32 minute read
På gång i Mölle
MED ETT ELLER FLERA års mellanrum får Mölle besök av politiker och tjänstemän från kommunen. De tas emot av några ledamöter i byföreningens styrelse, och sedan följer en gemensam rundvandring. Den 30 oktober var det dags för ett besök. Solen strålade och delegationen från Höganäs bestod av vetgiriga personer, däribland Peter Schölander.
Syftet med dessa bypromenader är att gå igenom sådant som kommunen har ansvar för i Mölle, och som byföreningen vill få hjälp med.
Advertisement
Både stort och smått ventilerades under vandringen. Den här gången var följande ämnen uppe:
• Trafiken i Mölle på somrarna
• En promenadstig mellan hamnen och Solviken
• Parkeringsproblemen i anslutning till Solviksbadet • Behov av soptunna vid parkering- arna på Norra Strandvägen
• Den nya infartsparkeringen vid kapellet
• Renoverings- och förbättrings- behov i stationshuset och annexet
• Önskemål om röjning runt stationen och träningsområdet
• Behov av bänkar vid tränings- området
Det jag med säkerhet kan säga i dag är att vi kommer att få bänkar till träningsområdet. De ska vara på plats till våren. På byföreningens hemsida finns dokumenation från motsvarande byvandringar för följande år: 2017, 2015, 2014, 2013, 2012, 2011 och 2010. Sökvägen till den sidan är:
molle.se/Byföreningen/ Byvandring med kommu nen
Rundvandring med kommunfolk ..... 6 Det är ovanligt mycket bär på oxlarna i år – varför? ..... 6 Fyra chanser i vår att lära dig mer om vin ..... 7 Detaljplanen klubbad ..... 7 Filmer att låna ..... 7 Kattagillen i Mölle – en tradition i förändring ..... 8 Borrade sig under vägen på två dagar ..... 9 Nästa års Pyk-utställning ..... 10 Flamencon stampas fram i annexet ..... 11 Håll Kullen ren ..... 11 Välkommen till kapellets konserter ..... 12 Framgångsrikt fiberprojekt ..... 13 Solpaneler verkar betala sig för villaägarna ..... 14 Det går bra för Skeppet ..... 15
Text Christer Wallentin • Foto Bengt Nilsson
MÅNGA VET VEM Berit Nilsson är. Hon är född Svensson i Mölle och bor på Västra Bangatan sedan hon gifte sig med Karl-Gunnar. Och de som känner Berit vet att ta henne på allvar.
Det gjorde jag när hon spände ögonen i mig och frågade varför oxlarna hade fällt sina löv så tidigt och satt massor med bär. Jo, det hade jag nog också sett, om jag tänkte efter ... Men jag hade inte den blekaste aning om svaret. Bilar med helgessons trädtjänst på sidan ser man ofta i Mölle och häromkring. Jag ringde till Pernilla Helgesson på kontoret, som lovade att prata med Jonas, sin man, och de andra arboristerna. I ett mejl några dagar senare skrev hon:
Hej, anledningen till den rika bärmängden på oxlarna och många andra träd/buskar är förra sommarens torka. Träden har satt många anlag och då blir det många bär.
Med vänlig hälsning Pernilla Helgesson
Fyra chanser i vår att lära dig mer om vin
BYFÖRENINGEN ORDNAR vinprovningar i stationshuset den 20 januari, 24 februari, 16 mars och 20 april. Kaj Zaar leder provningarna, och han biträds av bland andra Birgitta Göransson, Cinna Ståhl Hallengren, Gunilla Sjödin och Christina Ullenius.
Vinmötena är på måndagar och börjar klockan 19. Priset är 300 kronor per gång. Sex viner provas, och på slutet serveras en bit mat. Varje deltagare ska ta med sig sex glas.
Många får en personlig inbjudan inför varje gång. Kontakta mig om du vill komma med på sändlistan.
Birgitta Göransson mirandus@telia.com
SÄLJES Ett exemplar av Lars Norrmans välkända litografi Dambadet i Mölle från cirka 1955. Bladet är numrerat 26/310 och signerat Lars Norrman. Snygg och fackmannamässig inramning, men obetydlig smuts finns på glasets insida. Ramens yttre dimensioner är 655 x 495 mm. LITOGRAFI AV LARS NORRMAN
Pris 500 kronor. Ring Peter Appelros 070-566 32 31. Avhämtning vecka 1 på Bella Vista.
Foto Frederic Täckström
Filmer att låna FREDERIC TÄCKSTRÖMS nya filmer om Aina och Sonny Svensson finns till utlåning i biblioteket i stationshuset. Det är öppet där på torsdagar klockan 16–18. Man kan också låna de lite äldre filmerna om Nils-Erik Nilsson på fäladen och den om alla kiosker som en gång fanns i Mölle. Alla är väl värda att ses.
Det gamla herbariet på slottets vind
SÅ HETER EN NY bok från Krapperup, skriv-en av fyra botaniker. I förra numret av Möllekuriren skrev de om sitt projekt som resulterade i både en utställning och den här boken.
Köp den hos Lilla Förlaget för 80 kr. Ring eller sms:a till 070-844 81 25.
