Biblis 81

Biblis 81

Biblis 81

kvartalstidskrift för bokvänner Våren 2018 sek 125

01 02 FnL1 ZXRlcgBal9TW FUphY29ic2VuICYgUmFnbmFyc3NvbgVQ 02 0044

isbn 978-91-7000-361-5

Biblis

nummer 81 våren 2018 redak törer ingrid svensson och ulf jacobsen

2 Tryckort Gustavia. Svenska karibiska tidningar, statstryck och slaveri 1804–1828 Fredrik Thomasson 26 Kungliga bibliotekets dekorationsmåleri. Gustaf Dahl och dekorationens rationalitet Svante Helmbæk Tirén 42 Gnuggbokstäver och ljusbord. Samtal med Sune Nordgren om formgivningsarbetet på Cavefors förlag Jonas Ellerström 48 En kavalkad av Caveforsböcker 56 Ryska revolutionen i Kungliga biblioteket Johan Mannerheim 60 W. A. Dwiggins. Typografins allkonstnär 72 Något om Lars Gustafssons arkiv i Uppsala och den vackraste platsen i Västmanland Peter Ejewall 75 Nyheter & Noterat 80 Föreningen Biblis

Framsida W. A. Dwiggins, ‘Petrouchka’, träsnitt skuret 1921 (tryckt först 1952).

Baksida W. A. Dwiggins, kassett till Robert Louis Stevensons Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde (1929).

Collection of Letterform Archive.

2

fredrik thomasson

Tryckort Gustavia Svenska karibiska tidningar, statstryck och slaveri 1804–1828

S

aint Barthélemys veckotidning The West Indian rapporterade i juli 1827 att två förrymda slavar, som satts i fängelse på den svenska ön, hade levererats till myndigheterna på Grenada: ‘Yesterday the two fugitives from the island of Grenade, who, it was mentoned [sic] some time ago, had been apprehended and imprisoned here, were delivered up to the Executive Authority of that colony.’ Grenada är den längst i söder liggande ön i det pärlband som formar Antillerna.

Slaveri var ett centralt ämne i de tidningar som trycktes i huvudstaden Gustavia. Endast ett nummer av The West Indian var känt och existensen av dess föregångare The St. Bartholomew Chronicle, and Gustavia Gazette och ytterligare fjorton nummer av The West Indian var helt obekanta innan jag nyligen fann tidningarna i ett amerikanskt bibliotek.

Intresset för Sveriges nästan sekellånga innehav (1784–1878) av ön Saint Barthélemy i Karibien har vuxit under senare år.1 Tryckeriverksamheten på ön är dock fortfarande bristfälligt undersökt och den enda tidning som finns omtalad i svenska källor – förutom nr 7 av The West Indian – är The Report of St. Bartholomew, utgiven i Gustavia 1804–1819.

Tryckeriet i Gustavia användes även flitigt av staten för myndighetstryck och spridande av information.

Det mest brännande ämnet för oss i dag när det gäller svensk karibisk historia är slaveriet. Öns tidningar och dess myndighetstryck spelade en viktig roll i administrationen av slaveriet och i förslavandet av afrikaner och afro-karibier.

The West Indian, nr 1, 30 juni 1827, Bancroft Library, University of California, Berkeley.

3

Tryckeri till Gustavia Under de första två svenska decennierna fanns inte något tryckeri på Saint Barthélemy. Behovet att sprida information ökade med öns växande kommersiella roll. Det första exemplet på myndighetstryck jag funnit är daterat 9 februari 1787. Det är en sammanfattning över hamnavgifter, tullar och skatter. År 1790 beordrade öns styrande organ konseljen mångfaldigande av tulltaxor ‘i ett tillräckligt antal för att göra de kända överallt i denna del av världen’. Taxan fastställde bland annat tarifferna för svensk slavhandel: ‘För negrar, som svenska fartyg ifrån Africa medbragt och exporteras, betalas [tull] för hvarje om 4 fot 3 tum franskt mått och för de där under räknade för två för en.’ Avgiften för barn kortare än ca 140 cm var alltså hälften av den för en fullvuxen. År 1793 angavs det att Gustavias hamnreglemente trycktes på den nederländska grannön S:t Eustatius, de tidigare trycksakerna var möjligen också framställda där. Reglementet gjorde skillnad på vita och den viktiga gruppen så kallade fria kulörta, det vill säga svarta personer som inte var slavar: ‘White Passengers arriving in the night, and wishing to come on shore, may be landed when and wherever they please […] but colour’d people is during the night time allowed to land no where else than at the Guardhouse.’ Svarta människor ansågs vara slavar om de vid anländandet inte kunde bevisa sin frihet.2 Behovet att trycka blev med tiden större. Öns justitiarie (domare) Anders Bergstedt, som under sin ungdom odlat litterära ambitioner, köpte 1803 en tryckpress som transporterades till Saint Barthélemy. Denna kom ironiskt nog – med tanke på vad den senare användes till – från Stockholmsboktryckaren Anders J. Sylvenius, som anklagades för att genom ‘skändliga och svenska bokpressen vanhedrande pennfoster trotsat all blygsel och anständighet’. Sylvenius blev fråntagen sitt privilegium och var till slut tvungen att sälja sin utrustning.3 Ett av skälen Bergstedt anförde för att etablera tryckeriet var att främja skolverksamheten på ön, och han döpte verksamheten till The College Print. Det finns dock inte några tecken på att man någonsin framställde skolrelaterade trycksaker.4 Fribrevsformulär från 1810-talet. Notera att åldern är angiven ‘omkring’. Särskilt de människor som var födda i Afrika och hade förslavats kände ofta inte till sin ålder. De ‘rättigheter och förmåner’ en fri svart person åtnjöt var mycket annorlunda än den vita befolkningens, exempelvis kunde de återigen förslavas om de hamnade i skuld. Fribrevet var ett viktigt identitetsdokument och vanligen den enda handling som bevisade att en svart person inte var slav. Vol. 167, Fonds suédois de Saint Barthélemy, Archives nationales d’outre-mer, Aix-en-Provence.

4

5

Förtryckt och ifyllt slavköpekontrakt på franska, signerat av notarien Carl Werderman. Jenny, 28 år gammal och född på kusten av Afrika, såldes 24 juni 1811 av den vite fransktalande handelsmannen Baptiste

6

Lion (som undertecknat med kryss) till den fria svarta kvinnan Elizabeth Bernard. Vol. 163, Fonds suédois de Saint Barthélemy, Archives nationales d’outre-mer, Aix-en-Provence.

7

Pressen var igång i Gustavia senast den 9 januari 1804, då Bergstedt publicerade ett prospekt på engelska och franska där han annonserade sin intention att ge ut ‘a kind of Gazette or at least a Sheet of Advertisements for the use of the Commerce’.5 The College Print användes genast för myndighetstryck. Under Napoleonkrigen var Gustavia en av Karibiens få frihamnar och handeln var intensiv. Man tryckte bland annat formulär för sjöpass, naturalisationer, fullmakter, domstolskallelser, skeppsrullor, skattekvitton, skeppsmätning med mera. Många handlingar fyllde viktiga funktioner i den svarta befolkningens liv. Frigivande av slavar krävde domstolsbeslut och betalning av en avgift för uttagande av så kallade fribrev. Försäljning av slavar mellan ägare på ön krävde en notariatshandling.

En annan viktig grupp trycksaker var lagar och reglementen. De trycktes ofta i stadens tidning men även som separata publikationer.

1805 genomgick öns styrelseskick en förändring. Det nya reglementet översattes och trycktes på engelska i den lokala tidningen 1806. Det översattes även till franska. När det 1808 gavs ut som en separat publikation – trycket försenades på grund av pappersbrist – ger upplagan en uppfattning om de vanligast förekommande språkens betydelse: 375 engelska, 125 franska och 50 svenska exemplar. Trycket finansierades genom att skeppare som beviljades sjöpass ålades att köpa ett exemplar.6 Livet på Saint Barthélemy kretsade kring sjöfarten. Små Antillerna, där ön ligger, är en skärgård. När man står på öns kullar ser man de omkringliggande öarna S:t Martin, S:t Eustatius, S:t Kitts, Nevis och Saba. En klar dag syns även Montserrat och Redonda. Människor rörde sig mellan öarna och de svenska tjänstemännen försökte att reglera trafiken. År 1806 trycktes en lag på både engelska och franska som försökte att förhindra ‘clandestine entries and departures’. Dess inledning påminner om senare inlägg i migrationsdebatten. Syftet var att hindra skeppare att: bringing hither or carrying off passengers unknown to Govern­ment, by which means, many individuals, some times labouring under incurable and dangerous distempers, Crazy and Lunatiks as well as other poor and miserable objects incapable of maintaining them­ selves, some time perpetrators of great crimes, have been introduced in the Colony to its Charge and to the great Inconvenience of the Police & to the Government.7

Ett annat av denna och liknande lagars viktigaste syfte var att hindra slavar att fly. En återkommande klagovisa från de svenska administra8

The Report of St. Bartholomew, högersidan nr 37, 5 februari 1805, med Sylvenius stilprov från 1798 som påvisar att det var hans typer som användes på Saint Barthélemy. Uppslaget är representativt för RSB:s innehåll.

Vänstersidan innehåller bland annat en annons som tillkännager arresteringen av en svart person som inte kunde bevisa sin frihet och därför skulle säljas som slav på auktion, sjöfartsnyheter och information om ett inbrott och högersidan en lag där ‘severe punishment’ utstakas för slavar som bröt mot stadens eldningsförbud utanför kök och eldstäder. Ett Prof-tryck, af de stilar, som finnas på Andreas J. Sylvenii kongl. privil. boktryckeri i Stockholm 1798.

törerna gällde just förrymda slavar. En tjänsteman kommenterade lakoniskt 1796 möjligheten hindra en slav som återkrävts att ånyo fly ön: ‘Om ni ock får Negren tilbaka, hvad vil ni göra med honom, han lär nog rymma igen!’8 Trots upprepade försök att lagstifta bort problemen visade det sig dock vara omöjligt att hindra trafik mellan öarna.

The Report of St. Bartholomew Bergstedt höll löftet från sitt avertissement och den andra april 1804 kom det första numret av The Report of St. Bartholomew (hädanefter RSB). Detta är det enda välkända trycket från Gustavia. Den tvåspaltiga och fyrsidiga tidningen utkom med varierande periodicitet fram till hösten 1819.9 9

Bergstedt skickade redan i slutet av april de första utgåvorna till Västindiska kompaniet i Stockholm, som administrerade kolonin fram till kompaniets upplösning 1805. Sekreteraren gratulerade Bergstedt för ‘weckobladet’ men påpekade att det gjort honom ‘brydd, som enligt författningarne utgifvandet af en Tidning ovillkorligen fordrar särskilt privilegium hvilket Tit. [ung. min herre] ännu inte ens sökt’.

Sekreteraren ansökte om privilegium för Bergstedts räkning. Detta beviljades och i nr 33, 5 januari 1805, angavs Cum Gratia & Privilegio S:æ. R:æ. M.tis. under tidningens titel. Bergstedts tidning fick inte til�låtelse att trycka ‘Politisk eller Diplomatisk reflexion’ och om den i ‘annat afseende öfverskrider Privilegium [skall priviliegiet] enligt våra tryckeriförfattningar genom minsta förseelse anses förverkadt’.10 RSB var en typisk karibisk tidning och inte begränsad till reklambladet Bergstedt hade kontemplerat. Privilegiet följdes inte och tidningen rapporterade ofta om till exempel den Haitiska revolutionen och om politik i Europa och Amerika.

Vi vet lite om RSB:s och de senare tidningarnas upplagor. Gustavias befolkning omkring 1810 var ungefär lika stor som Uppsalas eller Gävles, det vill säga runt 5 000 invånare. Vid denna tid var ca 70 procent av invånarna slavar eller fria svarta. Även hos den vita befolkningen var läskunnigheten betydligt lägre än i Sverige. Så sent som 1866 anmärkte guvernören att 95 procent av den ‘lägre klassen’ i Gustavia och av landsbygdens invånare var analfabeter.11 RSB:s redaktörer klagade över antalet prenumeranter. 1814 var de vid ett tillfälle endast 43 stycken.

Dock tycks tidningarnas innehåll varit väl känt bland stora delar av åtminstone den engelsktalande fria befolkningen. Språket i tidningen var huvudsak­ligen engelska, med annonser och kungörelser på franska.

Samma förhållande gällde 1820-talstidningarna.

Under tryckeriets första decennium tycks sättaren ha varit svenskspråkig. Soldaten Ulrik Porath torde även ha varit boktryckare och arbetade möjligen hos Bergstedt de första åren.12 I nr 127, 4 maj 1811, anges tidningen vara tryckt av Micolas [sic] Pettersen, troligen soldaten Niclas Petterson, född i Landskrona och död senare samma år på Saint Barthélemy. Enligt en kort notis i nr 137, 13 juli 1811, blev sättaren anklagad för att ha förlagt en artikel med namnet Dialogue between Sense and Eye­brows. Enligt redaktören utbrast han ‘in his own Mother’s tongue, Djefvelen må ta mig, om jag vet hvad ni menar med samtalet’. Tryckkvalitén försämrades speciellt under andra hälften av 1810-talet. Tryckfel var vanligt förekommande. Varierande språkkunskaper hos alla inblan10

dade var säkerligen en av orsakerna. Det bör också tilläggas att slavarbetskraft var vanligt i tryckerierna i Västindien.

En av RSB:s viktigaste funktioner var att publicera lagar och kun­ görelser. Guvernören och konseljen hade vidsträckta rättigheter att lagstifta och eftersom slavlagstiftning saknades i Sverige men var nödvändig i Karibien reglerade nya lagar ofta den svarta befolknings levnadsvillkor. I nr 5, 30 april 1804, trycktes den år 1787 proklamerade svenska slavlagen ‘to make the same a little better known, than daily experience proves it to be’. I samma utgåva infördes en kort text signerad Antibar­ barian. Den anonyme författaren kritiserade den vita befolkningens brutala behandling av öns svarta invånare.

Tortyr av slavar var (nr 49, 27 april 1805) inte ovanlig: Some time ago a female slave was released by public authority from a kind of Cachot (Dungeon) where she had been kept for several days.

We are told, that several other Dungeons exist in the Colony – & we wish they were spied by the Eye of Justice. Yesterday two slaves were complaining about the town with swelled hands, having been tormented with Barbados-Gloves (a kind of Torture).

RSB gav inte uttryck för någon viss ståndpunkt i slaverifrågan, men det

är uppenbart att det fanns ett stort spann i åsikterna om hur slaveriet borde hanteras inom kolonin. Brevet till redaktören av Antibarbarian fick mothugg i efterföljande nummer. Det finns de som tror att Bergstedt själv var författaren till insändaren. RSB ifrågasatte aldrig explicit slaveriet som institution; det som kritiserades var behandlingen av slavar.

Såsom Bergstedt utlovat innehöll RSB även annonser och information kring handel och sjöfart. Slavar utannonserades till försäljning, men ännu oftare informerades om de arresterade svarta personer kronan sålde på auktion om inte ägaren givit sig tillkänna. Som nämnt ovan ansågs en svart människa som slav om han eller hon inte kunde bevisa motsatsen.

Denna princip stadfästes vid flera tillfällen i den svenska slavlagstiftningen.

RSB brottades tidigt med ekonomiska problem och utgivningen avstannande under långa perioder. Bergstedt var officerare i den lokala milisen och tryckte 1810 en exercismanual. Han återvände till Stockholm 1813. När Sverige under Napoleonkrigens slutskede på papperet innehade ön Guadeloupe sökte han tjänst där. 1815 gav han i Stockholm ut tidningen Afton-Posten, vilken enligt Lorenzo Hammarsköld var ‘af så föga värde, att den icke länge kunde klara sig’. Afton-Posten upphörde efter tjugofem nummer.13 11

År 1811 nystartades RSB av den frie svarte mannen John Allan från Antigua. Tidningens ekonomiska läge förbättrades inte och 1812 lades den ner. När Allan återupptog utgivningen 1814 skrev han: ‘For our own labour as Compositor and Printer, we receive 6 dollars for each paper […] The owner of the Office and of the Press and materials, is satisfied with 4 dollars weekly.’ Allan listade tidningens produktionskostnader och konstaterade att det innebar ‘a surplus for us as Editor, of one dollar and fifty cents per quarter’ (nr 167, 22 oktober 1814). Vem som ägde tryckeriet vid denna tid är okänt.

Förfalskningar och otuktiga sånger För att John Allan skulle klara sig ekonomiskt krävdes att han tryckte annat än RSB. Rättsfall ger insikter i hans verksamhet. I april 1815 stämde Allan en kund för utebliven betalning för inträdesbiljetter till en av arkipelagens turnerande teatersällskap på besök i Gustavia.14 Senare samma år blev han i sin tur anklagad för att ha förfalskat dokument i ett betydligt allvarligare fall. Det hade länge gått rykten om att framförallt amerikanska skeppare var utrustade med förfalskade svenska sjöpass. Dessa gav dem möjligheten att under svensk flagg handla som neutrala. När en av öns polismän dog uppdagades att han sålt förfals­ kade sjöpass. Allan anklagades för att ha tryckt dem och dömdes till fjorton dagars fängelse på vatten och bröd. Straffet ned­sattes senare till åtta dagar eftersom Allan redan varit häktad och var vid dålig hälsa.

Man ville inte förlora tillgång till ett tryckeri som trots allt underlättade administrationen av kolonin och dessutom gav möjlighet att trycka och sprida lagar och förordningar.15 Att det överhuvudtaget finns nästan kompletta serier av RSB i svenska samlingar beror på att tidningarna togs till Sverige redan under början av 1800-talet.16 Äldre småtryck från Karibien är sällsynt. Klimatet och politiska omständigheter har inte befrämjat bevarande. De tryck som överlevt är ofta de som fogats till protokoll och arkiv. Ett motsatt exempel är hur ett tryck inte togs till protokollet på grund av dess kontroversiella innehåll.

Samuel Augustus Mathews och John Allan anklagades år 1818 ‘för det den förra författat och den senare tryckt en otucktig Sång’.17 Mathews var känd för sin pro-slaveritraktat The lying hero or An answer to J. B. Moreton’s manners and customs in the West Indies när han flyttade till Saint Barthélemy på 1790-talet.18 Konseljen hindrade honom år 1797 att pub­licera en gazette. En Gustaviaborgare intygade att Mathews tidning 12

The Report of St. Bartholomew, nr 5, 30 april 1804.

13

slutade med ‘Vive la République’ och konseljen underrättade honom att ‘om han vill stanna på ön måste han uppföra sig bättre och hålla sig lugn’.19 Redan nästa år hyllade han den svenske kungen genom en ‘Song on His Majesty’s High Birthday […] sung by him [Mathews] at the Celebration of that day [1 november 1798] […] in the Government House’ (tryckt i RSB nr 7, 14 maj 1804).

Mathews kunde uppenbarligen inte låta bli att skriva och publicera.

1818 års otucktiga sång bevarades inte eftersom den ‘var af den beskaffenheten att den ej kunde till protocollet tagas’. En av anklagelsepunkterna mot Sylvenius i Stockholm var att han tryckt oanständiga visor.

Ett tillfällighetstryck som bevarats är en efterlysning. En belöning på 200 dollar utlystes för den som gav information som ledde till bagarens Antoine Reboulin och hans slavars arrestering. Han hade skuldsatt flytt ön med tre slavar. Dessutom anklagades han för att ha tagit med en annan ägares slavinna, Augustine. Slavar användes ofta som pant för skulder och skulle i detta fall, då de fasttagits, ha sålts på auktion för att betala Reboulins skulder. 200 dollar var ett normalt pris för en arbetsför slav dessa år.

Censur och The Reports upphörande Guvernörerna på Saint Barthélemy klagade ofta över att de angreps i anonyma skrifter, men dessa tycks företrädesvis ha varit handskrivna efter­som källan till tryck var alltför enkel att spåra. Något om dessa strider går att följa i RSB. År 1817 (nr 296, 1 september) publicerades en efterlysning: ‘Two hundred dollars will be given to any person who will discover or give such information as will lead to a discovery of the Author or Writer of a scurrilous Libel which was posted on a Window, fronting the road […] on last Sunday afternoon about 4 o’clock.’ Notisen tillade att ‘yet there is a circumstance, not quite light as air, that almost points to the Author. If he will avow himself, he may be assured that none of the individuals he has abused, will seek for legal remedy against him!’

Några månader senare (nr 315, 26 januari 1818) hade summan halverats, men guvernören lovade denna gång ytterligare en belöning: ‘To His Majesty the King I will besides Petition that a Mark of his gracious Favour may be conferred in him or those that detect or contribute to the detection of the Offender, suited to their rank and situation.’

