Gro Dahle som håller i den är fenomenala, man blir totalt späckad med inspiration och idéer. Jag har ett helt gäng uppslag till bilderböcker bara från den kursen.

Kort därefter hörde Jenny Franke på Mirando bok av sig. Tuvalisa Rangström höll på med ett manus och dom undrade om jag ville illustrera.

Det ville jag förstås!

Jag är en illustratör och bildkonstnär baserad i Göteborg. Nyligen blev jag mamma till lilla Harriet, så det känns som att jag är mer mamma än nåt annat just nu. Förhoppningsvis så blir det snart lite mer balans mellan föräldraskap och allt det andra! Jag har ganska nyligen påbörjat min bilderbokskarriär, som jag hoppas att jag får fortsätta med snart.

Hur kom du in på illustration?

Att göra bilderböcker?

Vi hade en kort illustrationskurs på gymnasiet, där jag läste grafisk design. Det var nog första gången jag fattade att illustratör är ett yrke.

Jag visste ju att folk jobbade med bild, men hade liksom inte reflekterat över det som en möjlig bana för mig.

126

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Hur ser din (kreativa) arbetsprocess ut?

Då det känns nytt, självklart och jag kan fantisera om hur fantastiskt det kommer bli. Sen brukar det flyta på med skiss och bearbetning av idén. När arbetet med bilden väl är igång är det fullständig kris varvat med eufori. Det är fruktansvärt. I ena stunden ifrågasätter jag allt.

Idén, tekniken, allt känns fult fult fult. För att en stund senare vara nöjd och maniskt taggad.

Jag har därför väldigt svårt att se tillbaka på grejer som jag gjort, det är för mycket känslor inblandade. Varenda linje är liksom ett minne av ett mini-trauma.

Det kan variera en hel del beroende på vad det är som ska processas fram. Men jag har svårt att fånga idéer och motiv från tomma intet. Och jag vill gärna göra något för mig helt nytt varje gång.

Jag känner mig inte inspirerad av att skissa i det tidiga stadiet - ofta så startar allt i text.

En lista är det enklaste sättet att ringa in ett tema eller smalna av en spretig idé. När idén väl klickar så infinner sig den härligaste stunden under processen.

127

Det låter hemskt, men sen är jag igång med nästa grej och då är allt glömt!

Jag blir självklart också väldigt påverkad av mitt egenkuraterade flöde, typ på Instagram.

Flödet kan både hjälpa och stjälpa den egna kreativiteten. Nu när jag är föräldraledig och har minimalt med tid för egna projekt så får jag stresspåslag av att se allt det som andra kreatörer åstadkommer. Då vill jag göra exakt det som alla andra gör.

När jag själv är uppe i en skapandeprocess så känner jag mig som en i gänget, då känns det bara peppigt att se att andra också håller på.

Var hämtar du inspiration till ditt arbete?

Vad påverkas du av?

Jag kanske har hakat upp mig lite på det här med teman. Men när jag i ett projekt har formulerat ett tema så är det det som inspirerar mig i stunden. Då hämtar jag inspiration från kors och tvärs, bara det passar inom temats ramar.

128

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Vilka böcker/bilder har du med dig från din barndoms läsning/högläsning? Varför har de stannat kvar tror du?

Men det är nog min mammas förtjänst snarare än att jag hade nån särskild kvalitetskänsla. Det var nog inte alla böcker som kom över tröskeln hemma. Även böckerna om Pettson och Findus är djupt inpräntade. Jag har nog alltid föredragit detaljrikedom framför enkla penseldrag.

I Sven Nordqvists bilder går det ju upptäcka något nytt vid varje läsning.

De som jag först kommer att tänka på är Kattmössan (Eva Lindström), Kattens skräck (Fam Ekman) och Till vildingarnas land (Maurice Sendak). Det dom har gemensamt är att dom alla är typ mörka thrillers. Det är ju intressant.

Dom håller ju också hög kvalitet som bilderböcker.

129

Drömjobbet (som konstnär/illustratör) – hur skulle det se ut?

Eftersom jag också arbetar med storskaligt måleri så hade det varit fantastiskt att få göra en permanent utsmyckning någonstans.

Att få förhålla sig till en specifik plats och kanske bygga ett tema och en berättelse kring den.

Men drömmen är nog faktiskt att jobba på så som jag har gjort på senaste, att fortsätta med stor variation på skala och längd på projekt.

Fast med lite högre tempo än vad jag haft hittills.

Jag skulle gärna göra en allåldersbok, med bilder och text som får växa fram sida vid sida.

Att helt själv få sätta temat och utforska det på djupet. Jag fick just Jockum Nordströms Året runt i födelsedagspresent. Den är så fin och kul att läsa högt eller för sig själv. Så vill jag att det ska vara!

130

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Beskuren ur: Lost Child, Jin Bo & YuRong. 2021 People’s Literature Publishing House & Tiantian Publishing House

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Jag är nyfiken på arbetet med Expeditionen som du gjort tillsammans med Tuvalisa Rangström – kan du berätta något om det?

Jag är väldigt glad och stolt för att dom trodde på mig.

Jag som inte gett ut någon bok tidigare fick väldigt fria tyglar i projektet.

Det hela framskred väldigt enkelt och naturligt, jag har tidigare jobbat mot så många olika uppdragsgivare men har aldrig förr känt mig så betrodd!

Jag ville testa att rita boken digitalt vilket förenklade arbetet, men det blev också en ganska stor utmaning för mig.

När jag blev inbjuden till projektet så fanns där ett fantastiskt påbörjat manus. Jag blev så pirrig när jag först läste det, för Tuvalisa hade verkligen skrivit ett dröm-manus för en illustratör.

Mirando är ju också ett riktigt drömförlag att jobba ihop med. Så det kändes helt enkelt väldigt drömlikt!

133

Vad arbetar du på just nu?

Finns det någon bilderbok i vardande?

Digitalt går det ju att joxa med bilderna i oändlighet och detaljnivån kan ju bli så mycket högre.

Men jag lärde mig ganska snabbt att jag var tvungen att sätta begränsningar, jag har till exempel bara använt en sorts ”penna” i hela boken.

Jag tror det är viktigt att inte bli för hänförd av allt en (jag) kan göra med tekniken när en jobbar digitalt.

Iallafall om en vill behålla känslan av att en hand har ritat bilden.

Jag håller på med två bokprojekt men i ärlighetens namn står det ganska stilla just nu.

Jag är van att kunna lägga timmar i sträck på mina projekt för att verkligen få flyt.

Men med en bebis på armen är det omöjligt, och de stunder jag har till övers har jag valt att lägga på måleriet, som jag snabbare kan ryckas med i.

Bilderboken kräver sitt fokus.

134

Bazar Masarin 2022:1

Sydney Smith

Susanne Sandström

Who is Sydney Smith?

Sydney Smith is 42-year-old boy who spends most of his time thinking about books and drawing. He illustrates children’s books mostly but spends a lot of time cooking and reading books to his two boys.

How did it all began… how and why did you start making art/illustrations?

It’s hard to say when and where it began.

Perhaps it started when I was drawing pictures for my mom. I would hand them to her, and she would make a big deal about it, saying how beautiful it was.

Or perhaps it was the first adult who encouraged me to use paint and set me up with a still life of fruit and left me alone. I can still smell the acrylic paint and flimsy cardboard.

Maybe it began when I was in art school, while in a printmaking class, sitting at a desk on a sunny afternoon preparing a metal plate for etching and suddenly seeing my path ahead of me.

I can’t say it was a decision I made. It was more like my calling chose me.

135

136

Ur: Jag talar som en flod/I Talk like a River, Jordan Scott & Sydney Smith. Lilla Piratförlaget 2021/Walker Books 2021

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Jag talar som en flod/I Talk like a River, Jordan Scott & Sydney Smith. Lilla Piratförlaget 2021/Walker Books 2021

137

What does your (creative) working process look like? What techniques and tools are important for the process?

I have always felt confident using watercolour and ink but lately I have welcomed in anyone who want to play. I bought an airbrush the other day because its something I have never used.

I am at a place where all I want to do is play and be surprised by the results. I have a messy work space but that comes with job.

Where do you get your inspiration, or input, from?

I try to get inspiration from everything I can.

On a good day I can extract something inspiring from a song, a reflection, or even a construction site.

On bad days I need to jump start the creativity by exposing myself to paintings, photos, film, poetry, and the outdoors.

Challenges? On an individual and Market level - Which are they?

The challenges I have are all individual. They are my insecurities. They are the always the same.

Lack of confidence or clarity.

I need to find my conviction and remind myself that it is a privilege to able to create for readers and connect with people around the world.

Which books from childhood do you remember? Why do you think these specific books remain?

I remember Rupert books about a white bear with a red sweater and yellow pants.

I remember The Shrinking of Treehorn by Florence Parry Heide, illustrated by Edward Gorey. I remember Mother Goose rhymes by Marguerite de Angeli. They all had a darkness and mystery that I found intriguing.

I will always remember the books that leave me feeling something, anything. But books that left spaces for me to fill will always have a special place in my heart.

138

Bazar Masarin 2022:1

Do you have a favourite illustrator/artist?

I have many illustrators on my list. Beside me right now are books about Bonnard, Peter Doig and a Retrospective of Cape Dorset prints.

I have always found inspiration in Jozef Wilkon, Felix Hoffman, and Ben Shahn.

Sometimes it’s photographers like Saul Leiter, or Lee Friedlander. Or film makers like Ingmar Bergman or Andrei Tarkovsky. That sounds pretentious, doesn’t it. But it’s true.

Storytelling is storytelling and there so much overlap in narrative, visual language between mediums. Innovation, no matter where it is found will always inspire more innovation.

The best and the worst when it comes to being an artist/illustrator?

The best being your own boss. The worst is that you are your own boss. My boss always tells me I could do better, and he is rarely encouraging.

My boss is never satisfied until I am exhausted and burnt out.

Dream assignment – what would it look like?

I have already had many dream assignments.

I can’t imagine anything more rewarding than getting to work with amazing people who are excited about the process of telling a story that speaks to the humanity of every reader.

Can you also tell us something about your collaboration with poet Jordan Scott in I talk like a river? What are your thoughts about illustrating/working with an author’s text?

Jordan and I are made to work with each other, we are very similar in the way we think and approach our projects. He has a beautiful gift for poetry and wordsmithery (is that a word?).

But more importantly he is a natural born collaborator.

We both recognise that the book we make will be greater than the sum its parts.

139

140

Ur: Liten i staden/Small in the City, Sydney Smith. Lilla Piratförlaget 2020/House of Anansi Press 2019

Bazar Masarin 2022:1

I find your books poetic, philosophical/ existential in intent - almost a characteristics of your books (in theme, as art) - is it only me or? by deliberate choice or does it come naturally?.

What would you say is characteristic of modern children’s literature/picture books?

I think that many modern picture books are very much about inclusion and acceptance.

They are about celebrating our differences and our similarities. Modern picture books are continuing on the path to be valued as works of art, a jewel to be cherished, and a friend to embrace.

I think I am naturally drawn to themes that are hard to describe or label. I know that childhood is a jungle of emotions. I hope that the books that I create will work as map to help navigate the often-overwhelming experience of being a young person.

What message would you like to forward to the child reader?

141

Ur: Smoot, Cuevas Michelle & Sydney Smith. Dial Books for Young Readers 2017

Since we (meant to) look at translation in this issue we would like to ask your reflections on this?

To every child reader I would say: Poop, Toot, Junk, Dorf, Flumpf, Twinkle and lastly Doink.

What are you currently working on? (I saw it being This is a Sunrise - could you tell us something about it?)

Translation has always been a special privilege of working on picture books. Translators are an important part of the aggregate that allows the stories to travel and reach further than we could dream. I only wish I could hear and understand those foreign words. I have been told before that my stories are sometimes better in other languages. To that I say, thank you, my gifted translators. You make our stories even better for the young readers.

That book is a project that has been on my back burner and front burner for the past two years.

It’s been a passion project of mine that deals with memory, and family. It has been called many names and has worn many hats and spoken with many accents but it has yet to settle .

142

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Min stad vid havet/Town is by the Sea, Joanne Schwartz & Sydney Smith. Epix 2022/Walker Books 2018

143

144

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Min stad vid havet/Town is by the Sea, Joanne Schwartz & Sydney Smith. Epix 2022/Walker Books 2018

145

146

Foto av Beatrice Alemagna: Jenny Edvardsson, Wanås Konst

Bazar Masarin 2022:1

147

En bok med många bottnar

D

Jenny Edvardsson

et är i början av mars månad.

På Wanås konst är det dags för vernissage av Beatrice Alemagnas utställning Vi går till parken.

Jag är på plats och får möjlighet att samtala med henne. Vi pratar om boken som ligger till grund för utställningen.

Beatrice berättar att idén till boken föddes ur några bilder på lekplatser som hon la ut på sitt Instagramkonto.

Bilderna kom till mitt under coronapandemin.

Parkerna och lekplatserna i Paris blev helt tomma på barn, då det kom restriktioner som gjorde att man inte fick vistas utomhus eller gå så långt från sitt hem.

Det var en jobbig tid, säger hon. ”Jag kände ett behov av att visa på hopp och en ljus framtid, en framtid där barn på nytt kunde erövra lekplatsen och parken. Lekplatsen kan också ses som början på något nytt, början på barndomen.”

Hon började därför måla upp lekplatser och parker och satte barn i dem. Jenny Franke från Mirando förlag såg bilderna och tog kontakt med henne. ”Först var jag tveksam. Bilderna var inte gjorda för en bok.

De hade olika storlek och var gjorda i olika stil.”

Men efter viss diskussion blev Beatrice övertygad. Kanske skulle det kunna bli en bok.

Jenny Franke satte Sara Stridsberg och Beatrice i kontakt med varandra under 2020 och Sara fick skriva en text utifrån bilderna, men utan att egentligen veta vilka bilder som skulle vara med i boken eller i vilken ordning de skulle komma.

Under hösten samma år fick Sara och Beatrice möjlighet att mötas på Wanås och då bestämdes vilka bilder som skulle ingå i boken och också i vilken ordning de skulle komma.

Det är också då som idén om de vita uppslagen kommer till. ”Vi ville att både text och bild skulle få leva sitt eget liv, inte minst då det inte är en berättelse i traditionell bemärkelse”, flikar Beatrice in.

Under tiden som bilder och text växer fram för Jenny och Beatrice diskussioner om bokens form.

Det blir så småningom en stor och tung bok med tjocka sidor ”mer av en utställningskatalog än en vanlig bilderbok”, säger Beatrice.

Hon berättar också att det är första gången som hennes målningar förs fram mer som konst än som illustrationer i en bok.

148

Bazar Masarin 2022:1 Det är hon glad över.

Samtidigt är det problematiskt för många l äsare ser boken som en barnbok ”men det är inte en barnbok och går inte att läsa som en vanlig barnbok. Bildernas primära målgrupp var aldrig barn. Inte heller Saras text har barnet som primär målgrupp.

Man kan inte lämna barnen ensamma med Vi går till parken, fortsätter Beatrice. Hon visar några illustrationer från boken och säger att hon försökt skapa något mystiskt, något att tänka kring, i varje bild. Det gula trädet, som är centralt i ett av uppslagen, behöver inte bara ses som ett träd.

Det kan också vara ett moln. Allt är upp till läsaren.

Vi fortsätter bläddra i boken. Många uppslag har stora enfärgade partier med någon liten detalj i en kontrasterande färg. Det gör att det blir få detaljer på bilderna och det är ett medvetet beslut från Beatrice. ”När jag skapar bilder på detta sätt kan läsaren läsa in detaljerna på egen hand. Läsaren kan koppla bilden till sådant han eller hon känner till eller har varit med om.”

När vi bläddrat oss igenom hela boken berättar Beatrice om formatet som har väckt diskussion. ”Vissa länder kommer inte att låta den vara så stor och tung och inte heller låta den innehålla vita sidor.” Hon säger också att det kommer att finnas bilder som eventuellt behöver korrigeras om boken ska översättas till andra språk.

Bilden med myrorna på den barbenta flickans ben är exempelvis för stötande för vissa.

Vi pratar om att behöva göra om och förändra för att få ges ut i andra länder och Beatrice säger att det alltid är svåra beslut. ”Om man inte är beredd att kompromissa finns alltid en risk att boken inte ges ut alls”.

Vi avslutar vårt samtal med att gå ett varv i utställningen på Wanås konst. På väggarna sitter illustrationer från boken. Placerade så här är det som att gå på en konstutställning.

149

Jag lämnar Wanås konst med en nyfikenhet.

Jag vill hem och på nytt läsa och bläddra i Vi går till parken. Väl hemma slår jag mig ner vid matrumsbordet. Jag tar fram boken och läser den med nya ögon. Jag undersöker färger och detaljer. Jag letar efter det mystiska i illustrationerna och jag låter texten läsas utan att kopplas samman med bilderna. Efter min nya läsning kan jag bara instämma med Beatrice. Vi går till parken är inte en berättelse i traditionell bemärkelse. Den är så mycket mer.

Beskuret omslag: Vi går till parken, Beatrice Alemagna. Mirando 2021

Om Beatrice Alemagna • Är född i Italien men bor numera i Frankrike.

• Gav ut sin första bok på franska i Frankrike.

Det tog tio år efter debuten innan hennes böcker började ges ut i Italien.

• Som barn fick hon besöka barnboksmässan i Bologna och sedan dess har hon vetat att hon vill arbeta som illustratör och författare.

• Hon är självlärd och har aldrig haft möjlighet

att gå på konstskola.

• När hon påbörjar en ny bok vet hon aldrig i förväg vilken teknik hon ska använda. Det blir i stället texten och det som texten ska förmedla som avgör val av teknik.

• Hon tycker mycket om kontraster och arbetar gärna med mörka, dova färger och sedan en ljus eller pastellfärgad detalj.

150

Bazar Masarin 2022:1

Illustrationsbiennalen i Bratislava

Helena Bergendahl

F

redagen den 15 oktober 2021 öppnade den 28:e illustrationsbiennalen i Bratislava (BIB) på Bratislava slott.

Det var ett ovanligt år, i sista minuten bestämde arrangörerna att låta juryn sammanträda digitalt på grund av ännu osäkra förhållanden med coronaviruset, samt att ställa in symposiet och den workshop för unga illustratörer som brukar äga rum. Det blev alltså en vernissagedag med mycket slovakisk press men utan illustratörer och utan den internationella publik som brukar besöka Bratislava i samband med festivalen.

Utställningen i år visade verk från 340 illustratörer från 42 länder. I slottet visades också en utställning med den iranske illustratören Hassan Mousavi som fick Grand Prix 2019, samt den franska illustratören Albertine som vann HC Andersson-priset 2020 Biennalen startades 1960 som en inhemsk bokfestival men två år senare utvecklade man

festivalen som ett sätt för de då tjeckoslovakiska illustratörerna att få ett internationellt nätverk.

Festivalen stöds finansiellt av slovakiska staten samt banken Postova Banka och är tätt knuten till både UNESCO och IBBY. Det är IBBY-organisationerna i respektive land som nominerar illustratörer till utställningen.

På uppdrag av styrelsen i svenska IBBY föreslog undertecknad och Ulla Rhedin tio illustratörer varav åtta glädjande nog tackade ja.

De svenska deltagarna var Sara Gimbergsson, Per Gustavsson, Lotta Geffenblad, Kristin Lidström, Maria Jönsson, Aron Landahl, Emilie Östergren och Marcus Gunnar Pettersson.

Det är decennier sedan Sverige var representerat med så många illustratörer.

Jag var alltså en av få utländska besökare när jag i oktober besökte illustrationsbiennalen. 2015 var jag med i den internationella juryn och det var intressant att se vad som hänt sedan dess.

151

Utställningen äger rum på Bratislava slott som reser sig över omgivningarna och är stadens främsta turistattraktion.

152

Bazar Masarin 2022:1

Omslag från Japan: Gotcha! av Seizmo Tashima.

Själva festivalen är sig lik, med alla länders bidrag i bokstavsordning – ordentligt skyddade bakom glas på grund av den stora mängd skolklasser som besöker utställningen.

Min stora invändning efter 2015 var att själva böckerna inte fanns tillgängliga. Nu hade man uppenbarligen tagit till sig av den kritiken och lagt till ett litet bibliotek (med bibliotekarie!) där alla utställda verk fanns representerade.

För mig är detta väsentligt, jag förstår inte hur man kan se eller bedöma illustrationer utan tryck, en känsla av vad det är för slags text och så vidare.

Det var alltså riktigt hög nivå på bidragen med många utpräglade personliga uttryck.

Vissa tendenser står sig – som att det är vanligt med konstgrafiska tekniker som screentryck och koppargrafik.

Flera av de japanska bidragen är påtagligt måleriska och expressiva och traditionen med pillig surrealism/fantasi är stark i östra Europa.

Det går att se att både Tjeckien, Slovakien och Polen har en egen tradition av grafisk form – där den grafiska formen är minst lika mycket arbetad som illustrationerna.

En tydlig trend sedan några år tillbaka är att kapitelböcker för äldre barn med riktigt mycket illustrationer blir allt vanligare. Då blir också övergången till serier och graphic novels mer flytande.

Ett exempel på detta var vinnaren av Grand Prix – festivalens mest prestigefyllda pris – som i år gick till spanska Elena Odriozola och boken Sentimientos encontrados.

Illustrationerna är gjorda med blyerts och i rutor. Formen, de serieliknande bilderna, gör att boken känns just som en graphic novel – vilket jag tycker passar det reflekterande ämnet väl.

Det handlar om alla våra känslor; hur svartsjuka och avund, skam och skuld skiljer sig åt eller att fenomenet med fjärilar i magen kan vara både

De svenska böckerna i utställningens bibliotek

Här får man svaren på många frågor – riktigt abstrakta konstnärliga verk som man undrat över kanske hör hemma i en poesibok för unga vuxna.

Tyvärr vann inga av de svenska bidragen något pris, men det var också stor konkurrens från en mängd erfarna och namnkunniga illustratörer, såsom årets Peter Pan-vinnare Anete Melece från Lettland, Mirokomachico och Ryôji Arai (ALMA-priset år 2005) från Japan och Annmarie van Haeringen från Nederländerna, för att bara nämna några.

153

Illustration ur Elena Odriozolas prisbelönade bok Sentimientos encontrados

läskigt och underbart. Allt detta i dialog med de klassiska filosoferna. Boken är skriven av Gustavo Puerta Leisse.

Elena Odriozola är från San Sebastian och har medverkat i över hundra böcker, många av dem översatta till flera språk, dock inte svenska.

Vill man läsa mer om Elena finns IBBY Spaniens motivering till HC Andersenpriset att läsa på nätet.

Arrangörerna av BIB säger sig vara världens största okommersiella illustrationsfestival.

Jag har funderat mycket på det, jag tycker själv att kommers är en ganska viktig del av att kunna

hitta läsarna. Men förhoppningsvis kan utställningen bidra till att man uppmärksammar ett spännande konstnärsskap som annars inte har möjlighet att nå ut i bruset.

För en besökare av BIB så är den internationella överblicken den stora behållningen av besöket.

Att upptäcka socialrealism från Kina, den stora mängden fantastiska illustratörer från Iran – eller varför inte från Finland som alltid överraskar med nya kreativa uttryck.

154

Bazar Masarin 2022:1

Bilderböcker i sommar/ M. Ullström

Godnattäventyret/ M. Jourdanis

Expeditionen/ U. Ekelund Andersson

Bettan / S. Sandström

Dikter för små öron / J. Johansson

Dagen allt gick snett/ J. Hector

Allt vi tappar och hittar/ M. Jourdanis

Sagan om Sjönöff och Mustang/ Gullis

Kitoko / E. Okodugha

Två små riddare/ L. Nordlén

Katternas ö / B. Kazemi

Ett hål / L. Nestor

Tora och Tytte planterar/ H. Melén

Farbröder/ M. Wingsäter

Tåget till överallt/ M. Jourdanis

Tinis konst-iga sagor/ M. Jourdanis

Georg er borte / U. Ekelund Andersson

Den historiska berättelsen / M. Ullström

Lilla molnet/ L. Valle

En hund till Hedda/ E. Jonsson

Snigel på glid/ S. Sandström

Spökräddarna/ L. Nordlén

En hunddag/ E. Spång

Gotlandsmysterierna/ J. Claesson

Den zoologiska trädgården / M. Wingsäter

Damen med fjäderboan / J. Rosén

Den lilla lilla sjöjungfrun / A. Norrgård

Moln över Paris/ L. Valle

Stina på rymmen / M. Wingsäter

I vattnet på västkusten/ S. Lindalen

En härlig dag med vänner / S. Lindalen

Leos gåva/ M. Wingsäter

Stora roliga skogsboken/ L. Nordlén Är du rädd Stella?/ J. Rosén

Akamella/ Gullis lästips Nattflygare/ C. Forslund

Rädd / L. Flood

Experimentet / J. Rosén

Bibbi passar Lasse/ S. Sandström Åtta små kattungar / L. Nestor

Hajtänder/ L. Flood Tvillingarnas tid/ Gullis lästips

Sjön som saknade botten / L. Valle

Felet med Eden/ S. Liffner

Klättra i träd/ E. Spång

Ubesvart anrop/ U. Ekelund Andersson

Fallet med diamantringen/ J. Claesson

Berätta tre saker / E. Jonsson Den andra staden / S. Liffner

farliga skogen / J. Hector Sandslott / J. Hector Vi vill ha fredagsmys!/ J. Rosén

155

L Ä SNIN G A

R

156

Ur: Räventyr, Malte Persson & Kristin Lidström. Mirando 2022

Bazar Masarin 2022:1

157

Räventyr Malte Persson & Kristin Lidström Mirando 2022

Bilderböcker i sommar Margaretha Ullström

B

ilderboksvärlden äger förmågan att då och då bjuda på överraskningar.

Några av de böcker som innehåller sådana vill jag varmt rekommendera som sommarläsning.

Den rör sig rytmiskt i takt till Malte Perssons fyndiga, rimflätade verser som bjuder på glädje och upprepade skratt.

Verserna leker genom en rad olika allusioner med andra kända verser ur den litterära traditionen – en vuxen kan lätt förlora sig i att söka efter ett ursprung – var finns den där rimflätningen, den känns igen? Påminner inte detta om Nils Ferlin? Där travesteras till exempel Gustaf Frödings dikt Säv, säv susa, våg, våg slå som i Malte Perssons vers lyder: Räv, räv rusa, väg, väg, gå.

Där finns även lekassociationer som till den enkla Halli, Hallå – leken. Dessa lekar med dikt och ord är befriande härlig. Halli hallå!

Alla dessa blinkningar till andra uttryck, och andra tider, öppnar genom mängder av associationer, för samtal mellan barnet och den vuxne och inspirerar till fortsatta ordlekar och härmningar! Räventyr är därför ett läsäventyr nästan utan slut.

Förlaget Mirando bok satsar på kvalitetsutgivning och erbjuder läsvärda, gärna lite speciella titlar. Två av dem har gjort särskilt intryck på mig.

En av dem härrör från förlagets nära samarbete med illustratören Kristin Lidström, en numera väletablerad illustratör som 2019 bl.a. erhöll Elsa Beskow-plaketten för Kattvinden, en bildroman skapad tillsammans med Helene Öberg.

