Genus 1 2013 by Nationella sekretariatet för genusforskning

№ 1/13

populärvetenskapligt MAGASIN Från Nationella sekretariatet för Genusforskning

Med Jämställdhet i sikte?

№ 1/13

Den svårfångade jämställdheten Sverige ses som ett av världens mest jämställda län-

der. I juni i år lanserades European Institute for Gender Equality, Eige, sitt Gender Gap Index, som visar på kvinnors och mäns levnadsvillkor i länderna inom EU. Indexet visar att Sverige får högst poäng, tätt följd av Finland och Danmark. Samtidigt visar de svenska siffrorna till exempel att kvinnor som grupp har väsentligt högre utbildning än män som grupp och att kvinnors löner och finansiella resurser ligger långt under vad männen har. Därför går det inte att luta sig tillbaka och tänka att Sverige ändå är bäst på jämställdhet. Det återstår mycket att göra innan vi har uppnått ett samhälle där kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina egna liv, som det står formulerat i det jämställdhetspolitiska målet.

arbetet med jämställdhet i olika organisationer fungerar. Så finns också jämställdhetsforskning som gör kritiska analyser av såväl annan jämställdhetsforskning som av jämställdhetsarbete, av begreppet jämställdhet och av jämställdhetspolitiken.

Ett problem med den här typen av mätningar är att de säger mycket om skillnader mellan kvinnor som grupp och män som grupp, men ingenting om skillnaderna inom grupperna. Vi vet att det kan vara stora skillnader, beroende på till exempel etnicitet, klass, ålder och sexualitet. Indexet reser därför fler och nya frågor om hur det ser med jämställdheten i Europa. Här behövs mer forskning.

I det här numret av tidningen Genus har jämställdhetsforskare och personer som arbetar praktiskt med jämställdhetsfrågor på olika sätt intervjuats. Artiklarna i temat tar bland annat upp jämställdhetspolitiken i Sverige, i Norden och inom EU. Vi sätter också särskilt fokus på jämställdhetsintegrering som strategi, en strategi som används för att företag, organisationer, myndigheter och andra offentliga aktörer ska uppnå en jämställd verksamhet. Utformningen och tillämpningen av jämställdhetsintegrering har enligt flera forskare och praktiker inte fungerat så bra. De diskuterar varför och vad som krävs för att arbete för jämställdhet ska bli framgångsrikt.

De genusforskare som ägnar sig åt jämställdhetsforsk-

Nästa nummer av tidningen Genus blir ett dubbelnum-

ning gör det på olika sätt inom olika ämnesområden. Viss jämställdhetsforskning granskar kvinnors och mäns olika villkor, inom till exempel arbetslivet. Annan bedrivs inom organisationsforskning och tittar på hur

mer som kommer ut i december. Inga-bodil ekselius Redaktör

innehåll

№ 1/13

Nya avhandlingar

Tema: jämställdhet

En önskad samhällsordning

Är EU ett jämställdhetsprojekt?

Skilda vägval inom nordisk politik

Nationell självbild kan orsaka rasism

Bilden av män och makt måste nyanseras

Hjälper jämställdhetssatsningar?

Genusvetenskap ingen utbildning i jämställdhetsarbete

Argument som minskar motstånd

Forskning efterfrågas av praktiker

Krönika: Maria Arnholm

Porträttet: Lars Jalmert

Noterat

Tillbakablick

Lästips

Ledare

Enkät

populärvetenskapligt Magasin Från nationella sekretariatet För genusForskning

Med JäMställdhet i sikte?

GENUS ÄR EN PUBLIKATION FRÅN: Nationella sekretariatet för genusforskning Göteborgs universitet, Box 200 405 30 Göteborg Telefon: 031-786 92 32 E-post: sekretariat@genus.gu.se Ansvarig utgivare: Kerstin Alnebratt E-post: kerstin.alnebratt@genus.gu.se Redaktör: Inga-Bodil Ekselius E-post: inga-bodil.ekselius@genus.gu.se Telefon: 031-786 92 34 Grafisk form: Emma Hässel Layout: Siri Reuterstrand Tryckeri: Ale Tryckteam AB, Bohus ISSN: 1403-8943 Referensgrupp: Sharareh Akhavan, med. dr i folkhälsovetenskap, Skövde, Kerstin Alnebratt, föreståndare, Nationella sekretariatet för genusforskning, Susanne Andersson, fil. dr. i pedagogik, Stockholm, Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap, Södertörn, Ewa Gunnarsson, professor i människa-maskin, Luleå, Lars Jalmert, professor i pedagogik, Stockholm, Sophia Ivarsson, handläggare, Vinnova, Stockholm, Carina Listerborn, professor i stadsbyggnad, Malmö, Kristina Lundgren, lektor i journalistik och masskommunikation, Södertörn, Annika Forssén, lektor i allmänmedicin, Umeå, Claes Nyberg, kommunikationskonsult, Stockholm Prenumerera på genus Genus utkommer med tre nummer/år. Allt material i Genus tryckta upplaga publiceras även på webben. Vill du ha Genus hem i brevlådan kan du prenumerera till självkostnadspris (fn 100kr/ år) på: www.genus.se eller e-posta ekonomitjanst@natverkstan.net Postgiro: 182 08 53-8, Nätverkstan Ekonomitjänst Tel: 031-743 99 05 Fax: 031-743 99 06 Omslagsbild detta nummer: Colourbox Annonser: Handhas av redaktören Nationella sekretariatet för genusforskning har som uppdrag att: • F örbättra villkoren för svensk genusforskning av hög internationell klass. • Synliggöra svensk genusforskning och bidra till samverkan med omvärlden. • Underlätta svensk genusforsknings internationalisering. Läs mer om sekretariatets verksamhet och om genusforskning på www.genus.se.

G E N U S № 1 /1 3

Vi kan inte förstå maktrelationerna i samhället mellan män och kvinnor utan att se hur de är förankrade i behovet av kärlek, omsorg, extas, bekräftelse och samhörighet. Det hävdar Lena Gunnarsson i sin avhandling On the Ontology of Love, Sexuality and Power. Towards a FeministRealist Depth Approach. Trots att vi lever i ett samhälle som formellt är jämställt och trots att kvinnor generellt inte behöver bli försörjda av en man så finns det en könsmaktstruktur, som också genomsyrar kärleksrelationer. Det här har Anna G. Jónasdóttir beskrivit i tidigare arbeten med tesen att män exploaterar kvinnors kärlekskraft, en kraft som innefattar både omsorg och erotisk extas. Denna tes undersöks och utvecklas i avhandlingen. Ett centralt tema är att det inte går att förstå maktrelationen mellan män och kvinnor utan en idé om de grundläggande behov som driver kvinnor att gå in i exploaterande relationer. Behovet av kärlek, omsorg och bekräftelse är lika grundläggande som behovet av mat och sömn. Även om kvinnor och män i grunden har samma behov av andra

människor så ger mäns exploatering av kvinnors kärlek dem en speciell auktoritet som gör dem mindre akut beroende av andras bekräftelse, medan kvinnor tenderar att bli existentiellt utarmade av exploateringen och därför mer omedelbart beroende av andra.

Läkarstudenter behöver djupare genuskunskaper De senaste åren har förbättrade genuskunskaper bland läkare lyfts fram som ett sätt att minska orättvisorna i vården. AT-läkaren Jenny Anderssons avhandling Genusgörande och läkarblivande. Attityder, föreställningar och förväntningar bland läkarstudenter i Sverige belyser patient-läkarrelationen, läkarprofessionen och läkarutbildningen ur ett genusteoretiskt perspektiv. En delstudie visar att samma erfarenheter och uttryck hos en patient tolkades olika av läkarstudenterna i studien, beroende på om de initialt bedömt att patienten var man eller kvinna. Studenterna tillfrågades även hur de såg på sin ideala framtid. En tydlig trend var att de reflekterade mycket kring balans mellan arbete och privatliv, särskilt de i slutet av sin utbildning. Studien visade att

En kvinnas doft – inte så kvinnlig Parfymreklamen säger oss ingenting om hur parfymerna faktiskt doftar. Istället matar den oss med bilder på antingen stereotypt manliga män eller stereotypt kvinnliga kvinnor, och försöker på så sätt sälja en identitet snarare än en doft, trots att många kvinnliga och manliga parfymer egentligen upplevs lukta ganska lika. När heterosexuella personer mellan 20 och 30 fick välja parfym enbart baserat på deras doft, utan att veta om parfymen var klassad som kvinnlig eller manlig, så tenderade de att välja samma doft till sig själva som till sin potentiella partner. Resultaten kommer från en avhandlingen Perfumes between Venus and Mars – how gender categorization of perfumes is (not) related to odor perception and odor preference i vilken Anna Lindqvist har undersökt hur parfymer upplevs när könskategoriseringen inte är känd. Försöksdeltagarna fick även skatta hur kvinnliga respektive manliga de olika parfymerna upplevdes. Vanliga parfymanvändares upplevelser av dofterna verkar alltså skilja sig åt från hur de marknadsförs, och när kännedom om den kommersiella könskategoriseringen saknas

