LÄRA Stockholm #2/2021

Nr 2 2021 FRITIDSHEMMEN ALLT VIKTIGARE FÖR LÄRANDET Ökad mångfald med judisk profil på Vasa Real ”SAMTALET OM SKÖNLITTERATUR ÄR CENTRALT”

NATURBRUK I SPÅNGA

De enda i sitt slag

0 kr

Kostnadsfria möbler På stadens webbplats Stocket återbruk hittar ni kostnadsfria möbler och inventarier som andra verksamheter i Stockholms stad inte längre behöver.

Frigör även utrymme på er skola genom att annonsera ut överblivna möbler och inventarier. Använd Stocket återbruk, spara pengar och bidra till ett klimatsmart Stockholm.

Kostnader för transport och liknande kan tillkomma.

stocket.stockholm.se

e t t p e d a g o g i s k t m a g a s i n f r å n u t b i l d n i n g s f ö r va l t n i n g e n i s t o c k h o l m s s t a d

FOTO YLVA SUNDGREN

Nr 2 2021 Sju gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa personaltidning

Innehåll Stadsnära naturbruk i Spånga....................................... 4 Gunnar Persson vill skapa glädje................................... 9

28

Digital fortbildning i egen takt.................................... 10 Lina Pilo om ett meningsfullt ämne............................ 1 1 Han vill uppvärdera skönlitteraturen........................ 12 Hallå där, Thérèse Halvarson Britton........................ 14 Skolbiblioteken ska bli ännu bättre............................ 14 ”Läsning är bättre än lyssning”.................................... 16

”Först när vi inser att vi kompletterar varandra får vi en helhetssyn på eleverna”, säger Susanne Aspling som sedan i fjol är utvecklingslärare för fritidshem på Bandhagens skola.

Få ord funkar bäst på CSI............................................. 22 Sylvia, 18, gillar Bromma gymnasium....................... 24 Ökad kunskap om hedersbegreppet....................... 26 Vad tar du med dig från coronan?............................ 27 Lärande hela dagen lång............................................ 28 Läs LÄRA och vinn biobesök....................................... 32 Mångfald genom minoriteter..................................... 32 Hallå där, Leena Huss................................................... 33 Bästa lästipsen om minoriteter.................................. 34 Maria Jernberg tecknar skolans värld..................... 35

ÄRA ges ut av utbildnings­för­­valt­ L ningen i Stockholms stad och ­kommer med fyra nummer per år.

ADRESS LÄRA, Utbildningsför­valt­nin­gen, Box 22049, 104 22 Stockholm.

BESÖKSADRESS Hantverkargatan 3A. UPPLAGA 18 500 exemplar.

CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se.

ANSVARIG UTGIVARE Sofia Oliv.

ART DIRECTION OCH PRODUKTION Blomquist Communication.

TRYCK Åtta.45, Järfälla, 2021.

ISSN 1654-7330.

32

14

”Slöjden var, i alla fall under min skolgång, tillfällen av meningsfullhet. Många andra ämnen doftade undervisning.”

LÄRA DIGITALT pedagog.­stockholm/lara.

KOSTNADSFRI PRENUMERATION Kontakta ­info.­utbildning@edu.stockholm.se.

OMSLAG Eleven Ebba Augustsson med kaninen Skuttunge, Spånga ­gymnasium, fotograferade av Robert Blombäck.

11

NATURBRUK Spånga gymnasium

Emma Wirenbäck i klass NB18C tycker att det roligaste med utbild­ ningen är att få vara med djuren. De två baggarna Havtorn och Vädd ingår i ett avelsprogram för allmogefår.

4

Nr 2 2021

Spånga gymnasium NATURBRUK

Naturbruksprogrammet på Spånga gymnasium är det enda i sitt slag i Stockholms stad. I skolans djurpark får eleverna lära sig att sköta de hundra arter som finns där, både tropiska sådana och djur från den svenska faunan.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK

Nr 2 2021

5

NATURBRUK Spånga gymnasium

tt besöka Tropikhuset och naturbrukspro­ gram­met på Spånga gymnasium är som att gå rakt in i en djungel. Entrén väl­ komnar med värme och hög luftfuktighet, där gula kanariefåglar hoppar från gren till gren bland de tropiska växterna. En trappa upp gäller det att ha ordning på fötterna när sköldpaddan Gandalf fritt strosar runt bland ter­ rarier och akvarier och nyfiket sträcker fram huvu­ det, ackompanjerad av arornas rop. Ljud­volymen vid papegojornas voljärer är hög men ändå trivsam, och Gandalf är van.

Ebba Augustsson som går sista året berät­ tar att han fanns på skolan redan när hen­ nes faster många år tidigare studerade här. Uppvuxen med djur omkring sig – häst, hund, getter och ormar – var det tidigt självklart att Ebba Augustsson skulle jobba med djur. Men gymna­ siets breda djurutbildning har gjort att ­planen på att bli veterinär nu har fått konkurrens av andra inriktningar.

– Jag har blivit mer intresserad av den marina miljön, och min dröm vore att arbeta med marina däggdjur, till exempel med ett rehabprogram, säger hon och vidhåller bestämt att även fiskar är spännande med sina personligheter och sitt sociala språk.

Ebba Augustsson vill studera marinbiologi på universi­tetet. Alla planerar emellertid inte för vidare studier, utan i första hand är programmet en yrkes­ utbildning. Eleverna ska vara anställningsbara direkt efter studenten, oavsett om de söker sig till en djur­ affär, en veterinärklinik eller en djurpark. Därför ger även de teoretiska ämnena kunskaper som djurvår­ dare behöver, som att räkna ut omkretsen på en djurbur eller känna till facktermer på engelska.

Spånga gymnasium har funnits i nuvarande lokaler

sedan 1947. Djurutbildningen var från början en del av det individuella valet, men utvecklades så små­ ningom till ett helt program. I dag tar skolan emot 180 elever – tre klasser i varje årskurs – som får lära sig allt från vad den dagliga djurskötseln innebär till övergripande djursjukvård som att lägga bandage, sätta droppkanyler och föra journal. Här finns runt 6

tusen djur, fördelade på hundra olika arter.

Det är Stockholms stads enda naturbruksprogram, och det stadsnära läget är ovanligt för en sådan utbild­ ning. Inriktningar som jordbruk och trädgårdsodling som kräver större ytor erbjuds därför inte. Däremot finns möjlighet att välja inriktningen hästhållning med travprofil, och då genomförs utbildningen i samverkan med Solvalla. Men de flesta läser inriktningen djurvård.

Gandalf stannar vid sin matskål och mumsar en stund innan han lägger sig till rätta. En sandorm vilar i ett terrarium och i ett annat sträcker en ödla nyfiket fram sitt huvud. Arterna är valda utifrån ett evolutionärt perspektiv. De finns inte här bara för att de är vackra att se på eller fascinerande varelser, utan ska också lära eleverna om världens och arter­ nas utveckling.

Miljön må vara inspirerande men det här är i första hand en skola, inte en publik djurpark, och allt är pedagogiskt genomtänkt, förklarar Sara Fjellstad, biträdande rektor, och visar hur eleverna har designat inredningen till några av terra­ rierna och akvarierna.

– Tidigare var det vanligt att det bara satt en affisch med bild på växtlighet på väggen bakom glaset, men numera skapar man en riktig miljö inne i akva­ riet. Det som ser ut som stenar är i själva verket ett poröst material där alger gärna växer, och det bidrar till akva­ riets ekosystem, berättar hon.

Sara Fjellstad poängterar att skolan bidrar till bio­ logisk mångfald och att alla djur som finns här ska leva så nära sin naturliga miljö som möjligt. I den intilliggande ladan med smådjur finns inga trånga plastburar med galler, utan kaniner och marsvin har stora utrym­men med möjlighet att röra sig fritt i olika skrymslen.

De två allmogebaggarna Vädd och Havtorn kommer

fram från sin hage och buffar efter godis. De är namn­ givna efter växter i Roslagens lokala flora och används i det avelsprogram som skolan deltar i, för att bevara den ras roslagsfår som hittades på Raggar­ön utanför Östhammar för nästan 30 år sedan. Nio tackor av samma ras finns på närliggande Hästa gård, och de har alla burit lamm i år.

Hästa gård är gymnasiets filial, där eleverna får lära sig småskaligt jordbruk och att ta hand om större djur som hästar, kor, får och en dvärgåsna. Varje år har de internpraktik då de under några veckor arbetar heltid med djuren såväl i lokalerna i Spånga som på Hästa gård. Därutöver är också 15 veckor av arbets­ platsförlagt lärande (APL) obligatoriskt i programmet. ► Nr 2 2021

Spånga gymnasium NATURBRUK

Hästa gård är gymnasiets filial, där eleverna får lära sig småskaligt jord­ bruk och att ta hand om större djur.

Biträdande rektor Sara Fjellstad visar skolans sjukvårdssal.

Här får eleverna lära sig djurens anatomi och viss sjukvård, som att lägga bandage.

Nr 2 2021

7

NATURBRUK Spånga gymnasium

Ebba Augustsson, NB18C, trivs bra till­ sammans med kaninen Skuttunge. Men efter praktik på Havets hus i Lysekil har intresset för djur i marin miljö tagit överhanden.

APL-samordnare Elin Karvonen hjälper eleverna att få rätt ­praktikplats.

i andra länder till vad man ska tänka på när djur transporteras.

Det stora intresset för djurskötsel har lett till att Emma Wirenbäck nu arbetar extra på skolan på helger och lov när djur­ vårdarinstruktörerna är lediga.

– Det är bra att låta elever från skolan

arbeta extra på helgerna när djuren behö­ ver tillsyn. Vi vet ju vad de kan, de känner djuren och de kan våra rutiner, säger djur­ vårdarinstruk­tören Daniela Engström.

Hon och hennes kollega Sara Hammar­ lind har arbetat på Spånga gymnasium i tio respek­tive elva år. Båda är tidigare elever som blev kvar efter ut­bild­ningen och som tillsammans med ytterligare fyra kolleger handleder eleverna i djurvård.

– Det handlar mycket om att lära ut dagliga rutiner och hur de hanterar djur.

Säker­heten är viktig, både den som rör djuren, till exempel djur­sjukvård, och den som rör dem själva. De måste veta hur de ska röra sig runt stora djur och hur de ska arbeta ergonomiskt, till exempel när de – I tvåan får eleverna göra kan bli aktuellt igen. mockar, så att de inte blir skadade, säger sin APL nära Stock­holm så att – Ungefär hälften av treorna Sara Hammarlind. de kan bo kvar hemma, men ansöker om utlandspraktik, och Hon tycker att skolan är sig lik sedan i trean finns möjlighet att göra två eller tre från varje klass får hon själv gick i gymnasiet, även om verk­ den i andra delar av Sverige åka. Vi förbereder dem alltid samheten har utökats till fler klasser, med beroende på vad man är intres­ på att de kan få hemlängtan fler elever och fler djur. Och att den har­ serad av, säger APL-samord­nare och hur de ska hantera den. moniska in­ram­nin­gen ger idel glada miner Elin Karvonen.