Eftersom det var svårt att trycka politiska alster på ön använde sig författarna av tidningar på angränsande öar. I nr 575, 21 juli 1818, av The St. 14

Two Hundred Dollars Reward. Förutom fysiska igenkänningstecken uppgavs de efterlystas språkkunskaper.

Sammanlagt talade Reboulin och de eftersökta slavarna franska, provensalska, spanska, italienska och engelska. Stora delen av den svarta befolkningen talade även de lokala kreolspråken, till exempel ‘West India Negro English’ och ‘negerfranska’. Bancroft Library, University of California, Berkeley.

15

Christopher Advertiser and Weekly Intelligencer fanns en ‘most infamous libel against this Government’. Att på detta sätt ta striden till en annan ö ansågs extra upprörande och belöningen höjdes till 500 dollar ‘for the detection and legal conviction of the said author if he be a resident of this island’.20 För en sentida läsare tycks inte RSB innehålla någon direkt kritik av öns styrande, men det har påpekats att till exempel en lång redogörelse av politiska strider på ön Barbados hade slående likheter med förhållandena på Saint Barthélemy.21 Till slut tröttnade den tillförordnade guvernören C. F. Berghult. Han skrev i mars 1819 till kolonialadministratörerna i Stockholm och motiverade sitt beslut: Boktryckeriet och avisorne härstädes har på längre tid varit på det högsta försummadt och helt och hållet lemnat till den Mulatt som trycker, utan någon redaction. Derföre hände, redan längesedan att ej allenast oanständiga och smädliga saker emot individuer trycktes, utan efven Gouverneurens person pasquillerades […] Derföre har jag ålagt Boktryckeriets ägare att innan utgifvningen af skrifter som derifrån emaneras, besörja att desamma upvisas för Gouvernements Secreteraren, hvilken sedan derom till Gouverneuren rapporterar.22

Införandet av förhandscensur tycks ha blivit dödsstöten för RSB. Det sista kända numret publicerades i oktober 1819. Det innehöll en rapport om Peterloomassakern tagen från en Londontidning, som dessutom förespråkade pressfrihet. Tryckkvaliteten hade försämrats under de sista åren av utgivningen; det var fortfarande Sylvenius nu slitna typer som användes. Trots att öns styrelse hade behov av tryckeriet – man gjorde till exempel ansträngningar för att få Allan att trycka nya handelsavtal och förordningar – valde man att göra fortsatt tidningsutgivning näst intill omöjlig.

Nyupptäckta 1820-talstidningar När Sverige 1878 sålde tillbaka Saint Barthélemy till Frankrike lämnades hela det statliga arkivet kvar på ön (ca 40 hyllmeter/300 000 sidor).

På 1930-talet flyttades det till arkivet på Guadeloupe och slutligen på 1970-talet till de franska kolonialarkiven, Archives nationales d’outremer, i Aix-en-Provence.23 I arkivet, Fonds suédois de Saint Barthélemy (FSB), påträffades ett nummer av tidningen The West Indian. En nederländsk forskare nämnde på 1950-talet en annan tidning, Gustavia Ga­ zette, men det verkar som om han har blandat ihop RSB med denna 16

okända titel.24 En tidning på S:t Kitts (S:t Christopher) angav 1827 St Bartholomew Chronicle som källa till en artikel.

Under min forskning i Frankrike hittade jag okända nummer av RSB i arkivet i Aix-en-Provence. Jag började undra om det inte kunde finnas fler i andra samlingar. Jag visste att det fanns bestånd av karibiska tidningar i USA och hittade ännu ett par okända exemplar hos American Antiquarian Society. Detta gav mig blodad tand och jag började att leta i amerikanska bibliotek. Jag fick negativt svar gällande RSB från Bancroft Library, University of Californias forskningsbibliotek i Berkeley.

Bibliotekarien upplyste mig dock om att två andra tidningar tryckta i Gustavia fanns i deras bestånd. Biblioteket äger femton nummer (inklusive det som är känt från Aix-en-Provence) av The West Indian, och dessutom fyra utgåvor av dess tidigare helt okända föregångare The St. Bartholomew Chronicle, and Gustavia Gazette.

2017 hade jag möjlighet att besöka Bancroft Library och en av mina första frågor gällde förstås hur tidningarna hamnat där. Det visade sig att Bancroftbiblioteket har en samling av både manuskript och tryck från Saint Barthélemy (inklusive efterlysningen av Reboulin.

H. H. Bancroft köpte år 1885 dokumenten av den franske lingvisten och etnologen Alphonse Louis Pinart (1852–1911). Pinart, som framför­ allt ägnade sig åt amerikanska språk, besökte kort Antillerna 1877 på vägen tillbaka till Frankrike. Han var en manisk samlare som också misstänktes för arkivstölder. Med tanke på att det finns bland annat svenska konseljprotokoll och kungliga brev bland de papper han sålde till Bancroft bör han ha haft tillgång till det svenska arkivet i Gustavia.

Det finns också avskrifter av dokument Pinart fann speciellt intressanta. Flera av dessa har jag inte återfunnit i arkivet i Aix-en-Provence.

Ytterligare ett bevis i Pinarts samling för hans besök är ett fotografi av en karta framställt av fotografen C. C. Lyon, verksam på Saint Barthélemy under 1870-talet.25 The St. Bartholomew Chronicle, and Gustavia Gazette och The West Indian Nr 6 (28 april 1827) är det första kända numret av den fyrsidiga trespaltiga The St. Bartholomew Chronicle, and Gustavia Gazette.26 Det var inte längre Sylvenius typer som användes och det är möjligt att inte heller tryckpressen var densamma. Tryckkvaliteten är betydligt bättre än under RSB:s sista år och textsidan större. När det första numret av The West Indian kom ut i juni samma år var denna fyrspaltig och ännu bredare 17

än The St. Bartholomew Chronicle. Den fjärde spaltens högra marginal var dock dåligt tryckt och utgivaren ursäktade sig med att pressen var för liten och att man hade varit tvungen att utöka dess storlek med ett trästycke. Utgivaren hävdade att han beställt ny utrustning från Förenta Staterna; huruvida den anlände är dock tveksamt. Senare utgåvors högra ytterspalt var läsbar, men spaltbredden hade minskats något för att inte riskera kvalitén. Tidningarna är tryckta på olika papperskvali­ teter och ark av varierande storlek. Brist på papper tycks fortfarande ha varit vanligt förekommande.

Fyra utgåvor av The St. Bartholomew Chronicle, and Gustavia Gazette är kända (nr 6, 7, 13, 14). Om utgivningstakten respekterades kom dess första nr den 24 mars 1827. I nr 14, 23 juni 1827, angavs att detta var tidningens sista och den efterföljande tidningen The West Indian annonserades.

Dess första nummer kom som utlovat ut följande lördag 30 juni 1827 och numren 1, 3–13, 15, sida 1–2 av 16 och nr 17 finns bevarade, de sista med vissa textförluster. Nr 17, 27 oktober, slutar med en lång artikel ‘to be continued’ och information om prenumerationer. Det finns ingen orsak att misstänka att tidningen upphörde.

I The St. Bartholomew Chronicle angavs endast tryckarens namn, John Nicol. I prospektet till den kommande tidningen angavs att ‘[t]he Editorial department of “The West Indian” will be under the exclusive direction of Mr. William Johnson; and the Typographical conducted

by Mr. John Nicol’. Johnson publicerade tidningen för ‘the proprietor’ men som i fallet med Allans Report vet vi inte vem som ägde tryckeriet.

Johnson förklarade i nr 4 att hans ‘duties as an Editor […] do not in any manner interfere with those of a teacher – the former being rather the amusement of an evening, than the business of the day’. Johnson drev en privatskola i Gustavia där han bland annat undervisade i engelska, matematik och navigation. I nr 11 erkände han att han hade författat artiklar även i The St. Bartholomew Chronicle; han var troligen även initiativtagaren till den föregående tidningen.

I längden kom Johnson och Nicol inte överens. I nr 10 varnade Johnson att han inte var ansvarig för skulder Nicol ådrog sig i tidningens namn. Tre veckor senare tillkännagav Nicol i sin tur att han lämnade tryckeriet och även Saint Barthélemy. Han utgöt sig över tryckarens hårda lott: Off all men in the community, a printer, let him be ever so well rela­ tively situated, is absolutely worst off. A more perplexing, harassing,

18

The St. Bartholomew Chronicle, and Gustavia Gazette, nr 7, 5 maj 1827, Bancroft Library, University of California, Berkeley.

19

irksome and toilsome occupation never was devised for the seed of Adam; nor the sweat of the brow, and the labour of the mind, and the devotion of all the energies of the soul.

Johnson lyckades hitta en ny tryckare men de följande numren blev försenade och tryckaren sjuk. Kanske hade Nicols klagan fog för sig. Troligen var tryckarnas och tidningsutgivarens villkor i Karibiens svårare än i till exempel Stockholm.

Vi känner inte till några egentliga böcker tryckta på Saint Barthélemy, men det var möjligt att skaffa sig böcker i alla genrer och på ett flertal språk på ön. Både RSB och 1827 års tidningar innehöll bokannonser.

Guvernementspastorn C. A. Carlsson beskrev förfarandet på 1830-talet: ‘På St. Barthelemy fanns likväl en slags bokhandlare, genom hvilken man, om han ej sjelf egde dem, på kort tid kunde ifrån de Förenta Staterna få hvilka böcker man behagade.’27 Den före detta domaren F. L. Thenstedt annonserade i The West Indian om sina intentioner att öppna ‘a local circulating library and reading room’. Projektet tycks ha lyckats då flera nummer senare dess öppettider och minimiavgiften (20 spanska dollar) för att få tillträde till biblioteket tillkännagavs.

Kampen för slaveriet och nya ekonomiska omständigheter De bevarade numren av The St. Bartholomew Chronicle, and Gustavia Ga­ zette och The West Indian kom ut mellan april och oktober 1827. Slaveriet, som internationellt hade blivit mer och mer ifrågasatt, behandlas i näst intill varje utgåva. Johnson skrev i sitt prospekt till The West Indian att tidningen var ‘devoted to the detail and discussion of Colonial affairs’ och han deklarerade sitt ‘decided attachment to the interest of the Colonies’. Namnändringen från det lokala – Bartholomew och Gustavia – till West Indian kan har varit en del av samma strategi: att vidga tidningens perspektiv och läsekrets.

Tidningarna försvarade utan undantag slavägares rättigheter. Slavar kunde nu under vissa omständigheter lättare bli frigivna på brittiska öar. Tidningen var ytterst kritisk mot dessa nya regler och uppmanade till att fängsla alla slavar som sökte sin frihet på andra öar. Man rapporterade kritiskt om förhållandena på Haiti, som efter självständigheten 1804 ständigt motarbetades av Frankrike och andra kolonialmakter. En föregiven massaker kommenterades: ‘we should not be at all surprised to hear of some very dreadful revolution in a country where the beauti­ 20

ful theory of free labour, as our anti-slavery men call it, is practically enforced by the terror of the bayonet or the bullet’.

Handeln i Karibien var på nedåtgående, men huruvida dessa förhållanden förstods som en verklig förändring eller bara som en temporär lågkonjunktur är svårt att avgöra. Av en lång artikel om nya jordbruksmetoder i Louisana framgår klart att öarnas basnäringar var hotade.

Slavhandeln var förbjuden av flera kolonialmakter och svårigheten att förse plantager och industrier med ny arbetskraft ledde till produktionsminskningar i Karibien.

Nyheter spreds fort i Karibien. Tidningsutgivare över hela arkipelagen kopierade inte bara nyheter från europeiska och nordamerikanska tidningar utan lånade också flitigt av varandra. RSB angav ofta sina källor och tidningar från bland andra öarna Antigua, Barbados, Bermuda, Curacao, Dominica, Grenada, Kuba, Martinique, S:t Croix, S:t Kitts, S:t Thomas och S:t Vincent citerades. Denna tradition upprätthölls av Johnson. Kommunikation kolonierna emellan var nödvändig för att bevaka hur reglerna kring till exempel slaveriet förändrades: ‘Nothing is more necessary in the present times, than a rapid communication of intelligence between the Colonies.’

Grannöarnas tidningar anlände ofta sent eller försvann i den osäkra postgången. En artikel uppmanade alla ‘colonial editors’ att skicka exemplar till tidningsmakarna på omkringliggande öar. Sjökaptener lovades gratisexemplar om de distribuerade tidningar i de hamnar de angjorde.

Den nordamerikanska pressen citerades, men Johnson noterade irriterat att dess nyheter ofta inte var värda att vidarerapportera: ‘American journals of late dates have been received, their contents being almost exclusively of a local nature, afford but little matter of sufficient interest for selection.’ Upptakten till presidentvalet i USA 1828 rapporterades dock och respektive kandidats förtjänster diskuterades.

Latinamerikas politiska landskap hade radikalt förändrats det senaste decenniet. De spanska kolonierna hade blivit självständiga nationer och tidningarna rapporterade ofta om ekonomi och politik från de nya staterna.

Tidningarna införde även noveller i serieform och rapporterade om framför allt europeiska kulturella begivenheter. Beethovens död tillkänna­gavs i Gustavia tre månader efter det att den infallit i Wien.

Nyheterna från Sverige var betydligt färre än tidigare i RSB. Det var säkerligen dels en konsekvens av att Sveriges betydelse för ön hade minskat under lågkonjunkturen, dels av att Johnson och tryckarna 21

inte kunde svenska. De få svenska nyheter som förmedlades kom ofta från utländska tidningar. I nr 8 av The West Indian rapporterades till exempel via en Hamburgtidning om hungersnöd och sjukdom i Sverige: ‘Many of the poorer classes in the country have begun to grind bones, straw, and alder flowers together to make bread. Besides this, fever prevails both in town and country, and in most places scarcely a house is free from the epidemic.’ Det var kanske lättare att stå ut med den utbredda fattigdomen på ön om man visste att även Sverige var drabbat.

Inslagen av satir var färre i 1827 års tidningar än i RSB. Möjligen var Johnson medveten om de tidigare problemen med RSB och pamflettkulturen på ön. Han lovade att hans tidning inte skulle låta ‘individual feelings to indulge at the expense of private reputation’.

Det sista kända numret av The West Indian är daterat 27 oktober 1827.

I augusti 1828 angavs i ett protokoll att ett beslut publicerats ‘uti denna Ös Tidning’. Tills en senare utgåva av The West Indian eller någon annan okänd tidning återfinns, kan slutdatumet för svenskt västindiskt tidningstryck sättas till augusti 1828.28 Under åren 1831–1832 gavs de handskrivna politiska satirtidningarna Gustavia Free Press och The Watchman ut på ön. De anonyma utgivarna klagade över att det inte fanns något ‘public paper’. Det är därför rimligt att anta det inte fanns någon tryckt tidning under denna period.

Gustavia Free Press kritiserade guvernören och andra tjänstemän. Trots långa rättsprocesser lyckades öns styrelsemän inte bevisa vilka som var ansvariga för utgivningen.29 Behovet att trycka försvann inte och det finns senare exempel på statstryck. Med tanke på stavning, typsnitt och den grafiska utformningen är det troligt att dessa trycktes på närliggande öar, på samma sätt som under perioden före 1804.

Gustaviatryckens historia Överbibliotekarien G. E. Klemming och periodikabibliografen B. Lundstedt var väl medvetna om RSB:s existens och gjorde sitt bästa för att komplettera KB:s samling.30 När The St. Bartholomew Chronicle och The West Indian gavs ut 1827 var privilegietvånget avskaffat och dess utgivning krävde inte något beslut i Stockholm. Som en följd av att intresset för kolonin minskade tycks tidningarna aldrig ha uppmärksammats av 1800-talets historiker, bibliotekarier eller samlare.

22

Pinart, som tjugo år efter han sålt sin samling till Bancroft fortfarande var intresserad av Västindien, skrev 1904 till KB och efterfrågade information om tryckeriet på Saint Barthélemy. Lundstedt svarade med en kort utredning och nämnde RSB och de tre mindre Gustaviatryck han kände till – förordningar nu bundna med RSB i KB respektive i RA – samt listade titlar som behandlade det svenska koloniala innehavet.31 RSB nämns inte i Lundstedts Sveriges periodiska litteratur. Antagligen ansåg han den inte uppfylla det geografiska kriteriet, om han överhuvudtaget kontemplerade dess inkludering. Den finns inte heller med i KB:s webbaserade och uppdaterade version av bibliografin. De Gustaviatryck som finns upptagna i Libris är RSB och Bergstedts avertis­ sement. Detta är i sig inte förvånande; det finns naturligtvis svenskt vardagstryck och förordningar med mera som antingen är okatalogiserade eller endast finns i äldre kortkataloger. I de nationella bibliografierna Svensk bibliografi 1700–1829 och Svenskt offentligt tryck –1833 definieras den geografiska omfattningen till i ‘Sverige och svenska provinser utgivna’ tryck.32 Trycken från Saint Barthélemy bör rimligen rymmas inom denna definition.

Det är möjligt att tolka dessa lakuner som ännu en följd av det tidigare ringa intresset för svensk-karibisk kolonialism. Svenska Saint Barthélemy har betraktas som en oviktig episod, utan inflytande på den större berättelsen om det moderna Sveriges framväxt. Kanske kan man även hävda att svensk-karibiskt slaveri motsäger denna berättelse och därför har varit extra svårt att införliva i historieskrivningen. Att fastställa hur svenskt Saint Barthélemy var är inte bara meningslöst, frågan är i sig felaktigt ställd. Kolonins historia går inte att förstå utifrån enbart svenska

Detalj från sjöpassformulär tryckt tidigast 1858. Vol. 19, S:t Barthélemysamlingen, RA.

23

förhållanden utan måste sättas in i sitt karibiska och atlantiska sammanhang. Sverige var givetvis statsrättsligt ansvarigt för territoriet och dess invånare under det svenska innehavet. Svensk historiografi kring Saint Barthélemy har ofta inriktat sig just på det svenska i ön styrelse och ofta på personstrider och interna konflikter, som om staten sköttes amatörmässigt och därför inte riktigt gick att ta på allvar. Den dagliga administrationen av slaveri och utfärdandet av svensk slavlagstiftning 1785–1847 uppfattades som främmande inslag i den svenska maktutövningen. Med samma perspektiv framstod den svarta befolkningen som mindre svensk. Det är inte svårt att dra samtida paralleller.

Tryckeriverksamheten i Gustavia är ett exempel på hur det svenska karibiska innehavet på många sätt liknade andra europeiska makters administration av deras respektive territorier. Staten använde tryckeriet för maktutövning och informationsspridning. Att slaveriet upprätthölls var en nödvändig förutsättning för svenskt deltagande i karibisk kolonia­lism och Sverige behandlade sin svarta befolkning ungefär på samma sätt som andra karibiska kolonialmakter.

Mitt varma tack till Institutet för Rättshistorisk Forskning grundat av Gustav och Carin Olin vilket gjorde resan till Berkeley möjlig.

N OT ER 1. Doktorsavhandlingarna nummer tre och fyra (den första 1888, den andra 1951) som behandlar det svenska innehavet försvarades 2016 och är båda fritt nedladdningsbara på internet: Victor Wilson, Commerce in Disguise: War and Trade in the Caribbean Free Port of Gustavia, 1793–1815 (Åbo Akademi, 2016); Ale Pålsson, Our Side of the Water: Political Culture in the Swedish colony of St Barthélemy 1800–1825 (Stockholms Universitet, 2016). Om forskningsläget: Fredrik Thomasson, ‘Thirty-Two Lashes at Quatre Piquets: Slave Laws and Justice in the Swedish Colony of St. Barthélemy ca. 1800’, i Ports of Globalisation, Places of Creolisation: Nordic Possessions in the Atlantic World during the Era of the Slave Trade, red. Holger Weiss (Leiden: Brill, 2015), s. 280–305.

2. Vol. 1B, S:t Barthélemysamlingen, Riksarkivet (RA); Konseljprotokoll, 15 november 1790, MSS Z-A 4 BANC, Bancroft Library, University of California, Berkeley: ‘l’impression d’une quantité d’exemplaires suffisante pour le faire connoitre par tout dans cette partie du monde’; Tulltaxa, 12 mars 1790, vol. 160, Handel och sjöfart, RA; Konseljprotokoll, 28 mars 1793, MS i privat ägo, digitala fotografier i förf. samling; Regulations to be observed in the Road and Harbour of Gustavia, 28 mars 1793, omtryckt i The Report of St. Bartholomew (RSB) nr 104, 4 juli 1807. Det finns också tecken på att kolonins tidvis aktiva frimurarloge tryckte på andra öar, RSB, nr 20, 28 augusti 1804.

