№ 3/11
populärvetenskapligt MAGASIN Från Nationella sekretariatet för Genusforskning
Tema:
Krig och fred
№ 3/11
Genus i krigets verklighet Kvinnor, män och barn drabbas i krig, även om deras utsatthet ser olika ut. Liksom många andra länder i väst har Sverige i dag insatsstyrkor i konfliktområden runt om i världen. För många i Sverige känns krig avlägset, nästan overkligt. Andra har upplevt det på nära håll. Tidningen Genus tema handlar denna gång om krig och fred. Allt ifrån militärt arbete, FN:s resolution 1325, sexuellt våld i krig, kriget mot terrorismen, etik och moral i krig, till föreställningar om fredliga kvinnor – och om fredliga män. I takt med att den svenska försvarsmakten ökar sina insatsstyrkor, blir uppgiften att granska de normer som styr försvarets verksamhet allt angelägnare. Försvarsmakten arbetar aktivt med jämställdhetsfrågor, likabehandling och med att ”få in genusperspektivet”. Trots det sitter föreställningar om manlighet och traditionellt maskulina värden i väggarna, menar forskaren Annica Kronsell i en artikel om svenska försvaret, sidorna 8-10. Genusforskning bidrar till att förklara varför så få kvinnor befinner sig inom svenskt försvar. Och varför så många har upplevt könsdiskriminerande behandling. Att bestämma över liv och död kan ses som den yttersta makten. Och det är fortfarande främst män som har, eller tar sig den makten. Vad beror det på? Är det på grund av muskelstyrka, traditioner eller något helt annat? Genusforskning visar att krig, makt och maskulinitet är intimt sammanflätat. Jeff Hearn, professor i kritiska studier om män och maskuliniteter, ser militären som en av de främsta arenorna för mäns sociala makt. Trots att så många män dör i krig så förstärker kriget enligt ho-
2
nom samtidigt mäns strukturella makt, se sidorna 23-24. I såväl krig som fred pekas män och kvinnor allt som oftast ut som såväl biologiska som kulturella motpoler. Men vem som är fredlig, vapenbärare, offer eller förövare och är inte givet. Genusforskare ifrågasätter polariseringen av könen, visar på komplexiteten i hur kön görs i krig och fred och på konsekvenser som könsstereotypa värderingar kan få för män och kvinnor i konfliktområden. Kvinnor drabbas hårt av krigets följder. Men bil-
den av passivt offer stämmer inte alltid. Kvinnor deltar aktivt både i krig och i fredsarbete. Deras erfarenheter av fredsprocesser och konfliktlösning har synliggjorts genom resolution 1325, som antogs av FN:s säkerhetsråd år 2000. Den uppmanar länder att ha genusperspektiv på alla delar av fredsarbete, i att förebygga och hantera konflikter och i att bygga upp samhällen efter krig. Uppgiften är en svår utmaning, särskilt i länder där traditionella könsmönster är starka, se sidorna 11-14. På senare tid har våldtäkter i krig uppmärksammats. Genusforskarna Maria Eriksson Baaz och Maria Stern arbetar med att skifta fokus från offer till förövare och har intervjuat män som våldtagit för att förstå varför de har begått dessa övergrepp, se sidorna 15-17. Nästa Genus med tema hälsa kommer i april 2012. Inga-Bodil Ekselius redaktör
X X Xi n Xn XX eX h Xå Xl lX X X
GENUS ÄR EN PUBLIKATION FRÅN: Nationella sekretariatet för genusforskning Göteborgs universitet, Box 200 405 30 Göteborg Telefon: 031-786 56 00 E-post: sekretariat@genus.gu.se Ansvarig utgivare: Kerstin Alnebratt E-post: kerstin.alnebratt@genus.gu.se Redaktör: Inga-Bodil Ekselius E-post: inga-bodil.ekselius@genus.gu.se Telefon: 031-786 56 02 Grafisk form: Emma Hässel Layout: Frida Lundberg, Inga-Bodil Ekselius Tryckeri: Ale tryckteam AB ISSN: 1403-8943 Referensgrupp: Sharareh Akhavan, med. dr i folkhälsovetenskap, Skövde, Kerstin Alnebratt, föreståndare, Nationella sekretariatet för genusforskning, Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap, Södertörn, Jennie Granat Thorslund, Vinnova, Ewa Gunnarsson, professor i människa-maskin, Luleå, Kristina Lundgren, lektor i journalistik och mass-kommunikation, Umeå, Annika Forssén, lektor i allmänmedicin, Umeå, Claes Nyberg, kommunikationskonsult, Stockholm, David Tjeder, fil. dr i historia, Stockholm. Prenumerera på genus Genus utkommer med tre nummer/år. Allt material i Genus tryckta upplaga publiceras även på webben. Vill du ha Genus hem i brevlådan kan du prenumerera till självkostnadspris (fn 100kr/ år) på: www.genus.se eller e-posta ekonomitjanst@natverkstan.net Postgiro: 182 08 53-8, Nätverkstan Ekonomitjänst Tel: 031-743 99 05 Fax: 031-743 99 06
Nya avhandlingar
4
Tema: krig och fred
6
Försvarsmakten en manlighetens bastion
8
Hur långt bär resolution 1325?
11
Misslyckad manlighet bakom våldtäkterna i Kongo
15
Kvinnan inte så fredlig som sitt rykte
18
Krig och terroristjakt i feminismens namn
20
Värnpliktsvägrare misstänktes ha hjärndefekt
22
Soldaten och dödandets etik
23
Krönika: Margot Wallström
25
Porträtt: Christine Sylvester
26
Noterat
30
Tillbakablick
32
Böcker
33
Personnytt
34
Ledare
35
Enkät
36
Omslagsbild detta nummer: Försvarsmakten Annonser: Handhas av redaktören Nationella sekretariatet för genusforskning har som uppdrag att: • F örbättra villkoren för svensk genusforskning av hög internationell klass. • Synliggöra svensk genusforskning och bidra till samverkan med omvärlden. • Underlätta svensk genusforsknings internationalisering. Läs mer om sekretariatets verksamhet och om genusforskning på www.genus.se.
GENUS № 3 ⁄ 11
3
I avhandlingen Vithet i svensk spelfilm analyserar Hynek Pallas svenska spelfilmer med premiär 1989 till 2010 och visar att vita duken är upp seendeväckande vit. Den vita hyn har fått en central roll i formandet av en svensk nationell identitet, menar Hynek Pallas och nämner skildringar av förorterna som exempel på hur det icke-vita markeras som icke-svenskt. Medan icke-vita karaktärer ofta gestaltar kriminella får den vita medel klassen, och framför allt dess kvinnor, bära upp de goda värderingarna. Det präglar hur karaktärerna byggs upp i handlingen, men förstärks också med hjälp av teknik som till exempel ljussättning. Hynek Pallas finner också att den svenska filmen ofta nostalgiskt syftar tillbaka till ett Sverige som man uppfattar som mer homogent, antirasistiskt och jämställt. Samtidigt verkar också kostymdramat ha fått ett uppsving under senare år, parallellt med uppsving för episka filmer i USA. Detta uppfattar Hynek Pallas som en backlash efter decennier av film som har problematiserat mansrollen.
Brist på inre trygghet gör kvinnor utbrända Stressrelaterade sjukdomar som utbrändhet, depression, ångest och oro ökar hos unga kvinnor. Med avhandlingen Striving for self-esteem
4
Onödigt lidande för transsexuella i vården År 1972 blev Sverige först i världen med att lagstifta om statsfinansierad vård av transsexualism. Med en statsfinansierad vård skulle den transsexuella gruppens livssituation förbättras. I Signe Bremers avhandling Kroppslinjer – Kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering beskrivs denna vård istället som ett könskonservativt förtryckande system som vållar transsexuella personer lidande. De som kvalificerat sig för könskorrigering blir juridiskt erkända som det kön de själva känner igen sig som, men mister samtidigt möjligheten att få biologiska barn eftersom lagen säger att den transsexuella måste steriliseras. Signe Bremer har studerat självbiografiska bloggar och djupintervjuat personer i olika faser av den könskorrigerande vården. Utöver steriliseringskravet kan lidande även
orsakas av de obligatoriska och minimum två år långa psykiatriska könsutredningarna. Enligt den könskorrigerande vårdens logiker ska människors kroppar materialiseras entydigt som det ena eller det andra könet. Studien visar både att liknande tankesätt förekommer inom den transsexuella gruppen och att transsexuella bjuder motstånd mot vårdens könsnormativa grundvalar. Foto: colourbox
Foto: colourbox
Vitt och nostalgiskt på vita duken
- Conceptualizations and role in burnout har Victoria Blom undersökt varför stress drabbar vissa mer än andra. Hon menar att självkänslan är central när unga kvinnor blir sjuka av stress. Istället för en inneboende trygghet och visshet om att duga har många unga kvinnor en villkorlig, så kallad prestationsbaserad, självkänsla som kompenseras med yttre framgång och bekräftelse. En av Victoria Bloms studier visar att prestationsbaserad självkänsla tycks triggas i en miljö med otillräckligt stöd från chef och familj, motstridiga krav, samt otillräckligt med resurser för att göra ett bra jobb och hög arbetsbelastning. För män är det i hög grad arbetsstress som leder till utbrändhet, medan kvinnor främst blir utbrända på grund av inre krav i form av prestationsbaserad självkänsla.
Markbrist förändrar attityder till månggifte I Zimbawe är mark, förutom en naturlig resurs för livsmedelsproduktion, socialt och kulturellt viktig. Särskilt för män. Markägande förknippas med manlighet, vilket påverkar kvinnors position och handlings utrymme i livsmedelsproduktionen. Karin Steens avhandling Time to farm: a qualitative inquiry into the dynamics of the gender regime of land and labour rights in subsistence farming : an example from the Chiweshe area, Zimbabwe visar hur ojämställd tillgång till och kontroll av mark och arbetsrätt avgör kvinnors och mäns sociala mål inom produktion och reproduktion, liksom även deras strategier för och möjligheter till att uppnå sina mål. Rådande markbrist försämrar ytterligare kvinnors utrymme och möjligheter, vilket påverkar livsmedelsproduktionen och i dess förlängning hotar livsmedelsförsörjningen. Samtidigt har markbristen i kombination med influenser om jämlikhet från storstaden också fört med sig ökat motstånd mot månggifte. På så vis har även brist på jord skyndat på processer som kan leda till en förändrad genusordning.
Xd XX X Xa r n yXaX aX vX hX aX n l iXng
Svensk kompromiss bakom pappaledighet Vilka är de historiska processer som har lett fram till att svenska föräldrar i dag delar på föräldrapenningen, medan den i Danmark fortfarande till största delen är till för mammorna? Enligt Sofie Cederstrands avhandling Från idé till politisk verklighet. Föräldrapolitiken i Sverige och Danmark bottnar dessa skillnader i 60- och 70-talens debatt om köns roller. Aktörer i Sverige lyckades få med sig arbetarrörelsen samt skapa en majoritet i riksdagen för att moderskapsförsäkringen skulle ersättas med en könsneutral föräldraförsäkring. I Danmark däremot krävde motsvarande aktörer att en viss del av föräldraförsäkringen skulle reserveras för männen. Det var ett mer radikalt krav, och ett krav man inte lyckades skapa majoritet för. Utan den svenska kompromissen hade troligen ingen förändring blivit i Sverige heller, menar Sofie Cederstrand. Skillnad i lagstiftning och en tydlig skillnad i synen på kvinnor och män förklarar troligtvis också varför svenska män i dag utnyttjar drygt 21 procent av den svenska föräldraförsäkringen medan motsvarande siffra i Danmark är 6 procent.
Så segrade högerns jämställdhetspolitik Socialdemokraterna har sedan 1970-talet succesivt anpassat sig till de borgerliga partiernas syn på jämställdhet. Det visar Katharina Tollins avhandling Sida vid sida - En studie
Deltid dåligt för kvinnors toppchanser Karin Halldéns avhandling What’s sex got to do with it?: women and men in European labour markets består av fyra studier av kvinnors och mäns situation på den europeiska arbetsmarknaden. Studierna rör jämförelser inom arbetsorganisation, deltidsarbete och föräldraförsäkring. Bland annat har hon undersökt löneeffekter och kvinnors möjligheter att avancera till högre befattningar efter föräldra ledighet i olika länder. Oavsett hur deltagandet för kvinnor på arbetsmarknaden ser ut, så minskar enligt Karin Halldéns studier en utbyggd offentligt finansierad föräldraförsäkring negativ löneutveckling efter kvinnors föräldraledighet. Detta gäller i relation
till samtliga yrken. Bland yrken med lägre utbildningsnivå är effekten något mindre. Studien visar även att kvinnors deltidsarbete minskar deras möjligheter att uppnå högre befattningar. Men den visar inget samband mellan betald föräldraledighet och kvinnors möjlighet att avancera. Foto: colourbox
Foto: colourbox
av jämställdhetspolitikens genealogi 1971-2006. I avhandlingen analyserar hon 35 års riksdagsdebatter. Tidigare såg Socialdemokraterna jämställdhet som en del i en större kamp för social jämlikhet och ekonomisk utjämning, menar Katharina Tollin, men det perspektiv som har vunnit mark i dag bygger i stället på idén att vi ska hantera jämställdhetsfrågor som individuella rättigheter. Under 70-talet fick jämställdhet status som en särskilt prioriterad fråga, samtidigt som det bredare målet om social jämlikhet fasades ut ur de politiska visionerna. Under 1990-talet introducerades jämställdhetsintegrering, parallellt med 1980- och 90-talets nedskärningar i offentlig sektor. Jämställdhetspolitiken inriktades mot metoder, kartläggningar och utvärderingar, snarare än samhällsreformer. Katharina Tollan poängterar att reformer som jämställdhetslagen, varannan damernas och föräldraförsäkringen, har gett såväl kvinnor som män ökade möjligheter och bättre liv. Samtidigt menar hon att dagens debatt begränsas av att de nuvarande formerna för jämställdhetspolitiken tas för givna.