Det är tufft för en 18-åring att – även i grannskapet när elever och djur­ vara hemifrån i fem veckor, vårdare promenerar runt kvarteret med Hon har tidigare arbetat på och det passar inte alla. Men baggarna i koppel – är kanske inte så Furuviksparken utanför Gävle de flesta som kommer hem ­konstigt. och kan från den tiden vittna brukar säga att de vill åka igen, – Underskatta inte vad djur har för om att Spångas elever har gott säger Elin Karvonen. inverkan på oss män­nis­kor. De stimulerar renommé. Men en del reser Sistaårseleven Emma Wiren­ både fysiskt och mentalt. Vi mår bra av längre än så. Innan corona­pan­ bäck är framför allt intresserad att ha dem omkring oss, och ett djur kan demin slog sitt grepp om världen av djurvård och vill arbeta på också bli en mycket god vän, säger Ebba fanns det nämligen möjlighet en djurklinik i framtiden.

Augustsson. för sista­årseleverna att göra – Men det finns så många fem veckors praktik på Borneo möjligheter. Jag tycker att det mer på skolans webbplats om naturbruksprogrameller i Australien, och förhopp­ är bra att utbildningen är bred. Läs mets olika ­inriktningar, om den specialpedagogiska ningen är att det så smånin­gom Vi lär oss om allt från djurvård ­profilen och gymnasiesär­skolans program.

8

Nr 2 2021

Gunnar Persson DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE

M

ed hjälp av musik kan livet fyllas med fina upplevelser. Det verktyget vill Gunnar Persson, musiklärare på S:t Eriks gymnasie­ särskola, föra vidare. I fjol utsågs han till Årets lärare inom denna skolform.

Det blir party i musiksalen när Gunnar Persson ställer frågan ”Kan ni dansa till den här låten?”. Hans elever visar lust, koncentration och glädje, och han älskar det.

– Det finns en särskild spontanitet på ett särgymna­ sium. Och varje elev här har sina unika förutsättningar, det kan skilja mycket i förmågor. De utmaningar jag får när jag ska hjälpa var och en att utvecklas är spännande.

Till S:t Eriks gymnasiesärskola kom Gunnar Persson med 30 års erfarenhet. Han började som barpianist, det tog några år efter Musikhögskolan innan han började undervisa på deltid. Efterhand har läraryrket tagit över och numera är yrkesmusiken lagd på hyllan.

Men musik är fortfarande livet. Det har den alltid varit. Gunnar Persson tog ut låtar på pianot ungefär sam­ tidigt som han lärde sig läsa, och behärskade snart nog

bastuba, fiol, gitarr, trombon, saxofon och mer därtill.

– Varje instrument har givit mig ett nytt sammanhang, en ny gemenskap. Och jag har haft fantastiska lärare.

Lite av detta vill jag ge tillbaka till mina elever.

Musiken är ett verktyg som han ser det. Främst till att skapa glädje och gemenskap, men för gymnasiesär­ skolans elever blir musiken dessutom ett sätt att klara mer på andra områden. Motorikutvecklingen ser olika ut för varje instrument, och det tålamod som tränas när eleverna lär sig spela musik, det kan de överföra till alla andra skolämnen.

Det allra finaste är att alla kan vara med och spela.

Det räcker att klara av att byta mellan två toner i rätt ögonblick för att spela i grupp. Gunnar Persson vet precis vad eleverna känner när de upptäcker att de tillsammans med kompisarna kan skapa musik.

– Jag får uppleva detta fina varje dag. Det är sam­ arbete på högsta nivå och det är helt obetalbart.

Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER

»Jag vill ge tillbaka till mina elever«

Gunnar Persson är förstelärare på S:t Eriks gymnasiesärskola vid Fridhemsplan.

Nr 2 2021

9

LÄRARFORTBILDNING Storkyrkoskolan

”Nu kan vi välja det vi behöver” Den här terminen har skolledningen avsatt två tillfällen av det som före corona­ pandemin var lärarkonferenstid, samman­ lagt tre timmar, till fortbildningsportalen.

Både Josefine Lemberg och Elin Wal­ fridsson hoppas att den här möjligheten till fortbildning blir kvar också efter pan­ Portalen Gigla innehåller de vanligaste demin. digitala tjänsterna och apparna som skolan – I coronatider är det så mycket annat använ­der, men också till exempel utbildning man saknar som lärare. Som allt det vi i programmering och digitalt berättande.

Skolledningen kan använda sig av portalen genom att ta ut rapporter och se vilka som fortbildat sig och använda informationen i medarbetarsamtal.

Både Josefine Lemberg och Elin Wal­ fridsson, lärare i årskurs 4 respektive 6 i den enparallelliga Storkyrkoskolan i Gamla stan, är nöjda.

– Nu kan jag välja det jag tycker är bra och som jag behöver just för tillfället, in­ tygar Elin Walfridsson. Även Josefine Lemberg värdesätter möj­ ligheten att skräddarsy sin egen ­digitala fortbildning.

– Tidigare kan det ha fungerat så att någon har gått en kurs på Medioteket och sedan fått berätta om den för de andra lärarna på skolan. Men då kanske bara en liten del egentligen haft nytta av det, medan resten bara har suttit av tiden.

Fortbildning i egen takt och på tid som passar läraren själv bäst! Det har skol­ledningen på Storkyrkoskolan och Björngårdsskolan infört genom att köpa licenser till en fortbildningsportal inom digitala verktyg.

brukar göra tillsammans med eleverna utanför klassrummet, som museibesök, brännbollsdagar och musikaler, säger Josefine Lemberg.

Text INGELA ÖSGÅRD Foto ROBERT BLOMBÄCK Gigla är en webbaserad fortbildningsportal som du kan få tillgång till som digital lärresurs. Stockholms stads skolor tecknar egen licens med leverantören.

Elin Walfridsson berättar om en kurs i ett

bildstödsprogram hon använder sig av.

I programmet kan man skriva ett ord eller begrepp och samtidigt visas en bild på det. Där finns också möjligheter till översättning av ord till andra språk, något som är bra när hon till exempel undervisar nyanlända elever.

– Sedan upptäckte jag att Josefine också hade gått in på samma kurs och då kunde vi dela erfarenheter och tipsa varandra, säger hon.

De tror båda att det kanske skulle gå att utbyta fler erfarenheter och tipsa varandra om program, till exempel i lärarlaget där de möts digitalt.

10

Elin Walfridsson (till vänster) och Josefine Lemberg, båda klasslärare på Storkyrkoskolan, uppskattar möjlig­ heten att skräddarsy sin egen digitala fortbildning.

Nr 2 2021

KRÖNIKA Lina Pilo

På slöjden kände jag mig betrodd ag minns att det var en sär­ ­oftast vara jämförbart med tjockleken på en fint sand­ skild stämning i luften när papprad smörkniv. En synpunkt som brukar lyftas klassen för första gången fram är att slöjden är … meningslös. För mig är det skulle delas in i terminens ett helt ologiskt argument. Jag tror att man skulle slöjdgrupper och det skulle kunna sticka ner en hand i en skål med välsorterad avgöras vilka material man elevblandning och då från de flesta få meningsfull­ skulle få närma sig först. heten bekräftad. Nu gissar jag grovt, men tycker inte Andakt kan det kanske kallas. väldigt många elever att slöjdämnet är mer menings­ Det handlade inte om att in­ fullt än andra ämnen? Genom slöjden finns en an­ delningen skulle avgöra vilka ledning att räkna och läsa och förstå och tänka till klasskamrater man under och pröva – och sedan står man där med en egen knappa tjugo veckor skulle få skapelse i sin hand. Något som finns enbart för att se stå med håret lite för nära man själv har satt det till världen. svarven. Inte heller handlade I en av de senare smörknivsdebatterna sades att det om att metall och tyg och man i skolan ska ägna sig åt meningsfullheter. Såsom trä hade olika status, eller om att någon lärare var att räkna. Och skriva. Med det resone­manget kunde mer populär än någon annan. I alla fall inte som jag smörknivarna lika gärna kastas ut. För de flesta minns det. köper väl ändå sina smörknivar nuförtiden?

Jag minns det som ett tidigt minne av att vara Att tro att slöjdämnet finns till för att det skulle betrodd. Vuxenvärlden vågar nu släppa vara svårt att köpa gymnastikpåsar oss nära farliga maskiner och har en eller smörknivar är väldigt fantasi­ tro på att vi kan skapa någonting. löst. Och att tro att vi kan kultivera Vi kan tänka på Slöjden var, i alla fall under min skol­ entreprenörskap och innovation hos gång, tillfällen av meningsfullhet. Många skolans uppgift: elever som inte har fått uppleva att andra ämnen – kanske sär­skilt mate­ vuxna litar på deras förmåga att att låta varje matikens färdighetsträning, ­vilken jag skapa är … ögonbrynshöjande. Men enskild elev aldrig förstod mig på – doftade under­ kanske är det inte slöjdens brist på visning. Tal räknades för att de skulle det handlar om. finna sin unika meningsfullhet räknas. Texter lästes för att de skulle Egentligen. Kanske hän­ger det mest egenart. läsas, saker lärdes utantill för att de på det där med att det finns topplistor skulle läras utantill och texter skrevs som man gärna vill ha en enbart för att de skulle skrivas. För bra plats på. Det vet vi egen del fastnade jag inte på så mycket under min alla hur förtrollande topplistor kan vara. grundskolet­id. Det mesta i undervisningsväg för­ Men när vi står där och drömmer tärdes på ett okomp­licerat sätt. För många elever är om att klättra i rankning kan vi skolan inte alls den ljumma bassäng den var för mig. passa på att tänka på skolans upp­ Trots detta stack slöjden ut som speciellt menings­ gift: att låta varje enskild elev finna full även för mig. sin unika egenart. Kanske är det Med jämna mellanrum dyker debatten om slöj­ i egenarten och inte i menings­ dens vara eller icke vara upp och dess djup brukar fullheten som framtiden bor.

LINA PILO ÄR FÖRVALTNINGSLEDARE PÅ IKT-ENHETEN

Nr 2 2021

DIDAKTIK Skönlitteratur i skolan

”Samtalet om ­läsningen är centralt” Olle Nordberg är forskaren som vill upp­ värdera läsupplevelsen och samtalen om skönlitteratur i undervisningen – särskilt i grundskolans yngre åldrar.

– Det är viktigt att inte hoppa över det gemensamma samtalet om läsningen.

Det är där det händer.

Olle Nordberg är universitetslektor i svensk­ ämnets didaktik vid Uppsala uni­ver­sitet och har tidigare arbetat som gymnasie­lärare.

Han vill sätta elevernas läsupplevelse och samtalet om skönlitteraturen i centrum för skolans litteraturundervisning. I boken ”Litteraturdidaktik”, som kom ut i fjol, skriver han om att ”krama musten ur själva orden” och att ”drabbas av litteraturen på ett sätt som ger symptom både fysiskt och psykiskt”.

Och det är just den känslomässiga in­­ levelsen som skapar läsintresse och som skiljer skönlitteratur från annan text.

– Jag har svårt att se att ungdomar skulle tända till på skönlitterära berättelser för att de lärt sig narratologiska begrepp.

Det kan komma senare. Det finns en risk om man siktar in sig på sådant från början, säger Olle Nordberg.

Det är också där Olle Nordberg ser den största faran, i att skönlitteraturen i skolan blir en text bland många andra.

Samtidigt vill han nyansera bilden av den så kallade läskrisen bland ungdomar, som har fått debattvågorna att gå höga på ledar- och kultursidorna genom åren.

Bomben var Pisaundersökningen 2012 där svenska elevers läsförståelse var den lägsta någonsin. Utifrån det drogs slut­ satsen att barn och unga behövde läsa mer skönlitteratur, rentav tvångsmatas med litteratur.