24

3. Gustaf Edvard Klemming och Johan Gabriel Nordin, Svensk boktryckeri-historia 1483–1883 (Stockholm: Norstedt, 1883), s. 417–18; Samuel E. Bring, Boktryckeri-societeten 1752–1900 (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1943), s. 41–44; citat i Elmar Nyman, Indragningsmakt och tryckfrihet 1785–1810 (Stockholm: Bokoch Reklamtryck, 1963), s. 137.

4. Om öns skolväsende, och bristen på detsamma, se Rolf Sjöström, ‘Conquer and Educate. Swedish colonialism in the Caribbean island of Saint-Barthélemy 1784–1878’, Paedagogica Historica 37 (2001), nr 1, s. 69–85; idem, ‘The Swedish Model? Education in Saint-Barthélemy during the nineteenth century’ i Education and colonialism: Swedish schooling projects in colonial areas, 1638–1878, red. Daniel Lindmark (Umeå universitet, 2000), s. 123–67.

5. Advertisment / Avertissement, Zetterströmska biblioteket, Östersunds bibliotek.

6. Kongl. maj:ts förnyade nådiga Reglemente, Hwarefter Styrelsen å Ön S:t Barthelemy i West-Indien…, 15 oktober 1805. Domstolsprotokoll, 20 januari 1808, vol. 154, Fonds suédois de Saint Barthélemy (FSB), Archives nationales d’outre-mer, Aix-en-Provence.

Det enda av mig kända exemplaret är det franskspråkiga, tryckeriet angavs som Imprimerie André Bergstedt, Bancroft Library. Att försäljning av dessa tryck verkligen skedde kan till exempel ses i räkenskaper angående en senare tryckt tulltaxa (26 mars 1813) där

tullförvaltaren Anders Furuträd 30 december 1816 redovisade försäljningen av 100 exemplar, vol. 31B, S:t Barthélemysamlingen, RA. 7. Ordinance for preventing clandestine Entries and Departures of Passengers, 13 maj 1806, bunden i KB:s ex. av RSB, efter nr 88, 31 maj 1806. Det enda av mig kända exemplaret på franska: Ordonnance pour empêcher les entrées & sorties clandestines des passagers aux ports & rades de l’isle de St. Barthelemy, Bancroft Library.

8. Johan Norderling till Västindiska kompaniet, 12 november 1796, vol. 169, Handel och sjöfart, RA. 9. Textformat ca 18 × 24,5 cm. De största samlingarna av RSB finns i KB och UUB. En nästintill komplett serie sammanställdes och mikrofilmades 1976: MfB 489 P, KB. Jag har hittat ytterligare några utgåvor i utländska samlingar och antalet kända nummer är nu ca 375, inklusive några odaterade supplement, bilagor mm. RSB är en ofta använd källa för Saint Barthélemys historia. Titlar som behandlar tidningen mer ingående: Roderick Cave, ‘Printing in the Swedish West Indies’, Libri 28 (1978), nr 1, s. 205–14 (omtryckt i Roderick Cave, Printing and the Book Trade in the West Indies [London: Pindar Press, 1987]); Gösta Franzén, Svenskstad i Västindien: Gustavia på Saint Barthélemy i språk- och kulturhistorisk belysning (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1974), s. 63–69; Pålsson, Our Side, spec. kap. 6.

10. Protokoll, 26 mars 1804, bilaga H, brevkoncept (6 augusti 1804) till Bergstedt, vol. 157, Handel och sjöfart, RA. 11. Carl Ulrich till Stockholm, 24 mars 1866, vol. 19, S:t Barthélemysamlingen, RA. 12. Franzén, Svenskstad, s. 66; Cave, Printing West Indies, s. 31–33.

13. Recruit-exercise; or fragments of a military cate­ chism, intended for the use of the militia of the island of St. Bartholomew, titelsidan anger: Printed by Andrew Bergstedt. Jag känner endast till ett exemplar i UUB; Diverse ansökningar om sysslor vid staten å Guadeloupe, vol. 2, Guadeloupesamlingen, RA; Lorenzo Hammarsköld, Svenska vitterheten: historiskt-kritiska anteckningar (Stockholm: Johan Imnelius, 1819), vol.

2, s. 262–63.

14. Rättegångsprotokoll, 28 april 1815, vol. 174, FSB. 15. Rättegångsprotokoll, 12 maj 1815, vol. 174, FSB; straffnedsättning, datum saknas, vol. 183, FSB. 16. Exemplar av RSB i KB och UUB har ibland ägarnamn, till exempel prästen Johan Eric Forsström och notarien Paul Ollongren.

17. Rättegångsprotokoll, 9 januari 1818, vol. 188, FSB. 18. Tryckt på S:t Eustatius, 1793. Om Mathews: Victoria Borg O’Flaherty, ‘Samuel Augustus Mathews: his life and his times’, 49–58; om hans inställning till slaveri: Bridget Brereton, ‘The historical context of Moreton’s (1790) attack on slavery and Mathew’s (1793) response’, 59–62, båda i St. Kitts and the Atlantic Creoles: The Texts of Samuel Augustus Mathews in Perspective, red. Adrienne Bruyn och Philip Baker (London: University of Westminster Press, 1999).

19. Konseljprotokoll, 17 november 1797, vol. 141, FSB: ‘que s’il veut rester en l’isle, il doit mieux se comporter, se tenir tranquille’.

20. 27 juli 1818, vol. 134, FSB. Jag har inte lyckats hitta numret av The St. Christopher Advertiser.

21. Franzén, Svenskstad, s. 68.

22. C. F. Berghult till Stockholm, 20 mars 1819, vol.

6:A, S:t Barthélemysamlingen, RA. 23. Fredrik Thomasson, ‘Den karibiska skorpionen – om digitaliseringen av det svenska Saint Barthélemy-arkivet i Aix-en-Provence’, Historisk tidskrift, 2018, nr 1, s. 78–90.

24.

W. L. Barbanson, ‘Grafschriften op SaintBarthélemy’, West-Indische Gids 38 (1958), nr 1, s. 97–105; s. 101.

25. Ross Parmenter, Explorer, Linguist and Ethnologist: A Descriptive Bibliography of the Published Works of Alphonse Louis Pinart, with Notes on his Life (Los Angeles, Southwest Museum, 1966); Ralph Emerson Twitchell, The Spanish Archives of New Mexico (Cedar Rapids: Torch Press, 1914): vol. 2: 208, 213, 248; Pinarts svenska dokument och avskrifter: Documents relating to Saint Barthélemy, 1784–1869, BANC MSS Z-A 4, Bancroft Library. De svenska trycken från Pinarts samling är nu upptagna i Bancrofts elektroniska katalog.

26. The St. Bartholomew Chronicle, and Gustavia Gazette, 3 spalter, textformat ca 20 × 33,5 cm; The West Indian, textformat max ca 23,8 × 35 cm; båda i Bancroft Library.

27. Not av C. A. Carlsson i hans kommenterade översättning av: Henry Nelson Coleridge, Sex månader i Westindien, år 1825 (Linköping: Axel Petre, 1835), s. 88. En bouppteckning från 1820 vittnar till exempel om handelsmannen John Joseph Cremonys breda litterära smak. Pålsson, Our Side, s. 260.

28. Franzén, Svenskstad, s. 69. En okänd tidning från grannön S:t Eustatius påträffades på 1980-talet: J. Hartog, ‘Life on St. Eustatius in 1790–1794, as portrayed by rediscovered local newspapers’, Gazette: International Journal of the Science of the Press 34 (1984), s. 137–58.

29. Vol. 299, FSB. Fredrik Thomasson, ‘Gustavia Free Press? Print, Censorship and Handwritten Papers in the Swedish Colony Saint Barthélemy’, i Early Modern and Modern Handwritten Newspapers, red. Heiko Droste och Kirsti Salmi-Niklander, Studia Fennica Historica (Helsingfors: Finnish Literature Society (SKS), 2018, kommande).

30. Klemming, Svensk boktryckeri-historia, 137; Lundstedts kvitto över RSB exemplar överförda från RA till KB, 24 februari 1905, vol. 24, S:t Barthélemy­ samlingen, RA. 31. Bernhard Lundstedt, Histoire de l’imprimerie à Saint-Barthélemy pendant l’époque suédoise, maskinskrivet MS, U57, KB; Annotation om brev till Pinart 30 maj 1905, Diarium, utgående skrifvelser 1878–, vol.

C1A:3, KBs ämbetsarkiv.

32. http://www.kb.se/katalogisering/Katalogisering/aldre-tryck/projekt/.

25

Detalj 26 av huvudfasaden på 1865 års förslag, Riksarkivet. Den första versionen var mer ornamenterad än det som senare utfördes.

Runskrifter samsas med brinnande facklor, porträttmedaljonger och annan skulptural dekoration som av kostnadsskäl förenklades.

svante helmbæk tirén

Kungliga bibliotekets dekorationsmåleri Gustaf Dahl och dekorationens rationalitet Byggnadskonstnären, arkitekten, är sålunda i sitt arbete icke blott konstruktör, utan i vidsträcktaste mån dekoratör, till skillnad från byggnadsingenjören, af hvilken man icke fordrar dekorativ behandling af byggnadskonstruktionerna.

Uppslagsordet ‘Dekoration’, Nordisk familjebok, 1907

S

tora läsesalen i Kungliga biblioteket är ett ovanligt färgstarkt rum. Väggarnas kraftigt röda ton kontrasterar mot marmoreringar i grönt, och lyfter man blicken upp mot taket utvecklar sig en hel värld av ornament, färger och former som vittnar om en tid då dekorationskonsten inom arkitekturen blomstrade. Det är kanske inte helt överraskande att hitta denna typ av dekorativa uttryck i en institution av Kungliga bibliotekets karaktär; det är ju trots allt en monumentalbyggnad som hyser vårt litterära kulturarv. Men hur kan vi idag förstå denna formvärld bortom det första intrycket? Fanns det mening och innehåll i ornamentiken – eller var den ‘blott dekoration’?

Ett nyligen upptäckt samband mellan den stora läsesalens bevarade måleri och ett par franska förlagor kan ge större klarhet i bibliotekets byggnadshistoria, och samtidigt fungera som en tankeställare om vår egen tids attityder gentemot dekorationen och ornamentiken som estetiska kategorier.

Dekorationsmåleri – konstform eller hantverk?

Striden om huruvida den grekiska tempelarkitekturen varit bemålad eller inte bröt ut under början av 1800-talet och blev upptakten till polykromins segertåg under århundradet. Ett försök till färgrekonstruktion av doriskt tempel ur Kunsthistorische Bilderbogen (Leipzig, 1883).

Dekorationsmåleri, på fackspråk benämnt arkitekturbundet måleri, var innan den modernistiska arkitekturens genombrott en central del av byggnadskonsten. Otaliga varianter av allt ifrån träådring och marmorering till fantasifulla ornamentala och figurativa framställningar användes för att smycka byggnader och förstärka deras estetiska och ideologiska laddning. Idag förknippar vi denna typ av måleri med kyrkorum och

slottsmiljöer, men faktum är att målarglädjen historiskt sett varit en vida mer utspridd företeelse än vad man idag kanske föreställer sig. Det gäller i synnerhet arkitekturen under 1800-talets sista decennier, då en närmast explosionsartad utveckling för dekorationsmåleriet ägde rum.1 Tiden, som brukar karaktäriseras som stileklekticismens eller historicismens tidevarv, excelle-

27

rade i stämningsfull och skickligt gestaltad ornamentik och dekoration. Motiv från historiens alla stilar upprepades och omarbetades i vad som kan beskrivas som ett visuellt utforskande i skärningspunkten mellan historiemedvetande och framstegsoptimism, där vägen framåt gick via kontakten med det förgångna. Historiefilosofiskt präglade rörelser dominerade tidens arkitekturteori där namn som Gottfried Semper, John Ruskin, Jacob von Falke och Eugène Viollet-le-Duc var några av de mest inflytelserika tänkarna.

Det arkitekturbundna måleriet fick till uppgift att förstärka och ge form åt de många strömningar och smakriktningar som frodades parallellt i denna historicistiska tankevärld, vissa gånger som det helt dominerande elementet.

Vad vore exempelvis Berns salonger eller Uppsala universitetshus utan sina myllrande rikt bemålade interiörer, som kanske mer än något skapar dessa byggnaders karaktär? Vid andra tillfällen spelade måleriet en mer subtil eller underordnad roll jämfört med andra dekorativa uttrycksmedel som stuckatur eller snickeri­

Kolorerad mönsterskiss av Gustaf Dahl, troligen kopierad ur en mönsterbok. Kungliga biblioteket.

28

arbeten, men dess närvaro var under hela perioden mycket stark. Få inredningar i offentlig eller privat arkitektur lämnades utan någon form av målad dekor, och särskilt innertaken blev en viktig yta för mer dekoration. En samtida skribent påpekade träffande att ‘Ingenstädes är sparsamhet med prydnader sämre på sin plats än här. Ett glatt, odeladt och oprydt tak verkar rent af nedtryckande. […] målarens fantasi finner i taket det vidsträcktaste spelrum’.2 Av allt att döma delades denna uppfattning av många – lusten till dekoration var påtaglig oavsett om den motiverades av intellektuella argument eller ren smak.

Kungliga bibliotekets byggnad i Humlegården är således ytterligare ett tidstypiskt exempel på den ställning som dekorationsmåleriet uppnådde under 1800-talet, och det var inte enbart fråga om utseende. Då, mitt under industrialismens genombrottstid, fick frågan om dekoration inom arkitektur nämligen förnyad aktualitet genom de stora förändringar som mekaniseringen och urbaniseringen förde med sig. Konflikten mellan det sköna och praktiska, mellan form och funktion, förstärktes genom att man nu fick tillgång till långt fler material, tekniker och byggnadsmetoder än man någonsin haft tidigare. Tidens arkitekter befann sig ett slags spänningsfält mellan de historicistiska ideologierna och en strid ström av nya behov i den snabbt accelererande samhällsutvecklingen.3 Intensiva debatter om ornamentik, polykromi och dekoration och deras förhållande till konstruktion var en naturlig del av förändringsprocessen, och gav upphov till en häpnadsväckande mångfald av uttryck som idag både fascinerar och förvirrar. 1900-talets motreaktion och skeptiska attityd gentemot ornament och dekoration lever på många sätt kvar i dagens blick, och det mäktiga arv av dekorationskonst som 1800-talet lämnat efter sig har en tendens att framstå mer som festliga kuriositeter än som medvetna manifestationer.4 Dess uppkomst och bakgrund är emellertid långt mer komplicerad än så och kräver en kritisk medvetenhet om den modernistiskt färgade syn som de filtreras igenom idag.

Historieskrivningen om Kungliga bibliotekets byggnad har ofta fokuserat på de tekniska nymodigheterna, särskilt husets gjutjärnskonstruktioner och den för tiden toppmoderna planlösningen.

Även vid invigningen 1878 var dessa aspekter särskilt uppmärksammade av exempelvis dagspressen, men samtidigt är frågan om den dekorativa behandlingen såväl exteriört som interiört lika avgörande för helhetsbilden.5 Visserligen är biblioteket en utpräglad nyttobyggnad som är svår att jämföra med exempelvis Nationalmuseum, Kungliga operan eller liknande institutioner som hade helt andra resurser och ambitioner för den konstnärliga bearbetningen. Men inte desto mindre var det den dekorativa bearbetningen som fulländade byggnadens roll som statligt ‘kunskapstempel’, där dekorationsmåleriet i de publika delarna var ett viktigt och förväntat inslag. För 1800-talsmänniskan var arkitektur utan dekoration otänkbar; utan den var byggnaden endast en rå konstruktion utan konstnärligt värde.

Arkitekten Gustaf Dahl och den franska biblioteksarkitekturen Arkitekten bakom Kungliga biblioteket Gustaf Dahl (1835–1927) ägnade livet igenom ett betydande intresse åt dekoration, ornamentik och offentliga byggnader. Han har av eftervärlden karak­ täriserats som en praktiskt orienterad ämbetsarkitekt, vars konstnärliga sidor begränsades av rollen som organisatör och tjänsteman. Huvuddelen av Dahls karriär blev också mycket riktigt uppslukad av maktpåliggande uppdrag inom Överintendentsämbetet och Kungliga biblioteket förblev hans mest betydande verk.6 Samtidigt måste det konstateras att Dahl ofta demonstrerade sin dekorativa talang med stor kraft, där den nygotiska skärmbyggnaden till Mariahissen på Södermalm (1885) och den renässansinspirerade fasaden till apoteket Ugglan på Drottninggatan (1893) är två viktiga exempel. Utöver sin verksamhet som arkitekt och ämbetsman var han dess­utom under fyra decennier lärare i ornamentik vid arkitektutbildningen på Tekniska högskolan, vilket ger ytterligare anledning till att nyansera bilden av Dahl som praktiker snarare än konstnär. 7 Förutom de många offentliga uppdragen anlitades Dahl även för privata inredningsuppdrag, bland annat snusfabrikören Knut Ljunglöfs våning som färdigställdes vid samma tid som Kungliga biblioteket.8 Den bevarade salongsinredningen från detta hem hör till en av tidens mest högkvalitativa, och inte helt överraskande

Gustaf Dahl som ung, fotograf okänd, Nordiska museet.

är både denna och interiörerna i apoteket rikt dekorationsmålade. I det senare fallet gäller det såväl apotekslokalen som bostadsvåningarna och delar av gatufasaden.9 Redan under studietiden på Konstakademien i början av 1860-talet hade Dahl intresserat sig för biblioteksfrågan genom sin lärare Fredrik Wilhelm Scholander. Denne var samtidigt sysselsatt med inredningsarbetet i Nationalmuseibygget som i ett tidigt skede var tänkt att även inrymma Kungliga biblioteket och därmed befria det från sina trånga lokaler i Stockholms slott. Den tanken visade sig emellertid helt orealistisk då platsbrist skulle uppstå även i museet, och Scholander uppmanade därför sina elever att ta fram förslag till en fristående biblioteksbyggnad. Ursprung­ ligen hade Scholander tänkt sig Dahls studiekollega A. T. Gellerstedt för uppdraget, men efter att han dragit sig ur gick det istället till Dahl som redan 1865 kunde presentera ett första ritningsförslag. Han befann sig då i London som del av sin studieresa till genom Europa där han fick tillfälle att närstudera olika biblioteksbyggnader.10

29

Förlaga till takdekoration i Louis XVI-stil ur L’Architecture Privée. som Dahl använde för snusfabrikör Knut Ljunglöfs salong.

Störst intryck gjorde utan tvekan hans tid i Paris. Där hade arkitekten Henri Labrouste (1801– 1875) revolutionerat tidens syn på biblioteksarkitektur med två monumentala verk: Bibliothèque Sainte-Geneviève (1850) och Bibliothèque Impériale (1868, senare omdöpt till Bibliothèque nationale de France). Labrouste företrädde något som senare har beskrivits som en slags roman-

30

tisk rationalism, som framgångsrikt integrerade nya material och funktioner med ett formspråk som utgick från den historiska ornamentiken.11 Till saken hörde nämligen att nya konstruktionsmetoder med gjutjärn gav kraftigt förbättrade praktiska förutsättningar i form av brandsäkerhet, större rumsvolymer och ökat ljusinsläpp – men de estetiska konsekvenserna av den nya

byggtekniken var ännu en osäker fråga.12 Samma material började även användas för tågstationer, saluhallar och andra typer av utrymmeskrävande offentliga byggnader, men genom den dekorativa behandlingen lyckades Labrouste skapa en gestaltning som levde upp till biblioteksinstitutionens krav på arkitektonisk dignitet. Det bör således inte bara ha varit materialvalen och planlösningarna som gjorde intryck på Dahl, utan själva syntetiseringen av rationalitet och dekoration utifrån tidens arkitekturteoretiska diskussioner.

Labrouste försåg sina biblioteksinteriörer med ett elegant dekorationsmåleri som artikulerade de konstruktiva delarna utan att dölja dem. Det kan tolkas som del i ett slags arkitektoniskt redovisande präglat av den klassiska uppfattningen om att dekorationen skulle vara underordnad konstruktionen, då den på så vis uppfyllde en tektonisk logik. Måleriet i Bibliothèque SainteGeneviève är därför reducerat till ett enkelt men effektfullt system av bårder och grafiskt enkla motiv, som i sitt rytmiska samspel med de konstruktiva delarna ger en föraning om de interiörer som Dahl senare skulle skapa i Kungliga biblioteket.