Detaljplanen klubbad
Den 26 september beslutade kommunfullmäktige i Höganäs att anta detaljplanen för Mölle 15:3, det vill säga den obebyggda ängen framför Vita byn.
När tiden för att överklaga beslutet gick ut den 7 november hade det inte kommit in något överklagande. Däremot hade styrelsen för bostadsrättsföreningen Vita byn dagen innan begärt anstånd med att överklaga »för att utveckla grunderna för vår talan«.
Överklagandetiden brukar anses slut när den är slut. Därför har en begäran om anstånd vanligen ingen effekt. Men mark- och miljödomstolen äger frågan, och den kan bevilja eller avslå styrelsens ansökan.
KATTAGILLE ELLER KATTEN ur tunnan kan man läsa om i ett reportage i Nordvästra Skånes Tidningar från början av 1950-talet. Många hade slutit upp i hamnen trots snöflingor i luften. »För året hade deltagarna, utstyrda i färgrika och fantasifulla kostymer, delat upp sig i två lag – ett yngre och ett äldre – som hade att med så kraftiga slag som möjligt på varsin lagtunna slå ut den imaginära katten ur densamma.«
Texten berättar vidare att två kattakungar korades. »Efter kampen om titlarna tågade småpojkarna hem till Björn Sahlsten, som för året var deras värd för kattagillet, och de större pojkarna till storskolans gymnastiksal /…/ för en jättestor tårta.«
När jag läste reportaget blev jag förvånad och undrade var flickorna fanns. Kattagillet var tydligen bara för pojkar, ganska typiskt för den tiden. Det finns en förklaring till uppkomsten av traditionen. Leken har fått namn av att man förr placerade en levande katt i en tunna som traktens unga män skulle slå sönder med hjälp av en käpp eller ett svärd medan de satt på en häst. Den som lyckades slå sönder tunnan utsågs till »Kattakung«. En katt skulle det vara i tunnan, eftersom man förr trodde att byn kunde undslippa pesten om en misse fick sätta livet till.
Men mycket har förändrats under de nästan 70 år som har gått sedan reportaget i NST – och till det bättre, tycker jag. Med tiden blev det blandade lag med både flickor och pojkar. Bilderna till höger är från hamnen i Mölle 2013. Då slog barnen med liv och lust på tunnorna, och både en Kattadrottning och en Kattakung korades.
Så blev det några år utan kattagillen. Skulle traditionen dö ut? Det finns många bärare av traditioner i Mölle, och de gamla lekarna betyder mycket för många, så det hade varit tråkigt.
Katten ur tunnan återuppstod på fastlagssöndagen 2016; då i stationshusets trädgård. Som tidigare var det två lag, ett för de större och ett för de mindre barnen. När kampen var över utsågs både en kung och en drottning. Det visade sig att tunnorna hade varit fulla av godis, så det blev varsin godispåse till var och av av deltagarna.
Bilden nedan är från 1954 och hämtad ur Björn Sahlstens familjealbum. De yngre barnen fick gå hem till honom efter Katten ur tunnan. Bilderna till höger togs under festligheterna i hamnen 2013. Då utsågs en flicka till Kattadrottning och en pojke till Kattakung. Traditionen med ett kattagille blev inledningen till ett eftermiddagsprogram för stora och små som vi sedan 2016 har kallat för Kulturdagen. Arrangemanget återkom 2017, 2018 och 2019 och blev uppskattat av Mölleborna.
Vi har börjat att planera för fastlagssöndagen 2020, som nästa år infaller den 23 februari. Det kommer att bli en Kulturdag igen, men med några förändringar. Traditionen med Katten ur tunnan ska leva vidare. Likaså ska kaffe med hembakade semlor finnas med. Den förändring som vi kommer att göra är att programmet tydligare delas upp i en familjedel och en vuxendel. Mellan dessa blir det en generös fikapaus med mycket tid för prat. Därefter följer två föredrag – som är hemliga tills vidare.
ARBETET MED PARKERINGEN framför kapellet har hållit på under nästan ett år, och i september verkade det som om allt var klart.
En jämn, hårdgjord parkeringsyta bredde ut sig, bussens angöringsplats var stensatt och återvinningsplatsen hade fått ett nytt läge. Bara detaljer som belysning och skyltar återstod.
Men då dök grävmaskinerna upp igen. Med en iver som hos ett mullvadspar grävde de sig långt ned i djupa hål på ömse sidor av vägen. Alla frågade sig vad som stod på. Ska det bli ett underjordiskt garage?
När ännu en ny entreprenör gjorde entré förstod man att ledningarna från parkeringen och kapellet skulle anslutas till kommunens vatten och avlopp på andra sidan vägen.
I stället för att gräva upp vägen har man anlitat Styrup horisontell rördrivning för att borra och lägga ett rör under vägen, där sedan alla ledningar kan dras. Firman sänkte ned en rördrivningsmaskin i gropen, och Johan Mielonen och Joakim Larsson satte igång. På rördrivningsmaskinen anslöt de ett rör. Inne i röret finns en stång som driver en borrkrona och en hammare längst fram. Maskinen borrar ett hål i väggen på gropen och trycker in röret efter borrkronan. Jord, sand och grus som borras bort
rinner tillbaka genom röret ut i gropen där maskinen står.