– Det är väldigt förenklat eftersom Pisa knappt mäter skönlitteratur utan en mer samhällsmedborgerlig läsning. Flera stora undersökningar visar tvärtom att svenska ungdomar är ganska bra på att läsa, tolka och diskutera skönlitteratur.

Men som lärare har Olle Nordberg även

mött elever som aldrig har blivit berörda av skönlitteratur. Hur kan skolan göra dem till läsare?

– Man kan börja med något som är ­väldigt kort men ändå kräver en tolkning.

Lyrik är bra, men det kan till och med vara ett enstaka ord.

Han berättar om en liten grupp elever Helst vill han kasta bort nyttighetsargu­ som han under­visade förra läsåret. men­ten helt. Visst kanske man får större – De gick i trean på gymnasiet när jag tog ordförråd av att läsa, men det är inte an­ över gruppen och hade gått igenom hela det led­ningen till att man fastnar för en bok. svenska skolsystemet utan att överhuvud­ Nej, skönlitteraturen har ett värde i sig taget kunna formulera ett svar på den och det är därifrån argumenten måste ta klassiska frågan: varför läsa ­skönlitteratur? avstamp. I de läsundersökningar han själv De hade aldrig tänkt på det. har gjort berättar ungdomar att fiktions­ Eleverna fick bland annat läsa ”Kostym” läsning skiljer sig från andra aktiviteter av Ninni Holm­qvist, en normbrytande som att se på film. Skönlitteraturen både novell från 1990-talet som väcker en rad kräver och ger något annat. frågor hos läsaren.

– Eleverna kan uttrycka väldigt starka – Det gäller att fånga upp dessa tankar känslor, som att bli illamående eller darriga. och göra läsarna medvetna om dem. Där­ Sådana känslomässiga reaktioner uppstår efter kan det utvecklande samtalet växa när man läser med djup inlevelse, när man fram. Ganska snart såg eleverna att både skapar meningen med texten i sig själv. Om personliga ämnen och allmänmänskliga man inte gör det blir berättelsen ganska problem kan belysas och förstås på ett helt meningslös, även om inte alla reaktioner annat sätt i fiktionen, säger Olle Nordberg. tar sig fysiska uttryck.

Och precis där, i det gemensam­ma 12

samtalet om texten, finns kärnan i hela litteraturvetenskapen.

– Vi läser en text, diskuterar den, får nya infallsvinklar och perspektiv. Därefter kan det vidare arbetet fortsätta. Den pro­ cessen är grunden för det akademiska ämnet, så det är konstigt att det inte arbe­ tas mer så i skolans olika stadier. Sär­skilt när det pratas så ofta om vetenskaplig grund. I min ideal­värld skulle det läggas mer fokus på boksamtalen, framför allt i de yngre åldrarna.

Olle Nordberg betonar att det är viktigt att

inte stanna i den subjektiva känslan, utan ha fördjupande diskussioner där eleverna reflekterar över sig själva och sin omvärld.

Han har följt flera projekt där man har arbetat med gemensam läsning och bok­ cirklar i olika åldrar, bland annat i Öst­ hammars kommun.

En bok som fungerar bra på mellan­ stadiet är Katarina Taikons ”Katitzi”.

Nr 2 2021

– Det finns ett tidsavstånd, men mycket av tematiken är aktuell. På högstadiet hade vi väldigt givande diskussioner om Lina Stoltz ”På natten är allt sant”. Eleverna påverkades mycket och tyckte att boken hade öppnat perspektiv, inte bara på rasism och integration utan även på frågor om grupptillhö­ righet och att sitta fast i förvänt­ ningar, säger Olle Nordberg.

Han höjer dock ett varnande finger för att skönlitteraturen används för instrumentellt i värdegrundsarbetet. Littera­tu­ ren måste läsas i sin egen rätt, inte förminskas till en bruks­ anvisning.

– Det är en klassisk risk att det blir en för direkt linje mellan läsning och nytta. Det behöver vara en indirekt gång, ta lite kringelkrokar både i en själv

Mälaren och i diskussioner. Sedan kan man lyfta sig ur den specifika boken till det allmänna och allmänmänskliga.

VATT EN

VERK

Öste

En annan fara han ser är att det

läggs för stor vikt vid det kon­ kret mätbara i skolan. Några av de lärarstudenter han själv undervisar planerar undervis­ ningen med utgångspunkt i betygskriterierna.

– Jag kallar det att läsa läro­ planen baklänges, då får litte­ raturen inte den plats som den borde ha. Men om man läser framlänges och börjar med ämnets syfte, så finns det fina beskrivningar av vad skönlitte­ ratur är och vad den kan betyda för en människas utveckling.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ROBERT BLOMBÄCK

BIO GA

S

Hej pedagog!

Vill du lära dina elever om vatten, sopor och miljö?

Rent kranvatten är en självklarhet för alla stockholmare. Att ha ett fungerande avlopp och kunna sopsortera tar vi också för givet.

Men hur fungerar det egentligen och vad kan vi alla hjälpa till med för att våra sjöar och hav ska må bättre?

På svoa.se/skola hittar du gratis utbildningsmaterial i form av lärarhandledning, sagor, korta filmer, mysterier, tips på experiment och mycket mer. Materialet är uppdelat för olika åldersgrupper och utgår från läroplanen.

”Både personliga ämnen och allmän­ mänskliga problem kan belysas och för­ stås på ett helt annat sätt i fiktionen”, säger universitetslektor Olle Nordberg.

Nr 2 2021

Ladda ner utbildningsmaterial gratis på: svoa.se/skola

BIBLIOTEK I SKOLAN Ny skolbiblioteksplan

HALLÅ DÄR …

… Thérèse Halvarson Britton, lärare i religionskunskap på Globala gymna­ siet, som har tilldelats Kungl. Vitter­ hetsakademiens pris ”för berömvärd lärargärning” på 50 000 kronor.

Grattis! Vad betyder priset för dig?

– Jag blev förstås väldigt glad, inte minst för den fina motiveringen.

Där lyfter de fram det som jag tycker är både viktigt och väldigt roligt: att utveckla undervisning tillsammans med kolleger och med stöd av reli­ gionsdidaktisk forskning.

Du får priset för ditt stora engage­ mang i ämnet, bland annat när det gäller pedagogisk utveckling och egen forskning. Hur gör du för att väcka elevernas intresse?

– Ett sätt att väcka intresse är att vara intresserad själv, och det är jag verk­ligen – både av religion som ämne och av att eleverna ska utveckla sin förståelse i ämnet. Studiebesök har en viktig plats både i min undervis­ ning och forskning. Möten med andra och upplevelser av platser engagerar och kan, i kombination med undervis­ ning, bidra till en bredare förståelse av religion och religiositet.

Hur har religionsämnet förändrats sedan du själv gick i skolan?

– Ett perspektiv av ämnet i dag är hur religion kan vara en del av män­ niskors identitet. Det är en viktig aspekt som också kan bidra till att ämnet förs närmare eleverna själva. Att våra identiteter skapas från olika håll kän­ ner många igen sig i och religion kan vara en del av detta. Det betyder också att religion och religiositet kan ta sig väldigt många olika uttryck inom en och samma religiösa tradi­ tion. Detta är något som jag tror får större utrymme nu än när jag gick i skolan.

Skolbiblioteken Stockholm har fått en ny skolbiblioteks­ plan där likvärdigheten betonas och rektorns ansvar skärps. Fler elever ska kunna gå till ett skolbibliotek som är väl integrerat i ­skolans arbete och har utbil­ dad personal.

I februari fastställdes Stockholms stads nya skolbiblioteksplan som gäller till och med 2024. Planen ger vägledning för hur skolbiblioteken ska arbeta och beskriver

exempelvis rektorns och skolbiblioteka­ riens ansvar. Mycket återkommer från den tidigare planen, men vissa skriv­ ningar är nya.

– En liten men viktig sak är en skärp­ ning av rektorns ansvar jämfört med tidi­ gare, säger Jenny Karlsson som är skol­ bibliotekskonsulent på Medioteket och har varit med och tagit fram planen.

En annan nyhet är att skolbiblioteka­ rierna på gymnasiet har fått tre egna

Text TOMAS BANNERHED Foto ALICE BRITTON 14

Nr 2 2021

Ny skolbiblioteksplan BIBLIOTEK I SKOLAN

ska bli ännu bättre a­ nsvarsområden som rör veten­ skapligt material, refe­rens­­ hantering och gymnasie­arbetet.

Andra områden som betonas i planen är medie- och infor­ mationskunnighet, flerspråkig­ het, mino­ritetsspråken och elever i behov av särskilt stöd.

– Vi betonar vikten av att få läsa med både ögon, öron och fingrar. På Medioteket har vi

tagit fram stöd i form av så kallade äppellådor som fram­ för allt är tänkta för elever på grund- och gymnasiesärskolan, säger Maria Ronnås, skolbiblio­ tekskonsulent och samordnare på Medioteket.

Det finns även planer på att ta fram ett utvärderingsmate­ rial för skolorna.

– Vår strävan är att skolbib­ lioteket ska ingå i kvalitets­ arbe­tet på varje skola, säger Maria Ronnås.

Ett ord som återkommer i

många av ut­bildningsförvalt­ ningens styrdokument är ­likvärdighet. Skolbiblioteks­ planen är inget undantag. Där fastslås att förvaltningen ska ”verka för likvärdighet när det gäller elevernas tillgång till välfungerande skolbibliotek”.

Två konkreta målsättningar är att skolbib­lioteken ska vara bemannade och att andelen skolor med fackut­bildade bib­ liotekarier ska öka.

Medioteket är utbildnings­ förvaltningens stödfunktion för biblioteksutveckling och där samlar man bland annat in statistik för att följa utveck­ lingen. Under den föregående fyraårsperioden förblev ande­ len skolor med bemannade skolbibliotek i stort sett oför­ ändrad. Däremot ökade ande­ len fackutbildade biblioteka­ rier från 21 till 28 procent.

– Det är inte riktigt görbart att bemanna alla Stockholms stads skolenheter med fack­ utbildade bibliotekarier just nu, och vi har många duktiga lärar­bibliotekarier som också gör ett fantastiskt jobb, säger Maria Ronnås.

I dag har sju av tio elever på Stock­holms kommunala grund­­ skolor tillgång till ett skolbib­ liotek som är bemannat minst på halvtid. På gymnasiet är siffran nio av tio elever. Det är betydligt bättre än snittet för hela landet. Bemanningens betydelse syns på lånestati­

”Vår strävan är att skolbiblioteket ska ingå i kvalitetsarbetet på varje skola”, säger Maria Ronnås (till vänster), skolbibliotekskonsulent på Medioteket, här till­ sammans med kollegan Jenny Karlsson.

stiken. På skolor som har mer än halv­tidsbemanning lånar eleverna tre gånger så många böcker som på skolor med mindre be­manning.

När det gäller hur mycket en­­

skilda skolor lägger på inköp av böcker och andra medier, vari­ erar beloppet mellan noll och 238 kronor per elev och år. Även på stadsdelnivå är skill­ naden stor.

– Vi rekommenderar ett medie­anslag på en bok per elev och år, säger Maria Ronnås.

Tidigare i år presenterade regeringens utredare Gustav Fridolin en rad förslag på hur skolbiblioteken kan stärkas, bland annat krav på beman­ ning. Dessutom finns ett för­ slag om en ny vidareutbildning för lärare som arbetar i skol­ bibliotek. Den ska ge lärare möjlighet att ha kombinations­ tjänster där undervisning ingår.