Parisiskt dekorationsmåleri översatt till svenska Samtidigt med Labroustes framgångar på 1850och 60-talen inträffade en ny blomstringsperiod för det interiöra dekorationsmåleriet som konstform. På ett praktiskt plan var den ökade tillgången på fler och billigare pigment och andra färgprodukter en pådrivande faktor för dekorationsmåleriets segertåg, som expanderade uttrycksrepertoaren och sporrade till än mer avancerade experiment. Men som redan konstaterats var ideologiska och smakmässiga övertygelser väl så viktiga, och en ständigt ökande mängd yrkes­ tidskrifter och mönsterblad blev kanaler med internationell spridning av förlagor och tekniker till såväl yrkesverksamma som en intresserad allmänhet. Vissa var mer specifikt inriktade på dekorationsmåleri medan andra publikationer fokuserade på ornamentik och dekoration i största allmänhet. Mest känd idag är den brittiske arkitekten Owen Jones The Grammar of Ornament från 1856, ett slags encyklopedi över dekorativa förlagor från olika tider och kulturer som fick otaliga efterföljare. Jones var även ansvarig för

den inre dekoreringen av utställningsbyggnaden Crystal Palace i London, helt byggd i gjutjärn och glas och sen tidigare utpekad som en viktig inspirationskälla för Dahl.13 Frågan om färg och dekoration var alltså ett allmänt tema i tiden, och Paris blev centrum för en särskild våg av mer exklusivt dekorations­måleri som beundrades och kopieras över hela världen.14 Den kanske mest tongivande rösten inom detta område var publicisten och författaren César Daly (1811–1894), själv utbildad till arkitekt men mer inflytelserik som kritiker och utgivare av en rad olika böcker, planschverk och tidskrifter. En av dem var tidskriften Revue générale de l’architecture, vars framsida var formgiven av ingen mindre än Labrouste. Den följdes så småningom av av en serie praktfulla volymer med färgillustrationer under titeln L’Architecture privée au XIXe Siècle där den tredje utgivningsserien med undertiteln Décorations intérieures peintes (1874– 1877) sammanfattar det franska dekorationsmåleriets många triumfer och blev något av ett nyckelverk för tidens dekorationsmålare. Serien finns bevarad i flera svenska bibliotekssamlingar och Daly hade även personlig kontakt med Sverige via riksantikvarien Hans Hildebrand och hans efterträdare Oscar Montelius.15 Möjligen besökte Daly även Sverige vid något tillfälle för studier av den äldre träarkitekturen och publicerade bland annat ritningar av Ornässtugan 1841.16 Att Daly verkligen fick betydande genomslag i Sverige bevisas av att flera bevarade interiörer från det sena 1800-talet bär spår av de förlagor han publicerade.

Kungliga bibliotekets dekorationsmåleri är ett av minst två fall där Dahl kopierade mönster direkt ur L’Architecture privée – det andra är salongstaket från Ljunglöfska våningen. Det finns fler exempel även från andra interiörer runtom i landet.17 Två av bårdmotiven som Dahl använde inne i stora läsesalen är valda ur L’Architecture privée och var ursprungligen målade av Alphonse Ouri (1828–1891). Han var elev till den mer kände Eugène Delacroix och kallades ‘Peintre-décorateur’; en titel som markerade en särskild yrkesstatus.

Så märkvärdiga ansågs Ouris insatser på dekorationsmåleriets område vara att han 1868 hedrades med självaste hederslegionen, men så hade han också en lång rad prestigefyllda uppdrag på sin verkslista. Arbeten i Louvren, Invaliddomen och Hôtel de Ville i Paris var några av dem och

31

Le Panthéon de l’Industrie (januari 1890) uppmärksammar Alphonse Ouri. Bibliothèque nationale de France.

32

han hade även uppdragsgivare i London, Sankt Petersburg och Kairo. Henri Labrouste anlitade också Ouri, bland annat för konstsamlaren Louis Foulds privatpalats i Paris.18 Trots internationell framgång glömdes han emellertid bort kort efter sin död, och det ödet delade han med merparten av sina samtida kollegor. Den estetik han företrädde kan på många sätt sägas vara raka motsatsen till det som det tidiga 1900-talets modernism strävade efter, både ideologiskt och estetiskt. I en av historiens mest extrema smakpendlingar gick han därför från att under sin livstid vara ett firat namn med konstnärlig status till att senare bli själva definitionen av allt som var fel med 1800-talets eklektiska historicism. I svensk forskning har han hittills varit ett helt okänt namn.

Målarmästare Billström och de publika salarna När Dahl återvände till Sverige efter sina utlandsresor väntade ett digert arbete med Kungliga biblioteket. Beslutet om placeringen i Humlegården togs 1870 och året efter kunde själva byggnadsarbetet sätta igång efter flera revideringar – biblioteket krymptes både på längden och bredden för att hålla nere kostnaderna. Den ekonomiska kris som drabbade Sverige vid denna tid innebar att en rad ändringar fick göras även under byggnadstiden, och en del av de dekorativa utsmyckningarna i Dahls tidigare planer slopades.19 Stilmässigt behölls dock i stora drag ursprungsförslaget från 1865 med sin stramt kraftfulla renässansfasad och rationella planlösning.

Att interiörerna i huset skulle få rikligt med utsmyckningar var det däremot ingen tvekan om. Redan i det första förslaget finns en monumental ‘förstuga’, dekorerad med porträttbyster i nischer, lagerfestonger och pilasterindelad väggdekor. Som med mycket annat fick detta upplägg förändras under processens gång och när huset äntligen kunde invigas strax efter nyåret 1878 var måleriet det i särklass mest dominerande dekorativa elementet medan exempelvis stuckaturutsmyckningar endast använts sparsamt. De publika delarna av huset bestod huvudsakligen av vestibulen, låneexpeditionen, stora läsesalen och visningssalen och det var i dessa rum som färgprakten nådde sin kulmen.

För målning och dekorering ansvarade målar-

Porträtt av målarmästare Carl Axel Billström (1830–1899) tillskrivet Oscar Svalander. Privat ägo.

mästaren Carl Axel Billström (1830–1899).20 Billström var född i Stockholm och hade under en tid utbildat sig vid Konstakademien innan han startade egen verksamhet. När han blev anlitad för Kungliga biblioteket hade han redan lång erfarenhet av monumentalbyggnader och lämpade sig därför väl för uppgiften. Bland annat ansvarade han för delar av Nationalmuseums interiöra dekorationsmåleri som utfördes till invigningen 1866, slottskapellet i Ulriksdal var ett annat prestigefyllt uppdrag från samma tid.21 I båda dessa fall var Scholander ansvarig arkitekt, och det är inte omöjligt att denne vid någon tidpunkt förmedlade kontakten mellan Dahl och Billström.

Dessutom bodde Billström lägligt nog bara ett stenkast från Kungliga biblioteket i kvarteret Sumpen vid nuvarande Stureplan.22 Nästa uppslag. Taket i stora läsesalen. Schablonmåleriet skapar trots sina kontrasterande färger en lugn och variationsrik rytm som artikulerar de konstruktiva detaljerna utan att dölja dem.

Foto: Svante H. Tirén.

33

34

35

Bibliothèque Sainte-Geneviève med sina karaktäristiska gjutjärnskonstruktioner, ritat av Henri Labrouste och uppfört 1843–1850. Foto: Marie-Lan Nguyen, Wikimedia Commons.

36

37

Schablonmåleriet i hålkälen under en av balkongerna är av en helt annan karaktär än takfrisen. Här är det en bård i grekisk-etruskisk stil från en butiksinteriör av Ouri som återigen modifierats något. Motivet har dragits ihop på längden och palmettens blad fått större svängrum. Subtila skillnader – men nödvändiga för sammanhanget.

Om Billströms övriga arbeten är ytterst lite känt. Han har aldrig omnämnts i litteraturen om vare sig Nationalmuseum eller Kungliga biblioteket utan har istället förpassats till hantverkarens anonymitet. En mer systematisk arkivundersökning av byggräkenskaper från tiden skulle sannolikt kunna knyta Billström till fler inredningar, inte minst till de kungliga slotten som han enligt ännu obekräftade uppgifter ska ha arbetat med under många år.23 Dekorationsmåleriet i Kungliga biblioteket är utfört i två olika tekniker: schablonmåleri och olika varianter av marmorimitation. Stora läsesalen och dess nu försvunna tvilling visningssalen, ett storleks- och utseendemässigt nästan identiskt rum med fönster åt söder, var dekorerade med det schablonmåleri som ännu är bevarat i läsesalen. Hur väggar och övrig inredning ursprungligen varit färgsatta ut är i dagens läge svårt att med säkerhet fastställa eftersom dessa delar målats om och restaurerats vid flera tillfällen.24 Hur många rum i huset som Billström arbetat med är osäkert; möjligen är vestibulens heltäckande marmorimitation i så kallad stucco lustroteknik utförd av någon annan med detta som specialitet och endast takvalvens måleri utfört av Billström. Det är heller inte klarlagt hur många medhjälpare Billström hade eller hur specialiserade dessa var på olika delar av arbetet. På grund av den nästan fullständiga bristen på forskning om det arkitekturbundna dekorationsmåleriet från denna tid kvarstår därför många frågetecken för en mer fördjupad analys.

Läsesalens och vestibulens utseende är av allt

38

att döma i stort sett intakta sedan 1878. Visningssalen delades däremot redan på 1920-talet upp i flera våningsplan och inredningen spolierades.

Låneexpeditionen är också fullständigt ombyggd flera gånger och precis som med resten av huset är det inte klarlagt i vilken grad detta rum ursprungligen dekorerades.

Några samtida kommentarer från tiden kring invigningen ger exempel på hur byggnaden upp-

Stora läsesalens takfris (överst) och förlagan ur L’Architecture Privée. Läsesalens schablonmåleri är en något förenklad och modifierad variant av Ouri. Det kan förklaras med att den skulle ses från hög höjd och därför inte tjänade på en större grad av detaljering. Även färgerna är något korrigerade.

fattades. En tidningsnotis applåderar exempelvis efter invigningen ‘hr Billström för det om ett förträffligt färgsinne vitnande [sic] måleri­arbetet’ och han listas tillsammans med flera andra hantverkare och leverantörer som varit viktiga i bygget.25 Arkitekten Isak Gustaf Clason kommenterade något senare att Kungliga biblioteket var ‘en byggnad, som icke har något annat fel än att till sitt yttre vara utförd i puts’26 och överlag så verkar mottagandet ha varit positivt. Att det inte lades större krut på rena praktrum var också något som noterades, Aftonbladet skrev exempelvis att ‘Någon stor “arkitekttrappa” synes ej till, och det hela är också i öfrigt hänseende ganska enkelt’.27 Jämfört med många av sina internationella motsvarigheter blev Kungliga biblioteket en förhållandevis enkel byggnad.

Om vestibulen med sin kraftiga pelararkitektur täckt av stucco lustro i milda toner av gult, rött och grått står för ett värdigt och monumentalt lugn, så kontrasterar läsesalen med en vibrerande formvärld där de inbördes ganska kontrastrika färgerna förenas till en harmonisk helhet tillsammans med de spensliga gjutjärnskolonnerna och takkonstruktionen. Schablonmåleriets repetitiva

uttryck bjuder ögat på omväxling utan att verka oroligt eller överlastat, samtidigt som det precis som i Bibliothèque Sainte-Geneviève är noggrant anpassat efter konstruktionens form och de få tredimensionella dekorationselement som finns i rummet i form av listverk och kolonnernas korintiserande kapitäl.

Motiven hämtade från Ouri är dels stjärnbården som löper på längs väggen strax under taklisten, dels palmettbården i grekisk stil som pryder hålkälslisterna under första våningens gallerier. Övriga schablonmotiv har hittills inte kunnat härledas till någon specifik förlaga men kommer med stor sannolikhet ur något annat verk som antingen Dahl eller Billström hade tillgång till.

Stjärnbården ansluter till den evighetsstjärna som pryder huvudentréns granitportal medan palmettbården inte verkar hänga ihop med någon annan bevarad del av huset. Palmettbården har endast modifierats en liten aning till form och färg jämfört med originalet, medan stjärnbården är en förenkling som motiveras av att den ska ses på stort avstånd och därför inte krävde någon större grad av detaljering; dessutom har de knappa resurserna säkerligen också haft sin

Stora läsesalen fotograferad efter elektrifieringen vid 1900-talets början. Stockholms stadsmuseum.

39

göra med rummens orientering, där läsesalens jämna men kyligare norrljus balanseras av värmen i färgerna medan det motsatta förhållandet gällde för visningssalen. Trots omfattande skador ger resterna av visningssalens tak fortfarande en god uppfattning om det ursprungliga utseendet, och det kan finnas ytterligare färgrester kvar även i andra delar av huset.

Mot en ny förståelse av dekoration?

Detalj av visningssalens delvis bevarade schablondekor, som till formen är identisk med läsesalens men fått en annan, kyligare färgskala. Måleriet är idag dolt av senare innertak och skadat av olika installationer, men förefaller att till vissa delar vara i orört skick. Det byggdes för redan på 1920-talet då visningssalen delades upp i flera våningsplan. Foto: Statens fastighetsverk.

påverkan. Golven var från början täckta av engelska mönstrade kakel som också gjort sitt för den ursprungliga helheten.28 Intressant att notera är att palmettbården från början kommer från en butiksinredning på Boulevard de la Madeleine i Paris; ett minst sagt annorlunda sammanhang jämfört med ett bibliotek. Men som värdemarkör för klassisk bildning fungerade den förstås oberoende av detta.29 De övriga delarna av läsesalens dekorationsmåleri består av klassicistiska ornament från tempel­ arkitekturen som meanderbårder, fleuroner och kymation. Helheten har tidigare beskrivits som hållen i ‘grekisk stil’ vilket dock är en sanning med modifikation. Totalt sett passar rummets dekoration inte in i något etablerat stilbegrepp på det sättet utan bör betraktas som en mer självständig skapelse.

Dolt bakom senare tiders ombyggnader finns dessutom fler exempel på husets ursprungliga färgrikedom. Bakom senare innertak bland ventilationstrummor och rörledningar finns betydande delar av visningssalens tak bevarat. Samma schabloner som i läsesalen har använts men i en annan färgskala; läsesalens är varmare och visningssalens kallare. Det kan i sin tur kan ha att

40

Fallet med Dahl och Kungliga biblioteket visar att dekorationsmåleriet döljer långt mer komplicerade frågor än vad man idag är van vid att föreställa sig. Bara det faktum att dekorationsmåleriet så självklart kategoriseras som just ‘dekorativt’ snarare än konstnärligt demonstrerar den hierarki mellan konsterna som vi idag tar för given men som genom historien varit en laddad konflikt. Dekorationsmåleri är ingen naturgiven kategori utan ett begrepp som utvecklats i förhållande till idén om den autonoma konsten och de olika konstarternas inbördes ordning – och därmed hörande intellektuella prestige. På så vis blir det ibland problematiskt när dekorationsmåleriet och dess utövare reduceras till den platta innebörd som ordet ‘dekoration’ har i vår tid, eftersom de är delar av en mycket komplex kombination av ideologiska, praktiska och kulturella processer. Synar man de enskilda fallen märks dessutom en instabilitet eller variation i dekorationens status och funktion med en spännvidd från massproducerat pynt till sublim konstart med poetisk laddning, där Kungliga bibliotekets måleri svävar i en slags gråzon eftersom det är kopierat ur ett planschverk men samtidigt del av en självständig helhet.

Ett stort problem i förståelsen av Billströms verksamhet är bristen på dokumentation av arbetsprocessen, där det är mycket svårt att avgöra hur samarbetet mellan honom och arkitekter eller andra beställare såg ut. Utförde han enbart måleri efter redan uppgjorda förlagor eller hade han även en egen kreativ frihet? Var det mesta kopierat ur mönsterblad eller komponerade han själv olika motiv parallellt? Oavsett vilket krävdes det stor yrkesskicklighet och konstnärligt öga för att utföra denna typ av måleri och anpassa det till de specifika förutsättningarna. Att som i Kungliga bibliotekets fall hämta mönster direkt ur

förlagor kan framstå som ett tecken på bristande originalitet men är i själva verket ett mycket vanligt förfarande inom dekorationskonsten och arkitekturen. Det mesta pekar på att det i detta fall är Dahl själv som valt ut förlagorna.

För framtida undersökningar och efterforskningar av Kungliga bibliotekets byggnadshistoria finns många utmaningar kring hur vi läser och

förstår denna arkitektur, som genom att den tillkom i en brytningstid kan vara särskilt känslig för feltolkningar. Samtidigt kan samma problematik fungera som en ögonöppnare och möjlighet för kritisk reflektion kring dagens kluvna förhållande till dekorationskonstens historia och dess ständiga rörelse mellan etablerade begrepp och föreställningar.

NOT ER 1. Lena Nessle och Pontus Tunander, Skönt målat: Dekorationsmåleriet genom tiderna (Västerås: Ica förlag, 1995), s. 32.

2. ”Om dekorering af boningsrum. Af doktor Bader”, Illustrerad teknisk tidning 1871, nr 46, s. 362.

3. Mette Bligaard, Frederiksborgs genrejsning: Historicisme i teori og praksis (Köpenhamn: Forlaget Vandkunsten. 2008), s. 151.

4. Britt-Inger Johansson, I tidens stil: Arkitekten Agi Lindegrens liv och verk; 1858–1927, diss. Uppsala universitet (Stockholm: Raster, 1997), s. 12.

5. Osign., ‘Det nya kgl. Biblioteket’, Göteborgsposten, 5 januari 1878.

6. Gustav Valby, ‘Frans Gustaf Abraham Dahl’, Svenskt biografiskt lexikon, 10 (Stockholm, 1931), s. 564.

7. Lars Israel Wahlman, ‘Frans Gustaf Dahl in memoriam’, Byggmästaren 1927, s. 229–30.

8. Vivi Horn, ‘Hos grosshandlare och fru Robert Ljunglöf. Ett pietetsfullt bevarat storborgarhem från åttiotalet’, Svenska hem i ord och bilder, 1928, s. 166.

9. Stockholms stadsmuseum, City del II, Byggnadsinventering 1974–75 (Stockholm, 1975), s. 296–97.

10. Ulla Ehrensvärd, ‘Från Tre Kronor till Humlegården’. I Kungl. biblioteket: Byggnaden och samlingarna (Stockholm: Byggförlaget, 1998), s. 18–19.

11. Martin Bressani och Marc Grignon, ‘Henri Labrouste and the Lure of the Real: Romanticism, Rationalism and the Bibliotheque Sainte-Geneviève’, Art History 28 (2005), s. 712–51.

12. Bligaard, s. 267.

13. Ehrensvärd, s. 26.

14. Simon Jervis, ‘Introduction’, i César Daly, Interior Designs of the 19th Century (London: Braken Books, 1988), s. 7.

15. Brevkorrespondens mellan Daly och Hildebrand och Montelius finns i Antikvarisk-top0grafiska arkivet hos Riksantikvarieämbet, med referenskod SE/ATA/ENSK_53-1/F 1 B/6 respektive SE/ ATA/ENSK_84-1/E 1 C/66.

16. César Daly, ‘Maison Suédoise en Bois’, Revue générale de l’architecture et des travaux publics, 1841, s. 401–407.

17. Herrgården Stora Torp i Örgryte och Gula Villan på Emaus, Uddevalla, har dekorationsmåleri hämtat från Décorations intérieures peintes: l’architecture privée au XIXe siècle (troisième série). Vol. 1, Salons, salles à manger, chambres à coucher et leurs dépendances. Förlagan till Stora Torps matsalstak är ‘Salle a Manger’ (Section 2, pl. 1–2) av Alexande Dominique Denuelle. Gula villan har ett innertak med motiv från ‘Chambre a coucher’ (Section 3, pl. 1) av Alphonse Ouri.

18. Signaturen ‘G.’, ‘M. Alphonse Ouri, Peintre-décorateur, Chevalier de la Légion d’Honneur’, Le Panthéon de l’industrie, 1890, nr 1, s. 385–86.

19. Ehrensvärd, s. 24.

20. Billströms medverkan bekräftas i Hufvud Bok för Kongl. Öfverintendentsämbetet 1877, Riksarkivet. Referenskod: SE/ RA/420475/01/G I ba/3.

21. Osign., ‘Invigningen af Ulriksdals Slottskapell’, Post- Och Inrikes Tidningar 26/8 1865.

22. Husförhörslängd för Jakob och Johannes församlingar 1877, registernummer v86257.b1, Riksarkivet.

23. Spridda biografiska anteckningar, fotografier och brev från Billström finns bevarade bland nu levande släktingar.

24. Eva-Lotta Erlingsson, Antikvarisk slutrapport Kungliga Biblioteket etapp 3–4 (2014).

25. Osign., ‘Det nya kgl. Biblioteket 1877’, Göteborgsposten, 5 januari 1878.

26. Isak Gustaf Clason, ‘Öfverblick öfver byggnadsverksamheten i Sverige under de sista 25 åren’, Teknisk tidskrift, extrahäfte, 1896.