Foto: colourbox

foto: colorbox

Vårt naturliga behov av kärlek bidrar till könsmaktsordningen

läkarstuderande män på sista terminen nämnde arbetet i minst utsträckning. Förändrade attityder och värderingar hos en ny generation utmanar sjukvården att utveckla mer flexibla och hanterbara arbetsförhållanden, menar Jenny Andersson. Hon betonar att genus behöver ges en fastare form som ett kunskapsområde i relation till de kompetenser och färdigheter som läkare behöver i sitt yrkesliv, för att förebygga orättvisor och motverka det motstånd mot genusundervisning som finns bland studenter och lärare på läkarutbildningen.

n y aJ ÄaM vS h TaÄnLdL lDiHng E Ta r

Kvinnors företagande missgynnat Kvinnor är underrepresenterade bland företagarna i Sverige. I och med att den offentliga sektorn konkurrensutsatts förväntades kvinnor starta företag i högre utsträckning, men Birgitta Skölds avhandling Strukturerna och företagandet – en longitudinell studie av kvinnors och mäns företagande i spåren av den offentliga sektorns omvandling visar att antalet kvinnor respektive män som är företagare i näringsgrenarna har förändrats över tid, men inte så som förväntades. Kvinnors företagande missgynnas av kombinationen upphandlingsmodell, stordriftskaraktär och närvaron av profession. Avhandlingen, som handlar om hur kvinnor och män som företagare i kvinnodominerade näringsgrenar har påverkats av den offentliga sektorns konkurrensutsättning åren 1993–2008, visar också att kombinationen läkarprofession och företagandets manliga könsmärkning förstärker segregering och hierarkisering.

Tyska hembiträden i folkhemmets Sverige Efter andra världskriget kom ett stort antal tyska kvinnor till Sverige för att arbeta som hembiträden. De utgör en tidigare outforskad arbetskraftsinvandring som analyseras i avhandlingen Det städade folkhemmet – tyskfödda hembiträden i efterkrigstidens Sverige, av Emma Strollo. Tidigare forskning lyfter ofta fram männens migration till svensk industri, men fram till mitten av 1950-talet stod kvinnorna för en majoritet av arbetskraftsinvandringen. Kvinnors migration har enligt Emma Strollo osynliggjorts i förhållande till mäns. Även avlönat hushållsarbete har ofta blivit

jämställda löner och ett jämställt uttag av föräldraledighet är kopplat till låga nivåer av psykiska besvär som oro, ängslan eller ångest för både män och kvinnor. För kvinnor finns två typer av jämställdhetsmönster kopplade till högre nivåer av psykiska besvär. Det ena är arbetsplatser med kvinnor i majoritet, som är jämställda vad gäller löner och utbildning. Den andra typen är ojämställda arbetsplatser, med män i majoritet, där kvinnor får lägre löner, har längre utbildning och större uttag av föräldraledighet.

förbisett och inte betraktats som ett ”riktigt arbete”. Avhandlingen bygger på djupintervjuer med 19 kvinnor som kom från Tyskland för att arbeta som hembiträden och fortfarande bor kvar i Sverige. De lämnade ett krigshärjat Tyskland för att få ett bättre liv och kom till Sverige där det under efterkrigstiden rådde arbetskraftsbrist inom flera yrkesområden. Trots det fanns mellan 1943 till 1972 en undantagslag för arbetstillstånd som i praktiken hänvisade alla utomnordiska arbetssökande kvinnor till hembiträdesarbete i två år innan de kunde söka andra jobb. Även om många trivdes som hembiträden berättar flera av kvinnorna också om sexuella övergrepp och närmanden.

Maskuliniteten visas i risktagande Foto: colourbox

så tenderade kvinnliga och manliga deltagare att vilja använda samma parfymer.

Ojämställda arbetsplatser kan bidra till kvinnors ohälsa Ojämställdhet på arbetsplatser kan vara en del av förklaringen till att kvinnor som grupp har ett sämre hälsotillstånd än män, skriver Sofia Elwér i avhandlingen Jämställdhet och hälsoupplevelser – arbetsplatsmönster i norra Sverige. I avhandlingen identifieras en rad olika jämställdhetsmönster på arbetsplatser och hur de är kopplade till upplevelser av hälsa och ohälsa. Att arbeta på en arbetsplats med

Tanja Joelsson har i arbetet med avhandlingen Space and sensibility – young men’s risk-taking with motor vehicles följt och intervjuat unga män och kvinnor mellan 15 och 19 år. I mindre samhällen med låg socioekonomisk status drabbas ungdomar i hög grad av urholkning av samhällsservice och en förändrad arbetsmarknad. Volvoraggarna gör anspråk på det offentliga rummet och uppfattas ofta som störande och problematiska ur ett vuxenperspektiv. Samtidigt kunde det likaväl tolkas som att de anpassar sig till åldersrelaterade kulturella föreställningar, där risktagande och utlevande innan de blir ansvarstagande vuxna är centrala element. Det är också ett sätt att manifestera maskulinitet. Orädd körstil, full kontroll över bilen, sig själv, sina känsloyttringar och sin omvärld kan kopplas till manlighet. De unga kvinnor som deltar i raggarlivet har oftast marginaliserade positioner, såsom flickvän till en raggarkille. De som är intresserade av motorfordon tenderar att utöva sin hobby antingen genom att anpassa sig till de manligt definierade raggarnormerna, eller i ensamhet, utanför raggarkulturen. läs mer . Artiklar om fler avhandlingar finns på genus.se.

G E N U S № 1 /1 3

Jämställdhet Sveriges jämställdhetspolitiska mål, med fyra delmål, är visionen om lika villkor, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män. Vi ser närmare på jämställdhetens forskning, praktik och politik och konstaterar att det finns såväl enighet som motstånd och olika uppfattningar om vad jämställdhet innebär och hur den ska uppnås.

f o t o : co lo u r b ox

En önskad samhällsordning t e x t: A n n a n o r r b y I l l u s t r at i o n : Co lo u r b ox / S i r i R e u t e r s t r a n d

Jämställdhetspolitiken i Sverige bygger på att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med överallt där beslut fattas, pengar fördelas och verksamhet genomförs. Men är vi egentligen överens om vad vi menar med jämställdhet? Och har det i så fall någon betydelse för hur politiken genomförs? Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det här bryts ned i fyra delmål: jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Politikområdet följer inte den gängse modellen i svensk förvaltning med en lag, ett departement och en myndighet som ansvarar för genomförandet. Istället ska ett jämställdhetsperspektiv genomsyra alla verksamheters beslut, budgetering och genomförande, så kallad jämställdhetsintegrering. Varje statsråd ansvarar för att de jämställdhetspolitiska målen uppfylls inom sitt politikområde och statsrådet för jämställdhet ansvarar för initiativ, samordning och uppföljning. Runt om i landet, i kommuner och myndigheter till exempel, har sedan jämställdhetsansvariga i uppdrag att arbeta med jämställdhetsplaner och att tillsammans med verksamhetsansvariga driva jämställdhetsintegreringen och bryta strukturer inom sakområdet. Men det är inte det lättaste att få med alla i organisationen på tåget. Trots att de allra flesta säger sig vara positiva till jämställdhet. Statsvetaren Malin Rönnblom studerar vilket innehåll jämställdhet fylls med i olika politiska sammanhang. En av hennes slutsatser är att det sällan är tydligt vilket politiskt problem som jämställdhetsarbetet ska lösa. En anledning kan vara att jämställdhetsbegreppet används för att beteckna problem samtidigt som detta

begrepp i sig snarare står för en vision. – Det finns inget politiskt språk för att prata om de problem som hänförs till jämställdheten. Ofta tror man att vi menar samma sak, men när man börjar prata med människor om vad de menar med jämställdhet fylls begreppet med olika innehåll, inte minst så framkommer olika förståelser av kön, säger Malin Rönnblom. Frågor som lyfts fram i politiken i termer av jämställdhetsfrågor har lett till att gränsen för vad man får tala om i politiken har vidgats, konstaterar Malin Rönnblom. Ett exempel är frågan om mäns våld mot kvinnor, som tidigare var placerad i det privata men numera finns med på den politiska dagordningen. Men hennes analys är att jämställdhet på senare år allt mer likställs med olika typer av administrativa system och att jämställdhet då ”blir” metoderna. – Jämställdhetspolitiken har blivit en projektapparat. Ansvariga på regional och kommunal nivå måste hela tiden visa att de skapar förändring och då blir det viktigt att kunna mäta att tidsmässigt ganska avgränsade projekt når framgång. Arbetet med att förändra strukturer i grunden riskerar då att få stryka på foten, trots att det är en viktig del av uppdraget. Framställs som konfliktfri Maud Eduards, statsvetare som forskar kring kön och politik, anser att jämställdhetsbegreppet har blivit synonymt med könsbalans och att följden blivit att även jämställdhetspolitiken alltmer kommit att betyda könsbalans. – Istället för att vara ett medel till förändring har lika könsrepresentation utvecklats till målet. Och därmed har viktiga diskussioner om vad en jämställd medborgare bör ägna sig åt manövrerats ut ur det politiska samtalet. Jämställdhetspolitiken framställs som maktoch strukturneutral, en politik bortom konflikter och