Jenny Karlsson och Maria Ronnås är positiva till försla­ gen och tycker att Stock­holms skolbiblioteksplan ligger i linje med utredningen. Där betonas även att fortbildning som rör skolbiblioteket måste riktas till olika yrkesgrupper inom skolan, vilket redan gäller för Medio­ tekets kurser.

– Vi uppmuntrar skolbiblio­ tekarien att ta med sig lärare från skolan. För ett år sedan gjorde vi en satsning på samar­ bete mellan skolbibliotek och fritidshem. Sju skolor var med och hittade olika estetiska ut­trycksformer utifrån silent books, alltså bilderböcker utan text, berättar Jenny Karlsson.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER Läs hela skolbiblioteksplanen på Pedagog Stockholm.

Nr 2 2021

15

SAMTALET Tomas Riad

Barn behöver läsa mer, men framför allt behövs träning i att avkoda ord och meningar. Det gäller för många nyan­ lända – men också för många som är födda här, säger Tomas Riad, språkforskare och ­ledamot av Svenska Akademien.

Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER

” bätt

omas Riad kommer klivande med spänstiga steg över Gamla stans stenläggning, från sin lägenhet i regeringskvarteren kring Mynttorget till Svenska Akademien vid Stortorget. Som ledamot har han 20 procent av sin arbetstid här, men nu under pandemin är han sällan i huset.

Några av kansliets anställda är på plats, tillsam­ mans med raderna av 1700-talspersonligheter i gips, men annars är lokalerna tomma. Runt lång­ bordet i den sal där de aderton normalt samman­ träder är varannan stol corona­säkert bortplockad.

I fonden hänger en storbildsskärm – efter en del krux med krypteringen kan alla ledamöter nu ses digitalt. De två senast invalda har Tomas Riad inte ens träffat i verkligheten, det får bli efter vaccineringarna.

Han har fullt upp ändå, som professor i nordiska språk vid Stockholms universitet. Just nu med bland annat en studie av metriken – framför allt rytmen – inom klassisk arabisk poesi.

På arabiska då? Nej, han är visserligen född i Kairo, som son till en egyptisk far och en svensk mor, men familjen flyttade till Sverige när han var fem år och den lilla arabiska han lärt sig gick förlorad.

Hans stora engagemang är istället det svenska språ­ket ur olika perspektiv, från grammatik till uttal. Allt hänger ihop och blir, har han insett, extra tydligt i arbetet med nyanlända ungdomar som snabbt behöver lära sig svenska för att bli behöriga till gym­ nasiet. Där syns problem som har att göra med till exempel läs­ ning och som berör många fler än de nyanlända.

Vad beror det på att många har så svårt med läsförståelsen?

– Läsforskare delar upp läsningen i avkodning och förståelse.

Att kunna läsa är att kunna avkoda med automatik, så att man ► 16

Nr 2 2021

Tomas Riad SAMTALET

”Läsning är tre än lyssning”

Nr 2 2021

17

SAMTALET Tomas Riad

kan ägna uppmärksamheten åt att förstå innehållet.

Det finns det forskning som tydligt visar: den som avkodar sämre förstår också sämre.

– Det har funnits en skola inom läsforskning som har trott att en bra läsare kan hoppa mellan innehålls­ orden och gissa sig till resten av texten. Men det blir lätt fel, om syntaxen är krånglig eller orsakssambanden otydliga. Så det fungerar inte. Goda läsare läser allt i en text, fast efter ett tag känner de igen orden som helheter och får det som kallas ortografisk läsning.

Det går mycket snabbare och kräver mindre energi.

Vad kan lärare göra för att förbättra avkod­ ningen hos eleverna?

– En sak man vet är att det behövs god fonologisk medvetenhet. Där är ju det stora namnet Ingvar Lund­berg, professor i psykologi och forskare inom läs- och skrivutveckling. Han har visat att barns fonologiska medve­ tenhet kan förutspå deras läsförmåga senare. Och det fina är att man kan träna barnen i det redan på förskolan, innan de kan läsa – ”ta bort det första ljudet i brak, vad får du då?”.

– Barn som får sådan träning kommer att knäcka koden tidigare. Och det är något många kommer ihåg med en viss lyckokänsla, i alla fall gör jag det: plöts­ ligt satt man där och kunde läsa på skyltarna. Men sedan återstår en massa läsarbete som inte är lika glamoröst innan man kan läsa med automatik och njuta av att läsa en roman.

– Lärare i skolan behöver veta vad som är proble­ met för en given elev i en given situation. För det kan det krävas utbildning av lite annat slag än vad många har fått. En speciallärare skulle kunna identifiera de elever som inte avkodar tillräckligt bra. Andra lärare kanske tror att eleven är omotiverad – och det blir ju eleven väldigt snart om den inte hän­ger med, det blir en nedåtgående spiral. Så den diagnosen behöver lärarna ställa.

– Det finns stöd för att träna avkodning. Material för dyslektiker kan fungera – det är till för att få upp deras läshastighet. En metod kan vara att eleven läser listor med ord så snabbt som möjligt och får indivi­ duell coachning. Då behöver man inte ägna energi åt att förstå sammanhang. Maja Witting-metoden är en sådan känd metod. Den kan man prova.

– Det finns många nyanser i den där utvecklingen, och ingenstans blir det tydligare än hos nyanlända.

Det har varit så att när man kommer till skolan i Sverige så handlar läsning redan tidigt om innehållet, inte om avkodning. Men tester som vi har gjort visar att många inte avkodar tillräckligt bra. Då klarar de inte förståelsen och då kan de gå och harva i flera år utan att komma vidare.

En del nyanlända läser ju bra på sitt modersmål. Vilken roll spelar det?

– Ja, många, framför allt av flyktingarna från Syrien, har gått många år i skolan. Och har man en gång insett hur tal och skrift hänger ihop så underlättar det. Men att man har automatiserat sin läsning på 18

sitt modersmål betyder inte att man gör det enkelt på ett nytt språk.

Särskilt kanske när det är ett nytt alfabet?

– Det är lätt att tro det, men den stora stötestenen är ljudsystemet och att expandera antalet distinktioner där. Att gå från bara tre långa vokaler i arabiska till nio långa i svenska. Du behöver göra nio lådor i den vokalbyrå i huvudet där du hela livet har haft tre.

Svenska Akademien har drivit projektet Intensiv­svenska för att hitta effektiva pedagogiska metoder för nyan­ lända ungdomar. Berätta mer!

– Jag är jätteglad för att vi har gjort det under Aka­demiens huvudmannaskap. Det är en väldigt menings­full satsning på svenska språket, som är vårt ämne och vårt huvuduppdrag. De här eleverna behö­ ver utvecklas snabbt för att komma in på gymnasiet eller en yrkesutbildning innan de blir för gamla, så de har dåligt med tid. Det är därför vi har valt dem.

Du menar att då blir ni tvungna att hitta effektiva ­metoder?

– Ja. Och att arbeta med nyanlända, eller med elever som har läs- och skrivproblem, gör att man också blir tvungen att bli maximalt explicit. Special­ lärare vet det, men för en vanlig lärare i en klass med 32 elever kan det vara lätt att missa. Så genom den här satsningen lär vi oss också mycket som är användbart för andra områden.

Vad?

– Vikten av avkodning är ett exempel. Och att ha ett språkutvecklande arbetssätt inom alla ämnen – det är ett buzzword, men vi har försökt göra något konkret av det bland annat genom satsningar på ordförråd. Ämneslärare som jobbar med språkintroduktion har fått välja ut ord som eleverna behöver. Framför allt allmänakademiska ord, som redan, helst, avta, påverka, resurs – ord som finns i alla skoltexter, oavsett ämne.

Till det kommer så kallade snedfördelade ord, som är ovanliga i läromedel men vanliga i skönlitteratur, som hamn, helig, rike, lyda, lag.

– Sedan är ju frågan: Hur många ord behöver man kunna för att kunna ett språk? Vad är tillräckligt? Med 2 000 ord klarar man 80 procent av en normal text.

Det kanske är något man kan relatera till med sin skolfranska eller skoltyska. Men tyvärr duger inte det.

För att kunna tillgodogöra sig innehållet i en text måste man förstå 95–97 procent av orden och då krävs det ett ordförråd på 10 000–15 000 ord.

– Just ordförrådet är ett skäl till att det är bra att läsa på fritiden. Det är så man kan få nyanser i ordbetydel­ ser. Om man jämför läsande ungdomar med icke-­ läsande så kan det vara enorma skillnader i ordförråd.

– De flesta inte alldeles konkreta ord har också flera varierande betydelser som man inte kan smälla i sig om man bara lär sig dem som glosor. Man behö­ ver stöta på ordet i olika sammanhang för att lägga till olika betydelser. Och det verkar som man gör det ganska automatiskt om man läser mycket.

Varför minskar bokläsningen?

– En förklaring jag har sett är just att läsförmågan Nr 2 2021

Tomas Riad SAMTALET

sjunker, det är därför avkodningen är så viktig. Läser man bättre så läser man mer. Sedan är den digitala tekniken förstås en konkurrent om tiden.

Och där kommer ju även ljudböckerna in. Kan lyssnande kompensera för minskat läsande?

– Jag har själv knappt kommit i gång med det, vi har bara lyssnat ibland när vi har åkt bil långt. Det kan vara fantastiskt om det är en bra läsare. Men då handlar det om litteraturläsning. Om det vore mycket effektivare att lyssna sig till kunskap så tror jag att det hade varit det vanliga redan.

Kan det vara en personlighetsfråga, att en del personer lär sig bättre genom att lyssna?

Mihaly Csikszent­mi­halyi visade redan på 1970-talet att det där ögonblicket när man löser ett problem rymmer en bra definition på lycka. Det är något med att man glömmer sig själv.

Den del av svenskämnet som är allra minst förknippat med lycka är kanske grammatik. Men du menar att just där finns chans till sådan lyckobringande problemlösning?

►

Vi kränker inte någons ­personlighet om vi ­undervisar dem i uttal eller ­stavning. Tvärtom.

– Jag tror att kunskapen säger att man inte lär sig lika bra genom att lyssna som genom att läsa. Däremot är det så att läsande och lyssnande förstärker varandra.

I den del av arbetsminnet som hanterar verbal infor­ mation är det visuella och det auditiva ihopkopplat.

Man får en bättre ordinlärning om de sam­spelar. Det är därför man kan förstärka inlärnin­gen av ett ord om man artikulerar ordet när man läser det eller pluggar in det.

Spelar det inte roll vad man gör samtidigt som man ­lyssnar? Om man gör något annat, till exempel prome­ nerar, så får man ju visuell input som också belastar arbetsminnet?

– Ja, och det är också så att om du lyssnar så får du en person som tolkar texten åt dig i en högläst version. Där kan det ut­tryckas olika känslor som möj­ ligtvis binder dig lite mer till texten. När du läser själv blir du mer av en medskapare. Men psykologerna skulle behöva testa hur auditiv informationsinhämtning fungerar och hur kontrasten mot den visuella ser ut.

Tvångsläsning har ju debatterats. Och skolan tvingar ju per definition elever till läsning eftersom de ska läsa i skolan där det råder skolplikt. Men är det konstruktivt att beordra bokläsning även efter skoltid?

– Jag tror att läsläxor är bra. Ta vilken färdighet som helst. Hur blir man bra på att spela fiol? Inte genom att inte spela fiol. Och inte genom att bara spela konserter, man måste öva genom att spela ety­ der också. Jag tror att skolan tidigare har sett på läs­ ningen så, men nu har man inte riktigt kontroll över det längre. Kanske kan man få det på högstadiet, för då har eleverna ett intellekt som lärarna kan appel­ lera till.

