Attention nr 1 2021, Tema äldre

Riksförbundet Attentions medlemstidning nr 1/2021

”Vad ska du gamla människa med en adhd-diagnos till?”

Niclas löpargrupp ”Bara vanlig” bygger på rörelseglädje och samvaro

Äldre

Psykiatrikern Olle:

TEMA

ENKÄTRAPPORT FRÅN ÄLDRELYFTET

●

ROBOTEN KLAS HJÄLPTE IDUN TILLBAKA TILL SKOLAN

”Motstånd inom vården att se äldre med adhd”

●

NY FORSKNING FRÅN NOAM RINGERS

FYRABOKSTÄVER.SE Livet är fullt av bestyr, krav och måsten.

Därför är strukturer och rutiner extra viktigt för den som har fyra bokstäver att förhålla sig till. ADHD kan nämligen påverka vardagen på flera olika sätt – oavsett om man är barn, vuxen eller lever tillsammans med någon som har diagnosen.

På fyrabokstäver.se har vi samlat olika verktyg och spaltat ner handfasta tips på hur du kan göra vardagens bestyr lite enklare.

Takeda Pharma AB | Vasagatan 7, 111 20 Stockholm | 08-731 28 00 | infosweden@takeda.com

C-APROM/SE/ADH/0001

INNEHÅLL & LEDARE

Riksförbundet Attentions medlemstidning

ATTENTION! Utgivare Riksförbundet Attention Ansvarig utgivare Ann-Kristin Sandberg Redaktör Nina Norén Layout Pernilla Förnes Omslagsfoto Erik Ardelius Ledarfoto Lovisa Schiller Korrektur Karin Friberg Tryck EO Grafiska Annonsbokning annonsbokning@attention.se Adressändring kansliet@attention.se Prenumerationsärenden kansliet@attention.se Riksförbundet Attentions kansli kansliet@attention.se 073-941 68 63 Kontakta redaktionen redaktionen@attention.se

Medlemstidningen Attention ges ut av Riksförbundet Attention.

Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), anhöriga och professionella inom området.

Medlemstidningen är en medlemsförmån och kommer ut med fyra nummer per år.

Tema 2021 Nr 1 Äldre Nr 2 Boende Nr 3 Skola Nr 4 Vården Riksförbundet Attention har cirka 15 000 medlemmar och 60 lokalföreningar runt om i landet.

Attention arbetar för att personer med NPF ska bli bemötta med respekt och få det stöd som de behöver. På arbetet, i skolan och på fritiden.

Medlemsavgifter: • Huvudmedlem 240 kr per kalenderår • Familjemedlem 60 kr per kalenderår • Stödorganisationer 400 kr per kalenderår Bli medlem på: www.attention.se/bli-medlem

INNEHÅLL 3 LEDARE

5 TEMA: ÄLDRE MED NPF 6 Niklas fick diagnos sent i livet 8 Motstånd inom vården att se adhd hos äldre 10 Att vara äldre, svart kvinna med adhd 12 Ella 75 år vill utredas, men får inte 14 Ny enkätrapport från Äldrelyftet 16 Attention Globen startar samtals- grupper för äldre

nr 1 2021 18 PORTRÄTT – Niclas Wennerlund – grundaren av ”Bara vanlig” 20 AKTUELLT Roboten ”Klas” hjälpte Idun tillbaka till skolan 22 Noam Ringer forskar om barns upplevelser av sin adhd-diagnos 24 Ny enkätrapport från Ung Dialog 26 Coronasäkra aktiviteter i lokalföreningen 27

ATTENTION PÅVERKAR

28 ATTENTIONKOLL 30 LOKALFÖRENINGAR

Att åldras med diagnoser

Å

rets första nummer kommer med ljusare tider. Solen lyser allt längre på dagarna och förhoppningen om att kunna återgå till ett vanligt liv, som det såg ut före pandemins begränsningar, växer sig allt starkare. Den mörka tid vi upplevt kommer dock att sätta sina spår under lång tid. Nu gäller det att vi alla hjälps åt för att förhindra att klyftorna i samhället fördjupas.

Temasidorna handlar denna gång om äldre med adhd. Sedan många år vet vi att våra funktionsnedsättningar finns i alla åldrar, men kunskapen om hur det är att åldras med dem har varit begränsad. Genom vårt projekt “Äldrelyftet” har vi som mål att ändra på det. Frågan är inte ny för oss. Redan 2012 hade vi ett temanummer om just äldre. Vi pekade då på att medvetenenheten om adhd hos äldre var låg och att det fanns ett stort behov att öka kunskapen hos de anställda inom äldreomsorgen.

Vi intervjuade då en verklig pionjär på området, Taina Lehtonen. Som psykolog på en minnesmottagning hade hon i uppdrag att utreda personer för misstänkt demens, men som i själva verket visade sig vara adhd. Hon konstaterade att många äldre skulle kunna få det betydligt bättre om vården lärde sig att identifiera dem, ge rätt diagnos och erbjuda adekvat hjälp. En lösning skulle enligt henne vara regionala kunskapscenter med möjlighet att se adhd i ett livsloppsperspektiv. En fråga som Attention ser många fördelar med och också driver.

Det här rör många människor. Det finns över 2 miljoner människor över 65 år i Sverige. Om en procent av dem bär med sig en adhd-problematik från barndomen, blir det 20 000 personer.

Utgår vi från tre procent har vi så många som 60 000, varav endast en bråkdel får rätt hjälp i dag.

Hur problematiken för de äldre ser ut berättar flera av dem vi intervjuat i detta nummer. Av deras berättelser framgår att flera av de klassiska symptomen såsom rastlöshet och koncentrationssvårigheter kvarstår, men tar sig andra uttryck än när det var yngre. De understryker också betydelsen av att få en diagnos, även om det är sent i livet. Det ger en förklaring på svårigheter man brottats med och utmaningar det inneburit. Det öppnar också vägen till stöd.

Ann-Kristin Sandberg Ordförande Attention

Vår webbplats innehåller alltid aktuell information om det som sker inom förbundet. Där kan du också följa det som sker i våra olika projekt. Läs mer på www.attention.se

3

Hitta läsglädjen!

Känner du någon som vill läsa korta böcker med större stil och lättare text?

Riktigt läsvänliga böcker helt enkelt!

Hos Hedvig hittar du både barnböcker och lättläst för vuxna. Böcker som gör det enkelt för unga som vill komma igång med läsningen eller för vuxna som vill hitta tillbaka till skönlitteraturen.

Vuxenböcker

Läs 4 mer på bokforlagethedvig.se

●

TEMA ÄLDRE

Vi sätter luppen på äldre med NPF När det kommer till kunskap och forskning om äldre med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), så har både vi på Attention, forskare och yrkesverksamma inom psykiatrin och äldrevården stått tomhänta och handfallna.

Detta outforskade område är något vi nu inom vårt projekt Äldrelyftet är oerhört glada att få fördjupa oss i på riktigt under tre projektår.

Under det inledande projektåret har projektledaren överösts av personliga berättelser och vittnesmål från äldre som har blivit diagnostiserade sent i livet, eller upplever en NPF-problematik som borde ha utretts. Några av berättelserna är med i det här tidningsnumret som har tema just Äldre. Andra berättelser kommer finnas med i enkätrapporten som lanseras under senvintern, eller i antologin som är planerad senare i år.

Från och med nu och framåt ska hela livsloppsperspektivet kring NPF synliggöras och inkludera de äldre. Det är något vi på Attention ser fram emot med tillförsikt.

5

●

TEMA ÄLDRE

Livets krokiga väg ledde Niklas rätt till slut Niklas Ristarp fyller sextio nästa år men ser betydligt yngre ut. Alla år med alkohol, knark och hemlöshet har inte satt spår i hans yttre. Nu är han visserligen drogfri sedan tolv år och lever ett sundare liv. Vändningen kom i samband med en lång sjukhusvistelse och en adhd-diagnos.

–Jag var 47 år och fick äntligen en förklaring till varför jag känt mig annorlunda hela livet, säger han.

Text: Lillemor Holmgren ● Foto: Erik Ardelius

I

dag är Niklas glad och stolt över det liv han lever.

– Jag är fri från drogerna, får behandling för min adhd, har min lägenhet, fin kontakt med en av mina söner, är farfar och har goda vänner. Jag har också ett meningsfullt arbete där jag kan hjälpa människor som fortfarande lever i missbruk och hemlöshet – ofta med odiagnostiserad adhd.

grundskolan, kom in på en verkstadsteknisk utbildning och fick ett jobb på en verkstad där han jobbade i fyra år.

Samtidigt festade han på helgerna, mycket alkohol men också amfetamin.

– Jag mådde bra av amfetaminet. Så bra att jag ville ha mer och mer och mitt festknarkande övergick till ett kontinuerligt missbruk.

Problemen började redan i barndomen

Niklas berättar att han i många år levde ett dubbelliv. Han hade ett bra jobb inom föreningsverksamhet, träffade kärleken, köpte villa och fick tvillingpojkar. Familjelivet fungerade bra, framförallt under de åren han var helt ren.

– Men sen fick jag ett återfall som varade i nio och ett halvt år, säger han med sorgsen blick.

Han gick ”all in” för knarkandet och under den resan förlorade han allt; hus, hem och sin familj.

Hemlösheten var ett faktum. Han fortsatte knarka och umgicks med andra som knarkade och var hemlösa. Så höll det på några år innan han träffade ett gäng som istället för att bo på gatan bodde i husvagnar. De försörjde sig på att stjäla koppartråd från olika byggen.

Niklas ”hittade” en övergiven husvagn

I likhet med många andra med adhd började Niklas problem att visa sig tidigt i livet.

– Jag tyckte aldrig om skolan och skolan tyckte aldrig om mig, säger han.

Jag kunde inte sitta still, hade svårt att koncentrera mig och hängde inte med i undervisningen.

