En komedi med drag av operett, musikal och fars

Berättarglädje och fantasi utmärker hans texter. Ingen läsare har kunnat vara säker på var gränsen går mellan verklighet och fiktion. Men visste ni att Christer Elfversson också arbetar med teater? Att han både skriver pjäser och spelar med i dem? Sedan 2013 är han engagerad i Kullateatern, se faktarutan på sidan 25.

Det började med att han dramatiserade en barnpjäs av Marget Ray. Den handlar om Pricken, en liten kanin som ser annorlunda ut än resten av familjen. Sedan skrev han manus till Kärlekens Höga Näsa, som sattes upp när Höganäs jubilerade häromåret. Pjäsen skildrar en händelse för vart och ett av kommunens åtta decennier, och den bygger på berättelser från stadens invånare. Men nu gäller det Skrattar bäst … som hade premiär i våras. Det är en komedi med mycket sång och musik, och den har drag av både operett, musikal och fars. Efter två föreställningar i Tivolihuset spelades pjäsen i somras på Tomarps kungsgård utanför Klippan. När jag träffar Christer Elfversson för den här intervjun är det bara en vecka kvar till nypremiären den 19 oktober i Höganäs. Varför sätter ni upp pjäsen igen? – Först och främst tyckte alla inblandade att det var roligt att spela Skrattar bäst … och vi kände att publiken gillade den. Men det spelade också in att vi hade lagt ner mycket jobb på pjäsen. Vi repeterade den ett fyrtiotal gånger under ett helt år innan den fick premiär. Det kändes fel att inte ta vara lite mer på allt det slitet. Text och foto Christer Wallentin V id det här laget är Christer Elfversson välkänd för Möllekurirens läsare. Under de senaste åren har han medverkat i nästan varje nummer. Mölle har spelat en huvudroll i hans artiklar, liksom skribenten själv. EN KOMEDI MED DRAG AV OPERETT, MUSIKAL OCH FARS

Låt oss gå tillbaka till 2018, alltså när Kullateatern bestämde att satsa på den här pjäsen. Hur kom det sig? –Jag hade nyligen sett Puccinis opera Gianni Schicchi på Göteborgsoperan. Det är en kort opera som ursprungligen gavs tillsammans med två andra minioperor av Puccini. Där vaknade tanken att jag skulle kunna bygga ut stycket till en föreställning i tvåtimmarsformat för Kullateatern.

22 Skrattar bäst ... är Christer Elfverssons tredje teaterpjäs sedan han började skriva för Kullateatern 2013. Han fick idén till pjäsen när han såg Gianni Schicchi, en kortopera av italienaren Puccini.

Från nypremiären i oktober Christer Elfversson fick ikläda sig rollen som doktor Spineloccio när pjäsen sattes upp på nytt i Tivolihuset. Släktingarna lurar doktorn att tro att Buoso Donati fortfarande lever, så att denne kan skriva ett nytt testamente – som är till deras fördel.

Kan du berätta handlingen i stora drag? –  Pjäsen utspelar sig i ett stort, fint hus i Florens. Det är den första april 1790. Släkten är samlad för att vaka över Buoso Donati, en rik man. Denne är mycket sjuk, men liemannen dröjer. Släktingarna blir alltmer otåliga, och till slut brister det för en av dem, som kväver Donati med en kudde. –Enligt testamentet, visar det sig, ska ett närbeläget kloster ärva allt. Goda råd är dyra, och en illa sedd, men idérik, lantis kallas in. –Denne lyckas ersätta det äkta testamentet med ett nytt genom att lura en godtrogen, beskänkt notarie. Det slutar ändå inte riktigt så som släktingarna hade hoppats …

Vi har blivit mycket förtjusta i denna tidsepok, där scenografi, kostym och peruker förstärker denna mörka, men komiska historia. Allt från girighet och avund, ond bråd död, bedrägeri och list till kärlek och passion. Allt förmedlat av våra fjorton skådespelare, samtliga i underbara karaktärsroller, med sång, humor och italienskt temperament

Acka Johansson Juntunen, regissör Ur programbladet

Du har alltså utgått från en Pucciniopera och gjort om den efter eget huvud. Får man göra det? –Ja, det är fritt fram, eftersom min version är nästan tre gånger så lång, och det mesta är ändrat jämfört med förlagan. Jag tog ut svängarna. Kruxet tillståndsmässigt var alla sånger och melodier. Vi har varit tvungna att meddela Stim om varje musiksnutt. Det blev ett trettiotal lån, som vi fick betala för.