Psalmens ”synderska” lever ut sin sexualitet Mannen dominerar och kvinnan osynliggörs i det kristna språkbruket. Det visar Agneta Lejdhamre i avhandlingen Psalm, kön, kyrka - Könsförståelse och kyrkosyn i Den svenska psalmboken och i Svenska kyrkans kyrkomöte. Lejdhamre har undersökt hur ofta kvinnor respektive män framträder i psalmbokens texter och på vilket sätt de beskrivs. Totalt fann hon 181 kvinnliga könsmarkörer och 2 333 manliga och i det kyrkliga språket kopplas det manliga till de gudomliga och det kvinnliga till det jordiska. Män framstår i psalmboken som asexuella, medan den problematiska, kvinnliga sexualiteten är ett återkommande tema. Begreppet ”syndare” syftar på alla människors ofullkomlighet och brister, utan sexuell underton. Begreppet ”synderska” hänvisar specifikt till kvinnor som lever ut sin sexualitet, menar Lejdhamre, som också ger förslag till hur psalmboken skulle kunna göras mindre diskriminerande. läs mer . Artiklar om fler avhandlingar finns på www.genus.se.
GENUS № 3 ⁄ 11
5
6
f o t o : f รถ r s va r s m a k t e n
Krig och fred Vad är en god soldat? Är kvinnor verkligen fredligare än män? Vilka konsekvenser får krigets kaos för traditionella könsroller? Tidningen Genus granskar förutsättningar, normer och värderingar som omgärdar krig och fred.
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
7
k r i g oc h f r e d
Försvarsmakten en manlighetens bastion t e x t: B i r g i t ta w e i b u l l f o t o : f ö r s va r s m a k t e n
Idogt jämställdhetsarbete till trots sitter maskuliniteten i väggarna i det svenska försvaret. Såväl utrustning som träning utgår från en manlig kropp och att lära ut stridsberedskap är att lära ut manlighet, konstaterar forskaren Annica Forsell. De första kvinnorna som blev yrkesofficerare på 1980-talet såg det som en utmaning att anpassa sig till en extremt mansdominerad organisation. De ifrågasatte inte jargongen utan ville bevisa att de var tillräckligt tuffa för en yrkesbana i det militära. De utsattes för fientligt inställda överordnade och anonyma hot, men protesterade inte. Att utmana männens fysiska övertag, springa fortast på löparbanan och delta i slagsmål var en vanlig strategi för att bli accepterade av de manliga kollegerna. – De könsmönster som redan fanns förstärktes. Kvinnorna blev undantaget som bekräftade regeln att män är bättre officerare och föreställningen att män är överlägsna kvinnor förändrades inte, säger Alma Persson som är forskare på Linköpings universitet. Nyligen disputerade hon på avhandlingen Changing boundaries, defending boundaries. Gender relations in the Swedish Armed Forces, om hur genus kommer till uttryck i försvarsmakten. I avhandlingsarbetet har hon intervjuat några av de första kvinnorna som blev officerare. – Strategin för att bli accepterad i det militära har inte förändrats. I början av sitt yrkesliv som officerare vill kvinnorna fortfarande bevisa att de duger lika bra som männen. De vill bli behandlade som alla andra officerare, säger Alma Persson. Ser problemen senare i karriären Längre fram i karriären inser de hur problematiska könsmönstren var under de första åren. De ser strukturella problem och börjar framföra kritik öppet i orga nisationen.
8
När Alma Persson beskriver hur kvinnornas syn på jämställdhet förändras med åren, beskriver hon också två motsatta uppfattningar som finns i Försvarsmakten. Enligt den ena uppfattningen inkluderas kvinnor om de behandlas enbart som officerare, utan hänsyn till kön, medan den andra uppfattningen hävdar att kvinnor blir exkluderade just genom att man bortser från kön och enbart ser dem som en i gänget bland grabbarna. – Ska kvinnorna åstadkomma inkludering i yrket på egen hand eller är det organisationen som ska förändras så den blir inkluderande, frågar sig Alma Persson. Både hon och Annica Kronsell vid Lunds universitet framhåller att jämställdhetsarbete är en genusfråga och inte en kvinnofråga. Det handlar om hur hela organisationen är beskaffad, om synen på maskulinitet och på soldaten. – Den militära organisationen bygger per definition på hegemonisk maskulinitet och är kopplad till att göra manlighet. Att tänka på en soldat är helt enkelt att tänka på en man, konstaterar Annica Kronsell. Militär effektivitet baseras på homosocialitet Annica Kronsell är docent i statsvetenskap och har i höst kommit ut med två böcker om militarism och fredsbevarande insatser: Gender, Sex and the Postnational Defense. Militarism and Peacekeeping, och Making gender, making war - violence, military and peacekeeping practices, den senare tillsammans med Erika Svedberg på Malmö högskola. – Det militära professionella kunnandet handlar om stridsberedskap, att kunna hantera vapen och vara beredd att riskera sitt eget liv. När man lär ut stridsberedskap lär man också ut manlighet. Den sammanhållning som både stridsduglighet och militär effektivitet kräver, baseras dessutom på homosocialitet och heterosexualitet, förklarar Annica Kronsell.
Hon menar att maskuliniteten sitter i väggarna. Vapen, kläder och träning är anpassade till mannens kropp och det finns en genusordning som innebär att männen beskyddar och kvinnorna ska beskyddas. – I Värnpliktsnytt, som producerades av och för värnpliktiga, fanns en kritik mot den typ av maskulinitet som kommit till uttryck inom Försvarsmakten. Men den har inte fångats upp i interna policydiskussioner. Där kan jag inte se att maskuliniteten ifrågasätts, trots att dagens fredsbevarande insatser innebär helt andra uppgifter än i ett invasionsförsvar. Nu handlar det om att skydda människor på andra håll i världen som blivit kränkta i sina mänskliga rättigheter. Maskuliniteten ifrågasätts inte När Alma Persson följde ett förband under förberedelserna för en fredsbevarande insats var det tydligt hur mansrollen påverkades av diskussionerna om FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, men utan att maskulinitet ifrågasattes. I förhållande till lokalbefolkningens män, som målades upp som förtryckande, såg soldaterna sig själva som moderna, upplysta och jämställda. Deras identitet stärktes både som män och som svenskar. Frågor om jämställdhet hamnade utanför förbandet och kom i stället att handla om förhållandena i lokalsamhället. I jämförelse med andra länder anses det svenska försvaret stå sig ganska väl i arbetet med genusfrågor och jämställdhet och får i EU-sammanhang ofta berätta om det. – Särskilt när det gäller utbildning i genusperspektiv och FN:s resolution 1325 har Försvarsmakten kommit ganska långt. Man har fått en acceptans för arbetet med jämställdhet och jobbat med att omsätta dessa abstrakta och principiella frågor i den dagliga verksamheten, säger Annica Kronsell. Under 2010 undersökte Försvarsmakten för första
Maskuliniteten förblir oproblematiserad inom försvaret och många manliga soldater ser sig själva som jämförelsevis moderna och jämställda. Samtidigt har var fjärde anställd kvinna upplevt sig kränkt på grund av sitt kön. För männen är siffran 3,3 procent.
gången i vilken omfattning de anställda upplevt kränkningar enligt lagstiftningens sju diskrimineringsgrunder. Studien är intersektionell och unik för svenska myndigheter. Den bygger på en e-postenkät som 8500 av försvarets 17500 anställda besvarade och ska upprepas vartannat eller vart tredje år. Studien visar att könsdiskriminering är den vanligaste kränkningen bland anställda kvinnor. En fjärdedel av dem har någon gång upplevt sig kränkta på grund av kön. Motsvarande siffra för männen är 3,3 procent. I hela gruppen anställda är däremot åldersdiskriminering vanligast. Bland de 13,1 procent som känt sig kränkta på grund av ålder finns anställda i alla åldrar. För forskarna vid Göteborgs universitet som genomfört studien var det oväntat att ålder hade så stor betydelse.
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
www
9
k r i g oc h f r e d
»Kvinnor som blir officerare kanske inte vill ägna sig åt genusfrågor utan åt något helt annat.«
www
– När jag frågar mina studenter vilket slags kränkningar som är vanligast inom försvaret gissar de på könsöverskridande identitet och sexuell läggning, säger Ulla Eriksson-Zetterquist, professor i företagsekonomi och en av dem som genomfört studien. Men i Försvarsmakten har inte mer än 0,4 procent känt sig kränkta på grund av könsövergripande identitet och 0,9 procent på grund av sexuell läggning. Sexuell läggning är dock den diskrimineringsgrund som upplevs tydligast av omgivningen. Anna Delsol, som är jämställdhetsstrateg på Försvarsmaktens högkvarter ser det som ett tecken på att de diskussioner som under en längre tid förts om homo-, bi-, och trans-frågor, har gett resultat. – Vi har också en bra dialog med HoF, Homo- bioch transpersoner i försvaret, en ideell förening som arbetar med opinionsbildning och utbildning. Vi medverkar även under Prideveckan, både i paraden och med ett eget tält. Diskrimineringsfrågor viktiga för trovärdigheten Men när det gäller könsdiskriminering återstår mycket att göra. Anna Delsol betonar hur viktigt det är för trovärdigheten att jämställdhet och icke-diskriminering fungerar i den egna organisationen med tanke på att Försvarsmaktens kärnverksamhet är så nära kopplad till demokrati och mänskliga rättigheter. – Andelen kvinnor som känt sig kränkta är på tok för hög. Vår vision är förstås nolltolerans, men vi vet samtidigt att det inte är realistiskt som personalsammansättningen ser ut med bara fem procent kvinnor bland officerarna, säger Anna Delsol och tillägger att ansvaret för jämställdhetsarbetet ytterst vilar på cheferna. Utbildning är ett viktigt verktyg i jämställdhetsarbetet. En likabehandlingsutbildning ingår numera i den
10
militära grundutbildningen och alla chefer med verksamhetsledning får utbildning i jämställdhetsintegrering och Sveriges jämställdhetsmål. Samtidigt revideras uppförandekoden så att den omfattar alla som arbetar i Försvarsmakten, oavsett befattning och tjänstgöringsort. Att förstå och respektera olikheter är ett av uppförandekodens mål. Med omfattande utbildningspaket ska den nya koden förankras hos de anställda och i verksamheten från och med 2013. Få kvinnor innebär begränsningar Det faktum att kvinnorna är så få i Försvarsmakten kan i sig medföra begränsningar, särskilt om det gäller fredsbevarande uppdrag i ett samhälle där det finns stränga regler för kvinnors och mäns umgänge. Alma Persson visar i sin avhandling hur traditionella könsmönster förstärks genom att soldater som är kvinnor ses som en resurs, framförallt lämpad för att sköta kontakten med lokalbefolkningens kvinnor. Annica Kronsell kommenterar samma fenomen. – Eftersom det finns så få kvinnor ligger det nära till hands att de får ta hand om genusfrågorna, men kvinnor som blir officerare kanske inte vill ägna sig åt genusfrågor utan åt något helt annat. Sverige är inte ensamt om att ha misslyckats med att rekrytera kvinnor. I de fredsbevarande insatserna är andelen kvinnor nio procent och något fler än i Försvarsmakten som helhet. Det kan jämföras med nordiska stridsgruppen som hade som målsättning 20 procent kvinnor, men hamnade på fem procent och Finlands trupper som bara har en procent kvinnor. I värnpliktiga arméer är andelen kvinnor i regel lägre än i yrkesarméer, men skillnaden är inte stor. I USA, som har yrkesarmé, utgör till exempel kvinnorna 15 procent.
Hur långt bär resolution 1325? t e x t: I D A M ÅWE f o t o : E M M A hAN Q UIST
Målet med FN-resolutionen 1325 är att ge mer makt åt kvinnor i fredsprocesser. Istället för att ses som passiva offer ska kvinnor synliggöras som pådrivande aktörer. Men enligt genusforskare lämnar situationen fortfarande mycket att önska. Den 31 oktober år 2000 firade kvinnoorganisationer över hela världen. Det datumet antogs resolution 1325 i FN:s säkerhetsråd, en resolution som innebär att kvinnor ska vara med i alla faser av fredsbyggande och konflikthantering. FN:s medlemsstater blev skyldiga att säkra ökad representation av kvinnor på samtliga beslutsnivåer i institutioner för att förebygga och lösa konflikter. – När 1325 antogs var den resultatet av flera olika frågor som fångades upp av resolutionen. Den antogs under Namibias ordförandeskap och kvinnoorganisationer från konfliktländer världen över var starkt pådrivande. Den blev ett viktigt verktyg för att driva kampen vidare och gav en tyngd till frågorna, säger Louise Olsson, forskare och projektledare vid Folke Bernadotteakademin. Det centrala i 1325 var att kvinnor inte längre sågs som passiva offer. De blev istället synliggjorda som aktiva deltagare i fredsprocesser. Det menar Maj Britt Theorin, ordförande i den svenska paraplyorganisationen Operation 1325. – Det är som våra vänner i Sudan sade: ”Nu är det dags för oss att sitta vid förhandlingsbordet, men inte som sekreterare.” Hon säger att kvinnor i många konfliktområden haft en central roll i att lösa konflikter utan våld och hålla ihop samhällena. Men dessa erfarenheter har inte tagits till vara. – Kvinnor har drabbats hårt av krig, men inte fått
Resolution 1325 vill skapa plats för kvinnor i fredsförhandlingarna i andra roller än som sekreterare.