När röret har tryckts helt in i gropens vägg delar männen stången som driver borren och för fram ett nytt rör som svetsas ihop med röret som sitter i väggen. De ansluter en ny stång inne i röret och borrningen kan fortsätta. Tekniken är snarlik den som oljeborrare använder – fast i Mölle borrar man horisontellt i stället för vertikalt.
Efter två dagars intensivt arbete bröt borren igenom på andra sidan väg 111. Arbetet var klart och borrkrona och borrstänger kunde tas bort. Kvar fanns ett stålrör där alla vatten- och avloppsrör kommer att dras.
DET ÄR 110 ÅR SEDAN Mölle fick järnväg. Invigningen 1910 var magnifik. Även 100-årsjubileet den 27 juli 2010 firades ordentligt. Då bidrog Hans-Otto Pyk med både material och kunskaper till en populär utställning i stationshuset.
Detta väckte Hans-Ottos önskan att donera hela sitt omfångsrika material till byföreningen. Han ville garantera att foton, tidningsklipp, småtryck med mera skulle bli tillgängliga och väl skyddade. Idén förverkligades, och donationen förvaltas i dag av Folklivsarkivet i Lund; den är delvis digitaliserad.
Hans-Ottos stora intresse för Kullabygden har inspirerat oss att göra årliga utställningar med hans namn sedan 2012. Från 2014 har utställningarna funnits i hamnen i Mölle.
Just nu pågår en inventering av idéer för nästa års utställning. Ett tänkbart tema bygger på den här frågan: Hur tog sig besökarna till Mölle? Kunde den nyanlagda järnvägen konkurrera med passagerarfartygen som anlöpte Mölle? Vad var det som till sist ledde till beslutet att lägga ned tågtrafiken? Den högtidliga invigningen 1910 av järnvägen och det stiliga stationshuset
är väldokumenterat i bild. Men finns det några foton från anläggandet av järnvägen? Bilder på dem som gjorde jobbet? Eller bilder från vardagen på stationen? Går det att uppbringa några berättelser från den tiden?
Varje år har Hans-Otto varit en ivrig berättare när utställningarna har invigts, senast i somras. Nu finns inte längre Hans-Otto bland oss. Han hade hunnit bli 97 år då han avled i oktober. År 2020 får bli ett jubileumsår för HansOttos generösa donation till byföreningen. Vi minns honom med tacksamhet.
Gruppen som arbetar med utställningarna består av Peter Appelros, Christina Carlsson, Chatarina Lindgren och Christina Ullenius.
Bilder och berättelser är mycket välkomna till: christina.ullenius@gmail.com
Hans-Otto Pyk 1922–2019.
Stationshuset 100 år firades bland annat med en utställning. Hans-Otto Pyk stod för mycket av materialet. Foto Christer Wallentin
Flamencon stampas fram i annexet
Text och foto Bengt Nilsson
UNDER TRE DAGAR varje höst skakas annexet av taktfasta stampningar. Det är Ewa Flycht och hennes flamencodansare som håller workshop.
Ewa Flycht har bott i Mölle, närmare bestämt på Bökebolet. Hon är lärare, men under trettio år har hon ägnat en stor del av sin tid åt flamencon. Hon har arrangerat danskurser på olika håll i Skåne.
Sedan 25 år tillbaka förlägger hon en kurs till annexet i Mölle och det blir intensiva dagar för deltagarna. Det är mest kvinnor som är med, men under åren har även ett tiotal män vågat ställa upp. Danslägret i Mölle startar en fredag och pågår till och med söndag. Efter lördagens dansande är det en riktig, spansk fest på kvällen. Även sången finns med på Ewa Flychts danskurser. Varje år har den kände flamencosångaren Jesper Åkerberg deltagit som lärare under den avslutande delen av kursen.
Flamencon är en spansk dans med gamla anor, och det sägs att de första flamencosångerna kunde höras för 300 år sedan. Med tiden började sångerna ackompanjerades av handklappningar, så kallade palmas, som blev ett starkt inslag i dansen.
Det var först på 1800-talet som rörelserna och musiken smälte samman till det som vi i dag känner som flamenco.
Musiken har rötter i morisk, kristen, judisk och romsk folkmusik. Dansen präglas av solfjädern, stampningarna och de vackra färgglada kläderna.
Flamencon växte fram i Andalusien i Spanien, men är i dag spridd till dansskolor och flamencoföreningar runt hela världen – och kan beskådas på otaliga scener.
Skrivelse till Mölle By- och Kulturförening:
Håll Kullen ren
VI VILL HÅLLA Kullabergs naturreservat rent och har därför skrivit ihop ett antal förslag till Mölle By- och Kulturförening som kan hjälpa oss att nå vårt mål. Vi vill också kunna engagera andra frivilliga till att hjälpa oss att hålla Kullen ren. Så här tänker vi:
• Det behöver vara bättre samt tydligare skyltat om vad som är tillåtet och ej, och skyltarna behöver framför allt vara på flera språk så att inga missförstånd uppstår. (I dag står det till exempel vid Djupadal bara text på svenska och bilden som anger att tältning är förbjuden är på ett tält utan rött kryss.)
