Karin Boye Ja visst gör det ont

det. Men noen minutter etter skulle noen dit inn, og da fant de henne. Hun var alt død, så De ser det var fort gjort. De hadde hengt fra seg klesnorene der, og dem tok hun –»

Jeg ser. Det kan jeg ikke unngå. Ser fremfor alt en mors rygg. Bred eller smal, den går og snur seg ikke. Hadde den det gjort – –

Så griper jeg meg i å tenke, at det er vel best som det er. Hun gjorde det som var tjenligst, det de ventet av henne. Og i brønnen sprang hun ikke. Snoren i kottet hadde hun sett, skjønt hva den var brukbar til.

«Skaden var ikke stor, madame,» sier Francine enda en gang: «Når et menneske først ikke har sin forstand lenger –»

Hun stabler rolig tallerkenene sammen og setter dem på plass.

Fra Mange takk, doktor, 1935

Spørsmål til teksten 1 Hvem kommer aldri til orde i novellen? Hvordan tolker du det? 2 Hvem får du mest sympati med? 3 Beskriv miljøet novellen utspiller seg i. Er karakterene preget av miljøet de tilhører – i så fall på hvilken måte? 4 Trekk ut en setning fra novellen du mener er særlig viktig. Hvilken er det, og hvorfor har du valgt akkurat denne? 5 Er det en tydelig moral i denne novellen? Kan det være forskjell på hva lesere i vår tid og lesere i mellomkrigstiden tolker som novellas moral?

Karin Boye

Karin Boye (1900–1941) var en av Sveriges fremste lyrikere. Hun levde relativt åpent som homofil i en tid da dette var forbudt. Hun avsluttet livet selv i en alder av 41 år.

tveka: tvile

höljet: skjult tär: tør, smelter

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra –svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden –känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.

Fra För trädets skull, 1935

Spørsmål til teksten 1 Hvilket bilde ser du for deg i den første og den andre strofen?

Beskriv med dine egne ord. 2 Hva kan knoppen og dråpen være bilder på? 3 … «ont för det som växer och det som stänger» står det i første strofe. I andre strofe står det «svårt att vilja stanna och vilja falla».

Hvordan forstår du dette? 4 Hvordan beskrives det i siste strofe når knoppen bristen og dråpen faller? Hvordan tolker du det?