Ett äpple med julefrid

n icholson aitriana foto: c

Snö, julotta och stjärnor i fönstren, eller strålande sol och grillfest på stranden. Jultomten är klädd i rött, eller också i blått, och dyker upp i släde, eller en rickshaw – eller kanske i en kanot. Middagen består av kalkon, skinka eller biryani. Firandet varierar, men julen finns nästan överallt i hela världen. Även där den inte är självklar eller ens trygg och säker för dem som firar.

TEXT: LENA WICKBERG

För oss i Sverige verkar julen börja tidigare och tidigare varje år, med jultomtar och granar som smyger sig in i skyltfönster och reklam redan i oktober. Traditionerna kan skilja sig ganska mycket mellan olika familjer och personer, men i grunden är det mycket vi känner igen allihop, och även om många firar en nästan helt sekulariserad jul så är nog de flesta medvetna om det kristna ursprunget till högtiden, och har mer eller mindre kunskap om julevangeliet med Jesusbarnet och Josef och Maria.

I Sverige behöver vi aldrig dölja varför vi firar jul. Vi behöver aldrig dölja vad vi

k iggins foto: Justin

Richard Bradbury från Storbritannien bor nu i Bangladesh där han arbetar som projektofficer för Frälsningsarmén.

tror på, eller vara rädda för repressalier om vi uttrycker vår tro öppet.

För dem som bor i ett land där de kristna är i minoritet och som har begränsad, eller helt saknar, religionsfrihet är julen något helt annat.

Richard Bradbury kommer från Storbritannien men han bor nu i Bangladesh där han arbetar som projektofficer för Frälsningsarmén. Han och hans familj är vana världsmedborgare och har rest, bott och firat jul i många olika länder. Men i Bangladesh är det annorlunda.

Här är islam statsreligion, och mindre än en halv procent av befolkningen är kristen. Frälsningsarmén är inte stor, men utför ändå mycket socialt arbete,

NÄR VI NÄRMADE OSS LOKALEN SÅG VI 15 BEVÄPNADE POLISER SOM STOD DÄR. DET KÄNDES VÄLDIGT NERVÖST, MEN SEDAN INSÅG VI ATT DE SKICKATS DIT AV MYNDIGHETERNA FÖR ATT SKYDDA OSS.

s oro regorio g foto: Jose

framförallt mot fattigdom och människohandel. Religionsfrihet råder i landet, men de kristna är ändå ofta utsatta för förföljelse och trakasserier på olika sätt. Det händer att kyrkor bränns ner eller förstörs på annat sätt, och senast 2016 dödades fyra personer för sin kristna tro.

Vid jul är hotbilden tydligare. Trots att julen officiellt inte firas i landet, är den naturligtvis inte okänd bland befolkningen. Många som bor här har själva arbetat utomlands, eller har släktingar och vänner som kan berätta om hur det ser ut på andra platser. — Trots att julen inte alls syntes ute på gatorna, märkte vi mer och mer ju närmare vi kom att våra muslimska vänner önskade oss god jul. Vi tog chansen att följa deras tradition av att ge bort mat, sötsaker och små presenter i samband med de muslimska högtiderna, och gjorde likadant. Det var en möjlighet för oss att inkludera dem i vårt firande, påminna om vad det är vi firar, och framförallt att verka för fred och förståelse mellan alla människor, berättar Richard.

Sedan kom själva julen, och familjen åkte till Frälsningsarméns lokal för att fira gudstjänst. Det var då Richard insåg hur annorlunda situationen faktiskt var jämfört med andra länder de varit i. — När vi närmade oss lokalen såg vi 15 beväpnade poliser som stod där. Det kändes väldigt nervöst, men sedan insåg vi att de skickats dit av myndigheterna för att skydda oss. Då kändes det nervöst av helt andra orsaker.

Julen, glädjens högtid, firas i Bangladesh med vetskap om det höga pris man kan få betala för sin tro. Ändå säger Richard att han tydligt ser att julen är en mycket viktig, stark och omhuldad högtid för den kristna minoriteten i landet. Det finns en styrka i att samlas och fira ett glädjebudskap när man i sin vardag alltid lever under någon form av hot.

De kristna i Kina är också i minoritet. Här, som i Bangladesh, finns inte julen med i kalendern, och man har ingen speciell julledighet. Men även här firar de kristna med gudstjänster och måltider, både gemensamt och i hemmen.

Julen firas inte offentligt som en religiös högtid, men med ökad kunskap om omvärlden har den sekulära julen

Jul på ett dagcenter för äldre i Hong Kong.

EN NY, GENUINT KINESISK JULTRADITION ÄR ATT MAN GER BORT ÄPPLEN. FINA ÄPPLEN, PUTSADE OCH INLINDADE I SILKEPAPPER, OCH OFTA MED EN STANSAD BILD ELLER ETT BUDSKAP PÅ.

blivit riktigt populär, åtminstone i de större städerna. Shoppingcenter pyntas med julgranar och tomtar, och även seden med att skicka julkort har blivit stor - även om många nuförtiden skickar SMS istället. I de kyrkor som finns är naturligtvis firandet stort. Man samlas för att fira gudstjänst och äta tillsammans. Det är också vanligt med julgudstjänster på flera olika språk, eftersom det finns många från andra länder som antingen arbetar här, eller är på besök.