• Det måste finnas många flera soptunnor utmed vägen i hela reservatet framför allt vid stigar/leders början/slut. Vid informationsskylten och kuren måste det också finnas soptunnor tillgängliga.
Möllekuriren nr 4 • 2019 • Vi behöver alla hjälpas åt med att plocka skräp och se till att regler faktiskt efterföljs.
• Ur vårt perspektiv hade det varit lättare att förbjuda både tältning och eldning helt i stället för att tillåta det på några platser då det skapar otydlighet.
• Vi vill skapa medvetenhet om vikten av att hålla rent genom att göra reklam om vårt projekt genom kampanjer och klistermärken med en bra slogan, till exempel ”Håll Kullen ren” för att uppmana människor till att göra just det. att när människor ser oss de förstår att de borde hålla rent efter sig och följa vårt exempel – vi tror därför att det behövs en del pengar för att komma igång och hjälpa kampanjen på traven.
• Till sist vill vi föreslå att föreningen verkar för ett rökningsförbud vid Mölles badplatser eftersom det numera är förbjudet att röka på allmänna platser – kom ihåg att brandrisken på sommaren är stor.
Vänliga hälsningar Lily Bosemark & Fiona Alvén
• Ett initiativ som detta skulle kunna ha ännu större verkan om Mölle By- och Kulturförening gjorde gemensam sak med andra verksamheter i Mölle som till exempel Upplev Kullaberg, Grand Hôtel och Krukmakeriet.
• När vi plockar skräp och håller i ordning hade vi uppskattat om vi kunde fått till exempel märken med vår slogan som visar att vi hjälps åt på Kullaberg, så Lily är 13 år. Hon bor i Lund, men älskar att vara i Mölle på somrarna och när hon är ledig från skolan. Läs också Fionas presentation av sig själv på nästa sida!
11 Byföreningens styrelse beslöt på sitt möte den 5 november 2019 att stödja detta initiativ genom att bistå med inköp av enkel utrustning, till exempel påsar, märken med slogan, västar.
Nya året börjar med jazz och östeuropeisk musik Alltid på en söndag klockan 16 • Entré 100 kr Välkommen till kapellets konserter
VÄRMANDE JAZZTONER Daniel Cederskär, John Venkiah och Simon Petersson träffades på Musikhögskolan i Malmö. Sedan dess har de spelat tillsammans i mer än tio år. Deras respektive instrument är saxofon, klaviatur och bas. Trion blandar egenkomponerad musik med standards. Soundet är jazzigt med inslag av pop och världsmusik.
Den 26 januari Den 23 februari DUO KARPATSKI har funnits i snart 30 år. Den består av Filip Runesson och Johan Ohlsson på violin respektive dragspel. Den här kvällen är de förstärkta av Emma Lundbeck på kontrabas.
Gruppens förkärlek för östeuropeisk musik märks tydligt och en blandning av klezmer, bulgariskt, ungerskt och romskt kommer att serveras.
OM FIONA ALVÉN Se Lily Bosemarks och FionaAlvéns upprop om Kullaberg på föregående sida! Här presenterar sig Fiona. * I was introduced to Kullaberg almost 20 years ago on my first trip to Sweden with my soon to be husband, Björn. Coming from Ireland, where our natural beauty tends more towards the dramatic and wild, I felt an immediate connection to the Kullen area .
Having the quite unexpected privilege of moving to live in Mölle two years ago has really deepened my appreciation of the area. At the same time I have become much more aware of the challenges posed by steadily increasing visitor numbers and of the vulnerability of this unique environment.
With a professional background in education, I felt I could contribute something and also learn more myself, in a practical and low key way. The enthusiasm of our neighbours, the Bosemark family, for doing something constructive as well, led to the ideas for this Håll Kullen Ren initiative.
My hope is that the initiative will resonate in particular with younger people, who are so lucky to have the inspiration and leadership of Greta here in Sweden. But anyone who regularly steps out into our beautiful surroundings and feels they can help raise awareness is more than welcome.
Looking forward to sharing energy, learning more and kicking offin spring of 2020! Kind Regards, Fiona
fionad43@gmail.com
HÖGANÄS ENERGI HAR sitt kontor strax norr om outlet-området. En eftermiddag i november har jag stämt träffmed Anders Kallin, och han möter mig med ett leende på utsatt tid. Jag träffade honom för första gången för sex år sedan. Då hade kommunen beslutat att alla invånare skulle få tillgång till fiber, och Mölle var utsett att gå i spetsen. Lagom till Lucia 2013 skulle fibern vara nedgrävd längs gatorna i Mölles centrala delar.
Anders Kallin var ansvarig för bolagets fiberprojekt och besökte Mölle för att se till att arbetena löpte på som planerat. Jag hängde med honom runt till grävningarna. Sedan fikade vi och pratade om vad fiberutbyggnaden skulle innebära för Mölleborna (nr 4/2013).