27. Osign., ‘Det nya Kongl. Biblioteket’, Aftonbladet, 2 januari 1878.

28. Vårdprogram för Kungliga biblioteket (2017), s. 28.

29. César Daly, Décorations intérieures peintes: l’architecture privée au XIXe siècle (troisième série), 2 (Paris, 1877), sektion 3, plansch 5.

41

42

jonas ellerström

Gnuggbokstäver och ljusbord Samtal med Sune Nordgren om formgivningsarbetet på Cavefors förlag

B

ilden är så fint arrangerad. Eftermiddagsljuset flödar in genom de höga fönstren och gör att Bo Cavefors och Sune Nordgren får närmast solariserade konturer. En lysrörslampa i böjd metall, typisk 1970-talsdesign, är tänd men skyms av Sunes axelparti så att ljuset från denna andra källa faller över skrivbordet men inte blixtrar in mot betraktaren, mot oss.

Fotot är taget 1978 av Mario Marnoto, flykting till Sverige undan diktaturen i Portugal.

Det visar interiören på andra våningen av huset Sandgatan 14, den Zettervallska villan, uppförd 1871 i för arkitekten Helgo Z ovanligt luftig och elegant, italienskinspirerad stil. Där hade Cavefors sina lokaler sedan 1975, då förlaget flyttat in till Lund från det närbelägna Staffanstorp. Sune Nordgren, som på frilansbasis gjorde många omslag och illustrationer åt Cavefors, hade ett arbetsrum i lokalerna. Där arbetade också Kjell Eriksson, Jan Moraeus och Katarina Tornborg som anställda på förlaget. Jan kallades ibland kamrer och Kjell förlagsredaktör. När jag pratar med dem såhär fyrtio år efteråt småskrattar de åt titlarna och tycker att de utgjorde en överdrift; Katarina menar att hon helt enkelt var allt i allo.

I vår disputerar Ragni Svensson, som medverkat i Biblis med en artikel om förlagets pocketutgivning, på en avhandling i bokhistoria om Cavefors förlag. Parallellt utkommer en bibliografi över förlagets fullständiga utgivning, cirka 650 Bo Cavefors och Sune Nordgren på Sandgatan 14. Foto Mario Marnoto 1978.

titlar, upprättad av Anna-Lina Brunell och med ett antal texter som ger bakgrunden åt Bo Cavefors imponerande, tjugofem år långa verksamhet som bokförläggare. Det är i samband med arbetet på den boken som jag gjort en mailintervju med Sune Nordgren, och även per telefon samtalat med Kjell, Jan och Katarina.

Från Sune har jag fått några fantastiska bilder, delvis publicerade i boken Sune – konstnär i Sverige, som utgavs i serien Lättläst för vuxna 1979 med text av Sunes hustru Marianne (Mann) och med fotografier av Mario Marnoto. De visar honom i arbete åt Cavefors och med den egna tidskriften Kalejdoskop, kånkande lådor från Berlingska boktryckeriet och hukad över arbetsbordet medan en transistorradio står på i bakgrunden. Här finns till och med en bild på katten Silver i Kalejdoskops lagerhyllor. Cavefors stora boklager, som låg vid Kung Oscars bro, är numera ombyggt till studentbostäder.

Det finns så många detaljer att upptäcka i bilderna, så mycket självklarheter som transformerats till designhistoria och nostalgiföremål.

Kartotekslådan i hårdplast. Den stora Solstickan­ förpackningen och askfatet på Bos skrivbord. Raderna av pärmar med mörkblå klotrygg.

Och det var just vardagen på förlaget jag ville komma åt, det vanliga arbetet – inte den stora dramatiken kring nedläggningen 1979, inte de besvärliga turerna kring försöken att restaurera förlaget, bland annat genom utgivningen av mappen Grafik för Cavefors, som Sune sammanställde.

Nej, inte detta utan vad som är viktigare: arbetet med alla de böcker som fortfarande står kvar på

43

bibliotek och i våra bokhyllor, som väcks till liv under varje läsares ögon. Slitet med boklådor, precisionsjobbet med monteringsark, gnuggbokstäver och skärfilm. Och ljuset som flödar in. Varsågoda: här är ett stycke modern förlagshistoria.

Mailväxling 10–22 januari 2018 Jonas. När fick du ditt första uppdrag från Cavefors? Hur gick det till, och vad gällde uppdraget?

Sune. Mitt första riktiga uppdrag för Bo Cavefors var att 1973 väcka liv i den poetiska kalendern Vox, som Litterära studentklubben i Lund givit ut sedan 1947, men som insomnat under det omvälv­ ande 60-talet. Nu gällde det att finna de nya poeterna. Årsboken hade sett lite olika ut i försöken att vara ett ‘barn av sin tid’, så Bo blev förvånad när jag ville återgå till den ursprungliga, nu väldigt otidsenliga formgivningen. Han tyckte nog den var lite väl ‘retro’. I tre år kom sedan VOX ut (namnet skrevs med versaler), med bidrag av en delvis helt ny generation poeter, innan den somnade in igen.

Jonas. Hur såg sedan ditt fortsatta arbete för Cavefors ut? Arbetade du hela tiden på uppdrag, eller var du under någon tid fast anställd? Och – viktigare – vilken frihet hade du att genomföra dina idéer kring omslag, inlagor och annat?

Sune. Jag upplevde det alltid som att jag hade fria händer. Om författaren var nöjd, så var Bo nöjd. Detta trots att min stil eller ‘estetik’ egentligen var helt annorlunda än hans. Sedan star-

Sune Nordgren säljer Caveforsböcker på Akademiska Föreningen 1975. Foto Scandia Photo Press.

44

Sune Nordgren bär lådor med trycksaker från Berlings över gården på Stora Gråbrödersgatan 3. Foto Mario Marnoto.

ten vid slutet av femtiotalet hade Bo designat de flesta av sina böcker själv. Han hade en färgstark och djärv stil. Särskilt hans pocketböcker i BOC serien stack av mot allt annat ‘finlir’ som dominerade marknaden då. Skönlitterära böcker hade ofta en illustratör som gjorde omslaget, och jag gjorde många illustrationsjobb för Cavefors som mera föll in i en tradition. Mina förebilder var Eric Palmqvist och Svenolov Ehrén. Kanske Bo såg mig mera som ett ‘konstnärligt komplement’.

Med mina första uppdrag åkte jag med bussen ut till villan i Staffanstorp, men så flyttade förlaget in till Lund och då blev det väldigt högt till tak i den gamla Zettervallska villan på Sandgatan 14.

Jag var aldrig anställd, ville nog inte det heller, utan blev inspirerad av Bo att ‘starta eget’. Så ett inre rum i paradvåningen, nästan en ‘pigkammare’, blev 1975 redaktionslokal för min tidskrift Kalejdoskop.

Jonas. Hur förhöll sig ditt arbete med Kalejdoskop till jobben åt Cavefors? Var det ett tillfälle att renodla din estetik, eller kan du så här i efterhand se någon form av synergieffekt? Och inte minst, var tycker du nu att de två trycksaksproducenterna Cavefors förlag och Kalejdoskop placerar in sig på en karta över 1970-talets och det tidiga 1980-talets formgivning?

Sune. Det var givetvis ett värdefullt stöd att kunna starta min egen verksamhet i kölvattnet av Cavefors, att inte försöka lära sig hantverket som en kugge i ett stort maskineri, utan vid den

hanterliga driftens kärna. Jag lärde mig mycket av Bos sätt att arbeta: alltid ‘hands on’ och med full kontroll över varje led i produktionen. Men det var inte bara en praktisk skola, det var också en intellektuell stimulans. Jag hade väl börjat bygga mitt eget nätverk, men fick många fantastiska kontakter via Cavefors: författare, översättare, konstnärer… Hans attityd till ‘förläggeri’ och bokframställning delades av många vid den tiden, liksom hans kultur- och samhällssyn. Hur detta sedan manifesterades i det grafiska uttrycket och hur detta stått sig över tid är svårt för mig att bedöma. Cavefors formgivning fastnade aldrig i de politiska schablonerna, det upplevde jag som en stor frihet. Så även om jag ibland hemföll åt den gängse visuella retoriken, så hade jag mina traditionella ideal som motgift. Bo var modernist och Cavefors böcker verkade oftast mera ‘moderna’ än Kalejdoskops. Men så är det med ‘det samtida’ – med jämna mellanrum ser det förvånansvärt konventionellt ut.

Jonas. Hur kunde en normal arbetsdag, eller arbetsvecka, se ut för din del vid den här tiden?

Sune. Egentligen skulle jag väl svara att ingen dag var den andra lik, för så var det verkligen, men vissa rutiner återkom. Hösten 1975 bodde vi centralt i Lund, in på en gård, i en omodern trea. Min fru Marianne hade börjat ett nytt jobb på en förskola för hörselskadade barn i Helsingborg och körde dit varje dag med vår första bil, en begagnad Volvo Amazon. Jag lämnade vår förstfödde Isac hos dagmamman högst upp i Systembolagshuset på Mårtenstorget och gick sedan

Sune Nordgren stämplar adresser till Kalejdoskops prenumeranter. Foto Mario Marnoto 1977.

Ragni Svenssons avhandling 2018.

till posten och inte så sällan en sväng inom Berlingska boktryckeriet för att hämta korrektur eller rentryck. Då tryckte Cavefors det allra mesta hos dem. Mitt jobb på förlaget var omväxlande, det också. Antingen var jag på förlagskontoret eller på boklagret, på Spolegatan, som vi helt enkelt kallade för Ivers Lee. En enorm tegelbyggnad alldeles nere vid järnvägen där det kända förpackningsföretaget, som var först med tepåsar i Sverige, tidigare huserat. Just den här hösten var jag mycket upptagen med vår nya bulletin, Sandgatan 14, som presenterade förlagets böcker. Jag gjorde allt på den, till och med sättningen och montaget, men den trycktes på Rahms, som var lite billigare än Berlings.

Jonas. Vad arbetade du med för redskap och utrustning?

Sune. Detta var ju före digitaliseringen, så det handlade fortfarande om ett mera fysiskt hantverk. Texterna till bulletinen och utskicken till medlemmarna i BOC -klubben satte jag faktiskt på en IBM elektrisk skrivmaskin, en sådan där med en kula, du vet. Det fanns flera kulor med olika typsnitt att välja på. Vi hade en liten uppsättning som vi delade mellan förlagen. Texterna klistrades in i sina spalter, bilderna måttsattes och markerades med röd film. Alltihop skars med skalpell och klistrades ihop på ett monteringsark som hade trycksakens mått. För Kalejdoskop skaffade jag en mera ‘avancerad’ sättningsmaskin, kallad CompuGraphic, som hade några sti-

45

lar att välja på, och även en enklare reprokamera som jag kunde göra en hel del med, dock inte de finare rastreringarna. För mina omslag och även en del illustrationer jobbade jag i den fotobaserade collageteknik som jag då tyckte var ‘mitt uttryck’ – så det var mycket skalpell där också.

Jonas. Ja herregud – IBM-en med sin utbytbara kula, uppgraderad från skrivmaskin till så kallad composersättare, har jag också varit med om. Vilket slit … ! Där satt du alltså i pigkammaren och gjorde grejer åt Kalejdoskop och åt Cavefors parallellt – men gjorde Bo själv några omslag vid den här tiden? Och Kjell?

Sune. Jag huserade som sagt i ett litet rum i trapphuset intill – det hade nog tjänat som pigkammare, faktiskt – och det var precis att reprokameran, ljusbordet och adresseringsmaskinen fick plats. Cavefors utgivning vid den här tiden omfattade verkligen allt utanför ‘mainstream’ och mina uppdrag kunde ena veckan vara Man Rays Självporträtt och nästa Ivan Gontjarovs Bråddjupet eller Vésteinn Lúdvikssons Johannas eftertankar.

Bo fortsatte med att göra sina egna, omisskännliga bokomslag, inte bara till BOC -serien, utan även andra, med sina hårresande färgställningar.

Särskilt minns jag Ezra Pounds Gajd till Kultuuren.

Den var irriterande för ögat, men den syntes i bokhandlarnas hyllor.

Jonas. Jag antar att du använde gnuggbokstäver för omslag och titelsidor? Själva inlagetexten till böckerna, blysattes den på Berlingska eller började ni använda fotosättning de sista åren?

Sune. Naturligtvis, gnuggisarna gav ju en fantastisk frihet i typograferingen. Man kunde integrera text och bild på ett helt nytt sätt, i och med att de kunde mötas på samma yta. Det kom en outsinlig ström av stilar, det verkade skapas nya typsnitt varje dag. Många helt oanvändbara, dekorativa men näst intill oläsliga. Offset var en revolution, men i början såg det inget vidare ut, särskilt svartvita bilder var tunna och ‘blaskiga’.

Många höll fast vid klichéer och blysättning av kvalitetsskäl, inte minst Berlingska, som var ett anrikt tryckeri med eget stilgjuteri och eget typsnitt, Berling Antikva. Böcker med mycket text satte vi länge i bly, med avdrag på baryt, som sedan fotograferades för repro och tryckning i offset. Den här transitperioden blev ganska lång innan alla maskiner bytts ut och tryckarna omskolats. På flera ställen fanns både handsättning

46

Katten Silver i boklagret på Stora Gråbrödersgatan. Foto Sune Nordgren.

Marianne, Sune och Ellen Nordgren i hemmet på Stora Gråbrödersgatan, som också fungerade som redaktion för Kalejdoskop.

Första uppslaget i häftet Grafik för Cavefors (1981) med hälsning från Sune Nordgren. Fotot av Bo Cavefors taget av Ingemar Leckius.

Grafik för Cavefors (1981). Omslag Carsten Regild.

och linotype kvar, inte bara av nostalgiska skäl.

Det är som vinylskivor, som också har kvaliteter som inte kan ersättas helt av det digitala.

Jonas. Det är inte lätt att i efterhand avgöra vem som gjort vad i en bok från Cavefors, i alla fall inte vad gäller det grafiska. Namn på omslagskonstnärer och illustratörer nämns, men inte vem som formgivit. Var det en fastlagd policy, eller tyckte ni helt enkelt inte det var viktigt?

Sune. Stämmer, men det var ingen uttalad policy. Tvärtom var Bo noga med att de som jobbat med böckerna, översättarna, illustratörerna och omslagsmakarna skulle nämnas. Med tiden blev jag själv medveten om detta och såg till att få med mitt namn om jag gjort den grafiska formen. Men om det inte står någonting alls, så kan man vara säker på att det var Bo själv som stod för formgivningen.

Jonas. Vilka vardagsdetaljer, diskussionsämnen och stämningar minns du tydligast från de här åren? Vilka dofter slog emot dig när du kom uppför trapporna på Sandgatan eller i lagret på Spolegatan, vilka färger dominerade? Eller är det andra intryck som dröjt sig kvar?

Sune. Efter några år var vi tre-fyra stycken, och Jan Moraeus på ekonomin och Kjell Eriksson som redaktör var mer eller mindre varje dag på

Sandgatan. Plus alla som kom och gick med manus och korrektur, idéer och uppdrag. Det blev mycket samtal om dagsaktuell politik, något som engagerade alla, men också om författare och bokhandeln. Alternativa distributionsvägar var alltid på tapeten.

Inredningen var rationell, vald av Bo, det mesta kom från IKEA . Minns särskilt att vi inte hade vanliga papperskorgar, utan stora tvättkorgar i plast, vita eller blå. Kontorsstolarna var en hög och rakryggad karmstol som hette Senior och som väl egentligen var avsedd för pensionärer.

Men de var väldigt stabila och bekväma. Paradrummet mot gatan, där Helgo Zettervall kunde sitta de sista åren av sitt liv och beundra sina mästerverk runtomkring, var lika pampigt för oss. Det hade renoverats och särskilt minns jag att man för att få den rätta nyansen på de gröna speglarna i bröstpanelen använt sig av Mercedesgrönt, samma som billacken. De höga dörrarna, den imponerande öppna spisen och de höga, nästan sakrala fönstren var också en inramning som tilltalade oss, inte minst Bo, som i sin radikalism ända hade mycket sinne för det exklusiva. Det är en villfarelse att vänstern var mera doktrinär på 1970-talet. Det var tvärtom mycket högre till taket då.

47

En kavalkad av Caveforsböcker

Genom välvilligt tillmötesgående från förlaget kan vi här visa ett generöst antal uppslag ur bibliografin En bok om Bo Cavefors Bokförlag (Tragus 2018). Foto samtliga böcker: Dick Norberg.

1959 Brendan Behan, Den dödsdömde. En tragi­ komedi (originaltitel The Quare Fel­ low). Övers. Mario Grut. Mjukband, 96 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1959.

Ny upplaga 1976, se s. 143.

Denis & Judith Valentine. Mjukband med flikar, 188 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1959.

Ezra Pound, ABC för läsare (originaltitel ABC of Reading). Övers. Jan Olov Ullén. Mjukband med flikar, 204 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, oktober 1959.

Brendan Behan, Gisslan (originaltitel The Hostage). Övers. Mario Grut.

Mjukband, 96 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1959.

Ny upplaga 1976, se s. 143.

Shelagh Delaney, Doft av honung (originaltitel A Taste of Honey). Övers.

Mario Grut. Mjukband, 96 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1959.

Andra upplagan: Nyövers. Mario Grut.

Mjukband, 84 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1976.

Alston Anderson, Vänner (originaltitel Lover Man). Introduktion Robert Graves. Övers. Nils Holmberg. Ill. 44

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 234 s. Tryck Paul Dünnhaupt KG, DDR, oktober 1970.

Ezra Pound, Sånger från Pisa. Cantos LXXIV–LXXXIV (originaltitel Pisan Cantos). Tolkning och efterskrift Göran Sonnevi & Jan Olov Ullén. Mjukband med flikar, 148 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1960.

Ny utgåva 1969, se s. 90.

Jacques Prévert, Behagliga och obehagliga dikter. [Urval,] tolkning och förord Arne Häggqvist. Mjukband med flikar, 144 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1960.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 128 s. Tryck Kultura, Ungern, augusti 1969.

Göran Printz-Påhlson, Appendix till solen i spegeln. Mjukband med flikar, 64 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1960.

48

45

Ezra Pound, Cantos I–XVII, 1959.

Frank Norman, Pang i bygget (originaltitel Bang to Rights). Förord Raymond Chandler. Övers. Berit Gund & Ingvar Skogsberg. Mjukband med flikar, 176 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1960.

Nigel Dennis, Lek med identiteter (originaltitel Cards of Identity). Övers.

Göran Bengtson. Mjukband med flikar, 376 s. Omslagsvinjett Lucien Freud. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, oktober 1960.

Henry James, Amerikanen (originaltitel The American). Övers. Nils Holmberg. Mjukband med flikar, 384 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, (utgivningsmånad saknas) 1960.

Andra upplagan: Förord Artur Lundkvist. Cavefors klassiker i samarbete med Bra Böcker AB. Inbunden med skyddsomslag, 344 s.

Tryckt i Ungern, augusti 1979.

Per Wästberg (red.), Afrika berättar, 1961.

49

1961 Afrika berättar. En antologi. Red. Per Wästberg. Övers. Göran Bengtson, Lars Bjurman, Jacob Branting, Sven Hamrell, Nils Holmberg, Olov Jonason, Pierre Lemoine, Arne Lundgren, Elsie & Håkan Tollet, Jan-Erik Wikström, Ingemar Virdhall & AnnaLena Wästberg [Afrika berättar].

Inbunden med skyddsomslag, 440 s.

Omslag Svenolov Ehrén. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1961.

Andra upplagan: Inbunden med skyddsomslag, 440 s. Omslag Svenolov Ehrén. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1961.

Ny, förkortad pocketutgåva 1965, se s. 72.

Ny, utökad och reviderad pocketutgåva 1970, se s. 103.

Carl-Olof Anderberg, Hän mot en ljud­ konst. Mjukband med flikar, 200 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1961.

50

Hans Arp, Fågel och slips. [Urval och] tolkning Benkt-Erik Hedin & Bengt Höglund. Förord Bengt Höglund.

Ill. Hans Arp & Sophie Tauber-Arp. Mjukband med flikar, 168 s.

Omslagsillustration Hans Arp. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1961.

Ludvík Aškenazy, Den stulna månen (originaltitel Ukradeny´ meˇsíc). Övers. Erik Frisk. Ill. Helena Zmatlíková. Mjukband med flikar, 160 s.

Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, augusti 1961.

Stig Claesson, Från nya världen. En reseberättelse. Ill. och omslag av författaren. Danskt band, 140 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1961.

Ny utgåva 1965, se s. 72.

Ny utgåva 1980, se s. 177.

51

Stig Claesson, Från nya världen, 1961.

Kristina Ahlmark-Michanek, Jungfrutro och dubbelmoral. Pocket, 88 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö (10000 ex.), maj 1962.

