8 minute read
Uppenbarelse mitt i smärtan
Gud uppenbarade sig mitt i smärtan
Flera av Lennart Franssons familjemedlemmar drabbades av cancer men ett omvälvande gudsmöte gav honom själv styrka att trösta och stötta andra runtomkring. Snart blev det tydligt att just det är en viktig uppgift han har i livet.
TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: PRIVAT
Lennart Fransson växte upp med fyra bröder, varav en biologisk, och alla fem var fosterhemsplacerade. Det var osämja mellan föräldrarna och stridigheter mellan myndigheter om vad som skulle göras med barnen. Det hela har satt spår i Lennart. — Det var väldigt jobbigt och jag fantiserade mycket om mina föräldrar. Folk undrade vad det var för fel på vår släkt och på oss barn som inte dög, fortsätter han.
Fosterföräldrarna skapade dock ett tryggt hem med kristna värderingar i skånska Fagerhult. Familjen besökte regelbundet kyrkorna i omnejden, även Frälsningsarmén. Lennart berättar om när han som fyraåring var med fadern som plöjde åkern med hjälp av en häst. Värmen från de nyplöjda fårorna steg uppåt och bildade en dimma i mötet med den svalare kvällsluften. — Himlen var stjärnklar och pappa förklarade skapelsen för mig. Det var nästan som ett möte mellan himmel och jord när HIMLEN VAR STJÄRNKLAR OCH PAPPA FÖRKLARADE SKAPELSEN FÖR MIG. DET VAR NÄSTAN SOM ETT MÖTE MELLAN HIMMEL OCH JORD NÄR VI GICK DÄR BREDVID VARANDRA.
vi gick där bredvid varandra, min första starka gudsupplevelse, säger Lennart.
Han deltog i söndagsskola, lät konfirmera sig och blev ungdoms- och scoutledare i Svenska kyrkan. Vid 25-års ålder träffade han Gunilla som han gifte sig med. I början av 2000-talet fick Lennart frågan om att väcka liv i scoutverksamheten i Frälsningsarméns kår i Ronneby. Trots låga förväntningar resulterade det i ett gäng på 35 scouter och Lennart lät sig invigas till soldat i kåren. Förra hösten såldes kårbyggnaden och verksamheten bedrivs nu i Pingstkyrkans lokaler. Församlingen leds idag av en kårnämnd där Lennart är sammankallande kontaktman.
Men om vi backar tillbaka till 80-talet igen så startade Lennart en grupp som hjälpte föräldrar och barn som separerats att hitta varandra igen. Människor över hela landet hörde av sig, till och med ett par från Kanada och USA med svenska rötter. — Det var väldigt spännande och vi fick hjälpa omkring 100 barn att få tag på sina föräldrar, berättar Lennart.
Han bevittnade att den som inte vuxit upp med sin biologiska familj ofta drabbas av en kris när det kommer egna barn in i bilden. Men efterforskningar i det
Lennart Fransson hade ingen enkel barndom och på senare år har flera närstående gått bort. Men hans gudstro har burit både honom och andra i hans omgivning.
förflutna ger upphov till nya svårigheter, såsom skuldkänslor från bägge håll. — Barn kanske frågar sig om de sviker sina adoptivföräldrar när de letar efter de biologiska föräldrarna. Det var jobbigt även för oss, menar Lennart som själv fick kontakt med sin mamma och halvbror.
I samma veva drabbades hans 14-åriga fosterbror Jan av cancer och snart även fadern. — Man hade funnit cancertumörer i magen hos min far och de var så långt gångna så det gick inte att göra något åt dem. Det var ett väldigt svårt besked, säger Lennart.
Han var i bön vid faderns dödsbädd men den fjärde dagen kom hans storebror dit och tog över vaket, nästan med tvång. Lennart gick sorgsen ut till sin bil men när DET BLÄNDANDE MIG SÅ ATT JAG INTE KUNDE SE NÅGONTING. SAMTIDIGT FYLLDES JAG AV EN OERHÖRT STOR GLÄDJE OCH BÖRJADE LOVSJUNGA OCH PRISA HERREN.
han satte sig i den fylldes kupén plötsligt av ett starkt ljussken. — Det bländande mig så att jag inte kunde se någonting. Samtidigt fylldes jag av en oerhört stor glädje och började lovsjunga och prisa Herren. Jag tänkte på min far och bad för honom och jag grät av både sorg och glädje, utbrister Lennart.
Hur lång tid denna stund varade vet han inte, men så slocknade skenet och han kunde se igen. Då upptäckte han förundrat att bilen nu stod hemma på gårdsplanen, fyra mil från platsen utanför sjukhuset där han hade klivit in i den. Hur det hela gått till förstår han än idag inte. Hans mor och bröder tog gråtande emot honom med beskedet att fadern nu hade gått bort. Men den omvälvande händelsen i bilen hade preparerat Lennart inför detta. — Den upplevelsen och den glädjen som fyllt mig bar mig igenom sorgen efter far och jag fick vara ett stöd för min mor och mina bröder, säger han.