Under hösten skrev tidningarna att fibersatsningen är klar. Stämmer det? – Ja, absolut! Vi har dragit fram fiber överallt i hela kommunen. Till och med ensligt belägna fastigheter på svår
Foto Christer Wallentin
Anders Kallin med ansvar för Höganäs Energis fiberprojekt från start till mål.
tillgängliga ställen har fått fiber inpå knuten.
–I september satte vi slutpunkten med att dra fiber fram till Kullens fyr. Sedan kändes det rätt att fira med en lunch på Kullagårdens Wärdshus för alla som hade jobbat med detta under årens lopp.
Har alla kommuner i Sverige full fibertäckning i dag? –Nej, långt ifrån. Vi är bland dom tre, fyra kommuner i Sverige som ligger i topp. I den gruppen finns Stockholms innerstad, Sundbyberg och Landskrona.
Tillgång till fiber är en sak, men hur stor andel har anslutit sig till fiber? –Genomsnittet är 74 procent, men det varierar en del. I till exempel centrala Höganäs är 73 procent uppkopplade, medan det är 62 procent i Arild. – När väl fibern ligger i marken väljer var och en att ansluta sig eller inte, liksom när det ska ske. Hösten 2013 gick våra första erbjudanden om fiber ut i Mölle. Senast i våras gjorde vi en drive för att få fler Möllebor att gå över till fiber, och den gav god effekt. Den aktuella anslutningssiffran är 64 procent i Mölle.
Vilka problem stötte ni på när ni drog fiber i Mölle? –Mölle blev ett slags pilotprojekt för oss. Ja, visst hade vi problem. Mölle är ju väldigt stenigt och kuperat på sina ställen. Men framför allt lärde vi oss jättemycket som vi hade nytta av när vi gick vidare till andra områden.
FÖR ETT ÅR SEDAN beskrev vi de två solcellsanläggningarna som fanns i Mölle, och under året har ytterligare två anläggningar tillkommit. Det är därför på sin plats att återkomma till ämnet och berätta hur det har gått för pionjärerna.
Familjen Beckeman på Västra Bangatan har den äldsta anläggningen, den kopplades in i juli 2018. Installationen gick smärtfritt och systemet har fungerat väl. Under ett år har det producerat 7 343 kilowattimmar och det blir 186 kilowattimmar per kvadratmeter solpaneler. Av elen har 1 890 kilowattimmar använts i huset och resten, det vill säga 5 546 kilowattimmar har levererats till nätet.
Familjen Lövqvist på Södra Strandvägen satte upp solcellerna under hösten 2018, och de var i drift i oktober. Anläggningen har fungerat mycket bra utan några problem under året.
Panelerna ligger på tre tak i olika väderstreck, och under det år som har gått har anläggningen producerat cirka 19 000 kilowattimmar, vilket blir 185 kilowattimmar per kvadratmeter med solpaneler. Det är alltså i stort sett samma resultat per kvadrat som hos Beckemans.
Familjen Söderhjelm installerade sina solpaneler i våras. Deras villa ligger uppe på berget, på Häggvägen strax söder om Sergeantens åker. Monteringen av panelerna och inkopplingen av systemet löpte utan problem, men inte oväntat inträffade det en del förseningar.
I juli var emellertid allt klart, och panelerna levererade 2 400 kilowattimmar den månaden.
Söderhjelms har valt att installera ett batteri som kan lagra 10 kilowattimmar, vilket skulle göra det möjligt för familjen att vara självförsörjande, eftersom det elöverskott som panelerna ger på dagen kan användas under natten.
Men i praktiken blev det inte så. Familjen köpte nämligen i samma veva en ny elhybridbil, och den tömmer det mesta av batteriet redan på kvällen; under natten måste därför el tas från nätet.
Familjen Täckström på Krokgränd i Gylleröd har också skaffat solpaneler. En installatör från Häljarp monterade och kopplade in anläggningen mot Höganäs Energi. Allt var problemfritt.
Panelerna ligger dels på villans lutande tak, dels på det platta garagetaket. Tekniskt sett hade garagepanelerna kunnat resas 15 grader, vilket hade gjort dem effektivare. Men den vinsten hade ätits upp av kostnaden för bygglovet. Täckströms har ansökt om solcellsstöd på 20 procent av investeringen, men i väntan på att myndigheterna ska bli klara med detta har familjen ansökt om rotbidrag, vilket har beviljats. När solcellsbidraget betalas ut måste emellertid rotbidraget återbetalas.
Den el som produceras av solcellerna ska i första hand användas i huset, men om elen i det ögonblicket som den produceras inte behövs i fastigheten, till exempel en solig sommardag, skickas överskott
Beckeman Löfqvist Söderhjelm Täckström
Installatör PPAM Solkraft, Total Tid, Svea Solar, Svenskt Byggmontage Ljungsbro Höganäs Sollentuna Häljarp
Solcellstöd 30 % 20 % 20 % (ej utbetalt) Rot/20 % (ej utbetalt)
Beräknad pay-off 9 år 8 år 10–15 år 10 år
Solceller Monokristallin Monokristallin Monokristallin Monokristallin Effekt per solpanel 360 W 320 W 295 W 320 W
Antal solpaneler 21 60 52 44
selen ut på nätet och säljs till den operatör som fastigheten är ansluten till.