vara med i beslutsprocesserna. Det har varit lättare att se kvinnor som offer än på maktpositioner. I många länder i världen finns kvinnorörelser som arbetar för fred. Enligt Theorin fick dessa, genom resolutionen, ett erkännande. Resolutionen blev något att luta sig emot när kvinnoorganisationerna blev ifrågasatta av lokala makthavare. – Ett exempel är Palestina där en kvinna ville göra
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
www
11
www
skillnad och engagera sig politiskt. Hon visade upp 1325 och sade att hon ville ställa upp i det lokala valet. Det slutade med att hon blev den första kvinnliga borgmästaren i Palestina. Det är häftigt när man kan använda resolutionen på det sättet, konstaterar Maj Britt Theorin. Massprotest gav fredsavtal Ett krigsdrabbat land där man aktivt använts sig av 1325 är Liberia. Under inbördeskriget, som började 1989, blev nio av tio av de liberianska kvinnorna utsatta för sexualiserat våld. Konflikten skördade 200 000 liv och 15 000 barnsoldater rekryterades. Även om kvinnorna inte fick ta plats i fredsförhandlingarna, tvingade tusentals kvinnor fram ett fredsavtal genom en ihärdig massprotest 2003. Två år senare valde Liberia Afrikas första kvinnliga president, Ellen Johnson–Sirleafs. Ett av hennes mål var att öka antalet kvinnor i landets säkerhetsinsatser. Den liberianske fredsaktivisten Leymah Gbowee var starkt bidragande till att kriget i Liberia tog slut och att Johnson Sirleaf kunde väljas till president. I år prisas både hon och Ellen Johnson Sirleaf med Nobels fredspris. De får priset för deras ”fredliga kamp för kvinnors säkerhet och rätt till fullt deltagande i fredsbyggande”. – Valet Nobelkommittén gjort i år är helt unikt. Man
12
har gett fredspriset till kvinnor som kämpar i 1325:s anda. Det är egentligen ett pris till 1325, säger Maj Britt Theorin. Liberia var första landet i Afrika att anta en nationell handlingsplan. Landet har också upprättat kvinnorättsinstitutet Office of Gender Advicers som samarbetar med regeringens ministerier och FN-organ i landet för att förverkliga resolution 1325. Brister i implementeringen Men hur ser egentligen implementeringen av 1325 ut i världen? Både genusforskare och experter är överens om att det finns mycket kvar att göra. Enligt Operation 1325 har i dagsläget bara cirka 30 av 193 medlemsländer en handlingsplan. – Det finns oändligt mycket kvar att göra. Ta bara vår handlingsplan här i Sverige. Den saknar både mätbara mål och tidsramar, säger Maj Britt Theorin. Enligt Maj Britt Theorin är det första steget att alla länder skapar handlingsplaner med mätbara mål. Hon tycker även att FN borde utse en ambassadör som följer upp vad länderna gör årligen. – En granskning som vi har genomfört av antalet kvinnor i EU:s fredsoperationer visar att det bara var 1016 procent. De har också en lång väg att gå, säger hon. Sophia Ivarsson, genusforskare vid Försvarshögskolan,
k r i g oc h f r e d
»I mångt och mycket gör man som man alltid har gjort, man lägger till ett genusperspektiv men det förändrar inte helhetstänkandet.«
har granskat ländernas handlingsplaner för deras försvarsmakter för att få svar på frågan hur den militära synen på säkerhetsarbete förändrats efter att man tillfört ett genusperspektiv. Resultatet är tvetydigt. – Förståelsen av praktiken har delvis förändrats. Men rätt mycket är som tidigare, man inkluderar fler kvinnor, men de tilldelas särskilda uppgifter inom försvaret. Som att arbeta med informationsinhämtning. Krig påverkar kvinnor och män olika Sophia Ivarsson menar att den största effekten av 1325 är att medvetenheten om att män och kvinnor påverkas olika av konflikter har ökat. – Man har exempelvis förstått att det är bra att ta med kvinnor om man vill ha kontakt med lokalbefolkningen. Men när det gäller mer djuplodande förändringar går det trögare. I mångt och mycket gör man som man alltid har gjort, man lägger till ett genusperspektiv men det förändrar inte helhetstänkandet. Enligt Sophia Ivarsson behövs en omvärdering av klassiska begrepp. – Man måste ta in frågor som exempelvis våld mot kvinnor i säkerhetsanalysen. Fortgår våld mot kvinnor så kanske det är en konflikt och inte en postkonflikt. Här skulle det behövas en mer djuplodande diskussion för att åstadkomma förändringar. Hon säger att den främsta effekten av 1325 inom det svenska försvaret är att acceptansen för genusfrågor ökat. – Tidigare har genusperspektivet mest kopplats till arbetsmarknaden. Nu när den konverterats till den militära praktiken har den fått mycket större existensberättigande. Det finns inskrivet i de flesta dokument och man talar väl om dessa frågor jämfört med tidigare. Enligt Sophia Ivarsson finns det fördelar med ordersystemet inom militären. När det kommer nya regler så säger man att de ska följas, och då hamnar de på agendan och genomförs. Efter att 1325 infördes år 2000 är det många som konstaterat att resolutionen är ganska bred och allmänt hållen. Säkerhetsrådet har därför försökt komplettera 1325 med ytterligare resolutioner. En sådan är 1820. Den kom 2008 och handlar om sexuellt våld mot civila och fastställer att våldtäkt kan vara en krigshandling och ett
brott mot mänskligheten. Men även 1820 har fått kritik av en del kvinno- och människorättsorganisationer. De menade att 1820 var ett steg tillbaka i utvecklingen, då man lyfte fram offerbilden på bekostnad av vikten av ett integrerat deltagande för både män och kvinnor i fredsprocesser. – När 1820 kom var det många länder som tyckte den var tydligare, eftersom den enbart fokuserade på kvinnors skyddsbehov. Många av de frågor som lyftes fram i 1820 – till exempel om att förhindra systematiska våldtäkter – ansågs mindre kontroversiella att arbeta med än de som rör jämställdhetsproblematiken som är grundläggande i 1325, en resolution som tar ett större grepp på hela problematiken och ser kvinnor som kompetenta och drivande aktörer, säger Louise Olsson. Hon menar att det därmed fanns en risk länderna skulle fokusera enbart på 1820 istället för 1325. – Sverige var pådrivande i att resolution 1325 skulle ses som den grundläggande resolutionen, medan 1820 skulle ses som den resolution som börjar utveckla de frågor i resolution 1325 som berör skydd från våld. För närvarande verkar det också vara den linjen, att 1820 fungerar som ett komplement, som dominerar internationellt, säger Louise Olsson. 1325 som kraftfullt verktyg Enligt Louise Olsson har 1325 haft varierande framgång i olika delar av världen. Framförallt har den gett kvinnoorganisationer som jobbat med frågorna ett starkt verktyg att påverka med. – Aktiva kvinnoorganisationer, ledarskap och genusrådgivare är avgörande för hur man lyckas implementera resolutionen i internationella insatser. I resolution 1325 står att det är ”ytterst angeläget att inkorporera genusperspektiv i alla fredsbevarande insatser”. Men Louise Olsson menar att inte alla aktörer har förstått att det innebär att ett genusperspektiv ska beaktas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg av processen. – Hos en del översätts integrering av ett genusperspektiv till en ökning av kvinnlig personal, säger Louise Olsson. Att inkorporera ett genusperspektiv på det sätt 1325
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
www
13
k r i g oc h f r e d
www
uppmanar till är en utmaning. Enligt Louise Olsson innebär det att man måste granska allt arbete på berörda myndigheter och institutioner med ett genusperspektiv. – Det är ett enormt stort arbete. På det området har Sverige kommit långt jämfört med många andra länder. Louise Olsson menar att det är det svårt att jobba med kvinnors situation utan att involvera männen. Hon säger att resolutionens titel, ”Kvinnor, fred och säkerhet”, gör det lätt att tappa bort relationen mellan kvinnor och män trots att den ofta är central för att förstå kvinnors säkerhetssituation. – Men i många länder är det känsligt att ta upp genusperspektivet och frågor som männens sociala roll och jämställdhet. Då är det mindre kontroversiellt att fokusera på kvinnors säkerhetssituation, säger Louise Olsson. Erika Svedberg, universitetslektor vid Malmö högskola, är inne på samma linje. – I Sverige ser vi oss själva som väldigt duktiga på jämställdhet, och vi var snabba med att ta fram en handlingsplan i linje med 1325. Men frågan är om det är jämställdhet på riktigt, eller om det bara bidrar till en ny instrumentell syn på kvinnor. Nödvändigt att ifrågasätta maskuliniteten Erika Svedberg menar att en anledning till att 1325 gick igenom i FN var att den handlade om kvinnor, inte om män. Men att det inte kommer att bli någon övergripande förändring om inte maskuliniteten börjar ifrågasättas. – Det är väldigt tydligt vilka roller män och kvinnor fördelas i krig. Mannen blir förövare och beskyddare, medan kvinnor ses som offer. Men rollen som beskyddare utåt innebär ofta kontroll inåt. På så sätt är krig nästan alltid negativt för jämställdheten. Erika Svedberg menar att visionen vore en icke-patriarkal värld, där män inte längre var överordnade kvinnor och äldre inte var överordnade yngre. Ett sådant samhälle skulle se mycket annorlunda ut. – För att ändra på detta skulle man behöva tänka om helt och hållet. Då skulle vi inte behöva den starke mannen som räddar oss från så mycket. Sådana ledare skulle inte ha någon plats. Enligt Erika Svedberg stärks ofta den patriarkala ordningen i krigssituationer. Ett exempel är George Bush, som blev den starke fadersfiguren i USA, efter 9/11. Han tog på sig rollen att rädda det amerikanska folket. – Men för att folket skulle räddas, så var befolkningen tvungen att hjälpa till genom att gå med på inskränkningar av sina rättigheter, till exempel i form av att staten får större befogenheter till övervakning med mera. Hon efterlyser ett ifrågasättande av den västerländske mannen. I krigssammanhang är det vanligt att man
14
pratar om den gode och den onde. Den gode är den västerländske mannen som ska beskydda, bringa ordning och skapa fred. Den onde är den andre mannen från den ”främmande” kulturen. – I själva verket har det visat sig att den västerländske mannen ägnar sig åt våldtäkter av både kvinnliga soldater och offer i krigszoner. Det här vill militären lösa genom bättre disciplin, men det talas inte om ojämlika relationer. Militären brukar vara bra på att lösa problem. Men för att göra det måste man först komma överens om vad problemet är, säger Erika Svedberg. – Det kanske skulle behövas att man satte sig ned och resonerade ordentligt om detta med ojämlika förutsättningar och maktförhållanden innan man gick ut på fältet.
RESOLUTIONERNA I KORTHET Resolution 1325 FN:s resolution 1325 antogs år 2000 av Säkerhetsrådet. Den uppmanar medlemsstaterna att inkludera ett genusperspektiv i alla delar av fredsarbetet. Några av punkterna i resolutionen är: •Öka kvinnors deltagande i konfliktförebyggande och fredsfrämjande insatser och stödja kvinnors fredsinitiativ i konfliktområden. •Säkerställa kvinnors deltagande i institutioner och i beslutsfattande i postkonfliktsituationer och övergångsprocesser från konflikt till fred. •Tillsätta flera kvinnor för att tjäna som medlare. Utveckla kvinnors roll och insatser på fältet, särskilt som militära observatörer, civil polis och experter i mänskliga rättigheter och humanitära insatser. •Uppmanar alla parter i väpnade konflikter att vidta särskilda åtgärder för att skydda kvinnor och flickor mot sexuellt våld.
Resolution 1820 Resolution 1820 är född ur resolution 1325. Den handlar om sexuellt våld mot civila och fördömer våldtäkt och andra former av sexualiserat våld under konflikt. FN:s säkerhetsråd säger att systematisk våldtäkt utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet slår fast att våldtäkt kan utgöra krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord och kräver att alla parter ska ingripa och se till att förövare ställs inför rätta. Resolution 1888 Som en utveckling på resolution 1820 skapades resolution 1888. Den ger bland annat FN:s generalsekreterare mandatet att utse en särskild representant i arbetet mot sexuellt våld i väpnade konflikter. Generalsekreteraren ska även anställa ett team med experter på sexuellt våld i väpnade konflikter. Resolutionen ställer krav på regelbunden rapportering till äkerhetsrådet om hur resolution 1820 genomförs. Källa: www.operation1325.se
Misslyckad manlighet bakom våldtäkterna i Kongo t e x t: i d a m åw e f o t o : Co lo u r b ox /Laura Heaton/ PCL Map Collection
Att våldtäkter används som vapen i krig är ingen nyhet. Men vad gör massvåldtäkterna med ett krigsdrabbat samhälle? Och vad är det som driver soldaterna att våldta? Forskningen visar en komplex problematik. Ett krigsdrabbat land som blivit känt för det utbredda sexuella våldet är Demokratiska Republiken Kongo, i dagligt tal kallat Kongo-Kinshasa. Ofta har man i massmedierna kunnat läsa fasansfulla historier om hur kvinnor skadats. Desto mindre har det skrivits om orsakerna till det sexuella våldet, kopplingen till västerländska intressen, varför förövarna våldtar eller hur våldtäkterna påverkar samhällena. Jill Trenholm, forskare vid medicinska fakulteten och Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, åkte till South Kivu–provinsen i östra delen av Kongo-Kinshasa, där det sexuella våldet fortsatt även efter det officiella krigsslutet. Hennes studie bygger på intervjuer med personer i ledande ställning inom lokala politiska institutioner, vården, kyrkan och föreningar i provinsen. – Det har gjorts många studier om våldtäkt i krig, men de allra flesta fokuserar på kvinnliga offer. Det är såklart jätteviktigt, men den här frågan är mycket mer komplex och mångfacetterad, säger Jill Trenholm, vars studie ingår i den kommande avhandlingen Sexual violation, lost children and traumatized masculinities in eastern DRC. I intervjuerna redogör ledarna för sin egen och samhällets syn på massvåldtäkterna som följt i krigets spår. Hur kvinnor som drabbats ofta blir uteslutna från sina sociala sammanhang. En orsak är oron över hiv-spridningen. Våldtäktsoffret antas ha smittats av förövaren, vilket gör att hon inte alltid är välkommen tillbaka till sin familj. Om maken accepterar henne fortlöper äktenskapet utan sexuellt umgänge. De intervjuade berättar om hur våldtäkterna leder till traumatiserade familjer. De utsatta har svårt att sova i
Sambandet mellan de massvåldtäkter som skett i Kongo-Kinshasa och västvärldens intresse av exempelvis guldtillgångarna i landet behöver undersökas djupare, anser forskaren Jill Trenholm.