– Men samtidigt, om det är tvång så är det nästan en garanti för att eleverna kommer att sluta senare, när tvånget inte finns längre.

För att det blir förknippat med olust?

– Det kan bli så. Motivationen är en viktig del av det. Ett sätt att hantera det är att läsa korta böcker eller texter med ord man behärskar.

– Och sedan är det studiemedvetenheten som många måste kämpa med. Man måste förstå att det finns ett moment av an­sträng­ning som man själv måste ta ansvar för så att man kan få en belöning lite senare.

Det är kanske svårt när hjärnans belöningssystem har vant sig så vid att alltid få stimulans från digital teknik?

– Ja, och det är det som är så bra med problemlös­ ning. Alla älskar att tänka på problem. Lycko­fors­karen Nr 2 2021

19

SAMTALET Tomas Riad

– Bland mina studenter finns en ganska utbredd inställning att grammatik är trist och svårt och också onödigt, men den stora grejen med grammatik är ju att det är systematiskt – det finns ett system att klura ut och det älskar människan.

Du har intresserat dig för det intuitiva i detta, som visar sig till exempel genom att förskolebarn omedvetet för­ står sig på grammatik. Hur kan skolan använda det?

– Genom att använda grammatiska problem som den första vetenskapliga skolningen. Det står ju i styrdokumenten att skolan ska arbeta vetenskapligt.

Det är vanligast att man gör det i ämnen som fysik och matte. Men alla elever har ju ett förstaspråk och då har de en massa kunskaper som de inte är med­ vetna om och som de kan utforska.

– Om vi tar det svenska språket så är det ju så att ett d som i du eller då eller dem ibland uttalas som r, som i ”Ska ru me rå?” eller ”Va e re me rom?”. Men kan man göra så med alla d? Ädel, ärel, går det? Nej. Finns det en regel? Efter en stunds utforskande kommer man fram till att ordet måste börja med d.

Och att det inte får vara betonat och inte stå först i meningen. Och att regeln nästan bara gäller en­ staviga ord.

Skulle man kunna kalla det uttalets grammatik?

– Jag räknar det som grammatik. Struktur är struktur är struktur.

Vad är poängen för eleverna?

– Det blir roligt med grammatik. Men det största skälet är egentligen att grammatiken är språkets struktur – och språket är så centralt hos människan att det är mer än rimligt att också skolbarn ska stu­ dera grammatik i egen rätt.

– Och om eleverna förstår sig på grammatiken så kan lärarna börja använda termerna mer explicit i undervisningen. Ungefär som man gör i matte, fysik och kemi. Man pratar om ett ämne med användning av dess terminologi. Sedan är det också bra att kunna grammatik när man ska lära sig ett nytt språk.

När det gäller språkintroduktion för nyanlända be­ tonar du hur viktigt det är med explicita mål. Kan du utveckla?

– De nyanlända, och många andra, behöver speci­ fik information. Hur många ord behöver jag kunna för att klara mig på gymnasiet? Vad måste jag få gjort denna vecka för att inte komma efter? Hur mycket behöver jag plugga för att hinna fram till betyg på två år?

– Ofta har nyanlända tydliga mål – jag ska bli läkare, jag ska bli advokat. Det är bergets topp, men de har ingen aning om vägen dit, så det är lärarens och skolans uppgift att visa dem: det finns en massa stationer på vägen och jag ska gå med dig, men du måste gå själv. Då har det en lugnande effekt om läraren kan visa en planering som innehåller expli­ cita mål: det här ska vi göra den här terminen, det här är målet för den här veckan. Det tvingar eleverna att bli medvetna. Då ökar deras närvaro och motivation.

Växlar de om då, från läkare till elektriker eller rör­ mokare?

Att kunna läsa är att kunna avkoda med ­automatik, så att man kan ägna upp­ märksamheten åt att förstå innehållet.

20

– Det har vi ju alla gjort, eller hur? Vad hände med våra pilotdrömmar? Men tanken är inte att de ska förlora sina drömmar, snarare att de ska få en upp­ fattning om vad som krävs för att nå dit. En del når ju målet.

– På något sätt är vi bättre på att krama våra in­ vandrare än på att ge dem utbildning. Här kommer en grupp elever som verkligen behöver struktur och vårt skolsystem saknar mycket av det. Vi kränker inte någons personlighet om vi undervisar dem i uttal eller stavning. Tvärtom, rättar vi dem inte kommer de att läsa långsammare.

– Eleven har rätt att få alla ljudkategorier i svenskan och veta hur de skrivs. Det är dessutom effektivt, eftersom svenskan i så stor utsträckning stavas som den låter. Okej, vi har en massa konstiga sje-ljud, men Nr 2 2021

Tomas Riad SAMTALET

ta bort dem så har du jättestor glädje av stavningen.

Hur hänger uttalet ihop med läsningen?

– Det viktiga är inte att man uttalar all­ deles korrekt utan att man håller isär ljud­ kategorierna. Man behöver ha kvantiteten på plats, kunna göra långa vokaler och korta vokaler och långa konsonanter och korta konsonanter. Och man kan få pro­ blem om man aldrig uttalar ett y – som dansaren Tony Irving.

Liksom många engelsmän har han inget y utan använ­ der i istället. Då blir det likgiltigt om man stavar med y eller i.

– På samma sätt saknar många nyanlända en kon­ trast mellan i och e. När man då ser ordet sedan kommer man kanske inte att vara säker på vad det betyder, är det sedan eller sidan?

Då blir det mödosamt att läsa. Och det blir också mödosamt för lyssnaren att avkoda vad personen säger.

Där finns en social aspekt, att uttalet spelar roll för samspelet med till exempel lärare, eller hur?

– Ja, det socialt viktiga är å ena sidan begripligheten, att det man säger kan för­ stås, och å andra sidan vilket intryck ens tal ger. Och det kan man tycka vad man vill om, men undersökningar visar att den som lyssnar ganska lätt kan få för sig att den som talar med brytning har sämre grammatik och sämre ordförråd och är

sämre på sitt jobb. Jobbintervjuer är den klassiska situationen – man kan ha ett jättefint ordförråd men det hjälper inte om man bryter kraf­tigt. Socialt garbage, men det spelar ändå roll.

Har inte vi som talar obruten svenska ett ansvar att göra oss av med fördomar kopp­ lade till brytning?

Jag tror att läsläxor är bra. Ta vilken färdighet som helst. Hur blir man bra på att spela fiol?

– Filosofiskt sett kan man säga att det är så, men praktiskt sett kommer det bara att göras lokalt, med folk man känner. Det är inte ett realistiskt mål att utbilda alla människor i Sverige så att de blir bättre på att avkoda bru­ ten svenska.

Tror du inte att det händer av sig självt, som Sverige ser ut?

– Jo, på en generell nivå så ändrar sig inställningen med tiden.

Och det är bra. Men det löser inte kom­ munikationsproblemet särskilt snabbt.

Kommunikation ska gå smidigt. Och den effektivaste vägen dit är att undervisnings­ systemet tar hand om det.

Till sist, om du blev utbildningsminister, vad är det första du skulle bestämma?

– Jag tror faktiskt att jag skulle beställa fram forskning – det får man väl göra som minister? – som ger struktur till kunskaps­ området läsning. Hur ser elevers läsförmåga ut och hur kan vi få den på plats tidigare?

Och sedan skulle jag vilja återinföra expli­ citheten i kursplanerna, så att det blev mer struktur på dem.

Klassrumsmaterialet är

Kostnadsfritt Faktagranskat ○ Lättanvänt ○ Sorterat efter årskurs och innehåll ○ ○

WWW.NRM.SE/DLR

Naturhistorska riksmuseet i ditt klassrum!

Nr 2 2021

21

SPECIALPEDAGOGIK Konradsbergsskolan

Få ord funkar bäst På Konradsbergsskolan ska den special­ pedagogiska kompetensen märkas i all undervisning, men här finns även en av Stockholms så kallade CSI-grupper för elever som behöver ett mindre samman­ hang. Målet är att de ska komma tillbaka till ordinarie undervisning på sikt.

Nästan i samma sekund som läraren Per Mannert kliver över tröskeln startar lek­ tionen. Sladden i datorn, bråktal på skriv­ tavlan. Få ord och noll distraktioner.

– Det vi ska göra först är att jag har genom­gång om bråk. Sedan ska vi göra en övning på smartboarden och sist ska ni få ett papper att jobba med. Efter det är det rast.

Fyra elever i årskurs 1 och 2 sitter vid var sin bänk i ett litet klassrum på Konrads­ bergsskolan på Kungsholmen. De går i en så kallad CSI-grupp, vilket ska utläsas central grupp med särskild inriktning. Hit kan elever komma när den ordinarie skolan inte fått skolgången att fungera. Det finns inga diagnoskrav, men många av eleverna har adhd, autism, trotssyndrom, språk­ störning eller en kombination av diagnoser.

Vårdnadshavarna ansöker tillsammans med rektor och elevhälsan om en placering.

Om den beviljas av utbildningsförvaltnin­ gen skrivs eleven in på den nya skolan. På Konradsbergsskolan finns CSI-verksam­het för cirka 30 elever i årskurs 1–6. Dessutom går knappt 400 elever i årskurs 4–9 i ordi­ narie klasser.

– CSI-eleverna följer grundskolans läro­plan. Målet är att de ska kunna delta i undervisningen och bli delaktiga i sam­ hället, säger rektor Eva Andersson.

När en ny elev kommer till CSI-gruppen görs en överlämning med den gamla skolan.

Den första tiden gör personalen mycket observationer och försöker skapa en god relation till eleven. Per Mannert berättar att eleverna som nu räknar bråk hade svårt att fokusera i mer än två minuter i början.

– Allt handlade om att få fem minuter att gå och en hel skoldag var väldigt lång.

Det har varit en lång väg fram till att de kan sitta så här.

I dag märks knappt sådana svårigheter.

Hon har tidigare arbetat som specialpe­ Visst finns en sorts rastlöshet – ett ben dagog, vilket hon ser som en stor fördel. hamnar på bänken, ett huvud vrids, en – Det är lättare för mig att förstå vad rumpa lättar från stolssitsen – men inget som krävs i komplexa lärsituationer och som påverkar undervisningen. Alla fyra jag drivs av ett rättighetsuppdrag – för sitter kvar, som om den egna stolen vore alla elevers rätt till lärande. Med det säger en trygg ö i klassrummet. Deras fokus är jag inte att det är enkelt. Vi måste alla bli på läraren och den interaktiva skrivtavlan. bättre på att möta elevernas olikheter.

– Vill du komma fram och räkna? säger Även biträdande rektor Johanna Dahlin Per Mannert.

Aronsson är specialpedagog.

En elev går fram och räknar till fyra – Jag handleder lärare kring elever som grodor. är särskilt utmanande. Det kan vara sam­ – Hur många är gröna? talsstöd eller att titta hur det fungerar – En. i klassrummet.

– Tror du att det är en fjärdedel eller en halv?

Eleven trycker på fjärdedelsbråket och från högtalarna hörs ett jubel. Nästa elev går fram. Några av dem börjar förstå bråk, medan andra precis har lärt sig räkna ordningstalen. Utan att det märks ger Per Mannert precis så mycket stöttning som varje elev behöver för att klara sin uppgift.

Men så blir det fel.

– Bra gissat, försök igen! säger Per Mannert.