En ny, genuint kinesisk jultradition är att man ger bort äpplen. Fina äpplen, putsade och inlindade i silkepapper, och ofta med en stansad bild eller ett budskap på. Att det är just äpplen har inget samband med den svenska traditionen att stoppa ett juläpple i munnen på en helstekt gris på julbordet. Istället hänger det ihop med det kinesiska språket. På kinesiska låter många ord ungefär likadana, vilket gör att man kan använda en sak för att antyda något annat. På kinesiska tavlor ser man till exempel ofta en fisk. Eftersom ”fisk” på kinesiska uttalas likadant som ”rikedom” är det en lyckosymbol alla förstår.

På kinesiska uttalas ordet för äpple på samma sätt som ordet för frid/fred. Att ge bort ett äpple symboliserar alltså att önska någon julefrid. Även i det ateistiska Kina finns alltså tanken på Fridsfursten med någonstans i firandet.

HONG KONG är en del av Kina, men skiljer sig mycket från resten av landet. Här firas julen öppet, och från november och framåt översvämmas staden av julgranar, glittrande stjärnor och julmusik i butikerna. Julafton, juldagen och annandag jul är allmänna helgdagar då de flesta är lediga från arbetet.

Hong Kong är trångt, med liten yta och många invånare. Bostäderna är små, och när man ska fira något, eller bara träffa sina vänner, gör man det ofta ute på restaurang. Frälsningsarmén är inget undantag: alla kårer har olika firanden, och de sociala institutionerna likadant. Även högkvarteret, där Frälsningsarméns ledning arbetar, firar naturligtvis tillsammans på någon trevlig restaurang.

Julfirande i Lettland.

Jullunch på dagcentret Las Acacias i Chile.

Heidi Chan, som arbetat på projektkontoret i Hong Kong med ansvar för arbetet i Kina i många år, har sett en förändring just i högkvarterets firande. – Vi har börjat med att inte bara gå på restaurang, utan också besöka olika dagcenter och vara med om firandet där. Det är verkligen en fantastisk möjlighet för oss att se verksamheten, och också för besökarna att få träffa oss, säger Heidi.

I Kenya är den stora majoriteten av befolkningen kristna, och julen är en stor högtid för hela samhället. Naturligtvis också inom Frälsningsarmén. Ngolia Kimanzu, som arbetar på Frälsningsarméns projektkontor i Sverige, berättar: — I Frälsningsarmén i Kenya försörjs en kårofficer av kårens medlemmar. Man turas om att förse officersbostaden med mat, bränsle och annat som behövs. Till jul bidrar alla till en stor fest. Man samlas på julaftons kväll, och firar gudstjänst. Barnen spelar upp julspel, och man sjunger julsånger tillsammans. Sen blir det middag. Alla bidrar med det man kan: en kyckling, en get, eller kanske till och med en bit biff. Och sötsaker, så klart! Och så delar man på maten som alla haft med sig.

En riktig jultradition för många kenyaner är att äta chapati, det indiska, platta brödet. Det är gjort på vetemjöl, något som många inte har råd med mer än ibland, och naturligtvis satsar man då på att äta det när man vill fira litet extra. Med åren har det kommit att ses som en genuin kenyansk jultradition.

Något annat som man tagit till sig så fullständigt att många tror att idén faktiskt kommer från Kenya från början är julgranen. Fast, så många granar finns det inte här, så man använder andra träd, ofta en cypress, som man klär och lägger julklapparna under.

I COSTA RICA i Centralamerika betyder december början på sommaren. Regnperioden är över, himlen är blå, och julkänslan börjar infinna sig. — Det lustiga är att vi är så påverkade av framförallt amerikansk kultur att vi ändå kopplar ihop jul med snö, kyla och jultomten i släde, säger Grettel Mejia.

Hon har tidigare arbetat för Frälsningsarmén både i Costa Rica och i Holland och är van vid att resa mellan olika klimat och kulturer. — Vi ser det i allt julpynt, både i affärerna och hemma, med vinterscener och julgranar överallt, fortsätter Grettel.

I Costa Rica firar man med familjen på julafton. Tamales – majsdeg fylld med kött eller frukt och tillagad inlindad i ett bananblad – är ett måste på julbordet, tillsammans med fläsklägg och äggtoddy. Många känner inte att det är jul om de inte har en grillfest på julafton. Kyrkan är en stor del av firandet för de flesta, och gudstjänster hålls särskilt på juldagen, ibland också på julaftons kväll.

Frälsningsarmén i Costa Rica, som på så många platser, har mycket att göra före och under julen. Julfester ordnas för hemlösa och i daglediggrupper, och många kårer har massor av aktiviteter för stora och små.

En väl inarbetad jultradition sedan många år är änglaträd. Stora och små företag uppmuntrar sina anställda att hämta ett kort med en önskejulklapp från ett behövande barn. Presenterna samlas in och delas sedan ut till barnen som önskade dem.

Samma tradition hittas förstås på många andra platser också, och även här i Sverige finns det änglaträd till jul.

Och som så många av de här traditionerna finns, trots olikheterna, något gemensamt i botten. Glädje, frid, gemenskap och generositet finns med överallt. Och oavsett vilka traditioner man har är ändå grunden till högtiden firandet av Jesu födelse, Fridsfursten som – med eller utan äpplen – föddes som ett litet barn en gång för länge sedan för att rädda hela världen.

Den här julen hoppas jag att du vill be att frid och enhet ska få spridas över jorden tillsammans med firandet. Det finns så många som verkligen behöver det. g