sina egna hem. Männen känner sig maktlösa och förödmjukade. – En sak som förvånade mig var att ledarna såg kyrkan som en väldigt viktig institution i arbetet mot våldtäkter. Kyrkan är den enda fungerande infrastrukturen i landet, och religionen ett väldigt stöd för folket. Att ha en tro kan vara en ventil, en befrielse. Kanske den enda hjälp du får när du lever i otrygghet, säger Jill Trenholm. Men samtidigt som vissa kyrkor bedriver hjälpverksamhet är de fortsatt tysta i frågor som gäller sexualitet,
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
www
15
www
vilket komplicerar hur de hanterar sexuellt våld, tillägger hon. En annan sak som Jill Trenholm inte väntat sig var ledarnas åsikt om att frågor som rör Afrika, och speciellt komplexiteten kring kriget i Kongo-Kinshasa, inte ens finns med på den internationella agendan. – Kongo-Kinshasa får mycket uppmärksamhet internationellt och det kommer många västerlänningar till landet med goda intentioner. Men ledarna menar att situationen i landet inte förbättras, att hjälpen inte fokuserar på rätt frågor. Enligt Jill Trenholm finns det mycket kvar att gräva i när det gäller vad utländska intressen i Kongo-Kinshasa, västvärldens efterfrågan på landets tillgångar av guld, diamanter och coltan har för koppling till våldtäkterna. – I mainstreammedierna har det varit väldigt mycket fokus på kvinnornas situation i Kongo-Kinshasa. Däremot skriver man väldigt lite om utländska intressen i landet, till exempel om hur internationella företag betalar den lokala milisen för att vakta deras intressen. Samma milis sätter skräck i och paralyserar lokalbefolkningen. Jag besökte en liten by i östra Kongo-Kinshasa och hörde om hur den vaktades dag och natt av lokalinvånarna, säger Jill Trenholm. Hon vill också se mer av ett annat perspektiv när det gäller diskussionen kring sexuellt våld i krig: männen och förövarnas. Varför våldtar de? Underförstått godkännande att våldta Den frågan har Maria Eriksson Baaz och Maria Stern, forskare vid institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet, sökt svar på. De åkte till KongoKinshasa och intervjuade över 200 soldater inom landets försvarsmakt. – Soldaterna själva medgav inte att de fått order att våldta. Snarare fanns det ett underförstått godkännande uppifrån. Sexuellt våld används ofta för att förödmjuka och skrämma, men vår studie visar att det i detta fall var mycket mer komplext än en strategi för att nå militära mål. Det sexuella våldet måste förstås i relation till flera andra faktorer, säger forskarna. En sådan faktor är att landets armé präglas av konflikter och otydlig struktur med parallella ordersystem. I sådana arméer, som saknar militär strategi, är våld mot civila vanligare, konstaterar de. I Kongo-Kinshasa har civilbefolkningen en negativ bild av militären. Orsaken är en lång historia av övergrepp på civila. Att soldaterna har låg status, på grund av låga löner och knappa levnadsförhållanden, bidrar också till bilden. Enligt forskarna gör detta att soldaterna känner ett behov att återupprätta sin auktoritet och straffa befolkningen. I intervjuerna uppgav många soldater fattigdom som
16
Våldtäkterna i Kongo-Kinshasa är mer än en militär strategi. Det är också ett sätt för soldaterna att återupprätta sin auktoritet och att leva upp till det heterosexuella, hypersexuella mansideal som hyllas inom den kongolesiska
den främsta anledningen till att sexuellt våld ägde rum. Soldaterna menade att brist på pengar gjorde att de inte kunde få sex och att det därför tvingade dem att använda våld. Fattigdomen medförde frustration och ilska, vilket för dem skapade en ingivelse att skada och förstöra. – Fattigdom och dåliga sociala förhållanden bidrar till omständigheter i vilka våld ofta förekommer. Där det förekommer utpressning och plundring, ökar risken för sexuellt våld. Men fattigdom är i sig själv ingen viktig faktor, det blir den bara i kombination med andra faktorer, säger forskarna.
k r i g oc h f r e d
mansroll, särskilt som familjeförsörjare, bidrar till det sexuella våldet. Det blir ett sätt att prestera och återfå maskulinitet och makt. Den massmediala bilden av kriget i Kongo-Kinshasa för tanken till en annan fråga. Hur kan man förstå berättelser om sexuellt våld i krig? Kan samma människa vara både offer och förövare? Vilka berättelser är det som aldrig kommer fram?
militären. Att många är tidigare barnsoldater, som själva utsatts för våld ökar benägenheten att förgripa sig på andra, menar forskare.
Straffriheten, att förövarna väldigt sällan straffas för sina gärningar, bidrar till en normalisering av det sexuella våldet i Kongo-Kinshasa. Att många av soldaterna är före detta barnsoldater, som själva blivit offer för våld eller blivit tvingade att utsätta andra för våld, gör också steget kortare. Enligt Maria Stern och Maria Eriksson Baaz hyllas en särskild sorts heterosexuellt, macho mansideal inom militären. Den manliga soldatens sexdrift ses som en stark naturkraft. – Känslan av att soldaterna misslyckats med sin
Berättelser om sexuellt våld Monika Edgren, professor i genusvetenskap och docent i historia, deltar i ett forskningsprojekt vid Malmö högskola där hon analyserar berättelser om sexuellt våld i krig. En del av projektet handlar om den turkiska massakern på armenier under första världskriget. Hon har använt sig av vittnesmål som sammanställdes av den brittiska regeringen 1916. – Det är vittnesberättelser där folkets lidande står i centrum, berättelser som syftade till att väcka opinion. En del vittnen berättar om att kvinnor och barn utsattes för våldtäkter, men de som utsattes har ingen egen röst i berättelserna och det påverkar krigsskildringarna. Vid denna tid var det otänkbart att berätta om egna erfarenheter av sexuellt våld. En orsak till det var att man då riskerade att bli klassad som medskyldig. I till exempel svensk lag fanns det något som hette dubbelt gärningsmannaskap. – Offret sågs som skyldig till att det utsattes för handlingarna, förklarar Monika Edgren. En aspekt i analyser av sexuellt våld är hur man kan förstå tystnader, varför vissa versioner av historien saknas. Enligt Monika Edgren har många berättelser om sexuellt våld osynliggjorts av olika skäl. Ofta för att de hotar att underminera eller komplicera den överordnade berättelsen, som den om folket och nationens lidande. Hon menar att det är viktigt att komma ihåg grå zonerna. Att samma människa kan vara både offer och förövare. Människor i krig kan tvingas till handlingar de kanske inte hade gjort som civila. Monika Edgren tar judiska fångläger i Tyskland under andra världskriget som exempel. Det finns uppgifter om att kvinnorna i koncentrationslägren förhandlade med judiska män med sina kroppar. De kunde kanske få mat och bröd mot att männen fick utnyttja dem sexuellt. – Men det här gick inte att tala om eftersom de judiska männen sågs som offer. Det passade inte in i bilden att de även skulle vara förövare. Jag tror att det är viktigt att tänka i mer komplexa termer. Offer och förövare finns på individnivå, men på en strukturell nivå kan man vara både och, säger Monika Edgren.
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
17
k r i g oc h f r e d
Kvinnan inte så fredlig som sitt rykte t e x t: S i r i r e u t e r s t r a n d f o t o : F l i c k r
Att kvinnor är fredliga av naturen är en djupt rotad uppfattning i den västerländska kulturen. Men att vad som ses som kvinnligt kan omförhandlas vid behov finns det många exempel på och det gäller även hur en kvinna förväntas bete sig i krig. Fredspriset 2011 gick till tre kvinnor: Ellen Johnson Sirleaf, Liberia, Leymah Gbowee, Liberia och Tawakkul Karman från Jemen. FN:s generalsekreterare Ban Kimoon sa i samband med detta att ”Framför allt understryker det den vitala roll kvinnor spelar för avancemanget av fred, säkerhet och mänskliga rättigheter”. Det är helt sant. Kvinnorna har haft en starkt pådrivande roll i arbetet för fred, och sedan mitten av 1800-talet har fredsrörelsen, i alla fall här i västerlandet, tätt förknippats med kvinnor, då de på grund av sitt kön, sin natur, betraktats som fridsammare än männen. I synen på människan i relation till frågor om krig och fred ställs verkligen våra bilder av maskulinitet och femininitet på sin spets, och där blir det också tydligt hur vi givet olika förutsättningar omförhandlar dessa bilder. Kopplingen mellan kampen för medborgerliga rättigheter och kampen för fred var i den tidiga kvinnorörelsen stark, men redan då fanns motsättningar mellan olika förhållningssätt till det militära försvaret. – Redan på 1800-talet fanns det försvarsfrivilliga organisationer där kvinnor samlade in pengar till kanoner åt det svenska försvaret, berättar Fia Sundevall, ekonomhistoriker som disputerat med avhandlingen Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989. De här kvinnorna bemöttes med alla de argument som ofta används när kvinnor försökt ta sig in på manliga domäner. De förlöjligades och fick höra att de inte hade någon man som kunde beskydda dem. – Kvinnornas främsta uppgift i försvaret ansågs vara att de skulle uppfostra sina barn i patriotisk anda, men just de här kvinnorna ville göra mer. ”Vi har redan uppfostrat
18
våra barn, nu är vi i den ålder då vi kan göra andra saker” ansåg de, säger Fia Sundevall och berättar att rörelsen till stor del bestod av äldre kvinnor, ofta fruar till officerare. Opassande för kvinnor att vistas vid fronten Vad som ansetts som lämpliga uppgifter för kvinnor i krig har varierat över tid. Kvinnor har alltid arbetat inom militären, men man har inte talat så mycket om det. De första uppgifter som ansågs lämpliga för kvinnor i krig var signifikativt nog de omvårdande. Att laga mat och att sköta sårade. Men när Florence Nightingale verkade vid fronten under Krimkriget vid mitten av 1800-talet var det inte alls självklart att hon skulle få befinna sig där. Många såg det som opassande för kvinnor att vara ute i krig på det sättet. Dels för att det var för farligt och otäckt men även för att de kunde verka distraherade för de stridande männen. Att vad som anses passande för kvinnor omförhandlas vid behov blir tydligt om man tittar på den svenska beredskapen under andra världskriget. I början av kriget är myndigheterna starkt emot att kvinnor över huvud taget skulle ha någonting med försvaret att göra. Efter bara ett par år, troligen mest beroende på personalbrist, börjar man argumentera på helt andra sätt. Mot slutet av kriget ansågs det närmast okvinnligt att inte vilja ställa upp för sitt land. – Uppgifter som bara några år tidigare ansågs enbart kunna utföras av män, blev plötsligt lämpliga för kvinnor. Ett exempel på det är luftbevakning. Det är ett ganska enformigt och tråkigt jobb och det ansågs kvinnor därför kunna hantera extra bra. Ett argument för det var att de skulle kunna sticka medan de stod där och spanade, säger Fia Sundevall. Hon berättar vidare att Sverige var tämligen unikt i det att kvinnor tilläts bära vapen. För att försvara detta underströks det noga att det enbart var i självförsvar. – Det var ett sätt att behålla en skillnad mellan kvinnor och män.
– Många har inte kunnat återvända hem efter kriget. Ingen vågar vara nära dem. Bilden av dem är att de är oberäkneliga och kan mörda folk när som helst, säger Chris Coulter. De har lättare att tänka sig att männen kan återanpassas, medan kvinnor uppfattas som svårare att kontrollera. Vad man måste förstå, menar hon, är att mönster som fanns tidigare går igen i konflikten och i hur man handskas med den efteråt. Att vi gärna ser kvinnor som enbart offer i krig gör att vi får svårt att förhålla oss till dem som inte passar in i bilden. Chris Coulter gör det tydligt genom att visa på några exempel. – Muslimska kvinnor i slöja som blir självmordsbombare, de ses som mystiska, obegripliga. Bilden av den afrikanska rebellkvinnan är mer sexualiserad, vildare. Vi ser den tuffa kvinnan med militärbyxor och gevär framför oss. Det blir extra märkligt om man tänker på att de bägge kan vara muslimer.
Sergant Roza Shanina är ett av historiens många exempel på kvinnor som inte skydde krig. Under Andra världskriget var Shania krypskytt i sovjetiska armén, där hon hyllades för sitt mod och sin precision som skytt. Hon erbjöd sig frivilligt att strida vid fronten och avled januari 1945 efter att han blivit svårt sårad i strid.
Att bilden av en fredlig kvinna är kulturellt betingad blir extra tydligt vid en jämförelse av olika kulturer. Chris Coulter är socialantropolog och har bland annat studerat Sierra Leone och kvinnor som deltagit i striderna under inbördeskriget. – Där har man inte alls bilden av kvinnan som extra fredlig. Tvärtom, säger hon. Kvinnan ses som närmare naturen och naturen där är, till skillnad från vår, verkligt farlig. Det här har bland annat skapat problem när man efter fredsslutet ska försöka återanpassa dem som, ibland redan som barn, kidnappats av rebellerna och som sedan deltagit i det våld som rebellerna utövat. Nära hälften av barnsoldaterna beräknas ha varit flickor. Flickor som så gott som alltid utnyttjats sexuellt inom den ”egna” gruppen, men som inte enbart varit offer utan även förövare.