Han blir lite ledsen när han tänker på hur annorlunda det kunde ha blivit om någon hade uppmärksammat hans adhd redan då och att han fått stöd och hjälp.

– Jag var väl bara 12, 13 år när jag började röka hasch och söka mig till de tuffa killarna.

Det resulterade ganska snart i en värstingstämpel och början på ett liv med självmedicinering och missburk.

Han lyckades trots allt ta sig igenom 6

Levde två liv parallellt

och flyttade in i gemenskapen.

– Emellanåt var det eländigt men vi hade mycket kul också, säger Niklas och skrattar till vid tanken. De var mina vänner och vi stöttade varandra.

Livet tog en oväntad vändning

Vi är nu framme vid 2009, som kom att bli ett avgörande år i Niklas liv.

Husvagnsfolket hade slagit läger i Sollentuna. Folk i närheten klagade över deras närvaro och vände sig till politikerna, som agerade för att få bort dem. Polisen hjälpte till och kvällstidningarna var på hugget med bilder och stora rubriker om avhysningen.

– Trots tumultet fick vi igång samtal med politikerna som till vår förvåning sa att de var beredda att hjälpa oss, I samma veva blev Niklas svårt sjuk och höll på att dö. Det visade sig att han hade allvarliga fel på hjärta och lungor. Han fick stanna på sjukhuset i tre månader.

Det var en svår tid men den ledde till positiva förändringar i Niklas liv.

Framtidstro fick allt att vända

I slutet av sjukhusvistelsen fick han kontakt med beroendecentrum och fick påbörja en adhd-utredning. Samtidigt fick

Jag var väl bara 12, 13 år när jag började röka hasch. Det blev början på ett liv med självmedicinering och missbruk.

han en ny sänggranne, som berättade om en förening som hjälper missbrukare och hemlösa. Musketörerna i Rågsved.

– Jag blev eld och lågor, säger han och berättar att planerna på att bygga upp en liknande verksamhet i Sollentuna tog fart redan i sjukhusbädden.

Han lämnade sjukhuset, fick ett rum på ett boende i Sollentuna, fick adhd-diagnos och medicin.

– Även om jag var svag efter sjukdomen kändes det väldigt bra att få en adhd-diagnos och en förklaring till varför mitt liv sett ut som det gjort. Jag fick medicin och kände inget sug efter droger.

Nu var kicken att Musketörerna i Sollentuna skulle bli verklighet.

– Gemenskapen har fortsatt men nu har vi kul utan droger, ler han. Dessutom kan vi hjälpa andra utifrån vår egen erfarenhet. Vi Musketörerna blev till verklighet ser att många som kommer till oss har adhd Dåvarande socialnämndens ordförande, och skulle behöva hjälp. Men problemet är som hade varit med i samtalen vid avhysatt de inte kan hålla sig borta från droger och ningen, och några tjänstemän på socialkon- därför inte tas emot i vården. toret, stöttade uppbyggnaden av föreningen.

Niklas och Musketörerna har nyligen, tillDe fick lokal och möjligheter till lönebisammans med socialkontoret i Sollentuna, jobdragsanställningar. bat fram en metod för att hjälpa personer med Musketörerna i Sollentuna har nu funnits samsjuklighet. Han talar om ett unikt brukari över tio år och arbetet med att guida hem- inflytande och samverkan med kommunen. lösa och knarkare till ett bättre liv, har varit – Att bli lyssnad till, bemött med respekt och är framgångsrikt om än i liten skala. och ha ett reellt inflytande, känns overkligt när Att kompisarna från förr är med i arbetet är jag tänker på var jag befann mig för elva år Niklas särskilt glad för. sedan.● 7

●

TEMA ÄLDRE

Motstånd inom vården att se adhd hos äldre

Olle Hollertz, psykiatriker och överläkare på öppenvårdsmottagningen i Oskarshamn, uppmärksammade tidigt adhd i sitt arbete. Han tycker att det är oroväckande att de senaste årens ökade kunskap om adhd verkar svår för vården att överföra på äldre och han ser de negativa konsekvenserna av motståndet.

Text: Cecilia Brusewitz ● Foto: Adobe stock, Privat

M

an kan säga att adhd och autismspektrumstörning, tidigare benämnt Aspergers syndrom, har blivit något av ett specialintresse, medger Olle Hollertz när vi hörs över telefon på hans lediga dag från mottagningen.

Olle Hollertzs medvetenhet om adhd har gjort honom uppmärksam på gemensamma drag hos patienter, ofta med en ångest- och rastlöshetsproblematik, som uppfattats som svårbehandlade. Han har också sett hur individer från olika generationer och från samma familj uppvisat samma problematik.

– Adhd är ju ett tillstånd som man föds med och dör med och det går i arv, men kommer inte till uttryck hos alla individer 8

i en släkt. Det har varit tydligt i mitt arbete på en liten ort där jag i vissa fall varit i kontakt med en generation, sedan mött deras barn och slutligen deras barnbarn och kan se hur exempelvis adhd ”följer med” hos en del individer. Äldre utreds sällan

Olle Hollertz möter patienter som är 70 + i sitt arbete som har adhd men ”inte så många som jag borde”. Varför är det så?

Studier har ju visat att förekomsten i äldre åldersgrupper är runt 2 procent.

– När jag hör om problematiska individer på äldreboenden, som kanske har svårt att sova, plågas av inre rastlöshet, förolämpar personalen och på olika sätt stör, så är ofta min första tanke: adhd,

säger Olle. Jag har försökt att lyfta det här med primärvården och vissa distriktsläkare tar till sig kunskapen och remitterar då vidare till oss inom psykiatrin. Men det finns många som inte gör det.

Olle menar att det är att försumma patientgruppen och medför bland annat risk för felmedicinering. Patienter förskrivs lugnande läkemedel, som har många biverkningar, exempelvis sedering och yrsel, som i sin tur ökar fallrisken.

Från aktivt liv till ett passivt

Många äldre som Olle har haft kontakt med i sitt arbete har levt aktiva liv med många järn i elden. I den ofta passiva miljön på ett äldreboende blir det svårare att få utlopp för den inre rastlösheten vilket

Många har en uppfattning om att adhd är något som drabbar barn och det blir märkligt att exempelvis tänka att ens åldrande förälder skulle ha det.

Olle Hollertz, psykiatriker och överläkare på öppenvårdsmottagningen i Oskarshamn

kan leda till just beteenden, som personalen upplever som utmanande.

Varför är då motståndet så stort mot att se adhd hos äldre?

– Jag möts ofta av argumentet för att inte diagnostisera äldre, att de har ju fungerat i ett helt liv. Vad är poängen då att sätta diagnos på äldre dar? Men om man hamnar på ett boende och klassas som jättebesvärlig på grund av sina adhd-symtom då väljer ju vården ändå att behandla, men med fel läkemedel.

Fördomar

Olle har också en teori om att själva medicineringen vid adhd sätter krokben för diagnostiseringen.

– Ibland tror jag att skepsisen mot hela

diagnosen är på grund av medicineringen. Att den dels är så effektiv och att den talas om i samma andetag som amfetamin. Jag är överlag trött på alla fördomar som finns kring just centralstimulantia.

Medan morfin, bensodiazepiner och opiater, som på många sätt är farligare preparat, inte alls har samma stämpel.

finns möjlighet att tänka igenom sitt liv och det är inte odelat positivt.

– Det kan väckas frågor om varför man inte fått hjälp tidigare och om varför livet blev som det blev. Men det är ofta en fas som sedan ersätts av ett större lugn. Både för patienten själv och för personalen och anhöriga.

Omgivningens attityd är viktig

Kunskap om NPF inom vården måste öka

Olle menar att omgivningens inställning till utredning hos äldre är viktig för behandlingsframgång. Den äldre själv kan uppleva det som förvirrande att plötsligt utredas för ett tillstånd, som den kanske inte vet så mycket om. Om då också personal på äldreboendet och anhöriga signalerar att det är konstigt kan det göra utredningen och behandlingen svårare.

– Många har en uppfattning om att adhd är något som drabbar barn och det blir märkligt att exempelvis tänka att ens åldrande förälder skulle ha det.

Sorgeprocess

Behandlingen kan också bidra till en sorgeprocess som både individen och omgivningen kan tycka är besvärande. När medicineringen får effekt så gör den tankeströmmen mer sammanhållen. Plötsligt

Olle kan känna oro kring vad som ska hända den dag han själv går i pension.

Han är idag 65 år och upplever inte att kunskapen som han har, axlats av andra i regionen.

– Vilken vinst det vore om exempelvis primärvården kunde bistå med medicinering istället för att det som idag krävs specialistkompetens. Men för att det ska ske förändringar måste kunskapen om adhd och NPF öka och regelverket förändras. Som det är nu får blivande sjukvårdspersonal alldeles för lite – och ibland ingen alls – utbildning om NPF. Och det måste man säga är mycket märkligt när studier visar att ca 25 procent som söker sig till en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. ● 9

●

TEMA ÄLDRE

Stigmatiseringen i att vara en äldre, svart kvinna med adhd Alice, 60, är uppväxt i Brasilien och upplever en skillnad i hur man pratar om adhd, NPF och psykisk ohälsa i hennes hemland och i Sverige. Hon pekar på kulturella skillnader, där psykisk ohälsa och psykiatriska funktionsnedsättningar inte är något man talar om i Brasilien och är tecken på svaghet.

Text: Cecilia Brusewitz ● Illustration: Pernilla Förnes

A

lice kom till Sverige för trettiofem år sedan, träffade kärleken, fick barn och blev kvar. Hon hade med sig ett bagage av en hattig skolgång och ett beteende som ansetts vara problematiskt hemma i Brasilien. För impulsiv, inget fokus och dessutom: svart.

– Det är viktigt att förstå att i Brasilien finns det en stor blandning av människor med många olika hudtoner. Att vara svart, som jag, var att vara längst ner. Att vara svart och också ha svårigheter med inlärning och med att passa in var att vara dubbelt utsatt. Jag tror att det är därför många svarta än idag inte gärna pratar om adhd eller andra psykiatriska funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa.