Om installationen uppfyller kraven för att vara en mikroproduktionsanläggning – se där ett nytt ord att lära sig – kan elen säljas utan att fastighetsägaren behöver deklarera för inkomsten, och det utgår dessutom en skattereduktion på 60 öre per kilowatttimme samt en elcertifikatsersättning. Detta ger en bra slant tillsammans med det pris som elleverantören betalar för överskottselen.
Det är alltså en ganska bra ekonomi att installera solel. Staten ger ett investeringsstöd, såld el slipper beskattning och en skattereduktion utgår.
Täckströms räknar med att man har en återbetalningstid på cirka 10 år och 7–8 procent i ränta på investeringen.
Frågan är hur länge staten är beredd att stödja hushållens investeringar i solpaneler på så pass fördelaktiga villkor. När tillräckligt många har hoppat på tåget är det kanske tid för staten att börja dra ned på subventionerna.
Men om det sker om några år eller först senare är det väl ingen som vet.
Söderhjelms hus på Häggvägen nedanför Sergeantens åker.
Text och foto Christer Wallentin PÅ GÅNG I MÖLLE
FÖR FYRA ÅR SEDAN flyttade handlarparet Bea och Johannes Samuelsson med sina två pojkar från Skellefteå till Skåne. De kom från en stor ICA Maxi för att ta över närbutiken i Nyhamnsläge. Ett stort kliv både geografiskt och jobbmässigt.
Jag har följt deras arbete med butiken från start. De har annonserat i varje nummer av Möllekuriren, och vi behöver ses för att diskutera hur annonsera ska se ut. Jag träffar dem också när jag är inne på Skeppet för att handla. tydligen en skånsk tradition. I dag är dom våra kompisar. –Hockeyn och fotbollen betyder mycket. Där är våra söner aktiva, och det ger kontakt med folk i både Nyhamnsläge och orterna häromkring. Vi sponsrar klubbarna och får mycket tillbaka. Dom hjälper oss till exempel när lagret ska inventeras.
Det har väl inte undgått någon att det har hänt mycket i butiken. Under åren som anställda inom ICA verkar Bea och Johannes ha samlat på sig många idéer om hur en dagligvarubutik ska skötas. När de blev sina egna blommade de ut.
Under den första tiden i Nyhamnsläge hyrde de ett hus, men sedan några år bor de i en egen villa på Skeppsvägen. Där träffar jag dem över en kopp kaffe en solig förmiddag i november.
Tog det tid för er att etablera er i Nyhamnsläge? – Nej, det gick fort. Det finns nog inte många ställen som är så inbjudande som Nyhamnsläge. Kanske beror det på att människorna här kommer från många olika håll. Dom är öppna och vill lära känna nykomlingar. När vi flyttade in här dök det direkt upp en familj som välkomnade oss med hembakat bröd och salt i en fin keramikskål, det var
Hur har utvecklingen varit i Skeppet sedan ni började? –Det har gått bättre än vi hade vågat hoppas. Omsättningen har ökat varje år. Förra året hamnade vi till och med på ICA:s tio i topp-lista över butiker som hade ökat sin omsättning mest. Vi kom på sjätte plats i Sverige. –Glädjande nog ökar vi i år igen. Under hösten har försäljningen varje vecka legat högre än motsvarande vecka förra året. – Vi får inte flera kunder, men varje kund köper mer. En annan förklaring är nog att vi fångar upp när en kund frågar efter en vara som vi inte har. Då tar vi snabbt in den. –Vi vet att det nästan alltid är flera kunder som vill ha en vara som någon frågar efter. Vi har utökat vårt sortiment med gott och väl 500 nya varor. –Totalt har vi nästan femtusen artiklar på våra hyllor. Riktpunkten är att en barnfamilj ska kunna köpa allt den behöver på Skeppet.
Vilket är viktigast för era kunder, ekologiskt eller närodlat? –Båda väger tungt, men närodlat är viktigast. Dom flesta väljer en gurka från Thomas i Skättekärr framför en gurka från Spanien.
Med större omsättning följer att det behövs mer personal. Hur klarar ni det? –Vi har varit lyckosamma med att dra till oss bra personer. Dom nya kommer snabbt in i jobbet och anpassar sig till det som vi håller högt. –När till exempel en kund frågar om något ska hon eller han alltid få ett ordentligt svar. Och om någon klagar på en vara ska vi lita på kunden och kompensera generöst. –Vi och dom anställda lägger ner mycket kraft och många timmar på Skeppet. Därför är det viktigt att det är en god stämning, att alla trivs.
Hur är det, har ni planer på att bygga ut Skeppet? – Det finns inga hinder från kommunen. Detaljplanen tillåter en ubyggnad fram till flaggstängerna. Men det är flera som ska ha ett ord med i laget, framför allt fastighetsägaren och även ICA regionalt. –Visst skulle det kännas bra att få mer plats, men vi tycker ändå att det viktigaste är att göra den nuvarande butiken så bra som möjligt.
*FYRA SNABBA • Från den 1 december är butiken öppen alla dagar klockan 8—21, året om.
• Den nya snabbkassan används mycket. Den gillas främst av de kunder som handlar ofta och inte köper så många varor varje gång.