Andra upplagan: Pocket, 88 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, 11:e tusendet, juni 1962.

Tredje upplagan: Pocket, 88 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, 15:e tusendet, september 1962.

Fjärde upplagan: Pocket, 88 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, 22:a tusendet, oktober 1962.

Femte upplagan: Pocket, 88 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, 25:e tusendet, november 1963.

Stig Claesson, Supportern. Ill. och omslag av författaren. Mjukband, 184 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1962.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 148 s. Tryck Paul Dünnhaupt KG, DDR, oktober 1971.

Tredje upplagan: Mjukband med flikar, 184 s. Tryck Nya Civiltryckeriet, Kristianstad, (utgivningsmånad

saknas) 1981. Verlag Bo Cavefors, Zürich.

Salvador Dalí, Salvador Dalís hemliga liv.

Del 2 (originaltitel The Secret Life of Salvador Dalí). Övers. Arne Häggqvist. Inbunden med skyddsomslag, 164 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla (1500 ex.), augusti 1962.

Andra upplagan: Reducerat bildmaterial. Boc-serien. Pocket, 184 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, februari 1969.

Ny utgåva 1975 och 1978, se s. 133.

James Matthews, Azikwelwa (originaltitel Azikwelwa). Övers. Pelle FritzCrone. Ill. Peter Clarke [Afrika berättar]. Danskt band, 176 s. Omslag Peter Clarke. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1962.

Olle Bengtzon, Vem bär ansvar för bostads­ krisen? Verdandi-debatt nr VIII, utgiven i samarbete med Prisma och Studentföreningen Verdandi. Pock-

56

et, 100 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, september 1962.

Ann Margret Dahlquist-Ljungberg, Insekt mot ljuset. Mörka och ljusa sagor.

Ett bildalbum. Inbunden med skyddsomslag, 112 s. Typografi, layout och omslag av författaren. Tryck Forssells Boktryckeri, Malmö (1700 ex.), september 1962.

Kristina Ahlmark-Michanek, Jungfrutro och dubbelmoral, 1962.

57

Harry Järv, Varaktigare än koppar. Från Homeros till Kafka. Författarporträtt.

Mjukband med flikar, 280 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1962.

Bo Nässil, Guldkatten. Inbunden med skyddsomslag, 208 s. Omslag Jorma Kosunen. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1962.

Mjukbandsupplaga: Mjukband med flikar, 208 s. Omslag Jorma Kosunen. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1962.

Hemming Sten, Monopol­TV eller frihet i etern? Pocket, 192 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, september 1962.

Gunnar Fredriksson, Det politiska språket.

Verdandi-debatt nr IX, utgiven i samarbete med Prisma och Studentföreningen Verdandi. Pocket, 160 s.

Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, oktober 1962.

Andra upplagan: Verdandi-debatt nr IX,

58

Ann Margret Dahlquist-Ljungberg, Insekt mot ljuset, 1962.

59

Ola Gummesson & Bengt A.W. Johansson, Folkstyrets villkor. Mjukband med flikar, 96 s. Omslag Erland Hagstål. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1963.

James David Matthews, Mary, Billy, Cy­ ril, John och Joseph (originaltitel saknas). Övers. Aida Törnell [Afrika berättar]. Mjukband med flikar, 176 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1963.

Seven Swedish Poets. Red. och övers. Frederic Fleisher. Danskt band, 128 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1963.

Andra, utökade utgåvan: Eight swedish poets 1969, se s. 93.

Jörn Svensson, Vägen till det fjärde riket.

Danskt band, 368 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1963.

husläningens AB, Uddevalla, oktober 1963.

George Orwell, Essäer. Övers. Göran Bengtson. Inledning och urval Olof Lagercrantz. Verdandi-debatt nr XI, utgiven i samarbete med Prisma och Studentföreningen Verdandi. Pocket, 264 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, oktober 1963.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 244 s. Tryck Druckerei Paul Dünnhaupt KG, DDR, (utgivningsmånad saknas) 1970 [årtal står ej i boken].

Colin Legum, Panafrikanismen (originaltitel Pan­Africanism. A Short Poli­ tical Guide). Övers. Pauli Lappalainen. Dikttolkningar Artur Lundkvist.

Verdandi-debatt nr XIII, utgiven i samarbete med Prisma och Studentföreningen Verdandi. Pocket, 192 s.

Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, november 1963.

Hans Axel Holm, Svenska bilder. Mjukband med flikar, 100 s. Tryck Bo-

63

62

Alfred Jarry, Kung Ubu, 1963.

1964 Jan Broberg, Mord för ro skull. Deckarens debut och dilemma. Mjukband med flikar, 304 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, mars 1964.

Konsten att väcka förargelse. En antologi.

Red. Ingemar Hedenius. Verdandidebatt nr XVI, utgiven i samarbete med Prisma och Studentföreningen Verdandi. Pocket, 296 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, mars 1964.

Andra upplagan: Pocket, 296 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, november 1964.

Lu Hsün, Den sanna historien om Ah Q och andra berättelser. Urval, övers. och efterskrift Reidar Ekner. Danskt band, 256 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, mars 1964.

Ny pocketutgåva: Boc-serien. Pocket, 192 s. Tryck Buchdruckerei Paul Dünnhaupt KG, DDR, mars 1972.

Storstilsutgåva 1973, se s. 116.

64

63

John Strachey, Att förebygga krig (originaltitel On the Prevention of War, den svenska upplagan något förkortad). Övers. Jan Mattsson. Verdandidebatt nr XVII, utgiven i samarbete med Prisma och Studentföreningen Verdandi. Pocket, 256 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, mars 1964.

Jerker Torsson, Svarta pukor. Mjukband med flikar, 32 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, mars 1964.

Peter Weiss, Vandring för tre röster. Frag­ ment 1962 (originaltitel Das Gespräch der drei Gehenden). Övers. Benkt-Erik Hedin. Danskt band, 88 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, mars 1964.

Johannes G. Ekstrand [pseud. för Olle Holmberg], Sotarpojken och prinsessan och andra teaterpjäser för barn. Ill. och omslag Poul Ströyer. Kartonnage, 84 s. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, augusti 1964.

65

Jan Broberg, Mord för ro skull, 1964.

Gunnar Unger, Onkel H:s hädelser. En konservativ stridsskrift. Danskt band, 296 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1964.

Alexander Weiss, Positioner. Danskt band, 134 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1964.

D.H. Lawrence, Studier i klassisk ameri­ kansk litteratur (originaltitel Studies in Classic American literature). Övers., introduktion, noter och bildurval Harry Järv. Danskt band, 272 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1964.

66

Fantastika. 27 franska författare. Urval och inledning Lars Bjurman. Övers. Gun & Nils A. Bengtsson, Lars Bjurman, Ilmar Laaban, Mikaela & Ingemar Leckius. Ill. Ragnar von Holten. Inbunden med skyddsomslag, 336 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, oktober 1964.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 272 s. Tryck VEB Druckhaus Köthen, DDR (1973), januari 1974.

Björner Torsson, Duvan i oljeregnet.

Dikter. Danskt band, 48 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, oktober 1964.

Ingemar Hedenius (red.), Konsten att väcka förargelse, 1964.

67

Peter Weiss, Brännpunkt. Roman (originaltitel Fluchtpunkt). Övers. BenktErik Hedin. Inbunden med skyddsomslag, 224 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, oktober 1964.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 168 s. Tryck Esselte AB, Stockholm, (utgivningsmånad saknas) 1968.

68

Stig Claesson, Ugnstekt gädda. Mjukband med flikar, 228 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1964.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 164 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1975.

69

Lars Bjurman (urval och inledning), Fantastika, 1964.

1965 Ezra Pound, Romansens själ (originaltitel The Spirit of Romance). Övers. och förord Hans Axel Holm. Inbunden med skyddsomslag, 368 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, mars 1965.

Peter Weiss, Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patien­ terna på hospitalet Charenton under led­ ning av herr de Sade (originaltitel Die Verfolgung und Ermordung Jean Paul Marats dargestellt durch die Schauspiel­ gruppe des Hospizes zu Charenton unter Anleitung des Herrn de Sade). Övers.

Britt G. Hallqvist. Danskt band, 160 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, mars 1965.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 112 s. Tryck Paul Dünnhaupt KG, DDR, februari 1970.

Jörn Svensson, Jordbruk och depression 1870–1900. En kritik av statistikens ut­ vecklingsbild. Skrifter utgivna av Ekonomisk-historiska föreningen 6.

Mjukband, 316 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, april 1965.

Gustaf Rune Eriks, Lindansarens väg.

Danskt band, 144 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1965.

Mao Tse-tung, Militärpolitiska skrifter.

Del 1 & 2, box innehållande: Mao Tse-tung, Militärpolitiska skrifter. (originaltitel Selected Military Writings of Mao Tse­tung). Övers.

Nils G. Holmberg. Danskt band, 304 s. (del 1) och 360 s. (del 2).

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1965.

Ny pocketutgåva 1969, se s. 95.

Ny utgåva 1977, se s. 158.

Alexander Weiss, Relationer. Mjukband med flikar, 96 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1965.

Matts Rying (ord) & Ulf Stråhle (bild), Intryck i Sverige. Inbunden med skyddsomslag, 192 s. Tryck Bohuslä-

70

Peter Weiss, Jean Paul Marat…, 1965.

71

Mao Tse-tung, Militärpolitiska skrifter. Del 1 & 2, 1965.

73

Peter Weiss, Rannsakningen. Oratorium i 11 sånger (originaltitel Die Ermitt­ lung). Övers. Britt G. Hallqvist.

Danskt band, 292 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, november 1965.

ningens AB, Uddevalla, september 1965.

Benkt-Erik Hedin, Spår. Dikter. Danskt band, 56 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, november 1965.

John Takman, Vietnam — ockupanterna och folket. Utgiven i samarbete med tidskriften Clarté. Boc-serien. Pocket, 120 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, november 1965.

Alexander Weiss, Reaktioner. Mjukband med flikar, 64 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, november 1965.

72

Afrika berättar. En antologi. Red. Per Wästberg. Övers. Göran Bengtson, Lars Bjurman, Sven Hamrell, Nils Holmberg, Olov Jonason, Pierre Lemoine, Elsie & Håkan Tollet, Jan-Erik Wikström, Ingemar Virdhall & Anna-Lena Wästberg [Afrika berättar]. Boc-serien. Pocket, 360 s.

Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, (utgivningsmånad saknas) 1965.

Ny, utökad och reviderad utgåva 1970, se s. 103.

Stig Claesson, Berättelse från Europa/ Från nya världen. Boc-serien. Pocket, 160 s. Omslag av författaren. Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, (utgivningsmånad saknas) 1965.

(Första utg. av Berättelse från Europa

publ. av Albert Bonniers Förlag 1956, första utg. av Från nya världen publ. av Bo Cavefors Bokförlag 1961.)

Ny utgåva 1980, se s. 177.

Stig Claesson, Västgötalagret. Inbunden med skyddsomslag, 208 s. Omslag av författaren. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1965.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 152 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, februari 1969.

berndt pettersson, i påsen. A4-block i papperskasse, 28 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, (utgivningsmånad saknas) 1965.

C.P. Snow, De två kulturerna/En ny genomgång (originaltitel The Two Cultures/A Second Look). Övers. The Two Cultures Claes-A. & Lillemor Wachtmeister, A Second Look Roland Adlerberth. Boc-serien. Pocket, 96 s.

Tryck Forssells Boktryckeri AB, Malmö, (utgivningsmånad saknas) 1965.

Edward Gorey, Giftskåpet. Tre betänkliga bilderböcker, box innehållande: Det olyckliga barnet (originaltitel The Hapless Child). Övers. Lars Bäckström (samtliga). Mjukband med flikar, 64 s.

Västra flygeln (originaltitel The West Wing). Mjukband med flikar, 68 s.

Klumperump (originaltitel The Wuggly Ump). Mjukband med flikar, 34 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, (utgivningsmånad saknas) 1965.

74

75

Edward Gorey, Giftskåpet, 1965.

1966 Olle Svenning & Nordal Åkerman, En socialistisk kultursyn. Boc-serien.

Pocket, 84 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, januari 1966.

13 kring mordet. En antologi. Red. Jan Broberg. Övers. Mårten Edlund, Elsie & Håkan Tollet, Vanja Lantz.

Inbunden med skyddsomslag, 240 s.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1966.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 240 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1966.

Ny, förkortad utgåva: 10 kring mordet 1973, se s. 115.

Stig Claesson, Dråp i hastigt mod. Ill. och omslag av författaren. Inbunden med skyddsomslag, 172 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1966.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 176 s. Tryck Röderdruck, DDR, augusti 1975.

76

Det svarta Spanien. 7 spanska författare be­ rättar om sitt land. En antologi. Red. och övers. Kjell A. Johansson. Bocserien. Pocket, 128 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1966.

Alexander Weiss, Negationer, mjukband med flikar, 148 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1966.

Det krökta rummet. Kåserier från Lund. En antologi. Red. Nordal Åkerman. Bocserien. Pocket, 68 s. Omslag Per-Jan Pehrsson. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1966.

Hilding Hagberg, Röd bok om svart tid.

Boc-serien. Pocket, 336 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, september 1966.

77

berndt pettersson, i påsen, 1965.

ens AB, Uddevalla, (utgivningsmånad saknas) 1968.

Strindbergsfejden. 465 debattinlägg och kommentarer. Del 2. 20 augusti 1910–28 augusti 1911. Utg. Harry Järv. Inbunden med skyddsomslag, 524 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, (utgivningsmånad saknas) 1968.

Peter Weiss, Diagnos (originaltitel Ab­ schied von den Eltern). Övers. BenktErik Hedin. Boc-serien. Pocket, 96 s.

Tryck Esselte AB, Stockholm, (utgivningsmånad saknas) 1968.

Stig Claesson, 21 berättelser. Ill. och omslag av författaren. Mjukband med flikar, 75 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, (upplagesiffra saknas) september 1968.

Andra upplagan: Boc-serien. Pocket, 104 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1975.

88

Bertil Edgardh, hoc est. antilyriskt spel för dansare maskbärare proselyter fjärils­ fångare m.fl. Mjukband med flikar, 112 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1966.

Harry Järv (utg.), Strindbergsfejden, 1968.

1969 Claude Lévi­Strauss och strukturalismen.

Texter. Red. Jan Anward & Gunnar Olofsson. Övers. Jan Anwald & Eva Olofsson. Zenitserien 2, utgiven i samarbete med tidskriften Zenit.

Pocket, 112 s. Omslag och typografi Leif Thollander. Tryck Civiltryckeriet i Kristianstad, januari 1969.

Andra, reviderade upplagan: Pocket, 112 s. Tryck Civiltryckeriet i Kristianstad, november 1969.

Hans Granlid, Henry Millers motsägelser.

Boc-serien. Pocket, 248 s. Tryck Esselte AB, Stockholm, februari 1969.

Gunnar Gunnarson, Georg Lukács. En es­ say. Inbunden med skyddsomslag, 368 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, februari 1969.

Karl Marx, Kapitalet. Kritik av den politis­ ka ekonomin. Första boken. Kapitalets produktionsprocess (originaltitel Das Kapital. Erster Band). Övers. Ivan 89

Gustaf Rune Eriks, Städer och skeenden.

Valda noveller från ett kvartssekel.

Inledning Birgitta Trotzig. Bocserien. Pocket, 208 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1969.

Förkortad storstilsutgåva 1973: Det nära och det fjärran, se s. 115.

André Gorz, Förrädaren (originaltitel Le Traitre). Förord Jean-Paul Sartre. Övers. Leif Biureborgh & Ewa Swedenmark. Boc-serien. Pocket, 312 s.

Tryck Kultura, Ungern, augusti 1969.

Anders Hedvall, Dagbok från Danmark.

Inbunden med skyddsomslag, 88 s.

Tryck Esselte AB, Stockholm, augusti 1969.

Henri Lefebvre, Marxismen (originaltitel Le Marxisme). Övers. Gunnela & Anders Ekman. Boc-serien. Pocket, 120 s. Omslag Cecilia Cavefors.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1969.

94

Mao Tse-tung, Militärpolitiska skrifter.

Del 1 (originaltitel Selected Military Writings of Mao Tse­tung). Övers.

Nils G. Holmberg. Boc-serien.

Pocket, 244 s. (Tryckuppgifter saknas), augusti 1969.

Mao Tse-tung, Militärpolitiska skrifter.

Del 2 (originaltitel Selected Military Writings of Mao Tse­tung). Övers.

Nils G. Holmberg. Boc-serien.

Pocket, 284 s. (Tryckuppgifter saknas), augusti 1969.

Alexander Weiss, Kombinationer.

Mjukband med flikar, 144 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, augusti 1969. Åke Nylinder, Blindgångare. Noveller.

Mjukband med flikar, 116 s. Tryck Esselte AB, Stockholm, augusti 1969.

Percival, Horisontessäer. Boc-serien.

Pocket, 168 s. Omslagsfoto Greta Sellmann, formgivning av för95

Walter Benjamin, Bild och dialektik, 1969.

Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, december 1971.

Andra upplagan: Inbunden, 96 s. Tryck Bohusläningens AB, Uddevalla, (utgivningsmånad saknas) 1972. (Den nya upplagan saknar förlagsnamn.)

Thomas Henrikson, Romantik och marxism. Estetik och politik hos Otto Ville Kuusinen och Diktonius till och med 1921. Mjukband, 420 s. Tryck Frenckellska Tryckeri AB, Finland, (utgivningsmånad saknas) 1971.

1972 Carl Eric Grenness, Anders Johansson, Monica Johansson & Finn Sjue, Psykologi och makt. Uppsatser i psyko­ logins dialektik 2. Boc-serien. Pocket, 304 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, januari 1972.

USA mellan två inbördeskrig. Essäer i USA:s moderna historia. En antologi.

Red. Gunnar Persson. Övers. Christina Gynnå & Nisse Sjödén. Bocserien/Boc-universitetet. Pocket, 360 s. Tryck Buchdruckerei Paul Dünnhaupt KG, DDR, februari 1972.

Att administrera för utveckling. Erfaren­ heter från Kenya (originaltitel Devel­ opment Administration. The Kenyan Experience). Red. Göran Hydén, Robert Jackson & John J. Okumu. Övers. Håkan Arvidsson. Boc-serien.

Pocket, 432 s. Tryck Weilin+Göös Oy, Finland, mars 1972.

110

Folke Schimanski (red.), Kvinnan och revolutionen, 1972.

111

Alexander Weiss, Texter 15. Ill. av författaren. Mjukband med flikar, 232 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, april 1972.

Thomas Kjellgren (text) & Sune Nordgren (bild), Inhemsk resa. Mjukband, 56 s. Tryck Revopress AB, Lund, juli 1972.

Jan Annerstedt, Makten över forskningen.

Om statlig forskningsorganisation och forskningsplanering i dagens Sverige.

Boc-serien. Pocket, 222 s. Omslag Leif Thollander. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1972.

Kaj Falkman, Kurirsäcken. Handboja och färdbiljett. Mjukband, 78 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Kristianstad, augusti 1972.

Tomas Forser & Per Arne Tjäder, Tredje ståndpunkten. En debatt från det kalla krigets dagar. Zenitserien 15, utgiven i samarbete med tidskriften Zenit.

Pocket, 208 s. Grafisk form Leif 112

Isidore Ducasse, Greve Lautréamont, Maldorors sånger, 1972.

Thollander. Tryck Civiltryckeriet, Kristianstad, augusti 1972.

Michel Foucault, Vetandets arkeologi (originaltitel L’archéologie du savoir), Övers. C.G. Bjurström. Boc-serien.

113

William Carlos Williams, Dikter. Urval och övers. Stewe Claeson & Åke Nylinder. Mjukband, 128 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, oktober 1974.

Kim Il Sung, För en fredlig och självständig återförening av Korea. (Uppgifter om originaltitel och översättning saknas.)

Inbunden med skyddsomslag av plast, 248 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, november 1974.

Marie Louise Ramnefalk, Tre läro­ diktare. Studier i Harry Martinsons, Gunnar Ekelöfs och Karl Vennbergs lyrik. Mjukband, 348 s. Tryck Norrtelje Tidnings Boktr AB, november 1974.

Vox XII. Litterär kalender. Årgång 12.

Red. Sune & Mann Nordgren.

Ill. Mats B., Sune Nordgren & Bo Wahlén. Mjukband 92 s. Omslagsvinjett Sune Nordgren. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, november 1973.

Ezra Pound, 8 dikter. Tolkning Elmer Diktonius. Klammerhäftad, 16 s.

Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund (privatupplaga tryckt i 250 ex. ej avsedda för försäljning), december 1974.

Specialupplaga för Bibliotekstjänst: Klammerhäftad, 16 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund (250 ex.), december 1974.