Spring i benen

Alice fick sin diagnos 2013 och ser idag tillbaka på ett liv som varit en kamp för att klara det som andra presterat. Dels på grund av fördomar om hennes hudfärg men 10

också på grund av hennes funktionssätt.

– Jag var enda barn till mina föräldrar och jag tror att de hade hoppats att jag skulle klara skolan men jag hade ingen förmåga att sitta still och lära mig. Jag hade hela tiden spring i benen, säger Alice när hon tänker tillbaka på barndomen.

Det är inte förrän de senaste åren – efter utredningen – som hon upplever att hon landat i sig själv. Idag känner hon att hon har fått det stöd och den behandling hon behöver.

Skambelagt med NPF och psykisk ohälsa

Alice träffar många andra äldre från andra länder som har liknande problematik som hon själv, men hon upplever att många inte är insatta i vad exempelvis adhd är och det är svårt att prata om. Det är ofta skambelagt att prata om den psykiska hälsan. Det är lättare att prata om somatiska problem än om det som är dolt och som sitter ”i huvudet”.

– Svarta får inte hålla på med sådant trams som adhd, depressioner och ångest, säger Alice halvt på skämt. Vi svarta har kämpat så mycket bara med rasismen, så att även kämpa mot stigmatiseringen som kommer av psykiska och psykiatriska tillstånd blir för mycket.

Viktigt med riktad information

Alice hoppas att nya generationer utlandsfödda kommer ha lättare att se och söka hjälp för NPF men hon tycker att problemet är komplext.

– Jag kan ju egentligen bara uttala mig om min egen situation och den kultur jag kommer ifrån. Det finns ju andra kulturer där det är ännu känsligare och där till exempel ett barns NPF-problematik upplevs som kritik mot föräldrarnas sätt att klara sitt föräldraskap. För den skull kan vi inte strunta i de människorna. Det behövs riktad information till just dem utifrån deras situation, avslutar Alice med eftertryck. ●

11

●

TEMA ÄLDRE

”VAD SKA DU

gamla människa MED EN ADHD-DIAGNOS TILL?”

Ella Kärrfelt, 75, är en av flera äldre som har hört av sig till Attentions projekt Äldrelyftet. Hon vill dela sin historia om ett liv som präglats av vissa svårigheter som hon nu vill ha förklaring till. Men vården sätter emot och anser att det inte finns anledning att utreda henne för adhd.

Text: Cecilia Brusewitz ● Foto: Erik Ardelius

N

är Ella och jag träffas är hon i färd att flytta. Bort från seniorboendet där inte mycket händer, till ett förhoppningsvis livligare boende en bit bort.

–Det är ganska typiskt mig, jag har svårt att slå mig till ro, ler Ella när hon bjuder in till hemmet som snart ska lämnas. Maken Björn, den enögde svarte katten James Bond och bedårande terrierblandningen Molly ska följa med flyttlasset som Ella initierat.

–Det är tur att Björn är så tålmodig och låter mig hållas med mina infall, säger Ella och sänder maken en varm blick innan han, efter covid-anpasssad hälsning, försvinner in i angränsande rum och vi slår oss ner vid matsalsbordet.

Sonens diagnos en väckarklocka

Stora, vackra tavlor med färgsprakande motiv pryder väggarna omkring oss och skvallrar om Ellas kärlek till konsten. Den har varit en fristad från annat som varit slitsamt. Som rastlösheten, en ständig 12

följeslagare, och svårigheten att hålla ihop och hålla ordning.

Den senaste tiden har Ella försökt söka svaret på varför hon har fått kämpa så mycket med vissa saker, varför hon alltid känt sig annorlunda. Varför har det varit så krångligt att platsa på vissa arbetsplatser och varför var skolgången så tuff?

När hon såg sig själv i sin adoptivson Andreas – som vid 30 års ålder utreddes och fick en adhd-diagnos – så väcktes frågeställning: är det inte det hon också har?

– Det var så märkligt med Andreas.

Han är inte mitt biologiska barn men så snart han kom till oss så såg jag mig själv.

Vi var som samma. Och allt det som han tampades med förstod jag precis.

Vårdens bemötande

Men från vården fick Ella inget gensvar när hon väckte frågeställningen om adhd.

– En läkare i stort sett fnös rakt ut. Jag nästan såg hur hon tänkte: ”Vad ska du, gamla människa, med en diagnos till?”.

En annan läkare menade att Ella i stället nog var på väg att bli dement och uppmanade henne att göra ett test.

– Jag blev faktiskt helt chockad. Men jag gjorde testet eftersom det är viktigt att visa samarbetsvilja, säger Ella och höjer smått ironiskt på ögonbrynet.

Testet klarade hon galant förutom delen som undersökte arbetsminnet. Arbetsminnet som är nedsatt när man har adhd.

OM det skulle visa sig att jag har adhd så vill jag att de ska veta det på äldreboende. Jag vill INTE blir behandlad som dement för svårigheter som jag har haft i hela mitt liv.

Tuff skolgång

Ella berättar om en skolgång som hon aldrig fick rätsida på. Hennes inlärningssvårigheter blev uppenbara tidigt och att ta in information om sådant som inte intresserade henne var i stort sett lönlöst.

– Mamma hjälpte mig hemma med skolarbetet men nästa dag i skolan när jag skulle förhöras så var det som bortblåst.

Så har det sett ut i hela mitt liv. Jag måste vara motiverad och vilja på riktigt för att lära mig.

Arbetsliv

Konsten har följt henne hela livet. Hon har målat, designat och gått på Tillskärarakademin i Stockholm. Hon har haft anställningar där hon har fått arbeta med sina intressen men ofta tyckt att det varit svårt att komma in i gemenskapen särskilt på större arbetsplatser.

– På min senaste arbetsplats blev jag direkt mobbad och i slutändan uppsagd.

Då valde jag att starta eget. Jag har sytt

couture och älskat det. Och som vanligt: när jag tycker om någonting så går det bra.

Lättare att ta hand om andra

Med föräldraskapet var det likadant. Även om hon har haft svårt att hålla ordning på sitt eget så gick det lättare att ta hand om älskade andra.

– Då är jag motiverad! Jag har alltid haft lättare att bry mig om andra än om mig själv. Jag behöver vara i relationer och ta hand om. Det är kanske därför vi alltid har haft djur, säger hon och gör en gest åt James Bond och Molly som intresserat följt vårt samtal från en glasad dörr i rummet bredvid.

Och kanske har relationen till djur varit mer kravlös än den till människorna. Ella berättar hur hon ofta fått höra att hon är för mycket. Tar över. Pratar för högt.

– Mina syskon tyckte att jag behövde hörapparat för att jag pratade så högt och inte verkade höra vad de sa. Men det är

inte hörseln som är problemet. Jag hör inte för att jag har svårt att koncentrera mig på vad som blir sagt. Det är därför jag ofta frågar ”va?”.

Varför utredning?

Hon är frustrerad över att inte bli tagen på allvar när det kommer till henne svårigheter. Att vården inte verkar se en poäng med att utreda och sätta in stöd om det visar sig att det är adhd hon har. En frustration hon delar med flera äldre som kommit i kontakt med Attention via projektet Äldrelyftet. Varför är sjukvården så ointresserad av att utreda äldre?

Men varför känns det då så viktigt att få en utredning? Vad hoppas hon att den ska ge henne? Ella säger snabbt och bestämt: – OM det skulle visa sig att jag har adhd så vill jag att de ska veta det på äldreboende. Jag vill INTE blir behandlad som dement för svårigheter som jag har haft i hela mitt liv.● 13

●

TEMA ÄLDRE

NY ENKÄTRAPPORT FRÅN ÄLDRELYFTET MED

Röster från äldre Attentions projekt Äldrelyftet gick i december ut med en enkätundersökning riktad mot äldre med adhd och annan NPF. Projektledare Annika von Schmalensée arbetar nu med en rapport som grundar sig på svaren från både enkäten och kvalitativa intervjuer. Hon ser tydliga områden där kunskapen behöver förbättras för att ge ökad förståelse och ett bättre möte i vården och omsorgen. Svaren visar också vilken skillnad diagnostisering och stöd kan göra.

Text: Cecilia Brusewitz

● Foto & grafik: Pernilla Förnes

A

Annika von Schmalensée är projektledare för Attentions profjekt Äldrelyftet som stöds av Allänna Arvsfonden

FAKTA OM ATTENTIONS PROJEKT

Äldrelyftet

• 3-årigt projekt som finansieras av medel från Arvsfonden.

• Startade upp i augusti 2020 • Projektledaren heter Annika von Schmalensée.

• Primära målgruppen är personer i åldern 60–75 år med adhd.

• A och O att se adhd ur ett livsloppsperspektiv.

• Projektet strävar efter att öka de egna möjligheterna till en god hälsa, delaktighet och inflytande i samhället för äldre med adhd.

LÄS MER OM PROJEKTET: www.attention.se/äldrelyftet

14

nnika och en grupp med forskare/sakkunniga började sitt undersökande arbete med att ta fram ett frågeunderlag som Annika använde vid kvalitativa intervjuer med äldre. De 43 intervjuerna lade sedan grunden till 27 frågor som ställdes i en enkät som gick ut strax före jul. Över 400 äldre valde att svara.

– Jag, liksom många andra, hade ganska låg kunskap om äldre med NPF, hur deras situation ser ut, vilka utmaningar som finns och vilka behov de har. Intervjuerna och enkätsvaren är ett bra underlag för det fortsatta arbetet med att öka kunskap och medvetenhet om äldre med NPF. Var det någon hypotes som hon fick bekräftad av svaren?

– En tes som bekräftades var ”NPF/ adhd växer inte bort”. Svaren visade hur viktigt det är att ha ett livsloppsperspektiv – hur svårigheter och känslan av utanförskap, att alltid vara annorlunda, har följt med hela livet.