Krigiska kvinnor blir demoniserade Kvinnor som deltar i krig blir ofta demoniserade. Ett exempel på det är mediebilden som målades upp kring Lynndie England, soldaten som höll en naken manlig fånge i koppel på bilderna från Abu Ghraib. Att en kvinna utförde dessa handlingar gjorde skandalen värre i allmänhetens ögon. Samtidigt fanns föreställningen att fången, i egenskap av muslimsk man, upplevde förnedringen som extra stor på grund av att handlingen utfördes av en kvinna. Ytterligare en paradox kopplad till sexuellt våld är att så länge som kvinnan tillskrivs den passiva rollen att försvaras av män i krig, och männens heder alltså består i att han lyckas försvara sin kvinna, så blir det sexualiserade våldet mot kvinnor en logisk slutsats. – Att se på kvinnor som offer kan vara problematiskt. För i förlängningen av den synen blir den ultimata krigshandlingen att tvinga en man att våldta kvinnor som står honom nära, säger Emma Rosengren, ansvarig för nedrustningsfrågor för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Emma Rosengren säger att hon själv inte ser kvinnor som extra fredliga, men att det finns många inom IKFF och övriga fredsrörelsen som gör det. – Men för mig handlar det om att få in kvinnors perspektiv i säkerhetspolitiken. Det här är ett så manligt dominerat fält att det är svårt för kvinnor att ta sig in. Ett klassiskt sätt att öppna dörrar mot mansdominerade områden, är enligt Emma Rosengren att skapa organisationer som enbart består av kvinnor. – Via IKFF kan kvinnor få tillträde till förhandlingsborden.
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
19
Attentaten 11 september 2001 gav genusstereotyperna en renässans, samtidigt som krigsretoriken fylldes av maskulinitetshyllande cowboyschabloner.
Krig och terroristjakt i feminismens namn t e x t: T o r bj ö r n B e r g s t r ö m o ch I n g a - B o d i l E k s e l i u s f o t o : co lo u r b ox
Attackerna mot World Trade Center i New York för tio år sedan resulterade i en hetsjakt på påstådda terrorister världen över. I amerikansk krigspropaganda var befrielse av förtryckta kvinnor ett argument för angreppen mot Afghanistan och Irak. Flera forskare menar att kriget mot terrorismen snarare resulterat i ett gigantiskt bakslag för jämställdhetssträvanden. Alla minns vad de gjorde den där septembertisdagen för tio år sedan. Dagen då de två tvillingtornen i New York förvandlades till en rykande askhög med tusentals döda
20
offer. Terrordåden blev också startskottet för dåvarande president Georg W Bush’s krig mot terrorismen. Attackerna var mer än terrorhandlingar. Det var en ren krigsförklaring mot det amerikanska folket och mot hela demokratin i väst, enligt Bush. Därmed sattes agendan för det som enligt Bushdoktrinen var ett självförsvar för att rädda världen mot ondskan. Direkt efter dåden framträdde bilden av hjältarna. Män i polis- och branduniformer ärades, män i militära uniformer i tv-sofforna analyserade de kommande attackerna mot Irak och Afghanistan. Kvinnorna osynliggjordes och genusstereotyperna fick en renässans, enligt
k r i g oc h f r e d
»Kvinnorna och feminismen har beslagtagits för att motivera angreppskrigen på andra sidan jordklotet.« etikforskaren Anna T Höglund som studerat kriget mot terrorismen ur genusperspektiv. – Kriget blev en manlig angelägenhet. Maskuliniteten hyllades och hela krigsretoriken var fylld av gamla cowboyschabloner. Bush förklarade att fienden skulle rökas ut ur sina hålor och fångas död eller levande, säger Anna T Höglund som konstaterar att det verkar finnas en acceptans för att gå tillbaks till gamla genusmönster när det är oro i världen. Men att det också finns en medveten strategi för att få unga män att söka sig till krigsuppdrag där de kan leva upp till bilden av manliga hjältar som räddar utsatta kvinnor undan faror. Krig förstärker könsmönster I krigssituationer förstärks traditionella könsmönster, menar statsvetaren Maud Eduards. Att kvinnor numera accepteras som soldater i militära organisationer runt om i världen har, enligt henne, inte inneburit några framgångar för jämställdheten. Kvinnor används som argument för att legitimera våld och krigshandlingar. – Kvinnorna och feminismen har beslagtagits för att motivera angreppskrigen på andra sidan jordklotet, säger Maud Eduards, som anser att kriget mot terrorismen drabbat kvinnor över hela världen. Det finns gott om vittnesmål från världens oroshärdar om hur soldater använder sig av våldtäkter som en del i krigsföringen. Förutom lidandet för de utsatta kvinnorna så blir det ett sätt att ta heder av de män som inte klarar av att skydda ”sina” kvinnor. Därmed görs de till svaga och dåliga män. – En del hävdar att det är något som alltid har pågått. Jag menar att våldtäkt är en delvis ny strategi för att det är billigare än bomber och man slår ut motståndaren moraliskt, säger Maud Eduards. Motiv för invasionen av Irak En stor del av propagandan för kriget mot terrorismen är att väst ska hjälpa till att befria de förtryckta kvinnorna i muslimska länder. Det var ett viktigt motiv för att legitimera invasionen av Irak och Afghanistan. På så vis bäddades feminismen in som ett underliggande argument för kriget säger Sophia Ivarsson, genusforskare vid Försvarshögskolan.
– Det bygger på en föreställning om att vi lever i en del av världen där vi uppnått jämställdhet. Det är alltså de västerländska männen i förbanden som ska hjälpa till att ge de förtryckta muslimska kvinnorna jämställdhet. Det kan tyckas lite komiskt eftersom militärer och krigsmakter knappast kan anses som de mest jämställda institutionerna i världen, konstaterar Sophia Ivarsson som också varnar för att en sådan världsbild försvårar arbetet för de feministiska grupper som faktiskt finns i till exempel Afghanistan och Irak. Kontraproduktivt jämställdhetsargument När jämställdhet används som argument för att invadera ses det som en produkt från det angripande väst. Därför gör man på en del håll mer motstånd mot jämställdhet nu än innan elfte september. Det har försvårat tillvaron för de lokala kvinnoaktivister som finns i de länderna, menar Sophia Ivarsson. – Inom det svenska försvaret har jag ibland upplevt negativa stämningar när frågan om genus kommit på tal. Men när soldater åker till andra kulturer verkar det som om man intalar sig att man kommer från det jämställda Sverige för att bidra med jämställdhet. Då blir det plötsligt fint att prata genusfrågor. Insikter saknas om hur terrorismbekämpning påverkar kvinnor, män och sexuella minoriteter, och om hur genusstereotyper används och påverkar relationer. Det menar Jayne Huckerby, forskningsledare vid Center for Human Rights and Global Justice, New York University, och projektledare till den nyligen utkomna rapporten A Decade Lost: Locating Gender in U.S Counter Terrorism, New York University School of Law. I den har kartlagts hur USAs antiterroråtgärder har påverkat kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter globalt. USA:s ökade militära engagemang, säkerhetsarbete och civil-militära samarbeten för att motverka terrorism har enligt Jayne Huckerby skapat en situation som innebär hög sårbarhet för kvinnor och flickor. – Bland annat har trafficking ökat och de lokala krafter som arbetar för avmilitarisering har underminerats, säger hon. USA:s regering arbetar för motsatta mål, menar Jayne Huckerby. Enligt regeringen hotar bristen på kvinnors lika rättigheter den nationella säkerheten. Samtidigt nedprioriteras utvecklingshjälp till kvinnor och flickor och finansiellt stöd till organisationer för kvinnors rättigheter stryps. Det trots att dessa organisationer står i frontlinjen mot våldsam terrorism i sina lokalsamhällen. – Kvinnor och sexuella minoriteter kommer i kläm mellan terror och anti-terror och då ökar inte säkerheten för någon, säger Jayne Huckerby.
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
21
Värnpliktsvägrare misstänktes ha hjärndefekt t e x t: s i r i r e u t e r s t r a n d f o t o : co lo u r b ox
Det militära maskulina idealet präglar samhället menar forskare. Kan det bero på att vi så länge haft värnplikt i Sverige? Och kommer i så fall detta ideal att försvagas nu när värnplikten avskaffats? Grunden för det militära mansidealet är kontroll, självbehärskning, pliktkänsla och offervilja. En man ska också vara stark och tåla, ja rent av njuta av strapatser. Den som inte vill kriga avviker från normen, lever inte upp till idealet, och ses kanske inte som en riktig man. Men så länge som vi haft värnplikt har det funnits värnpliktsvägrare. – Redan när värnplikten infördes hade man väldigt svårt att förstå sig på värnpliktsvägrare, berättar Görel Granström, rättsvetare som skrivit en avhandling om värnpliktsvägran i Sverige 1898-1925. – En ung man förväntades vara äventyrslysten, vilja pröva sina krafter och så vidare. Det diskuterades till och med om det kunde vara en mental defekt som gjorde att de inte ville uppfylla sina plikter gentemot staten. Det var inte mer än ett tiotal per år som vägrade. Så det var mängdmässigt inget stort problem. Det handlade om principen och den var viktig. Undantag för samvetsömma Redan tidigt infördes en undantagslagstiftning som tillät de så kallade samvetsömma att slippa bära vapen, bara de kunde tänka sig att ingå i det militära och utföra andra sysslor. Det var det dock få som ville. De flesta som vägrade ville över huvud taget inte ingå i det militära försvaret. Ända fram till 2010, då värnplikten i fredstid avskaffades, ledde denna vägran till fängelsestraff. Under tidigt 1900-tal kunde man dessutom inkallas om igen och dömas hur många gånger som helst.
22
– Man hade en väldigt ambivalent inställning till de här männen. Å ena sidan såg man dem som fega, omanliga stackare och å andra sidan var det ju en maskulin egenskap att stå upp för en princip trots att det fick så stora konsekvenser, säger Görel Granström. När den allmänna värnplikten infördes fanns det en viss oro för att den skulle skapa en krigisk befolkning. Men förhoppningen om ett fysiskt välmående och disciplinerat folk övervägde. Starkt genomslag för disciplinerat ideal Och just disciplinen är en av nycklarna till det enorma genomslag det militära maskulinitetsidealet fått. Katarina Rosengren Falk, idéhistoriker, menar att det genomsyrar hela vårt samhälle och knappast står och faller med värnplikten. – Sverige var länge ett militariserat samhälle, det vill säga organiserat kring militära intressen. Därför blev de civila maskulina idealen kalkerade på militära dygder och stereotyper, säger hon. I det disciplinerade idealet finns en rädsla för kaos, för det vilda inom människan och i naturen, en natur som ska civiliseras och tuktas. Under 1700-talet överges bilden av den barbariske, aggressive och blodtörstige mannen. Människosynen blir i grunden så rationaliserad i och med det moderna projektet att vi nu förtränger den delen. Den västerländska militären uppfattas som rationell, disciplinerad, civiliserad och rättvis. – Sådana föreställningar har synts bland annat i retorik om precisionsbombningar och ”militära interventioner” av Nato och FN i olika krig och kriser under de senaste decennierna. Därför blir vi så chockade när vi hör om brutalitet och okontrollerat våld, säger Katarina Rosengren Falk.
k r i g oc h f r e d
Avhumanisering av fienden är nödvändigt för att kunna utföra militärt våld, menar genusforskaren Jeff Hearn. Som exempel nämner han det slags skämtsamma jargong som förekommer hos besättningar i bombplan för att trivialisera bombandet, ”there goes the cookie”. De döda blir bara siffror i statistiken.
Soldaten och dödandets etik t e x t: J i mm y s a n d f o t o : co lo u r b ox
Hur är det möjligt att döda en annan människa? Hur kan en människa inför sig själv rättfärdiga dödandet? Forskare menar att militär verksamhet kan ses som en praktik där individer, främst män, tränas att underordna sig ett mål som får helga medlen. På eftermiddagen den 22 juli detonerade en bilbomb i regeringskvarteren i Oslo. Åtta människor dödades. Två timmar senare började skottlossning på ön Utøya. 69 människor dödades. Kort därefter greps norrmannen Anders Behring Breivik av polisen. Han har erkänt dåden, men hävdar att han inte begått något brott. ”Jag erkänner handlingarna, men inte skuld”, sade han i en omhäktningsförhandling i november. Breivik beskriver sig som militär kommendör som utkämpar ett krig. Attentaten i Oslo och på Utøya var våldshandlingar utförda av en man som enligt en första rättspsykiatrisk undersökning är paranoid schizofren. Gärningarna kan förklaras som begångna av en sjuk människa. Det skiljer dem från det dödande som normalt sker i krig: drygt 100 000 under krigen i det forna Jugoslavien, över 1 miljon i Vietnamkriget, 8,5 miljoner under Första världskriget – för att bara ta några exempel. Men det är människor som dödar varandra, och det förklaras sällan på det individuella planet som uttryck för psykisk sjukdom. Hur kan en människa etiskt och inför sig själv rättfärdiga dödandet av en annan människa? Har en soldat något moraliskt ansvar? Etiska teorier om krigföring har formulerats åtminstone sedan den grekiska filosofen Aristoteles, som ansåg att ett ”berättigat krig” är ett krig som upprättar
respekten för rättsordningen. Anna T Höglund, docent i etik vid Uppsala universitet, menar att traditionella etiska teoriers rättfärdigande av krig, ända fram till våra dagar, fråntar den enskilde soldaten hans – eller hennes – handlingsutrymme som moraliskt subjekt. – Individen underordnas ett kollektivt, gemensamt värde för att uppoffringarna ska bli meningsfulla i såväl soldatens som den civila befolkningens ögon. Värdet kan vara demokrati och mänskliga rättigheter, eller kung och fosterland, säger hon. Arena för mäns sociala makt Jeff Hearn är professor i kritiska studier om män och maskuliniteter vid Linköpings universitet. Han ser militären som en av de främsta arenorna för mäns sociala makt. – Många arméer och stridande förband i världen har uteslutande utgjorts av män, unga män och pojkar. Det är en underdrift om jag säger att maskulinitet och militär är djupt sammankopplat. Militären har ofta sagts göra pojkar till män. I Sverige såg man länge så på den militära grundutbildningen, eller ”lumpen”, som fram till 2009 var obligatorisk för män. Militär träning har stor påverkan på individen, menar Jeff Hearn. En soldat ska kunna inordna sig i befälskedjan och lyda order. – Militären förfogar över en mängd sociala och psykologiska resurser för att kunna forma människor, säger han. Lydnad värderas högt inom den militära etiken, liksom mod. Båda kan ses som en förmåga att underordna sig ett högre syfte. Anna T Höglund anknyter till dygd etikens tal om karaktärsdrag som det går att träna sig till. – I olika sammanhang utvecklas olika egenskaper,
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
www
23
Inom den västerländska kulturen har man ända sedan den grekiske skalden Homeros satt likhetstecken mellan soldatplikter och manlighet.