I den bilderbok som nyss landade i mitt knä skapar Lidström en rävfigur som rör sig listigt och illslugt i olika miljöer.

Räven är på språng, spanar och smyger i skogens mörker.

De mörka dova färgerna avlöses av det vintervita ljuset med snö och sömn.

158

Halli! Hallå!

När vädret är grått och det regnar en skvätt, är rävlivet lätt för räven ändå – det har räven förstått, det är lätt att förstå.

För rävar har roligt när vädret är soligt, men i regn likaså.

Rävar roar sig rätt otroligt och lär sig detta redan som små.

Ur: Räventyr, Malte Persson & Kristin Lidström. Mirando 2022

159

160

Bazar Masarin 2022:1

Ett äventyr och en utmaning av ett helt annat slag erbjuder den intressanta bildromanen för läsare i alla åldrar Vi går till parken av Sara Stridsberg och Beatrice Alemagna.

En filosofisk bok. De filosofiska frågorna flödar fritt i olika associationsbanor, stora och oräkneliga på barns vis. Jag associerade vid min läsning till Eva Lindströms berättelse I skogen.

Stridsbergs/Alemagnas berättelse tar sina läsare på allvar och utmanar dem att tänka.

Redan inledningsvis väcks mina tankar om våra behov av parker och skogar.

Kan dessa verkligen ersätta varandra eller kompletterar de snarare varandra eller fyller olika behov.

Barnläsaren får troligtvis andra tankar. Det är just det - boken gäckar läsaren/lyssnaren att använda sin kreativitet till associationer i olika banor. Berättelsen kräver flera läsningar för att skapa tid till eftertanke om livet och världen.

Bilderna av Alemagna är uppfordrande och slösande rika på innehåll som kan peka åt oväntade håll. En magnifik bok att återkomma till då och då för längre eller kortare stunder.

Sara Stridsberg tillhör i dag våra främsta författare. Hon slog igenom med sina romaner för vuxna, och har därefter även klivit in i barnlitteraturens värld.

Vi går till parken Beatrice Alemagna Mirando 2021

161

162

Beskuret omslag: Vi går till parken, Beatrice Alemagna. Mirando 2021

Ur: Sagan om den lilla gråsparven, Jonas Gardell & Martin Jacobson. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

163

Sagan om den lilla gråsparven Jonas Gardell & Martin Jacobson Rabén & Sjögren 2022 Azins längtan Peimaneh Mollazeh & Lotta Geffenblad Lilla Piratförlaget 2022

En liknande bana beträder Jonas Gardell med bilderboken Sagan om den lilla gråsparven, illustrerad av Martin Jacobson, utgiven på Rabén & Sjögren.

I sagoform berättas om den lilla oansenliga gråsparven som inte får vara med de färggladare småfåglarna, blåmesen och talgoxen. Blåmesen och talgoxen förvägrar gråsparven både hjälp och en plats i trädgården. Han tvingas bygga ett bo i ett kalt träd med hjälp av sina egna fjädrar.

Ledsen och försmådd ber han om ett under.

Och se det kommer med våren då det kala kalla trädet förvandlas till ett blommande körsbärsträd. Gråsparven föräras också en egen stor och fin holk, och när tiden är dags dignar trädet av frukt. Då bönar och ber blåmesen och talgoxen om att få dela frukterna med gråsparven.

Och i slutet anges två möjliga slut och läsaren/ lyssnaren uppmanas att välja.

Sagan påminner om andra konstsagor, till exempel Den fula ankungen av H.C. Andersen.

Det öppna slutet inbjuder till samtal om alternativa sätt att hantera en situation.

Texten växer i styrka genom illustrationerna.

Den inleds med en detaljrik tecknad svartvit bild. Bilden omges av en svartvit blomram som växer in i bilden där varje streck blir synligt som i gunghästens kropp och sadel, i trädgårdsbordet och fågelholkarna.

Sista bilduppslaget utgörs av en vänsterbild med tecknad blomram, formad till en port där avslutningsraderna står i mitten, och en högerbild där färgskalan gult och rosa dominerar och ger bilden ett sprakande ljus. En kaskad av färgstarka bilder blandas så med sparsmakade grå-svarta genom hela boken.

164

Ur: Azins längtan, Peimaneh Mollazehi & Lotta Geffenblad. Lilla Piratförlaget 2022

Bazar Masarin 2022:1 I Azins längtan av Peimaneh Mollazehi, illustrerad av Lotta Geffenblad, möter läsaren en saga om längtan efter frihet, och en berättelse om mod. Azin tillhör fågelsläktet och bor i ett land som styrs av ugglor.

De har förbjudit alla fåglar att flyga, de bränner böcker som visar bilder av flygande fåglar, men den unga Azin längtar efter att flyga. Hon upptäcks av Ugglans vakter när hon testar sina vingar och tvingas lova att aldrig mer flyga.

Tillsammans med kompisen Salman upptäcker de en kväll att ugglorna själva är ute och flyger.

Salman fotograferar händelsen och trycker upp flygblad som sprids överallt.

Detta blir inledningen till ett allmänt uppror mot flygförbudet, och en flygfest avlutar berättelsen.

Berättelsen visar att tillsammans är vi starka och kan genomföra förändringar.

Maximilian Svensson och Ester Roxberg gjorde den fascinerande julboken Den magiska katten inför julen 2021. Deras samarbete fortsätter med sommarboken En hemlig sommarnatt.

Framsidan ger läsaren miljön – i en skogsglänta rik på blommor dröjer sig dimman kvar över skog och mark. I mitten står två vitklädda unga flickor mittemot varandra och håller varandra i hand med båda händerna.

Innanför pärmarna möter läsaren Ellen. Hon ligger i en säng och kan inte sova. Hon är sur på sin mamma och pappa för att de tvingar henne att sova i ett torp mitt ute i skogen. Hennes blick förirrar sig till tavlan med vargar som stirrar hotfullt på henne. Och så bestämmer hon sig för att lämna rummet och gå ut i skogen.

Hon hoppas att föräldrarna ska bli oroliga. I dimman över ängen ser hon en grupp flickor dansa och en av dem kommer fram till Ellen.

Viola heter den mörkhåriga flickan som utmanar Ellen till att gå den hemliga stigen där äventyret väntar. Upptäcktsfärden leder till att Ellen erövrar en annan värld och nya insikter.

Utsökta akvareller bär fram texten, fördjupar och leder berättelsen vidare in i svensk sommarnatt, till väsen som lever sitt eget liv. In i skogar, till vattendrag, och ängar. Flora och fauna ger liv till textens hemligheter. Text och bild bildar tillsammans en hyllning till den nordiska ljusa sommarnatten.

167

Ur: en hemlig sommarnatt, Ester Roxberg & Maxximilian Svensson. Rabén & Sjögren 2022

168

En hemlig sommarnatt Ester Roxberg & Max Svensson Rabén & Sjögren 2022

Ur: en hemlig sommarnatt, Ester Roxberg & Maxximilian Svensson. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

Ur: en hemlig väg, Katarina Strömgård. Rabén & Sjögren 2022

En hemlig väg Katarina Strömgård Rabén & Sjögren 2022

171

Även i En hemlig väg av Katarina Strömgård bär bilderna berättelsen vidare, fördjupar och vidgar den. Boken är en fristående uppföljare till En hemlig katt.

Bilderna spelar med ljus och kontraster.

Jag-berättaren, barnbarnet Lo, bär genom hela boken en knallgul lysande overall. Den lyser upp och är synlig i nästintill samtliga bilder.

På kvällen är dock jag-berättaren klädd i en gulrandig pyjamas. Både barnbarnet och mormodern är sjuka. Vanligtvis brukar mormor komma till Lo och passa henne när hon är sjuk, men nu är mormodern så sjuk att hon befinner sig på sjukhuset. Jag-berättaren längtar efter sin mormor och har dessutom kolossalt tråkigt. Ända tills dess katten Silverring visar henne en ”hemlig väg för hemliga djur”.

Katten bär henne utmed hemliga vägar ända fram till mormodern på sjukhuset. Kanske är den hemliga väg som leder barnbarnet till mormodern samhörighetens väg, gemenskapens väg.

Det finns också en samhörighet mellan jag-berättaren och katten.

När mormodern på kvällen ringer från sjukhuset för att få prata med barnbarnet berättar hon: ”-Jag drömde om dig, säger hon. Du hälsade på mig. - Jag kanske gjorde det, säger jag, på riktigt alltså. Då skrattar mormor. – Du och din katt, va?”

Denna finstämda berättelse om saknad och återvunnen gemenskap fann genast en hemlig väg till mitt femåriga barnbarns hjärta och är för närvarande en av hennes favoritböcker.

Båda ”hemligböckerna” är utgivna på Rabén & Sjögren, detsamma gäller även Moa Eriksson Sandbergs & Mari Ahokoivus bilderbok om Dorran, Dorran och Dinosarna.

Dorran är en barnboksfigur med stor potential att bli riktigt älskad. Det är en tjej som vet vad hon vill. Det tilltalar mig.

I denna den tredje boken om Dorran besöker hon tillsammans med sin mamma och lillebror ett naturhistoriskt museum. Där ska de titta på en hel rad dinosaurieskelett. Det artar sig till en ansträngande dag för Dorrans mamma för även om Dorrans upptåg är oskyldiga så är de inte tillåtna på ett museum. Där gäller särskilda regler. Man får till exempel inte bada naken i vattnet som illustrerar miljön dinosaurerna levde i. Att mitt femåriga barnbarn gillar även denna bok är inte att ta fel på.

172

Dorran och dinosarna Moa Eriksson Sandberg & Mari Ahokoivu Rabén & Sjögren 2022

Ur: Dorran och dinosarna, Moa Eriksson Sandberg & Mari Ahokoivu. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1 Hennes sjuåriga bror föredrar för sin del en annan dinosauriebok från Rabén & Sjögrens förlag, nämligen Carl-Otto Johansson och Ola Lindbloms Jagad av en T-Rex. Jag hade aldrig gett den här boken en chans om inte mitt barnbarn banat väg och väglett mig in i en humor som inte är min, och läst om något jag inte trodde mig roas av.

Resultatet, menar jag, visar hur betydelsefullt det är att gå utanför sin egen bekvämlighetszon och våga möta något nytt och annorlunda i mötet med det nya, och nya böcker.

Det är sällan jag hör mitt sjuåriga barnbarn kikna av skratt i samband med högläsning. Men Jagad av en T-Rex öppnade slussarna till det bubblande skrattet.

Carl-Otto Johansson är kanske mer känd som artisten Pappa Kapsyl, och är en uppskattad familjeunderhållare. I sin barnboksdebut samarbetar han med Ola Lindblom som i fartfyllda bilder följer textens rimmade verser om flykten från en T-Rex som slukar korv.

Det är en jakt från stad till land, från skog till hav och ännu längre bort. Det är bilder med massor av detaljer att fördjupa sig i.

Versen i uppslaget från skogen lyder: Till skogen jag sprang, över sten Med bultande hjärta på trötta ben Sällsamma läten störde nu friden Hade vi sprungit tillbaka i tiden?

Oj, vilket ställe! Vi började tveka Här vore roligt att stanna och leka Nä, vi får leka en annan gång Annars blir sagan om korven för lång

På det tillhörande bilduppslaget återfinns mängder av dinosaurier, äggsamlingar, skelett, och mycket annat. Ett barn kan uppslukas av dessa detaljer och att läsa denna bild tar tid.

Men i djupaste havet inträffar något som lockar mitt barnbarn till ytterligare skratt: Jag ångrade badet och kunde nu se Att simma med korv var en dålig idé Brödet var omöjligt att hålla torrt Ketchupen sjönk och spolades bort

175

Det handlar om något vardagligt lätt igenkännbart som ett vitt korvbröd som luckras sönder i vatten och om ketchup som rinner sin väg med vattnet.

Det borde Pappa Kapsyl ha förstått, som den vuxenhet han representerar.

Humor hänger nära samman med barns erfarenheter, socio-kulturella miljö och kulturella identitet. Humor är ömtåligt.

Den skönlitteratur för barn som roar ett barn kanske faller platt när nästa barn möter berättelsen.

I Jagad av en T-Rex blandas komiska överdrifter med absurditeter, i ord, bild och handling.

Här handlar det om den vuxnes normöverträdelser på ett sätt som stärker det läsande/ lyssnande barnets självkänsla.

Mästaren Hellsing känns här inte långt borta.

Ur: Jagad av en T-Rex, Carl-Otto Johansson & Pappa Kapsyl. Rabén & Sjögren 2022

Därmed sluts cirkeln runt sommarens bilderbokstips med läsäventyr på rim och otaliga lika oväntade som fascinerande bilder.

Tur att sommaren är rätt så lång!

176

Ur: Jagad av en T-Rex, Carl-Otto Johansson & Pappa Kapsyl. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

Expeditionen

N

Ulrika Ekelund Andersson

är människor brukar prata om en inre resa, så brukar det väl oftast handla om någon sorts själslig utveckling? Här har vi miniputtar på en äventyrlig expedition genom kroppen, men de reser genom en mörkröd, fuktig och mycket fysisk väld.

Redan på framsidan startar resan. Deltagarna tar farväl av ljuset och kliver in i genom munnen.

På försättsbladet finns en liten blinkning till Beskow, i form av en liten siluettbild.

Berättelsen har en kedjehandling där varje bläddring ger en ny scen. Fantastiska illustrationer av nya platser att försjunka i, uppenbarar sig på varje uppslag. I den elektriska nervskogen fastnar gnistor i hästarnas manar, i lungan är det så stormigt att ben bryts på deltagarna och ryggraden måste bestigas genom klättring med hacka och rep. Det är strapatsfyllt och spännande. Det kryper och kittlar i den egna kroppen under läsningen, till exempel när de glider stilla med båt genom tunntarmens vindlingar och doktorn petar på de nerhängande ”lianerna”.

Kommer de få se känslor? Drömmar? Vem är den genomskinliga vägvisaren? Är det själen?

Men de är ju två? Nej, tre?

179

Omslag: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Expeditionen Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson Mirando 2021

180

Den gamla damen, som reser inåt bort från världen, kommer hon att vilja stanna kvar och inte följa med ut? Att doktorn är en bebis, den kunnigaste av de resande, är en rolig detalj. Det var inte länge sedan han gjort en liknande resa (fast inte riktigt lika långt in).

Berättaren är en klassisk upptäcktsresande klädd i pälskragad jacka. Varje kväll sammanfattar han strapatserna i sina dagboksanteckningar, som utgör texten.

Denna skruvade, spännande och poetiska bok utgiven av Mirando förlag, är ett samarbete mellan dramatikern och skådespelaren Tuvalisa Rangström och illustratören Klara Bartilsson vars debut i bilderbokssammanhang detta är.

I hela sitt liv har den gamla damen längtat efter om att få se alveolerna.

När de väl nått fram är det vackert, men inte lika fantastiskt som hon tänkt sig. Motivet är resan och äventyret sig själv nog. Vad fint att vi fick följa med och till exempel få fundera över hur det skulle kännas att sova en natt i sovsäck under irisens välvda tak som skimrar av färger?

181

182

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

Ur: Expeditionen, Tuvalisa Rangström & Klara Bartilsson. Mirando 2022

183

184

185

Ur: Dikter för små öron, N. Gran & S. Mander. Förlaget 2022

Dikter för små öron Nina Gran & Sanna Mander Förlaget 2022

Dikter för små öron Johanna Johansson

N

är det kommer en ny bok från förlaget med stort F ja då vet man nästan säkert att man ska få uppleva något i läsväg alldeles nytt.

Finska böcker på svenska har sedan en tid tillbaka nästan varit detsamma som spännande karaktärer, överraskande illustrationer eller ett oväntat poetiskt språk och många gånger är det just poesin som är allra bäst.

Hur många nya fantastiska ord har jag inte samlat på mig genom den?

Länge var det långt mellan utgivningarna av poesiböcker för barn men nu kommer de mer regelbundet och även rimmade bilderböcker och ABC-böcker imponerar och sprudlar inte sällan av uppfinningsrikedom och ordglädje.

Dikter för små öron är Nina Grans debutbok men hennes lekfullhet avslöjar att hon har jobbat med ord tidigare. Till vardags är hon kulturpedagog i Helsingfors och ägnar sig bland annat åt barnkultur och ordkonst.

Illustratören Sanna Mander har både skrivit och illustrerat flera böcker tidigare, till exempel den charmiga Min lilla häxa.

Hon har också illustrerat andras texter, senast på svenska den underfundiga Fisens liv av Malin Klingenberg.

Dikter för små öron är en nätt bok med 23 illustrerade dikter, en bok som enligt författaren ”passar alla som spetsar öronen så de blir tillräckligt små” och det gör man ju som sagt gärna när man har en ny diktbok från Förlaget framför sig. Men förväntningarna är också höga!

Laura Ruohonens Havsodjur från 2019 och Zoologipoesi från 2020 var båda nyskapande och kunde läsas om och om och om igen.

Roliga, rytmiska och vågade ordvrängarresor som berikade med nya kunskaper om djur och dessutom illustrerade av Erika Kallasmaa, vars stil påminner om den nu avlidne giganten Eric Carle.

186

Ur: Dikter för små öron, N. Gran & S. Mander. Förlaget 2022

187

188

2019 kom även Annika Sandelins Om jag fötts till groda, ett slags spin-off på den tidigare Potatisens dröm (Schildts & Söderströms), där hon rimmar fantastiskt och finurligt om djur och livets små och stora frågor.

Sedan finns ju Ulf Starks och Linda Bondestams Djur som ingen sett utom vi (utgiven både på Berghs och Förlaget) som är något alldeles eget och unikt.

Ur en närmast magisk sammanslagning av två modiga konstnärers fantasi bildades helt nya skapelser som fick gestalta mänskliga känslor och inre stämningar.

Att jag tar avstamp i just dessa diktböcker är för att även Nina Gran skriver om djur. Eller oftast använder hon djurnamn med en annan bildlig betydelse för att beskriva mänskliga egenskaper och känslor.

Vi får bland annat möta klätterapan, snorvalpen och lipsillen som var och en får representera en del av barnets vardag och humör.

Sanna Mander utgår sedan från dessa djurnamn när hon illustrerar karaktärerna och de blir till djur även i bilden. I en mer grundlig analys skulle de kunna beskrivas både som antropomorfa och zoomorfa, det vill säga både djur med mänskliga egenskaper och människor med djurlika egenskaper.

Men det är inte bara djur som bebor denna diktbok, även smeknamn har förkroppsligats och fått liv, sådana som ofta används på barn, bland annat gullebullen och pussgurkan.

Boken inleds med vaknandet och slutar med att det är dags att gå och lägga sig.

Däremellan handlar det bland annat om leken, matstunden, utklädningen och badet men också om känslor som glädje, ilska, surhet och ledsenhet. Och handlar kanske SKALBAGGEN om hur det kan vara när man ska lära sig att gå?

Alla dikter håller inte samma höga kvalitet, men vissa av dem, som till exempel MJUKA TASSAR skulle fungera utmärkt som rörelseramsa och i andra är rimmen sådana rytmiska fullträffar att jag tycker mig höra en hälsning till Hellsing.

Som här ur BÄRSÄRKEN:

Ur: Dikter för små öron, N. Gran & S. Mander. Förlaget 2022

Vältrande blåbärsblå båtar i sörjan sörjer för blånande särkarnas början

Mest används korsrim och parrim men även en och annan fri vers har fått följa med.

189

Oavsett versmått är dikterna fyllda av allitterationer och assonanser: Muntergöken släppte sitt ägg i smilfinkens bo häromdagen En piplärka föddes med fjunigt skägg så dunig och rund om magen

Dikter för små öron är en kärleksfull hälsning till det lilla barnet men rolig att läsa högt också för andra. En sprallig språklek där rytmen ibland används för att ytterligare gestalta de olika karaktärerna.

Så även typografin: i SKUTTHAREN skuttar orden verkligen fram över sidorna.

Nina Gran utmanar de små öronen, ibland de stora med och det är busigt, fyndigt och energiskt. Trots att dikterna är korta får man läsa om igen för att ta in allt och man kan säkerligen finna fler nya ord till samlingen!

Men det är inte bara ordglädje, bildglädjen är minst lika stor. Sanna Mander använder sig av en pigg palett och många olika färger.

Alla rubriker har fått typsnitt som passar de olika karaktärernas stil.

Bokstäverna i KLÄTTERAPAN slingrar sig uppåt och PUSSGURKANs gröna tjocka böjda former pryder en glasburk (som den lilla gurkan såklart har smitit ut från för att pussas!).

När två dikter delar samma uppslag låter Mander på ett finurligt sätt också de olika djuren dela plats. De kan sitta i samma träd eller befinna sig i samma badrum.

På YLVARGENS och BÄRSÄRKENS gemensamma bord står en blomvas, på den ena sidan är den dyster, hängig och grå, på den andra pigg och blommande lila.

De större djuren är illustrerade i retrostil, bakelser och smådjur känns mer kawaii (kringlan som kramar sig själv är bedårande!) och i växtligheten kan man se inspiration från Art Noveau. Men det är för den sakens skull inte spretigt, utan istället väldigt charmigt.

Och det avslöjar väl redan framsidan som pryds av ett par jättestora kaninöron (inte alls små som i titeln) med fluffiga regnbågslika hörlurar.

Dikter för små öron är ett synnerligen välkommet tillskott till poesihyllan.

2

190

Ur: Allt vi hittar och tappar, E. Johansson & S. Ahmed Backström. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

191

Allt vi tappar och hittar Elin Johansson & Siri Ahmed Backström Rabén & Sjögren 2022

Allt vi tappar och hittar

B

Maria Jourdanis

erättelsen inleds med att ett barn tappar sin klenod - en väldigt vacker sten som på något oförklarligt sätt bara försvinner. Bästa vännen Vide följer med ut för att leta efter stenen.

På ett staket finner de en upphängd vante och de bestämmer sig för att se om de kan ta reda på vem som tappat den.

De möter flera olika människor och sällskapet växer ju längre de går. Alla har något minne av en borttappad sak som varit viktig för dem.

En olovligt lånad hatt, ett borttappat inbjudningskort, en tappad tand.

Sorgen över den försvunna stenen går nästan över i rent filosofiska funderingar. Blev den som hittade hatten glad? Den var ju ända från Italien!

Fick någon annan gå på det missade kalaset?

Och kommer den som hittar min tappade sten att bli lika glad över den som jag var?

När de stöter på kärleksparet får de höra hur den ene en gång tappade bort sig i en skog och hittades av en polis. Så kommer en i skaran på att de alla ju har hittat varandra.

De har alla tappat bort något nån gång men nu har de funnit varandra.

Och det känns bra! Slutet gott allting gott.

Vide och bokens jag smyger sin väg. Men vad är det som ligger där?

En fantastiskt vacker fjäder…….

Bilderna är i milda, vackra färger. Människorna är av blandade åldrar och ursprung på ett helt självklart sätt. Vackra helsidor varvas med sidor med vit bakgrund där man emellanåt får ett händelseförlopp förklarat genom några få, enkla bilder runt texten.

Framsidan visar följet på väg mot något i tripp, trapp, trullordning. Insidorna av pärmen har ett heluppslag med stenar varav en är vitare än de andra. Det är den som är STENEN . Uppenbart bara om man tittar riktigt noga.

Och på baksidan ser vi kärleksparet kyssande varandra.

När jag läste boken för barnen på min förskola fick vi igång ett riktigt fint samtal om saker som tappats bort och hur man kunde känna saknad länge efteråt.

Och att man ibland hade tur att faktiskt hitta det man tappat, kanske för att någon hjälpte till att leta.

En fin bok om vänskap och hjälpsamhet.

192

Ur: Allt vi hittar och tappar, E. Johansson & S. Ahmed Backström. Rabén & Sjögren 2022

193

194

Bazar Masarin 2022:1

Kitoko Pastellfärgad depression Elin Okodugha

K

itokos Mamma har åkt iväg till “ett jätteviktigt jobb som gör att hon måste resa till en massa olika länder“ och det kommer inga brev från henne längre. Kitoko och pappan flyttar från den ena bostaden till den andra.

De tappar bort både en hel del längs vägen, men hoppet kommer de aldrig att tappa brukar pappan säga. Ändå händer det att han inte hittar det vissa dagar. Kitoko försöker hjälpa honom.

Hon letar överallt i lägenheten men hittar ändå inte hoppet.

Som tur är vet Kitoko att man kan leta någon annan stans också, inuti sig själv.

Kayo Mpoi debuterade 2019 med den prisbelönta romanen Mai betyder vatten.

Hon studerar vid Kungliga konsthögskolan, skriver för Dagens Nyheter och Sveriges radio och har medverkat i Babels författarpanel.

Hösten 2022 utkommer Mpois andra vuxenroman, En övning i revolution.

Kitoko är hennes första barnbok. Hon har hämtat inspiration till berättelsen från sin egen erfarenhet av att ha förmågan att kliva in i en inre värld, där hon kunnat hålla rådslag med olika karaktärer och få hjälp få hjälp.

195

Ur: Kitoko, K.Mpoyi & L. Grenbäck. Rabén & Sjögren 2022

Kitoko Kayo Mpoyi & Linn Grenbäck Rabén & Sjögren 2022

196

Bazar Masarin 2022:1 Hon vill skapa en bildvärld där det svåra och tunga i berättelsen möter barn och vuxna på olika nivåer.

Kitoko är en berättelse om depression, sorg, hopp och glädje. Texten rör sig över hela känslospektrat utan att vare sig krångla till eller skyla över. Det tunga och svåra vävs på ett självklart sätt in i huvudpersonens vardag. Hon gör sitt bästa för att ta hand om både sig själv och sin pappa när han mår dåligt.

Ur: Kitoko, K.Mpoyi & L. Grenbäck. Rabén & Sjögren 2022

Linn Grenbäck är utbildad illustratör, animatör och grafisk designer baserad i Stockholm.

Hon har studerat visuell kommunikation på Beckmans designhögskola och digitala medier på Stockholms universitet. Med Kitoko debuterar hon som bilderboksillustratör.

Grenbäck har strävat efter att undvika att berättelsen känns för deppig genom att fylla bilderna med “ …liv, nyfikenhet, spännande färger och detaljer.”

197

Hon rättar till när han gör fel, skyddar honom från att andra ska få reda på vad som händer, fixar frukost och ser till att hitta en lösning på problemet.

Det är tydligt att detta hänt förut, och kommer att hända igen. Under Kitokos på ytan sakligt lugna letande efter hoppet känns ett stråk av ångest då det, trots hennes specialförmåga, är tydligt att det inte finns någon garanti för att hon ska kunna hjälpa pappan varje gång.

Bilderna är inbjudande med sina mjuka, glada färger och många detaljer att hitta och fundera över.

Kitokos yttre och inre värld ges båda plats och samexisterar utan att det blir rörigt eller förvirrande. Hemmet skildras både genom lätt igenkännliga vardagssaker och annorlunda detaljer som kan väcka funderingar och bidra med djup och nyans till berättelsen.

Om texten vågar ta ut svängarna håller dock bilderna sig mer inom ramarna för vad som känns tryggt och ofarligt.

Vi närmar oss det svåra när Kitoko gläntar på dörren till sovrummet och möts av ett ogenomträngligt mörker. Hon stannar dock kvar i det ljusa, trygga vardagsrummet och mörkret försvinner lika fort som det dök upp.