Vissa perioder i livet mer utmanande

Annika menar att det är tydligt att vissa perioder har varit extra utmanande för många. Skoltiden, arbetslivet, föräldraskapet eller vid separation är sådana exempel.

– Det har även varit svårt för många i klimakteriet och vid en förälders bortgång. Relativt få säger att övergången till pension varit svår, vissa uttrycker snarare att det varit en lättnad att bli pensionär.

Men det skiljer en hel del från person till person.

Det är aldrig för sent

En annan tes som bekräftades var ”det är aldrig för sent för en utredning”. På frågan hur de svarande upplevde beskedet om sin diagnos svarar de flesta att de fick ökad förståelse för sig själva, bekräftelse på vad de själva misstänkt eller lättnad.

– Ganska många svarar även sorg vilket bekräftar vad många berättat om olika faser i intervjuer.

Viktigt med rätt stöd

En tredje tes som bekräftades var hur viktigt det är att få rätt stöd, hjälp och bemötande som äldre.

– Mer än hälften anger att de inte har något stöd, samtidigt som ungefär hälften säger att de skulle behöva hjälp. Ofta är det närstående som ger all hjälp och stöd.

Var det då något i enkätsvaren som förvånade?

– Att det var så många som inte har fått

Tror mitt liv hade varit ganska annorlunda och enklare om jag fått min diagnos tidigare. Inte minst föräldraskapet, arbetet och relationer!

¨Min ADHD-diagnos blev både en

”Det var en sådan lättnad att höra att jag inte var så märklig som jag trodde. Tänk att jag hör samman. Det är stort.”

förklaring till mina svårigheter sedan barndomen och samtidigt en upprättelse. Dessutom fick jag en manual till ett bättre liv. ¨

“Har fortfarande

Fick min diagnos som 58-åring men har vetat om den i hela livet. Inte vad det var men att jag var annorlunda.

någon utredning trots att de själva varit säkra på orsaken till problemen. Och att de allra flesta har tagit initiativet till utredning själva, trots att de har besökt hälso- och sjukvården och psykiatrin så många gånger för sina svårigheter. Sen är det sorgligt att så många har lidit under så många år och att nästan hälften har haft suicidtankar är verkligen alarmerande!

Gemensamma nämnare

Utifrån svaren i enkäten kan Annika se många gemensamma nämnare hos de svarande. En allmän stress och att ha svårt med struktur, planering och förändringar.

– Andra saknar helt energi och blir lätt utmattade. Det kan vara svårt med kommunikation och socialt liv och många känner sig ensamma.

Glädjande är att de allra flesta som fått diagnos svarar att livet har blivit så mycket bättre – att de fått ökad livskvalitet.

Arbetet framöver

sorg

Som pensionär upplever jag att det är betydligt lättareatt hantera och t.o.m. förebygga min adhd-problematik nu när jag själv kan anpassa min vardag så att den ger mig bästa möjliga förutsättningar.

att jag inte fått diagnos tidigare i livet. Är nu 67 år.”

Nu vill projektet ta stöd i resultatet av enkäten, gå ut brett med budskapen att diagnoserna inte växer bort, att det aldrig är för sent för en utredning och att det är viktigt att få rätt stöd, hjälp och bemötande. Helst med de äldres egna röster.

– Det första halvåret har jag mött många som är intresserade av projektet, som andra ideella föreningar, myndigheter och personer som möter de äldre i sitt yrke. Dem ska vi fortsätta ha kontakt med. Jag kommer fortsätta dialogen och samarbetet med alla fantastiska personer som delat med sig av sina erfarenheter och berättelser. Tack till alla er!, säger Annika med eftertryck.

Annika betonar att projektet bara är i sin början och att nu följer det viktiga arbetet med att lyfta kunskapen om äldre med NPF. Det finns ett stort mörkertal som inte har diagnos och som mår dåligt

utan att veta vad det beror på.

– Med de kunskaper vi fått genom alla intervjuer och enkäten kan vi hjälpa fler äldre att förstå vad deras situation kan bero på och hjälpa dem att må bättre. Att åldras och må bra med adhd/NPF är ju hela projektets syfte.

Framtida mötesformer

Men hur kan det utåtriktade arbetet påverkas av den pågående pandemin, som är särskilt riskfylld för just projektets målgrupp?

– Vi måste vara ödmjuka inför utmaningen att hitta former för att mötas under pandemin. Många av de äldre jag har haft kontakt med har haft svårigheter med digitala kanaler samtidigt kan vi just nu inte erbjuda fysiska möten. Jag tror och hoppas att tillsammans med lokalföreningarna kan vi pröva oss fram och hitta bra lösningar. ● 15

●

TEMA ÄLDRE

”Vi som har lärt oss hantera vår adhd kan hjälpa den som nyss kraschat och kliver in genom Attentions dörr. Vi kan lotsa nykomlingen som ännu inte har fått sin diagnos, ge stöd inför utredning.”

16

Samtalsgrupper för äldre med adhd ATTENTION GLOBEN SKAPAR STÖD GENOM HELA LIVET MED:

”Du får en broschyr om landet adhd. Ingen vägleder dig. Ingen hjälper dig fram till platsen.” Mark Ennis, ordförande i Attention Globen beskriver sin upplevelse av det obefintliga stödet för vuxna som diagnostiseras med adhd.

I år startar Attention Globens lokalförening samtalsgrupper i Stockholm för personer över femtio år med adhd. Mark vill via Attention erbjuda hjälpen han själv saknade.

Text: Caroline Jonsson

● Foto: Erik Ardelius

S

tödet är glest och svårnavigerat för personer med adhd i femtioårsåldern, konstaterar Mark Ennis. Han diagnostiserades för fyra år sedan och träffade många personer med adhd – men ingen förstod var stödet fanns.

– Femtioårskrisen sprängde mig totalt, men hjälpen som erbjöds i samband med diagnos liknade mest turistinformation.

Du får en broschyr om landet adhd. Ingen vägleder dig. Ingen hjälper dig fram till platsen. Jag hade tur att jag landade där jag landade.

Hjälp till självhjälp

För två år sedan blev han ordförande för Attention Globen i Stockholms län – lokalföreningen som i år kommer erbjuda möjlighet till gruppsamtalsstöd han själv behövde. Till början med hjälp av digitala lösningar, för att senare skapa fysiska rum för samtal och tillgodose behovet av hjälp till självhjälp: – Diagnosen kom inte som någon överraskning för mig, mina barn eller andra i min omgivning. Men jag var i kris, hade kört fast och fick omvärdera mig själv, karriär och relationer. Jag hade behövt en samtalsgrupp för stöd och hjälp i att lotsa mig vidare.

Nu får Mark chansen att ge tillbaka. I samtalsgrupper för äldre, som arrangeras i dialog med Attentions projekt ”Äldrelyftet” får han dela kunskap, erfarenheter och prata om hur vi mår: Varför blir det såhär för mig? Hur gjorde du? Hur hanterar vi stress?

Adhd ändrar skepnad

Genom samtalsgrupperna vill Attention Globen inkludera stöd för alla åldrar. Han uppmuntrar andra lokalföreningar att göra detsamma – stödbehovet för äldre kommer att öka: – Media fokuserar oftast på barn med NPF. Självklart behöver barnen synliggöras, men min adhd är konstant. Den består hela livet, men ändrar skepnad. Därför be-

höver stödet anpassas efter hela livet. Vi vill öka förståelsen – för oss själva och till omgivningen. Föräldrar diagnostiseras ofta i samband med att barnen får diagnos.

Behovet av stöd för oss äldre kommer att växa.

Han beskriver sig som en arbetsnarkoman, mångsysslare, en man som har upplevt separation, familjeliv, utmattning och många arbetsplatser.

– Jag arbetade för mycket, har varit chef i över tjugo år. Samtidigt körde jag motocross på elitnivå, klättrade i berg och åkte skridskor på tunn is. När jag blickar tillbaka är det tydligt att jag självmedicinerade genom att förhöja min stressnivå.

Vanligt med femtioårskrasch

Kraschen kom därefter. Som vuxen har Mark, och många andra, funnit strategier att hantera livet bättre jämfört med i yngre år. Trots det kraschar många just i femtioårsåldern, beskriver han: – Du är mitt uppe i livet. Arbetslivet.

Familjelivet. Ofta uppstår krisen i samband med exempelvis en skilsmässa, ett dödsfall, du förlorar eller byter jobb. Då kan din adhd göra sig påmind i vardagen i andra former. Den kan hjälpa eller stjälpa dig.

Med stigande ålder försämras även dina exekutiva funktioner – din möjlighet att ta initiativ och få saker gjorda. Funktioner som redan är nedsatta för oss med adhd försämras ytterligare med åren, beskriver han: – Vi som har lärt oss hantera vår adhd kan hjälpa den som nyss kraschat och kliver in genom Attentions dörr. Vi kan lotsa nykomlingen som ännu inte har fått sin diagnos, ge stöd inför utredning. Jag var totalt utelämnad när jag kraschade, kände mig som en femåring. Jag vill förmedla något annat än en broschyr till andra. Jag stormtrivs med min adhd. Så är det inte för alla. Vägen fram kan vara tuff. Därför behöver vi finnas till för varandra, då är hälften vunnet! ● 17

PORTRÄTT

Löpargruppen

”Bara vanlig” bygger på rörelseglädje och samvaro

När Niclas Wennerlund inte kunde hitta en träningsgrupp för sin funktionsnedsatta dotter Melina startade han den själv. Nu sprids träningen över Sverige. För Niclas har resan hit varit lång. – Jag hade svårt att ta in att jag hade fått en dotter med en ganska grav funktionsnedsättning och mitt sätt att bearbeta sorgen var att jobba övertid för att förtränga och glömma.