• De norrländska varorna blev uppskattade från början, och så har det fortsatt.
• Limosinköttet från Brunnby säljer också bra. Oxfilé och andra ädlare delar tar slut först, men även stek, bog och lägg går åt.
FÄRG TAPETER GOLV KONSTNÄRSMATERIAL
Fortfarande har fartygets Det har gått nitton år
bränsle inte bärgats
Regeringen har anslagit sammanlagt 250 miljoner kronor under tio år för att minska miljöriskerna från vrak längs Sveriges kuster. Pengarna räcker till två, tre stora bärgningar årligen av vrak med olja eller spökgarn. Havs- och vattenmyndigheten har samordningsansvaret och har prioriterat 31 vrak, varav sex finns runt Skånes kuster. Ett av dessa är MT Martina, som ligger utanför Kullaberg.
Fartyget sjönk den 28 mars 2000 efter att ha kolliderat med containerfartyget MV Werder Bremen. Sjöfartsverkets utredning är intressant läsning, som visar att inte ens fullt modern utrustning är en garanti för att det inte sker olyckor till sjöss.
Av Birgitta Hansson
De materiella skadorna blev helt olika för de två fartygen. Det mindre slets itu och sjönk, det större fick nästan inga synliga skador av kollisionen och kunde efter kontroll av Sjöfartsinspektionen fortsätta sin resa MT Martina byggdes 1968 i Norge och hette från början Jytte Dania. Det var ett torrlastfartyg som var 55 meter långt och 9 meter brett, och som hade ett djupgående på 3,5 meter. I början på 1990-talet byggdes hon om till ett litet tankfartyg som användes till kemikalietransporter.
På den aktuella resan transporterades saltsyra från Sarpsborg i Norge till Köpenhamn. Fartyget hade en besättning på sex personer plus en passagerare, närmare bestämt befälhavarens far. Alla var från Polen.
MV Werder Bremen är alltjämt i trafik. Fartyget är 121 meter långt, 18 meter brett och har ett djupgående på 6,7 meter. Hon hade vid olyckstillfället en fast trad från Ryssland till kontinenten och besättningen var på tretton man, flertalet från Polen. Den 28 mars rådde dåligt väder med täta snöbyar och en nordostlig vind på omkring 8–12 meter per sekund. Sikten varierade mellan 1–3 kabellängder. Så vad hände?
MT Martina var på väg söderut med 11 knops fart. MV Werder Bremen styrde norrut med 15 knops fart. Befälhavaren på MV
Artikeln fortsätter på sidan 20
Den röda punkten på kartan visar ungefärligen var förskeppet, som innehåller dieselolja, ligger. Det är 1,7 sjömil utanför Kullens fyr, vilket motsvarar 3,1 kilometer – eller ungefär lika långt som från Mölle till Möllehässle camping.
Den gröna pricken markerar var akterdelen sjönk. Den är ett populärt dykmål, och inte aktuell för bärgning.
Vrakdykning MT Martina lockar dykare. Det går fort att komma ut till henne, och hon ligger inte så djupt. Bilderna är från ett dyk den 23 september 2007. Foto Mikael Lovdalen
MT Martina kolliderade med Werder Bremen i mars 2000, klövs i två delar och sjönk utanför Kullen. Foto webben
Foto Paul Wirenstedt Spordykare på väg ut till vraket.
Werder Bremen upptäckte ett eko på radarskärmen på 2,5 sjömils avstånd. Några minuter senare vid förnyad kontroll fanns ekot på 1,5 sjömils avstånd på en kurs som låg 0,5 sjömil öster om det egna fartyget. MV Werder Bremens kapten bedömde att avståndet till MT Martina var tillräckligt för ett möte styrbord mot styrbord. Därför raderade han ekot från MT Martina på sin radarskärm.
Eftersom vädret var så dåligt hade MV Werder Bremen också en utkik på babords bryggvinge. Utkiken fick, några minuter efter att befälhavaren hade raderat ekot från det mötande fartyget, plötsligt syn på ett fartyg på uppskattningsvis 1–1,5 kabellängders avstånd. Det girade kraftigt styrbord, och utkiken kunde genast konstatera att det skulle korsa MV Werder Bremens kurs.
Stopp i maskin beordrades omedelbart, och man lade om rodret maximalt mot styrbord. Men kollisionen var oundviklig. MV Werder Bremen träffade MT Martina ett par meter för om bryggan med en hastighet av 14 knop och en vinkel av 35–40 grader.
MT Martina klövs omedelbart i två delar av det betydligt större fartyget och akterskeppet sjönk ganska omgående. Det var också där som besättningen på MT Martina befann sig.
Två personer (kocken och en matros) kunde räddas efter att ha legat cirka 20 minuter i vattnet. De övriga fem som fanns på fartyget följde med i djupet. Det var överstyrmannen, som ensam befann sig på bryggan, samt kaptenen och de övriga tre, vilka alla hittades i salongen. Förskeppet slog runt, men höll sig flytande i fyra timmar. Det hade då rört sig norrut med strömmen och vinden och hamnade på knappt två sjömil norr om aktern.