JÄ M STÄ LLDHE T

Viktiga milstolpar för jämställdheten

1999 Sexköpslagen 1998 Kvinnofridslagen utökades

1994 Första pappamånaden i föräldraförsäkringen infördes

1980 Jämställdhetslagen

1979 FN:s kvinnokommission instiftades

1975 Abortlagen 1974 Gemensam föräldraförsäkring infördes

1971 Sambeskattning mellan gifta avskaffades

intressemotsättningar, säger Maud Eduards. Jämställdhetspolitik har på allvar förts i Sverige sedan slutet av 1960-talet. I början tog den avstamp i statistik och fakta om ojämlika förhållanden, och fokus låg på rätten till arbete och lika lön för lika arbete. En utbyggd barnomsorg öppnade för kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta på ett helt annat sätt än tidigare. På 1990-talet började jämställdhetspolitiken byggas mer på kunskap om hur föreställningar om kön lägger grunden till en maktordning där det som förknippas med kvinnor underordnas det som förknippas med män. Forskningen viktig för politiken Folkpartisten Bengt Westerberg var jämställdhetsminister 1993–1994 och det var läsningen av historikern och genusforskaren Yvonne Hirdman några år tidigare som hade fått upp hans ögon för jämställdhetsfrågan. – Innan dess hade jag väl varit lagom intresserad av jämställdhet, men hon fick mig att se de strukturella skillnaderna och nödvändigheten att göra något åt dem, säger Bengt Westerberg. Han hade insett att jämställdheten skulle gå framåt för långsamt om inget radikalt gjordes. Pappornas uttag av föräldraledighet hade stått och stampat runt sex procent sedan föräldraförsäkringen infördes. Även löneskillnadsutredningen som förespråkade kvoterade pappamånader hade gjort intryck. Han drev igenom en öronmärkt pappamånad.

– Det var ingen reform som man fick särskilt mycket applåder för. Väldigt många var tveksamma. Valfrihetsaspekterna hade länge vägt över och ingen hade vågat föreslå någon kvotering. Många höll fast vid den ståndpunkten. Gertrud Åström, jämställdhetsexpert och ordförande i Kvinnolobbyn, ledde 2005 jämställdhetspolitiska utredningen som lämnade betänkandet SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv. Hon ringar in begreppet jämställdhet som ”en önskad ordning mellan kvinnor och män” och anser att det tydliggör ett kritiskt perspektiv i sakpolitiska frågor. – Forskning har haft betydelse för jämställdhetspolitiken på flera sätt och arbetslivsforskningen är ett exempel, säger Gertrud Åström. Man kan också dra paralleller mellan miljöpolitiken och jämställdhetspolitiken och deras relation till forskning, menar hon. – Det finns rörelser som driver frågan politiskt, och det finns forskare som är en del av en önskad förändring och andra som inte är det. Bengt Westerberg har inte längre någon plattform för att driva jämställdhetspolitik, men åsikter om forskningens roll för jämställdhetspolitiken har han. – Det är viktigt att genusforskningen ger bränsle till jämställdhetsdebatten, men den kan inte bli ett verktyg för jämställdhetspolitiken. Genusforskningen måste vara fri och kunna komma även med negativa besked.

T E M A JÄ M S TÄ L L D H E T

GENUS № 1 ⁄ 13

Är EU ett jämställdhetsprojekt? t e x t: B i r g i t ta W e i b u l l f o t o : co lo u r b ox

I kristider tenderar ekonomiska frågor att väga tyngre än sociala frågor och jämställdhet hamna på undantag. I beslut om åtgärder för ekonomin saknas genusperspektiv, men sett över längre tid har jämställdhet blivit en allt viktigare fråga i EU. – Att EU ska ha ett jämställdhetsperspektiv framgår tydligt av Lissabonfördraget. I ett längre perspektiv märks det i Europaparlamentet att jämställdhet fått större betydelse. Det märks också på vissa nyckelpolitiska områden som abortfrågan och sexuella och reproduktiva rättigheter, säger Mikael Gustafsson (V) som är ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott. Samtidigt konstaterar han att genusperspektivet är som bortblåst när ministerrådet beslutar om åtgärder mot den ekonomiska krisen. Det tas inga hänsyn till effekter som att nedskärningar i den offentliga sektorn drabbar kvinnor dubbelt eftersom det påverkar både

deras sysselsättning och behov av samhällsservice som barnomsorg och äldreboenden. – Vid krisåtgärder tittar man bara finansiellt och matematiskt i en budgettabell. Då får jämställdheten backa, särskilt i de drabbade länderna, säger Mikael Gustafsson. Fokus på sysselsättningen Den ekonomiska krisen innebär också att sysselsättningen står ovanligt högt på dagordningen. EU har satt som mål att 75 procent av Europas befolkning ska vara i sysselsättning år 2020. I år gäller det 68 procent av männen och 62 procent av kvinnorna. I nästan hälften av medlemsländerna sjönk kvinnornas sysselsättning mellan 2005 och 2011. – Med en arbetslöshet på 25 procent och en ungdomsarbetslöshet på nästan 60 procent i flera medlemsländer måste det bli fokus på sysselsättningen. I det

JÄ M STÄ LLDHE T

»Jämställdhetsintegreringen måste byggas in i den ordinarie verksamheten och följas upp kontinuerligt på alla nivåer.«

läget är det tyvärr jättesvårt att driva en fråga som till exempel mer anslag för att arbeta mot våld mot kvinnor, säger Mikael Gustafsson. Johanna Kantola forskar vid Helsingfors universitet och är författare till bland annat boken Gender and the European Union. Hon konstaterar att socialpolitiken i regel är svagare än den ekonomiska politiken och ofta stannar vid målsättningar och rekommendationer. – Det är begripligt med tanke på att medlemsländerna skiljer sig mest åt i just välfärdsfrågorna. Barnomsorgen anordnas till exempel på marknadens villkor i Storbritannien, men är statens ansvar i de nordiska länderna och familjens i Sydeuropa. EU en enande kraft Det finns stora skillnader även i synen på jämställdhetsfrågor, men Johanna Kantola menar att EU utgör en enande kraft och att flera direktiv som gäller arbetsmarknaden har haft stor betydelse för jämställdheten. Hon nämner grundläggande rättigheter i arbetslivet som likabehandling av kvinnor, vid graviditet, mammaledighet, föräldraledighet och deltidsarbete som sedan länge finns i EU:s arbetslagstiftning. Den ger också skydd mot både direkt och indirekt diskriminering på grund av kön, religion, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. – Direktivet om likabehandling oavsett ras eller etnicitet från år 2000 har haft stor betydelse och gick längre än bland annat Finlands diskrimineringslag. Ett annat exempel är förbudet mot könsdiskriminering vid köp av varor och tjänster som bland annat innebär att försäkringsbolagen inte får fastställa premier enbart beroende på om kunden är man eller kvinna. – Även flerdimensionell diskriminering diskuteras nu i EU. Det kan räcka att frågan finns på dagordningen för att visa att den är viktig. Johanna Kantola menar att det finns god vilja även i kommissionen där det kan vara svårare att få gehör för jämställdhetsfrågor. Kommissionären Viviane Reading har till exempel drivit frågan om kvotering av kvinnor i näringslivets styrelser. Det finns också kritik mot insatser som görs. Arbetet med jämställdhetsintegrering och med aktiva åtgärder