Text & foto: Erik Ardelius

D

et har gått mer än 20 år sedan Niclas Wennerlund försökte sticka huvudet ner i sanden när han kliver upp på scenen på Idrottsgalan, med hundratusentals tittare framför tv-apparaterna. Han bär svart fluga mot sin vita skjorta. Blicken är klar.

– Det här priset är till de osynliga, till dem som inte riktigt passar in i samhällets mall, till dem som har svårt att få kompisar och uppleva rörelseglädje, till dem som samhället skär ner resurser och stöd på, säger Niclas Wennerlund med glöd i ögonen, tack Melina.

Första åren som förälder blev svåra

Niclas Wennerlund känner fortfarande dåligt samvete för de första åren med Melina, för de tafatta försöken att ta ansvar, för all missad tid med sin äldsta dotter.

– Det jag önskar ogjort är tiden jag inte fanns där för henne. Men jag hade inget val. Det var så det var. Vi saknade avlastning och stöd, och någonstans måste man få göra de misstagen och felen. Det finns inget körkort för hur man ska vara pappa och sorgeprocessen tar olika lång tid.

Efter de första turbulenta åren utan stöd växte en vardag fram. I dag är Niclas Wennerlund glad över hur livet ser ut, glad för att kunna använda sin erfarenhet till att hjälpa andra i den situation 18

som han själv befann sig i för drygt 20 år sedan.

Niclas startade löpargruppen ”Bara vanlig”

Trots att Bara vanlig, löpargruppen där alla oavsett funktionsnedsättning är välkomna, bygger på rörelseglädje, är det sociala minst lika viktigt. Efter varje träningspass stannar deltagare, assistenter, föräldrar och sociala stöd kvar för att fika.

– Bara vanlig är till för deltagarna. Det är de som ska vara stjärnorna och de som ska få skina. Samtidigt är Bara vanlig lika viktigt för mig. Det är som en ventil där alla får vara sig själva fullt ut. Flera av deltagarna har känt att de inte passat in tidigare. Här får de bestämma förutsättningarna själva.

Hoppas fler anammar metoden

Bara vanlig-metoden som Niclas har utvecklat bygger på att deltagarna själva får bestämma. Vissa rullar fram i permobiler på träningarna, andra springer flera kilometer. Vissa är högfungerande, andra är lågfungerande. Enligt Niclas, och flera studier som metoden lutar sig på, skapar det egna ansvaret både en inre och en yttre motivation.

– Vi ser att det här konceptet fungerar.

Nu vill vi sprida det här till gruppboenden, dagliga verksamheter, företag, skolor och kommuner, och vidare ut i Norden.

I dag saknas det motion för funktionsnedsatta. Framför allt där de får röra sig på sitt eget sätt.

Niclas Wennerlund vet själv vad träning kan betyda. Han har själv hållit på med allt från klättring och kampsport till fotboll och badminton, och löpning som han hittade i fyrtioårsåldern.

– Träningen har varit en ventil där jag kunnat släppa allt annat. Och mina kreativa idéer har jag fått i löparspåret.

Träningen har betytt mycket för Melina

Även för Melina har tisdagsträningarna på Hellasgården blivit en viktigt del i vardagen.

– Redan från första träningspasset när det bara var jag, Melina och hennes assistenter tyckte hon det var jättekul. Hon har alltid tyckt om att röra sig på sitt sätt.

Det händer titt som tätt att Niclas får höra att han är så duktig som är förälder till ett barn med funktionsnedsättning. Det gör honom irriterad.

– Jag tror inte jag är någon superhjälte.

Att man fått någon superkraft för att man har ett barn med funktionsnedsättning. För mig är det här det normala, det är vardag.

Melina har visserligen gett mig en helt annan förståelse för andra människor, en empati. Trots hennes kramper så ger hon aldrig upp. Den viljan till förändring har jag fått från henne. Utan Melina hade jag aldrig varit den jag är i dag. ●

Namn: Niclas Wennerlund Gör: Driver löpgruppen Bara vanlig sedan starten 2016 Familj: Susan och två döttrar Aktuell med: Boken Bara vanlig Fick i januari priset som Årets peppare på Idrottsgalan

19

AKTUELLT

Roboten ”Klas”

– Iduns länk tillbaka till skolan

I femman behövde Idun främst läkningstid. Därefter en period med distansundervisning med hjälp av skolroboten, som eleverna döpte till Klas. Roboten satt i klassrummet. Idun satt hemma. Med små steg, samverkan, anpassningar och digitala lösningar återkom hennes energi långsamt. ”Tack Klas, för att du fick mig att längta tillbaka.”

Text: Caroline Jonsson

● Foto: Linnea Wagner, www.noisolation.se

I

dun och mamma Annelie Karlsson sitter uppkrupna tillsammans i soffan hemma i Säve, utanför Göteborg. De pratar om tiden när Idun inte mådde så bra.

Trots olika anpassade scheman och försök från lärare var det inte möjligt för Idun att tillgodogöra sig undervisning i årskurs fem.

– Jag klarade inte av en oanpassad skolmiljö, allt som förväntades av mig. I femman hade jag ingen motivation, ingen fysisk eller psykisk energi att ta mig till skolan. Det kändes meningslöst att bara vara där. Till slut stannade jag hemma, berättar Idun.

Mamma Annelie berättar om kampen att finna en lösning på skolfrånvaron: – Idun behövde främst läkningstid. Vi hade haft så många möten med psykiatri, socialtjänst och skola. Inget hjälpte. Någonstans måste vi alla till slut fråga oss: Är eleven mottaglig för lärande nu?

elever i behov av stöd och mindre grupper.

I samband med att roboten introducerades hade Idun tillgång till ursprungsklassen och en liten undervisningsgrupp.

– Rektorn var bekant med roboten och tog beslut om att den skulle införas. Idun behövde, efter nästan ett års skolfrånvaro, olika anpassningar. Hon behövde möjlighet att hålla kontakt med skolan även hemifrån. Tillgång till ett förlängt klassrum var en fördel när roboten introducerades.

Det behövs även lärare som är nyfikna, lösningsfokuserade och inte teknikrädda.

Idun berättar varmt om både roboten och sitt förlängda klassrum: – I sexan var jag delaktig i skolan till stor del på distans med hjälp av roboten som vi döpte till Klas. Klassen var nyfiken, vi klädde honom i hattar och armband.

Han stod oftast på bänken intill en kompis i mitt förlängda klassrum, ibland även i stora klassen.

Roboten Klas introduceras

Delaktighet i klassen

Annelie hade god kontakt med skolledningen och beslut togs om att starta ett så kallat förlängt klassrum – för skolans 20

Med hjälp av roboten kunde Idun följa undervisningen i klassrummet. Från sin iPad hemma såg hon i realtid läraren och

klassen via robotens kameraögon. Hon kunde se sig om i rummet genom att vrida roboten och signalera hur hon mådde med robotens trötta eller pigga ögon. Med en knapp visade hon om hon inte ville bli störd. Ville hon räcka upp handen lyste hon med lampan på robotens huvud.

– Tillsammans med Klas var jag med digitalt på vissa lektioner, frågesport och andra utvalda moment. Jag höll kontakt med kompisarna.

Vikten av ett vi

Annelie beskriver att den svåraste perioden med problematisk skolfrånvaro, eller problematisk skolnärvaro som vissa föredrar att kalla det – innebar en oerhörd stress.

– Det har hjälpt att se livet i ett längre perspektiv. Just detta år är inte avgörande för hela livet. För barnets skull behöver man även tagga ner, aldrig ge upp och trots alla möten tänka: Den här personen kanske blir den som lyssnar och förstår.

Hon har haft nytta av sina yrkeskunskaper som specialpedagog, lärare och rektor i rollen som förälder. Hon betonar vikten av ett vi. Att vi alla tillsammans tar ansvar för

Idun och mamma Annelie har en tuff tid med skolfrånvaro bakom sig. Roboten Klas var en viktig hjälp på vägen när det var som jobbigast.

eleven som inte syns: – Eleverna, lärare, skolledning och föräldrar, är vi på vår skola. Vi lyssnar på varandra. Ingen elev vill vara hemma i längden, vi skapar inga permanenta hemmasittare med digitala hjälpmedel. Roboten blev för Idun endast en länk till att komma tillbaka till en anpassad skolmiljö.

Sista tiden på mellanstadiet kom Idun långsamt tillbaka till skolan.

– Slöjd tyckte jag om. Den lektionen kunde vara anledningen till att jag orkade gå till skolan den dagen. Dagshumöret styrde, vilket det gör även idag. När jag orkade ta mig dit anlände jag ofta även till lektionen före eller stannade kvar en stund efteråt. Vissa klasskompisar kunde fråga var jag hade varit. Då såg lärarna till att jag slapp svara på frågor, det blev inget hinder för mig. ”Det finns en morgondag”

Ytterligare en viktig anpassning har införts som förbättrat Iduns mående. Varje fredag får hon särskild pedagogisk undervisning i häststallet – en fristående insats genom en privat kontakt som Annelie tog initiativ till

och som med oväntad tur lyckades införas, beskriver hon: – En privat lärare undervisar franska på hästryggen, men främst handlar det om att bara må bra. Undervisningen sker fristående från skolan, men skolan har samarbetat och frigjort tid så Idun får möjligheten.

Igen – det handlar om samverkan, om ett vi – som tillsammans finner lösningar.

Via LSS får Idun även åka på dagläger varannan söndag med dataspelsklubben, ett initiativ från föräldrarna i kommunen som idag är en permanent insats. Sammantaget har olika insatser och anpassningar förbättrat Iduns mående som möjliggjort hennes återgång till skolmiljön. Idun berättar att första tiden tillbaka i skolan var befriad från krav på resultat. Hon fick tid att bara få vara och bli delaktig: – Nu i sjuan längtar jag till skolan, till samhörighet och kommunikation. Min motivation till skolarbetet har ökat. Tack roboten Klas, för att du fick mig att längta dit. Tack för att du hjälpte mig komma tillbaka till skolan. Till alla andra elever som inte kan vara i skolan vill jag hälsa att det finns en morgondag. Det blir bättre.●

›› Här kan du läsa mer om “Klas”: www.noisolation.com/se

21

AKTUELLT

Forskare efterlyser barnperspektivet inom neuropsykiatrin Barn med astma eller diabetes får verktyg att hantera sin sjukdom. Inom neuropsykiatrin saknas barnperspektivet fortfarande. Det menar forskare Noam Ringer som i sin avhandling fokuserat på barnens egna upplevelser av sin adhd-diagnos.