Det här är en bok man kan sätta i händerna på ett litet barn utan att oroas för att den skall skrämma eller uppröra.

Man kan hitta mycket att titta på tillsammans och diskutera i bilderna och här finns öppningar till att gå mer på djupet.

Utan egen ansträngning att tränga under ytan finns dock risken att den extra dimension och det djup bilderna kan erbjuda helt går läsaren förbi.

Jag skulle rekommendera boken både för barn att bläddra själva i och för barn och vuxna att läsa och prata om tillsammans.

Den håller för många läsningar och lockar med ett spännande och färgglatt omslag.

198

Bazar Masarin 2022:1

Katternas ö – fantasifulla bilder

Baharan Kazemi

P

å en ö någonstans i världen lever katter i smuts och misär. Det har inte alltid varit så. En gång i tiden var ön en grön och vacker plats.

Sedan kom ett skepp med män i kostym och portfölj, kontrakt undertecknades och katternas ö blev en dumpningsplats för skräp. Katterna var glada över all mat, men de blev fetare och smutsigare. Bara en kattfamilj gjorde motstånd genom att hålla rent omkring sig. De andra katterna gillade inte den rena familjen. Till slut byggde de rena katterna en flotte av skräpet och tog sig bort från ön.

På deras renstädade jordplätt växte snart gräs och de smutsiga katterna mindes hur det var när ön var vacker, innan soporna tog över.

Det här är en melankolisk saga som tangerar flera politiska och existentiella teman.

Jag tänker på konsumtionsideal och sopbergen de genererar, exporten av avfall från rikare länder till fattigare och hur lätt det är att, som de smutsiga katterna, gå in i den livsstilen i brist på alternativ. Men jag tänker också på pacifism och en icke-revolutionär motståndsstrategi.

De rena katterna startar inte en städgerilla som tvingar sina ideal på de andra.

De städar hos sig och hittar en väg bort. Genom den handlingen inspirerar de sina grannar.

Det öppna slutet lämnar det fritt att tänka vidare.

Var hamnar kattflotten? Kommer de smutsiga, feta katterna nu börja städa och odla sin egen mat?

Vad ska hända med skräpet?

Masoud Gharehbaghis unika bildspråk är det första som fångar mig. Katternas personlighet och känsla gestaltas tydligt. Texturen i bilderna, det varma ljuset och hur han har arbetat med detaljer i att skapa miljön är verkligen en fröjd att ta del av. Bilderna lyfter boken och gör texten sekundär för berättandet, vilket är bra, för det skriftliga berättandet känns stundvis på gränsen till torrt. Jag kontaktade förlaget för att höra om jag kunde ta del av originalutgåvan, eftersom 199

Katternas ö Masoud Gharehbaghi Opal 2022

r och en politisk udd

Ur: Katternas ö, M. Gharehbaghi. Opal 2022

den svenska är en översättning. De svarade då att boken inte är utgiven på andra språk, utan skriven på engelska och översatt till svenska för Opal förlag. Det i sig är en hedervärd insats för att inkludera författare som inte skriver på svenska. Fler förlag borde ta efter arbetssättet.

Språket i Katternas ö innehåller inte heller några fel, men är i staccato, korthugget och inte

i närheten av den magi som Gharehbaghis bilder förmedlar. Kanske är det en smaksak. Med det sagt är det här en bok som både barn och vuxna kan uppskatta. Man kan stanna länge vid varje uppslag, titta på bilderna och prata vidare om de svåra existentiella frågor som de väcker. Jag kan verkligen se Katternas ö användas på förskolor och i lågstadiet, som diskussionsunderlag – eller bara som en fin bilderbok.

200

Ur: Katternas ö, M. Gharehbaghi. Opal 2022

Ur: Tora och Tytte planterar, L. Geffenblad. Bonnier Carlsén 2022

Bazar Masarin 2022:1

I_Tora_och_Tytte_planterar.indd 14

203

2022-01-17 16:54

Tora och Tytte planterar Lotta Geffenblad Bonnier Carlsén 2022

Tora och Tytte planterar Hanna Melén

Ä

ntligen en ny bilderbok om vänner som planterar, släpar jordsäckar, omsorgsfullt väljer krukor och lökar som sedan skall uti i trädgårdslandet.

Men här får läsare akta sig så att de inte blir planterade av Toras gröna magiska fingrar med blå naglar. Geffenblads färgstarka drama fångar snabbt läsaren.

Kanske är Tora lika stark som Pippi Långstrump? Jag är nästan säker på det.

Tora med sina Old School tatueringar, Indie-popbandsfrisyr, gigantiska muskler, mjuka sköna hängselbyxor och små, små minifötter. Tora har också oerhört snälla ögon som vi upptäcker när Tora på omslaget kikar ut ur Odlings-oet på omslaget.

Det är bra att vara stark när jord skall bäras, krukor väljas och lökarna skall hitta ner i jorden.

Det kan vara skönt att vara två.

På omslaget sitter Toras vän lilla Tytte i Toras vänstra gröna hand. Tytte är inspirerad från växtriket med en snygg tuppkamslock á la rädise-look. I berättelsen finns också plantorna, musen och katten som hjälper till med vårens storplantering och senare i berättelsen får en central roll när dramat vänder.

De medverkande presenteras snyggt på ett försättsblad.

Bilderbokens harlekinmönstrade inlaga i regnbågens alla färger bjuder läckert in oss i berättelsen. Ett mönster som kommer igen på flera uppslag i form av tapet.

Geffenblad undviker enligt Vangska manér, räta linjer och vinklar, vilket gör bilderna levande och skapar djup. Det rosa barockinspirerande planteringsbordet verkar kunna gå i väg när som helst. Geffenblads uppslag är fyllda av lekfulla detaljer att upptäcka tillsammans. Även texten som bär fram berättelsen är utförd i böljande rader. Berättelsen förs fram i en briljant rytm där bild och text harmoniserar och blir ett. Läsaren kommer nära i fina close-up uppslag.

Uppslaget där Tora och Tytte kikar och leker tittut inbjuder läsaren och lyssnaren genialt till interaktion och slår an en lätt pedagogiskt ton.

Hade varit underbart med en uppföljare på dessa nya finstämda karaktärer som Geffenblad skapat. Vore kul att följa med lökarna ut i trädgårdslandet eller pallkragen.

Berättelsen är ett färgstarkt drama för vuxna och de allra yngsta.

En fin sommarpresent och en åter igen skapar Geffenblad en färgstark, dramatisk och nyskapande högläsningspärla.

204

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Tora och Tytte planterar, L. Geffenblad. Bonnier Carlsén 2022

I_Tora_och_Tytte_planterar.indd 16

205 2022-01-17 16:55

206 I_Tora_och_Tytte_planterar.indd 17

2022-01-17 16:55

Bazar Masarin 2022:1

Tåg

Ur: Tåget till överallt, Tove Mörkberg & Anna-Clara Tidholm. Alfabeta 2021

207

Tåget till överallt Tove Mörkberg & Anna-Clara Tidholm Alfabeta 2021

get till överallt Maria Jourdanis

E

n liten bok om att drömma, att iaktta och att bara vara. En sorts feelgoodbok för små barn.

Milda och lugna färger genom hela berättelsen och inget som skrämmer Drömmar kan vara intensiva och spännande men vardagen är ack så grå.

Lillasyster är kladdig och föräldrarna har bråttom som vanligt. Förskolan bjuder inte heller på några överraskningar. Allt går sin gilla gång.

Gungan når aldrig himlen hur hög fart man än tar.

Då kommer mormor. Och då kan vad som helst hända! Och det gör det. Det blir en tågresa där resan är själva målet. Bara för nöjes skull, bara för UPPLEVELSENS skull.

Och oj vad många saker de ser på sin resa.

Tågfönstret är stort som värsta plasma-tv:n och där händer saker hela tiden.

Allt möjligt spännande far förbi. Människor, städer, fåglar och fiskar.

De tittar och funderar tillsammans och har det så trevligt. Ingen stress och inga tider att passa.

Tåget vet vart det ska. Det är bara att åka med.

Och det är så tryggt i mormors sällskap. Hon är aldrig vilse.

De upplever och tittar tillsammans tills natten kommer och det känns fint att somna i mormoderns knä. Tids nog är de framme. Tids nog.

208

Bazar Masarin 2022:1

Georg er borte Ulrika Ekelund Andersson

A

tt ta del av vad som händer på barnboksfronten i Norge är spännande.

Georg er borte är en bilderbok för åldern 3-5 år och är en av de norska titlar som är nominerade till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2022.

Karaktärsdesignen för tankarna till knasig humor, men det här är en finstämd och luftigt humoristisk berättelse där det letas efter en försvunnen katt och insikten om att den faktiskt kan vara död smyger sig på.

Illustrationerna har en visuell struktur som för tankarna till rysk affischkonst och färgskalan doftar av förfluten tid.

Den lille huvudpersonen med sitt mycket stora huvud och stora undrande ögon påminner en smula om den ryska barnboksfiguren Tjeburasjka (mer bekant som Drutten)

Inte kan väl han dö, undrar pojken. Pappan förklarar att allt som har en början, också har ett slut och ingen vet när den ska dö.

Bilderna ackompanjerar med en mild humor och det finns subtila detaljer i bakgrunderna att lägga märke till.

När pappan håller en död fågel i sin hand, vinkar samtidigt en glad bebis i bakgrunden.

När pappan menar att några tror på reinkarnation, syns ett bananskal på marken.

På flera av uppslagen finns negativa ytor formade som cyklar. Ett svart hål i marken, en krukväxt i ett fönster och en annan som vissnat.

Någon balanserar farligt på en väldigt hög stege, en katt smyger på en fågel, en ambulans, ett tak på ett högt hus som det går att gå ut på.

Döden kan lura var som helst, men dessa bilddetaljer är inte skrämmande eller påträngande.

De finns där att lägga märke till för den som ser.

George är pojkens katt. Bara hans. Men nu har den varit försvunnen, längre än någon gång förut. Pappan och pojken ger sig ut för att leta på alla kattens favoritställen. Ju mer de letar, desto mer levande blir katten för läsaren och desto starkare blir känslan för den.

Vid vägkanten - är det där blod? Varligt förbereder pappan pojken på att det kan vara så att Georg inte lever längre.

De hittar ingen katt i diket och samtalet fortsätter. Georg är ju inte gammal som farmor var (”sikkert førti”).

Bilderna är fulla av luft och ger känslan av att nästan lösas upp i sina beståndsdelar av ett vitt ljus bakifrån. Eller som om de var gjorda av tunn is.

Men så vänder berättelsen oväntat. Georg lever.

När de ger upp letandet och kommer hem, så sitter han där. Lättnaden är så stor, så stor i läsaren.

Och så här är det ju. Tankarna på döden kommer på besök ibland och sveper in oss i kyla.

Döden snuddar vid pojken men drar förbi.

209

Ur: Georg er borte, R. Albu. Ena 2022

Georg er borte Ragnar Albu Ena 2021

210

Ur: Georg er borte, R. Albu. Ena 2022

Ur: Lilla molnet, E. Virke & F. Koike. Lilla Piratförlaget 2022

Bazar Masarin 2022:1

213

Lilla molnet Emma Virke & Fumi Koike Lilla Piratförlaget, 2022

Lilla molnet Linda Valle

S

venska bilderbokskaparen Emma Virke och japanska illustratören Fumi Koike har tidigare samarbetat kring Sången från andra sidan havet. Nu är de tillbaka med Lilla molnet, en söt bilderbok om alla olika känslor som kan finnas hos ett litet moln.

Himlen är klarblå. Alla moln har tagit semester.

Utom ett, som de visst råkat lämna kvar.

Lilla molnet tänker positivt och letar efter nya vänner. Hen närmar sig en kille i badbyxor och tänker att han kanske behöver ett moln så att han inte bränner sig. Men badbralle-killen blir arg och tycker att Lilla molnet skymmer solen.

Lilla molnet provar optimistiskt att hänga vid glasskiosken, men glass-tanten kör irriterat iväg molnet. Tydligen vill ingen köpa glass om molnet hänger där.

Det verkar svårt att få nya vänner. Ingen verkar behöva ett moln idag.

Lilla molnet svävar dystert bort mot skogen. Där kan man gömma sig bland trädtopparna. Där märker ingen om man gråter. Jo, någon märkte det visst. En ekorre klagar på att det blir blött när hen skalar kottar. Då kniper Lilla molnet ihop ögonen och tränger in alla tårar.

Molnet blir så tungt att det sjunker.

Ända ner till marken. Då kommer en pipig röst och retas med molnet. Nu blir Lilla molnet så arg att det skakar av ilska. Ett dovt dundrande ljud kommer fram. Ett muller som växer sig högre och högre. Blixtar slår upp i himlen och ner i marken. Det börjar brinna i marken. Träden, blommorna och djuren blir rädda och ropar att molnet ska lugna ner sig. Lilla molnet känner sig som världens dummaste moln. Tårarna svämmar över. Det blir ösregn. Till slut har Lilla molnet släckt elden.

Träden, blommorna och djuren berömmer Lilla molnet. De pratar om när de behöver molnet.

Ibland behöver de dess skugga och bland dess tårar. Nu känns det bättre.

Rörd svävar molnet uppåt, allt högre upp. Och där, högst upp på himlen finns de andra molnen.

Lilla molnet låter sig kramas.

En stor, härlig och fluffig kram. En sån som bara moln kan ge varandra.

Lilla molnet är en fin läsupplevelse. Jag tycker om att följa Lilla molnets upptäcksfärd och olika känslor. Det är fint hur Lilla molnet inser hur det kan fungera i olika sammanhang, något som är lärorikt för många av oss. Text och bild fungerar bra tillsammans. Det känns tryggt och tydligt för läsaren. Både för liten och stor.

214

Ur: Lilla molnet, E. Virke & F. Koike. Lilla Piratförlaget 2022

Bazar Masarin 2022:1

215

216

Bazar Masarin 2022:1

Snigel på glid Susanne Sandström

A

tt vara på glid kan ju konnotera att man är på väg utför. Inte i bemärkelsen fysiskt falla nedåt, utan att socialt och psykiskt falla ned hamna snett och så småningom nå botten så att säga.

Och om vi har med oss den väl bekanta upprepande, uppmanande visan Lilla snigel akta dig (annars tar jag dig – fler verser ges inte) kan anslaget i Hanna Albrektsons Snigel på glid för den vuxna läsaren, med anlag för otämjda associationer, kännas som att faran akut och drama är att vänta. När en vuxen associerar vill säga.

Ur: Snigel på vift, H. Albrektson. Lilla Piratförlaget 2022 I barnens värld utspelar sig ett MÖRDARsniglarna (deras blanka, svarta, annat slags halkiga muskelkroppar framhävs med lackig drama som ur ett barns perspektiv kan upptaktil yta). Hamna långt från hemmet i vad som levas som lika akut och drabbande – att hamna ser ut som och känns som öken (trögt att glida på avvägar, komma bort från föräldrar, hemmet, på grus är en härlig allitteration), men strax få tryggheten. uppleva svalkande regn och då blir det både In media res släpper snigelmamma den sagofart och, oj, snart hinder igen. Men med vänners betonade varningen ”att stanna hemma” jag ska hjälp kan snigel återvända hem. bara ut i världen och uträtta lite grejer.

Den välkända dramaturgiska kurvan funkar Lilla snigel, nyvaken finurligt plirande ser sin alltid och handlingsförloppet följer den bekanta chans, vill UT i världen och UPPTÄCKA! gången hem – lämna hem – äventyr – hem igen Vägen ut i världen är full av möten och hinder: vilket känns betryggande för alla läsare. ofarliga djur, intressanta djur och otäcka som 217

Snigel på glid Hanna Albrektson Lilla Piratförlaget, 2022

hamnar och även om vi skulle råka hamna lite på glid? Att ha tilltro till det.

Hanna albrektssons bilder är tydliga, avskalade och färgkonkreta och det är vacker så.

Högst estetiskt är kombinationerna av färger och former: mjuka former, partier i olika nyanser av grönt mot rosa och brun/beige kontrasteras med färgstarka vinröd.

Albrektson arbetar subtilt med karaktärernas känslor i ögonens placering, blickar. Ävenså perspektiven på vissa av uppslagen görs intressanta.

Jag gillar närbilder, jag gillar ett underifrånperspektiv. Hej du kommer nära! Jag ser dig.

Hur ser världen ut därifrån på din nivå?

Småbarnsbilderböcker är så bra för de gör så att vi får syn på saker och ting, detaljer från djuroch människoliv, vi inte vanligtvis kanske lägger märke till. Att göra det lilla synligt och märkligt, att uppmärksamma det inte ofta betraktade Hanna Albrektson är en av de bästa bilderboksmakarna och illustratörerna tänker jag.

Ps. När det regnar, eller efter regn. Rädda en snigel (snäcka om vi ska benämna rätt)!

Lilla snigel (men egentligen en snäcka väl?) är en underbart tecknad, högst taktil akrylfärgskorv/ snäcka som med stor tillförsikt och utforskaranda beger sig ut i (för liten) stora världen, återvänder lite klokare och med nya erfarenheter och insikter.

Vänner är viktiga att ha och hemma är något som skapas tillsammans.

Frågan om vad som är ett hem ställs på sin spets.

En snigel bär det alltid med sig. Kanske är det så med oss människor också?

Att den trygga platsen finns inom oss var vi än 218

Ur: Snigel på vift, H. Albrektson. Lilla Piratförlaget 2022

219

220

Bazar Masarin 2022:1

En hunddag

Ellinor Spång

S

edan debuten 1999 har Sara Gimbergsson illustrerat ett 60-tal böcker.

Böckerna om Lycke och Lage, Magda och Loppsockan hör till hennes äldre titlar.

Gusten gråter och Min blombukett hör till hennes senaste verk. Vissa av dessa har hon illustrerat, vissa har hon både skrivit och illustrerat själv.

En hunddag hör till den senare kategorin.

“Det är bilderna som är mitt språk” berättar Gimbergsson själv i en intervju på Barnens bibliotek.

Ur: En hunddag, S.Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2022

Omslaget till En hunddag drar blickarna till sig.

En lång hund går upprätt. Han håller i ett koppel.

I kopplet: ett litet barn. Kopplet är snurrat runt barnets mage.

Inte för hårt åtdraget. Inte heller för löst.

På himlen ovanför dem flyger en svala.

Den kopplade pojken heter Ebbe. Han vill gå ut, men hunden vill dricka sitt te och läsa sin bok först. Ebbe måste vänta lite. Kopplet ska knäppas runt hans mage. Sen kan hunden och Ebbe gå ut.

De går ner mot stranden för att mata fåglarna.

Ebbe jagar fåglarna, rullar runt i sanden och blir smutsig. Hunden uppmanar honom att sluta upp med det där. Alla hans uppmaningar inleds med ett hårt “Nej!”.

221

En hunddag Sara Gimbergsson Lilla Piratförlaget, 2022

De går vidare mot korvkiosken för att äta korv med bröd. I en minnesvärd scen sitter de två tysta mittemot varandra. Hunden äter. Han ser nöjd ut. En korv med bröd i varje tass.

Ebbe tittar längtansfullt mot korvarna.

Hunden förbarmar sig till slut över honom och ger honom lite bröd som blivit över.

På promenaden hem genom parken ses katter och kaniner vandra runt med barn i koppel.

Ebbe och hunden går hem.

I en annan minnesvärd scen ser vi Ebbe vilandes på soffan. På en krok bredvid soffan hänger kopplet. På nästa och sista uppslaget drömmer Ebbe om imorgon, om att han leder hunden i koppel. Hunden går sist, pojken går först.

I drömmen är det Ebbe som står för uppmaningen.

Repliken i inledningen av boken: “Kom, Ebbe, så går vi!” blir i hans dröm: “Kom, hunden, så går vi”. Som läsare lämnas jag med ett öppet slut: Kommer Ebbes dröm slå in? Är det imorgon hundens tur att äta bröd och gå i koppel?

Texten är sparsmakad. Replikerna utgörs i huvudsak av hundens korthuggna kommandon till Ebbe, med undantag för Ebbes dröm i slutet där han för första gången får komma till tals.

222

Ur: En hunddag, S.Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2022

Bazar Masarin 2022:1

223

De naiva bilderna är gjorda i en blandteknik i akvarell och gouache. Färgerna är bleka.

Ansiktsuttrycken enkla, men lyckas förmedla känsloyttringar med en sällsynt elegans.

Om bilderna är Gimbergssons språk, vad vill hon då säga oss med denna bilderbok?

Kanhända vill hon väcka tankar om vår relation till djuren. Den ensidiga kommunikationen där enbart den ena parten har en röst och ett ordförråd. Det ojämna maktförhållandet som råder.

Jag tänker på Pija Lindenbaums Vitvivor och Gullsippor. Även där finner vi en hund, Schäfen, som styr över barn och proklamerar att han gillar när det är orättvist. Orättvisan kittlar och oroar läsaren. Den lockar fram en känsla av obehag. En föraning om att man fått syn på något som tidigare varit osynligt.

Att vända på maktförhållanden är ett effektivt sätt att göra dem synliga. Att få syn på vem som har makt, och kanske än viktigare: få syn på vem som inte har makt.

Gimbergsson målar fram orättvisan, snarare än att låta någon uttala den högt. Hon målar fram den i kopplet som hänger på sin krok.

I barnet som sitter tomhänt framför en hund som har en korv med bröd i varje tass.

Hon målar fram det genom att på varje sida låta de enda djur som är fria vara fåglarna i skyn.

En hunddag bjuder in till en märklig tvärtomvärld som skaver.

Den bjuder in till samtal, om makt och normer.

Den väcker framförallt, kanske viktigast av allt, empati för den som inte får äta korv.

224

Ur: En hunddag, S.Gimbergsson. Lilla Piratförlaget 2022

225

226

Bazar Masarin 2022:1

Den zoologisk

U

Maria Wingsäter

tanför staden låg en liten zoo logisk trädgård, den hade funnits där i över hundra år.

Djurparksdirektören som ägde den skötte dessutom om den alldeles ensam. Den lilla djurparken hade haft många besökare, men så var det inte längre.

Djurparksdirektören hade mycket att göra, det var räkningar som skulle betalas och burar som skulle städas, djuren skulle ha mat, två gånger om dagen, alla dagar, hela året.

Den lurviga bamsebjörnen, den tjocka fina grisen, den ståtliga älgen, de tokiga hönorna, kaninen, geten, den fina kossan och alla de andra skulle tas om hand av djurparksdirektören. Det va inte undra på att han blev trött och behövde vila sig en liten stund.

KUCKELIKU! gol tuppen och plötsligt var det morgon. Nu blev det bråttom att ställa allt iordning innan de första besökarna skulle komma. Djuren måste in i burarna så fort det bara gick, städningen från igår fick vänta.

När alla djuren kommit på plats satte sig direktören i biljettkassan. Till slut kom dagens första besökare. Efter bara en liten stund kom besökaren tillbaka, sprang ut genom grinden och försvann, men strax därpå strömmade det till mer folk än på länge.

Djurparksdirektören kunde inte förstå vad som hade hänt.

Björn Bergenholtz har skrivit en händelserik historia som utspelar sig under ett dygn i den zoologiska trädgården.

Berättelsen utstrålar ett gemyt mitt i den bekymmersamma situation som djurparks227

Ur: Den zoologiska trädgården, B. Bergenholtz. Rabén & Sjögren 20

Den zoologiska trädgården Björn Bergenholtz Rabén & Sjögren 2022

ka trädgården

022

direktören befinner sig i. Djuren beskrivs så kärleksfullt att man förstår hur mycket de betyder för direktören, det här är ingen vinstdrivande djurpark.

Detta till trots så måste pengarna in för att kunna fortsätta verksamheten, och tänk då vilken tur att det blev som det blev.

Plötsligt vill alla se de märkliga djuren, folkhopar trängs framför burarna och journalister riktar girigt fram kameran för att få en bild.

För vem vill inte se en naken björn med knorr på svansen, eller en fläckig älg?

Hänförelsen fullkomligt kokar i den gamla zoologiska trädgården. Plötsligt bryts svadan av lovord då en liten klarsynt flicka tar till orda och förklarar att det inte alls är vad det ser ut att vara. Detta vägrar dock besökarna lyssna till. När kvällen kom kunde djurparksdirektören gå och lägga sig med ett leende på läpparna.

Så lätt det är att ta till sig den här berättelsen med en härlig blandning av mänskliga tillkortakommanden, sensationssökandet, och den varma omtanken. Illustrationerna är så tilltalande i sin färgglada mångfald, och bara detta att låta ögat upptäcka de olika ansiktena i folkmängden är roligt även för en vuxen.

När jag testläste den här boken för min förskolegrupp var det exakt som i sagan ett barn som räknat ut hur det hängde ihop med de plötsligen så exklusiva djuren, och jag kunde inte låta bli att dra paralleller med kejsarens nya kläder. Tro inte på allt du hör eller ser, särskilt inte om det verkar alltför (zo)ologiskt.

228

Bazar Masarin 2022:1

Den lilla lilla sj Agneta Norrgård

M

ed Den lilla lilla sjöjungfrun debuterar illustratören Klara Nordin Stensö som barnboksförfattare, med en färgstark och detaljrik bilderbok som uppskattas av barn på både förskola och lågstadium.

Boken lämpar sig ypperligt att högläsa och såväl text som bild inspirerar till många spännande samtal.

Idén till boken kom när Klara gick det andra året på Konstfack och fick en uppgift att ”göra något” utifrån Den lilla sjöjungfrun av H. C Andersen.

Hon fastnade för stycket där den lilla sjöjungfrun blir lämnad ensam kvar medan hennes äldre systrar en efter en fyller 15 år och får tillåtelse att simma upp till ytan.

Detta perspektiv inspirerade och resulterade i denna berättelse.

Handlingen utspelar sig i en annan värld, långt nere i havets djupaste djup. Där bor en stor familj med sex jungfrur, Den yngsta sjöjungfrun är sladdbarn och tillika bokens berättarröst.

Storasystrarna representerar stor mångfald, de tar ganska stor plats och har mycket gemensamt och en fin sammanhållning.

När de en dag förbereder sig för att simma upp till Ytan vill även den yngsta lillasystern följa med, men de andra säger nej. Hon är alldeles för liten och får därmed stanna hemma.

Både arg och besviken och smiter hon in i syrrornas rum trots att det är förbjudet.

Där snokar hon bland deras prylar men så öppnas dörren.

229

Den lilla lilla sjöjungfrun Klara Nordin Stensö Rabén & Sjögren 2022

Ur: Den lilla lilla sjöjungfrun, K. Nordin Stensö. Rabén & Sjögren 2022

jöjungfrun

230

Ur: Den lilla lilla sjöjungfrun, K. Nordin Stensö. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

231

Det är pappa som kommer och vill att hon ska följa med och handla. Under bussresan ser de många spännande saker och på affären hittar den lilla massor av intressanta varor som kan vara bra att ha, men som hon naturligtvis inte får köpa. När de återigen är hemma är hon ivrig och vill gärna berätta om sin dag och alla upplevelser för systrarna.

Men de bryr sig inte alls om henne och lyssnar inte ens. De är fullt upptagna att prata och diskutera med varandra om alla sina intryck.

Ahhhhh! Arg och ledsen rusar den lilla besviket in på sitt rum. Så småningom söker systrarna upp henne med en spännande överraskning och äntligen har de tid för henne.

