Det här är mitt drömjobb

"DET HÄR ÄR MITT DRÖMJOBB AV LENA KÖSTER

– Inspirerande, fantastiskt men slitsamt ibland, säger Rebecka Wigh Abrahamsson. Hon är curator, det vill säga intendent, vid Uppsala konstmuseum med ansvar för utställningar och programverksamhet. Och det är mycket på gång…

Ilångbänkarnas Uppsala har inget slutgiltigt sagts om konstmuseets lokalisering, när jag möter Rebecca Wigh Abrahamsson. Förutom att konstatera att större och bättre placerade lokaler – och naturligtvis större budget – skulle påverka verksamhetens utveckling gynnsamt, vill hon inte uttala sig i frågan. Arbetet på konstmuseet pågår ju oförtrutet oavsett de gångna pandemiåren och långbänken.

Curator är en engelsk titel, som kanske förbryllar. Den kan översättas med intendent, som också är Rebecka Wigh Abrahamssons tjänstetitel. Arbetet handlar om att ta hand om och vårda konsten, att vara lite av spindeln i nätet och handskas både med konstnärer, utställningar, publik och ekonomi. – Curatorsbegreppet handlar mycket om att presentera intressanta koncept och att sätta samman konstnärskap och teori, och om att hjälpa konstnärerna att förverkliga deras visioner, men samtidigt också hjälpa publiken att navigera i utställningen. Till exempel genom att skriva texter om konsten. Det är alltid en balansgång, att inte skriva vad man ska uppleva, bara ge nycklar till upplevelserna.

Voj voj, tänker jag, men intendenten ser glad och nöjd ut och fastställer att det är hennes drömjobb. En del av den uppfyllda drömmen är mötena med konstnärer från olika delar av världen. Vare sig det leder till utställningar i Uppsala eller bara bygger på de egna konstupplevelserna: den fakta- och upplevelsebakgrund som är lika nödvändig för arbetet som de tidigare studierna i konstvetenskap och curating vid Konstfack i Stockholm. – Ateljébesök är alltid spännande. Att få komma in i den kreativa miljön, säger hon och berättar om besöken hos konstnärer och om resor till olika biennaler runt om i världen. – En inspiration och grund för viktigt nätverksbyggande. Konstvärlden har blivit mer global, trots de sorgliga nedstängningarna under pandemin.

Det globala märks på utställningar i konstmuseet med konstnärer som ryska Taus Mackhacheva, skulptören Tony Matelli och Nicholas Holbo från Sydafrika.

Den stora utställningen i vår, från februari in i maj, presenterar den ryske multikonstnären Pavel Otdelnov från Dzerzinsk och hans undersökning av ett industriområde i hemstaden. Med fotografi, måleri, installation, video har han byggt en berättelse om industrin när den var verksam och nu när den är nedlagd, om

RUINS #6, 2016. Olja på canvas av Pavel Otdelnov

människorna som arbetade där och om hans egen familjehistoria, som är knuten till den kemiska industrin. – I grunden är han målare utbildad på konstakademin. Han är väletablerad i Ryssland, men det är första gången detta projekt visas utomlands.

Utställningstiteln PROMZONA betyder industrizon och hela utställningen på våning fyra kommer att bli som en egen värld att vandra in i. Där blandas dokumentärt material med måleri och andra media i en berättelse om sovjetmedborgaren. – Pavel började det fyra år långa projektet därför att han upptäckte att han inte visste någonting om sin fars och farföräldrarnas liv i industrin, mer än att medellivslängden var mycket kort och att det fanns stora områden som är mycket förgiftade. Liknande berättelser hittar vi både i Sverige och globalt, berättar Rebecka Wigh Abrahamsson. – Denna typ av komplexa postindustriella berättelser är oerhört viktiga också som förklaringar till hur dagens samhälle och miljö ser ut.

När vi möts går september över i oktober. I konstmuseet pågår flera utställningar. Dels visas verk ur museets samlingar, dels kan besökarna, som ännu håller respektfulla avstånd, bland annat se och delta i interaktiva utställningen Involution av konstnärerna Lundahl & Seitl. Där får två besökare i taget ledsaga varandra genom olika sinnestryck under en vandring i salen med hjälp av tekniskt avancerad utrustning.

Rebecca Wigh Abrahamsson är inte ensam om att forma utställningsverksamheten vid Uppsala konstmuseum. Men de utställningar hon curerar präglas förstås av hennes intressen inom konstsfären:

Postkolonial teori till exempel. Hur Europas expansion i världen för flera århundraden sedan fortfarande påverkar människors liv idag.

Textiltryck av Karl Axel Pehrson (1921–2005), DELFINISK RÖRELSE (1952), nytryck. Foto: Stewen Quigley

Och just det: hur det är att vara människa i förhållande till historien, till andra människor och till annat levande. – Konsten har en viktig roll att fylla när klimatkrisen ställer många invanda föreställningar på ända. Vi måste hitta nya sätt att tänka och vara i världen. Det handlar både om att se bakåt och våga vara visionär framåt, säger Rebecka Wigh Abrahamsson.

Att söka och hitta sin identitet, även bortom könsgränserna, är ytterligare ett angeläget tema.

Den dagsaktuella och framåtsyftande konsten i min ungdom för femtio år sedan ropade: ”Dekonstruktion!” ”Protest!”” ”Revolution!” ”Ner med kungahuset!" ”USA ut ur Vietnam!”

En del av konsten i dag söker sig långt ner under ytan, vidgar och överskrider gränser, vänder gamla ”självklarheter” ut-och-in och bak-och-fram.

Den är utmanande, vacker, ful, vred, hallucinatorisk, äcklande, förskräckande, naken, ironisk, men har också sina glimtar av framtidstro. – Vissa utställningar älskas av många, andra tilltalar mer specifika grupper, konstaterar Rebecca Wigh Abrahamsson. 1