Du skrev elva versioner av manuset innan det var dags för premiären i våras. Blev du aldrig nöjd? –Orsaken var framför allt att det hände så mycket under den långa repetitionstiden. Det var en stor ensemble med fjorton personer. Dom allra flesta är

Gruppfotografering Ensemblen träffas för en av de sista repetitionerna inför nypremiären. Tredje personen från höger är Christer Elfversson i rollen som doktor Spineloccio. Bredvid honom i röd rock står John Isberg som Gianni Schicchi, den smarte »uppkomlingen« som fixar till ett nytt testamente.

amatörer och har många andra åtaganden. Folk hoppade av och andra kom till. Jag fick stryka roller och lägga till nya. Samtidigt ville jag fila på manuset så att det skulle passa rollinnehavarna.

När jag såg pjäsen första gången slog det mig hur starkt uppbyggnaden av den påminner om Christer Elfversson artiklar i Möllekuriren. I båda sammanhangen blandar han högt och lågt, tal och musik, prosa och dikt.

24 Om du jämför att skriva ett sånt här teaterstycke med en artikel, vad är den stora skillnaden? –Skillnaden är jättestor! Det tar mig mycket längre tid att skriva en artikel, och det beror på att jag måste väga varje ord, fila på varenda formulering.

–Ett teatermanus behöver inte alls vara lika exakt. Orden ska ju tolkas av skådespelarna i samspel med alla på scenen. Dom kommer av sig, och dom improviserar … och ofta är det bara bra! Spelet kan bli mer levande på det viset. Det fantastiska med teatern är att varje föreställning blir absolut unik.

När Skrattar bäst … sattes upp i våras och i somras hade du rollen som döende, och sedan som lik. Hur var det? –Rollen var ju lättsam. Men inför premiären var jag orolig för att inte kunna ligga still med fötterna under täcket när jag skulle spela död. Det löste sig i sista stund när vi kom på att bygga en liten träställning över fötterna, som gjorde att publiken inte såg när jag råkade röra på dom. –Det var en fantastisk upplevelse att ligga nerbäddad under hela första akten utan att se någonting, bara höra. Då märkte jag hur viktig musiken var för att bygga upp stämningen och föra pjäsen framåt. Det blev också väldigt tydligt hur mycket varje skådespelare verkligen ansträngde sig. Dom spelar min pjäs, tänkte jag, och dom gör sitt allra bästa. Det var rörande.

Skrattar bäst … innehåller massor av sång. Det är flera stora arior, men också partier när alla sjunger med, och emellanåt uppmanas publiken till och med att stämma in.

Det sägs att du ville att alla sånger skulle sjungas på italienska. Hur gick det med det?

–Det sprack! För många av skådespelarna var det en utmaning att över huvud taget sjunga. Att dessutom göra det på italienska, som ingen kunde, blev för mycket för flera av dom. Så det fick bli kompromisser. I till exempel O Sole Mio är halva sången på italienska och halva på svenska, och örhänget Time to Say Goodby framförs på svenska. –Under hela instuderingsperioden hjälpte Lou-Lou Plym Forshell oss med sångträningen. Hon är utbildad operasångerska och gjorde en jätteinsats. Hon hade också en av huvudrollerna i pjäsen när vi gav den i våras och somras. Det gav ensemblen stadga i sångpartierna.

*Vad händer efter detta? Har du fått blodad tand? –Det har varit väldigt, väldigt roligt! Bra stämning i gruppen och mycket uppmuntran från omgivningen. Men Skrattar bäst … är en väl komplicerad pjäs. Det är så många olika delar som måste klaffa. När det gör det, är det underbart, men det tar på krafterna. –Jag skriver gärna en ny pjäs, men det får nog vara en enklare. 