som empati eller tålamod. Det här har man börjat intressera sig för inom vårdvetenskapen, där man talar om omsorg som en etisk praktik. Andra sammanhang, som militären, kräver andra egenskaper. Där handlar det inte om att man ska vara empatisk, utan modig. Historiskt har de kulturella föreställningarna i väst, från den grekiske skalden Homeros och framåt, satt likhetstecken mellan soldatplikter och manlighet. Mannen som krigare och kvinnan som moder har polariserats som två motsatta ideal. – På individuell nivå skapar den militära träningen män, samtidigt som den skapar soldater. Det knyter an till de kulturella föreställningarna, och reproducerar dem på samma gång. De kulturella bilderna av män som soldater kopplar våldet till manlighet, vilket kan få ödesdigra konsekvenser. Kriget blir en legitim handling, säger Anna T Höglund. www
Kriget kan förstärka mäns kollektiva makt Jeff Hearn framhåller att även om krig skördar individuella mäns liv i drivor, så kan kriget som praktik till och med förstärka mäns strukturella makt som kollektiv. – Man kan se det som att den kollektiva makten bygger på att vissa män är umbärliga, som soldater i krig. Den moderna statens framväxt hänger ihop med skapandet av arméer för beskydd av befolkningen och det nationella territoriet. Staten har till och med definierats som den organisation som kontrollerar våldsmonopolet över ett territorium. Medan det från ett visst etiskt perspektiv alltid är fel att döda, kan det i ett annat perspektiv rättfärdigas om det sker för ett högre syfte. Då bedöms inte handlingen i sig,
24
att döda, utan vilka konsekven ser det får. För att klara det, menar Anna T Höglund, så måste soldaten kunna uppoffra sig, vilket kräver träning i att inte vara för empatisk. Avhumaniserad fiende möjliggör våld Jeff Hearn framhåller att för att kunna utföra militärt våld är det nödvändigt att avhumanisera fienden. Han tar som exempel det slags skämtsamma jargong som förekommer hos besättningar i bombplan för att trivialisera bombandet, ”there goes the cookie”. De döda blir bara siffror i statistiken. I sin avhandling Krig och kön diskuterar Anna T Höglund den så kallade omsorgsetiken, som först formulerades av psykologen Carol Gilligan i början av åttiotalet. Omsorgsetiken har förts fram som modell för en fredsetik, det vill säga en teori som etiskt tar avstånd från att militärt våld kan rättfärdigas. Medan konventionella etiska teorier betonar opartiskhet och universella krav, utgår omsorgsetiken från kvinnors erfarenheter av att sätta relationer främst. – Omsorgsetiken betonar att ingen människa är ensam, utan beroende av andra. Människor är alltid konkreta, alltid sörjbara, säger Anna T Höglund. Hon är kritisk till hur omsorgsetiken riskerar att reproducera och befästa en traditionell syn på kvinnor och män. Istället för att se empati, godhet och omsorg som kvinnliga egenskaper menar hon att dessa skulle kunna utvecklas av alla människor utan att vara knutna till kön. Med ett sådant perspektiv bedöms istället handlingar som moraliskt rätta om de utförs med empati och av omsorg om den man möter.
tem a k r ö n i k a
Sexuellt våld i konflikt inte kulturellt men kriminellt krönik a m a r g o t wa l l s t r ö m
Sexuellt våld i väpnad konflikt är, får jag ofta
höra, ofrånkomligt. Att det bör ses som en “oavsiktlig krigsskada”, något som per definition är mindre allvarligt än alla andra krigsbrott. I Foca-rättegången, i Krigstribunalen för forna Jugoslavien i Haag, ställde sig de tre anklagade serberna helt oförstående till anklagelserna om massvåldtäkter av muslimska kvinnor; “men jag kunde ju ha dödat dem!”, sa en av dem till sitt försvar. Mönstret går förvisso igen genom historien: De samlade protokollen från Nürnberg-rättegångarna omfattar 42 volymer, men den 732 sidor långa innehållsförteckningen nämner inte i en enda rubrik eller underrubrik “våldtäkt”, “prostitution” eller “kvinnor”. Det kan jämföras med “plundring”, som upptar hela tre och en halv sidor av innehållsförteckningen. Jag fortsätter upprepa att sexuellt våld i konflikt varken är kulturellt eller sexuellt. Det är kriminellt, och bör hanteras på det sättet. Ingen annan kränkning av mänskliga rättigheter avfärdas rutinmässigt med att det skulle vara något “ofrånkomligt”. Traditionellt brukade man kunna beskriva krig som
två länders kamp om territorium, ett krig som utkämpades på slagfältet av välutrustade och väldisciplinerade arméer. Modern krigföring utmärks däremot framför allt av inbördeskrig som utkämpas av individer och grupper som inte alltid representerar staten. Utlösande faktorer är ofta motsättningar som rör identitet, etnicitet eller religion, eller är en kamp om land och naturresurser, särskilt olja och mineraltillgångar. Den nya typen av krigföring har också lett till en förändring när det gäller vilka som drabbas: i dag är över 75 procent av de som dödas eller skadas i väpnade konflikter icke-stridande. I moderna, lågintensiva krig är det framför allt rebell-
grupper – och odisciplinerade och underbetalda regeringstrupper – som dödar civila och trotsar internationell rätt. Någon har sagt att de flesta civila dör på grund av krig snarare än i strid. Och kvinnorna har hamnat i främsta ledet – inte som soldater utan som offer. Sexuellt våld har blivit det vapen förövarna föredrar. Anledningen är lika enkel som den är otäck: Därför att det är billigt, tyst och effektivt. Man behöver endast individer med grymt uppsåt. Och övergrepp stympar inte bara offren fysiskt och psykiskt, utan slår sönder hela samhällen: kvinnor som överlever blir ofta med barn, smittas av sexuellt överförbara sjukdomar inklusive hiv/aids, kan riskera sterilitet och att bli flyktingar i sitt eget land. Kvinnor har inga rättigheter om de som kränker
dem går ostraffade. Att få slut på straffriheten är därför min främsta prioritering. Men åtal är också prevention. Till ljusglimtarna i denna kamp hör därför de gripanden och rättegångar som inletts under det senaste året mot en rad höga militära befälhavare, både i nationella domstolar och i Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Jag har fortfarande mycket svårt att släppa det kvinnorna berättade för mig i Kongo-Kinshasa – att kvinnor inte känner sig säkra under sitt eget tak, i sin egen säng, när natten faller. Vårt mål måste vara att försvara internationell rätt, så att samtliga kvinnor – också i krigsdrabbade delar av världen – kan sova tryggt.
KRÖNIKÖREN Margot Wallström är FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikter.
T E M A K RI G O C H F R E D
|
GENUS № 3 ⁄ 11
25
26
X XpXoXrXt Xr Xä Xttet XXXX
”Det går inte att låtsas att kvinnor alltid är goda” t e x t: a n n e j a l a k a s f o t o : g i s e l a s v e db e r g
Forskning om krig har ont om människor. Inte minst saknas kvinnor. Men det är kvinnor i krig som intresserar Christine Sylvester, professor i internationella relationer vid universitetet i Lancaster. Ingen av oss undgår krig. Också i ett land som Sverige är kriget ständigt närvarande genom medierna, som för in konflikterna rakt in i våra vardagsrum. – Vi ser alla Khadaffis lik släpas på gatan och Saddam Hussein bli hängd. Det var otänkbart när jag växte upp och är kanske inte alltid på gott. Men en följd av att allt är offentligt är att kvinnors aktiviteter inte längre är osynliga. Det går heller inte att låtsas att kvinnor alltid är goda, säger Christine Sylvester, professor i internationella relationer och just nu gästforskare i Lund. En av kärnpunkterna i hennes ämne är krig. Men feminister har hellre studerat fred. – Det är begripligt och vällovligt. Men det leder också till att kvinnorörelsen ställer sig vid sidan av väpnade konflikter och att kvinnor i krig hamnar utanför feminismen. Hennes egen forskning har till stor del handlat om just kvinnor i krig. Ett kontroversiellt ämne i ett forskningsfält där männniskor av kött och blod är extremt frånvarande. – Traditionellt har internationella relationer handlat om abstrakta enheter. Stater, internationella organisationer. Någon enstaka gång en Hitler eller en Stalin, men även män har varit namnlösa. Fast om en människa anats i skuggorna har det varit en man, inte en kvinna, säger
hon när vi möts i arbetsrummet på det gamla sjukhusområdet i Lund som nu är hem för statsvetenskapliga institutionen. Eftersom forskningsfältet inte intresserat sig för människor och folkrörelser har man varit notoriskt usel på att förutsäga omvälvningar. Trots decennier av intensiva studier av öst-västkonflikten lyckades man inte förutse Berlinmurens fall. Samma sak med den arabiska våren. Också här var fältet sist på plan med att förstå vad som hände. Krig som mänsklig erfarenhet Själv är Christine Sylvester inte intresserad av krig som strategi eller som fråga om nationell säkerhet utan som mänsklig erfarenhet, fysiskt och psykiskt. Inte ens i krig är allt dramatik. Alla konflikter innehåller en vardag och i den är kvinnor, i och utanför striderna, högst verkliga och närvarande. Till viss del har hennes forskning varit av arkeologiskt slag. Det har handlat om att gräva fram kvinnorna ur historiens glömskebrunn. Det har också handlat om att se komplexiteten. Det finns en föreställning om att kvinnor är passiva offer för krig. Sant är att de oftast är offer. Men de är också aktiva deltagare. – Kvinnor har inte alls fått erkänsla för den betydelse de haft i de afrikanska befrielsekrigen, säger Christine Sylvester. Det talas inte heller mycket om kvinnor som brutala förövare. Men forskare som studerat konflikter har funnit fasaväckande exempel på kvinnor som varit mycket effektiva i att stympa och lemlästa. De flesta av dessa
T E M A K RI G O C H F R E D
www
Tiina Rosenberg tvekar inte när det gäller valet av akademin framför partipolitiken. ”Ger du mig en scen så kan jag inte läsa upp någon annans | GENUS № 3 ⁄ 11 27 manus”, säger hon.
i Connecticut, USA, ville som så många andra se den. – Vi hade fått veta att det skulle vara möjligt om det var stjärnklart. Så småningom tröttnade alla utom jag som stod kvar i trädgården och väntade. Och jag blev belönad, jag såg den faktiskt! Det var ett stort ögonblick. Från den dagen har jag haft ett intresse för världen och det internationella. Plötsligt hoppar Christine Sylvester upp ur stolen och börjar veva med armarna. Ljuset har släckts och någonstans, oklart var, sitter en rörelsedetektor som måste aktiveras för att det ska tändas igen. – Mycket irriterande. På Institutionen för globala studier i Göteborg fanns något liknande, det handlar förstås om att spara energi, men där behövde man inte resa sig för att få igång lampan igen.
Även om feminismen funnits med Christine Sylvester ända sedan hon var student är hon inte odelat postiv till den. Det finns inslag av intolerans, som handlar om att man måste säga och tycka ”rätt”. Om man som jag börjar forska om krig i stället för fred blir man utskälld, säger hon.
www
förblir okända. Christine Sylvester berättar om en av de få som blev kända, den kvinnliga gerillaledaren ”Black Diamond” i Liberia. Som tonåring blev hon utsatt för gruppvåldtäkt av soldater lojala med förre presidenten Charles Taylor. Hon bestämde sig för att ta till vapen mot den typen av män och blev ledare för en kvinnlig gerillagrupp. Många medlemmar som rekryterades från flyktingläger i Guinea och Sierra Leone hade liknande bakgrund. – De var offer och blev förövare. Det är viktigt att se den komplexiteten. Sputnik väckte intresset för världen Hennes egen fascination för internationella relationer föddes med den sovjetiska satelliten Sputnik som 1957 skickades ut i rymden från nuvarande Kazakstan. Det var en världssensation och Christine Sylvesters familj hemma
28
Innehavare av Kerstin Hesselgrens professur I Göteborg var Christine Sylvester innehavare av Kerstin Hesselgrens professur, något som bara tillfaller ”en väl etablerad forskare med internationellt renommé inom sitt vetenskapsområde”. – En otrolig ära. Som att vinna på lotteri. Efter en gästföreläsning i Lund blev Christine Sylvester ombedd att komma dit som gästprofessor. Där stannar hon till årsskiftet då hon återvänder till USA och en professur vid universitetet i Connectiut. Det är en cirkel som sluts. Hon har inte bott i hemlandet sedan 1994. Under flera år bodde och forskade hon i Australien där hon så småningom fick medborgarskap. – Att ha flera pass kan vara väldigt praktiskt när man reser mycket. Hon har också arbetat vid universitet i Haag, Nederländerna och sedan 2005 haft en professur vid universitetet i Lancaster. Och hela tiden har hon rest. Mellan 1982 och 2005 tillbringade hon varje år en period i Zimbabwe. – Jag har sett landets upp- och nedgång. Från att ha betraktats som Afrikas stolthet har det, från mil-
X XPo X Xr Xt Xr Xä Xttet XXXX
»Många yngre forskare har blivit så lättade. Nu kan de äntligen studera de tamilska tigerkvinnorna på Sri Lanka, kvinnliga terrorister och så vidare; forska om det som finns i deras värld helt enkelt.«
Kluvet förhållande till feminismen Feminismen har varit en självklar del av livet sedan hon själv var student. Men Christine Sylvester har ett kluvet förhållande till rörelsen. – Det finns ett intolerant drag, ofta handlar det om att säga och tycka ”rätt”. Om man som jag börjar forska om krig i stället för fred blir man utskälld. Om man talar om kvinnor som brutala blir man ifrågasatt. Men ska vi stänga ute dessa kvinnor från forskningen för att de inte uppför sig som vi vill? Eller ska vi utgå från att alla människor har sina skäl för att göra det de gör? Jag har valt det senare vilket, utan att jag insåg det, placerade mig i forskningens framkant. – Många yngre forskare har blivit så lättade. Nu kan de äntligen studera de tamilska tigerkvinnorna på Sri Lanka, kvinnliga terrorister och så vidare; forska om det som finns i deras värld helt enkelt. Om hon får de pengar hon sökt kommer frågan om vad krig gör med oss människor att diskuteras under en konferens i Lund våren 2012. – Arbetsnamnet är”Masquerades of War” och det ska bland annat handla om vilka strategier människor tar till i krig. Det kan vara att ha låtsas ha varit barnsoldat eller något annat för att få stöd från internationella organisationer. De flesta av oss ställs aldrig inför sådana situationer och jag menar att vi för snabba på att fördöma.