Text: Caroline Jonsson

● Foto: Privat

N

oam Ringer, psykolog och doktor i pedagogik, har under hela sin yrkeskarriär arbetat med barn och unga med neuropsykiatriska svårigheter.

Hon har arbetat inom Habilitering och Hälsa, Barn- och ungdomspsykiatri samt som skolpsykolog. I sin doktorsavhandling vid Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet fokuserar hon på barn och ungas egna upplevelser av sin adhd-diagnos – ett perspektiv hon saknat i sitt praktiska arbete som psykolog.

– Inom den somatiska vården är det självklart att fokusera på individens perspektiv, som vid diabetes eller astma.

Barnen får verktyg att hantera sin sjukdom. Inom neuropsykiatrin saknas detta perspektiv fortfarande. Vårdens fokus handlar ofta om att berätta för föräldrar hur de ska göra – istället för att utgå ifrån vad de redan gör. Vården lyssnar inte till barnet i tillräckligt stor utsträckning och fångar inte heller upp ungas egna tankar om sin adhd. ”Nu fick jag lyssna till barnet”

Frustrationen över att inte heller hon själv hade förutsättningar att lyssna tillräckligt 22

till barnets berättelse födde drivkraften till att börja forska.

– När jag tänker tillbaka på mina möten inom neuropsykiatrin, talade jag ofta till föräldrarna som om det var de som var kunder, de som stod i fokus – inte barnet.

När jag arbetade som skolpsykolog var det läraren som stod i fokus – inte eleven.

Jag frågade aldrig barnet: Varför tror du att det blir som det blir? Barns olika tankar om orsaken till olika situationer är viktig information. I min forskning upplevde jag för första gången att jag verkligen lyssnade till barnet.

Vad är det som gör att individer hanterar sina svårigheter på ett visst sätt?

Frågan är central i hennes yrkesliv och forskning. Hon efterlyser ett synsätt där barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ges samma möjlighet att hantera sin diagnos – som barn med diabetes.

– Min forskning handlar om social hållbarhet. Vården måste återanvända barnets egna resurser och föräldrarnas strategier.

Lyssna till deras tankar, erfarenheter och reflektioner. Se till vad som redan görs – i hemmet och i skolan, istället för att berätta för familjen hur de bör göra.

Tre mönster & tre strategier

Noam Ringer identifierar tre mönster och tre strategier i sin studie: Barn som betraktar sin adhd som en ”biologisk brist i hjärnan” – de försöker i högre grad att kontrollera sig själva och känner inget motstånd mot medicinering.

Andra gruppen: barnen som upplever att omgivningen gör livet svårt, som tjatiga föräldrar – de försöker förändra omgivningen genom att exempelvis äta på sitt rum. Tredje gruppen är barnen som har accepterat sin adhd som en del av ”den jag är” och hittar sätt att hantera sina utmaningar. De försöker inte förebygga eller kontrollera svårigheter i samma utsträckning och hanterar utmaningar som uppstår.

– Strategierna och barnets självhantering varierar beroende på hur de förhåller sig till sin diagnos. Utgångspunkten i skola, hem och vård måste därför vara barnets perspektiv – för att kunna hjälpa barnet bäst. Min förhoppning är att jag ska kunna fortsätta bedriva min forskning med fokus på hur de olika perspektiven påverkar exempelvis barnets mående och stressnivå. ●

Vården måste återanvända barnets egna resurser och föräldrarnas strategier.

Lyssna till deras tankar, erfarenheter och reflektioner.

23

AKTUELLT

Attention har lanserat rapport om placerade barn och unga med NPF Text: Fanny Eklund

● Foto: Susanne Kronholm

BARN OCH UNGA med NPF har visat sig vara kraftigt överrepresenterade i samhällsvården. Attention har också samtidigt sett att det saknas kunskap om den här gruppens erfarenheter och behov. För att få till en förändring inom det här området startade Attention projektet Ung Dialog under 2020. Projektet inleddes med att det gjordes en enkät, intervjuer och fokusgrupper med målgruppen”. Resultaten av detta har nu sammanställts i rapporten ”Var ska jag hamna? – röster från placerade barn och unga med NPF”.

ENKÄTAPPORTEN VISAR HUR barn och unga med NPF är särskilt utsatta för redan kända problem i samhällsvården som bristande stöd, otillräckliga vårdinsatser, vårdsammanbrott, hot och våld och avsaknad av någon som bryr sig. En majoritet har erfarenhet av våld och många av barnen har erfarenhet av flyttar mellan boenden och placeringsformer. De unga säger att de inte har fått hjälp utifrån sin NPF. De upplever bristande stöd, förståelse, bemötande samt otydlig information. Men i rapporten skriver vi också om goda erfarenheter, som visar att med kunskap om NPF, rätt hjälp och bemötande går det att få en bra tillvaro som gör att man kan ta till sig vården på ett konstruktivt sätt.

I januari startade Ung Dialog en expertgrupp bestående av unga som vill fortsätta engagera sig i projektet. Syftet med expertgruppen är att skapa ett forum där ungdomarna tillsammans med projektmedarbetarna arbetar för att göra det bättre för placerade barn och unga med NPF. ●

Fanny Eklund och Jacqueline Hellman Treschow är projektledare för Attentions projekt Ung Dialog som stöds av Allänna Arvsfonden

FAKTA OM UNG DIALOG Det arvsfondsfinansierade projektet Ung Dialog vill öka delaktigheten och förbättra livsvillkoren för placerade barn och unga mellan 14 och 25 år med NPF. Bakgrunden är att barn och unga med NPF är kraftigt överrepresenterade i samhällsvården, samtidigt som det saknas kunskap om gruppens erfarenheter och behov. ›› LÄS MER OM PROJEKTET: www.attention.se/ung-dialog

24

”Var ska jag hamna?”

Röster från placerade barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Tanja Marx har gjort illustrationerna som finns i rapporten.

1

25

Aktiviteter i lokalföreningen trots covid-19 Nu har pandemin pågått i ett helt år och vi är vana vid det här laget att ställa in. Majoriteten av oss börjar nu tröttna rejält på isolering och ensamhet. Vi vet att våra medlemmar saknar verksamheten i lokalföreningarna. Vi kan inte träffas som vanligt på grund av rådande restriktioner, men kanske kan vi ses under andra former? Här kommer några förslag på aktiviteter som är görbara trots rådande omständigheter.

Digitala träffar

Digitala möten har exploderat under pandemin. Den digitala utvecklingen har möjliggjort att vi kan träffa människor som vi annars kanske inte hade mött och vi har närvarat på föreläsningar eller möten som vi kanske aldrig annars hade gått på. Den förändringen i människors liv är ju även något vi på Attention kan dra nytta av. Varför inte dra ihop ett gäng i föreningen och anordna en skriv-, bok-, filmcirkel? På temat NPF eller inte.

Anordna specifika träffar såsom tjejträffar, föräldraträffar, eller träff för dem med egen diagnos. Eller varför inte anordna träffar kring olika specialintressen? Det är bara fantasin som sätter gränser kring innehållet på de digitala träffarna.

Viktigt att påpeka är dock att den digitala erfarenheten ser väldigt olika ut från individ till individ. Därför håller Attention just nu på att ta fram ett stöd till våra lokalföreningar kring hur man kan anordna digitala träffar. Det materialet kommer att publiceras på attention.se inom kort.

Digitala föreläsningar

Många föreläsare har gång på gång mötts av inställda fysiska föreläsningar under det här året. Det har gjort att många föreläsare också har ställt om till digitala

26

föreläsningar. Välj en riktigt bra föreläsning som ni tror många medlemmar i föreningen är intresserade av och ta del av den tillsammans digitalt. Vill ni samtala efteråt så är ju det också möjligt att anordna en efterföljande samtalsgrupp. Vill ni dela på utgifterna kanske det kan vara ett alternativ att gå ihop med en annan förening och dela på föreläsningen?

Aktiviteter utomhus

Att komma ut och röra på oss är viktigare än någonsin just nu! Kanske kan ni anordna en gemensam promenad med tipsrunda i föreningen? Korvgrillning? En idé kan ju också vara att hitta lokala samarbetspartners såsom Friluftsfrämjandet, Friskis & Svettis, eller 4-H gården. Kanske kan ni anordna någon uteaktivitet tillsammans?

ingen genom att våga blicka framåt. Vilka aktiviteter vill ni ha då? Vi behöver alla se ett ljus i tunneln och gemensamma framtidsplaner hjälper oss framåt. ●

Hur kan vi jobba på med engagemang och verksamhet under pandemin?

@

Arbeta med det lokala påverkansarbetet

I dessa lite lugnare tider kanske det är dags för lite lokalt påverkansarbete?

Samla ihop de i föreningen som är intresserade av att delta och diskutera aktuella påverkansområden i regionen där ni bor.

Bjud in lokalpolitiker till digitala samtal!

Planera inför framtiden

Vi kommer snart kunna ses fysiskt igen.

Få energi och kraft tillsammans i fören-

På www. attention.se finns detta pdf-dokument med sammanställda tips.

ATTENTION PÅVERKAR!

PROBLEMFYLLD ÖVERGÅNG FRÅN VÅRDBIDRAG TILL OMVÅRDNADSBIDRAG Såväl regeringen som Försäkringskassan har Matilda Berglund Calais är intressepolitisk utredare på Attention

fått hård kritik för de problem som uppstått i samband med övergången från vårdnadsbidrag till omvårdnadsbidrag.