OBS: Italienskan i sångerna i pjäsen behöver inte framföras exakt, men gärna direkt mot publiken, från rampen. Det viktiga är att de LÅTER italienska, gärna överdrivet. Eventuellt kan några rader upprepas gång på gång genom hela sången. Ackompanjemang på piano – eventuellt inspelat.

OUVERTYR PA PIANO: Neapolitansk dans ur Tjajkovskijs Svansjön (i häftet ltalian Favorites).

AKT1

Scenen är Buoso Donatis sovrum. Till höger dörr mot hallen, till vänster dörr mot andra delar av det stora huset. I fonden dubbeldörr ut mot trädgården. Stora skåp täcker väggarna. Små bord och stolar utspridda över rummet. Tidig morgon. Himmelssängen med den sovande Buoso Donati är i bakgrunden. När ridån går upp står Gherardino ensam på scenen.

Gheradino: Mina damer och herrar! Välkomna till Florens! Benvenuti in Firenze! Året är 1790. Den första april. Vi befinner oss i min pappas farbrors stora villa. Närmare bestämt i sovrummet . Det är tidig morgon. Nyss gol tuppen. Hörde ni? Inte? Då tar vi det igen! (knäpper med fingrarna, en tupp hörs gala) Jag heter Gherardino Donati. Det är min pappas farbror Buoso Donati som ligger där borta. Han är en rik knös! Men nu är han mycket sjuk! (vänder sig mot sängen) Visst är du sjuk, farbror Buoso?

Buoso Donati (rosslar ordlöst)

Gherardino: Men rummet är inte så tomt som det ser ut. Hela släkten har samlats för att vaka över den döende Buoso. (Kallar in släktingarna en i taget, och presenterar dem. De kommer in genom altandörren i fonden. De bekräftar sina namn och fördelar sig i rummet, intar sina platser, en del stående, en del halvsovande, en del stickande, korsordslösande eller mumlande. Mumlet stiger undan för undan som rummet fylls.) Först min pappa – Gherardo!

Gherardo: Gherardo var det här!

Kullateatern Höganäs

www.kullateatern.se • Långarödsvägen 37 A, Höganäs

KULLATEATERN ÄR EN amatörteater som bildades 1996 i Höganäs. Då startades ett teaterprojekt med ett 15-tal ungdomar, som utmynnade i två föreställningar: Skärtorsdag, en dockteaterpjäs, och klassikern Askungen.

Genom att bygga broar mellan generationsgränser, arbetar unga och gamla sida vid sida. På detta sätt lär vi av varandras erfarenheter, och ålder blir en tillgång och skapar trivsel på teatern.

På grund av detta har vi kunnat spela barnteater, bland andra Snövit, Hans och Greta, Klas Klättermus, Pricken och många andra.

Exempel på vuxenpjäser som vi har satt upp är Mans Kvinna, Kassabrist, Spanska flugan, Tjocka släkten, Kärlekens Höga Näsa och Cabaret Tigerbrand. Vi har även spelat revyer. [Saxat från hemsidan]

En av våra kommande uppsättningar

~ Ett av Sveriges vackraste hotell ~

Öppet nästan alla dagar om vi har hotellgäster –annars: onsdag–söndag och alla mellandagarna

Jul hemma i Mölle - på HK –varje helg Fullt på Julafton

Det läckraste julbord du skådat, i en miljö som andas jul & tradition mängder av hemlagade, närproducerade läckerheter från Kullabygden –sill i massor (Dry Martini-, Calvados- m.m.), lax & skinka samt mängder av småvarmt & överraskningar ~och så ett helt rum FYLLT av hemlagat godis.

Tomten kommer tidigt i år: 20 & 21/12 har alla Möllebor 20 & 21 % på vårt stora julbord dessutom lite andra överraskningar & kanske lite Julrock…

Boka NU ~ Varmt välkommen

S öker du roliga & annorlunda julklappar? K om och botanisera i Gunillas spännande ”Hamndelsbod” D är kan du även komplettera med förnödenheter

After Work varje fredag 1 7–1 9 Kom och möt alla Möllebor –det är här man träffas

Restaurang ● Hotel ● Konferens Telefon 042-34 70 00 ● info@hotelkullaberg.se ● www.hotelkullaberg.se Vi städar den 1–16 januari, men sedan är det öppet & After Work som vanligt