för likabehandling, som handlingsplaner av olika slag, har inte varit effektivt. – Med en fungerande jämställdhetsintegrering borde egentligen inte jämställdhetsutskottet vara nödvändigt. Men vi måste jobba på två sätt, både med integrering och med ett specifikt organ som driver jämställdhetsfrågorna, säger Mikael Gustafsson. Dolores Calvo forskar om jämställdhetsintegreringen i EU:s migrations- och utvecklingspolitik. Hon menar att hindret för jämställdhetsintegrering finns redan i EU:s policytexter där genus uppfattas som en statisk kategori som är indelad i två kön: man och kvinna. – Jämställdhetsintegrering handlar om att förändra genusstrukturen, men den förändringen förutsätter att det finns en insikt om att genus skapas i en ständigt pågående process som innebär konflikt och påverkar maktstrukturer. I policytexter har hela den dynamiken ersatts av motsatsparet man och kvinna, säger Dolores Calvo. Kritik mot tillämpning Ett sätt att ta jämställdhetsintegrering på allvar är att göra som den Europeiska socialfonden, ESF, som arbetar med arbetsmarknadsfrågor. Där är jämställdhetsintegrering en uttalad strategi och ett absolut krav i det svenska ESF-programmet. – Det är ett centralt verktyg för att kunna nå EU:s mål för sysselsättningen, men det är ingen mirakelmedicin, säger Bengt Nilsson, som är projektledare i EU-kommissionens lärandenätverk för jämställdhetsintegrering. Kritiken mot jämställdhetsintegrering är snarare är en kritik mot hur den tillämpas, menar han. – Jämställdhetsintegreringen måste byggas in i den ordinarie verksamheten och följas upp kontinuerligt på alla nivåer. Det är ett långsiktigt arbete, men det måste i regel kombineras med särskilda åtgärder på områden där man vet att det finns skillnader och problem i jämställdheten. Det kan till exempel handla om att endera könet är överrepresenterat bland dem som är arbetslösa och att det kan kräva särskilda insatser för att komma tillrätta med problemet.

T E M A JÄ M S TÄ L L D H E T

GENUS № 1 ⁄ 13

Skilda vägval inom nordisk politik t e x t: B i r g i t ta w e i b u l l f o t o : Emm a H A n q u i s t

De nordiska länderna framhålls ofta som en förebild när det gäller jämställdhet mellan könen och rankas högt i internationella jämförelser. Men de speglar inte hela sanningen om jämställdheten i Norden. – Sverige, Norge och Finland följer en nordisk modell som innebär att jämställdhetspolitiken präglas av en relativt stark lagstiftning och institutionell förankring. Danmark skiljer sig däremot åt med en svagare politik, säger Mari Teigen, sociolog och forskningsledare vid Institutt for samfunnsforskning i Oslo. Maria Carbin är forskare vid Umeå universitet och ingick i forskarteamet för EU-projektet Quing, Quality in Gender and Equality Policies, som pågick mellan 2006 och 2011. Hon har bland annat analyserat danska policydokument när det gäller jämställdhet. – Danmarks jämställdhetspolitik liknar mer den som förs i övriga Europa. Den har varit lågt prioriterad och åtgärder har vidtagits snarare som en reaktion på direktiv från EU och FN än utifrån en egen politik. Det var till exempel först efter kritik från EUkommissionen som Institut for Menneskerettigheder 2011 fick i uppdrag att arbeta med likabehandling mellan könen. Fram till dess saknades en oberoende myndighet med ansvar för den frågan. Danmark saknar stark kvinnorörelse Maria Carbin menar att kön inte har politiserats i Danmark på samma sätt som i till exempel Sverige. Feminism har litet utrymme i debatten och begrepp som könsmaktordning existerar inte. – En svag kvinnorörelse och politiska partier som inte har haft några kvinnoförbund sedan 1970-talet kan också ha bidragit till att jämställdhetsfrågor inte stått högt på dagordningen, säger Maria Carbin. Quing-projektet och Maria Carbins forskning avslutades före regeringsskiftet 2011 när den socialdemokratiska regeringen kom till makten i Danmark och väckte förhoppningar om en mer aktiv jämställdhetspolitik.

Karen Sjørup, som forskar vid Roskilde Universitet om bland annat jämställdhet, menar att förhoppningarna inte har infriats. – Vi har en ny jämställdhetsminister som ansvarar även för kyrkofrågor. Han har hittills engagerat sig mycket i samkönade äktenskap och i männens situation, men annars har det inte hänt så mycket. Hög sysselsättning bland kvinnor och väl utbyggd barnomsorg gör att Danmark ofta hamnar högt i internationella jämförelser av jämställdhet. Högutbildade kvinnor börjar synas på högre poster i näringslivet, men Karen Sjørup menar att det ger en felaktig bild av kvinnornas situation på arbetsmarknaden. – De flesta kvinnorna är lågavlönade och har inte universitetsutbildning. Det finns också en löneklyfta mellan kvinnor och män som beror på att kvinnodominerade yrken värderas lägre än traditionellt manliga yrken. Den klyftan gör regeringen ingenting åt och den syns inte heller i internationella rankningar. Karen Sjørup bekräftar att Danmark saknar en stark kvinnorörelse, men berättar om flera aktiva nätverk som trycker på för förändringar och arbetar med konkreta projekt för jämställdhet. – Nätverken blir i stort sett ignorerade av regeringen och projekten får inga statliga bidrag, konstaterar Karen Sjørup. Den isländska glasklippan I Island kom fler kvinnor in i politiken i kölvattnet efter den ekonomiska kollapsen. Andelen kvinnor i det isländska parlamentet, alltinget, ökade i valet 2009 från 32 till 43 procent och Island fick för första gången en kvinna som statsminister. Thorgerdur Einarsdóttir, som är professor i genusvetenskap vid Islands universitet, menar att den ekonomiska krisen, men framför allt Socialdemokraternas och Vänstern de grönas valseger förklarar varför det skedde just 2009. – I Island är det, liksom i andra länder, en tydlig

JÄ M STÄ LLDHE T

tendens att rödgröna partier har fler kvinnor på sina listor än de borgerliga. Efter de borgerliga partiernas seger i det senaste valet i april 2013 har andelen kvinnor i alltinget sjunkit något. Kvinnornas representation i politiken är förklaringen till att Island de senaste fyra åren legat på första plats i Global Gender Gap, som jämför jämställdheten i 134 länder. Men Thorgerdur Einarsdóttirs forskning visar att även om kvinnorna formellt har fått ökad makt så är processen tvetydig. – Den långtgående liberaliseringen på Island har lett till en jämställdhetsparadox. Samtidigt som kvinnorna fått större utrymme i det offentliga livet har en maktförskjutning skett från politiken till marknaden som gör att deras inflytande minskar. Isländska forskare talar också om glasklippan, ett begrepp som innebär att kvinnor får höga poster i politiken och arbetslivet i svåra tider och därför utsätts för större risk att misslyckas. – Efter den ekonomiska kollapsen utsågs en kvinna till statsminister och fick den svåra uppgiften att sanera ekonomin, men efter en mandatperiod har hon inte längre väljarnas förtroende, säger Thorgerdur Einarsdóttir.

Hon konstaterar att jämställdhetsfrågor inte fått något utrymme alls i årets valrörelse men att den avgående rödgröna regeringen genomförde en hel del åtgärder för ökad jämställdhet. Jämställdhetsintegrering av statsbudgeten, förbud mot stripklubbar, en sexköpslag efter svensk modell och könskvotering i bolagsstyrelser efter norsk modell är några av dem. – Om man vill vara kritisk kan man konstatera att det framförallt handlar om symboliska frågor. Det är åtgärder som inte varit kostsamma att genomföra och som i brist på sanktioner tyvärr inte alltid efterlevs, säger Thorgerdur Einarsdóttir. Bra politik men brister i genomförandet Mari Teigen i Oslo är en av tolv forskare som arbetat med en uppmärksammad utredning om jämställdhetspolitiken i Norge som resulterat i rapporterna Struktur för jämställdhet 2011 och Politik för jämställdhet 2012. Utredningens mandat har varit brett med fokus på kön, klass och etnisk tillhörighet. Mari Teigen menar att arbetet har präglats av nytänkande i både analyser och förslag på åtgärder.