Det skulle snart komma fler tillfällen när han hade anledning att hämta styrka ifrån Gud. I slutet av den sommaren visade det sig att mamman hade cancertumörer i lungorna. Och på Luciadagen tog lillebror Jan sina sista andetag. — Gudsmötet i bilen bar fortfarande genom sorgen och under begravningen, och jag fick återigen vara ett stöd för min familj, säger Lennart. — Händelsen bar också när mor senare på vårkanten fick gå hem till Herren, fortsätter han.
Lennart tror att dödsfallen i familjen fick hans mamma att själv ge upp. De överlevande fick genomlida tre begravningar på nio månader. Vid jul gjorde Lennart ett försök att fira med bekanta men han klarade inte av att se glädjen i deras ögon. Han bestämde sig för att försöka sova sig igenom hela julhelgen. Men under juldagsnatten väcktes han av att någon ropade på honom. Han tänkte att han måste ha blivit galen men rösten tystnade inte så till slut klev han upp ur sängen. — Jag kände en maning att klä på mig och gå ner till bilen. Där kom nästa besked; att köra till ett hus ute i skogen till ett par jag kände, berättar Lennart.
Klockan var två på natten men det lyste där inne och frun som öppnade dörren slängde sig om halsen på Lennart. Det visade sig att maken hade dött under julaftonen. Änkan och sonen hade varken burit in ved eller ätit något sedan dess då de var förlamade av sorg. Det var 20 minusgrader ute och fem grader inomhus. Lennarts besök kom som en skänk från ovan. — Jag fick bära ved, tända spisen och laga mat åt dem, berättar han.
Mitt i sin egen smärta fick han på detta vis bli till hjälp för någon annan. Med tiden blev det alltmer tydligt för honom att Gud vill använda honom till att uppmuntra andra genom att förmedla budskap från Fadern själv. Han kan känna sig manad att gå fram till en specifik person och inte förrän han gjort det förstår han vad han ska säga eller göra. I flera situationer har han blivit ledd steg för steg tills han genomfört en uppgift. — Det är ett spännande uppdrag. Ibland har jag mött personer som sagt: ”Hej Lennart, minns du de där orden du sa till mig den där gången för många år sedan? Det förvandlade mitt liv!”, säger Lennart. — När jag tänker på alla händelser jag fått vara med om under livets gång så fylls jag av en sådan glädje. Och gudsmötet i bilen för länge sedan bär än idag, avslutar han. g
fakta
lennart fransson Ålder: 72 år. Bor: I lägenhet i Ronneby. Familj: 2 söner, 1 dotter, 4 barnbarn. Sysselsättning: Kontaktman i kåren i Ronneby, aktiv i ”Bönecirkeln Våra förföljda trossyskon”, hjälper vänner med jordbruk, gräsklippning, data, reparationer, inköp/handling med mera. Läser gärna: Bibeln och lite av varje. Hobby: Motorer, maskiner, traktorer och antikviteter.
Vill finnas mitt i utsattheten
EFTER 20 ÅR I CENTRALA BORÅS
flyttade Frälsningsarmén i september ut till arbetarstadsdelen Norrby. Förutom ekonomiska och byggnadsmässiga aspekter så vill man vara där behoven finns. Norrby står med på Polisens lista över Sveriges särskilt utsatta områden med utbredd kriminalitet och ovillighet att delta i rättsprocesser. — Man skulle kunna bli rädd men jag tror att Guds ljus är starkare än mörkret. Och vi ska inte vara i den fina stadskärnan utan där det finns utsatthet, säger Marie Blomberg, kårledare.
Hon tänker att just utanförskap och isolering präglar området. Det är en hög andel utlandsfödda och många olika nationaliteter i Norrby och därför kan det behövas fler kontaktytor med svenskar och tillfällen att träna sig i svenska språket. — Om några år tror jag att vi är en väldigt brokig skara som samlas till gudstjänst och det känns väldigt roligt, säger hon. g Teresia
Jansson
Det lackar mot jul
TROTS PANDEMIN försöker Frälsningsarmén på många platser anordna olika typer av julfiranden och julhjälp. Bland annat sker utdelningar av presentkort på mat och kläder till familjer, samt julklappar till barn som lever i ekonomisk utsatthet. Många kårer besöker på ett corona-säkert sätt äldre som varit isolerade och överlämnar julblommor. Julmiddagar, julfester och liknande gemenskaper planeras. Vi följer vid alla aktiviteter Folkhälsomyndighetens rekommendationer och regler. g Emilia Beijer
foto: Julia adolfsson
Helgläger för unga
FÖR ATT GE PLATS ÅT så många som möjligt, trots rådande restriktioner, arrangerade Frälsningsarmén UNG i år extra många helgläger för barn och ungdomar. Det var Jätteroliga Superhelger för barn och Ungdomshelger för tonåringarna, fyllda av skratt, roliga aktiviteter, givande undervisning och mycket handsprit. Temat för helgerna var Frälsningsarméns nya vision ”Välkommen hem – livet med Jesus” och glädjen var stor över att äntligen få träffas igen! g Gabriel Wahl