Eftersom det bara finns två svarsalterna­ tiv blir nästa gissning rätt. Eleven är nöjd och sätter sig igen.

Scenen är trivial och samtidigt storslagen.

Lewi Nordgren får hjälp av läraren Per Mannert, som var med och startade CSI-verksamheten på Konrads­ bergs­skolan. Närmast kameran syns Ludwig Nordgren.

22

För det ligger ett omfattande arbete ba­ kom allt som inte sker – ingen får utbrott, ingen skriker eller kastar pennor och ingen lämnar klassrummet – vilket ger plats åt det som faktiskt sker: lärande.

Per Mannert berättar att det finns en överenskommelse med eleverna om att de får lämna klassrummet om det blir för jobbigt eller om de behöver röra på sig.

– Annars kan det bli så att de lägger sig Nr 2 2021

Konradsbergsskolan SPECIALPEDAGOGIK

Per Mannert hjälper Franz, som övar bråk genom att färglägga delar av flaggor.

på golvet och gråter, säger att de inte orkar. Sedan har vi kommit överens om att här inne i klass­rummet jobbar man. Eleverna tycker själva att det är skönt när det är lugnt, säger Per Mannert.

Han har tidigare arbetat på en fristående resursskola för barn med neuropsykiatriska funktionshinder och var med och startade CSI-verksamheten på Konradsbergsskolan.

– Jag har tagit med mig mycket från resursskolan hit, men här jobbar vi mer aktivt med inkluderingstanken. På resursskolan fanns inget mål att byta till en annan grupp, men här jobbar vi på lång sikt för att eleven ska kunna delta i ordinarie undervisning.

Eva Andersson betonar att det

specialpedagogiska arbetet behöver ske på alla nivåer och med utgångs­punkt i elevernas rätt till kunskap.

– Vi behöver kompetens­ utveckla mycket men också ha en organisation med ingångar Nr 2 2021

för att mötas och utveckla den typen av frågor. Det är annars lätt att det blir ”skolor i skolan” och att man automatiskt exklu­ derar elever.

På Konradsberg kan eleverna gå i CSI-grupp till årskurs 6.

– Efter det har några elever fortsatt till våra ordinarie klas­ ser, medan andra byter till CSIgrupp på en annan skola, berät­ tar Johanna Dahlin Aronsson.

Hela skolan arbetar med ­Uni­ver­sell design för lärande (UDL), vilket innebär att alla ska vara bra på generella an­ passningar. Så många elever som möjligt ska klara av att vara i den ordinarie undervisningen.

Det handlar om att skapa en fungerande fysisk miljö, men också om bemötande, motiva­ tion och gemensamma rutiner för att exempelvis starta lek­ tionen eller för att samla in

mobiler. För många elever är det sociala samspelet besvär­ ligt. Att äta i matsalen, ha idrott i en stor sal eller gå till en annan byggnad för att ha slöjdlektion kan bli för mycket.

– Vi kan inte ta bort elevers rätt till kunskapsutveckling. Det handlar om att anpassa och att träna på det som är utmanande, säger Eva Andersson.

I klassrummet hörs bara tusch­

pennornas gnissel när elev­ erna färglägger fält på flaggor.

Per Mannert är lågmäld – vis­ kar en uppmaning, pekar på ett papper.

– Jag pratar nog mindre än en vanlig lärare. Den här klas­ sen fokuserar bäst när jag använder få ord, säger han.

”Vi måste alla bli bättre på att möta elevernas olikheter”, säger rektor Eva Andersson som själv är specialpedagog.

Text ANNELIE DREWSEN Foto MARC FEMENIA 23

MIN SKOLA Bromma gymnasium

24

Nr 2 2021

Bromma gymnasium MIN SKOLA

»Det har varit otroligt lärorikt«

SYLVIA LETH, 18 ÅR

J

Bromma gymnasium

ag går naturvetenskapsprogram­ met med nationell idrottsutbild­ ning (NIU). Det valet har jag varit nöjd med från första dagen här.

Jag spelar basket i Alvik baskets damlag och har kunnat kombinera det med att elitsatsa på basket även här på skolan, helt fantastiskt!

Jag bor på Lidingö och har lång resväg, men det har det varit värt alla dagar i veckan. Det senaste året har vi mest haft digital undervisning på grund av pandemin, men jag är jätteglad för att jag kunnat fortsätta på skolan med mina tre tränings­ tillfällen i veckan i basket. Jag har också ett starkt intresse för naturvetenskap och tycker om att få labba. Vi har jättebra labbsalar i alla ämnen på skolan, i biologi­ salarna har vi till och med riktiga djur, som ormar, ödlor, fiskar och sköldpaddor. Det finns helt enkelt lite mer resurser här.

Nr 2 2021

Självfallet är det svårt med de praktiska momenten under pandemin. Väldigt mycket är annorlunda och rätt tråkigt i längden, men kunskapsmässigt har det fungerat bra med digitala lektioner. Alla lärare är engagerade, tillmötesgående och bra på att anpassa undervisningen efter alla elevers behov. För mig har åren på Bromma gymnasium varit otroligt lärorika.

Det känns så klart tråkigt om det inte blir en vanlig avslutning i år, med allt vad det innebär, men samtidigt har jag vant mig vid att saker och ting är annorlunda.

Efter skolan vill jag fortsätta elitsatsa något år på basketen, men mitt mål är att gå en ingenjörsutbildning och sedan börja jobba med något inom naturveten­ skap. Vad det blir återstår att se.

Berättat för AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto MARC FEMENIA

25

HEDERSFÖRTRYCK Hagsätraskolan

Ökad kunskap om hedersbegreppet På Hagsätraskolan arbetar lärare och annan personal tillsammans med elev­ erna för att öka medvetenheten om ­normer och tänkesätt som är kopplade till hedersbegreppet.

– ”Vad ska folk säga?”. Det är den frå­ gan som ligger bakom hela hederspro­ blematiken, säger läraren Dan Hedman.

Han undervisar i svenska och svenska som andraspråk i årskurs 7 och 8. Till­ sammans med bland andra kuratorn Jonas Danielsson arbetar han med att förebygga och diskutera hedersrelaterat våld och förtryck med skolans elever.

En viktig del i det arbetet är att vidga hedersbegreppet.

– Det handlar inte bara om flickor som förs utomlands för att giftas bort utan också om hur det kan vara att till exempel växa upp som bög i en icke-accepterande miljö. Vad är det för normer som styr i vårt samhälle? Hur har de skapats och hur tar de sig uttryck? Och hur kan de förändras? Normer och värderingar är ju inte något statiskt, säger Dan Hedman.

Hagsätraskolan har 750 elever i års­ kurserna F–9.

– För några år sedan hade vi problem med kränkningar och våld, berättar Jonas Danielsson som är en av skolans två kura­ torer. Vi kände att vi behövde göra skolan tryggare. När vi sökte efter något som våra diskussioner om värdegrunden kunde ta avstamp i, hittade vi Mentorer i vålds­ prevention (MVP), ett program som går ut på att förebygga mäns och pojkars våld.

Från stadens sida görs flera insatser riktade till lärare och elever för att öka kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck.

– Sådant som tvångsgiftermål, ”upp­ fostringsresor”, könsstympning och barn­ äktenskap oroar inte minst inför det ­stundande sommarlovet, säger Susanne Tidestrand på utbildningsförvaltningens grundskoleavdelning. Samtidigt finns det 26

tydliga rutiner ute på skolorna om man misstänker något. I första hand ska man göra en orosanmälan till socialtjänsten eller vända sig till resurscentret Origo. Är det akut kontaktar man 112. Och rektor ska alltid kontakta sin närmaste chef för att få råd och stöd om det finns misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck.

– Primärt har vi inte varit så oroliga för att våra elever ska åka till hemländer för att bli bortgifta eller så. Vi oroar oss mer för hur de kommer att ha det här hemma hela långa sommarlovet, berättar Jonas Danielsson.

Hedersbegreppet har fått två särskilda lektioner som påbyggnad i MVP-arbetet, som i övrigt har följande inriktning: ”Att skapa en gemensam förståelse av vad våld är. Att se att kön spelar roll i hur våldet tar sig uttryck och påverkar. Att aktivera oss alla till att bli aktiva åskådare.”

– Att vara aktiv betyder inte att man ska spela hjälte och gripa in om det inne­ bär en risk, utan att man ska signalera.

Kanske berätta för en vuxen vad man sett eller säga till den som blivit utsatt att ”jag såg vad som hände” så att den vet och känner att den inte är ensam, säger Dan Hedman.

Helena Berndtsdotter Rocksén ägnat lek­ tionerna i både svenska och svenska som andraspråk åt läsning av Arkan Asaads roman ”Stjärnlösa nätter”. Genom boken får läsarna ta del av en hederskultur från den 18-årige pojken Amàrs perspektiv.

– Asaads bok är bra. Vi har läst den till­ sammans och samtalat, haft ”heta stolen” och spelat upp scener utifrån alla de tan­ kar som boken väcker. Sättet att arbeta har uppskattats av eleverna och det över­ ensstämmer väl med kunskapskraven, säger Dan Hedman.

För mellanstadiet finns utbildningsmateri­

alet ”Agera tillsammans” som är inriktat på att förebygga kränkande behandling och trakasserier.

– Men för de yngsta eleverna är det lite mer torftigt med material, konstaterar

MVP kommer från USA och har översatts

och omarbetats till svenska förhållanden.

Programmet består av 14 tematiska lek­ tioner.

– Materialet är manualbaserat och ­nästan varje minut är beskriven, vilka frå­ gor som ska ställas, hur de ska ställas och hur lång tid man ska samtala om varje enskild fråga. I början följde vi manualen nästan slaviskt men i dag har vi blivit lite friare i tanken och har en större flexibili­ tet, berättar Dan Hedman som liksom kollegerna är nöjd med programmet.

– Det stora flertalet elever är också nöjda, säger Jonas Danielsson.

Förutom lektionerna med MVP har Dan Hedman tillsammans med läraren

Hedersförtryck handlar om vilka normer och värderingar som styr i ett samhälle, konstaterar läraren Dan Hedman (till vänster) och kuratorn Jonas Danielsson, båda på Hagsätraskolan.

Nr 2 2021

FRÅGAN

Vad tar du med dig från coronan?

Text HELENE LUMHOLDT Foto ROBERT BLOMBÄCK

Resurscentret Origo ger stöd, hjälp och vägledning till unga i länet som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Den som jobbar med unga kan ringa 08-508 25 120 för råd och stöd.

FOTO MARC FEMENIA

Jonas Danielsson. Då har vi haft stor nytta av att träffas i den utvecklingsgrupp som vi tillsammans med sex andra skolor i området ingår i och där Susanne Tide­ strand fungerar som samordnare. Vi letar och tipsar varandra om material som hjäl­ per oss att tala om sådant som normer och genus.

Tillsammans har gruppen också tagit fram ett bildmaterial. Det är illustratören Jonna Hallberg som skapat ett material med bilder på människor med olika utse­ enden, åldrar, funktionsvariationer och i olika situationer.

– Med kortens hjälp kan vi samtala om till exempel olika familjekonstellationer.

Kan ett barn ha två mammor? Eller kan en pappa sitta i rullstol? Är det bara män som mekar med bilar? Måste det vara kvinnor som arbetar i förskolan?

– Vi vill visa att bara för att det har varit på ett visst sätt tidigare behöver det inte fortsätta så. Vi har så fina elever. Vi vill att de ska se sina möjligheter och jag tycker vi är på god väg framåt. Det känns bra, säger Jonas Danielsson.

