Stefan Casta

Susanne Sandström

Hur kom det sig att du började skriva faktaböcker för barn?

Jag tror det handlade om en förälskelse. Som barn hade jag förmånen att få uppleva några fina somrar vid sjön Vätterns strand. Jag var omsluten av naturen, levde på blåbär och backsmultron, umgicks med sädesärlor, humlor och abborrar, mötte rallarrosornas nyfikna blickar. (De var exakt lika höga som jag!) De där upplevelserna brändes fast i mig och jag kan när som helst ta fram dem och betrakta dem. De födde en sorts intuitiv förståelse för naturen, som kanske bara kan upplevas av barn. Den känslan, den kärleken, vill jag försöka förmedla i mina böcker.

Gränsen mellan fakta och fiktion är inte alltid tydlig när det kommer till faktaböcker för barn - handling, karaktärer, humor och underhållning är ofta förekommande element i fiktion medan det i faktaböcker ofta är andra element som har betydelse och ges vikt. Dock finns det idag flera faktaböcker för barn som är svårare att definiera; böcker som använder sig av skönlitteraturens berättarteknik och en fiktiv handling - har den här utvecklingen någon betydelse? Är det viktigt att upprätthålla skillnad mellan fiktivt berättande och icke-fiktivt? I tider av ”Fake News” kanske det är viktigare att barn får verktyg att läsa, analysera, reflektera och förstå faktabokens form och innehåll? Är det något du funderar på?

När jag skriver en faktabok är min ambition att försöka åstadkomma något som är lite annorlunda. Om jag skriver om svampar, vill jag helst inte att det ska bli ”en svampbok till”, utan gärna en annan sorts svampbok. Sedan når man ju inte alltid ända fram. Men jag tycker det är positivt att facklitteraturen rör sig över gränser, prövar sig fram. Jag tycker om utveckling och förändring.

Foto ©Maline Casta

En stor del av de faktaböcker för barn som ges ut handlar om djur och natur - och är ett återkommande tema i dina. Jag tycker att du där, både i faktaböcker och i kapitelböcker/bilderböcker, visar stor omsorg om naturen och djuren; att du har en innerlig och filosofisk ansats och också ofta en portion humor. Det finns inte, som jag upplever i flertalet faktaböcker för barn, någon distansering i form av instrumentellt förhållningssätt utan en närhet (djur och natur undersöks och gestaltas i bild/illustrationer personlighet, karaktär) som på annat sätt bjuder in läsaren/tittaren i boken och förmedlar kunskap. Hur kan samarbetet med illustratörer se ut?

Det är oftast en ganska lång resa. Just nu lägger jag och illustratören Mattias Olsson sista handen vid en faktabok om skogen, som vi började med så smått för fyra år sedan. Då var utgångspunkten att vi skulle göra en svampbok, Svampskogens hemligheter. Nu när jag börjar skönja resultatet, ser jag att den handlar lika mycket om träd och om naturen, som om svampar. Det finns så mycket ny kunskap om träd. Om hur de kommunicerar och samarbetar med varandra, om hur hela skogar är uppkopplade med ett ”svampfiber-nät”, och har så varit i miljoner år. Men i boken vill vi försöka addera ytterligare en nivå. Den handlar om svampar och träd, men vill också bjuda på en konstnärlig bildupplevelse. Så Mattias har haft fria händer och tagit ut svängarna.

Skildringen av naturen och relationen mellan människa och natur - hur tänker du kring det?

Det är kanske den viktigaste frågan av alla i dag. Vi måste förstå att en gullviva och en sorgmantel har lika stor rätt att leva här som alla dessa ”viktiga” människor. I alla fall tänker jag så. Men vi har tappat kontakten med naturen. Tappat namnen på blommorna och deras insekter. I bilder(fakta)boken En blommas Liv (ill. Sara Lundberg) som nyutges i vår, har jag vänt på perspektiven. Det är ett humleblomster som är berättarjaget. Hela boken är skriven och illustrerad ur blommans perspektiv. Det är hon som berättar om flickan som heter Liv vars mamma nyligen gått bort. När jag ursprungligen började med texten var nog tanken att det skulle bli en faktabok om humleblomster. Det blev det inte riktigt. Det blev en annorlunda bok om humleblomster.

Hur ser din arbetsprocess ut när du arbetar med faktaböcker respektive rent fiktiva barnböcker, hur kommer tema och innehåll till dig?

Jag bor på en liten gård på landet i Skåne med tio hektar naturbetesmark, så jag har naturen bokstavligen in på knutarna. Jag är omgiven av den, nästan på samma sätt som när jag var barn. Jag har bott här större delen av mitt vuxna liv, och känner fåglarna, djuren, växterna. Och jag inbillar mig att de känner mig. Många av mina faktaboksidéer kommer härifrån. I En blommas Liv var det humleblomstren vid vår lilla bäck som bad mig att berätta om dem. Att skriva fiktion är en helt annan historia. För mig handlar det då om att bokstavligen stänga in mig i ett rum. Att hålla för öronen och ögonen, bildligt talat, och låta den berättelse som förhoppningsvis finns någonstans därinne i mig få komma upp till ytan. Det är en helt annan process, som bygger på ensamhet, intuitivitet, koncentration och envishet.

Finns det några utmaningar i att skriva fakta för barn och vad är roligast?

Barn är så fruktansvärt kloka. De vet redan så mycket. Ibland rent intuitivt. De ställer så bra frågor. Jag brukar tänka på barn som en sorts vetenskapsmän. Klokare än så blir vi inte. Och utmaningen är förstås att aldrig underskatta dem, att inte förenkla i onödan. Jag vill försöka ge dem ganska komplexa böcker, för verkligheten är så underbart komplicerad. Att skriva för barn är det roligaste som finns.

Det finns en inneboende magi i fakta, i sanningen om hur saker och ting hänger ihop. Jag tror att vi alltid kommer att dras till den, och söka sanningen. Själv skriver jag för att försöka förstå: Hur är det möjligt att en sådan plats som planeten Jorden faktiskt finns, och att vi och alla djuren och växterna lever här? Den berättelsen tror jag måste skrivas om och om igen, och ur många olika perspektiv. Och kanske, kanske för de berättelserna oss några millimeter närmare den ofattbara sanningen.

Svampskogens hemligheter Stefan Casta & Mattias Olsson Opal 2021