Syftet med bidraget är att kompensera för merarbetet och inkomstbortfallet som det innebär

UVAS – unga som varken arbetar eller studerar

att ha barn som har en funktionsnedsättning. De

ituationen på arbetsmarknaden är för många tuff. Extra svårt kan det vara för unga med NPF eller annan funktionsnedsättning att ta sig in på arbetsmarknaden. Det visar flera rapporter från myndigheter och forskningsråd. Särskilt svårt kan det också vara för unga som inte heller har en fullgjord skolgång. Just UVAS – unga som varken arbetar eller studerar – är en växande grupp och det finns en stor oro att de kommer få det ännu svårare i spåren av pandemin. Tillsammans med medlemsorganisationerna och Funktionsrätt Sverige i spetsen försöker vi nu gemensamt påverka politikerna om omställningen av arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken i stort.

Attention är också med i Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågors referensgrupp kring deras regeringsuppdrag om arbetet med UVAS. Detta är en fråga som vi fortsätter bevaka och påverka politiker att agera. ●

förändringen inneburit drabbar många av Attentions

S

långa väntetiderna och oförklarliga sänkningar som familjer.

Regeringens avsikt har enligt socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi inte varit att skärpa kraven eller sänka bidragsnivån. Ändå är det precis det som har hänt. Många av de medlemmar som oss att när beskedet om det nya bidraget kommit har det varit på ett betydligt lägre belopp. Tusentals familjer har också fått bidraget indraget helt och hållet, trots att familjesituationen är densamma.

Regeringen har nu agerat och fört till medel så att Försäkringskassan kan anställa ytterligare 260 handläggare. De har också gett myndigheten i uppdrag att förbättra informationen till berörda familjer och se över ansökningsfunktionen. Vidare har Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) fått i

Foto: Umberto Shaw, pexels.com

uppdrag att utvärdera reformen. Ytterligare åtgärder kommer dock att krävas för att bidraget ska kunna leva upp till sitt syfte, det vill säga att förbättra för

Samarbete med lärarförbunden

A

ttention har inlett samarbete med fackförbund inom skolområdet.

Skolan är en viktig fråga för Attention och vi ser det som värdefullt att gå samman med dem som representerar just skolans personal.

Vi hoppas att samarbetet ska tydliggöra hur många frågor som vi faktiskt har gemensamt. Vi vill att skolan ska fungera och att våra elever har lärare med rätt kunskap och förutsättningar för att undervisa alla elever utifrån deras förutsättningar. Tillsammans vill vi rikta krav om förändring mot de beslutsfattare och huvudmän som har den faktiska möjligheten att förändra. Inledningsvis planerar vi en gemensam debattartikel med Lärarnas Riksförbund. Planen är ett fortsatt samarbete i denna viktiga fråga. ●

föräldrar som lever under stor press.

VÅRD- OCH INSATSPROGRAM SKA GE BÄTTRE STÖD FÖR ADHD

Sveriges kommuner och regioner har tagit fram ett nationellt vård- och insatsprogram för personer med adhd. Syftet är att öka användningen av kunskapsbaserade insatser och att bidra till bättre vård och stöd. ›› Programmet kan laddas ner på: www.vardochinsats.se

27

Foto: Kristian Pohl, Regeringskansliet

har hört sig av berättar för

DET HÄR ÄR VI!

Attentions anställda

Vilka är vi egentligen som arbetar på Attentions rikskansli? Våra projektledare syns ju då och då, men övriga medarbetare är lite mer ”doldisar”. Det tänkte vi ändra på genom att i varje nummer presentera en medarbetare och förklara vad hen jobbar med. Först ut är Jennifer Blomkvist som både många föreningar såväl som medlemmar haft kontakt med genom åren.

Hallå där Jennifer! Vad jobbar du med?

Jag har jobbat som verksamhetsutvecklare med inriktning mot föreningsstöd.

Varför jobbar du hos just Attention?

Som förälder till barn med NPF så ligger frågorna vi driver mig varmt om hjärtat.

När kontaktar medlemmarna/föreningarna dig?

Det kan handla om frågor kring vårt medlemsregister, behov av stöd i att genomföra ett årsmöte eller hur får en förening fler medlemmar att engagera sig.

Vad är roligast med ditt jobb?

Det är ett varierat jobb där jag dagligen inspireras av det brinnande engagemang som finns hos våra lokalföreningar.

Frågor om medlemsavgiften & medlemssidorna När medlemsavierna skickades ut i slutet av 2020 uppkom en del frågor om både avierna och medlemssidan. Vi besvarar de vanligaste frågorna nedan.

Jag har inte sett till min medlemsavi, varför får jag då en påminnelse?

Originalavin skickades ut med e-post den 3 december. Tyvärr hamnar lätt e-post från okänd avsändare i skräppost, så börja leta där. För att undvika att utskick från Attention hamnar fel i fortsättningen kan du ställa in att e-post från oss ska hamna i din primära inkorg istället.

Hittar du inte din avi i skräpposten och vill ha en ny? Eller vill du alltid ha din faktura med brev? Kontakta vår medlemsservice så hjälper vi dig.

Kan jag betala min avgift via min medlemssida?

Ja, det går bra att logga in där och betala med Swish eller kort.

Varför kan jag inte logga in på min medlemssida?

Det kan bero på att du har en annan e-postadress registrerad hos oss än den du försöker logga in med.

Kontakta vår medlemsservice så hjälper vi dig.

Kan jag logga in på min medlemssida med Bank-id?

Ja, det kan du! För att kunna det behöver du ha hela ditt personnummer registrerat.

Kontakta vår medlemsservice så hjälper vi dig.

Jag vill inte ha tidningen i min brevlåda Du kan via din medlemssida välja att få tidningen digitalt istället. Du kan också kontakta vår medlemsservice så hjälper vi dig. ›› KONTAKT ATTENTION MEDLEMSSERVICE Mail: medlem@attention.se Telefon: 073-941 68 63, Kl 9.30–11.30

TROTS ALLT!-PROJEKTET

Startar digitala föräldragrupper När man har ett barn med trotsproblematik finns det ofta ett stort behov att prata med andra i liknande situation. Därför kommer Attentions projekt Trots Allt! inom kort att dra igång digitala föräldragrupper med hjälp av samtalsledare från våra lokalföreningar.

28

›› Är du förälder till barn med trotsproblematik och vill vara med i en föräldragrupp?

Hör av dig till Anna-Maria Lundberg på Studieförbundet Vuxenskolan anna-maria.lundberg@sv.se

Engagera dig i Attention Oavsett om du passar som kassör, aktivitetsansvarig eller vill syssla med påverkansarbete så välkomnas alltid nya krafter i våra ideella verksamheter runt om i landet. Kontakta din lokalförening för mer information! ›› attention.se/lokalt/vara-lokalforeningar/

ATTENTIONKOLL!

Attention lanserar ny webbsida

Under tidig vår kommer Attention äntligen lansera sin nya webbsida.

Varför ny webb? www.attention.se har funnits i sin nuvarande form sedan 2014 och mycket har skett inom webbutveckling sedan dess. Inte minst inom vad som krävs för att en sida ska anses vara tillgänglig. Vi ser tydligt att antalet besökare på webben ökar kraftigt från år till år och vi ser också vad våra besökare i första hand söker efter. Vi vill möta deras behov, såväl som se till att ”gamla” användare av sidan fortsätter vara nöjda.

Vad blir bättre?

Strukturen kommer bli tydligare och det kommer upplevas som lättare att navigera på sidan. Vi kommer ta bort överflödig information eftersom det snarare kan förvilla än hjälpa. Sidan kommer också få ett uppdaterat utseende som är både mer estetiskt tilltalande och tillgänglighetsanpassat.

Kommer föreningarna också erbjudas nya sidor?

Alla lokalföreningar som vill ska få hjälp att också få nya webbsidor i samma stil fast anpassad efter deras behov. Strax efter att www.attention.se lanserats under våren kommer arbetet med lokalföreningarnas webbsidor dra igång. Detta arbete kommer ske i nära samarbete med några föreningar som valts ut som pilotföreningar. På föreningskonferensen i september räknar vi med att alla som vill ska ha fått sin nya webbsida. Där kommer det erbjudas utbildning och support på plats.

Attention

satsar på de anhöriga Det kommer hända många spännande och nya saker inom vårt anhörigarbete i början av 2021!

Digital samtalsledarutbildning I slutet av februari lanserar vi en digital samtalsledarutbildning. Utbildningen är i första hand till för dem ute i lokalföreningarna som känner sig sugna på att starta samtalsgrupper, såväl fysiska som digitala.

Rådgivningstelefon för anhöriga I början av mars öppnar Jenny Kindgren som är ansvarig för Attentions anhörigarbete en rådgivningstelefon. Hon kommer bemanna telefonen på torsdagseftermiddagarna mellan kl. 15 och 18. ›› Håll utkik i våra kanaler framöver för mer information.

KALENDARIUM:

MARS

9 Kunskapsrådet 11 Kurs – Strukturerat NPF-arbete i skolmiljö 13 Förbundsstyrelsemöte

APRIL

15 Kurs – NPF i förskolan 17 Adhd-Europamöte

MAJ

19 Grundkurs NPF 21 Förbundsstyrelsemöte 22 Förbundstämma, digitalt

psst... Har du sett våra två nya anhörigfilmer som gjort succé? ”Till dig som stöttar en närstående med NPF” och ”Att vara anhörig till någon med NPF” heter filmerna och ligger på Attentions Youtube-kanal Attention Play.

Vad händer

HOS DIG?

I vår medlemstidning vill vi spegla vad som händer runt om i landet. Redaktören

Projektet Ung dialog söker unga till expertgrupp Har du erfarenhet av att vara placerad och har NPF, såsom adhd eller autism? Då vill vi gärna ha med dig i Ung dialogs digitala expertgrupp!

vill ha tips på nyheter om föreningarnas egna aktiviteter, men även om spännande personer och annat intressant som händer på er ort. ▶▶ Skicka förslag till redaktionen@attention.se.