Vattendjupet är 23–24 meter där aktern sjönk, men man konstaterade ganska snart att en mast och skorstenen fanns bara några meter under vattenytan. Efter en vecka hade hela skrovet sjunkit ned i bottensedimentet och låg 7–10 meter under vattenytan. Först skulle de drunknade besättningsmännen bärgas, och sedan skulle man skära ned vrakdelen ända till båtdäck så att djupet blev mer än 15 meter – och godtagbart för sjöfarten. Dessa åtgärder skedde först i maj samma år. Men sektor röd i Svinbådans fyr vreds utan dröjsmål någon grad, så att ett fartyg skulle befinna sig i röd sektor om det seglade rakt över vrakdelen.
Den förliga delen hade till slut hamnat 1,7 sjömil utanför Kullen. Den låg på sidan och på 24–26 meters djupt. Vattendjupet över vrakdelen var cirka 17 meter och utgjorde ingen fara för passerande fartyg.
Foto webben
På en fråga från utredaren varför befälhavaren på MV Werder Bremen raderat ekot, svarade han att det var så man gjorde. På den aktuella radarn hade man samtidigt kunnat ha upp till ett 20-tal ekon från fartyg i olika positioner. Om ekot hade funnits kvar på radarn finns det en teoretisk möjlighet att befälhavaren hade upptäckt MT Martinas kraftiga gir något tidigare – och eventuellt kunnat undvika kollisionen.
Vittnena på de två fartyg som låg närmast platsen för kollisionen har uppgivit att ekona på deras radarskärmar tydde på att avståndet mellan MV Werder Bremen och MT Martina var väldigt litet, och knappast godtagbart – alltså en bedömning stick i stäv med den som befälhavaren på MV Werder Bremen hade gjort.
Det är enbart besättningen på MV Werder Bremen – och på ett par andra fartyg som befann sig i närheten vid kollisionen – som har kunnat beskriva vad man sett och hur man tolkat ekona på respektive fartygs radar. De förhördas berättelser överensstämde i huvudsak.
Bägge fartygen hade modern utrustning och dubbla radarsystem. De två olika radaranläggningarna som fanns på MT Martina kunde bärgas efter någon vecka. Det gick däremot inte att avgöra hur navigationsutrustningen hade använts.
Utredaren konstaterade att den omedelbara orsaken till haveriet var den kraftiga styrbordsgir som MT Martina gjorde. Några av slutsatserna som framkom i rapporten hänvisar till hur man ska agera enligt de internationella sjövägsreglerna.
Bland annat pekade man på att man på MV Werder Bremen inte hade använt sin radar på bästa sätt, och att det i efterhand inte gick att avgöra om MT Martina över huvud taget hade använt sin radar, och hur det i så fall skett. Om det finns minsta risk för kollision, ska man i god tid vidta lämpliga åtgärder, och det verkar inget av fartygen ha gjort. I dåligt väder bör man ha en utkik, vilket MT Martina troligen inte hade.
Fartyg ska alltid framföras med säker fart, anpassad efter bland annat väderförhållandena. Bägge fartygen gick med full eller nästan full fart, vilket inte överensstämmer med regeln om anpassad hastighet.
Utredaren konstaterade i rapporten att det förefaller vara en typisk radarkollision, där det ena fartyget i nedsatt sikt gör en helt annan bedömning än det andra av situationen.
De materiella skadorna blev helt olika för de två fartygen. Det mindre slets itu och sjönk, det större fick nästan inga
synliga skador av kollisionen och kunde efter kontroll av Sjöfartsinspektionen fortsätta sin resa.
MT Martina var lastad med saltsyra. Är inte det miljöfarligt? Jo, men bara kortsiktigt. Inga långsiktigt bestående skador uppkommer av saltsyra i den marina miljön.
Det fanns cirka 600 ton saltsyra i MT Martinas last; den förvarades i tankar som inte hade påverkats av kollisionen. Sjöfartsverket anmodade rederiet att avlägsna lasten; det fick lov att på ett kontrollerat sätt tömma ut saltsyran i havet någon månad efter haveriet. Skadorna har med ett sådant tillvägagångssätt bedömts som kortvariga och snabbt övergående.
En del dieselolja läckte efter kollisionen ut från ett par skadade tankar, men utan synbara skador på omgivningen. Problemet är att det fortfarande finns uppskattningsvis 10–15 kubikmeter dieselolja kvar i de oskadda bränsletankarna. Det är den oljan som man så småningom ska ta upp med användning av regeringens särskilda anslag.
Men MT Martina är inte prioriterad i listan på de 31 vraken, så när det kan ske är inte bekant.
Sedan länge är MT Martina ett utflyktsmål för dykare och dykklubbar i södra Sverige.
Min källa för den här artikeln är Sjöfartsverkets rapport av den 20 juni 2000. Den finns på Transportstyrelsens hemsida; skriv Haverirapport Martina i Googles sökfönster, så kommer den upp direkt. På Google finns också flera dykreportage med bilder från vraket.
Kabellängd är ett gammalt mått på sjön som har varierat något, men numera är det gällande värdet 185 meter.
Sjömil eller nautisk mil har också varierat en del över tid, men i dagens läge är en nautisk mil 1 852 meter.