Puss­album. Det bästa ur årg. 68–74.

Mjukband, 128 s. Red. och omslag Lars Hillersberg. Tryck Williamssons Offsettryck AB, Solna, (utgivningsmånad saknas) 1974.

Conny Svensson, Idé och symbol. Studier i fem romaner av Gustav Hedenvind­ Eriksson (1918–1924). Mjukband, 232 s. Tryck Tofters tryckeri AB, Östervåla, (utgivningsmånad saknas) 1974.

124

Bertolt Brecht & Georg Lukács, »Det gäller realismen«. En 30­tals­ debatt rekonstruerad av Lars Bjurman.

Urval, kommentarer och övers. Lars Bjurman. Mjukband, 292 s. Omslag Leif Thollander. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, april 1975.

Per-Olov Zennström, Kommunistisk kritik. Del 1. Författare och konstnärer.

Förord C.H. Hermansson. Mjukband, 304 s. Tryck Weilin+Göös Oy, Finland, april 1975.

Per-Olov Zennström, Kommunistisk kritik. Del 2. I krig och fred. Mjukband, 420 s. Tryck Weilin+Göös Oy, Finland, april 1975.

Kim Il Sung, Litteraturens och konstens uppgifter i vår revolution (originaltitel Duties of Literature and Arts in Our Revolution). (Uppgifter om översättare saknas.) Inbunden med skyddsomslag, 148 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, juni 1975.

Kim Il Sung, För en fredlig och självständig återförening av Korea, 1974. 125

Ann-Charlotte Alverfors, Sparvöga. En roman. Mjukband, 160 s. Omslagsfoto Krister Persson. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1975.

Andra tryckningen: Mjukband, 160 s.

Omslagsfoto Krister Persson. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, november 1976.

Birger Christofferson, Slutet tillhör dig.

Boc-serien. Pocket, 216 s. Omslag Björn Gidstam. Tryck VEB Druckhaus Köthen, DDR, augusti 1975.

(Första upplagan av Slutet tillhör dig publicerades av Rabén & Sjögren Bokförlag 1966.)

Sture Dahlström, Gökmannen. En erotisk roman. Mjukband, 264 s. Omslagsbild Anna-Stina Ehrenfeldt. Tryck VEB Druckhaus Köthen, DDR, augusti 1975.

Ernst Jünger, Dagböcker från Tyskland och Frankrike under krig och ockupation.

Urval, red., kronologi och övers.

Stig Jonason. Mjukband, 324 s.

128

för Koreanska arbetarpartiets grundan­ de (uppgifter om originaltitel och översättning saknas). Inbunden med skyddsomslag, 336 s. Tryck Stellan Stål tryck, Stockholm, oktober 1975.

Torsten Weimarck, Om konst, Två essäer.

Mjukband, 176 s. Tryck Civiltryckeriet, Kristianstad, oktober 1975.

Gary Snyder, Tingens ådring. [Urval och] tolkning Reidar Ekner & Niklas Törnlund. Mjukband, 144 s.

Omslagsfoto Reidar Ekner. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, oktober 1975.

Charles Bettelheim, Klasstriderna i Sovjetunionen. Första perioden: 1917– 1923 (originaltitel Les luttes de classes en URSS. 1ère période 1917–1923). Övers. Boel Berner. Mjukband, 464 s. Tryck K.J. Gummerus Osakeyhtiö, Finland (1976), november 1975.

Vox XIII. Litterär kalender. Årgång 13.

Red. Mann & Sune Nordgren. Ill. 134

129

Bob Dylan, Bob Dylan, 1975.

135

Åke Johansson, Sune Nordgren & Krister Persson. Mjukband, 96 s.

Omslagsvinjett Sune Nordgren.

Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, oktober 1974.

Marie Louise Ramnefalk, Enskilt liv pågår.

Mjukband, 64 s. Tryck Civiltryckeriet, Kristianstad, oktober 1975.

Wole Soyinka, Röster ur förändringen (originaltitel The Interpreters). Övers. Estrid Tenggren & Eivor Olerup [Afrika berättar]. Mjukband, 288 s. Omslag C.O. Hultén.

Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, oktober 1975.

Ann-Charlotte Alverfors, Sparvöga, 1975.

Anna-Lisa Bäckman, Spillkråka. Dikter.

Ill. av författaren. Mjukband, 112 s.

Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, november 1975.

Bob Dylan, Bob Dylan. Övers. Bruno K. Öijer & Eric Fylkeson. Ill. Leif Elggren. Utgiven i samarbete med Poesiförlaget. Mjukband, 192 s.

Stanislav Ustar, Brev till svenskarna.

Mjukband, 48 s. Tryck Rahms Boktryckeri, Lund, mars 1976.

Carl-Henning Wijkmark, Rött och svart.

Kritik och presentationer 1958–76.

Mjukband, 224 s. Omslag Ragnar von Holten. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, mars 1976.

Bruno K. Öijer, c/o Night. Mjukband, 168 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, mars 1976.

Arrabal, Brev till general Franco. Övers.

Lasse Söderberg. Mjukband med flikar, 72 s. Grafisk form Sune Nordgren. Tryck Rahms i Lund, april 1976.

Nya tider nya änglar. Samtal, dikter, mani­ fest med och av Bruno K. Öijer, Marga­ reta Renberg, Per Lindgren, Bernt Staf, Eric Fylkeson och Mikael Wiehe. Red. Rolf Börjlind. Mjukband (med kassettband) i Jiffypåse, 320 s. Omslag och etikett till Jiffypåsen Carsten

Regild. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, april 1976.

Roald Dahl, Den fantastiska räven (originaltitel Fantastic Mr Fox). Övers.

Göran Brante. Ill. Donald Chaffin.

Kartonnage, 64 s. Grafisk form Sune Nordgren. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, april 1976.

Man Ray, Självporträtt (originaltitel Self Portrait). Övers. Magnus Hedlund & Claes Hylinger. Mjukband med flikar, 436 s. Omslag Sune Nordgren. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, april 1976.

Guilem Rodrigues da Silva, Jag söker gryningen (originaltitel Busco el amanecer). Övers. Hans Axner, Jens Peter Nordenhök, Peter Ortman, Lasse Söderberg, Estrid Tenggren, Arne Zaring & Roland Åkesson. Ill. och omslag Sune Nordgren. Mjukband, 104 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, april 1976.

140

Bruno K. Öijer, c/o Night, 1976.

Eric Grate, Barbariska landskap. Dikter 1975–1976. Foto Bertil S:son Åberg.

Mjukband, 36 s. Layout Ragnar von Holten. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, maj 1976.

Fredrik Böök, Kritiskt bokslut. Ur 1940­ talskritiken. Urval och inledning Rolf Arvidsson. Mjukband, 240 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1976.

Utz Maas, Berufsverbot. Förföljelsen av vänstern i Västtyskland och Västberlin (originaltitel saknas). Övers. Gunnar Sandin. Förord Charles Edquist.

Zenitserien 17, utgiven i samarbete med tidskriften Zenit. Pocket, 216 s.

Omslag Leif Thollander. Tryck Rahms Boktryckeri, Lund, juni 1976.

Bo Eneroth, Otrohetens manifest. Mjukband, 48 s. Omslag Lennart Göransson & Sune Nordgren. Tryck Rahms i Lund, augusti 1976.

Brendan Behan, Den dödsdömde. En Tragikomedi /Gisslan (originaltitlar The Quare Fellow/The Hostage).

Nyövers. Mario Grut. Mjukband, 168 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1976.

Anna-Lisa Bäckman, Gilla oss eller stick.

Vit arbetarvardag, USA. Foto Åke Malmström. Mjukband, 68 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1976.

142

William S. Burroughs, Den nakna lun­ chen (originaltitel Naked lunch). Övers. Peter Stewart. Mjukband, 240 s. Omslag Kenneth Croneland.

Tryck Tofters tryckeri, Östervåla, augusti 1978.

Karl Marx & Friedrich Engels, Filosofis­ ka skrifter. Skrifter i urval. (Uppgifter om urval och översättning saknas.)

Förord Svante Nordin. Cavefors klassiker, utgiven i samarbete med tidskriften Zenit. Inbunden med skyddsomslag, 640 s. Omslag Leif Thollander. Tryck VEB Druckhaus Köthen, DDR, 1977, augusti 1978.

Eric Fylkeson, Avbön. Mjukband, 32 s.

Tryck Nya Civiltryckeriet, Kristianstad, september 1978.

Vilhelm Ekelund, Essayer och meditatio­ ner 1901–1943. Urval och förord Nils 168

Inger Fredriksson, Amerikana. I odjurets buk. Ill., omslag och grafisk form Christer Themptander. Mjukband, 84 s. Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1976.

Eric Hermelin, Persiska antologin. Eric Hermelins tolkningar. Urval CarlGöran Ekerwald. Mjukband, 336 s.

Tryck Berlingska Boktryckeriet, Lund, augusti 1976.

Andra upplagan: Mjukband, 336 s.

Tryck Coop. Ed. Nuova Grafica Cierre, Italien, september 1986.

Förlaget Näktergalen.

143

Rolf Börjlind (red.), Nya tider nya änglar, 1976.

din. Boc-Universitetet. Mjukband, 624 s. Omslag Anki Dahlin. Tryck GOTAB, Malmö, augusti 1978.

141

Gösta Valdén. Cavefors klassiker.

Mjukband, 160 s. Tryck Nya Civiltryckeriet, Kristianstad, september 1978.

Kim Il Sung, Om juche i vår revolution 2 (uppgifter om originaltitel och översättning saknas). Inbunden, 512 s.

Tryck Stellan Stål tryck, Stockholm, september 1978.

Peter Guttorp & Tomas Löfström, Presi­ dent de Huslund. En Parisroman. Mjukband, 184 s. Tryck Perfekta, Malmö, oktober 1978.

Jørgen Pauli Jensen, De forfulgtes psykologi.

Om psykologisk tortur og Ulrike Marie Meinhof i statens varetægt. Cavefors dokument. Mjukband, 176 s. Omslag Klaus Albrectsen. Tryck Lakner Bogtrykk A/S, Danmark, oktober 1978.

Sembene Ousmane, Guds träbitar (originaltitel Les Bouts de Bois de Dieu). Övers. Jan Ristarp [Afrika berättar].

Inbunden med skyddsomslag, 308 s.

William S. Burroughs, Den nakna lunchen, 1978.

169

56

johan mannerheim

Ryska revolutionen i Kungliga biblioteket

A

lla kanske inte vet att KB har en omfattande samling rysk revolutionslitteratur i original så som de kom ut 1917–21. Dessa kommunistiska ‘inkunabler’ härrör inte från senare donationer, utan samlades medan revolutionen pågick och strax därefter under den unga sovjetstatens första år.

Det började med att t. f. andre bibliotekarien vid KB Arne Holmberg tog tjänstledigt för att arbeta vid den svenska beskickningen i Petrograd.

Där inköpte han för KB:s räkning diverse ryska krigs- och revolutionstryck. 288 verk kan spåras i accessionsjournalen för 1917. Möjligen har han också samlat alla de ryska tidningsnummer KB har från 1917 och 1918. Han återkom från Ryssland 1920 och blev senare chef för Karolinska institutets och Vetenskapsakademiens bibliotek. Arne Holmberg behöll sitt intresse för Sovjetunionen, beskrev bibliotekens förhållanden i artiklar 1920 och 1928 och recenserade flitigt böcker rörande Ryssland och Sovjetunionen från 1917 till 1946, främst i Biblioteksbladet.

Nästa större tillskott är en gåva, som KB får av Gustaf Hallström 1919, bestående av 129 ryska och 14 lettiska tryck rörande bolsjevismen. En del bär hans ägarstämpel, en kopia av den egna namnteckningen. Hallström, som var amanuens

vid Statens historiska museum, arbetade också för Röda korset, först 1915 och 1916 bland krigsfångar i Sibirien och senare på de resor i Ryssland och Lettland, som gjorde det möjligt för honom att samla revolutionslitteratur. Han blev senare antikvarie vid Riksantikvarieämbetet med hällristningar, hällmålningar och Norrlands bebyggelsehistoria som specialitet.

Slutligen får KB 1921 stora gåvor från tre håll.

Ryska Handelsdelegationen i Stockholm skänker 232 verk från 1921. Svenska Akademien och Vetenskapsakademien lämnar 598 respektive 48 tryck från åren 1919–21 i Kungliga bibliotekets

Ttill vänster. Den ryska revolutionen 1917 och dess institutioner.

Till höger och nästa uppslag, nummer av tidskriften Pulemet (Kulsprutan). 1917.

57

händer. Gåvorna är från början större, men naturvetenskaplig och medicinsk litteratur lämnas genast vidare till andra bibliotek.

Sammanlagt blir detta 1 300 tryck, varav över 1 000 broschyrer. De spänner över många ämnen.

Som man kan vänta sig dominerar politisk debatt och politiska stridsskrifter. Till exempel finns både Trotskijs tal ‘Om fackföreningarnas uppgifter’ 30 december 1920 och det tal Lenin höll samma dag, ‘Om fackföreningarna, om den nuvarande tidpunkten och om kamrat Trotskijs fel’.

Här finns också Aleksandra Kollontajs Arbe-

58

terskan – modern, från Petrograd 1917. Hon skulle senare bli Sovjetunionens ambassadör i Sverige.

Andra titlar från revolutionsåret: Monarki eller republik, Sagan om den enfaldige tsaren, Folkets suveränitet, Varför är republiken nödvändig?, Rätt och revolution, Fred eller krig?, Vems jord?, Vad är Lenin för något?, Samvetsfrihet och religionsförföljelse, Den nya ordningen och de fria medborgarnas rättigheter.

Från 1918 finns Bucharins Ned med de internationella rövarna och Trotskijs Arbete, disciplin och ordning är den socialistiska sovjetrepublikens räddning. Från 1919 har KB en upplaga av Lenins

berömda arbete Staten och revolutionen och från 1920 Kommunismens ABC av Bucharin och Preobrazjenskij.

Några satiriska tidskrifter innehåller expressiva och drastiska illustrationer. Ett nummer av Pulemet, det vill säga ‘Kulsprutan’, från 1917 visar på omslaget den väldige Rasputin med Lillefar tsaren som en docka i höger hand. Det finns också ett par ‘album’ från revolutionsåret med vykort i leporelloform som innehåller ‘karikatyrer och grimaser av konstnären J. J . Gombarg’.

Bland KB:s utländska tidningar finns det första

numret av den nya Pravda från 5 mars 1917. Bolsjevikerna hade inga tidningar i februari 1917, men utvecklade sedan snabbt en bred tidningsverksamhet riktad framförallt till arbetare och soldater. Även andra politiska partier gav ut många tidningar. KB har inte mindre än 96 olika tidningar från revolutionsåret och 39 från 1918, i allmänhet bara några få nummer av varje.

Tidigare publicerad i boken Underbart, underbart (Kungliga biblioteket, 1997).

59

1

60

W. A. Dwiggins Typografins allkonstnär

I år har den första heltäckande boken om William Addison Dwiggins (1880–1956), den kanske mest mångfasetterade av 1900-talets grafiska giganter, nått sina ivrigt väntande beställare: W. A. Dwiggins: A Life in Design av Bruce Kennett (San Francisco: Letterform Archive, 2017).

496 sidor och 1 200 bilder, format 225 × 280 mm.

Vi firar den lyckliga tilldragelsen med några enkla exempel på hans skaparglädje, uppfinnings­ rikedom och formkänsla.

Det finns sedan all anledning att ta tillfället i akt och att närmare lära känna och mer i detalj studera den levda typografiska historia som tecknas. I en tid då bokframställningens villkor och betingelser är stadda i oavbruten förändring behöver vi mer än någonsin kunna se och lyssna på dem som verkat före oss. ulf jacobsen

Bilduppgifter 1

William Addison Dwiggins, ca 1941. Foto: Robert Yarnall Richie. Boston Public Library.

2 Justering av originalteckningar för typsnittet Caledonia, ca 1941. Letterform Archive.

3 Från skriften WAD to RR: A Letter About Designing Type (Cambridge: Harvard College Library, 1940). Letterform Archive.

4 En av Dwiggins formgiven och tryckt teaterbiljett, ca 1937. Färglagd med hjälp av stencil.

Letterform Archive.

5 W. A. Dwiggins, diagram till annons, S. D. Warren Paper, ca 1924. Letterform Archive.

6 W. A. Dwiggins, omslag till Marionette in Motion: The Püterschein System Diagrammed, Described (Detroit: Puppetry Imprints, 1939).

Letterform Archive.

7 W. A. Dwiggins, förarbete till Thomas Dreier, The Power of Print – and Men (Brooklyn: Mergenthaler Linotype Co., 1936). Letterform Archive.

8 W. A. Dwiggins, titelsidor till H. G. Wells, The Time Machine (New York: Random House, 1931).

9 W. A. Dwiggins, bokband till årsboken The Annual of Book-Making utgiven av tidskriften The Colophon 1938. Antikvariat Morris.

10 W. A. Dwiggins, omslag till katalog för The Heritage Press (New York, 1936). Letterform Archive.

61

62

2

63

3

64

4

5

65

6

66

7

67

8

68

69

9

70

10

71

72

peter ejewall

Något om Lars Gustafssons arkiv i Uppsala och den vackraste platsen i Västmanland

L

ars Gustafssons papper i Uppsala universitetsbibliotek har vuxit etappvis sedan första bidraget 1989; det mest minnesvärda tillskottet anlände 1996 i en väldig trälår från Austin, Texas (utskeppad via hamnen i Houston).

Med tjänstebil hämtades 2015 kompletterande material hemma hos författaren på Söder i Stockholm. Den gången fanns bland papperen ett par cigarrlådor innehållande disketter.

Kollegor inom personarkiv och IT vid Uppsala Uppsala universitetsbibliotek har tagit de gustafssonska disketterna som pilotfall i syfte att finna rutiner för hur äldre digitalt material kan tas om hand. De disketter som hittills låtit sig öppnas har inte avslöjat något sensationellt. En nog så skön pärla låg ändå i en av dem – manuskriptet till dialogen ‘Färmansbo sluss’, radioteaterpremiär 2004.

Om detta dokuments Egenskaper sägs att det är framställt på en dator av märket Toshiba, närmare bestämt en ‘lånetoshiba’ tillhörande Natur & Kultur, Lars Gustafssons dåvarande förlag, vidare att innehållet skapats 16 augusti 2002 och senast sparats 23 september samma år. Total redigeringstid: 32 minuter. Värde saknas för Senaste utskrift, vilket alltså innebär att ifrågavarande luftigt disponerade 19-sidiga Microsoft Word 9.0-dokument aldrig blivit satt på print och att filen således utgör pjäsens originalmanuskript; – om mannen som återvänder till den plats där han Johan Gustaf Härstedt (1756–1820). Tuschlavering från slussen vid Ramnäs, Kolbäcksån, ur UUB:s samling topografiska handteckningar, tillgänglig på www.alvin-portal.org

i ungdomen mötte en kärlek. Hon var slussvakt och han kom roende uppströms och fick hjälp att lägga till. Åren har gått, men när han nu ånyo närmar sig slussen tycks tiden ha stått stilla …

Kolbäcksån med Strömsholms kanal där Färmansbo sluss ingår är delar av ett Västmanland återkommande i författarskapet. Bland skol­tidens notisböcker i Lars Gustafssons arkiv, Upp­sala UB , finns tioåringens blyertspräntade ‘Loggbok för timmerflotten Gamen II. Ramnäs juli 1946’ (bruksorten vid ån där familjen hade sommarhus).

Närmare debuten (1957) är ett maskinskrivet manus från 1954, ‘Att bli hav. Resa i förskjutningar’ skildrande Emmanuel Y avskild från världen i stuga på landet för att komponera. Under en promenad når han den gamla slussen, ‘hans drömmars plats, hans vandrings mål’ och i det eviga porlandet genom slussportarna får kompositören inspiration till en ny symfoni, Vattensången.

‘Denna vattenväg, Strömsholms kanal, eller Kolbäcksåns vattensystem, är den egentliga vägen genom Västmanland. Jämfört med den har alla andra trafikleder något tillfälligt över sig’, skrev Lars Gustafsson i Svenska turistföreningens årsbok 1967; färden sker den gången ‘en strålande julidag, i en liten gul båt’ genom Seglingsbergs och Färmansbo slussar ‘under ett valv av gröna träd och alla grenar som har brustit under den tunga vintersnön flyter ännu i vattnet och förs mot­ villigt åt sidan av stäven’.

Ett stycke ur samlingen I mikroskopet (1979) klargör: ‘Landskapet har sina noder, knutar,

73

skärning­punkter, sina focus, där någonting strömmar emot oss, ekar och reflekterar.’ Och exemplifierar med: ‘Färmansbo sluss i Kolbäcksåns vattensystem, där säkert hälften av mitt livs verkligt fruktbara idéer har blivit till.’