Eftersom Klara är illustratör i grunden har jag förstått från intervjuer att teckningen är ingångspunkten till allt hon skapar.

Hon utgår från en känsla eller ett dilemma.

Och illustrationerna i denna bok förstärker verkligen både handlingen och de stora känslorna på ett jättebra sätt. Berättelsen väcker stor igenkänning hos läsaren, både vad gäller känslan att vara yngst i en syskonskara och om att vara för liten och därmed utestängas från gemenskapen hos de äldre. Även de underfundiga nautiska vardagliga detaljerna från hemmet, bussresan och affären känns igen och är härligt anpassade utifrån miljön. Smarta, kluriga och skojiga ordvitsar och skyltar på tema hav skapar leenden hos den äldre läsaren och väcker många spännande samtalsämnen.

Jag gillar skarpt hur undervattensvärlden berikas med verklighetstrogna rutiner och personlighetsdrag från sinnevärlden.

Det kittlar funderingar och triggar fantasin.

Klara Nordin Stensö har tidigare erfarenhet av att illustrera åt bland annat New York Times och skapa animerade filmer till några av Jujja och Thomas Wieslanders barnvisor.

Både jag och de yngre läsarna ser mycket fram emot och hoppas på flera böcker från Klara.

232

Ur: Stina på rymmen, A. Nutti Wiandt & K. Nordlund. Vombat Förlag 2022

Bazar Masarin 2022:1

233

Stina på rymmen Anna Nutti Wiandt & Kajsa Nordlund Vombat Förlag 2022

Stina på rymmen Maria Wingsäter

S

tina bor i ett litet samhälle norr om polcirkeln tillsammans med sin mamma och pappa. Hon tillhör de äldsta barnen i förskolan och har gått där superlänge.

Ibland leker Stina och kompisarna kurragömma för att få vara ifred och prata hemlisar. Idag planerar de för att göra något roligt tillsammans och de bestämmer att ses lite senare, utan vuxna. Efter en skidtur med lunch vid sjökanten kommer váre och hämtar Stina utanför förskolan.

Stina får följa med och fodra renarna, och efter det äter hon middag hos muore och váre.

Klockan är mycket när Stina kommer hem, men hon vet inte exakt hur mycket. Stinas kompis som redan kan klockans heltimmar har bestämt att de ska ses klockan åtta och Stina tänker att den nog är det nu, så hon ger sig ut i natten.

Telefonen ringer och isá får veta att kompisens föräldrar hittat Stina utanför sitt hus.

Historien slutar väl och Stina berättar för eitte och isá hur hon gick tillväga när hon rymde.

Boken om Stina är den första av tre om Barnen i Sápmi och den skildrar hur vardagen i en samisk familj ser ut. Den är skriven på både svenska och samiska. För mig som varken kan tala eller läsa samiska känns det lockande att få höra den

framföras, men bara det att få se ordbilderna ger ytterligare en dimension till historien och en känsla för den kultur som inte ursprungligen är min. Jag tänker att den här boken passar väldigt bra att läsa i förskolan där utbildningen innefattar att lägga grunden för barns förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas. Jag kommer med glädje läsa den för mina förskolebarn med det i åtanke, men även för själva berättelsen som jag vet kommer tilltala dom.

Nordlunds illustrationer harmonierar väl med författarens text, de håller samma nivå av vackert enkel tillgänglighet, färgerna är tydliga utan att vara skarpa, det känns som att de är noga utvalda för den kultur det handlar om.

Det är långt ifrån någon pastellig prinsessaura eller klatschig disneyfiering i bilderna.

Det här känns som en viktig bok, den fyller ett behov. Det finns både litteratur och film för vuxna om den samiska historien och kulturarvet, men barnlitteratur på samiska har jag förstått är en bristvara.

För att stärka den egna identiteten behöver barn se representationer att spegla sig i och där kommer Stina och de andra barnen i Sápmi att göra ett bra jobb.

234

Ur: Stina på rymmen, A. Nutti Wiandt & K. Nordlund. Vombat Förlag 2022

Bazar Masarin 2022:1

En härlig dag med vänner Sara Lindalen

V

änskap; tänk vad mycket som ryms i det ordet.

Samarbete, glädje, utbyte av idéer och gemenskap. I barnbokens värld så finner vi många vänner.

Mer eller mindre samspelta men alla med en gemensam nämnare – man hjälper varandra så gott det går.

När jag läste En härlig dag med vänner ihop med mitt barnbarn så fanns det gott om alla vänskapens beståndsdelar.

Det börjar med en underbart gestaltad tvättbjörn som har tråkigt…

Tvättbjörnen vill baka en äppelkaka för han börjar känna sig deppig och då hjälper det ju som många vet att baka något, men, han har ju inga ägg, vad ska han göra då?

Här tar en serie händelser vid då han beslutsamt traskar iväg till sin vän räven. Han borde ju ha ägg för han har ju hönor.

Det visar sig att grävlingens vänner också behöver hjälp på olika sätt och deras olika egenskaper kommer till nytta. De passar också på att ta sig ett dopp tillsammans då fiskelyckan uteblir.

Mina tankar vandrar här iväg och vill gärna referera till Pettson och Findus (Pannkakstårtan) och böcker som Lilla Björn och Lilla tiger – härliga minnen väcks.

Illustrationerna vill jag dröja mig kvar vid och titta länge på och särskilt uppskattar jag alla detaljerna och hur Waechter lyckas med att förmänskliga djuren utan att det stör.

Det är ljusa färger genomgående i boken vilket skänker ett lugn och skapar en positiv stämning.

Det finns inget hotfullt trots att karaktärerna borde passa rätt så dåligt ihop i verkliga livet.

Jag tycker om att jag som vuxen kan få vidare tankar som varför räven har höns, är det inte en fara för hönsen? medan barnbarnet vill bläddravidare i boken, vill veta hur det ska gå.

Jag kan önska ibland att jag hade barnbarnetspositiva och fantasifulla syn på livet.

Om man så vill kan boken fungera som en dröm om hur vi skulle kunna leva ihop och hjälpa varandra trots, och kanske med hjälp av, våra olikheter istället för att distansera oss från varandra.

Det slår mig hur en bok kan fylla så olika behov beroende på om man är gammal eller ung och vilka erfarenheter man har med sig.

Genom att läsa tillsammans så möts våra olika världar och jag kan för en stund sjunka in i en lycklig värld där vänskapen står över allt och det vikigaste är att vara tillsammans, ha roligt, hjälpa varandra och att baka en äppelkaka som man sedan delar med sina vänner.

237

Ur: En härlig dag med vänner, P. Waechter. Lilla Piratförlaget 2022

En härlig dag med vänner Philip Waechter Lilla Piratförlaget 2022

238

Ur: Stora roliga skogsboken, J. Wiberg & C. Heikkilä. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

Stora roliga skogsboken

239

Stora roliga skogsboken: aktiviteter för hela året Julia Wiberg & Cecilia Heikkilä Rabén & Sjögren 2022

Lisa Nordlén

S

tora roliga skogsboken – aktiviteter för hela året av Julia Wiberg är ett riktigt guldkorn att plocka fram och läsa tillsammans med barnen.

Lär er om vett och etikett i skogen i bokens första avsnitt och gå sedan ut och praktisera detta medan ni undersöker vad skogen har att erbjuda.

Boken är indelad efter årstiderna och börjar med våren. Wiberg skriver att det spritter i benen på våren när tussilagon blommar och fåglarna sjunger men det spritter i mig av lycka av att titta på Cecilia Heikkiläs underbara illustrationer. Hela boken är ett konstverk med gulliga djur, färgglada blommor och glada lekande barn.

Vad kan man då hitta på med boken i hand?

Jo, så här i sommartider passar det fint att bjuda in till naturfest! Skapa en girlang av blad och sommarblommor, skriv kompisarnas namn på fina blad och bjud sedan på dryck med bäriga isbitar.

Boken är full av pyssel, lekar och uppdrag.

Och även fina små faktarutor om det ena och det andra. Till exempel får jag lära mig att Sveriges grodor och paddor är fridlysta! Hur länge har de varit det? funderar jag och påminns om när jag var liten och hellre plockade hem grodor än svampar från skogen när vi var på svampjakt.

Dessvärre tappade jag alltid bort dem i bilen på vägen hem och mamma hittade dem alltid långt senare när det rasslade till i dammsugarröret då hon dammsög bilen. Må det lysa frid över de små grodorna från förr.

En aktivitet som jag istället kan introducera för mina barn och som vi kan ägna oss åt när vi i sommar är ute på skogspromenad, och som skulle liva upp stämningen en smula, är att gå på bajs-jakt.

Med hjälp av illustrationerna skulle vi kunna lista ut vem av älgen, rådjuret och haren som lämnat bajs efter sig. Jag tänker att det är ganska små pluttar, så vi inte tar fel och får med oss en hundbajs hem även om det såklart också säkert skulle visa sig vara intressant.

För, det som vi ska göra med bajset är att plantera det! Hur mycket jord vi ska ha i krukan och vilket avstånd det ska vara mellan pluttarna får vi information om i boken, så det är bara att sätta igång. Sen ska vi med spänning vänta på att få se vad som växer upp och vad djuren alltså ätit för någonting!

Det här är en jättehärlig bok att bläddra i ensam eller tillsammans med sina egna eller andras barn. Ta med den ut och undersök naturen tillsammans.

Illustrationerna är, som redan nämnts, härliga och texten är sprudlande den också med små utrop av “Hurra!” här och var.

Jag kan inte bli annat än glad och supernyfiken på att bums ge mig ut i skogen med den här boken i min hand.

Och, till sist, även fast det är mitt i härliga sommaren kan jag inte undgå att längta bara lite, lite grann till vintern då jag ska göra verklighet av Wibergs tips att måla ett konstverk av vattenfärger i snön, vilken grej!

240

Ur: Stora roliga skogsboken, J. Wiberg & C. Heikkilä. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

241

242

Bazar Masarin 2022:1

Är du rädd, Stella?

T

Jennie Rosén

änk att vara fem år och ha en stora syster som man ser upp till, en storasyster som kan lära en allt!

Som att skjuta spagetti som fastnar på väggen eller som kan bygga världens bästa kojor. En sådan syster har Stella.

Ikväll ska Agnes vara barnvakt åt Stella något som Stella ser fram emot ofantligt. Agnes är nämligen världens bästa barnvakt. Men kvällen blir inte riktigt som Stella har tänkt sig.

I bilderboken Är du rädd, Stella? av Susanne Trydal och Ellen Ekman får vi återigen möta systrarna då boken är en fristående fortsättning på Se upp,Stella!.

Agnes och Stellas föräldrar ska på föräldramöte och Agnes ska vara barnvakt åt Stella. Stella är lyrisk över att få vara själv med sin storasyster men blir snabbt besviken då det visar sig att Agnes hellre vill sitta med sin mobiltelefon.

Efter lite förhandlande och hotande går Agnes med på att bygga en koja tillsammans med Stella.

Det blir supermysigt när de släcker alla lampor i rummet och bara det svaga ljuset i kojan skiner upp deras kväll. Plötsligt ser Agnes lite lurig ut och undrar om Stella vågar höra en spökhistoria.

Stella vågar såklart, med en storasyster känner man sig alltid trygg.

Men vinden får fönstren att skallra och plötsligt känns det väldigt mörkt i rummet. Golvet börjar knaka i hallen och plötsligt är det två små rädda barn i kojan. Frågan är vem som är mest rädd av de två systrarna. Är du rädd, Stella? är en mysig bilderbok som på ett fint sätt fångar upp känslan av att vara rädd.

Lockelsen av att höra något spännande trots att man är rädd. Den där härliga känslan i att skrämma upp sig som lätt kan övergå till en obehaglig känsla. Boken öppnar upp för att prata om rädsla och att människor i alla åldrar är rädda ibland. Ibland kan man vilja vara stor men ibland vill man vara liten.

243

Ur: Är du rädd, Stella?, Susanne Trydal & Ellen Ekman. Rabén & Sjögren 2022

Är du rädd, Stella?

Susanne Trydal & Ellen Ekman Rabén & Sjögren 2022

244

Bazar Masarin 2022:1

245

Ur: Är du rädd, Stella?, Susanne Trydal & Ellen Ekman. Rabén & Sj

jögren 2022

För även Agnes blir rädd där i kojan och senare på kvällen är det inte bara Stella som vill krypa upp i mammas och pappas säng.

Boken handlar även om syskonskap som kan innefatta både maktspel och stark gemenskap.

Agnes passar på att köra lite med lillasyster när mamma och pappa är borta och gör allt för att skrämma upp Stella. Men när båda blir rädda kramar Agnes hårt, hårt om sin lillasyster och Stella säger inget till föräldrarna när de kommer hem. Syskon skyddar oftast varandra när det gäller.

Ellen Ekmans illustrationer är underbara och varma. Ellen är serieskapare och har illustrerat flera barnböcker, både egna och andras.

Kanske känner du igen hennes stil från böckerna om Olle och Bolle av Charlotte Lannebok eller hennes egna böcker om Idde och hajen?

Ofta är det befriande stökigt i hennes illustrationer där barnfamiljer figurerar. I det här fallet är det bland annat ett härligt kaos i köket när Stella berättar om att Agnes minsann är världens bästa barnvakt. Ellen har en känsla för detaljer.

I Är du rädd Stella? är det framförallt gosedjuren som fångar mitt öga, de speglar på ett fiffigt sätt systrarnas känslor. När de sitter rädda och hopkurade i kojan sitter två gosedjur och håller om varandra, ett kramar en kudde och en apa håller för ögonen. På nästa uppslag är de lättade och något gosedjur har till och med somnat.

Illustrationerna förstärker stämningen i Susanne Trydals text. En skallrande apa, en knapp som lyser illrött och ur en dockvagn sticker en arm och ett ben ut, sådana små detaljer förstärker känslan av spänning i boken. Är du rädd Stella? riktar sig till 3-6 år och jag och femåringen har läst den flera gånger här hemma. Tätt hopkurade i soffan och innan läggdags i sängen. För även om den handlar om att vara rädd och är lite läskig är den en minst lika varm och fin berättelse om två syskon som älskar varandra.

246

Ur: Är du rädd, Stella?, Susanne Trydal & Ellen Ekman. Rabén & Sjögren 2022

247

248

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Rädd, L. Olsson & E. Adbåge. Rabén & Sjögren 2022

249

Rädd Lotta Olsson & Emma Adbåge Rabén & Sjögren 2022

Rädd Linda Flood

N

är dagen nått sitt slut är det skönt att få krypa ner i sin mysiga säng och göra sig redo för sömn… men vad är det som knakar? Känns det bättre om jag gömmer mig under täcket? Eller måste jag kanske tända lampan?

Och vem är det som öppnar dörren? Vad är det som gömmer sig där ute i mörkret?

Nu är ben och armar spända.

Måste titta. Måste tända.

Ett och två och tre och - klick.

Allting läskigt: stick!

Rädd är den tredje boken i en serie om känslor av Lotta Olsson och Emma Adbåge.

Med målande rim och bilder, där vi kan avläsa, i tur och ordning, barnets upplevelser av rädsla, osäkerhet, lättnad och kärlek genom berättelsen.

Den blå färgen får symbolisera rädsla och mörker. Känslor ses också återspeglade hos katten (i blick och kroppsspråk) - titta noga!

Att från tryggheten i den omslutande sängen få närma sig det läskiga och vad det väcker i ens kropp och knopp är både spännande och utmanande.

Vid högläsning av boken går det en susning bland lyssnarna som sitter på helspänn och när boken är slut fortsätter samtalet om rädslor, hur det känns i kroppen och hur man bäst skyddar sig mot monster under sängen.

Bokseriens pedagogiska grepp är att låta en känsla ta plats i en egen bok vilket väl har sitt syfte när man arbetar tematiskt med känslor i förskolan, men en känsla kommer oftast inte ensam. Känslolivet är komplext!

250

Bazar Masarin 2022:1

Bibbi pas Susanne Sandström

S Ur: Bibbi passar Lasse, I. Olsson & C. Ramel. Lilla Piratförlaget 2022

tor förväntan mot ängsli Ställs mot varandra på fö En har längtat, en känne Bibbi har tänkt att nu sk mormors hund Lasse.

Nej, det går inte alls! Bibbi liten o är en dålig kombo. Man kan ju su Inte ens Lasses koppel kommer m minsann får allt va med passande Bibbi hoppar upp i sin vagn. Men kan man väl bara hålla lätt i fast m En pratsam tant kommer förbi - p evinnerligen. Bibbi har tråkigt oc ”jättetråkigt”. Men nu börjar det h Ett smärre drama är på väg att ut bakgrunden kan den uppmärksa tera ekorren som i hast kastar sig det gör till en början inte Lasse e Men plötsligt: Vagnen med Bibbi samma takt som Lasse får upp fa ren.

Ska Bibbi släppa kopplet? Spänna minsta. Om att vara liten men int liten som andra tycks tycka att m naggande god, och jag kan mer än Ett genomtänkt och synligt barnp hundperspektiv) hålls boken igen för uppslag: alla vuxna kroppar k hundnivå - så här framstår världe benta.

Ingrid Olsson är duktig på att me ord skapa dramatik för den yngst och dito är Charlotte Ramel som förmår ge uttryck åt starka känsl igenkännliga figurer.

Måtte det här samarbetsparet, fo forska Bibbis värld - för barnens vuxnas glädje. Tur att det finns tr

251

Bibbi passar Lasse Ingrid Olsson & Charlotte Ramel Lilla Piratförlaget 2022

ssar Lasse

ig övergivenhet. örsta uppslaget. er redan längtan. ka hon passa

Ur: Bibbi passar Lasse, I. Olsson & C. Ramel. Lilla Piratförlaget 2022

och Lasse busig ura för mindre. man nära. Då et av Lasse och n Lasses koppel man sitter i vagn. prat, prat, prat ch Lasse har hända grejer! tveckla sig för i amma läsaren nog ner för trädet – eller Bibbi börjar rulla i arten efter ekor-

ande för den te känna sig så man är. Liten men n du tror. perspektiv (och nom, uppslag kapas i barn- och en för de kort-

ed få väl avvägda ta målgruppen i sina bilder lor och livaktiga,

ortsätta utoch deras re färdiga.

252

Bazar Masarin 2022:1

Åtta små kattungar

M Lina Nestor

Även Lisen Adbåges bilder bjuder på fina detaljer utifrån olika vinklar i ett lagom stökigt barnrum.

Jag är väldigt förtjust i kattmammans min när hon klättrar upp för trädet utanför fönstret – det är som att hon ger flickan en utmaning men hela tiden sitter utanför och har kontroll över situationen.

På sista bilden ser man hur både Mimmi och Missan nöjda ligger och sover i sina sängar medan kattungarna leker runt i rummet.

Mina barn funderar vidare: nu rymmer ungarna igen när alla sover...

issan har fått åtta kattungar, och nu är de stora nog att flytta in i Mimmis rum.

Pappa bär in korgen till henne, nu blir det Missan och Mimmis rum. Spännande! Men plötsligt får Missan för sig att hon ska vara fri. Hjälp, nu måste Mimmi passa ungarna själv! De börjar kravla åt alla håll.

Hur ska det gå?

Text och bilder kompletterar varandra så fint i denna bok. Som läsare får vi följa Mimmis kamp att försöka samla ihop alla små på samma ställe.

Det är en klassisk dramaturgi: flickan får ett uppdrag, stöter på hinder när kattungarna sprider ut sig, hon är nära att ge upp när en kattunge plötsligt kryper in i hennes tröja och slickar bort en tår på hennes näsa.

Det blir vändpunkten: hon måste klara det här!

Vi får hjälpa till på ett uppslag utan text och räknar till 1,2,3...8 kattungar gömda på olika ställen i rummet. Mimmi lyckas också samla ihop alla till slut, lagom till att kattmamman kommer tillbaka från sin husmorssemester.

Ulf Nilsson fångar kattungarnas väsen i sin enkla med detaljrika text. Vi förstår hur det känns att ha dem sådär nära, nära:

Trots att hela historien utspelar sig på en och samma plats blir det ett spännande vardagsäventyr som engagerar.

Vi kan känna igen oss i Mimmis känsla av att behöva ta ansvar över en situation och får själva försöka hålla koll på alla små kattungar.

Det är visst två lila, två svarta, två bruna, en lite randig...men vänta, var är den vita nu igen?

Skönt när mamman kommer tillbaka och uppdraget är slutfört.

”Nu har hon fångat in alla. Små varma klumpar som passar precis i hennes hand. Nu är alla i korgen! Mimmi försöker trycka lite och hålla ner dem. En stångar mjukt i hennes hand.”

253

Ur: Åtta små kattungar, U. Nilsson & L. Adbåge. Natur & Kultur 2022

Åtta små kattungar Ulf Nilsson & Lisen Adbåge Natur & Kultur 2022

254

Ur: Åtta små kattungar, U. Nilsson & L. Adbåge. Natur & Kultur 2022

Bazar Masarin 2022:1

255

256

Bazar Masarin 2022:1

Sjön som sakn

S

Linda Valle

jön som saknade botten är en bilderbok om flera olika saker.

Om en undervattensexpedition.

Om vad som finns under ytan.

Om relationen mellan farmor och ett barn. Om sommarlovsäventyr.

Men framför allt om att testa sina gränser och få insikter om sig själv.

Boken handlar om Sivan, 6 och ett halvt år, som är hos sin farmor Rut i hennes stuga på landet på sommarlovet. Rut är äventyrare, djuphavsdykare, kan allt och har massor att berätta.

En dag hittar Sivan en gammal dykarklocka.

Farmor berättar att sjön är bottenlös. Och att de försökte hissa ner en gubbe en gång, men han hittade aldrig botten. Det är inget snack om saken. Dags för expedition!

De städar dykarklockan och förbereder sig.

Men när Sivan plockat ihop allt har farmor somnat i trädgårdsstolen. Ska hon våga ge sig av på egen hand?

Ur: Sjön som saknade botten, M. Bengtsson & A. Lundqvist. Opal 2022 Nu börjar äventyret och Sivan vevar sig ensam ner genom vattnet. Vi får följa hennes underPlötsligt tar snöret på vevrullen slut. Det är bara vattensfärd och upptäcka den förunderliga värld rosetten kvar längst in på rullen. Men hon har som finns under ytan. Sivan möter olika varelser ju inte kommit till botten än. Sivan funderar lite på vägen. Hon krockar med en vresig stör. och plötsligt har hon knutit loss snöret.

Hon pratar om vänskap med en rädd räka.

Nu faller dykarklockan som en sten genom Hon hjälper en bläckfisk räkna sina armar för att vattnet. Ända tills hon krockar med något. Hon ta reda på vilken sorts bläckfisk hen är. har landat på en jättestor val. Valen och Sivan Sivan kommer djupare och djupare ner och det har ett samtal om livet. Om varför det är viktigt blir mörkare och mörkare. för Sivan att hitta botten, till exempel.

257

Sjön som saknade botten Mikael Bengtsson & Anton Lundqvist Opal 2022

nade botten

utan botten, utan vad som finns under ytan hos Sivan. Jag tycker också om att det är Sivan och farmor som är nyfikna upptäckare.

Det är Sivan som ger sig ut på upptäcksfärd och vågar prova nya saker. Hon lär sig mycket, framför allt om sig själv.

Anton Lundqvist har gjort illustrationerna.

Jag tycker att illustrationerna är ojämna.

Vissa bilder är jättefina och ger fantastisk stämning till texten.

Bilderna med miljöer under ytan tycker jag mest om. Särskilt det lite mörkare uppslaget där Sivan är pytteliten inuti dykarklockan i det stora mörka djupet.

Andra bilder hakar jag upp mig på. Det är särskilt hur Sivan och farmor tecknas, framför allt deras ansikten. Jag har svårt att få kontakt med dem och det känns som att de är tecknade på ett överdrivet skämtsamt sätt som stör mig lite. Det är väl olika tycke och smak.

Jag tycker att det blir lite som att skoja bort det. Även vissa av djuren tecknas på ett komiskt sätt som blir lite skevt, i mitt tycke.

Stort plus för de fina illustrationerna av dykarklockan på insidan av bokomslaget.

De skapar verkligen äventyrslust!

Sjön utan botten är som helhet en fin läsupplevelse.

Boken ger uppslag till många intressanta saker att ta reda på och prata mer om.

Valen hjälper Sivan att se vad hon är bra på.

Sedan hjälper valen henne upp till ytan genom att blåsa upp dykarklockan med sitt blåshål.

Där uppe på land sitter farmor kvar som om ingenting har hänt.

Texten är skriven av Mikael Bengtsson. Jag tycker att det är en spännande berättelse med mycket äventyrskänsla. Jag gillar att det stora äventyret inte är vad som finns under ytan i sjön 258

Ur: Sjön som saknade botten, M. Bengtsson & A. Lundqvist. Opal 2022

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Klättra i träd, B. Sundmark & P. Gustavsson. Opal 2022

261

Klättra i träd Björn Sundmark & Per Gustavsson Opal 2022

Klättra i träd

K

Ellinor Spång

lättra i träd är Björn Sundmarks bilderboksdebut. Han arbetar till vardags som professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet, och har forskat kring barnlitteratur. Per Gustavsson debuterade som barnboksillustratör 1995 och ligger bakom en uppsjö av bilderböcker och kapitelböcker i den samtida barnlitteraturen.

Många förknippar Per Gustavssons illustrationer med dova och starka färger. Från böckerna om prinsessan som slåss mot drakar i en kuliss av knallrosa och mossgrönt, till Den nya lekplatsen där lila, grönt och blått skapar en osedvanlig spänning. Därför är den ljusblå, matta himlen som framträder på omslaget till Klättra i träd en oväntad syn. Det stora trädets blad är ljusgröna. Fåglarna är tecknade med en barnslig stil.

Barnen vandrar resolut och orädda fram på de dovt bruna stammarna. Nedanför dem skymtas husen. Ingen ser ner.

Vi får möta bokens jag, som i skogen bakom husen leker med sina vänner Ziggy, Robin och Tova. Bakom dem skymtar grova trädstammar.

Lekträden. Dagen till ära ska de klättra upp i Klätterstegsträdet, Raketen, Spindelträdet och slutligen Älvans träd - ett träd som de hittills aldrig lyckats klättra upp i.

262

Ur: Klättra i träd, B. Sundmark & P. Gustavsson. Opal 2022

Bazar Masarin 2022:1

Lillasyster står en bit ifrån gruppen med blicken förväntansfullt fäst på de större barnen. “Alltid ska hon vara med, fast hon inte klarar nånting”.

De skakar enkelt av sig henne genom att dra upp repstegen. Syskonbråket är ett faktum.

Den störiga och tjatiga lillasystern får slutligen repstegen i huvudet, och springer gråtande därifrån. “Men det kanske är lika bra, hon är ändå bara i vägen när man ska klättra i träd” konstaterar det äldre syskonet. Han går in i lekträdens värld och försvinner in i gruppens vi. Ett vi som klättrar upp i varje träd. I träden och fantasins värld far de iväg på en rymdraket. De bekämpar varje rymdval, skräckelkott och jättespindel som kommer i deras väg.