Bokskrivande är en självklar del av arbetslivet. Christine Sylvester har skrivit fem böcker, redigerat ett antal och arbetar just nu på den sjätte. – Men där ligger jag gruvligt back och har väldigt dåligt samvete. Jag försöker ursäkta mig med att jag rest så mycket. Jag hör inte till dem som kan skriva en stund här och en där. Jag behöver sammanhängande perioder. Fler av böckerna handlar om kvinnor och krig, bland annat antologin Experiencing war. Lite udda i sammanhanget är en bok om konst och internationella relationer, International relations where we least expect them. – Mitt intresse för konst är stort, det första jag gör när jag kommer till en ny stad är att besöka dess konstmuséer. Plötsligt insåg jag hur viktiga de de är för internationella relationer. Tänk bara på muséet i Bagdad som plundrades under kriget.
CHRISTINE SYLVESTER Forskar om: Internationella relationer med fokus på kvinnor och krig. Läser: Jag samlar på krigsromaner från Zimbabwe och läser över huvud taget gärna lokala författare som skriver om krig. När jag undervisar sätter jag ibland upp skönlitteratur på litteraturlistan för att studenterna ska förstå att krigets vardag inte är oavbrutet förfärlig utan också rymmer stunder av glädje. Bästa museum: Guggenheim i Bilbao. Hela projektet är ett fantastiskt exempel på
Foto: colourbox
lenieskiftet, förvandlats till en paranoid plats. Jag tror Mugabe klamrar sig fast vid makten genom att bakåtutveckla landet. Det är en mycket ovanlig strategi. I Zimbabwe forskade Christine Sylester bland annat om kvinnliga lantarbetare, de lägst avlönade av alla. I dag är de fördrivna, en del av dem misshandlade för att de arbetade hos vita farmare. Farmerna är utdelade som belöningar åt Mugabes trogna. – Stadsbor som inte vet någonting om jordbruk. Det är som att ge en New York-bo en gård. Det är en viktig orsak till jordbrukets nedgång.
hur man med hjälp av konst kan förändra en hel region. Från att förknippas med nedgången industristad och terrorism till att bli ett världsberömt centrum för konst. Om Sverige: Ett välkomnande och vänligt land men det är konstigt att tågen aldrig går i tid och att det är svårare att få tillfälligt uppehållstillstånd här än i Zimbabwe.
GENUS № 3 ⁄ 11
29
Kvinnovetenskaplig tidskrift flyttar från ladan till nätet stärkte redaktionen i beslutet om digitalisering. – När vi såg ladan insåg vi hur föråldrat detta sätt att bevara kunskap är. De gamla numren låg och for illa i stora kartonger, i ett labyrintsystem som ingen annan än den lageransvarige personen kunde hitta i, berättar Amelie Björck.
Drygt 100 nummer av Kvinnoveten skaplig tidskrift kommer under 2012 att göras tillgängliga på nätet. – Tidskriften är som en plattform där genusvetenskapens historiska utveckling utspelar sig. Det är väldigt spännande läsning, säger litteraturforskaren och redaktören Amelie Björck. Kvinnovetenskaplig tidskrift, KVT, kom ut med sitt första nummer 1980. Redaktionen utgjordes av Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning i Lund, och i det allra första numret finns artiklar som ”Varför behövs kvinnoforskning” av Karin Westman Berg och ”Den marxistiska myten om kvinnoarbetet” av Ruth Boman. 2007 bytte tidskriften efter intensiva redaktionella diskussioner namn till Tidskrift för genusvetenskap, TGV och är idag Nordens största referee-granskade tidskrift för tvärvetenskaplig genusforskning. Att bläddra igenom närmare tre decenniers nummer av KVT är en resa som följer fältets utveckling från att vara ett område nära kvinnorörelsen, som i varje text måste motivera sin egen akademiska existens, fram till det professionaliserade intersektionella fält som utgör genusforskningen av idag, säger Amelie Björck som tillsammans med genusforskaren
Kvinnovetenskaplig tidskrift nummer 1 1980 och Tidskrift för genusvetenskap nummer 2-3 2011.
Anna Lundberg är redaktör för TGV. – Man kan följa hur fältet successivt söker former och teorier och hur det under olika perioder funnits influenser av först det franska och nu på senare tid det anglosaxiska. Digitalisering för ökad tillgänglighet Beslutet att publicera samtliga nummer av KVT digitalt handlar dels om ökad tillgänglighet, dels om resurser. Tidskriften används av såväl forskare som grundstudenter i genusvetenskap, men stulna och förkomna exemplar på biblioteken i kombination med besvärliga lagerförhållanden har skapat problem för dem som har velat få tag på gamla nummer. Ett besök i den gamla lada i Uppsalatrakten, som tidigare fungerade som lager för tidskriften,
Tredje uppgiften Arbetet med att göra KVT tillgänglig på nätet sker i samarbete med digitaliseringsenheten Arkivdata och Göteborgs universitetsbibliotek, som skapar en ny digital plattform för tidskriften. Där kommer även de nyare numren att successivt läggas ut. TGV från 2007 och framåt finns redan i dagsläget tillgänglig digitalt. Aktuellt nummer av TGV, nummer 2-3 2011, har tema jämställdhet. – Det innehåller bland annat en återpublicering av Olof Palmes kongresstal från 1972, som hade stor betydelse för hur jämställdheten utvecklades under resten av decenniet. Talet kommenteras av forskare och skribenter som reflekterar kring vad som hänt sedan dess. Flera artiklar undersöker också kritiskt hur möjligheterna till jämställdhet ser ut i en nyliberal era. Vi har haft livliga framtidsdiskussioner inom redaktionen under arbetet och hoppas att läsarna ska få en liknande injektion.
Att vidareutveckla genusforskningen är ett viktigt mål. Det som är nytt, eller tydligare i den sista strategin, är att vi ska arbeta för att få in genusperspektiv i hela bredden av vår forskningsprogramportfölj.
C I TAT ET 30
Arvid Halldén, administrativ direktör för Norges forskningsråd, apropå påståenden i svensk media att Norge lägger ned sin genusforskning. Brunchrapporten, Sveriges radio P3, 7 december.
Foto: försvarsmakten
X X XNXOXTXEXRA X XTX X X
För att en varaktig fred ska kunna uppnås är genusperspektivet ett måste, menar företrädare för Försvarsmaktens nya kunskapscenter för genusfrågor.
Sverige får nytt center för genusfrågor i militären I januari invigs ett nytt center för genusfrågor på Livgardet i Kungsängen. Center for Gender in Military Operations ska bedriva seminarier och kursverksamhet samt fungera som kunskapsbas för genderfrågor i Försvarsmakten. Genom att inrätta centrat vill regeringen och Försvarsmakten höja den militära kompetensen i genusfrågor, nationellt och internationellt. – Hälften av befolkningen i världens konflikter är kvinnor. Vi kan aldrig uppnå en långsiktig och varaktig fred i en komplex konflikthärd utan att tillvarata genderperspektivet, säger kommendörkapten Jan Dunmurray, som arbetar som lärare i operationskonst på
Försvarshögskolan och som kommer att bli centrats chef. Centrat kommer att bli en del av enheten Swedint, som arbetat med internationell kompetensutveckling i Försvarsmakten och som samtränar militär, polis och civila från olika länder i multikulturellt fredsfrämjande arbete. På längre sikt är förhoppningen att centrat ska få en utökad roll internationellt och leda den militära kompetensutvecklingen i genusfrågor inom de nordiska länderna. Förhandlingar pågår för att centrat ska integreras i det nordiska försvarssamarbetet Nordic Defence Cooperation. Invigningen äger rum i januari 2012.
Flickor och pojkar tvångsbehandlas olika Vissa tvångsåtgärder används olika i vården av pojkar och flickor inom den statliga ungdomsvården, visar en rapport av Statens institutionsstyrelses, SiS. Personalen samtalar oftare med flickor både före och efter en åtgärd och ägnar dem mer tid när de skiljs av från övriga gruppen. Som uppföljning på tidigare forskning har SiS gjort kartläggningen Används tvångsåtgärder oftare för pojkar än för flickor inom den statliga ungdomsvården?, av Sofie Mörner och Caroline Björck. Den visar bland annat att pojkar hos SiS oftare utsätts för så kallad ytlig kroppsbesiktning och drogtester, medan flickor i högre grad får
egendom omhändertagen. Likheterna i behandlingen av flickor respektive pojkar är fler än olikheterna, men flickorna får större handlingsutrymme, medan attityden mot pojkar är tuffare och mindre resonerande. Studien baseras på intern statistik och intervjuer med 29 institutionschefer och avdelningsföreståndare. Den är en del i en handlingsplan för en jämställd vård och behandling inom SiS. – Vi ska kunna arbeta efter samma varsamma och respektfulla modell för båda könen säger Åsa Frodlund, ansvarig för arbetet med jämställd vård på SiS.
Högt betyg för Sveriges excellenta genusmiljöer Vetenskapsrådet har utvärderat sin satsning på de tre svenska Centres of Gender Excellence. Professor Dan Brändström, ordförande för den oberoende internationella expertpanelen, menar att de tre miljöerna har blivit mycket mer konkurrenskraftiga. Utvärderingen pekar på att finansieringen använts för att höja kvaliteten på forskningen till en nivå som annars inte varit möjlig utan satsningen. – Vetenskapsrådet ville göra genusforskningen bättre rustad, och det har lyckats väldigt bra, säger han. De tre miljöerna kommer inte att få fortsatt stöd från Vetenskapsråden i den här formen. Det är därför positivt att satsningen också lett till att miljöerna fått mycket mer stöd lokalt än tidigare, menar Brändström. Vetenskapsrådets femåriga satsning på excellent genusforskning omfattar forskningsprogram vid Umeå, Uppsala och Linköping/Örebro universitet.
Lönelyft för manliga revisorer som tänjer på reglerna Trots samma utbildning och en gynnsam start på första arbetsplatsen är karriärutvecklingen bland akademiker och revisorer sämre för kvinnor än för män. En anledning kan vara kvinnors låga förväntningar, visar en studie från Linnéuniversitetet. Av studien som baserar sig på en enkätundersökning till nydisputerade akademiker och första gångslicenserade framgår att fem år efter grupperas inträde i arbetslivet har män nått både högre positioner och högre lön än kvinnor. En möjlig anledning till detta skulle enligt studien kunna vara olika förväntningar bland kvinnorna och männen. Kvinnor förväntade sig helt enkelt inte att komma lika långt. Bland revisorerna tenderade männen att gå kunderna till mötes genom att tänja på regelverket, vilket var gynnsamt för löneutvecklingen. Kvinnorna valde istället i större utsträckning att hålla sig till reglerna, vilket inte hade samma gynnsamma effekt på lönen.