Sigismund, detta Gustafssons märkvärdiga alster från 1976, tecknar författaren som ung nere vid nämnda sluss; ‘brukade sitta där, i timtal, med ett metspö eller utan och se ned i de svarta virvlarna, med svarta fjortonåriga ögon och fråga mig vad i helvete man egentligen menade att jag skulle göra eller uträtta här i världen.’

En biodlares död (1978) tar upp tråden: ‘Jag tror inte att det var fisket som var det viktigaste vid den här slussen. Det svarta, förbiströmmande vattnet var släkt med det svarta mörkret i våra egna pupiller. – – – I botten av varje människa finns det en nattsvart gåta. Det mörka i pupillen är ingenting annat än den stjärntomma natten, mörkret djupt nere i ögat är ingenting annat än universums eget mörker. Bara som gåta blir människan stor och tydlig nog.’ Och så händelsen med kompisen Nicke som dyker i slussbassängen efter ett fastnat gäddrag och nästan drunknar i sin strävan att få tag på detta glimrande i botten-

74

dyn (väl upp till ytan och upp på land visar det sig att vad han bärgat inte är något drag). ‘Från botten i Färmansbo sluss hade Nicke plockat upp ett tungt guldmynt, en gulddukat från Carl XIV Johans tid, den enda som någonsin hittats där.’

Ur det sena författarskapet, dess höjdpunkt, ännu ett fynd; finalen i Fru Sorgedahls vackra vita armar (2008).

Man rodde mot strömmen. Och när till sist portarna i Färmansbo sluss dök upp i åkröken, där strömmen var så stark att den satte små virvlar här och var i det svarta djupa vattnet – när man alltså till sist såg dessa tunga svarta slussportar hade på ett och annat ställe en spricka mellan ett par grova stockar gett vika för vattentrycket, och en smal men yttterst intensiv stråle av alltför länge återhållet vatten strömmade ut i den nedre bassängen.

Längre än till slussen kom vi aldrig med denna båt. Och det skulle dröja länge än innan portarna öppnades och jag till sist fick se vad som gömde sig därbakom.

Lars Gustafssons arkiv är förtecknat på www.alvin-portal.org

nyheter & noter at

Der Luthereffekt: 500 Jahre Protestantismus in der Welt

Deutsches Historisches Museum. 432 s. München: Hirmer Verlag, 2017. isbn 978-3-7774-2718-8 År 2017 anordnades många utställningar med anledning av reformationsjubileet. Deutsches Historisches Museum i Berlin organiserade en av tre statligt subventionerade specialutställningar i Tyskland. Utställningskatalogen är en rikt illustre-

rad, imponerande volym om 432 sidor. Katalogen innehåller sex delar som korresponderar med utställningen.

Första avdelningen har rubriken ‘Reformationerna’ och ger en kortfattad översikt över reformationen i Europa. Ulinka Rublack tecknar den mångfasetterade bilden av reformationen i Tyskland, Schweiz, Danmark, Frankrike och Nederländerna, England, Skottland och Irland, samt Ungern, Polen, Böhmen och Mähren.

Rublack behandlar sedan frågan om huruvida toleransen kunde etablera sig i Europa efter reformationen. De protestantiska värdena och kulturerna diskuteras och avslutningsvis ifråga­ sätter Rublack tesen att reformationen har format dagens ‘hyperpluralism’, som den amerikanske reformationshistorikern Brad Gregory har hävdat.

I sitt korta bidrag tecknar Volker Reinhardt effektivt berättelsen om Luther i Europa mot bakgrund av den växande kritiken mot curian och den oförståelse för ‘barbarerna’ som Rom visade.

Luther ses också i kontexten av utvecklingen av ‘nationen’.

Margit Kern behandlar i ‘Luthersk? Hur bilder bekänner sig’ den komplexa frågan om bildernas och konstverkens konfessionella identitet. Hon visar att den formas av receptionen.

Andra avdelningen har rubriken ‘Ett land en tro – den lutherska stormakten Sverige’. Otfried Czaika presenterar reformationstiden i Sverige och Finland. Framställningen ger en mycket nyan­serad bild av utvecklingen av riket och av

75

kyrkan från 1500 till 1700. Aktörerna och de betydelsefulla händelserna presenteras kort.

Håkan Rydvings bidrag behandlar samernas situation i Sverige. Bibeltexter, psalm- och handböcker översattes till samiska redan i början av 1600-talet och följdes av förstörelse av samiska offerplatser.

Anders Jarlert belyser i sitt bidrag den svenska unika hållningen i relationen mellan ortodoxin och pietismen (1648–1750). Jarlert tecknar strävan efter statlig enhet och religiös uniformitet, samt visar hur den pietistiska andaktslitteraturen kunde vinna inflytande i Sverige.

Tredje avdelningen belyser ‘Amerikas förenta stater – det förlovade landet?’. William Penns ‘heliga experiment’ i ett land av religiös tolerans och fredlig samvaro i Vännernas anda, fick blandade resultat för de olika samfunden och urbefolkningen. Andra avsnittet behandlar den känsliga frågan om slaveriet och hur trosamfunden förhöll sig till detta. Avdelningen avslutas med en översikt över de protestantiska samfundens roll i den politiska utveckling av Förenta Staterna fram till idag.

Fjärde avdelningen behandlar Korea som ‘Protestantismens boomland’. Första avsnittet belyser spridningen av bibliska texter i Korea genom manliga och kvinnliga kolportörer. De kvinnliga kolportörerna bidrog också till kvinnornas höga alfabetisering i Korea. Den tidiga koreanska protestantismen omtalas som ‘Bibelkristendom’.

Det kristna budskapet kunde spridas som en ny lära i ett land präglat av neo-konfucianism. Den genom bibelkonferenser omkring 1900 spridda väckelsen ledde till betoningen av det känslomässiga, som motsvarade gamla inhemska religiösa uppfattningar.

Andra avsnittet behandlar den ömsesidiga sociala och kulturella påverkan som protestantismen hade i Korea. Man påminns att katolicismen nådde Korea redan i slutet av 1700-talet. Kristendomen var självmissionerande i Korea. Protestantismen har påverkat såväl den länge undertryckta buddismen, som de nya koreanska religionerna.

Tredje avsnittet ställer frågan om man kan se en dubbel successhistoria för protestantismen och staten i Korea. Tre teman belyser hur protestantismens och statens framgångar är samman-

76

kopplade: antikommunism, ekonomisk tillväxt­ ideologi och demokrati. Givetvis visas också avigsidorna av antikommunismen och tillväxtideologin i kyrkornas ställningstagande i relation till en diktatorisk statsledning, demoniseringen av Nordkorea och ekonomiskt förtryck.

Femte avdelningen ägnas åt Tanzania, mission och självbestämmanderätt. I första avsnittet undersöks den ambivalenta relationen mellan missionsverksamhet och kolonisation i Afrika och särskilt i östra Afrika, Tanzania.

Andra avsnittet behandlar de protestantiska kyrkorna och deras förhållande till Julius Kambarage Nyereres ujamaa, den ‘afrikanska socialismen’, i Tanzania.

Sista avsnittet redogör för de protestantiska missionssällskapens roll i Tanzanias historia. Under det tyska kolonialstyret utvecklades Swahili till ämbetsspråk, en bärande faktor i landets historia.

Britterna införde under sitt styre engelskan som ämbetsspråk. Behandlingen av trossamfundens roll i landets senaste utveckling avslutar bidraget.

Katalogens sjätte och avslutande avdelning ger en global överblick.

En presentation av författarna hade givit en god bakgrund.

Remi Kick

Bokgåva till Kungliga biblioteket

Föreningen Biblis har i samband med Richard Årlins utställning i december 2017 förvärvat och skänkt ett exemplar av hans Tryckprov av Edwino (exemplar 2/10) till Kungliga bibliotekets samling av konstnärsböcker.

Boksamlande i forna tider

Sällskapet Bokvännerna i Finland hade vid sin bokafton i november 2017 nöjet att höra kammarrådet Mikael Westerback berätta om drottning Kristinas boksamlande. Mikael Westerback har under en lång följd av år intresserat sig för Kristina, speciellt i hennes egenskap av stiftare av Amaranterorden. Hon var en betydande kulturgestalt i stormaktstidens Sverige och gick med målmedvetenhet in för att berika rikets hittills så fattiga bibliotek. Formliga order, som Otto Walde visat 1916–1920, utgick från Gustaf II Adolf och sedan från hans dotter, att plundra slotts- och klosterbibliotek i de danska och tyska staterna och sända hem böckerna till det svenska hovet.

Drottningen samlade böcker också på vanligt sätt. Tiotals agenter runt om i Europa köpte upp böcker, ofta på kredit, ty drottningens finanser var till följd av hennes lyxkonsumtion alltid i ett eländigt tillstånd. På slottet Tre Kronor i Stockholm samlades ändå ett bibliotek, som kunde mäta sig med månget furstligt på den europeiska kontinenten.

Då drottning Kristina sedan abdikerade och flyttade till Rom, följde en stor del av boksamlingen med i hennes enorma flyttlass. När hon 1659 installerade sig i sitt permanenta hem Palazzo Riario i Rom, räknade biblioteket 3 700 böcker. Vid hennes död hade samlingen vuxit till ca

5 000 böcker, vilka alla såldes för att täcka dödsboets skulder. Också de övriga böckerna skingrades snart förutom en liten del som hamnade i Vatikanens Apostoliska bibliotek. Kristina­utställningen på Nationalmuseum i Stockholm 1966 visade 47 böcker av detta en gång så storståtliga bibliotek.

Senatorn, friherre Otto Wilhelm Klinckowström hörde till det autonoma storfursten­dömets grand seigneurer. I över tjugo år satt han i senaten, regeringen. Men framför allt ihågkoms han som konstintresserad. Han hade ett palats – visserligen av trä – vid Elisabetsgatan i Helsingfors, uppkallad efter Alexander I:s hustru, född Louise av Baden. Palatset uppfördes 1834 och bakom byggnaden med utsikt över Kronbergsfjärden anlades en praktfull trädgård.

I palatset fanns Klinckowströms samlingar av europeisk konst och böcker inklusive en hemlig avdelning. Allt detta – trädgård, galleri och bibliotek – hölls öppet för allmänheten en dag i veckan.

Det var Finlands första publika galleri och bibliotek. Konstsamlingen utgjorde sedan grunden för Ateneum, Finlands nationalgalleri, och böckerna tillföll publika bibliotek. Först på 1850-talet tillkom folkbiblioteken. Mecenater som dessa och många andra har vi all anledning att tacka för att bokkulturen funnit plats i vårt land. henrik degerma n

Norsk antikvarbokhandlerforening 75 år

‘Mens bøkene venter på nye eiere, er det antikvariatene som tar vare på dem’, står det bak på omslaget til jubileumsberetningen Med gamle bøker mot en ny tid: Norsk antikvarbokhandlerforening 75 år (Oslo: Cappelen Damm, 2017).

Historiker, dr. philos., samlingsforvalter ved Oslo Katedralskoles gamle bibliotek, Ernst Bjerke har vært hovedforfatter. Han har gitt en interessant framstilling av foreningens eldste historie fram til ca 1960: etablering av foreningen i en turbulent krigstid, kvalitetskrav, profesjonalisering, profesjonskamp med grensedragning mellom bokhandel og antikvariat, internasjonalt samarbeid gjennom ILAB (International League of Antiquarian Booksellers). Et delvis magert kildematerialet etter 1960, er supplert blant annet med

77

egentlig har i den organiserte bokbransjen, understreker han sterkt deres viktige kulturhistoriske arbeid. Ett strålende eksempel er medvirkningen fra flere av NABFs medlemmer som gjorde at Nasjonalbiblioteket høsten 2017 ‘kunne tilegne seg den fantastiske samlingen av de eldste kart over Norge og nordområdene, samlet av den amerikanske norgesvenn og mangemillionær William B. Ginsberg.’ – Amor Librorum Nos Unit.

korte ‘bedriftsbiografier’ fra nåværende medlemmer og liste over medlemmene gjennom årene.

Foreningens formann, Jens K. Haugfos, gir i kapitlet ‘Et moderne marked for gamle bøker’, innblikk i perioden etter 1960. NABF hadde i 1968 bare 6 medlemmer, nå er antallet i underkant av 20. Datamaskinene gjorde sitt inntog på 1980-tallet, og i 1998 var det skandinaviske samarbeidet www.antikvariat.net en realitet!

To eksterne bidragsytere (om kjøperne/kundene/samlerne kan anses som eksterne i denne sammenhengen): professor i idéhistorie, Trond Berg Eriksen, forsker og bokglad, skriver om ‘Antikvariatet som kultursentrum’, ‘En boksamlers bekjennelser’, er bidraget fra Cato Schiøtz. Schiøtz er advokat, boksamler og medlem av den norske Bibliofilklubben. Sammen med antikvarbokhandler Bjørn Ringstrøm (1928–2015) ut­arbeidet han i 1990 Norske førsteutgaver: En hjelpe­bok for samlere av skjønnlitteratur. 2. utgave kom i 2006, og nå arbeides det med en nettbasert utgave.

Til slutt, etterordet fra Haugfos. Trass i litt usikkerhet om hvilken plass antikvariatene

78

‘Gudskjelov for kong Gustav II’, utbrøt min polske kollega, ‘at bøker fra Copernicus ble tatt som krigsbytte og bragt til Uppsala. Ellers hadde de med stor sannsynlig gått tapt i bomberegnet under krigen’. Bakgrunnen? Utgivelsen av Jeremi Wasiutyńskis Copernicus: Skaperen av en ny himmel, oversatt fra polsk av Gunnar Arneson (Vanse: Klokkhammer forlag, 2017).

I mars 1938 kåret et ledende polsk litterært tidsskrift biografien, Kopernik, twórca nowego nieba til årets beste bok i 1937. Forfatteren, den knapt 30 år gamle Wasiutyński, dro samme vår til Oslo for å studere astrofysikk. Faget var ikke mulig å studere i Warszawa på den tiden, og Institutt for teoretisk astrofysikk var da regnet for det beste i Europa.

På grunn av krigen ble det ikke mulig med over­ settelser til andre språk som engelsk eller tysk, og først i 2007 kom en revidert polsk utgave publisert i Kopernikus fødeby Toruń.

Jeremi Wasiutyński (1907–2005) var astrofysiker, dybdepsykolog og filosof, forfatter, stats­stipendiat fra 1964. Han forfektet et helhetlig vitenskapssyn som ville knytte de eksakte vitenskaper sammen med resultater fra filosofi og psykologi, og prøvde å rekonstruere et vitenskapelig og et psykologisk portrett av astronomen. Slike koblinger er kanskje ikke like gjengse i dagens forskermiljøer, men uansett: med sine 684 sider, er biografien en enestående rik kilde til Copernicus’ bakgrunn, liv og forskning. Boka er basert på systematisk lesning av Copernicus, verkene hans, kildetekster og vitenskapelige arbeider om han, og gir innsikt i en viktig og dramatisk periode i Polens historie både politisk, kulturelt og vitenskapelig. Samtidig får vi også en rekke nærbilder av Europas fremste personligheter i humanismens og reformasjonens tidsalder.

Oversetteren, Gunnar Arneson, har gjort en bragd ved å gjøre dette verket tilgjengelig på norsk, og gir leseren god hjelp i ‘Fra oversetteren’.

For å lette norske leseres utbytte av verket, skriver han ‘har jeg laget denne lille og uhøytidelige innføringen i den aktuelle delen av polsk historie’. Han gir også en kortfattet rettledning i polsk fonetikk. Og han avslutter med å si ‘Jeg ønsker leserne lykke til på denne ferden gjennom et viktig og spennende kapittel i Europas åndshistorie.’ berit ch. nielsen

Medarbetare i Biblis 81

peter ejewall är bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. henrik degerman är ordförande för Sällskapet Bokvännerna i Finland. jonas ellerström är författare och förläggare. remi kick är forskare, guide och översättare. Har arbetat med 1500-talets bokhistoria och Strasbourgreformatorn Martin Bucers inflytande i Sverige. Doktorshandling om Laurentius Petris kyrkosyn (Lund 1997). johan mannerheim, tidigare biblioteksråd vid Kungliga biblioteket. berit ch. nielsen är verksam inom Norsk Bok- och bibliotekhistorisk selskap. fredrik thomasson är historiker vid Uppsala universitet. svante helmbæk tirén är frilansande curator och skribent med inriktning på arkitektur och konsthantverk.

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poes hemlighetsfulla och fantastiska historier på svenska 1846–2016: En bibliografi av Lars-Erik Nygren är en uppföljning av författarens år 1998 publicerade Poebibliografi, även den på Per Olaisen förlag. Bibliografin inleds med en presentation av Poes liv och verk. Efter denna inledande text förtecknas Poes prosatexter med originaltitlar kronologiskt. Därpå följer huvudavsnittet där allt listas efter utgivningsår förutom e-böcker och audiovisuellt material samt pjäser som bygger på Poes texter, som får sina egna avdelningar. Svenska texter om Poe och hans verk redovisas separat liksom andra texter med anknytning till Poe. Register över personer, förlag, tidskrifter, tryckerier och titlar avslutar denna innehållsrika och trevligt illustrerade volym, som kommer att glädja alla som är intresserade av Edgar Allan Poe.

Edgar Allan Poe, i Adolf Hallmans New York (1956).

79

föreningen biblis Föreningen Biblis, Kungliga biblioteket, Box 5039, 102 41 Stockholm www.biblis.se www.facebook.com/Foreningenbiblis Styrelse : Gunnel Furuland (ordförande och skattmästare), Tomas Lidman (vice ordförande), Gunilla Eldebro (sekreterare), Anita Ankarcrona, Peter Bodén, Per Cullhed, Gunilla Herdenberg, Antoinette Ramsay Herthelius och Johan Melbi Föreningen Biblis är en ideell förening med ändamål att stimulera intresset för bokhistoria, bibliografi, förlags- och bokhandelshistoria, bokhantverk och samlande. Detta uppnås genom föredrag, studiebesök och genom utgivning av medlemstidskriften Biblis och andra publikationer Föreningen Biblis är Kungliga bibliotekets vänförening tidskriften biblis Utges av Föreningen Biblis och utkommer med fyra nummer per år Ansvarig utgivare : Gunnel Furuland Redaktörer : Ingrid Svensson, 010-709 33 41, ingrid.svensson@kb.se och Ulf Jacobsen, 072-204 00 75, ulf.jacobsen@telia.com Redaktionella rådgivare : Kristina Lundblad och Glenn Sjökvist Den som skickar material till Biblis anses medge elektronisk lagring och publicering Utges med stöd från Statens kulturråd medlemskap i föreningen biblis / p renumeration Prenumeration på tidskriften Biblis innebär automatiskt medlemskap i Föreningen Biblis. Medlemmarna får utöver tidskriften inbjudningar till föredrag, utställningar, studiebesök och medlemsresor Avgift för enskild medlem 400 kr/år, familjeavgift 500 kr/år Studerandeavgift 200 kr/år pg 55 43 03-8 bg 5221-2248 medlemsärenden Gunilla Eldebro, gunilla.eldebro@kb.se prenumerationsärenden Biblis, att. Ulf Jacobsen, Hemse Bopparve 610, 623 50 Hemse, 072-204 00 75, ulf.jacobsen@telia.com Biblis 81 © Föreningen Biblis och respektive upphovsman 2018 Formgivning och produktion : Ulf Jacobsen och Peter Ragnarsson Satt med Sabon Next och Frutiger Reproduktion : Fredrik Thomasson s. 2–23; Kungliga biblioteket s. 26, 28, 56–59; Wikimedia Commons s. 27, 36–37; Nordiska museet s. 29; Bibliothèque nationale de France s. 30, 32, 38; Svante H. Tirén s. 34–35, 38; Stockholms stadsmuseum s. 39; Statens fastighetsverk s. 40; Mario Marnoto s. 43–46; Ellerströms s. 45; Sune Nordgren s. 46; Scandia Photo Press s. 44; Tragus s. 48–55; Letterform Archive s. 60–69, 71; Antikvariat Morris s. 70; Uppsala universitetsbibliotek s. 72; Cappelen Damm s. 77; Klokkhammer forlag s. 78 Tryck : Livonia Print, Lettland 2018 issn 1403-3313 issn 2002-1747 isbn 978-91-7000-361-5

80

Biblis 81

Biblis 81

kvartalstidskrift för bokvänner Våren 2018 sek 125

01 02 FnL1 ZXRlcgBal9TW FUphY29ic2VuICYgUmFnbmFyc3NvbgVQ 02 0044

isbn 978-91-7000-361-5