›› Vill du delta?

Hör av dig till Ung Dialogs ▲ Bilden ovan är från hemsidans prototyp som nu och fram till lansering fylls med innehåll.

projektledare Fanny Eklund: ungdialog@attention.se eller 079 060 79 79

29

RIKSFÖRBUNDET ATTENTIONS LOKALA FÖRENINGAR BLEKINGE LÄN För information kontakta kansliet@attention.se DALARNA LÄN Attention Dalarna 070-365 67 54 info@dalarna.attention.se www.attention-dalarna.se GOTLANDS LÄN Attention Gotland Mikael Lindholm 070-268 60 90 info@attention-gotland.se www.attention-gotland.se GÄVLEBORGS LÄN Attention Gävle För information kontakta kansliet@attention.se Attention Hudiksvall AnnKatrin Noreliusson info@hudiksvall.attention.se Attention Bollnäs Martina Edström 073-839 25 33 attention.bollnas@gmail.com www.attention-bollnas.se Attention Söderhamn Amanda Belin 0762007464 soderhamn@forening.attention.se HALLANDS LÄN Attention Halmstad-Hylte-Laholm Martina Wikås info@attentionhstd.se www.attentionhalmstad.se

SKÅNE LÄN Attention Lund Ulla-Stina Steiner 072-241 11 95 info@attention-lund.com www.attention-lund.com Attention Malmö Tina Hill 073-655 05 20 kontakt@attention-malmo.se www.attention-malmo.se Attention Helsingborg-Ängelholm Inger Nilsson 070-243 37 35 inger.b.nilsson@telia.com www.attention-helsingborg-angelholm.se Attention Sydöstra Skåne James Brocka 076-133 57 42 attentionsoskane@yahoo.se

Attention Södertälje/Nykvarn Laila Starring 070-317 82 15 laila@starring.net Attention Täby med omnejd info@attention-taby.se www.attention-taby.se Attention Solna/Sundbyberg Petra Matha 073-731 30 54 Telefontid: onsdagar 17.00-19.00 kontaktperson@attention-solnasundbyberg.se attention-solna-sundbyberg.se Attention Globen med omnejd info@attention-globen.se www.attention-globen.se SÖDERMANLANDS LÄN Attention Eskilstuna-Strängnäs 072-004 93 15 kontakt@attention-eskilstuna.se www.attention-eskilstuna.se

Attention Trelleborg (Vellinge, Svedala) Susanne Persson sossie.p@gmail.com www.attention-trelleborg.se Strängnäs www.facebook.com/attentiontrelleborgnpf 072-005 42 53 strangnas@attention-eskilstuna.se STOCKHOLMS LÄN www.attention-eskilstuna.se Attention Stockholms län (länsförening) Brännkyrkagatan 91 Attention Nyköping 118 23 Stockholm Peter Lundberg 08-27 04 05 (tis-tors 10.00-11.30) styrelsenattentionnykoping@gmail.com kansli@attention-stockholmslan.se www.attention-stockholmslan.se UPPSALA LÄN Länsföreningen är en sammanslutning av Attention Enköping lokalföreningarna i Stockholms län och har Per Lisberger inga enskilda medlemmar. Som medlem ordforande@attention-enkoping.se tillhör du din lokalförening. www.attention-enkoping.se Attention Stockholm (lokalförening) Folkungagatan 122 116 30 Stockholm 08-410 885 60 (måndagar 12.30-14.30) info@attention-stockholm.se www.attention-stockholm.se

Attention Håbo Jessica Stigsdotter Axberg info@attention-habo.se www.attention-habo.se

Mary-Anne Jakobsson info@attentionkungsbacka.se 079-333 10 20 Attention Haninge-Tyresö ordforande@attentionkungsbacka.se kontakt@attention-haninge-tyreso.se www.facebook.com/attentionkungsbacka/ www.attention-haninge-tyreso.se

Attention Uppsala Ewa Wikander 070-993 43 00 ewa.wikander@telia.com www.attention-uppsala.se

JÄMTLANDS LÄN Attention Jämtland-Härjedalen Marina Eriksson 070-661 07 07 info@attention-jamtlandharjedalen.se www.attention-jamtlandharjedalen.se

Attention Huddinge-Botkyrka-Salem Anders Pemer kontakt@attention-hubosa.se www.attention-hubosa.se

VÄRMLANDS LÄN Attention Karlstad-Värmland Maria Christensson-Fröman 070-299 28 32 kontakt@attentionvarmland.se www.attentionvarmland.se

Attention Falkenberg-Varberg info@attention-falkenberg-varberg.se attention-falkenberg-varberg.se

JÖNKÖPINGS LÄN För information kontakta kansliet@attention.se KALMAR LÄN Attention Kalmar info@kalmar.attention.se www.attention-kalmar.se KRONOBERGS LÄN Ann-Christin Bengtsson 070-982 30 38 info@kronoberg.attention.se www.attention-kronoberg.se NORRBOTTENS LÄN Attention Luleå-Boden Norrbotten Sara Lindgren saralinkan75@gmail.com www.attention-lulea-boden.se Attention Kiruna Lena Unneberg 070-612 59 57 attentionkiruna@gmail.com

Attention Järfälla/Upplands-Bro Catharina Bergold info@attention-jarfalla-upplandsbro.se www.attention-jarfalla-upplandsbro.se/ Attention Järfälla/Upplands-Bro Attention Nacka/Värmdö 070–281 62 40 info@attention.nackavarmdo.se www.attention-nackavarmdo.se Attention Nynäshamn Nicklas Östling ninjafoxen@gmail.com www.attention-nynashamn.se Attention Roslagen För information kontakta kansliet@attention.se Attention Sollentuna/Väsby Jonna Svensson npf@attention-sollentunavasby.se www.attention-sollentunavasby.se

VÄSTERBOTTENS LÄN Attention Skellefteå info@attention-skelleftea.se www.attention-skelleftea.se Attention Umeå Annika Wallin 070-551 29 69 (efter klockan 18.00 på vardagar) info@attention-umea.se attention-umea.se Attention Vilhelmina Lage Grankvist 070-286 98 15 lagegran@gmail.com

Attention Örnsköldsvik Einar Härdin 070-665 85 52 info@ornskoldsvik.attention.se www.attention-ovik.se VÄSTMANLANDS LÄN Attention Sala Lars Andersson 070-650 32 12 lars-a.69@hotmail.com Attention Västerås Inger M Johansson 0708-51 46 67 info@vasteras.attention.se www.attention-vasteras.se www.facebook.com/AttentionVasteras VÄSTRA GÖTALANDS LÄN Attention Göteborg Egil Aasgaard 070-393 63 47 kansliet@attention-goteborg.se attention-goteborg.se Attention Hisingen-Kungälv Gunilla Lundgren info@attentionhisingen-kungalv.se www.attention-hisingenkungalv.se Attention Mölndal Anna Malcus 070-382 66 60 info@molndal.attention.se Attention Lerum Åsa Hagström 0735-893606 info@attention-lerum.se www.attention-lerum.se Attention Skaraborg Christina Brinkemo 070-272 76 49 info@skaraborg.attention.se www.attentionskaraborg.se Attention Uddevalla Anita Larsson 073-05 56 996 info@attention-uddevalla.se www.attention-uddevalla.se Attention Öckerö Ulrika Engman 070-862 44 30 kontakt@attentionockero.se www.attentionockero.se Attention Ulricehamn Monica Kjølner 070-444 43 45 kontakt@attention-ulricehamn.se www.facebook.com/attentionulricehamn/ ÖREBRO LÄN Attention Örebro Karin Trulsen 0762-569083 foreningenattention.orebro@gmail.com www.attention-orebro-lokal.se

VÄSTERNORRLANDS LÄN Attention Ånge Lena Persson 070-664 91 45 info@attention-ange.se www.attention-ange.se

Medlemmar som flyttar eller av andra skäl vill byta förening måste meddela ändringen till förbundskansliet via mail kansliet@attention.se eller via telefon: 073-941 68 63

ÖSTERGÖTLANDS LÄN Attention Linköping Susanna von Sehlen info@linkoping.attention.se Attention Östergötland Sofia Larsson 070-566 93 97 attention-ostergotland@hotmail.com www.attention-ostergotland.se

Vet du om att du som har en NPF-diagnos* har rätt till extra stöd i dina studier på Arbetsmarknadsoch Yrkeshögskoleutbildningar?

Läs mer på iris.se/ipsu och iris.se/sps-yh eller mejla info@iris.se så kontaktar vi dig med mer information. *Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

Individuellt pedagogiskt stöd vid utbildning (IPSU) Särskilt pedagogiskt stöd vid Yrkeshögskoleutbildning (SPS-YH) www.iris.se

Nka arbetar för dig som anhörig och personal på nationell nivå

ADHD24 MER KOLL PÅ ADHD

Psykisk ohälsa – så ska Nka utveckla stöd för anhöriga www.anhoriga.se

iStockphoto

www.adhd24.se

För dig med NPF-diagnos, anhörig och personal som arbetar med de här frågorna finns det kunskapsstöd, information och forskning på vår webbplats.

SE2010136506

En plats för dig som vill veta mer om ADHD

Nka (Nationellt kompetenscentrum anhöriga) finns till för att lyfta anhörigfrågor stort i samhället. Vi skapar arenor för erfarenhetsutbyte och samlar forskning kring anhörigfrågor.

Har du barn med problematisk skolnärvaro?

Vi erbjuder föräldragrupp och individuellt stöd.

LÄS MER PÅ VÅR HEMSIDA

www.gefamiljestod.se

cityläger sportlovskollo hundläg er tjejläger ANMÄL DIG NU! multilä ger ridläger sommarkollo motorläger

lager@aktiverastockholm.se