T E M A JÄ M S TÄ L L D H E T

GENUS № 1 ⁄ 13

www

» Det behövs en bättre styrning av jämställdhetspolitiken.«

– Den viktigaste slutsatsen är att jämställdhetsintegrering inte fungerar så som man tänkt. Flera internationella studier pekar i samma riktning. Jämställdhetspolitiken kan vara bra men det brister i genomförandet. När utredningen överlämnades beskrev dess ordförande Hege Skjeie, professor vid Oslo universitet, jämställdhetsintegrering som de maktlösas strategi och menar med det att strategin kräver att folk som själva inte har jämställdhetskompetens integrerar ett jämställdhets-

perspektiv i allt de gör. Jämställdhetsfrågor får dessutom ständigt konkurrera med andra frågor som respektive myndighet eller förvaltning ansvarar för. För att råda bot på bristerna i genomförandet menar utredarna att det behövs en bättre styrning av jämställdhetspolitiken. – Vi föreslår att departementet som ansvarar för jämställdhetsfrågor stärks med en myndighet, ett regionalt direktorat, som fördelar medel och får ett övergripande nationellt ansvar, berättar Mari Teigen. Utredningen konstaterar stora brister när det gäller jämställdheten i politiken, utbildningssystemet och arbetslivet och tar också upp behovet av skydd mot trakasserier och våld. På varje område föreslås konkreta åtgärder. – Vi har försökt föreslå åtgärder som inte prövats tidigare, säger Mari Teigen. Utredningens tolv forskare hade inga bindningar till arbetsmarknadens parter. Det, menar Mari Teigen, gjorde dem friare att utforma åtgärder. Samtidigt innebär det att parterna inte är förpliktigade att genomföra åtgärderna. – Där har den svenska Delegationen för jämställdhet i arbetslivet en fördel. Den har en bredare sammansättning och arbetet förankras bättre från början.

Norden går mot ett bredare diskrimineringsbegrepp De nordiska ländernas diskrimineringspolitik har sedan mitten av 2000-talet förändrats från att handla om enbart kön eller etnisk tillhörighet till att beakta flera diskrimineringsgrunder samtidigt. Sverige har gått längst med en samlad diskrimineringslag och en ombudsman. Norge var däremot först med en gemensam ombudsman, men har valt att behålla separata lagar för de olika diskrimineringsgrunderna eftersom det politiska ansvaret är spritt på olika ministerier.

Men det är stor samstämmighet mellan de olika lagarna. – Den svenska diskrimineringslagen är mer av ett lapptäcke även om den är samlad, säger Mari Teigen. Danmark har inte heller någon samlad diskrimineringslag, men alla diskrimineringsärenden hanteras av samma myndighet. Anmälan om diskriminering på mer än en grund samtidigt, till exempel kön och etnisk tillhörighet, går bara att göra om det gäller arbetslivet.

Den finska debatten har framförallt handlat om behovet av att öka skyddet mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet. Där finns både en jämställdhetsombudsman och en minoritetsombudsman med en nämnd knuten till varje ombudsman. Island är det enda nordiska land där skyddet mot diskriminering på grund av kön fortfarande har en särställning i lagstiftningen.

JÄ M STÄ LLDHE T

Nationell självbild kan orsaka rasism t e x t: a n n a n o r r b y f o t o : co lo u r b ox

Svensk jämställdhetspolitik har bidragit till att stärka kvinnors ställning och självständighet. Forskaren Diana Mulinari är en av dem som menar att jämställdheten även används för att markera en gräns mellan ”oss” jämställda och ”de andra”. Diana Mulinari är sociolog och genusvetare vid Lunds universitet. Hennes forskning präglas av ett intersektionellt perspektiv, vilket lite förenklat betyder att hon förutom kön och sexualitet även ser klass och etnicitet som viktiga dimensioner med påverkan på jämställdhet. Hon framhåller de framsteg som skett, till exempel för likvärdiga löner och tillgång till föräldraledighet. – Kvinnors och mäns villkor har närmat sig varandra och jämställdhetspolitiken har varit en viktig byggsten i välfärdsstaten. De flesta feminister i världen vill säkert försvara de rättigheter som uppnåtts i Sverige, säger Diana Mulinari. Däremot anser hon att till exempel nedskärningar i statens ansvar för vård och omsorg hotar dessa framsteg. När ojämlikheten växer blir jämställdhet dessutom ett för trubbigt verktyg, menar hon. – Antagandet om kvinnor och män som två kategorier är begränsande, liksom uppfattningen om att en familj består av mamma, pappa och biologiskt producerade barn. Hon skiljer mellan en jämställdhetsvision, något som både kan utvecklas och försvaras, och hur jämställdhet används i tal och debatt för att skapa en nationell självbild som bygger på föreställningen om att vi i Sverige är bättre än andra eftersom vi är mer jämställda. Den svenska jämställdheten som begrepp har anammats i högerpopulistisk retorik och används för att ringa in vad ”de andra” saknar och för att staka ut en gräns mellan ”vi ”och ”de andra”, menar Diana Mulinari. – Det är en grundläggande del av de berättelser om

”de andra” som cirkulerar. Ett exempel är föreställningar om att ”de andra” vill ta hand om sina åldrande föräldrar hemma och att ”de andra” inte vill ha jämställdhet. Att säga att i deras kultur så tar de hand om sina gamla själva kan ha legitimerat sämre tillgång till äldrevårdsresurser för rasifierade grupper, säger Diana Mulinari. Statsvetaren Maud Eduards forskar om jämställdhet och svensk säkerhetspolitik. Hon menar att jämställdhetspolitiken är så starkt knuten till svensk nationell identitet att kritiska röster tenderar att uppfattas som illojala, bakåtsträvande och felriktade. – En god svensk tror på svensk jämställdhet och internationellt är det uppenbarligen viktigt att framhäva att vi är jämställda i Sverige. På så sätt ger ”vi” oss själva ett särskilt mandat gentemot ”de andra”. Det blir svårare att kritisera jämställdhet, för då kritiserar man svenskhet. Säkerhetspolitiken legitimerar svenska insatser utomlands genom att hävda att vi är bra på jämställdhet och därför bättre än andra. Den här självbilden gör att det blir komplicerat att prata om till exempel sexuella trakasserier och våld inom militären då det inte stämmer med den nationella självbilden, säger Maud Eduards.

T E M A JÄ M S TÄ L L D H E T

GENUS № 1 ⁄ 13

Bilden av män och makt måste nyanseras t e x t: J i mm y S a n d f o t o : co lo u r b ox

Män som grupp har mer makt och högre inkomster än kvinnor. Samtidigt är män överrepresenterade i fängelserna och bland hemlösa och har lägre förväntad livslängd än kvinnor. Den motstridiga bilden håller en statlig utredning om män och jämställdhet just nu på att försöka få ihop. Utredningen om män och jämställdhet tillsattes hösten 2012 av dåvarande jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP). Enligt direktiven ska utredningen beskriva och analysera mäns livssituation i förhållande till kvinnor, bland annat för att se hur mäns livsvillkor kan påverkas av bristande jämställdhet. Genusforskaren Niclas Järvklo är sekreterare i utredningen. Han vill nyansera mediernas bild av att det är diskriminering av män som ska utredas. – Det vi vill göra är att arbeta med att försöka få ihop en ganska splittrad bild av män och jämställdhet. Diskussionen riskerar ofta att hamna i en låsning. Säger man att män är överordnade kvinnor möts man av invändningen att alla män inte alls har makt. Och så kommer det en rad exempel på när män är drabbade. Svaret som ofta blir, att män har makt generellt, punkt, är inget bra svar. Man måste ta med att vissa män betalar priset för andra mäns makt. Då kan man få ihop det. Fördelar med jämställdhet även för männen Det pågående arbetet är det första av sitt slag som sker inom ramen för statens offentliga utredningar, SOU. Niclas Järvklo är doktorand i idéhistoria, men tjänstledig för att jobba med utredningen. I sin avhandling fokuserar han på just statligt tillsatta arbetsgrupper och utredningar som sedan 1980 utvärderat behovet av en ny mansroll för ökad jämställdhet. Genomgående kan han se viljan att lyfta fram fördelar som män kan ha av jämställdhet. Under 1980-talet publicerade Arbetsgruppen

om mansrollen en rad rapporter och studier, bland annat studien Den svenske mannen som Lars Jalmert arbetade med. I början av 1990-talet tillsattes en ny arbetsgrupp, Pappagruppen, som arbetade med inriktning på mäns föräldraskap. Tomas Wetterberg arbetar i dag på Länsstyrelsen Östergötland som sakkunnig i jämställdhet. År 1999– 2001 genomförde han ett projekt kallat Män och jämställdhet, startat av dåvarande socialdemokratiska jämställdhetsministern Margareta Winberg. Han berättar att det hade förts en offentlig debatt kring de negativa sidorna med manlighet. I hans hemstad Örebro hade en pedofil gripits på en förskola, och samma år mördades en flicka under bestialiska former. – Just när det skedde jobbade jag med ett nätverk för män inom sjukvård och vi hade planer på att skapa ett nätverk för män inom barnomsorg. Männen jag då mötte, i synnerhet de som jobbade inom barnomsorgen, var oerhört upprörda då de kände sig anklagade i den debatt som följde. Vi såg hur viktigt det var att se till att män engagerar sig i jämställdhetsarbetet. Föräldraförsäkringen viktig Då, 1998, skrev Margareta Winberg en debattartikel i Expressen där hon gav uttryck för samma sak. Tomas Wetterberg blev projektledare i Regeringskansliet och i sin slutrapport, Vill man ha jämställdhet?, föreslog han bland annat en tredelning av föräldraförsäkringen och en satsning på genuspedagogik. Margareta Winberg, i dag ordförande för UN Women Sverige, var jämställdhetsminister år 1998– 2003. Fortfarande ser hon föräldraförsäkringen som en oerhört viktig fråga. – Individualiserad föräldraförsäkring är den allra viktigaste strukturella nyckeln för en förändrad mansroll och därmed för jämställdhet, säger hon. Det påverkar kvinnors löner och pensioner, och maktstrukturerna på