GENUS № 3 ⁄ 11
31
t i l l b a k a b l i ck
Deltagare i Ford-expeditionen samlade bakom en fredsbanderoll.• Foto och fakta: Kvinnsam, Göteborgs universitetsbibliotek • Textbearbetning Frida Lundberg
Fordexpeditionen 1915
M
itt under brinnande Första världskriget sammanstrålar den ungerska kvinnorättskämpen och freds aktivisten Rosika Schwimmer under ett besök i Detroit med industrimagnaten Henry Ford. Schwimmer lägger fram sin idé om en fredskonferens med Sverige, Norge, Danmark och Holland som deltagare. Syftet var att dessa neutrala stater skulle kunna utöva påtryckningar på de krigande ländernas regeringar. Resultatet blev en av Henry Ford bekostad fredsresa, under namnet Ford-expeditionen. Resan gick med ångfartyget Oscar II från USA till Norge där deltagarna samlades inför konferensen, som skulle äga rum i Stockholm. Men projektet blev inte den framgång som Schwimmer och många med henne hade hoppats. Expeditionen förlöjligades och infiltrerades av den amerikanske bilkungens motståndare, Ford väckte misstro bland såväl politiker som journalister och tillskrevs ingen större trovärdighet som fredsmäklare. Rosika Schwimmer själv stötte på motstånd från bland annat
32
de skandinaviska kvinnorna i Internationella kvinnokommittén för varaktig fred, som var besvikna över frånvaron av ett inflytelserikt politiskt sändebud från USA. Den amerikanska freds- och kvinnorättskämpen Jane Addams, som bara motvilligt gick med på att följa med Fords fredsbåt, telegraferade följande uppmaning till sin holländska kollega Alletta Jacobs: ”Håll Internationella kvinnokommittén helt skild från Ford-expeditionen”. Krigets mörker försatte även den svenska kvinnorättskämpen Ellen Key i ett tillstånd av djupt missmod. I ett brev till Fordexpeditionens medlemmar förklarar hon varför hon väljer att inte delta: ”Men mitt huvudsakliga skäl att inte ansluta mig till er är den misströstan jag känner ifråga om varje ansträngning att åstadkomma en rättvis och hållbar fred. Aldrig har situationen tyckts mig mörkare.” (övers. red.). 1917 gav sig även USA in i kriget. Henry Ford stoppade sitt ekonomiska bidrag till konferensen och dess arbete avslutades tvärt.
b ö cke r
Ingrid Holmquist (RED) Könsöverskridande vänskap, om vänskapsrelationer mellan intellektuella kvinnor och män (Makadam)
I Föräldraskapets politik undersöks vem som ses som en bra förälder och vilka strategier som har använts för att skapa goda mammor och pappor under de senaste 100 åren. Boken visar att föräldraskap inte bara är en privat relation mellan förälder och barn utan någonting som formas av politik, lagstiftning, vetenskaplig expertis och samhälleliga normer. Möjligheterna att nå upp till bilden av den goda föräldern varierar också mellan olika grupper. I ett kapitel i boken visar till exempel Hanna Wikström hur kopplingarna mellan jämställdhet och svenskhet påverkar bilden av pappor med invandrarbakgrund. De fäder som hon har intervjuat beskriver det som att de inte blir trodda om att vilja vara engagerade och närvarande i sina barns liv. I boken medverkar Helena Bergman, Maria Eriksson, Roger Klinth, Cecilia Lindgren, Johanna Sköld, Karin Zetterqvist Nelson, Amanda Malmquist, Lucas Gottzén, Hanna Wikström, Mona Franzéhn, Margareta Regnér, Lisbeth Bekkengen.
I boken Könsöverskridande vänskap utmanas de föreställningar om genus som gör att relationen mellan en man och en kvinna framförallt associeras till kärlek och erotik. Vissa av vänskapsparen som studeras i boken är kända, som Beauvoir och Sartre, Wollstonecraft och Godwin. Andra är mindre kända, som filosoferna Anne Conway och Henry More. Boken utmanar också bilden av att sann vänskap bara kan uppstå mellan män, en syn som grundlades under antiken. Denna idé har givetvis förändrats, men samtidigt har vänskapen mellan män behållit sin status som särskilt högtstående, menar Ingrid Holmquist. Sedan slutet av 1900-talet har studierna av vänskap mellan kvinnor blivit fler, men vänskapen mellan kvinnor och män har förblivit tämligen outforskad. I boken medverkar Eva Gothlin, Cecilia Rosengren, Christine Quarfood, Elisabeth Mansén, Sven-Eric Liedman, Ingrid Holmquist, Ronny Ambjörnsson och Annika Berg.
rb ox
Tio år efter utgivningen av originalet gör den populära läroboken Det ordnar sig: Teorier om organisation och kön ett återtåg. Den nya utgåvan har uppdaterats med ny forskning, nya kapitel om kultur, jämställdhet och mångfald samt ett avsnitt om entreprenörskap. Diskussionen om makt och förändring har också utökats och det avslutande kapitlet presenterar en sammanfattande teori om organisation och kön. Boken betonar organisationsnivåns betydelse för hur kön skapas och ordnas i samhället. Den riktar sig såväl till studenter som till chefer, personalansvariga, jämställdhetshandläggare och andra som jobbar med förändring och utbildning i organisationer.
u lo co
Anna Wahl, Charlotte Holgers son, Pia Höök, Sophie Linghag Det ordnar sig: Teorier om organisation och kön (Studentlitteratur)
: to Fo
Helena Bergman, Maria Eriks son och Roger Klinth (RED) Föräldraskapets politik (Institutet för framtidsstudier, Dialogos)
Fanny Ambjörnsson Rosa – Den farliga färgen (Ordfront) Trots att vi tycker att vi lever i ett jämställt samhälle finns ett underliggande förakt mot det som kopplas till kvinnlighet. Det menar Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och författare till boken Rosa – Den farliga färgen. I synen på den rosa färgen strålar föreställningar om kvinnlighet samman med en rad andra hierarkier och maktrelationer, menar Ambjörnsson. Rosa associeras till exempel med avvikande sexualitet, fel klass, ytlighet och barnslighet. Medelklassens småbarnsföräldrar förknippar färgen med gammeldags, passiv kvinnlighet och undviker den på barnkläder, men för barnen kan färgen tvärtom stå för en vilja att ta plats och vara i centrum. I samhället i stort är de flesta i dag överens om att rosa signalerar kvinnlighet och flickighet, men inom finanskretsar och på Stureplan kan färgen ge andra signaler. Män som har pengar och makt kan vinna på att bära rosa eftersom det signalerar att de är ekonomiskt framgångsrika, lite självständiga eller till och med toleranta och jämställda, menar Ambjörnsson.
Paulina de los Reyes (Red) Postkolonial feminism volym 1 och 2 (Tankekraft) Postkolonial feminism har redan väckt stort intresse i Sverige, men få av teoribildningens texter har översatts till svenska. Böckerna Postkolonial feminism volym 1 och 2 samlar några av fältets mest betydelsefulla bidrag för en svenskspråkig publik. Böckerna består av sammanlagt fyra tematiska block. Första volymen belyser den postkoloniala feminismens framväxt och frågor om kunskapsproduktion. På samma sätt som världen har beskrivits utifrån en manlig norm präglas synen på världen också av ett eurocentriskt perspektiv, förklarar Paulina de los Reyes. Andra volymen tar upp teman som den globala kapitalismens maktrelationer, exploatering och migration. Detta följs av ett avslutande tema som fokuserar på teoretiska och praktiska motstrategier som kan vidga kunskapsfältet och formulera politiska alternativ.
GENUS № 3 ⁄ 11
33
p e r sonn y tt
Maria Udén tillträdde september 2011 som tillförordnad ämnesföreträdare i Genus och teknik, Luleå tekniska universitet. Hon kommer närmast från en tjänst som lektor i arbetsvetenskap.
Tiina Rosenberg tidigare professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, tillträder som professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet februari 2012.
Christine Hudson är sedan september 2011 ny gästforskare i ämnet Genus och teknik vid Luleå tekniska universitet. Innan dess var hon docent i statsvetenskap vid Umeå universitet.
Linnea Åshede är från september 2011 doktorand i Antikens kultur och samhällsliv, Göteborgs universitet. Hennes avhandling handlar om hermafroditfiguren i konst och mytologi, med fokus på hur Hermaphroditus egna begär och sexuella praktik porträtteras.
Malin Lindberg har sedan september tjänst som biträdande lektor i genus och teknik med inriktning mot organisation vid Luleå tekniska universitet. Hennes tidigare tjänst var biträdande lektor i arbetsvetenskap. Stina Powell arbetar parallellt som projektledare och sedan maj 2011 som doktorand på SLU. Projektet Ett jämställt SLU handlar om kun-
skapsutvecklingen i en satsning på normkritisk pedagogik och genus för universitetslärare. Kristin Linderoth är doktorand i genusvetenskap vid Lunds universitet sedan augusti 2011. Hennes avhandling ska utifrån feministiska och marxistiska perspektiv undersöka debatten kring och erfarenheter av Kommunals strejk 2003.
Är du genusforskare och har fått
ny tjänst eller bytt arbetsplats? Eller är du ny genusdoktorand och vill berätta om det? Skriv några rader till inga-bodil.ekselius@genus.se.
Genusskolan.se Vad kan du göra för att flickor och pojkar ska få samma förutsättningar? På kunskapsportalen Genusskolan.se kan du som jobbar i förskola, grundskola och gymnasieskola få litteratur och metodtips om hur du kan arbeta med jämställdhet. Genusskolan.se innehåller också sju korta och lättlästa kunskapsöversikter som ger en ingång till forskningen om genus och jämställdhet i förskola, grundskola och gymnasieskola utifrån följande sju teman: • Förskolan som genusarena • Könskränkningar i skolan • Genusaspekter på lärarutbildningen • Könsskillnader i skolprestationer och pojkar i utbildning • Könsstereotypa val till gymnasiet • Didaktik: Genusperspektiv på undervisningen • Metoder och förhållningssätt för genus i skolan Vill du ha koll på när nya artiklar publiceras på Genusskolan.se? Följ nyhetsflödet på Facebook och Twitter.
ledare
Könsnormativ paradox I krigets kaos
k e r s t i n a l n e b r at t f ö r e s tå n da r e
De nordiska länderna brukar toppa listorna över världens mest jämställda länder. Att det blivit så är ingen slump. Det är resultatet av målmedvetet arbete av såväl politiker i parlamenten som av en stark och aktiv feministisk rörelse. Dessutom har de flesta av länderna en väl institutionaliserad genusforskning, som alltsedan 1970-talet bidragit med kunskap på området. En del debattörer har på senare tid ägnat sig åt att starkt ifrågasätta behovet av genusforskning. Det är en viktig diskussion, forskning mår bra av att ifrågasättas. Samtidigt undrar man ibland i vilken utsträckning kritikerna har satt sig in i den forskning de kritiserar. Svepande formuleringar som krav på ett mer biologiskt förhållningssätt blir inte så konstruktiva för forskning som ägnar sig åt att undersöka hur föreställningar om kön förändras och hur de påverkar oss människor och de organisationer vi befinner oss i. Bakom föreställningarna om hur män och kvinnor är döljer sig människor av kött och blod. Människor som beter sig och agerar på sätt som stämmer med normen eller som bryter mot den. Män och kvinnor arbetar och lever i samhällen och situationer där dessa föreställningar sätter upp ramar och gränser för vad som är rätt och fel, möjligt och omöjligt. Dessa ramar förändras över tid och omförhandlas ständigt i vardagen, på jobbet, i skolan och bland vänner och närstående. I krig och konflikter tenderar traditionella normer för kön att förstärkas. Kanske för att tillvaron i övrigt är så kaotisk. När allt annat skakar längtar man efter det stabila. Samtidigt tvingar krigets
undantagsliknande tillstånd fram överskridande av gränser. Under världskrigen, när männen låg inkallade, fick kvinnorna göra deras jobb i fabrikerna. Föreställningen om vad som var lämpliga arbeten för kvinnor omförhandlades för att hålla produktionen igång. Att efter krigets slut återgå till det gamla blev för många problematiskt. Många genusforskare har intresserat sig för att undersöka och förstå vad som händer när genuskontraktet bryts och de invanda rollerna utmanas. Vi kan se det i detta nummer av tidningen Genus. Det kan handla om män som vägrar bära vapen eller om kvinnor som samlar in pengar till krigsmakten istället för att stödja fredsrörelsen. Anledningen till att forskningen ägnat sig så mycket åt att undersöka föreställningar om maskulinitet och femininitet, men också om etnicitet och sexualitet, beror just på att dessa förställningar är impregnerade med makt som skapar över- och underordning. Att synliggöra det som sker och öka förståelsen för vad som händer är en angelägen uppgift. För länder som har ambitionen att öka jämställdheten och därmed ge alla människor möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar, drömmar och intressen oberoende av kön och annat är den kunskap som genusforskningen ger nödvändig.
GENUS № 3 ⁄ 11
35
Posttidning B Avs: Genus, Nätverkstan Ekonomitjänst, Box 31120, 400 32 Göteborg
E nk ä tf r å g a n
Motiven till att ta in kvinnor i försvaret eller att stänga ute dem har varierat över tid. I dag talar man om kvinnor som en tillgång i svenskt försvar, men vad betyder det att fler kvinnor är med? Har det någon effekt på försvars- och säkerhetsarbetet?
påverkas försvaret av att fler kvinnor deltar?
Dina Avrahami
Sverker Göranson
Camilla Orjuela
fil dr i etnicitet, forskar om IsraelPalestinakonflikten
Överbefälhavare Försvarsmakten
docent i freds- och utvecklings forskning, Göteborgs universitet
»Försvarets viktigaste verktyg är militären. Svaret är därför avhängigt politiska åsikter och uppfattningar om krig och fred. Försvaret styrs hierarkiskt. Både kvinnor och män underordnar sig denna struktur. Min erfarenhet från knappt två års obligatorisk tjänstgöring i den israeliska armén är att kvinnor sällan finns i toppen av detta hierarkiska system. Deras ställning är låg och således är deras möjlighet att påverka liten. En obligatorisk värnplikt innebär dock att folket, kvinnor som män, har en viss kontroll över försvaret. Till skillnad från försvar med yrkesarmé.
av fler kvinnor i verksamheten. Som andra myndigheter ska vi återspegla mångfalden i vårt samhälle. Vår strävan är därför bland annat att öka andelen kvinnor på alla nivåer och befattningar, men det är inte bara en fråga om demokrati och maktfördelning. Fler kvinnor gör våra insatser effektivare. Vi kan säkerställa dialog med både kvinnor och män i insatsområden, vilket gör vårt arbete för fred och säkerhet bättre. Det är helt avgörande för långsiktig återuppbyggnad i de länder där vi deltar i internationella krishanteringsinsatser.
»Försvarsmakten påverkas positivt
»Det är anmärkningsvärt att Sverige, som håller jämställdhet så högt, så länge haft ett försvar byggt på värnplikt för enbart män. Att fler kvinnor nu rekryteras innebär att kopplingen mellan krig och manlighet börjar luckras upp. Mannen har ju traditionellt setts som nationens försvarare och styrka, våld och aggressivitet ses som manliga egenskaper. Kvinnor i försvaret skakar om dessa föreställningar. Rent praktiskt tror jag att den machokultur och sexism som fortfarande existerar i vissa militära sammanhang kommer att ifrågasättas allt mer.
. På vår webbsida finns samtliga artiklar ur Genus, ytterligare material samt information om aktuella arrangemang. Besök oss på www.genus.se