Gustavssons illustrationer hjälper dem in i lekens obegränsade värld. Scenen där trädet blir till en raket, där grenar blir till spakar och barken får knappar syns hans skicklighet som illustratör som allra tydligast. Förvandlingen sker obemärkt och naturligt. Sundmarks språk gifter sig väl med bilderna. I språket finns den innovativa, rörliga och plötsliga dramaturgin.

Korta uppmaningar och ihopknåpade fantasifigurer. Ingenstans finns eller benämns några hus, och därmed inte heller någon vardag.

Barnens lek får ett abrupt slut när de når Älvans träd. Där förändras bilden och för att förstärka trädets höjd så illustreras detta på ett dubbeluppslag. Vänder en på boken för att se trädet i all sin prakt ser det onekligen högt ut.

Mycket riktigt följs detta uppslag av en rädsla som plötsligt slår till.

De har, som de själva inser, kommit för högt.

Vännerna hänger i smala grenar med vidöppna munnar och stora ögon. Blickar ner till husen som plötsligt syns långt där nere: ”Tänk om vi ramlar”.

Lillasyster gör här en storstilad comeback. Hon står nedanför trädet och instruerar om var de kan sätta fötterna och därmed säkert ta sig ner.

“Det är lite magiskt faktiskt”, konstaterar jaget.

Tillsammans går de hem och dricker saft. Den trygga marken har de under sig. I mitten sitter lillasyster, med ett plåster i pannan. “Imorgon får hon vara med och klättra”.

Liksom Per Gustavssons egna bilderbok Den nya lekplatsen från 2020 är Klättra i träd en hyllning till fantasin. Ingenstans finns de vuxna, här är det barnen som styr. De räds inte det läskiga eller farliga. Tvärtom: de förtrollas utav det och växer för varje rymdval de möter.

Sundmarks språk fångar pricksäkert syskonrelationen. Lillasyster får boken igenom heta Lillasyster. Något eget namn får hon aldrig.

Rollerna är satta. Men i slutet av boken ser man till slut rollerna ruckas på: Plötsligt en storebror som inte vågar. Plötsligt en Lillasyster som (magiskt!) visar sig vara behjälplig.

Och hejar en inte på Lillasyster ändå?

Slår inte läshjärtat en volt när blicken efter läsningen återvänder till omslaget?

För var är lillasyster? Jo. Hon sitter tillbakalutad, ovanför de andra barnen. Högst upp i trädet.

264

Bazar Masarin 2022:1

Fallet med diamantringen Jennie Claesson

F

allet med diamantringen är en bilderbok som går rakt in i handlingen.

Tvillingarna Otto och Einar visar Jojo en kikare som de säger sig ha hittat i deras farmors gamla låda. Barnen sitter i deras gömställe under stora eken på gården, där de har en deckarklubb tillsammans med hunden Doris. Jojo undersöker imponerat kikaren och lägger den till deras övriga detektivsaker, som block och penna, förstoringsglas och bevispåsar.

Då kommer Jojos retfulla storebror Axel med två kompisar och utmanar de tre barnen att gå ner i källaren, något som de påstår att barnen inte vågar. Jojo står upp emot de äldre, och även Einar säger att de vågar visst, och så står de vid tröskeln till källaren och tittar ner i det svarta källargapet. Efter viss tvekan gör skratten från Axel och hans kompisar att trion vågar sig ner några steg, varpå dörren slås igen bakom dem med ett baaam!

Darrande och snyftande tar de sig fram i källargången, som kantas av innätade förråd med hänglås.

265

Hur huset ser ut exteriört har inte visats i bild, men här kan åtminstone den vuxna läsaren förstå att det rör sig om ett flerfamiljshus.

På golvet upptäcker barnen en glänsande ring, och medan Einar säger att de ska lämna den till polisen, tycker Otto att de ska ta reda på vem som äger ringen själva, de är ju ändå en deckarklubb.

Via en nödutgång tar barnen sig ut i dagsljuset där Jojos pappa rastar hunden Doris, som barnen får ta med sig liksom en påse med bullar.

Barnen vill inte avslöja något om mysteriet de ska försöka lösa, och berättar heller ingenting om inlåsningen som nyss var så skrämmande.

Deckarklubben tar fram deras hemliga låda och undersöker ringen med förstoringsglas.

Då ser de inskriptionen ”Jag älskar dig”, förstår av erfarenhet att det kan vara en bröllopsring och skriver lappar som de sätter upp på anslagstavlan på gården, på ett träd och på miljöstationen (dock ingen i trappuppgången till huset där ringen hittades) med Jojos telefonnummer som kontaktinformation.

Ur: Fallet med diamantringen, H. Kubicek & A. Femerstrand. Rabén & Sjögren 2022

Fallet med diamantringen Helena Kubicek Boye & Andrea Femerstrand Rabén & Sjögren 2022

266

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Fallet med diamantringen, H. Kubicek & A. Femerstrand. Rabén & Sjögren 2022

Dagen efter tänker Jojo att ringens försvinnande är ett mysterium i sig och att de nu har mer att undersöka.

Jojo ombeds att rasta Doris och går till tvillingarnas hus, där hon kallar på dem med deras vargyl, som inte nämnts tidigare i denna bok men som vi förstår är deras signal.

Einar och Otto kommer ut på gården, där Jojo berättar om deras möjlighet att utreda detta nya mysterium.

Samtidigt sätter sig Doris och bajsar, och vad är det som glimmar i högen om inte diamantringen.

Barnen lyfter upp ringen på en pinne och tvättar av den. (Nu skulle de ha haft sina bevispåsar!) Men de vet ju fortfarande inte vem som äger ringen.

Snart inkommer några märkliga telefonsamtal; från en dam som säger sig äga ringen men beskriver den fel, från en farbror som har tappat en ring för länge sedan men så upptäcker den på sitt finger och från en röst som Jojo känner igen.

Det är storebror Axel som försöker luras, men blir avslöjad.

Jojo lägger ringen och påsen med bullarna på hemliga lådan för att gå och hämta saft.

Under tiden trixar Otto med sin skateboard och Einar scrollar på sin telefon. När Jojo är tillbaka ser hon att både bullarna och ringen är borta.

Men trots att hon ”nästan blir lite arg” följer inga kraftiga anklagelser utan mest besvikelse.

Deckarklubben har misslyckats och eftersom ringen är borta finns inget mysterium längre.

En upphittad ring på golvet i ett flerfamiljshus är kanske inte mycket av ett mysterium från början, men redan när barnen beslutar sig för att försöka hitta ägaren själva står det klart att de tolkar saker lite som de vill.

267

Fallet med diamantringen är en bilderbok om cirka 20 x 26 centimeter med mycket text som fyller sidorna. Det finns gott om dialog och formuleringar med ord som ”wow” och ”plötsligt”, ändå är historien långsam i tempo, vilket kan passa yngre lyssnare som ändå orkar sitta igenom en längre berättelse.

Att boken innehåller förhållandevis många namngivna karaktärer och berättartekniska luckor gör att högläsaren kan behöva förklara en del under gång.

Boken kan tänkas vara menad som ett komplement för yngre i utgivningen av deckarserier för barn, där huvudpersonerna ofta är både tjej och kille och där de vuxna endast förekommer i periferin, såvida de inte utreds.

Den väldiga textmassan och formatet lockar dock inte till egen läsning och samspelet mellan text och bild fungerar inte riktigt.

Först nu får de idén att vända sig till Jojos granne Lisa Klack, pensionerad polis, så de ringer på hennes dörr. Deckarklubben blir välkomnade in, där de frågar Lisa vad hon skulle ha gjort om hon hade hittat något värdefullt.

Barnen blir nöjda när de får veta att Lisa också skulle ha börjat med att sätta upp en lapp. Så får de syn på ett bröllopsfotografi på väggen, där en likadan ring som den de har hittat sitter på Lisas finger.

Jojo frågar om Lisa möjligtvis har tappat en ring, det har hon och visst är det samma. Lisa jublar och tycker att de är den bästa deckarklubben.

Barnen ler stolt mot varandra eftersom de har löst fallet. För att fira går de och köper glass, till Doris och Lisa också, men för den senare tänker de inte tala om var de hittade ringen. Och då menar de förstås efter att de tagit ringen i källaren från början.

268

Bazar Masarin 2022:1

269

Till exempel förekommer hunden Doris i texten på flera uppslag fast hon inte är med på bilderna.

Det försvårar högläsning eftersom barnet letar efter saker i bilden att peka på under läsningen.

Berättelsen saknar också det som annars är typiskt för detta upplägg, en introduktion som presenterar karaktärerna och deras miljö.

I inledningen av boken är det svårt att förstå vem som är vem när namnen introduceras, till exempel står det först att Otto håller upp en liten svart kikare, men barnet som håller i kikaren på bilden visar sig senare vara Jojo.

Det framgår inte heller varför det heter Jojos deckarklubb när den består av tre barn, plus en hund.

Stilen är en blandning av traditionell serietidningsestetik och animerad Disney, överfört till dagens människor och miljöer.

Karaktärerna liknar varandra till utseendet, där hår- eller hudfärg är det som främst skiljer dem åt. Proportionerna kan ibland antyda föremålens betydelse, som den gigantiska ringen och Doris bajshög. Något jag tyckte om är Jojos kläder, med uppvikta shorts över strumpbyxor.

En personlig detalj i barnens för övrigt generiska utstyrslar.

Fallet med diamantringen är del två i serien Jojos deckarklubb och kom ut ett år efter första delen, Fallet med det mystiska blodet.

Böckerna kan läsas fristående. Jag skulle gärna se en omarbetning av serien, där stor del av texten tvättas bort och formatet ändras till något för nybörjare att läsa själva, gärna med indelning i mycket korta kapitel. Det efterfrågas!

De färgstarka illustrationerna skulle fungera även i det formatet, och bild och text skulle kunna hänga ihop bättre.

Boken innehåller inget direkt mysterium att lösa och inget fall att tala om, mer än vad de själva har orsakat. Jag påminns om deckarklubben jag hade med två kompisar när vi var mer i Jojos storebrors ålder, och vi gick ut för att ”inspekta” i närområdet. Vi dokumenterade noggrant sådant som en död fågel på marken, mycket mystiskt!

Jag tror med andra ord att barn, även yngre som huvudpersonerna i denna bok, både kan känna igen formen och inspireras att själva leka deckarklubb, med alldeles egna fall att lösa.

Det kan bli ännu roligare!

Fallet med diamantringen är skriven av Helena Kubicek Boye, psykolog och författare, som är känd för sina spänningsromaner för vuxna och som flitigt anlitad sömnforskare.

Utöver serien om Jojos deckarklubb har hon även skrivit böcker om sömn och avslappning för barn.

Bilderna är skapade av Andrea Femerstrand, illustratör och concept artist, känd även från den digitala spelvärlden.

270

Ur: Farliga skogen, S. Borell. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

271

Farliga skogen Sanna Borell Rabén & Sjögren 2022

Farliga skogen Jenny Hector

I

den här boken kastas vi direkt in i händelsen där ett barn kommer till farliga skogen för att leta efter sin vän ekorren i en kurragömmalek.

Barnet möts av en annorlunda varelse som frågar barnet vad det gör i farliga skogen. Trots sin något farliga skepnad, är varelsen alldeles från början väldigt hjälpsam.

I boken både ifrågasätter varelsen barnet och hjälper det samtidigt. Hela handlingen sker i en dialog mellan barnet och varelsen.

Handlingen berör både vänskap, olikheter och försök att förstå varandras uppfattningar.

Varelsen barnet möter kan tyckas hårt i sitt sätt att se på saker, att en ska vara tuff och stark, att tårar ska gömmas samt att saker som uppfattas som roliga är när någon annan skadar sig.

Men samtidigt försöker varelsen förstå det barnet berättar. Om vänskap, lekar och att få stöd när en är ledsen. Varelsen visar en nyfikenhet kring barnets liv och en längtan efter att få prova på det barnet berättar om vänskap, lekar och gemenskap. På det sättet handlar boken om att mötas och förstå varandras olikheter men ändå kunna vara vänner och hjälpa varandra.

Någon som verkar tuff och stark kanske egentligen inte är det.

På det sättet är boken en ganska klassisk berättelse där någon snäll orädd möter en som verkar tuff men som den snälle orädde når och visar omtanke för på ett sådant sätt att de blir vänner.

Trots inledningen om att det är farliga skogen med varelser som har giftgaddar, coola horn och annat sådant så känns farliga skogen inte farlig.

Men den ser väldigt annorlunda ut och ger en fantastisk inramning till berättelsen.

Detta är en bok där det verkligen sker mycket runt omkring själva berättelsen.

Alla bilder är sprängfyllda av varelser och en färgrik naturmiljö som det går både att prata om samt skapa ytterligare berättelser kring. Det är därför en bok som det går att läsa om och om igen.

Det finns en kärlek till naturen i bilderna och även själva naturmiljön går att prata och reflektera kring. Att kunna konstruera bilder där så mycket händer samtidigt som det innehåller en kärnberättelse är en otrolig tillgång.

Jag har läst boken många gånger tillsammans med en treåring som älskar berättelser och vi har kunnat hittat nya saker i bilderna varje gång vi har läst boken.

272

Ur: Farliga skogen, S. Borell. Rabén & Sjögren 2022

273

274

Bazar Masarin 2022:1

Sandslott Jenny Hector

-Jag vill bli vuxen, säger jag till min bästa vän Falke. -Ååh, men det verkar så tråkigt och jobbigt att vara vuxen! Säger han tillbaka.”

S

å inleds barnboken Sandslott.

Därefter följer reflektioner kring att bli stor och att bli vuxen samt vad det innebär. Tråkiga saker såsom att putta på gungor, bära påsar, stå i köer samt roligare saker som att nå upp till saker och att få välja på vilka dagar en ska få äta godis.

Det ena barnet drömmer om att få bli vuxet och det andra vill hellre få förbli barn.

Huvudpersonen tycker inte att kompisen Falke förstår när han hela tiden säger att han inte vill bli vuxen medan hon drömmer om det. Just för att hon kanske inte kommer att få möjligheten att bli det.

Boken inkluderar nämligen sjukhusbesök, sjukhusvistelse och behandling. I grunden handlar Sandslott om livet, drömmar och vänskap. Hur vännen finns där genom sjukdom men även kärleken till familjen och morfar.

Sandslott innehåller även reflektioner kring hur små vardagliga ting kan vara olika i olika familjer.

Boken rymmer otroligt mycket om livet samtidigt som det är en enkel text med lättförståeliga bilder. Bilderna i boken är i mjuka pastelliga toner och med omgivningar som alla kan känna igen sig i.

Boken är ett fint sätt att kunna beröra svårare ämnen såsom allvarlig sjukdom med barn utan att det känns svårt. För att boken handlar om livet, livslust och drömmar.

Samtidigt innehåller den även mycket mer att diskutera kring det vardagliga i livet.

Jag älskar reflektionerna kring vuxenlivet och mitt barn skrattar varje gång hen ser bilderna på 275

Sandslott Lisa Hyder & Per Gustavsson Opal 2022

Ur: Sandslott, L. Hyder & P. Gustavsson. Opal 2022

astronauterna som bär påsar.

Jag har läst boken många gånger tillsammans med en treåring som lyssnat engagerat på berättelsen och reflekterat kring bilderna samt det som sker i boken.

Det är en bok väl värd att läsa tillsammans med ett barn och få diskutera kring livet på ett fint, om än lite sorgmodigt sätt.

276

Bazar Masarin 2022:1

Ur: Vi vill ha fredagsmys!, E. Bouvin & E. Göthner. Rabén & Sjögren 2022

Vi vill ha fredagsmys!

Emma Bouvin & Emma Göthner Rabén & Sjögren 2022

Vi vill ha fredagsmys!

I

Jennie Rosén

Det speglar de sturska tjejerna på ett bra sätt.

Jag trodde att boken skulle vara lite härligt mysryslig men den berör inte rädslor så mycket.

Barnen blir lite rädda när de tänker på att ge sig ut i skogen men när de väl kommer iväg är de obrydda. Trots att illustrationerna visar upp en mörk, stor och lite läskig skog är barnen upptagna med att leta bär.

Boken handlar istället om just det att barnen inte är små eller rädda för mörker. De vill vara stora. Inte småungar som Thea kallar dem.

Thea i sin tur visar sig vara trött på att vara just stor och allt ansvar som kommer med det. Hon önskar att hon var liten igen på ett sätt samtidigt som hon vill vara stor nog.

Emma Bouvins och Emma Göthners bilderbok Vi vill ha fredagsmys! får läsaren möta vännerna Elly och Alba. De har planerat för sitt gemensamma fredagsmys och längtat i en hel vecka. Alba ska sova över hos Elly och de ska se Frost, gosedjuren ska vara med, de ska äta hallon, chips och blåbär. Gottet är det absolut viktigaste och Elly är lite orolig att mamma inte har lyssnat. Hennes farhågor besannas då mamma serverar popcorn till filmen och helt har missat barnens önskemål.

Ellys mamma verkar inte förstå hur illa det är och säger till barnen att gå ut i skogen och plocka bär om de vill ha det. Barnen tar mamma på orden och ger sig ut i skogen. De är ju inga småbarn. I skogen är det mörkt och de hittar inga bär bara grannen Thea som brukar retas och kalla dem småungar.

Emma Göthners illustrationer är varma och fina. Barnens känslor och tankar avspeglas tydligt i deras ansikten. Omslaget ser lite kusligt ut i bakgrunden samtidigt som barnen ser helt oberörda ut av fullmånen och mörkret.

Boken riktar sig till barn mellan 3-6 år, jag tror att den yngre skaran uppskattar den mer. Jag och femåringen kunde känna igen oss i fredagsmyskänslan och hur det känns när saker inte blir som man har tänkt sig. Jag gör ibland en del katastrofala fel utan att själv förstå det, precis som Ellys mamma.

278

279

Ur: Vi vill ha fredagsmys!, E. Bouvin & E. Göthner. Rabén & Sjögren 2022

280

Bazar Masarin 2022:1

Godnattäventyret Maria Jourdanis

E

n (hoppas jag innerligt) bekant scen inleder boken En pappa tar plats i sängen för att läsa godnattsaga för sina barn.

Han har valt en snäll bok om björnar som barnen lätt kommer att somna till.

Men syskonen protesterar högljutt och säger att sagan är tråkig. Pappan framhärdar.

Då tar barnen över sagoberättandet och sen händer det grejer minsann. Golvet spricker och monster uppenbarar sig. Pappan försöker återta kommandot men det är lönlöst. Barnen fortsätter att infoga händelser i den annars så slätstrukna sagan. Vågorna går höga. Barnen studsar upp och ner och visar inga som helst tecken på att vara trötta. Dinosaurier angriper de stackars björnungarna. Pappan släcker då ljuset i rummet för att åstadkomma lugn och ro men det lyckas inte heller. En helikopter kommer och räddar de stackars björnungarna. Sen inser barnen att det höga helikopterljudet kommer från pappan. Han snarkar! Då gör de det enda raka. De avslutar sagan och släcker lampan. Men imorgon kommer ett nytt sagoäventyr, var så säker.

Boken beskriver en klassisk vardagssituation där den vuxnes önskan om en snabb nattning krockar med barnens önskan om ett spännande och långt sagoäventyr. Alla ser de fram emot en mysig stund, men barnen vill lyssna länge och pappan vill nog hinna med lite annat innan han själv ska sova. Han har då kommit på att en lugn och händelsefattig saga gör att barnen somnar fortare. Men detta har barnen genomskådat och tar helt enkelt över berättelsen. Med LAGOM mycket farligheter och ett gott slut.

Bilderna är roliga och händelserika. Mycket levande och färgstarka bilder varvade med svart/gråa just där den stillsamma sagan berättas vilket ännu mer framhäver dess tråkighet.

Barnens hittepå är målade i starka färger över hela uppslag.

En liten rolig detalj finns på insidan pärmen när sagan egentligen är slut. Där ligger de tre björnungarna i sin säng och diskuterar en konstig dröm de haft om två barn och en pappa!

En kul bok som kanske kommer att försvåra nattningen för en hel del föräldrar framöver.

281

Godnattäventyret Magnus Ljunggren & Per Gustavsson Bonnier Carlsén 2022

Ur: Godnattäventyret ,M. Ljunggren & P. Gustavsson. Bonnier Carlsén 2022

… mina små gullepluttar.

– NEJ! Ingen får sova! ropar Fia. Ser ni inte?

Det är något konstigt med björnarnas täcke!

– Jo, jag ser! säger Frans. Det är … det är …

I_Godnattäventyret.indd 11

282

2022-03-10 14:16

Ur: Godnattäventyret ,M. Ljunggren & P. Gustavsson. Bonnier Carlsén 2022

... för flygande dinosaurier anfaller från himlen! De har sovit i miljoner år.

– Nu vill de leka, säger Fra

ans.

– De biter tag i björnungarnas ru och flyger iväg, fortsätter Fia. – Hjälp! ropar Frans. Vi måste rä – Det gör jag, säger pappa. Så hä

Bazar Masarin 2022:1

Dagen allt gick snett

B

oken handlar om en liten by som låg mellan två röda kullar. En dag gick inte solen upp vilket gjorde att tuppen inte gol. När tuppen inte gol vaknade inte madame Ravitoto. Ravitoto gjorde då heller inget te som hon gav till sin granne Zaza.

Zaza bränner därför sina munkar då hennes morgonrutiner rubbas när hon inte får te från sin granne som hon brukar om morgonen. En rad av händelser sätts igång med detta som start.

Boken handlar mycket om just det, om att en liten grej kan orsaka en annan och vikten av mycket av det vardagliga som sker i våra liv. Omhur viktiga just de små sakerna kan vara och hur avgörande små rutiner kan vara.

Boken handlar också om hur det minsta av de minsta barnen visar mod i situationen genom att prata om något som är viktigt för många: poesi!

Boken berättar även om hur många i den lilla byn mellan två röda kullar den här dagen när solen inte gick upp lärde sig att känna uppskattning över saker de finner viktiga i dagen. Genom detta lär de sig också att uttrycka tacksamhet och uppskattning gentemot varandra samt löser tillsammans dagen allt gick snett.

Det är en finstämd bok som tål att läsas många gånger och som kan leda till många fina samtal med barnet.

Ur: Dagen allt gick snett ,V. Massenot & S. Nicolet. Opal 2022

Jenny Hector

Boken kan väcka diskussionen både om vardagen samt om hur det som alla tillför samhället kan vara viktigt. Det påvisas att det inte är enbart busschauffören som kanske tar oss till skolan som är viktig utan också allt det som leder till att busschauffören kan köra oss.

Jag gillar färgsättningen i boken och att den 285

Dagen allt gick snett Véronique Massenot & Stéphane Nicolet Översatt Elin Svahn Opal 2022

utspelar sig genom vardagliga händelser som barnet kan relatera till på flera sätt. Samtidigt utspelar sig boken i en för oss annorlunda miljö med exempelvis ödlor och hus som ser annorlunda ut än de där vi bor.

Jag älskar kombinationen av sådant som vi kan relatera till men som samtidigt ser annorlunda

ut för oss då det dels visar på mångfald och att vi människor må bo på olika platser men ändå är vi så lika. Jag har läst boken många gånger tillsammans med en treåring som älskar att reflektera och fråga kring saker så detta är en bok som har passat oss på flera sätt.

286

Ur: Dagen allt gick snett ,V. Massenot & S. Nicolet. Opal 2022

287

288

Bazar Masarin 2022:1

Sagan om Sjönöff och Mustang

Gullis lästips

F

ölj med ner i det havsblåa djupet bland koraller, färgglada fiskar och vackra sjöhästar i den färgstarka Sagan om Sjönöff och Mustang av Erik Magntorn och Therese Vildefall.

Det här är en fantasifull undervattensaga som tar med de yngre läsarna på ett äventyr bland rullande vågor, saltstänkta stränder och modiga dansande sjöhästar.

Här får vi dyka ner i havet till Lilla Palmviken där en annorlunda liten sjöhäst bor, en liten sjöhäst som vissa hånfullt kallar för Sjönöff.

En dag spolas Sjönöff och hans värsta plågoande Mustang upp på land när en stor våg drar fram över revet.

Oj, oj, oj, hur ska det gå ... kanske kan Sjönöffs udda utseende bli deras räddning?

Det här är en bilderbok som kommer att locka många läsare med sin härligt färgstarka och gulliga framsida och de otroligt välgjorda och färgrika illustrationerna av illustratören Therese Vildefall. Även om det är en gullig äventyrsberättelse till utseendet så så har författaren Erik Magntorn skrivit en saga om vänskap, grupptryck, mobbning, nedsättande öknamn, utfrysning, lögner, men även om att hitta sig själv och vara stolt över hur man ser ut .

Berättelsen om Sjönöff och Mustang kan användas i pedagogiskt syfte för att öppna upp till diskussion med de yngre barnen om vänskap, grupptryck, utfrysning och framförallt om nedsättande öknamn.

Sagan om Sjönöff och Mustang är den första boken i serien Sjönöff.

289

Ur: Sagan om Sjönäff och Mustang,, E. Magntorn & T. Videfall. Bonnier Carlsén 2022

Sagan om Sjönöff och Mustang Erik Magntorn & Therese Vildefall Bonnier Carlsén 2022

Men istället fick han se hur galten mycket försiktigt lyfte upp Russe i sin mun, och hur Russe plötsligt vaknade till liv. ”Hjälp!” flåsade Russe och tittade sig omkring. ”Släpp ner mig!”

I_Sjonoff och Mustang.indd 23

290

2022-03-06 17:35

Bazar Masarin 2022:1

Två små riddare Lisa Nordlén

I

Ur: Två små riddare, B. F. Rørvik & A. Bjerknes Lima de Faria. Lilla Piratförlaget 2022

ett omklädningsrum på ett slott hör två små riddare, som medvetet missat dagens stora happening riddarturneringen, hur någon närmar sig. Det visar sig vara chefen, självaste kungen.

– Alarm, alarm! ropar kungen. Riddare hitåt!

När Rosenbuske och Bang visar sig vara de enda riddarna på plats får de uppdraget att hämta hem prinsessan som är borta. Igen. Tydligen hör det till vanligheten. Kungen misstänker att hon blivit tagen av Draken.

– Rädda prinsessan! Och ni ska vara hemma innan det blir mörkt! manar kungen.

Rosenbuske och Bang trasslar på sig rustningarna, de är inte helt hemma i dem, och ger sig iväg.

I skogen bakom en sten hittar de prinsessans kläder i en påse. Det måste ha något med Draken att göra, tänker de och fortsätter mot Drakens grotta. Väl framme inser de att det är värsta sortens ställe. Utanför finns skräp och klotter och från grottöppningen strömmar hög musik.

En stor snubbe vaktar. Rosenbuske och Bang får inte komma in men han kan hämta prinsessan.

När prinsessan kommer ut är hon som förbytt.

291

Två små riddare Bjørn F. Rørvik & Alice Bjerknes Lima de Faria Översättning Pija Lindenbaum Lilla Piratförlaget 2022

Hon har grönt smink i hela ansiktet, svart kajal runt ögonen och bär en svartvitrandig klänning som helt säkert är ny, för riddarna känner inte igen den. Prinsessan vägrar följa med riddarna och hälsar dem att hälsa kungen att han är en tönt som inte bestämmer över henne.

Hon försvinner in i Drakens grotta igen.