JÄ M STÄ LLDHE T

arbetsmarknaden. Kvinnor drabbas ekonomiskt genom hela livet av att ta en större del av föräldraledigheten, säger hon, och poängterar att jämställdhet också är en klassfråga. – Arbetarklassens män är på olika sätt mer konservativa. Det har att göra med jargonger, men också med ekonomi. Men jag brukar fråga: Hur har de alls råd med barn? Det kostar med blöjor, välling och allt annat. Om man sätter sig ned och räknar på det får man också ta med några månaders ledighet. Det är inga svindlande summor, men effekten blir stor. För pappan och för barnet. Vill förklara skillnaderna Niclas Järvklo vill också lyfta fram de fördelar män kan ha av jämställdhet. – De män som tar mer föräldraledighet får bättre relationer med sina barn, vilket är särskilt tydligt efter separation. Studier tyder på att utfallet i vårdnadstvister har en koppling till föräldraledigheten. Forskning har också pekat på ett samband mellan mäns föräldraledighet och förväntade livslängd. Dessa fördelar som jämställdhet kan innebära tar stora grupper av män inte del av. Men Niclas Järvklo menar att det inte räcker att konstatera skillnader mellan olika grupper av män, utan att också försöka förklara dessa skillnader. Annars finns en risk att se

medelklassmän som särskilt goda, jämställda män – till skillnad från invandrarmän, arbetarklassens män och män på glesbygden. – Det ligger något i att det i vissa grupper av män har gått framåt, när det gäller till exempel föräldraledighet. Det är män med hög utbildning i statlig tjänst, en mer könsblandad sektor av arbetsmarknaden. Där finns det ett tryck på män att vara hemma. Det handlar framför allt om kvinnornas position på arbetsmarknaden, och att det finns ett tryck på dem att komma tillbaka tidigt. Liksom Niclas Järvklo i sin avhandling ser Tomas Wetterberg diskussionen kring män och jämställdhet som en utveckling i olika faser. – Den radikala kvinnorörelsen på 1970-talet, där det också fanns en del män, problematiserade manlighet. Det de gjorde behöver i dag uppvärderas. Nästa fas var 1980-talets Arbetsgruppen om mansrollen. Därefter började man fokusera på kön som konstruktion och manlighet som en norm, säger Tomas Wetterberg. Mäns makt och motstånd är fortfarande den stora jämställdhetsutmaningen, anser Niclas Järvklo, men framhåller vikten av att koppla makt till andra samhällsfaktorer, som segregation och ojämlikhet. – En mer nyanserad bild av maskulinitet kan förhoppningsvis vrida argumenten ur händerna på de som tycker att jämställdhet aldrig handlat om män, säger Niclas Järvklo.

T E M A JÄ M S TÄ L L D H E T

GENUS № 1 ⁄ 13

Hjälper jämställdhetssatsningar? t e x t: Th o m a s h e l dm a r k f o t o : Co lo u r b ox

Det har aldrig satsats så mycket pengar på jämställdhet, men vad blir det av det? Program och projekt startas och avslutas, men det återstår att se om de leder till några varaktiga förändringar, menar de forskare som utvärderar satsningarna. De senaste sex åren har det satsats hundratals miljoner kronor i program och projekt för att integrera jämställdhet i det svenska samhället. Sedan mitten av 1990-talet är jämställdhetsintegrering en internationellt accepterad och använd strategi. Den antogs i Sverige 1994 och åren därpå även vid FN:s kvinnokonferens i Beijing och av EU. – Jämställdhet skulle inte vara en specifik fråga utan inlemmas i allt samhällsliv och man letade efter verktyg för detta, förklarar Anders Ivarsson Westerberg, statsvetare på Södertörns högskola, som studerat den svenska jämställdhetspolitiken sedan 1970-talet. Hur har pengarna använts? Leder satsningarna till långsiktiga förändringar? Program för Hållbar jämställdhet, Håj, är den största satsningen. Sveriges kommuner och Landsting, SKL, har under sex år fått 225 miljoner kronor för projekt som ska leda till varaktig jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting. Lennart Svensson, professor vid Linköpings universitet, och Karin Sjöberg, utvecklingsledare på konsultföretaget Apel FOU, har följt programmet tillsammans med två genusforskare. Jämställdhetsintegrering handlar om att utveckla själva verksamheten. – Det handlar om att män och kvinnor får samma omsorg på äldreboendet och i annan offentlig service. Se

till att pojkar och flickor behandlas likvärdigt i skolan. Se till att ledningsstrukturen blir jämställd. I själva verket är det fråga om kvalitetsutveckling, säger Lennart Svensson. Forskargruppen har haft en så kallad interaktiv ansats och deltagit i diskussioner. De har följt ett tiotal utvecklingsarbeten genom fallstudier och gjort en stor enkät med centralt placerade personer. Enkäten ska följas upp i höst. Har lett till aktiviteter Och ja, det har hänt saker. Till exempel har flera kommuner knutit till sig så kallade jämställdhetspiloter, nyckelpersoner som hjälper chefer och förvaltningsledningar med att integrera jämställdhet. Därtill har en rad projekt visat sig lovande. Stockholms läns landsting undersöker till exempel varför pojkar i högre grad uteblir från tandläkaren när de blir kallade, samt genusaspekter vid läkemedelsförskrivning. – Håj har lett till massor av aktiviteter och en hel del resultat. Däremot vet vi inte vilka långsiktiga effekter det blir, säger Lennart Svensson. Goda resultat sprider sig inte av sig själva. Det måste finnas strukturer som tar hand om resultaten och skapar långsiktiga förutsättningar. ESF Jämt är en satsning som Europeiska socialfonden, ESF, initierat. För 33 miljoner kronor har ESF Jämt haft till uppgift stödja de övriga ESF-projekten i Sverige att leva upp till de jämställdhetspolitiska målen. En tidigare satsning vars slutrapport kom 2010 var program Jämi. Det genomfördes av Nationella sekretariatet för genusforskning och syftade till långsiktig jämställdhetsintegrering i staten, genom bland annat kunskapsutbyte och informationsinsatser.

J Ä M S T Ä LLDH LLDHET

Vinnova

HåJ ESF Jämt

JÄMI

JiM

Nyckelorden i de utvärderingar som gjorts är politiskt ansvarstagande och ledarskap. I utvärderingen av Program Jämi sätter utvärderarna politiskt ansvarstagande högst på listan över framgångsfaktorer. Det anses vara ännu viktigare än prioritering, tydlig styrning och att det finns tillräckliga resurser. Vad betyder politiskt ansvarstagande här? Lennart Svensson talar om att kommunledningen, politikerna, departementen måste se jämställdhetsintegrering som strategiskt nödvändig. Karin Sjöberg talar om att jämställdhetsaspekter måste skrivas in i styrdokument, finnas med i budgetarbete, att organisationsledningar bör göra könskonsekvensbedömningar och föra könsseparerad statistik. Men ledarskap är inte det enda, menar hon. – Det räcker inte att man för in saker uppifrån. Det gäller att de längst ut i linjen; lärare, pedagoger, hemtjänstpersonal faktiskt ändrar sitt beteende och bemötande. Därför är system för kontinuerliga lärprocesser nödvändiga.

utvärderingar som har gjorts av Håj, ESF Jämt, Jämi och Vinnovaprogrammet Tiger, och söka dra lärdomar ur dem. – Vi kan redan se vikten av att ha ett sammanhållet program. Att man har nationella träffar och andra tillfällen för erfarenhetsutbyten och lärande, säger Karin Sjöberg.