GUNILLA BLOMQVIST Rektor, Bromma gymnasium

– Människors fantastiska förmåga att ställa om med kort varsel, från en dag till en annan, att klara av snabba besked och leva i ovisshet. Att det finns en stor kollegial hjälpsamhet och att vi under detta år tagit jättekliv i digital kompetens.

LOTTA L DANFORS Lärare, Hökarängsskolan

– Att det går att hitta bra uppgifter som går att göra på ­distans även i syslöjden. Hur viktigt det är att eleverna får vara på plats i skolan. Att distansundervisningen fungerar sämst för de elever som är i behov av mest stöd.

OLLE HANSSON

Fritidspedagog, Västertorpsskolan

– Att vi behöver mer resurser i skolan. Det måste finnas ­vikarier som snabbt kan hoppa in, gärna erfarna personer.

Eleverna klarar omställningar bra, de anpassar sig fort, men det har också varit en jobbig tid.

SUSANNAH ROHR

Lärare, Västertorpsskolan

– Att man måste sätta in vikarier snabbt när ordinarie ­personal blir sjuka. Blir det för hög arbetsbelastning, som det senaste året, så leder det bara till fler sjukskrivningar.

Att elever lär sig nya regler snabbt.

MARIE STÅHL

Lärare, Bromma gymnasium

– Hur mycket det är som händer i klassrummet som man tidigare inte tänkt på. Distansundervisningen har satt ­fingret på att man gör många viktiga saker i situationen, som inte är planerade. Och så all digital kunskap vi fått under pandemin.

Text och foto AGNETA BERGHAMRE HEINS

Nr 2 2021

27

FRITIDSHEM OCH SKOLA Bandhagens skola

Lärande hel dagen Tomas Magnusson, grund­ lärare för fritidshem, håller i en hoppande matematik­ övning. Längst fram i ledet syns Veronika Yasnaya i förskoleklass D. 28

Nr 2 2021

Bandhagens skola FRITIDSHEM OCH SKOLA

Fritidshemmet har fått en allt ­viktigare roll i elevernas lärande och sociala utveckling. På Bandhagens skola ska den särskilda utvecklingsläraren luckra upp gränsen ­mellan fritidshem och klassrum och få fler att förstå fritids­ hemmets uppdrag.

Text INGELA ÖSGÅRD Foto YLVA SUNDGREN

H ela n lång

öger, ett! Vänster, två!

Lite påminner det om militär drill när Tomas Magnusson, grund­ lärare för fritidshem på Band­hagens skola, får eleverna i förskoleklassen att räcka upp höger arm på ”ett” och vänster arm på ”två” samtidigt som de i kör upprepar ”höger”, ”vänster”.

De står alla på en lång rad längs en liggande tallstam och efter själva drillen ropar Tomas Magnusson ”Väns­ ter!” och alla hoppar över till stammens vänstra sida.

Och på kommandot ”Höger!” tillbaka igen.

Känslan av militärövning försvinner snabbt när alla får vänta en stund för att en i ledet tappar sin vante och behöver en hel del tid för att ta på sig den igen. Sedan fortsätter övningen där det gäller att inte bli utslagen genom att hoppa över för sent, eller låta sig luras att hoppa över till vänster sida trots att lära­ ren ropar ”Höger!”; den sida alla redan står på.

De som åker ut ställer sig skrattande åt sidan och när fyra elever återstår avslutar Tomas Magnusson den lustfyllda matematikövningen och utser dem alla till vinnare.

Nu får eleverna i stället i uppgift att hämta fyra lagom

stora pinnar var. Det finns gott om fallna grenar i sko­ gen, ingen behöver bryta från träden. Några är uppfin­ ningsrika och bryter längre grenar till kortare pinnar.

Sedan samlas alla i en spontan ring och Tomas ► Nr 2 2021

29

FRITIDSHEM OCH SKOLA Bandhagens skola

Först när vi inser att vi kompletterar varandra får vi en helhetssyn på eleverna.

Magnusson låter eleverna forma både tri­ anglar, rektanglar och kvadrater med hjälp av pinnarna. Sedan frågar han om någon kan göra en bokstav.

En flicka lägger ihop tre pinnar till ett prydligt A. – Varför valde du den bokstaven? undrar Tomas Magnusson.

– För att det är den första i alfabetet.

Eleverna lyckas också forma både V och W. – Och vad blir det om vi vänder W:et uppochner?

– Ett M, med samma fyra pinnar!

Allas pinnar går sedan åt för att gemen­ samt skapa ett fantasifullt mönster på marken.

Med sina många inbjudande öppna ytor och små runda bergknallar med mossa har den här lagom stora skogen, bara några steg ifrån skolan, blivit en förlängning av klassrummen ut i naturen.

– Och nu finns ju dessutom forskning både i Sverige och internationellt som

visar att naturen är ett utmärkt klassrum.

Fysisk aktivitet och naturkontakt ger eleverna bättre koncentration, arbets­ minne och studiemotivation, påpekar Susanne Aspling och berättar att utom­ huspedagogiken är skapad i samverkan mellan fritidshemmen och fritidsklubben.

Vi träffas i specialpedagogiska teamets

rum på skolan tillsammans med kollegan och specialläraren Petra Wennerberg.

Sedan hösten 2020 är Susanne Aspling anställd som utvecklingslärare för fritids­ hem. Uppdraget är att utveckla samarbetet mellan fritidshem och skola, så att eleverna får större möjlighet att lära sig hela dagen.

Susanne Aspling har inlett med att göra en tydlig handlingsplan för fritidshem­mens verksamhet och uppdrags­beskriv­nin­gar för de olika personalkategorierna. Till­ sammans med fritidshemmen har hon också utvecklat årshjul som utgår från läroplanen samt veckobrev och pedago­ giska planeringar.

Utvecklingsläraren för fritidshem Susanne Aspling (till vänster) och specialläraren Petra Wennerberg träffas i stort sett varje dag för att utveckla samarbetet mellan fritidshem och skola.

30

”Det känns nästan som att sy”, säger Mercy Aniange i förskoleklass C när hon noggrant ser till att följa färgmönstret på pärlhalsbandet.

Nr 2 2021

Bandhagens skola FRITIDSHEM OCH SKOLA

Susanne Aspling handleder dessutom både klasslärare och fritidslärare för att åstadkomma en samverkan.

– Fritidshemmen har ett kompletterande uppdrag som vi tillsammans ska utveckla framåt. Först när vi inser att vi komplette­ rar varandra får vi en helhetssyn på elev­ erna. Fritidshemmet kanske ser en förmåga hos eleven som klassläraren inte ser, för­ klarar hon.

Bandhagens skola är mångkulturell och ligger i vad som kallas ett socioekonomiskt utsatt område. De båda lärarna menar att även om det är viktigt med heldagslärande i alla skolor, kanske det betyder ännu mer

här att skolan lever upp till sitt kompen­ satoriska uppdrag och strävar efter att alla elever kan tillgodogöra sig utbildningen, trots skillnader i förutsättningarna.

De båda betonar också vikten av att utgå ifrån elevhälsan. Susanne Aspling med sin kompetens i att utveckla fritids­ hemmet sitter också med i elevhälsoteamet tillsammans med övriga professioner.

Arbetet med heldagslärande och att sudda

ut gränsen mellan skola och fritidshem har börjat underifrån. Skolan har fyra för­ skoleklasser som varje vecka har en halv­ klasstimme då de arbetar med matematik tillsammans med speciallärare och en fri­ tidspedagog.

– Det är en praktisk direkt handledning för fritidspedagogerna där specialläraren utgår ifrån matematiska begrepp som de sedan tillsammans också använder sig av i fritidshemmens verksamhet.

När vi är på besök är det elever från klass FC som på fritidshemmets under­ visningstid ska göra ett hemligt halsband där de får träna på mönster. På tavlan ritar Petra Wennerberg tre runda små bollar på rad: rött, blått, grönt. Så ritar hon bollar i samma ordning en gång till.

– Ser ni de här tre färgerna och ser ni hur jag upprepar dem igen? Så kan ett mönster se ut, förklarar hon.

Sedan ger hon eleverna var sitt vitt papper där de själva kan rita ett mönster med två, tre prickar i olika färger, där man tydligt ser den del som upprepas. Eleverna får också var sitt snöre att trä pärlorna på efter färgmönstret de bestämt. Var och en skriver sitt namn på papperet och viker ihop. Magdalena Ivic, barnskötare på fri­ tidshemmet Skutan, hjälper sedan till med att samla ihop elevernas mönster och lägger i ett kuvert.

Medan Petra Wennerberg hjälper en elev

att förstå och skapa ett mönster, ser Magdalena Ivic till så att alla elever hela tiden byter påbörjade halsband med var­ andra; de får fortsätta på ett mönster som någon annan skapat.

– Nästa gång vi träffar Petra blir det väldigt spännande att se om ni kommer ihåg vilket halsband och mönster som är ert. Och då kan vi ta fram papperen och jämföra, säger Magdalena Ivic.

– Lärandet sker hela tiden och under hela dagen. Alla yrkesprofessioner bidrar till att eleverna når målen, summerar Susanne Aspling och Petra Wennerberg som gärna delar med sig av det goda exemplet till andra skolor.

Nr 2 2021

31

NATIONELLA MINORITETER Vasa Real

TÄVLING

Vinn biobesök Läs tidningen och var med och tävla.

Bland alla som svarar rätt drar vi tre ­vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!

1 Vad heter sköldpaddan på Spånga gymnasium?

1 Gandalf X Darwin 2 Jonathan 2 Var föddes professor Tomas Riad?

1 Stockholm X Tripoli 2 Kairo 3 Vad är Susanne Aspling på Bandhagens skola?

1 Utvecklingslärare för fritidshem X Specialpedagog 2 Biträdande rektor 4 Vad vill Sylvia Leth, 18, satsa på efter gymnasiet?

1 Läkarstudier X Amerikansk fotboll 2 Basket 5 Läraren Thérèse Halvarson Britton har fått fint pris. Av vem?

1 Kungl. Vitterhetsakademien X Kungl. Vetenskapsakademien 2 Svenska Akademien Mejla din tipsrad senast den 28 maj till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se.

Ange var du arbetar och din hempost­ adress så att vi kan skicka present­kortet om du vinner.

Vinnare i nummer 1/2021 blev Heidi Forsander, Norra Ängby skola, David Heyman, F–3-lärarstudent, och Helen Samson, förskolan Sagogården.

Rätt rad var 1, 1, X, 2, 2.

32

Mångfald genom Som enda kommunala högstadium i Sverige erbjuder Vasa Real en judisk pro­ fil. Den bidrar till att skapa mångfald och gemenskap på skolan.

– Profilen är också viktig för majorite­ tens kunskap om det samhälle som vi alla är en del av, säger läraren Talli David.

För många personer som tillhör en mino­ ritet är historia, tradition och gemenskap viktiga faktorer för att de ska hitta sin identitet och ta tillvara sin kultur. Det är också några skäl till att elever med judisk bakgrund söker sig till Vasa Real vid Oden­ plan, den enda kommunala högstadieskola i Sverige, och i stort sett den enda i Europa, som erbjuder judisk profil.