Riddarna tänker strunta i allt och gå hem då ett sms från kungen blippar till i mobilen. Han hotar dem med emojis av fängelsehålor och döskallar om de inte räddar prinsessan och får hem henne innan mörkrets inbrott.

Och i fängelsehålan vill de inte hamna, så de bestämmer sig för att stanna kvar och rädda prinsessan …

Två små riddare ställer riddarnormen på ända.

Riddarna Rosenbuske och Bang är inte så “chevalereska” som de riddare är som du kanske läst om i andra berättelser.

Bang gömmer sig i ett omklädningsskåp för att slippa delta i riddarturneringen. Kanske vill han komma undan turneringen för att slippa bli kallad för Krasch-Bang, då han är klumpig och kraschar in i saker och ting hela tiden.

292

Bazar Masarin 2022:1 Rosenbuske kunde inte bry sig mindre om riddarturneringar, han har fullt upp med att prova skor. Innan kungen kom inrusande hade han precis valt bort ett par sandaler för ett par leopardstövlar som han nu måste bära till rustningen när kungen stressar iväg dem.

Utanför Drakens grotta, när riddarna väntar på prinsessan, upptäcker de att ingen av dem är intresserad av tjejer.

“– Ärligt talat så är jag inte särskilt intresserad av prinsessor, säjer riddare Bang.

– Är du inte?

– Näe, säger Bang.

– Bara prinsessor eller tjejer i allmänhet, frågar Rosenbuske.

– Tjejer i allmänhet, säger Bang.

– Inte jag heller, säjer Rosenbuske.

– Du, ska vi bara strunta i alltihop då? föreslår Bang.

– Ja, varför inte. För mig får hon gärna hålla på!

– För mig med!”

Så riddarna tänker precis ge sig av när kungens hotfulla sms dyker upp. Riddarna tar sig, på sätt som du får läsa om själv, in i Drakens grotta.

Två små riddare är skriven av Bjørn F. Rørvik som författat de populära böckerna om Bockarna Bruse.

Under högläsningen med min sjuåring blir det inte samma positiva gensvar som när vi läste böckerna om bockarna Bruse, där vi skrattade högt flera gånger och hittade massa roligheter i de detaljrika bilderna. I Två små riddare är det inte samma “barnsliga” humor för det här är en helt annan typ av historia.

Vi kan se i illustrationerna hur prinsessan självmant lämnar hemmet för att ta sig till en plats där hon får möjligheten att vara sig själv.

De två riddarna stannar hemma, från riddarturneringen, av precis samma anledning.

Det är en viktig historia men just nu går den över huvudet på min sjuåring. Hon säger att hon tycker boken är spännande men visar den inte något större intresse. Vi får lägga den i “att-läsa”-högen för ett senare tillfälle.

De fina illustrationerna är tecknade av Alice Lima de Faria. Pija Lindenbaum har översatt texten, precis som i böckerna om Bockarna Bruse, och det är lite talspråkligt och rappt och helt underbart, precis som vanligt.

293

Ur: Två små riddare, B. F. Rørvik & A. Bjerknes Lima de Faria. Lilla Pir

ratförlaget 2022

294

Ur: Ett hål, Y. Frankel. Goobar Förlag 2022

Bazar Masarin 2022:1

295

Ett hål Yael Frankel Goobar Förlag 2022

Ett hål

Lina Nestor

V

Ett hål tillhör den kategorin böcker, tänkte jag först när jag läste den för min fyraåring – en fyraåring som just nu sitter extra nära vid lässtunderna och inte vill bli lämnad på förskolan om morgnarna. Men så började vi prata om vad boken handlar om.

Jag berättade att det känns som ett litet hål i mig, precis som i gubben, varje gång hon är på förskolan och jag längtar efter henne.

Hon lyssnade uppmärksamt, och när hon sen återberättade hela boken utifrån de fina bilderna, blev det en lika konkret som abstrakt historia om en förälder som saknar sitt barn.

Lite som att längta samtidigt som man har det bra. Jag tänker på alla hål som hon oundvikligen själv kommer att få under sitt liv.

Som hon antagligen redan själv känner av där, vissa morgnar.

Men boken beskriver det så vackert:

em har inte någon gång känt ett hål i bröstet?” står det på bokens baksida. Jo, så är det väl. Hålet i bröstet som står för olika saker hos olika människor, barn som vuxna.

I bokens fina bilder, som skapar en collagevärld i en brunorange färgskala, syns hålet som något väldigt konkret som bokens huvudperson faktiskt har tillgång till på olika vis.

Hen försöker fylla hålet med andra föremål, gråter så där bildas en pöl, men kan faktiskt även krypa in där en stund varje dag. Visserligen är hålet en sorglig plats men även en läkande, kreativ och trygg plats.

Som läsare vill jag nästan plocka fram saxen och öppna det där hålet till nästa sida, som i Hur gick det sen? av Tove Jansson, sådär så att hålet till och med känns fysiskt. Pärmens insida är full av andra, liknande figurer. Alla med olika attribut och egenskaper, alla med samma hål i bröstet.

De öppnar upp för många tolkningar och samtal – vad har de varit med om, vad består deras hål av och hur hanterar de sina hål?

En del barnböcker känns som att de främst är skrivna för de vuxnas inre barn.

Det är det att det finns hål och det finns hål och jag tror att mitt alltid kommer att finnas hos mig För utan det där hålet är jag inte längre jag.

Det är ju så det är att vara människa.

296

Ur: Ett hål, Y. Frankel. Goobar Förlag 2022

Ur: Farbröder, T. Glad. Natur & Kultur 2022

Bazar Masarin 2022:1

299

Farbröder Teresa Glad Natur & Kultur 2022

Farbröder Maria Wingsäter

A

Farbröder kan tydligen bära på egna historier, känna och fundera.

Det är befriande att veta. Farbröder mjuknar i sina konturer när en får se dom i ett annat ljus och sammanhang.

Boken innehåller både svek, sorg, styrka och ömhet, och en aning dråplighet om så tillåts.

För vem är då den här boken skriven?

Det är lite svårbedömt. Kanske för alla.

För oss som behöver en nyanserad bild av hur en farbror kan vara i kontrast till den hårda och torra farbrorbilden som ofta framstår i allmänhet, och i media i synnerhet.

För pojkar som behöver mansgestalter som bryter mot de gängse normerna. Eller för den som behöver en bilderbok i vuxen ålder.

Illustrationerna är behagliga, fina att vila ögonen på och lätta att känna in. Varje bild är som ett litet konstverk.

För oss som uppskattar Teresa Glad som illustratör redan innan och har glatt oss åt de härliga dansklippen från föreningen Orren, är det inte så svårt att föreställa sig de här männen komma till liv.

lla vuxna har en gång varit barn, till och med farbröder har varit det.

Att man kan vara barn på olika sätt och bli olika sorters vuxna kan vi också se här i Teresa Glads bok.

Vi får höra om Pär som kämpar med sina frågor som inte får något svar och gråten som vill ut, Srecko som ska ordna Zagrebs bästa cirkus men som istället lever ett inrutat liv som läkare med te, jazzskivor och mörk choklad som kvällsnöje, och så Lasse som egentligen trivs väldigt bra i klänning men har svårt att prata om det med någon annan än Pelle-Nalle.

Teresa Glad har skrivit en bok baserad på intervjuer med farbröder. Behövs det?

Ja, den frågan kan man ställa sig.

Syns inte mängder av farbröder i samhället ändå, utan att ges utrymme på ytterligare en arena, bilderboksarenan?

Mitt svar är att det är precis på den här platsen farbröderna behöver finnas.

I milda färger och mänskliga berättelser gestaltas Lasse, Francis, Tor och de andra.

300

Bazar Masarin 2022:1

Tinis konst-iga sagor

D

Maria Jourdanis

et här är nog den märkligaste bokjag skrivit om. Läste om den och blev väldigt nyfiken.’

Boken innehåller 13 sagor varav den sista är sagan om hur själva boken kom till. Sagorna inleds i gammal god folksagotradition med ”Det var en gång…”, ”För längesedan fanns ett land..” eller ” Nu ska du få höra…”

Huvudpersonerna är alltid barn som stöter på något slags problem som ska lösas. Skillnaden mot de gamla sagorna som på något vis ofta innehöll ett fostrande inslag är att i Tinis sagor handlar det mer om att växa upp och hitta sitt sanna jag – inte att passa in i någon mall.

Barnen ska våga vara sanna mot sig själva och ha en tro på sina egna förmågor Att KÄNNA lycka och att VARA LYCKAD är inte nödvändigtvis samma sak.

Varje saga har sin botten i en verklig konstnärs bakgrund och historia och de presenteras i slutet av varje saga. Det blir en sorts konstbok för unga. Men hur ska denna bok nå sin målgrupp?

7-14 anges som förslag på ålder på läsarna.

Under min utbildning till förskollärare började jag läsa folksagor och köpte många sagoböcker.

När jag sedan började arbeta på förskola läste och arbetade vi mycket med just folksagor.

Men av någon eller kanske flera anledningar använder jag dem inte som högläsningsböcker längre.

Dagens gruppstorlekar, koncentrationssvårigheter och varierande språkförståelse kan nog vara en del av förklaringen till att bilderböcker tagit sagornas plats. Jag använder gärna konstböcker, dikter och reflektionsbilder i mitt arbete på förskolan. Men även det kräver träning att koncentrera sig och att reflektera över text utan bilder och att kunna skapa sina egna inre bilder. Den här boken riktar sig till lite äldre barn och jag kan se hur man skulle kunna använda den i både svenskan och bilden i skolan. som en introduktion till performancekonsten och som inspiration till det egna skapandet och textskrivandet. Jag hade gärna sett foton på några av de verk som finns att betrakta i verkligheten, men det kan man ju såklart googla fram rätt enkelt.

Konstcollagen av Thyra Weiss är fantastiska, drömska och ibland en smula makabra. Man kan titta väldigt länge på varje bild och hitta nya bilder hela tiden.

Sen funderar jag på om dagens unga har någon relation till de gamla folksagorna? Måste man ha läst dem för att begripa formen – att Tinis sagor följer de gamla sagornas uppbyggnad men med en rejäl modernisering och nydaning.

Kanske inte. Men det ger i alla fall mig en extra dimension att veta att folksagan lever vidare fast i nytt format. Jag hoppas verkligen att denna bok hittas av lässugna unga människor.

Och hur är sagorna då? Jo spännande, underfundiga och roliga!

301

Ur : Tinis konst-iga sagor, Martina Domonkos, Suzanne Osten & Thyra Weiss. Ekström Garay 2022

Tinis konst-iga sagor Martina Domonkos, Suzanne Osten & Thyra Weiss Ekström Garay 2022

302

Ur : Tinis konst-iga sagor, Martina Domonkos, Suzanne Osten & Thyra Weiss. Ekström Garay 2022

Bazar Masarin 2022:1

Foto© Björn Qvarfordt

Foto© Magnus Liam Karlsson

Foto© Stefan Tell

305

Den historiska berättelsen i vår tid och om vår tid

H

Margaretha Ullström

istoriska berättelser bör inte underskattas. Med en vid definition kan man säga att en historisk berättelse är en fiktionstext som utspelar sig förr i tiden, i en dåtid som ligger före författarens egen födelse.

Den retrospektiva berättelsen handlar å sin sida om en tid när författaren blickar tillbaka på sin egen uppväxttid, en typ av berättelser som brukar föras till en egen genre med just denna beteckning.

Historiska fiktionsberättelser har alltid fascinerat, ibland rent av trollbundit mig, och de fortfar att göra det när de är som bäst.

Genren utmanar genom sin komplexitet när det gäller dubbelexponeringen av tid, ty den refererar nödvändigtvis både till den historiska tid där den utspelas och den tid då den skrevs.

Att genren erbjuder läsaren något annorlunda, kanske främmande och gåtfullt, bidrar säkerligen till dess attraktionskraft. Dessutom vill den ofta bibringa läsaren en del historisk kunskap eller åtminstone ge ett intryck av att förmedla kunskap om den historiska tiden.

En drivkraft för att använda den historiska berättelsen som form kan handla om författarens egen tid, den situation som är för handen där den aktuella tiden påverkar vilka erfarenheter det är meningsfullt att skriva fram.

Detta blir tydligt vid min läsning av tre nya historiska berättelser för slukaråldern: Katarina Genars, Glasfågelns grav (utg. av Bonnier Carlsen), Eva Hildéns Rävpojken (utg. av B. Wahlström) och Katarina Kuick Veras krig (utg. av Alfabeta), samtliga 2022.

306

Bazar Masarin 2022:1 Katarina Genars, Glasfågelns grav utspelar sig under 1930-talet där magiska inslag med historisk anknytning blandas med upplevelser i vår egen tid. Den historiska tiden bidrar till att ge perspektiv på huvudpersonen Tyras egen tillvaro.

Tyras familj har flyttat till ett nybyggt område utanför staden. Hon har tvingats lämna sina vänner och sin invanda miljö. Visserligen går hon kvar i samma klass i samma skola, men fritiden förändras. Hon kan inte längre spela fotboll i laget tillsammans med bästisen Nour och de två håller på att glida isär.

Klassens nye pojke bor också i det nybyggda området och får en allt större betydelse för Tyra. Vardagsliv och vänskap är alltså två dominerande områden i den här berättelsen.

Även här gestaltas en berörande scen, när Sanna vaknar är den kära katten Majsan sjuk och familjen reser iväg till veterinären där det konstateras att det allra bästa för katten är att få somna in.

När Sanna blir ledsen öppnas hennes sinnen på vid gavel och hon hör och ser saker som andra inte lägger märke till. Plötsligt hör hon ljud från lägenheten ovanför, hon ser en räv i parken, och tillsammans med bästa vännen Erik nystar hon upp surgubben Jarmo Kettus historia.

Den historiska dimensionen öppnas genom ett skolarbete. Klassen får i uppgift att intervjua en äldre person om dennes uppväxt och liv. Tyra besöker ett ålderdomshem och intervjuar Hulda som levt hela sitt liv i ett torp inte långt från det nybyggda området.

Hon berättar om de hårda villkor som var för handen i 1930-talets Fattig-Sverige.

Denna berättelse knyts ihop med den lilla röda glasfågeln från traktens nedlagda glasbruk som Tyra hittat.

Den har tillhört Huldas lillebror Knut, Lill-Knut kallad.

Glasfågeln ger Tyra en ingång Lill-Knuts historia, en brännande aktuell berättelse som minner om fattiga barns utsatthet, då men också nu.

Det är en tragisk levnadshistoria om ett finskt krigsbarn som revs upp med rötterna och tvingades lämna sitt hemland. Han är en av de omkring sextusen finska krigsbarn som aldrig återvände till sitt hemland.

Eva Hildén väver även hon in magiska inslag i sin historiska berättelse från andra världskrigets dagar i berättelsen Rävpojken.

Berättelsen inleds med en uttrycksfull prolog om en pojkes avresa från hemmet och hemlandet 1944. Därefter förflyttas läsaren till 1989 där vi möter en av berättelsens huvudpersoner, Sanna.

Även Katarina Kuicks Veras Krig utspelar sig under andra världskriget. Det är en gestaltning av livet i Leningrad under den tyska belägringen 1941, när den tyska armén omringat och belägrat staden.

307

Till sist byter man katt med grannen för att slippa äta den egna älskade katten. Kölden är outhärdlig så man eldar det som finns till hands för att få lite värme. Det kan ju till att börja med handla om att samla pinnar och ved för att så småningom handla om skåp, stolar och bord.

När berättelsens slut nalkas är Vera och hennes mamma på väg bort från Leningrad till en plats där det finns mat och värme. Det är en resa som vare sig är enkel eller självklar.

Trots den fruktansvärda situationen i staden, är ämnet inte ett särskilt vanligt när andra världskriget behandlas i barn- och ungdomslitteratur.

Jag kan dock minnas en berättelse med titeln Boris av den nederländske författaren Jaap ter Haar som berörde mig djupt.

Idag är den svår att hitta på svenska bibliotek.

Den kom på svenska i översättning av Sonja Pleijel, utgiven av Natur och Kultur 1968.

Dessa tre historiska berättelser äger alla en stark aktualitet i vår tid. De är inte minst därför värda att läsas.

Vissa partier lämnar mig ingen ro, kanske för att de påminner så starkt om världen vi nu lever i. De har etsat sig fast i mitt minne och hjälper mig att inte glömma vad jag bör minnas och som min medmänsklighet uppfordrar till.

Veras Krig är en brutalt realistisk gestaltning om hur vardagslivet för en ung flicka snabbt förändras under ett krig. Brutaliteten som träder fram handlar inte om blod, våld och död, utan om kampen för vardagens nödtorft.

I början handlar det om att stå i kö för att få mat och att ha pengar för att kunna hamstra varor.

Därefter handlar livet om att finna något att äta.

Om att vara så hungrig att man knycker mat från bästa vännen. I en sådan tid kedjas hänglås för skafferiet.

Glasfågelns grav Katarina Genar Bonnier Carlsén 2022 Rävpojken Eva Hildén B. Wahlström 2022 Veras krig Katarina Kuick Alfabeta 2022

308

Bazar Masarin 2022:1

Ur: En hund till Hedda, P. Gesen & E. Göthner. Lilla Piratförlaget 2022

309

En hund till Hedda Pernilla Gesén & Emma Göthner Lilla Piratförlaget 2022

En hund till Hedda Elin Jonsson

D

Så det spelar faktiskt ingen roll att Ru blir alldeles lerig och grusig. Göran, är som sagt Heddas granne, och han är också något av en hundexpert faktiskt då han skriver faktaböcker om hundar och själv äger flera hundar.

Hundar som Hedda ofta och mer än gärna hjälper till att ta hand om.

Göran hjälper också Hedda med hur hon ska försöka få mamma att förstå att hon kan ta hand om en hund och lär Hedda en massa om olika raser, hur man lär hundar dressyr och så vidare.

Hedda är 8 år och bor med sin mamma och varannan helg hos sin pappa.

Berättelsen skildrar på ett vardagsnära och för många igenkännande sätt om hur det är att vara barn med skilda föräldrar.

Vi får också följa Hedda och hennes kompisrelationer. Hur de ändras över tid och att det kan vara svårt, trots att man bara är 8 år.

Boken har fantastiskt härliga illustrationer som min 7-åring fortfarande uppskattar trots att hontagit steget in i kapitelboken. Det är en varm och härlig berättelse med familjekärlek, vänskaper men även lite sorg.

et enda Hedda vill ha är en hund.

Det finns faktiskt inget annat på denna jord som Hedda vill mer än att just få en hund.

Och varför är mamma och pappa så motsträviga. Hur ska hon få dem att förstå?

Hon kan ju allt om hur man tar hand om en hund. Hon läser alla böcker hon kan finna på biblioteket om hur man uppfostrar en hund och hur man lär dem dressyr. Hon kan det mesta om det flesta hundraser. Ja man skulle kunna säga att hon är något av en expert faktiskt.

Mamma säger att det är ett sådant stort ansvar att ha en hund och att Hedda som barn inte kan ta det ansvaret, men Hedda håller verkligen inte med.

Flera gånger om dagen tar hon exempelvis med sig sin gosedjurshund ut på promenad. Eller ja promenad och promenad, Hedda drar runt Ru, som hennes gosedjur heter, i ett koppel som hon fått av sin granne Göran. Ru blir alldeles mörk av smuts efter alla promenader, men en hund behöver gå ut och kissa flera gånger om dagen, så det så.

310

Bazar Masarin 2022:1

Spökräddarna

I

Lisa Nordlén

Petrus Dahlin och Sofia Falkenhems nya bokserie Spökräddarna har tvillingarna Sam och Sara tråkigt.

Det är sommarlov och mamma och pappa, som driver en restaurang, har inte tid att hitta på någonting med sina barn.

För att sysselsätta dem bestämmer sig föräldrarna för att visa dem den stora familjehemligheten – ett hemligt rum i källaren där farmor och farfar forskade om spöken och annat övernaturligt!

Sam och Sara börjar genast att undersöka sakerna i källaren och de läser gamla anteckningar som farföräldrarna skrivit.

De tycker till en början, precis som sina föräldrar, att farmor och farfar måste varit helt knasiga ända tills de själva börjar uppleva övernaturligheter och hittar ett stackars instängt spöke i en vägg i sitt eget hus!

I boken Det instängda spöket (första delen i serien Spökräddarna) får vi lära känna Sam och Sara och den miljö som de lever i.

Vi får visats i familjens restaurang, farföräldrarnas hemliga forskningscentral i källaren samt, genom jakten på det instängda spöket, hela deras hus från källare till vind.

I Det rädda spöket (andra delen i serien) är det fortfarande sommarlov och tvillingarna har äntligen fått möjligheten att spendera lite tid på badstranden.

Det är fullt med folk där och det gör det stört omöjligt att inte tjuvlyssna på vad de runt omkring samtalar om.

311

Det är genom att tjuvlyssna på andra som äventyret i den här boken tar sin början.

Två tjejer tjafsar med sin pappa om ifall spöken finns eller inte. Det visar sig att familjen har ett spöke hemma i sin nyinköpta bostad.

Sam och Sara följer efter familjen hem och erbjuder dem att fånga spöket, trots att de bara

Omslag: Spökräddarna, P. Dahlin & S. Falkenhem. Rabén & Sjögren 2022

Det instängda spöket Det rädda spöket Spökräddarna, del 1och 2 Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Rabén & Sjögren 2022

har fångat ett endaste spöke innan.

Jag läste böckerna Spökräddarna tillsammans med min dotter som är sju år gammal. Även om spökena i böckerna är alltigenom snälla spöken, är jakten efter dem lite läskig.

Dottern sitter gömd bakom en kudde när hon lyssnar och vågar ibland knappt titta på de 312

svartvita illustrationerna. Trots den läskiga stämningen, när vi är mitt i äventyret, är dottern mycket nöjd efteråt.

Hon menar att det är en spännande berättelse, så bra faktiskt att hon skulle vilja vara Sam och Sara, på riktigt, och det är väl om något ett bra läsarbetyg?

Omslag: Gotlandsmysterierna, A. Jansson & M. Tollerup. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

313

Emil Wern och Gotlandsmysterierna Samlingsvolym Anna Jansson & Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2022

Gotlandsmysterierna Jennie Claesson

I

Den första berättelsen i samlingen är Riddarnas kamp som utspelar sig under Medeltidsveckan i Visby, då invånare och besökare klär ut sig till munkar, riddare och vackra jungfrur.

Emil, Linda, hunden Molly och kompisen Ubbe är och utforskar marknaden. Ubbe samlar pantflaskor för att få pengar att handla för.

Alla människor som beskrivs går upp i sina medeltida karaktärer, och drar sig inte för att handla därefter. En tiggare i kåpa med ett knyte intill ryter att ingen ska närma sig, tänk om de smittar med pesten eller spetälska!

Emil och Ubbe blir uppfiskade av en baderska som ger dem en rejäl skrubbning, och Molly hoppar också i. Sedan går de dyblöta för att utforska vidare.

Det drar ihop sig till riddarspel och Emil berättar ingående för Ubbe om reglerna. Nytt för i år är att landsbygdens två riddare ska mötas första dagen, och stadens två riddare den andra.

På den tredje dagen möts vinnarna, och den dam som vinnaren har pekat ut med sin lans får ta emot en fin blomsterkrans ur furstens hand.

Riddarnas fyra damer sitter på hedersplats bredvid fursten och bevittnar spelen.

det här flexbandet ingår tre böcker ur serien Emil Wern - detektiv. Emil bor i Visby, där författaren Anna Jansson växte upp. Boken passar särskilt dem som ska till Gotland på semester, kanske som högläsning på vägen dit. Utmärkt även för tips på utflyktsmål!

Emil är elva år och driver sin detektivbyrå i en nedlagd kiosk på tomten. Han rör sig obehindrat i och omkring Visby på egen hand, ibland i sällskap av sin lillasyster Linda, när de inte är osams, hans vänner Sokrates, en tänkare av mått med stödkrage runt halsen som förklaras på olika sätt, och Ubbe, vars familj har det knapert och som ibland inte kan följa med av ekonomiska skäl, samt hunden Molly.

Berättelserna är sedvanligt utformade för läsare i lågstadieåldern, med karaktärer som inte åldras och samma upplägg i bok för bok.

Någonting händer lokalt och blir ett fall för Emils detektivbyrå.

Barnen smyger och spionerar, pratar med misstänkta och letar bevis för att slutligen lösa mysteriet.

314

Bazar Masarin 2022:1

Tittar gör också Emil och hans följe, även Ubbe som jobbat hårt för att få ihop pengar till biljetten. De ser snart att det är något konstigt med en av riddarna. Han sitter ihopsjunken på sin häst och snarkar, omöjlig att väcka.

Kampen skjuts upp, men Emil har redan en idé om vad som kan ha hänt och de går för att följa upp hans misstankar. Senare söker han på sin dator i kiosken för att komma vidare i utredningen, när kompisen Sokrates dyker upp och gör att Emil får sina teorier bekräftade snabbare än väntat.

Riddarspelen fortsätter med både avsågade lansar och en stulen medalj, allt medan Emil & Co pratar med fler figurer i miljön, bland annat försäljaren av knäckäpplen som skulle sälja mer ju längre spelen drar ut på tiden, en clown som inte vill behöva klä ut sig till medeltida narr för att få vara med och en spådam som hatar turister. Det är flera personer som verkar ha motiv, och när Emil avslöjar den skyldige är det oväntat och motivet välment.

Sabotören offentliggörs inte utan får chans att ställa allt tillrätta, och får till och med sitt mål uppfyllt. Barnen tilldelas en användbar belöning och så är ordningen återställd på Medeltidsveckan i Visby.

Lucy berättar att det har hittats mängder av silverskatter på Gotland. Helst skulle Lucy själv gräva efter nya skatter, men när det inte finns pengar till det får hon jobba på museet som guide istället.

Hon berättar om de historier som hör till skatterna, och som ibland är riktigt läskiga.

Stavarskatten har sitt namn från hövdingen Stavar den Store som sägs ha blivit ihjälslagen av norska vikingar. Stavar spökade eftersom han inte fick ro förrän han berättat var hans skatt fanns gömd, men bonden som hemsöktes blev galen och tog livet av sig. Skatten hittades långt senare av tre pojkar på skolresa, berättar Lucy.

En av dem, Jonas Ström, blev arkeolog och har hittat flera viktiga skatter, bland annat Spillingsskatten 25 år senare, världens största silverskatt från vikingatiden.

Emil vill veta mer om det Lucy har berättat och följer efter henne när hon försvinner in genom en dörr och uppför en trappa. Där hör Emil ett samtal mellan Lucy och museichef Sten Grå, som säger att silver från skatten har försvunnit, den väger inte lika mycket som från början!

Emil smyger tillbaka och berättar det han fått veta för Linda, ett solklart fall för Emil Werns detektivbyrå. Och för att komma lösningen på spåren måste de gömma sig på museet i natt.

För att få tillåtelse inviger de Sokrates i planen och säger att de ska sova över hos honom. Men det passar inte, och till slut är det övernattning i kiosken som mamma beviljar.

På kvällen går Emil och Linda till museet, men de har ju inte pengar till biljetten! Nu är det Linda som rådigt börjar gråta efter sin gosedjursgroda som hon säger sig ha glömt kvar, och så blir de insläppta.