Utvärderingarna undersöks Både Håj och ESF jämt har fått välvilliga ord i de utvärderingar som gjorts. Lennart Svensson anser att Håj har varit bättre på att vinna politiskt gehör. SKL, har enligt honom också insett att jämställdhetsintegrering utvecklar verksamheten. – Vd och den politiska ledningen har varit aktiva, de är med på möten och seminarier. Men ledningspersoner byts ut och det finns ingen garanti att det sker en fortsättning, säger Lennart Svensson. Under hösten ska Lennart Svensson och Karin Sjöberg delta i en metautvärdering, det vill säga undersöka de

Under 2013 och 2014 erbjuds 18 svenska myndigheter stöd för att integrera jämställdhet i sin verksamhet, av Nationella sekretariatet för genusforskning, genom uppdraget Jim – Jämställdhet i myndigheter.

Jämställdhetssatsningar Håj – Program för hållbar jämställdhet. Sexårigt program (2008–2013) på SKL som syftar till att öka jämställdheten i kommuner och landsting. Budget: 225 miljoner kronor. Jämi – Program för jämställdhetsintegrering i staten. Utfördes av Nationella sekretariatet för Genusforskning, Göteborgsuniversitet och påågick 2008–2010. Budget: 13 miljoner kronor. ESF Jämt. Ett projekt med målet att ge processtöd till andra svenska satsningar inom Europeiska socialfonden för att leva upp till kravet på jämställdhet. Satsningen pågick 2008–2011. Budget: 33 miljoner kronor.

Vinnova Tiger. Tillämpad genusforskning inom starka forsknings- och innovationsmiljöer. Satsningen pågick 2004–2012 med flera utlysningar. Fokus låg på arbetsliv och industriutveckling. Utlysningarna varierade i storlek från 30 till 45 miljoner kronor.

Länsstyrelsen i Gotlands län har fått i uppdrag att under 2013 och 2014 för att stärka länsstyrelsernas arbete med jämställdhetsintegrering.

T E M A JÄ M S TÄ L L D H E T

GENUS № 1 ⁄ 13

J Ä M S T Ä LLDH E T

Genusvetenskap ingen utbildning i jämställdhetsarbete t e x t: E va - lo t ta h u lt é n f o t o : co lo u r b ox / p r i vat

Kompetens inom praktiskt jämställdhetsarbete är efterfrågad, men vem ska utbilda? Det är inte självklart att det ansvaret ska ligga på de genusvetenskapliga institutionerna. Pernilla Alexandersson pratar fort och engagerat. Hon har läst genusvetenskap i omgångar från 2001 och framåt och har hela tiden vetat att hon vill arbeta praktiskt med jämställdhetsfrågor. I dag är hon vd för egengrundade konsultföretaget Add Gender och är också ordförande för branschorganisationen Genusföretagarna. – De genusvetenskapliga kurserna lämnar åt studenten att koppla de teoretiska kunskaperna till verkligheten. Det är en svaghet. Alla kanske inte vill bli forskare, men i dag är det huvudspåret på utbildningarna, säger Pernilla Alexandersson. Flera gånger i månader hör studenter av sig till henne för att be henne bli mentor eller för att ställa frågor om hur hon gjort för att nå dit hon är i dag. Något av det hon haft mest nytta av från sin egen genusvetenskapliga utbildning vid Södertörns högskola är kursen i retorik och genom mötena med sina kunder vet hon vad som efterfrågas: – Det många söker är en förändringsledare som är duktig på att förklara, har förmåga att engagera och att identifiera vad som behöver göras. Vill utbilda brett – Vi är en akademisk utbildning och därför självklart teoretisk, men undervisningen innehåller också många praktiska moment, säger Katarina Mattsson. Hon är lektor och ämnesansvarig på genusvetenskapliga institutionen på Södertörns högskola. – Vårt uppdrag är att utbilda brett i genusfrågor och att tillhandahålla kunskaper för påverkansarbete i alla

former. Det handlar inte bara om statlig jämställdhetspolitik utan också om sexualpolitiskt arbete, normkritisk pedagogik, feministiska filmprojekt och mycket annat, säger hon. Vissa studenter efterfrågar mer undervisning om praktiskt jämställdhetsarbete, men Katarina Mattsson upplever att många också efterfrågar mer teori. Och hon ogillar att teori och praktik ställs emot varandra. – Våra före detta studenter lyckas sätta sina teoretiska kunskaper i rullning i många olika yrkesroller och sammanhang, säger hon, och en ny nationell undersökning, på uppdrag av Nationella sekretariatet för genusforskning, bekräftar den bilden. På Södertörns högskola har man en ettårig inriktning mot praktiskt jämställdhetsarbete, men först på magisternivå. – Vår bild är att praktiskt förändringsarbete inom genusområdet kräver en god teoretisk grund. Jämställdhetsarbete kopplat till många områden Cecilia Nahnfeldt är lektor i genusvetenskap vid Karlstads universitet och en av de ansvariga för utformningen av institutionens kurser. Hon menar att det finns en ovilja på många håll mot att ta in det praktiska jämställdhetsarbetet i kurserna, och att det beror på en rädsla inom akademin. – Många tror att man riskerar att tappa teoretisk höjd om man arbetar med det praktiska. Jag tycker tvärtom: genom det praktiska kan man jobba mer utmanande med det teoretiska. För den som är intresserad av att lära sig mer om verktyg för praktiskt jämställdhetsarbete finns grundkursen Genus och jämställdhet i teori och praktik och från och med i år ger Karlstads universitet också uppdragsutbildningen Strategiskt jämställdhetsarbete, med

J Ä M S T Ä LLDH E T

praktiskt inriktning, i samarbete med Sveriges kommuner och landsting. – Det var inga svårigheter att fylla kursen och det finns redan en kö inför nästa kursstart, berättar Cecilia Nahnfeldt. Kanske andra institutioners ansvar Vid Karlstads universitet har man alltså valt att göra separata och mer praktiskt inriktade kurser men det är inte självklart att utbildning i praktiskt jämställdhetsarbete ska ligga på de genusvetenskapliga institutionerna, menar Birgitta Jordansson, lektor på institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, vid Göteborgs universitet. Hon är framför allt inriktad på genus och jämställdhetsfrågor relaterat till arbetsorganisation och är ansvarig för en kurs inom Arbetsvetarprogrammet. Den tar upp förändringsarbete i arbetslivet, med utgångspunkt från begreppen kön/genus, klass, etnicitet och intersektionalitet. – Praktiskt jämställdhetsarbete innefattar många fler kunskapsområden än bara genusvetenskap. Det kanske bättre hör hemma på andra institutioner, som arbetar med exempelvis organisationsförändring, säger hon. Birgitta Jordansson anser att motstånd inom akademin mot det praktiska kan bero på att genusvetenskapen som ämne har fått kämpa för att ses som vetenskap och inte som en del av det politiska livet. Hon vill se mer forskning om kopplingen mellan teori och praktik och hon ser en fara med ett praktiskt jämställdhetsarbete som är alltför inriktat på det synliga och mätbara. – Det behövs också djupare förankring av nya kunskaper hos personalen, när konkreta åtgärder satts in. Förbättring kan vara början till förändring men det får inte stanna där.

Tre frågor till Erik Flink, elev på

kursen Strategiskt jämställdhetsarbete vid Karlstads universitet Hur hamnade du på kursen? Jag är brandman och ingår i ett projekt vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap där jag arbetar med mångfald och jämställdhet. Jag har läst genusvetenskap tidigare och driver konsultföretaget Gender performance. Vad hoppas du få ut av kursen? Ny kunskap och ett utökat kontaktnät. Jag vill få del av erfarenheter av hur man kan koppla empiri till förändringar. Föreläsarna är jättevassa och det är en fantastisk nivå både på praktiker och forskare. Hur tas dina kunskaper och ditt engagemang emot i den verksamhet där du arbetar? Kunskaperna är väldigt efterfrågade men det finns också ett motstånd, som på många håll fortfarande är större än intresset. Brandman är ett yrke i stor förändring. Det har en status som är kopplad till fysisk styrka och heteronormativa mansideal och det gör många män rädda för att släppa in kvinnor. Andra verksamheter har helt klart kommit längre men räddningstjänsten är på gång att förändras. Lästips: Genusvetarnas framtid, en nationell under-

sökning om vad studenter tycker om sin utbildning i genusvetenskap och vilken användning de har fått av den i arbetslivet, utgiven av Nationella sekretariatet för genusforskning.