– Gemenskapen är viktig. Eleverna får här vara i ett sammanhang och i den kul­ tur som de är uppvuxna i. En kommunal grund­skola som ger en minoritet fördju­ pade kunskaper i dess historia, tradition och kultur är fantastiskt. Det är också något som övriga samhället kan använda sig av för att främja tolerans och bejaka olika minoriteter, säger Louise Belenius, lärare i judiska studier, SO och hebreiska samt ansvarig för Vasa Reals judiska profil.

Det judiska högstadiet har funnits här sedan 1995 då Vasa Real tog över verk­ samheten från en skola som inte längre finns kvar. I dag läser cirka 70 av skolans 800 elever den judiska profilen.

– Nästan alla har någon form av judisk anknytning eller identifierar sig som judar utifrån arv och tradition, men det finns en stor mångfald i hur de förhåller sig till det judiska. Gemensamt är att de har en väldigt tydlig svensk-judisk identitet med en stark koppling till det svenska samhäl­ let, som de allra flesta är uppväxta i, sam­ tidigt som de har en önskan om att bevara sin kulturella och traditionella identitet, På Vasa Real är profilen öppen för alla, förklarar Louise Belenius. och det är inget krav att eleverna ska vara judar. Här finns ett fåtal elever som är all­ Det finns ungefär 20 000 judar i Sverige, och mänt intresserade eller som velat läsa till­ de flesta bor i Stockholm. Precis som samer, sammans med sina judiska kompisar, men tornedalingar, sverigefinnar och romer de allra flesta har tidigare studerat på den har judar status som nationell minoritet. judiska friskola som finns i Stockholm.

Deras särskilda rättigheter regleras i lagen. Vasa Real informerar även om sin verk­ Dessutom ska grundskolan ge alla elever samhet via den judiska församlingen. kunskap om minoriteternas historia och – Dialogen mellan skola och represen­ kultur. tanter för minoritetsgruppen är viktig.

Nr 2 2021

Vasa Real NATIONELLA MINORITETER

m minoriteter Louise Belenius, lärare i judiska studier, visar Zach Gorosch i 9B. Han sökte Vasa Reals judiska profil för att lära sig mer om sin historia och hålla språket levande.

Talli David, lärare i judiska studier och hebreiska, understryker också att man inte får glömma bort vilka profilen är till för och varför.

– Det är viktigt att se till minoritetens behov att få lära sig mer om sin kultur och hitta en gemenskap och ett samman­ hang. Men profilen är också viktig för majo­ ritetens kunskap om det samhälle som vi alla i Sverige är en del av, säger hon.

Utöver ordinarie kursplan har elev­ erna judiska studier på schemat och även möjlighet att läsa hebreiska. Judiska stu­ dier består av tre delar: historia, tradition och kultur.

– En vanlig missuppfattning är att judiska studier bara handlar om religion.

Nr 2 2021

Religionen är viktig och ryms i ämnet, men judiska studier är ett formellt ämne med en fastställd kursplan där det ryms så mycket mer. På ett filosofiskt plan ger det också möjlighet för eleverna att söka sin identitet och att förstå sin historia, säger Louise Belenius.

Skolan har inga speciella judiska klasser,

utan alla klasser är blandade vilket bidrar till att göra skolan mångkulturell.

– Genom att blanda eleverna skapar vi också större sociala kontaktytor för alla, och både judar och icke-judar kan lära av varandras kultur, säger Talli David.

Hon berättar att de alltid serverar äpplen och honung när det judiska nyåret infaller i september.

– Då både uppmärksammar vi högtiden och visar vilken mat som vi förknippar med den. De flesta brukar bli nyfikna.

Och på tal om mat så har skolan också ett kosherkök för de judiska eleverna, vilket enkelt uttryckt innebär att man skiljer på mjölk- och köttprodukter och inte äter fläsk.

Ella Svanlindh i klass 9B sökte sig till Vasa Real till viss del för att hennes vän­ ner går här, men framför allt eftersom det kändes viktigt att veta mer om sin judiska bakgrund: – Jag vill veta varifrån jag kommer, och eftersom judarna är en minoritet och lätt assimileras är det viktigt för mig att lära mig mer om mitt ursprung, säger hon.

För Zach Gorosch i samma klass var det också ett självklart val. Hans äldre syskon och flera släktingar har studerat här tidigare.

– Vi är inte så många judar i världen, och det känns viktigt att hålla traditionen levande, säger han.

De ser båda två att de har nytta av ­kunskapen, både för att den tillhör deras kultur och för att den bidrar till den vik­ tiga gemenskapen – nu och i framtiden.

Och för Zach Gorosch finns det ytterligare skäl att studera de judiska språken: – Vårt språk dör ut om ingen pratar det.

Jag läser både hebreiska och jiddisch, och för mig är det kul att kunna prata ­jiddisch med min gammelmoster, säger han.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK

HALLÅ DÄR …

… Leena Huss, professor emeritus vid Uppsala universitet som forskar om minoritetsspråk och -kulturer. Vad är viktigt att tänka på för skolor som erbjuder en minoritetsprofil?

– Att ha kontakt med den aktuella gruppen, till exempel via kommunala minoritetssamråd och föräldraträffar.

Behoven och önskemålen kan vara mycket olika. När det gäller finska, meänkieli och samiska önskar man ofta en utbildningsform som främjar elevernas utveckling i språket, efter­ som det är centralt. För judiska och romska minoriteter kanske kulturen är viktigare.

Varför är det viktigt att främja flerspråkighet?

– En mängd forskning visar att en flerspråkig uppväxt gynnar individen på många olika sätt, och flerspråkiga personer är naturligtvis viktiga för hela samhället. De nationella minori­ tetsspråken är också viktiga att främja, eftersom lagen kräver det och eftersom den tidigare enspråkig­ hetsnormen samt assimilationspoliti­ ken har försvagat dem.

Hur kan skolorna lyfta fram de ­nationella minoriteterna?

– Enligt läroplanen ska alla elever få lära sig något om både minorite­ terna och deras språk. Utöver det kan man uppmärksamma till exempel deras nationaldagar eller att minori­ teternas rättigheter är en viktig del av de mänskliga rättigheterna.

Du har hjälpt utbildningsförvalt­ ningen i arbetet med minoriteters rättigheter. Vilken är den viktigaste frågan?

– Att sprida information om mino­ riteternas rättigheter. Det är svårt att åstadkomma något så länge okun­ skapen är så stor, både bland minori­ teterna själva och andra.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto MIKAEL WALLERSTEDT 33

BOKSIDAN Bästa lästipsen

”Viktigt att alla får läsa på sina språk” VU DI VELT HOT NOR AN EK

Nu finns ett nytt utställningsmaterial för skolbibliotek om de fem nationella minoriteterna och minoritetsspråken samiska, romani, jiddisch, finska och meänkieli. Förutom affisch och informa­ tion innehåller det fem presentböcker från Medioteket.

Samer, romer, judar, sverigefinnar och ­tornedalingar är Sveriges fem minoriteter och enligt den nya skolbiblioteksplanen ska de fem minoritetsspråken ägnas särskild uppmärk­sam­het. Sedan tidigare kan alla skolbibliotek låna böcker på de fem minori­ tetsspråken från Mångspråksbiblioteket.

För att öka intresset har Mediotekets skol­ biblioteksgrupp tagit fram ett utställnings­ material som skolbibliotek kan beställa.

– Varje skola får en affisch, tips på filmer och annat material samt fem gåvoböcker, berättar Ingalill Åkesson Hedqvist, bibliote­ karie på Mångspråksbiblioteket.

En av gåvoböckerna är Elin Anna Labbas ”Herrarna satte oss hit – om tvångs­för­flytt­ nin­garna i Sverige” som belönades med August­priset för årets fackbok 2020. Dess­ utom ingår antologin ”Finnjävlar”, där Su­ sanna Alakoski, Eija Hetekivi Olsson och ett 15-tal andra ­sve­rige­finnar medverkar, ”Tiggare kan ingen vara” av Gunilla Lundgren och Jeanette Olsson samt ”Överlevarna – röster från För­intelsen” av Bernt Hermele och foto­ grafen Cato Lein.

– Vi har också en bok som heter ”Moders­ mål, minoriteter och mångfald i förskola och skola”, säger Ingalill Åkesson Hedqvist.

I Stockholms kommunala skolor finns alla minoritetsspråk och eleverna får modersmåls­ undervisning via Språkcentrum. Finska är störst med drygt 350 elever, medan de övriga mino­ ritetsspråken har mellan en och 20 elever.

– Vi försöker prata med skolbibliotekari­ erna om att uppmärksamma hur viktigt det är att eleverna läser på sina olika språk.

Minoritetsspråken har ett särskilt skydd och det är något som alla ska känna till, säger Ingalill Åkesson Hedqvist.

Text ANNELIE DREWSEN 34

r ochåk e t e t ri pr Minooritetss min

Kadya Molodowsky Illustrationer: Yaira Singer Olniansky Tekst, 2020

Poesi för barn av jiddischpoeten och författaren Kadya Molodowsky, som föddes 1894 i nuvarande Belarus och dog 1975 i USA. Boken består av sex fristående korta historier på rim. Texterna är skrivna ur ett underifrånperspektiv, antingen ur barnets ögon eller den fattiga familjens. Finns på Mångspråksbiblioteket.

MIN MAMMA ÄR EN ÄNGEL

MITT KÄRASTE ­GYLLENE BARN

Angelica bor med sin familj i ett radhus i Rinkeby medan Flori har kommit från Rumänien för att tigga. En spännande och vardagsnära Pippihyllning om två romska flickor, skriven i samarbete med romska barn i Rinkeby. Innehåller även en ordlista på två romska dialekter.

Kaja är sju år när hon smugg­ las ur gettot i Warszawa 1942. Hon hamnar senare i koncentrationslägren Ravensbrück och BergenBelsen. Sakligt och konkret berättar Wahldén den sanna historien om en judisk flicka som överlevde Förintelsen.

En bok att läsa tillsammans och diskutera på mellanstadiet.

Gunilla Lundgren Illustrationer: Amanda Eriksson ERG förlag, 2020

Christina Wahldén Rabén & Sjögren, 2021

HIMLABRAND

Moa Backe Åstot Rabén & Sjögren, 2021 När Ántes får starka känslor för sin bäste vän Erik blir allt så svårt. Kommer han att tvingas välja bort renarna och sina samiska traditioner för att få vara med den han vill? Och vad känner Erik? En stark debut om samisk identitet och förälskelse, inramat av vackra vyer och brinnande norrsken.

”Vet du vad vi borde göra, vad som leker mig i hågen? Börja sjunga gamla sånger! Låna röst åt våra runor! Visa våra släktklenoder, sjunga dem som de har sjungits. Orden saftar sig i munnen.”

Ur Finlands nationalepos ”Kalevala” (översättning av Lars Huldén och Mats Huldén).

Nr 2 2021

Nr 3

Ute hos dig 8 oktober

ÅRETS REKTOR

Raija Ikonen på Enbacksskolan har ett engagemang utöver det vanliga.

Föredömligt formativt i slöjden på Årstaskolan.

Agera tillsammans – mot våld och hot på skolor.

Sjöängsskolan satsar på sifferflyt i matematiken.

FOTO ROBERT BLOMBÄCK

… och naturligtvis mycket mer.

SERIEN Skolans värld

© Maria Jernberg – jernbergmaria@gmail.com

Nr 2 2021

35

Möjligheternas Stockholm Vision 2040

Alla barn och elever i Stockholm, oavsett var de bor eller vilken bakgrund de har, ges en god och likvärdig utbildning.

I Stockholm är varje skola den bästa skolan för varje elev som går där.

Läs mer om visionen på start.stockholm/vision