De läser om fler intressanta historiska händelser och hinner se både vaktmästaren, en städerska

Den andra berättelsen i samlingen är Silverskatten. Den börjar i kiosken med att Emil och Linda har tråkigt. Emil som läser tidningen föreslår att de ska gå på museum för att se världens största silverskatt från vikingatiden.

Syskonen äskar pengar från mamma Maria, tar sig till Fornsalen och köper biljetter. Väl inne visas de runt av arkeologen Lucy T. Rex, namne med förmänniskan Lucy, vars skelett visade att hon levde och gick upprätt i Etiopien för tre miljoner år sedan. Kul detalj!

315

och Lucy T. Rex innan de gömmer sig så väl att Lucy ger vaktmästaren klartecken att låsa för natten. Senare smyger barnen runt på egen hand och får se en förklädd person dammsuga upp silver ur den låsta montern. Alla fyra nycklar på den namnade nyckeltavlan är borta, och barnen har nu fyra misstänkta att följa upp för att se vilka som har alibi.

I den här liksom övriga böcker i serien om Emil Wern resonerar barnen högt med sig själva och varandra, så att läsaren får veta hur deras tankar går. Ibland förstärks ledtrådarna med fraser som ”frågade Emil listigt”, och medan den vuxne läsaren förstår varför Emil frågar just den om just det kan det gå en mer oerfaren ung läsare förbi.

Med flertalet excentriska karaktärer som alla verkar ha motiv är saken inte utredd förrän syskonen har tillbringat ännu en natt på museet.

De låter dock den skyldiga ställa saker tillrätta utan att polisanmäla.

På det sättet fick Linda ihop högre veckopeng än Emil, trots att hon är yngre, så orättvist!

Nästa dag går Emil till skolan själv. Sokrates är sjuk och Emil vill inte ha sällskap med Ubbe, som ändå kommer ikapp. Emil försöker släta över att han gillar Alva, just genom att på mammas inrådan säga att han gillar alla tjejer i klassen, det är svårt att säga vem som är sötast.

Då berättar Ubbe vem han gillar mest, och den här veckan är det inte alls Alva! Hon kommer då emot dem med ilskna kliv, men Alva är inte arg på Emil som han blir orolig för, utan på sin lillebror Jonte. Småbrorsor borde inte få finnas, säger hon. Inte småsystrar heller, säger Emil, och det känns underbart att vara överens med Alva.

Men Alvas utbrott på sin lillebror får oanade konsekvenser. Senare när Emil är i kiosken kommer Alva dit rödgråten och ber om hjälp med att hitta Jonte. Han är försvunnen och har inte varit i skolan eller på fritids på hela dagen.

Alva har ringt alla Jontes kompisar utan några spår. Ett försvinnande är förstås ett fall för Emils detektivbyrå.

Emil och Alva frågar Sokrates om han har sett Jonte, eftersom han har varit hemma från skolan.

Sokrates har som vanligt mycket som han tänker på, men får till slut ur sig att han har sett Jonte smyga in i baksätet på en mörkblå bil. Tack vare att han samlar på bilnummer minns han en del av registreringsskylten, och så är utredningen igång.

Efter lite research på datorn har Emil flera misstänkta att söka upp.

Bilförsäljaren Lotus Putsing, Freja Fröberg på biblioteket med sina klasar av barn, fastighetsskötare Sverker Nytting som uppfostrar kvarterets gamlingar i sopsortering, och grottforskare Gimli Grottman.

Den sista berättelsen i samlingsvolymen är Lillebror försvunnen. Här får vi veta mer om Emils intresse för klasskamraten Alva, som nämns även i tidigare berättelser. Emil gillar egentligen alla tjejer i klassen, men han gillar Alva mest. Linda, som är en duktig detektiv på egen hand, ställer precis de rätta frågorna och får Emil att avslöja att han nog är lite kär i Alva, och ledsen eftersom han tror att hon är kär i Ubbe. Linda, företagsam som hon är, försvinner iväg och säger till Alva och Ubbe att de ska sluta vara ihop. När Emil får veta Lindas tilltag sitter han i kiosken och funderar på att rymma från Gotland. Han tänker igenom allt dumt som Linda har gjort, som när hon var trög i magen och mamma lovade henne en krona för varje gång hon bajsade.

316

Bazar Masarin 2022:1

Sverker erbjuder sig att anordna en skallgång tillsammans med gamlingarna, vilket kan anses vara hög tid efter att ett barn har varit försvunnet hela dagen, medan barnen tar sig till grottorna för att träffa Gimli. Liksom övriga namn är Gimli inte slumpmässigt valt, utan namnet på en dvärg i Sagan om ringen som efter kriget blev herre över de Glittriga Grottorna. Övriga namn talar för sig själva!

Emil och Alva går hem till familjen Grottman.

Sonen Greger Grottman går i deras klass och beter sig allt annat än civiliserat.

Efter en hel del trubbel, Greger låser bland annat in vännerna, får de Greger, som inte är så tuff själv, att avslöja var hans pappa är.

Gimli befinner sig i Lummelundagrottan, där det sägs finnas en oupptäckt grotta som Gimli vill upptäcka själv. Eftersom han inte kommer igenom den trånga ingången har han tagit med sig Jonte. Emil och Alva får skjuts dit av Sverker, och på vägen hämtar de Molly, en av Jontes tröjor som hon kan nosa på och Linda, som visst är med i detektivbyrån igen, utan att hon ens vetat att hon varit avstängd, tänker Emil.

Efter att farorna med grottor har avhandlats följer nu en kamp mot klockan, grottan kan rasa in när som helst.

Sidorna som beskriver räddningsaktionen är genuint spännande. För första gången i den här samlingsvolymen möter också mamma Maria Wern upp i polisuniform. Och brottslingen får den här gången sitt straff, för om man rövar bort ett barn hamnar man i fängelse. Och Emil och Alva, får de chans på varandra till sist? Ja, nej eller kanske!

En av denna samlingsvolyms främsta förtjänster är de historiska referenserna. Något som inte framgår är att mycket av den historia som åter317

berättas är sann, vilket barn som läser boken eller för den delen högläsaren kanske inte vet!

Många barn är intresserade av historia, även gamla tiders dödliga sjukdomar och annat läskigt lockar bokslukare, så att marknadsföra detta tror jag skulle göra extra mycket för läslusten.

Att inte veta exakt vad som är sant och vad som är fiktion tillför bara spänning, och idag när många barn har tillgång till en mobiltelefon, surfplatta eller annan enhet som går att söka information på, finns mer fakta bara några knapptryckningar bort. Väl värt att uppmärksamma!

Om inte på bokomslaget så varför inte i förlagstexter, annonsering och skyltning?

Kartan över Visby innerstad i början av boken är användbar. Jag har inte varit på Gotland sedan jag var i Emils ålder, och hade stort nöje av att orientera mig i stadens vindlingar, även av att kunna gå tillbaka under läsningen och se var olika scener utspelade sig.

Det hade varit intressant med en bild av hela ön som pekar ut Lummelundagrottan också!

Illustrationerna av Mimmi Tollerup ger liv åt sidorna genomgående i boken.

Det är fartfyllda teckningar med mycket rörelse, humor och talande minspel även med några få pennstreck. Det finns en illustration på nästan varje uppslag, något som också lättar upp textmassan för den som läser själv. Möjligen att illustrationerna i denna samling gärna hade fått vara i färg, något som ofta efterfrågas specifikt av läsare på lågstadiet.

Urvalet av berättelser är gjort med fokus på extra mycket Gotland. Dock gav det ett upplägg som blev något repetitivt. Händelsen där Linda har trög mage och får en krona för att bajsa nämns i både andra och tredje berättelsen.

Städerskan på museet har så många katter och kvinnan i Lillebror försvunnen har så många barn att ingen av dem är säkra på att alla av dem ens är deras egna.

Sist i boken finns det en ordlista med förklaringar av begrepp som alibi, källa och signalement.

Den är rolig för den deckarintresserade läsaren och hade gärna fått ligga i början istället, efter kartan. Vid denna utgivning hade det också varit passande att justera ordet gärningsman till gärningsperson som används idag.

som karaktärerna annars inte hade känt till. Något som kanske inte det läsande barnet reflekterar över, men som jag som vuxen och förälder gör, är att Emil tänker en hel del på vad som är rätt och fel, lagligt och straffbart, och vad polismamma Maria skulle säga utifrån sin profession. Ändå är utgången i alla deckarfall inte särskilt allvarlig, utan brottslingarna ges chans att ställa saker tillrätta utan att lagföras.

Att många av bokens skeenden knappast skulle hända på de sätt de gör är ju en del av den skönlitterära berättelsens natur.

Emils vänners hemförhållanden avhandlas en del, däremot nämns ingen pappa i hans egen familj. Eftersom de vuxna, utom de som förekommer i utredningarna, har perifera roller var det först inte uppenbart, men till slut misstänkte jag att Emil inte har någon pappa, och i reklamtexterna till filmatiseringen av Anna Janssons deckarserie för vuxna läser jag att polisen Maria Wern är änka.

Medan kompisarnas sociala tillvaro behandlas flera gånger är detta något Emil och Linda inte pratar om alls, men det kanske de gör i titlar jag inte har läst.

Sedan 2010 har det givits ut 21 delar i serien, plus denna samlingsvolym. Det gör 22 böcker på 22 år!

Kapitelböcker är utmärkta i eget majestät, inte minst för den som läser allt mer själv, får avsluta bok för bok och påbörja en ny.

Där slår de enskilda titlarna samlingarna.

Ett problem är när delar i serier tar slut i tryck.

Då kan en samling möjliggöra att alla delar ändå finns att köpa, och även kan ersätta och komplettera titlarna på bibliotek.

Den här samlingen innehåller del 1, 3 och 11 i serien Emil Wern - detektiv, utan att det förmedlas på omslaget eller i förlagstext, något som gärna får lyftas fram där det är möjligt, till exempel hos näthandlare.

Fler samlingar i serien är välkomna, då särskilt de delar som har sålt slut, och i uppmärkt ordning. Då kan ett provtryck vara på sin plats först, eftersom vissa ord i denna bok har oavsiktliga mellanrum efter särskilda bokstavskombinationer. Lätt att bortse från för oss vuxna, men klurigare för unga läsare.

Sammanfattningsvis kan sägas att böckerna i den här serien, och särskilt en sådan här tämligen tung samling, passar bäst för den mer vana läsaren, som har kommit förbi nybörjarstadiet. Utöver Emils inre dialog förekommer också en allvetande berättare som lägger till detaljer 318

Bazar Masarin 2022:1

Familjen Knyckertz och damen med fjärderboan

O Jennie Rosén

m man inte hade upptäckt Familjen Knyckertz tidigare var det nog många som gjorde det i och med förra årets tv-julkalender där Knyckertz gjorde succé.

Den klåfingriga familjen består av mamma Fia, pappa Bove, Ellen, Ture och hunden Snuten.

Egentligen heter Ellen Kriminellen men det tar tid att säga så oftast kallas hon bara för Ellen.

Som namnen antyder är familjen Knyckertz en familj som knycker saker. Alla utom Ture då som alltid försöker göra rätt för sig och sin familj.

Ur : Damen med fjäderboan, A. Sparring &

Deras val blir en tavla av den berömda konstnären Grynet Gunter som också råkar vara grannen och polismannen Paul Ismans favoritkonstnär. Ture bestämmer sig för att hindra familjen från att stjäla tavlan genom att själv skapa ett konstverk till köksväggen.

Till sin hjälp får han Paul Isman som länge har varit en förebild för Ture. Det visar sig att Paul Isman en gång drömde om att bli konstnär. Han lånar ut sina målargrejer till Ture, målarrock,

I den senaste boken om Knyckertz, Damen med fjärderboan, har familjen målat om i köket, eller rättare sagt är det mamma Fia som har målat om i köket. Hon har målat om i en röd färg eftersom hon råkade norpa fel färg i affären när ficklampans batterier tog slut. Nu behöver familjen något att sätta upp på väggen, något som bryter av mot allt det röda och familjen beger sig till konstmuseet för att planera en klassisk konstkupp.

319

Familjen Knyckertz och damen med fjärderboan Anders Sparring & Per Gustavsson Natur & Kultur 2022

och se sina målningar uppskattas.

Frågor om vad som är rätt och fel väcks naturligtvis i boken och kan ge många intressanta samtal. Barn har ofta en väldigt tydlig bild av vad man får och inte får göra. Precis som Ture försöker barn göra rätt när de förmår.

I Familjen Knyckertz och damen med fjäderboan visar Ture upp nya känslor och visar till exempel sin ilska mer öppet. Tures raseriutbrott i boken förvånar. Kanske har han blivit äldre?

Hans dröm är dock densamma som tidigare, han vill bli polis när han blir stor precis som hans idol. Paul Isman som ser och bekräftar Ture.

I boken varvas den löpande texten med små insprängda illustrationer, ibland hela sidor med bilder. Text och bild samspelar fint i boken.

Familjen Knyckertz och damen med fjäderboan är en välskriven och spännande bok för cirka 5-9 år. Det här är del sex i bokserien, den kan läsas fristående men jag rekommenderar att läsa böckerna i ordning.

P. Gustavsson. Natur & Kultur 2022

basker, palett, färger och chokladcigaretter.

Men allt går inte som Ture har tänkt sig och plötsligt är det han som begår brott.

Boken är inte lika rolig som tidigare böcker och leder inte till lika många skratt. När jag läser den här boken tillsammans med min femåring sker det istället med stor spänning.

Vi lever oss in i Tures känslor och det som händer honom. Hur han snärjer in sig själv i en spännande brottshärva, hur han vill bli omtyckt 320

Ur : Damen med fjäderboan, A. Sparring & P. Gustavsson. Natur & Kultur 2022

Bazar Masarin 2022:1

Ur : Moln över Paris, A. de La Barre de Nanteuil & L. Burfitt. Rabén & Sjögren 2022

323

Moln över Paris Mademoiselle Oiseau del 4 Andrea de La Barre de Nanteuil & Lovisa Burfitt rabén & Sjögren 2022

Men mademoiselle Oiseau har förstås en lösning.

Hon skriver ett brev till presidenten. Sedan klär hon upp sig med pärlhalsband, klirrarmbanden, rävboan, sidenrosorna, den finaste lilla florhatten och den vackraste strutsfjädern. Och tar fram mattan.

Isabella och Isis flyger med henne högt över trädkronorna på avenue des Temps Perdus. De landar på taket till palatset där presidenten bor.

Katastrofer av det här slaget måste diskuteras på högsta nivå.

Det finns ett botemedel mot det svarta. Men det är bara metrobarnen som kan tillverka det. Och för att kunna göra det behöver de en stor plats i centrala Paris. Presidenten och Mademoiselle Oiseau kommer överens om Tuilerierna, en stor rejäl park.

Nu måste Isabella och Isis hitta metrobarnen och deras hemliga underjordiska station. Som enligt Mademoiselle Oiseau finns någonstans bland de trettio mil av hemliga gruvgångar, spökstationer och annat ruggeli-rys-mys som finns under den här präktiga stan.

Som du säkert förstår, krävs det samarbete, oväntade krafter och magi för att lyckas övervinna dessa onda krafter.

Text och bild är i perfekt balans. Illustrationerna förstärker det gränslösa i Mademoiselle Oiseaus värld. Lovisas impressionistiska linjer rör sig mellan det skira eleganta och det tyngre mörka.

Alltid dramatiskt och poetiskt.

Precis som texten.

Den här berättelsen är lika fantasifull, men lite mörkare än de tidigare. Jag tycker att det stämmer bra med känslor som finns i vår samtid just nu med oro för tex pandemi, krig och klimatkris.

Slutet är ändå hoppfullt. Jag gillar att det är ett samarbete som gör att de lyckas stoppa katastrofen. När en person tappar kraft kan någon annan kliva in, precis som Mademoiselle Oisaus syster och moster gör i berättelsen. Det ger hopp till oss alla att det är möjligt att skapa en bättre värld. Tillsammans. För kärleken, för mänskligheten, för kattsligheten.

Moln över Paris Linda Valle

Ä

ntligen en bok till om ljuvliga Mademoiselle Oiseau!

Jag älskar att dyka in i hennes värld.

Hennes överdådiga våning i Paris.

Alla hennes katter och fåglar. Hennes glamorösa och dramatiska uppenbarelse med frasande kjoltyg, klackskor, klirrarmband och fnurridurrfjädrar och chichi froufrou. Hennes stil och uttryck. Det franska. Det poetiska.

Drömmarna. Vänskapen med Isabella och Isis.

Känslan av att allt är möjligt.

I Mademoiselle Oiseau – Moln över Paris sveper mörka moln och malörstämning in över Paris takåsar. Det är värmebölja och den hetaste sommaren sedan 1947.

Men Mademoiselle Oiseau plågas mer av den annalkande katastrofen hon känner av. Hotfulla ondskemoln, svart tejp i Palais Royal-parken, olyckslusar och iller-sjuka.

Något obehagligt och skrämmande ligger och lurar bakom varje gathörn.

Mademoiselle oiseau tar med Isabella och Isis upp på taket. Där kan de med hjälp av kikare se med egna ögon hur ett enormt svart moln tornar upp sig nere i öster i riktning mot Gare d’Austerlitz. Molnet sprider sig snabbt och för med sig en obehagligt varm vind. Och tätt bakom det stekheta ondskemolnet kommer olyckslusarna. Om människorna får sådana i pälsen kan vad som helst hända. Svarta och olycksaliga infall.

Katastrof!

324

Ur : Moln över Paris, A. de La Barre de Nanteuil & L. Burfitt. Rabén & Sjögren 2022

325

326

Bazar Masarin 2022:1

I vattnet på västkusten

H

Sara Lindalen

ar inte vi alla funderat över vad som finns där under ytan, under våra fötter då vi trevande går ut i havet eller då vi modigt och beslutsamt hoppar i från en solvarm klippa.

Vad gömmer sig där i det djupa blå?

Vilkas värld är det vi träder in i och besöker för en kort stund.

Under ytan finns ett helt rike vilket vi bara kan se en bråkdel av med blotta ögat.

Tänk vilken värld som finns under oss när vi far fram med en segelbåt eller ligger på en luftmadrass och guppar.

Alexandra Dahlqvist tar med oss just dit, till vattnet på västkusten och presenterar dess innevånare med värme och stor kunskap.

I hennes vackra och lärorika bok så får vi möta alltifrån Bergsgyltan med sin pussmun till den betydligt mer skrämmande fisken, vars latinska namn Trachinus draco, den taggiga draken, avslöjar dess egenskaper.

Den vill man inte trampa på minsann.

Då råkar man hellre trampa på liten rödspätta som också huserar på havets botten och spejar.

Kanske har man tur och får se en röd solstjärna eller vad sägs om att vara öga mot öga med en Virvelkrake, vår största bläckfisk som t.o.m kan skruva upp ett burklock!

Ett stimm av sillar som glänser som silver i det salta vattnet hade varit vackert att se eller blåstången som vajar i takt med vågorna och skänker en stunds sinnesfrid.

En sak är säker att i sommar när jag badar så kommer jag ha en helt annan bild av vad som rör sig under mig.

Den här boken har lärt mig, min tonåring och även mina elever så mycket om vilka vi delar vatten med då vi dyker ner i västerhavet.

Detta vilda och vackra hav som vi har så nära oss.

Kanske kan respekten för havet öka i och med att man lär känna de som faktiskt bor där, jag hoppas det, för havet är alldeles för respektlöst behandlat.

Det här är en bok att ha i klassrummet, i bokhyllan och kanske passar den allra bäst att ha med sig på stranden eller i båten.

Det är en bok att drömma sig in i, att bläddra fram och tillbaka i och njuta av samtidigt som man lär sig massor. Den är full av fakta och illustrationerna samspelar på allra bästa sätt med texten.

Nu får det nog bli en tur ut till havet ändå så får jag se vilka jag har turen att träffa på.

327

Ur : I vattnet på västkusten, Alexandra Dahlqvist. Natur & Kultur 2022

I vattnet på västkusten Alexandra Dahlqvist Natur & Kultur 2022

328

Ur : I vattnet på västkusten, Alexandra Dahlqvist. Natur & Kultur 2022

329

330

Omslag : Resans hemlighet, Tanka Iskender. Ekström & Garay 2022

Bazar Masarin 2022:1

Leos gåva

331

Leos gåva Resans hemlighet, del 1 Tanja Iskender Ekström & Garay 2022

L

Maria Wingsäter

eo är en helt vanlig pojke men med en unik gåva, en förmåga som tar honom ut på äventyr i världen. Leo kan tala med apor.

Vi får i den här första boken av tre veta lite om Leos familj, hur han bor och lever i sin vardag. Vi får också veta bakgrunden till Leos talang, hemligheten som gör att bara han kan kommunicera med aporna. Här startar också en mediacirkus kring Leo när gåvan blir offentlig.

Resans hemlighet är Tanja Iskenders debut som författare och grundar sig på de historier hon berättat för sina barn när de var små.

När jag har läst boken kan jag nästan känna att det är precis så den är skriven, som att den kom direkt ur en berättarmun. Samtidigt är ordvalen ibland lite udda för att vara i en flytande text skriven för barn.

Jag förespråkar absolut att använda ord och begrepp som kanske inte förekommer så ofta i dagligt tal, det är ju en av de stora vinsterna med bokläsning, ett utökat ordförrådet. Men när orden liksom hakar upp sig i sammanhanget försvinner den magiska stämningen för ett ögonblick.

Om man vill finns det flera inslag i boken som kan leda till givande och lärorika samtal, till exempel kring olika kulturer, tro, resande, försäljning och kändisskap. Det kan till och med kännas som att det behövs en förklaring kring vissa delar för att historien ska bli mer begriplig, och kanske den därför passar mer till högläsning än som en bok att läsa själv.

En av de stora förtjänsterna med Resans hemlighet tycker jag nog är att den slutar i en känsla av spänning, ett löfte om att det kommer mer.

332

Bazar Masarin 2022:1

Akamella

Andarnas rike

Gullis Lästips

I

den mystiskt spännande boken Akamella ~ Andarnas rike får vi ta del av myter och legender från Tornedalen.

Det här är en berättelse där kvällssagorna blir till en skrämmande verklighet ... ”Syskonen Gustava och Georg har ofta fått höra sagor och myter om väsen och andar från deras föräldrars hemtrakt Tornedalen.

Gustavas bror måste börja hjälpa till på pappans jobb på tågen för att hjälpa till ekonomiskt då det är svåra tider i Sverige. Världskriget rasar ute i världen, något som gör att det blir ont om mat och pengar.

Gustava blir kvar hemma med sin mamma och sina yngre systrar. För att inte saknaden ska bli alltför stor fortsätter mamman, sent om kvällarna, att berätta skrämmande nattsagor om ondsinta trollkarlar och spöken.

Men en dag försvinner brodern George i en märklig tågolycka. Och alla tror att han är död.

Alla utom Gustava.

Gustava tar broderns plats utklädd som pojke och beger sig norrut fast besluten att hitta George.

Men på vägen till Tornedalen är det som att någon hela tiden försöker stoppa henne.

Kanske föräldrarnas sagor inte bara är sagor?”

Det blir ett spännande och farligt äventyr bland vålnader och väsen som Tornedalen är fullt av.

Akamella ~ Andarnas rike är en andlöst spännande mysteriberättelse med uråldrig folktro och skrämmande andar; det är en känslosam och spännande berättelse som blandar historia och mystik. Boken ger en trollbindande läsupplevelse där läsaren får möta naturväsen, magi och skräck.

Det här är en passande bok att läsa själv, eller läsa högt för mellanåldern från 9 till 12 år.

Kapitlen är lättlästa, den spännande handlingen bladvändande och de svartvita illustrationerna förstärker med sin fantasieggande känsla ytterligare läsupplevelsen.

Tornedalens väsen och andar tar en stor plats i denna äventyrsberättelse och i slutet av boken finns fakta om väsen, spöken, trollkarlar och ödekyrkogården Akamella, som faktiskt finns i verkligheten.

Jag hade gärna sett att det hade blivit en fortsättning för Akamella, en bok-serie med flera delar, för det här är en värld jag gärna återvänder till.

Vi läsare kan ju hoppas.

333

Omslag : Akamella: andarnas rike, Lowe Aspviken & Peter Bergting. Alfabeta 2022

Akamella: andarnas rike Lowe Aspviken & Peter Bergting Alfabeta 2022

334

Omslag: Nattflygare, Ulrika Kärnborg. Natur & Kultur 2022

Bazar Masarin 2022:1

335

Nattflygare Stormens döttrar, del 1 Ulrika Kärnborg Natur & Kultur 2022

Nattflygare

K

Carola Forslund

336

ristin kan, precis som sin mor, bota sjuka. Och hon har en hemlighet som gör henne livrädd. För på natten kan hon flyga…

Nattflygare (2022) är första delen i trilogin Stormens döttrar som är en serie för mellanåldern om flickor i historiska brytningstider.

Händelserna i boken är inspirerade av verklighetens häxprocesser som började i Älvdalen 1667. Det var en historisk händelse som brukar kallas för Det stora oväsendet. Det inleddes med att en pojke i Dalarna påstod att han sett en elvaårig flicka, Gertrud Svensdotter, gå på vattnet. Flera andra barn och vuxna stämde in i anklagelserna och snart pekades ännu fler flickor och kvinnor ut som häxor.

Ryktena om resor till Blåkulla spreds över landet. När en person blivit anklagad för att vara en häxa ombads hon att peka ut andra häxor.

Trolldomskommissioner utsågs för att utreda anklagelserna. Till skillnad från andra rättsfall accepterades även barn att vittna i häxdomstolarna och deras berättelser räckte många gånger som underlag för en dödsdom.

Några anklagade fick endast milda straff, som piskning, eller placering i skampålen, men ofta blev domen avrättning, vilket skedde genom halshuggning. Därefter brändes kropparna på bål eftersom de inte fick läggas i den vigda jorden på kyrkogården.

Bazar Masarin 2022:1

/../ hur det barn vid den Det är dock i tillrättalagd e skönad varda del av, Kärnb varken svälte domen, vålde andra svårigh förekom i Sve 1600-talet.

När andra sover kan hon lämna sin kropp och resa i tid och rum.

Angärd är det som kallas för trollkona, det som vi i senare tid kallar för häxa. Ändå är det med Anna som ryktesspridningen börjar på allvar.

Kanske sprunget ur hämnd mot den piga Anna hatade så starkt.

Häxprocesserna har vi läst om tidigare, men ansatsen i denna bok är lite annorlunda. Dels så handlar den inte i första hand om de anklagade, utan mer om hur häxprocesserna påverkade samhället, byborna och barnen. Intressant perspektiv eftersom det var just barnen som spelade stor roll vid anklagelserna för häxeri och trolldom.

Vi ser allt genom Kristins ögon och det är hennes perspektiv vi får till oss.

Det handlar också mycket om vardagslivet och hur det var att vara barn vid den tiden. Det är dock ingen tillrättalagd eller förskönad vardag vi får ta del av, Kärnborg undviker varken svälten, fattigdomen, våldet eller de andra svårigheterna som förekom i Sverige på 1600-talet. Det var en hård tid.

Men mitt i den historiska berättelsen för Kärnborg in fantasi och ett övernaturligt inslag och det tycker jag snarare är förvirrande än berikande.

Totalt avrättades mellan 300 och 400 personer i Sverige under häxprocesserna.

Det stora oväsendet gick mot sitt slut först när berättelserna om trolldom började ifrågasättas, dels av personer som deltagit i trolldomskommissionerna och dels av myndigheterna i Stockholm. Man insåg att vittnesskildringarna allt mer liknade vandringssägner.

Efter det avtog häxprocesserna. År 1757 ägde den sista lagliga häxprocessen rum och 1779 togs dödsstraffet för trolldom bort i Sverige.

För bokens Kristin gick det till ungefär så.

Rykten om trolldom började spridas i bygden där hon bodde, kvinnor fängslades och anklagades för att ha flugit till Blåkulla och träffat Djävulen. Detta fick Kristin att med fara för sitt eget liv ta saken i egna händer för att rädda sig, sin fostersyster och sin mor.

Man kan säga att det började när Anna kom till familjen som fostersyster till Kristin. Hennes kropp var tanig och hon verkade ensam och övergiven, men hon hade också en hård blick som inte vek undan.

Dessutom när hon ett starkt hat mot en piga som tidigare funnits i hennes fars familj. Innan Anna kom var det bara Kristin och mamma Angärd som bodde på den lilla gården i Älvdalen.

Angärd som har gåvan som gör att hon kan hjälpa människor, bota sjuka, få sinande kor att mjölka och få nyfödda som slutat andas att börja leva igen.

337

t var att vara n tiden. ingen eller förag vi får ta borg undviker en, fattiget eller de heterna som erige på

För den som inte är insatt i häxprocesserna kan det vara svårt att urskilja vad som tillhör den historiska delen av boken och vad som är fantasi och magi.

Som läsare kommer jag på mig själv att fastna och fundera kring anklagelserna och vad som var sant och inte. För hur långt är steget egentligen från att kunna bota människor med hjälp av örter till att kunna lämna sin egen kropp och resa i tid och rum? Varför skulle det ena låta mer otroligt och overkligt än det andra?

Kanske ett medvetet grepp av författaren, kanske inte. Samtidigt finns det en parallell till dagens tid med ryktesspridning på sociala medier, metoo-anklagelser och moderna vandringssägner. Ur det perspektivet är det inte så svårt att förstå hur rykten och lögner kunde växa sig så starka att en hel by intalade sig att det var sant. Och konspirationsteorier förekommer ju i stor utsträckning än idag och lockar till sig många anhängare.

Berättelsen går i ett relativt högt tempo och den har ett starkt driv.

Språket är enkelt, kärnfullt och bidrar precis som handlingen till att effektivt föra berättelsen framåt.

338

Jag har dock svårt att få något grepp om karaktärerna, de beskrivs rätt ytligt och det är svårt att komma någon av dem nära.

Den som framträder starkast är prästen, Hofstadius, som skildras på ett demoniskt och maktgalet sätt. Överhuvudtaget är karaktärerna tydligt indelade i onda respektive goda med framförallt prästen och Kristin som motpoler.

Slutet känns väl abrupt, vilket jag under läsningen antog berodde på att det är första delen i en trilogi. Men nu i efterhand när jag ser att kommande böcker inte kommer att utspela sig under samma tid och plats så känns slutet än mer rumphugget.

Trilogin Stormens döttrar kommer att fortsättas av Budbärare som utspelar sig i Stockholm under rösträttsrörelsens viktiga år 1911 och den tredje och avslutande delen Alvablot utspelar sig i Birka under vikingatid.

Det sammanhållande temat är hur kampen för flickors och kvinnors rättighet och frihet kan ha sett ut genom olika tider.

Ulrika Kärnborg är författare, dramatiker och kritiker som tidigare varit kulturredaktör och ledarskribent på DN och Expressen.

Hon har skrivit flera romaner och fackböcker, bland annat Lejonburen (2021).

Med Nattflygare debuterar hon som barn- och ungdomsboksförfattare.

Bazar Masarin 2022:1

Experimentet

H

Jennie Rosén

ar du hört talas om forskningsskandalen med professorn Staffan Kruse i Uppsala?

Han som använde unga studenter i experiment för att hitta en behandlingsmetod mot cancer?

Experimenten gick fel och ledde till att fem studenter året efter födde varsitt barn med olika djurmutationer.

Jag hade inte heller hört talas om de fem mutantbarnen innan jag läste Ingela Korsell och Daniel Tholins Mutanterna - Experimentet.

Snart tror jag att många kommer känna till dem och kanske blir det kommande vandringar i Uppsala i mutantbarnens fotspår.

Experimentet är den första delen i en triologi om de fem mutantbarnen. Barnen ska nu börja i årkurs 6 och Matteo som läsaren får möta först berättar om sina bekymmer. Det är inte helt enkelt att vara född med stora fladdermusvingar som fälls ut när man blir nervös. Matteo har haft det tufft och vittnar om mobbing, utanförskap och skam men det visar sig bara vara början på hans bekymmer. Någon eller något har nämligen bestämt sig för att jaga reda på mutantbarnen och fånga in dem. Vem eller vilka som jagar dem eller varför är frågor som kvarstår när boken är utläst. Men en sak är säker, barnen som tidigare har varit ovetandes om varandra men nu träffats kommer vara tvungna att samarbeta för att överleva. Oavsett vad de tycker om varandra.

339

Ur: Experimentet, Ingela Korsell & Daniel Thollin. Natur & Kultur 2022

Experimentet Mutanterna, del 1 Ingela Korsell & Daniel Thollin Natur & Kultur 2022

Berättelsen känns, trots de magiska inslagen, trovärdig då Ingela Korsell får med vetenskap, artiklar och en karta i boken där dåtid möter nutid.

Boken är en hybrid mellan kapitelbok och serieroman. Den löpande texten varvas med serierutor på ett mycket snyggt sätt, ibland märker man som läsare knappt av det.

De svartvita serierutorna är otroligt snygga och välgjorda. Illustrationerna är råa och för mina tankar till skräckfilmer. Kapitlen är korta och innehåller cliffhangers för att locka läsaren till att vända blad och ta sig an nästa kapitel. Boken har ett högt tempo med mycket action vilket kan fängsla många unga läsare och säkert även locka ovana läsare till sig. Experimentet är spännande, ibland försöker jag småsnegla på kommande serierutor för att få en hint om vad som ska hända.

Den rekommenderas för barn i åldern 9-12 år och jag kan tänka mig att den går hem även hos något äldre läsare än så. Matteo, huvudpersonen känns äldre än han är, kanske är det bilderna av honom som gör honom äldre. Det finns en fin lärarhandledning att ladda ned gratis från Natur och Kulturs hemsida om man vill arbeta med boken i skolan.

Jag längtar efter att få läsa om hur det går för barnen i de två kvarvarande delarna: Svartkonstboken och Striden. Del två kommer ut redan i november 2022.

340

Bazar Masarin 2022:1

Hajtänder

A

Linda Flood

tlanta har bestämt sig för att cykla runt sjön IJsselmeer, enligt hennes beräkningar kommer detta att ta hela dagen, natten och dagen därpå om hon bara tar små pauser.

Att cykla runt sjön är något som bara Atlanta förstår och behöver göra på egen hand.

För att ingen ska oroa sig hemma har hon sagt att hon ska sova över hos sin kompis.

I början på sin rundtur kring sjön träffar hon Finley som planlöst cyklar bort från sitt hem där hans mamma tröttnat på honom. Han har ingen annan plan än att komma bort därifrån så han cyklar efter Atlanta.

Atlantas plan är till en början en oro och en hemlighet som hon håller för sig själv. Om exakt den beräknade tiden som det tar att cykla runt IJsselmeer ska Atlantas mamma få besked om cancern i hennes kropp spridit sig.

En olidlig väntan ska bli svart på vitt och Atlanta står inte ut med att vänta hemma så hon ger sig av med tanken att mamma kommer bli frisk bara hon lyckas cykla runt Nederländernas största sjö IJsselmeer. Hon måste klara det!

Atlanta är en envis tjej i elva-tolvårsåldern som befinner sig i en maktlös situation med en stark vilja och önskan om att kunna påverka.

En karaktär som känns igen från Anna Woltz tidigare böcker. Starka komplexa karaktärer där hela individen ges plats och med skildringen av väder, vind och natur görs karaktärerna ännu tydligare.

När jag cyklar runt i sommarskåne med Öresund på vänster sida och en stark ljummen motvind tänker jag på Atlanta, på det magiskt tänkandet och på vänskapen som växer fram mellan Atlanta och Finley så som den kan göra när man träffas och liv och död står på spel.

341

Omslag: hajtänder, Anna Woltz. Lilla Piratförlaget 2022

Hajtänder Anna Woltz Översatt Olov Hyllienmark Lilla Piratförlaget 2022

342

Omslag : Tvillingartnas tid, Åsa Rosén. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

343

Tvillingarnas tid Serie: Viskornas dal Åsa Rosén Rabén & Sjögren 2022

Tvillingarnas tid

D

Gullis Lästips

et här är en otrolig spännande och trollbindande läsupplevelse, man läser med andan i halsen.

Vintersolståndet börjar närma sig, en tid på året då skrindviskorna återkommer till Kaulinpää. Iza har med bävan sett fram emot att träffa Varkjaur igen och deras känslor för varandra går inte att dölja längre.

Men så börjar märkliga saker hända, det är någonting i luften, som om något oundvikligt håller på att hända. Det mullrar i bergen runtomkring. Är det gruvexploatörerna som är ute efter dalens kristaller igen, eller är det något annat? Flera märkliga tecken dyker upp.

Torneälvorna finns med ens överallt, och Iza möter en tjej som ser exakt ut som hon själv.

Paul säger att det är hennes spegeltvilling. Även Enok träffar sin. Och fler än Iza visar sig ha magiska förmågor …

Vad betyder allt? Och kan det ligga någon sanning i den gamla profetian om tvillingarnas tid?”

Det är en otroligt välskriven och spännande bok med en fullödig blandning av fantasy och realism.

Tvillingarnas tid är skriven med ett modernt och ungdomligt språk som är rappt, vasst och med en underhållande, härlig, lätt sarkastisk ton.

Det finns en bra kontrast mellan Izas tonårsrelationer, vardagsbestyr och tonårskärlek, i kombination med folktro, mystik, uråldrig magi som utspelar sig i Tornedalens hisnande miljöer.

Trilogin Viskornas dal är som en svensk Twilight i Norrlandsmiljö och en rejäl bladvändare för ungdomar mellan 9 och15 år.

Till alla Viskornas dal-fans, som jag själv, kommer glädjande nog författaren Åsa Rosén att skapa en spin-off bok till Viskornas dal.

Den kommer att handlar om Taavenikkugården, den gård som Izas familj flyttar in i bok två och som sägs vara hemsökt.

Tvillingarnas tid är den tredje och sista delen i den hyllande trilogin Viskornas dal. * Väktarinnan 2020 * Kristallgrottan 2021

Tvillingarnas tid är en spännande berättelse som skapar förväntan - den blandar uråldrig folktro och magi, med andlösa mysterier och förbjuden kärlek.

344

Bazar Masarin 2022:1

Eden som samhälle är en högteknologisk plats som det är omöjligt att inte fascineras över.

Boken bjuder på detaljerade miljöbeskrivningar vilket gör att det är lätt att se Eden framför sig.

Det är ett samhälle som till viss del skiljer sig otroligt mycket från dagens.

Hela samhället utgår från en meritokrati. Detta innebär att ens status i Eden bestäms utifrån ens prestation och begåvning, lite som jobbmarknaden idag fungerar. Det är också uppbyggt kring sju olika kaster. Ju högre kast desto mer behöver man prestera. Det är otäckt att se hur ungdomarna i Eden får lära sig att empati är farligt och någonting som bör bekämpas.

Berättelsen utgår från Avas perspektiv. Hon är en huvudperson som det är lätt att knyta an till, just för att det är lätt att sätta sig in i Avas förvirring över allt nytt som sker. Hon är även en kämpe som vägrar att låta sig knäckas av de som vill henne illa. Andra intressanta karaktärer är Kenjii och Yasmin som också lever i Eden.

Hela berättelsen genomsyras av spänning och mystik, som läsare vill man veta mer om Eden och vad det egentligen är. Eftersom man endast får följa Ava är man precis lika ovetandes som hon om vad som egentligen händer. Detta kanske kan vara frustrerande för vissa läsare, men för mig bidrar det snarare till spänningen.

Boken avslutas med både en stor twist och en cliffhanger, vilket lämnar mig helt chockad och med rejält många funderingar i huvud. Tack och lov kommer det komma en fortsättning och jag ser verkligen fram emot att läsa den.

Det går helt klart att säga att Felet med Eden bevisar varför genren dystopi fick ett så stort uppsving under 2010-talet. För mer än 10 år sedan blev människor som galna över dystopiska berättelser som Hungerspelen, Divergent och Maze Runner. Faktum är att under läsningens gång går tankarna till samtliga tre böcker, just för att det finns en del likheter.

Det här är en bok som passar både yngre och äldre ungdomar som gillar spänning, mystik och dystopi.

Felet med Eden

T

Stina Liffner

änk att du en dag vaknar upp och upptäcker att hela världen har förändrats. Det är just det som händer den 17 åriga Ava. Ava vaknar upp efter att insjuknat i en ny smittsam influensa. Sjukdomen har spridits och dödat alla äldre”, kvar är endast människor under 25 år. Ett nytt samhälle kallat Eden har av dom överlevande byggts fram. Ava placeras i den högst uppsatta kasten i Eden, Lustgården.

Det visar sig snart att Eden inte är något paradis, det är en hård plats där många hemligheter göms.

Det är en bitvis obehaglig läsning som boken bjuder på. Ämnen som mobbning, sexuella övergrepp och misshandel berörs bland annat.

En sak som gör att boken verkligen fastnar hos mig är det faktum att det inte var så länge sen en pandemi drabbade den verkliga världen.

Coronapandemin förändrade inte bara Sverige utan hela världen. Precis som i boken.

Det är en obehaglig tanke att en pandemi kan slå ut så många människor och även leda till att en helt ny världsordning uppstår. Än värre är insikten att Felet med Eden inte heller är en omöjlig verklighet.

345

Omslag : Felet med Eden, Bonnier Carlsén. 2022

Felet med Eden E. P. Uggla Bonnier Carlsén 2022

346

Omslag: Ubesvart anrop, Nora Dåsnes. Aschehoug 2021

Bazar Masarin 2022:1

347

Ubesvart anrop Nora Dåsnes Aschehoug 2021

Ubesvart anrop

U

Ulrika Ekelund Andersson

besvart anrop” är vad som står på de norska telefonerna, när en har missat samtal.

En strålande sommardag, några veckor innan skolstarten på en ny skola, är huvudpersonen Rebekka i en skatepark med sin bästa vän Fariba. De hör en explosion på avstånd och ser svarta fåglar som flyr över himlen. När de plockar upp sina mobiler så har de båda mängder av missade samtal från sina föräldrar.

Vi är nog många som uppskattade mellanåldersboken Vita hjärtan, röda lögner som förra året kom på svenska (en rätt tam titel, då den i originalet heter Ti kniver i hjertet).

Ubesvart anrop är dock en helt annan typ av berättelse. Nora Dåsnes berättar lågmält, allvarligt och eftertänksamt. Det finns en angelägenhet att nå fram och att vara sann.

Vännen Fariba engagerar sig politiskt och menar att det är viktigt att ta tillbaka vardagen.

En terrorhandlings syfte är ju just att riva sönder känslan av trygghet och skapa rädsla.

Men för Rebekka går det inte lika enkelt.

De vuxna är oroliga och överbeskyddande. När rektorn vid skolstarten börjar prata om Utøya, klarar hon inte av att sitta kvar i aulan. Rebekka försöker engagera sig i skolans teatergrupp och i den nya pojkvännen, men lyckas inte riktigt vara närvarande. Hon tänker ständigt på det som hände och plågas av mardrömmar och ångest.

I Norge är den 22 juli 2011 ett datum som alla vet innebörden av - dagen då Norge drabbades av inhemsk terror och 8 personer miste livet på grund av en bilbomb vid regeringsbyggnaden och 69 personer, de flesta barn, i mardrömmen på Utøya. Den här grafiska romanen handlar om några ungdomar i femton-sextonårsåldern och hur deras liv påverkas tiden efter de hemska dåden.

348

Bazar Masarin 2022:1

Kanske titeln också anspelar på hennes egna frågor som hon inte hittar något svar på. Vad har hon för rätt att vara så upptagen av det som hände. Hon var inte där själv och inte kände hon någon som var där heller. Men det finns ändå nära i omgivningen. Bekantas bekanta hade barn som inte överlevde.

För att försöka förstå, samlar Rebekka fakta och skriver på nätterna. På så sätt uppdateras yngre läsare, som kanske inte vet så mycket om vad som hände den där julidagen för 11 år sedan.

Hemma hos Rebekka finns också en deprimerad vuxen storebror som isolerar sig framför datorn på sitt rum. Hon tassar utanför hans halvöppna dörr och lyssnar till de aggressiva harangerna av grova svordomar.

Vad är det som händer därinne? Vilka forum vistas han i egentligen? Skulle han kunna...?

Nora Dåsnes utnyttjar effektivt olika färgscheman i berättandet. Nuet är i blågrått, minnen och tillbakablickar ångestfyllt röda och mardrömmarna är svarta och suddiga.

När Rebekka och hennes bror äntligen når fram till varandra, bryts det grå och tre hela uppslag fylls av ett blomsterhav i alla färger!

Författaren var själv i samma ålder som huvudpersonen då berättelsen utspelar sig och hon beskriver empatiskt tiden efter 22:a juli och hur den påverkade hennes generation.

Slutet är starkt då Rebekka läser upp texten hon arbetat på i teatergruppens föreställning.

Den sätter till sist ord på rädslorna och insikten om att de som ska skydda oss mot de mörka krafterna i världen också bara är helt vanliga människor.

Ubesvart anrop är nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris och fick även Norska Kultur¬departementets Tegneseriepris for barne- og ungdoms¬litteratur 2021.

349

Ur: Ubesvart anrop, Nora Dåsnes. Aschehoug 2021

Mer norskt: Uppsa av Hilde Hodnefjæll tilldelades Norska Kulturdepartementets bilderbokspris förra året.

Med rufsiga och uttrycksfulla teckningar berättas här om ett barn som råkar illa ut stup i kvarten. Olyckor händer hela tiden runt den lilla huvudpersonen, som får rejält med skäll av pappan.

Fast är det inte olycksfågel Uppsa (en osynlig fantasivän) som ställer till det egentligen?

En överraskande vändning sker när barnet blir förstådd av en granne vid sommarstugan, som faktiskt på riktigt kan se barnets fågel. Han har också haft en sådan fågel.

350

Bazar Masarin 2022:1

Berätta tre saker

G Elin Jonsson

illar är i och för sig fel ord, jag hatar min tillvaro. Ändå måste jag inse faktum: att jag är ensam i en värld där ingen ser mig.

Jag heter förresten Liv. Och allt jag kan tänka på just nu är döden.”

Samtal om livet, krokodilhjärtan, favoritpicknickorter och blommande körsbärsträd för dem närmare varandra. Via Dag och ”Lonely heart club2.0” lär också Liv känna Elle och Matteo och nya vänskaper växer fram och de här vännerna kommer att bli väldigt viktiga för Liv. Viktigare än hon anar.

Boken är en berättelse om vår tid, med en pandemi som vänder världen upp och ner och allt vad det innebär, men också en roman om storslagen och ömsint kärlek, vänskap, humor och smärta. Sökandet i att finna sig själv och sin plats i världen.

Vi får också följa relationen mellan syskon och svårigheterna som kan uppstå när man går igenom ett gemensamt trauma. Men också om att gå vidare, att kunna säga förlåt, att bekänna att man gjort fel och om hur olika vi ser på saker och ting. Att något kan te sig olika beroende påfrån vilket perspektiv man ser.

Texten är enkelt skriven, den är snabb och målar tydliga bilder av både karaktärer och miljöer.

Callum Bloodworth har tidigare skrivit vuxenromaner och detta är hans första roman för unga vuxna. Jag tycker om att han inte förminskar denna kärlekshistoria på något sätt bara för att den handlar om tonåringar.

Det gestaltas precis så där omvälvande som bara tonårsrelationer kan vara och det känns så äkta, så trovärdigt. Vänskapsrelationerna känns trovärdiga och parallellerna till annan litteratur, platser och musik ger mig som vuxen en igenkänning i berättelsen trots att det var länge sedan jag själv upplevde tonårskärlek.

I Berätta tre saker träffar vi Liv. Liv är 16 år och bor med sin syster i en liten lägenhet i Stockholm. Detta efter att hennes pappa gått sönder, både i kropp och själ, efter att Livs mamma gått bort.

Efter att ha blivit kysst av misstag på en fest som Liv aldrig hade en önskan att gå på, blir hon satt i karantän i sin lägenhet då killen som kysst henne är smittad av covid. En situation som blir början på en nystart för Liv. Livs syster flyr hemmet till sin pojkvän i panik av rädsla för att bli smittad och lämnar Liv ensam kvar. Hur spenderar man dagar i total ensamhet, avskuren från verkligheten?

En natt dunkar det på Livs dörr och på andra sidan finns Dag. En kille som den natten flyr från sin verklighet med en önskan om något annat.

Desperation. De finner sig själva bli sittandes, rygg mot rygg med endast dörren mellan dem, och prata i timmar, på ett sånt där nyfiket sätt som kanske bara blir av att inte behöva titta varandra i ögonen. En slags trygghet skapas i att den andra människan inte tittar tillbaka på mig.

Efter denna natt påbörjas en livsomvälvande historia för Liv med långa konversationer bakom stängda dörrar, picknickkorgar som lämnas i trappuppgångar och en livestreamad tripp till Flataklocken, Sveriges geografiska mittpunkt.

351

Omslag: Berätta tre saker, Callum Bloodworth. Bonnier Carlsén 2022

Berätta tre saker Callum Bloodworth Bonnier Carlsén 2022

352

Omslag : Den andra staden, Helen Ekeroth. Rabén & Sjögren 2022

Bazar Masarin 2022:1

353

Den andra staden Helen Ekeroth Rabén & Sjögren 2022

Den andra staden

H

Stina Liffner

ur skulle du känna ifall staden du bodde i bestod av två lager, så kallade dimensioner? Det är vad Helen Ekeroths Den andra staden handlar om, att det finns två olika dimensioner av Malmö.

17-åriga Lux bor i ett Malmö där magin är levande och frodas, till skillnad från den andra dimensionen av staden som istället är märkt av miljökatastrofer. För att kunna ta reda på vem som är ansvarig för hennes farmors död, behöver Lux ta sig till portalen som kan föra henne till det andra Malmö.

Portalerna mellan dimensionerna har varit stängd i årtionden, åtminstone tills Dimo lyckas ta sig till Luxs dimension av Malmö. Kanske kan Dimo vara den som kan hjälpa Lux att finna svaren som hon söker?

Detta är en berättelse som är full av magi och mystiska varelser såsom talande statyer, odöda (vampyrer), spöken och osynliga väsen.

Perfekt för den som älskar urban fantasy.

Det går inte att låta bli att fascineras av världen som författaren skapat, med dess magiska varelser och ett världsbygge. Jag vill bara veta mer om de olika varelserna och favoriterna är helt klart statyerna och de odöda.

Den som bor i Malmö kommer att kunna ta till sig berättelsen ännu mer genom referenser till staden och dess gamla byggnader.

Likt Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, finns magi i hela världen men av någon anledning är den extra stark i en stad, vilket är den dimension av Malmö som Lux bor i.

Det finns även en lätt gotisk stämning som genomsyrar berättelsen och en hel del mystik.

Huvudpersonen i berättelsen är som sagt Lux och hon är, med undantag av fågeln Pica, ensam berättare. Hon är en tuff, rebellisk och modig tjej som är fast besluten att ta reda på vad som hänt med hennes farmor. Dessutom har Lux magiska förmågor, vilket är någonting som hon behöver dölja då människor med magi anses farliga och kriminella. Detta har gjort att Lux dragit sig undan från människor, med undantag av hennes familj och bästis Elle.

En annan viktig karaktär är nämnda Dimo. Han är mer av en försiktig natur och bär själv på en del hemligheter. Liksom Lux är han envis och fast besluten att rädda sin dimension av Malmö. Relationen mellan Lux och Dimo utvecklas kanske lite väl fort, men tillsammans bildar de en riktigt bra duo.

Bokens övriga bikaraktärer är bra beskrivna och känns dessutom mänskliga. Bland dessa är farmodern den som jag blir mest nyfiken på och vill veta mer om.

Under bokens gång finns det en fråga som hela tiden gnager i bakhuvudet.

Vad är sanningen och vem kan man egentligen lita på?

Berättelsen bjuder även på en del överraskningar och har en riktigt cliffhanger till avslutning.

Detta får mig att längta till nästa del, då det fortfarande finns en del obesvarade frågor.

Detta är en bok till alla ungdomar som älskar urban fantasy, mysterier, kärlek och spänning.

354

Bazar Masarin 2022:1

Maria Jordanis, förskollärare Jenny Edvardsson, lärare, föreläsare, redaktör, författare Aron Landahl, illustratör, bilderboksmakare Johanna Johansson, barnbibliotekarie Klara Bartilsson, illustratör, formgivare Jennie Claesson, skolbibliotekarie Susanne Sandström, redaktör, layout, grafisk formgivn. bibliotekarie Kristina Hermansson, fil. doktor, forskare och universitetslektor Christina Wahldén, författare Suzanne Osten, dramatiker, författare, regissör Maria Wingsäter, förskollärare Ulrika Ekelund Andersson, barnbibliotekarie Elin Persson, illustratör, bilderboksmakare Margaretha Ullström, universitetsadjunkt, president IBBY Sverige Carola Forslund, redaktör, frilansjournalist, skribent Hanna Melén, barnbibliotekarie Ylva Odenbring, professor i pedagogik Baharan Kazemi, författare Sydney Smith, illustratör, bilderboksmakare Elin Jonsson, bibliotekarie Viveca Sjögren, författare, illustratör, bilderboksmakare Johan Rundberg, författare Toshiyuku Fukuda, illustratör, formgivare, konstnär Linda Valle, bibliotekarie Elin Okodugha, författare, illustratör, bilderboksmakare Linda Flood, lärare Sara Lindalen, förskollärare Stina Wirsén, författare, illustratör, bilderboksmakare Lisa Nordlén, lärare i SO, svenska och engelska Gullis lästips, instagramkonto

Medverkande

Teres Wramell, skribent, marknadsförare Gro Dahle, poet, författare, bilderboksmakare Ingrid H. Rishøi, författare Sara Bergmark Elfgren, författare Elin Jonsson, skribent Ann Christine Magnusson, författare, dramatiker, regissör Kayo Mpoyi, författare, konstnär Stina Liffner, skribent Helena Bergendahl, skribent, illustratör, bilderboksmakare Ellinor Spång, barnbibliotekarie Agneta Norrgård, läsfrämjare, skribent, barnpedagog Arne Svingen, författare Katarina von Bredow, författare Camilla Lagerqvist, författare Sara Kadefors, författare Jennie Rosén, lärare Lina Nestor, skribent Jenny Hector, bibliotekssocionom

Ur: Jag talar som en flod, Jordan Scott & Sydney Smith. Lilla Piratförlaget 2021