T E M A JÄ M S TÄ LLDH E T

| G E N U S № 1 /1 3

Argument som minskar motstånd t e x t: H e l l e Ly r s t r a n d L a r s s e n foto: SVeriges kommuner och l andsting, SKL / privat

Hur ser motstånd mot jämställdhetsarbete i organisationer ut och hur bemöter man det? Tidningen Genus har talat med två jämställdhetsarbetare som på olika sätt har flerårig erfarenhet från fältet. Motstrategierna utvecklar sig med tiden, berättar de. Både Mikael Almén, SKL och genuspedagog Lisa Andersson Tengnér har mångårig erfarenhet av att utbilda i jämställdhetsfrågor. De har snarlika erfarenheter av motstånd mot jämställdhetsutveckling. Båda två är bekanta med ståndpunkten att ”ojämställdheten finns någon annanstans, inte hos oss”.

– Jag bemöter det genom att förklara att det inte finns något samhälle som är befriat från ojämställdhet. Generellt kan man säga att moståndet från deltagarna minskar i takt med att deras kunskap ökar, säger Mikael Almén. Under sina kurser med kommunala chefer och politiker i jämställdhetsintegrering går han ofta igenom de fyra nationella delmålen för jämställdhet som regeringen har satt upp. De handlar om fördelningen av makt, ekonomi, hushålls- och omsorgsarbete samt om våld. Det är främst det fjärde som stöter på patrull. När han tar upp delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra påpekas det ofta att män utsätts för mer våld än kvinnor i det offentliga rummet, berättar Almén. – Då brukar jag förklara att man måste beakta såväl brottsstatistik som upplevelsestatistik och lyfta fram hur kvinnor på ett helt annat sätt beaktar, är rädda för och skapar strategier för att undvika sexu-

aliserat våld i offentliga miljöer, säger han. En annan vanlig invändning är frågan om biologi, det vill säga ”att vi är olika och så ska det vara”, berättar Almén. – Då säger jag att det enda vi vet är att vi inte vet vad som är biologi och vad som är sociala konstruktioner och om det finns en gräns däremellan så vet vi inte var den går. Däremot vet vi att tillräckligt mycket beror på sociala konstruktioner för att strukturerna ska kunna gå att förändra, säger han. Lisa Andersson Tengnér har varit verksam som genuspedagog i tio år och utbildar skolpersonal. Hon möter framförallt tyst motstånd och ifrågasättande. Ifrågasättandet kan yttra sig i att deltagaren inte vill ta till sig kunskapen utan istället skärskåda forskningen som presenteras genom kritiska frågor om hur den här forskningen egentligen är utförd. – De första åren kunde jag ibland känna mig frustrerad och misslyckad när jag inte kunde bryta igenom motståndet. Men med tiden lärde jag mig att lägga tillbaka det hos den enskilda personen. Den personen kanske inte var redo, var inte med på tåget, och så får det vara, säger Lisa Andersson Tengnér. Ett annat verktyg är att betona att det inte handlar om deltagarnas privatliv utan om deras profession. Hon lyfter fram att hon inte lägger sig i hur de delar föräldraledigheten eller arbetsfördelningen hemma, utan har blivit ombedd att hjälpa organisationen att nå de uppsatta jämställdhetsmålen. – Då märker jag ofta att det händer något i rummet. Det känns som att några pustar ut när de förstår att det inte handlar om att diskutera vem som gör vad hemma hos dem. Det här handlar om deras profession och kunskapsfältet som visar att könen behandlas olika i skolan, inte om deras privatliv, säger Andersson Tengnér.

JÄ M STÄ LLDHE T

Forskning efterfrågas av praktiker t e x t: A n d e r s n i l s s o n f o t o : I n g a - b o d i l E k s e l i u s

Hur påverkar forskningen jämställdhetsarbetet? Och vilken betydelse har det i sin tur för forskningen? Vi ställde frågan till några av dem som arbetar inom dessa områden. Helena Spets arbetar med jämställdhetsfrågor på

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. I arbetet med att utveckla praktiken behövs både praktiknära och annan forskning, anser hon, och beskriver en markant förändring bland praktiker under de senaste åren i relationen till forskning. – Det har svängt mycket, säger hon. Jag minns en nätverksträff för jämställdhetsarbetare 2008, där två forskare höll ett föredrag. Det var på grundläggande nivå, men ungefär hälften av publiken uppfattade det, enligt utvärderingarna, som svårbegripligt. Så är det inte i dag. Praktiker har mycket mer grundkunskap och vana vid att koppla till forskning. Anna Wahl, professor i genus, organisation och ledning på Industriell ekonomi och organisation, KTH, samt gästprofessor på Tema genus, Linköpings universitet, beskriver hur forskning och jämställdhetsarbete inspirerat varandra växelvis under ett antal decennier. – Forskningen om vad kön betyder i en organisation ledde vidare till arbete med att använda den kunskapen för att förändra verkligheten, vilket i sin tur blev ett nytt fenomen att studera för forskningen: hur går det till när man förändrar en organisation? Ett ytterligare steg i utvecklingen är att forskare och praktiker gemensamt genomför förändringsarbete. Liksom Helena Spets menar Anna Wahl att praktiker generellt har betydligt större teoretisk förankring, och intresse för forskningen på området, i dag. Men, poängterar hon samtidigt, spridningen är stor. – Jämställdhetsarbete är i dag en marknad med

många aktörer, och där ryms lite av varje. Många är väldigt inlästa och måna om en bra koppling till forskningen, och så finns det de som inte alls hänger med, menar hon. Anna Wahl suckar och säger att inte minst inom chefsutveckling dras det igång initiativ och projekt som känns tio, tjugo år gamla i ansats, metod och problemformulering. – Särskilt två perspektiv är förbluffande seglivade.

» De som jobbar med jämställdhetsfrågor gör verkligen så gott de kan, de sliter för att åstadkomma förändring, men det händer ju inget!« För det första att se kvinnorna, inte strukturen, som problemet. För det andra attityden ”nu ska vi minsann inte fördjupa oss i teori utan göra saker”. Som om kunskap hindrade handling. Det är klart att man kan fastna i teori, men det brukar trots allt inte vara problemet. Gerd Lindgren är professor i sociologi vid Karlstads universitet. Hon tycker att jämställdhetsforskning och praktiskt jämställdhetsarbete visserligen har en utmärkt relation, men att det är en klen tröst eftersom förbättringarna i samhället ändå uteblir. – De som jobbar med jämställdhetsfrågor gör verkligen så gott de kan, de sliter för att åstadkomma förändring, men det händer ju inget! Se på en så enkel sak som att vi inte kan få jämlika löner, trots att vi lagstiftade om det på 1960-talet. På många håll går det nu i fel riktning. Jag tycker att det är talande för utvecklingen i samhället i dag. Hennes slutsats är att jämställdhetsarbetet sker på

T E M A JÄ M S TÄ L L D H E T

GENUS № 1 ⁄ 13

www

fel nivåer i samhället. Att arbeta med jämställdhet i formella organisationer ger skral utdelning eftersom makten söker sig nya vägar, in i informella strukturer där inget jämställdhetsarbete bedrivs. Istället krävs kraftfulla politiska beslut. Gerd Lindgrens egen forskning har det senaste decenniet handlat just om informella manliga nätverk på regional nivå, som skär genom kommunal förvaltning, näringsliv, idrottsföreningar och slutna sällskap. – Men ingen vill ta intryck av de studier som gjorts i olika regioner och göra något åt problemen på allvar. En risk som jag ser med det jämställdhetsarbete som bedrivs i dag är att det mest blir ett sätt att legitimera rådande förhållanden: ”Vi har tillsatt ett projekt, vi jobbar med frågan”. Men det leder ju ingenstans. Peter Söderström på riksorganisationen Män för jämställdhet arbetar med våldsprevention i högstadie- och gymnasieåldrar. Projektet, som heter Frihet från våld, bygger på tät koppling till forskningen, förklarar han, och en av projektmedlemmarna är själv både praktiker och forskare. – Vi tycker att vi har bra kontakt med forskare inom vårt fält, både i Sverige och utomlands. Vi tar del av deras kunskap, och de visar också stort intresse för oss och det material som projektet genererar. Nyligen bjöds Frihet från våld in som praktiker att delta i ett forskningssamarbete mellan Stockholms och Linköpings universitet samt University of Cape Town, Sydafrika. Peter Söderström skulle önska att fler forskare följde det exemplet.

– Jag tycker inte att det finns någon stark tradition i Sverige av att forskarna är ute i praktiken. I till exempel England ser man mer sådant, har jag och mina kolleger noterat. Projektet frihet från våld tar avstamp i kritiska maskulinitetsstudier. Det är ett relativt ungt forskningsfält som nu börjar nå en viss volym och mognad, vilket aktualiserar frågan om ett tätare utbyte mellan forskning och praktiker, menar Peter Söderström. – Nu är det dags att göra plats för de här angelägna frågorna i verksamheten hos statliga myndigheter, kommuner och landsting. Det kräver att forskare och praktiker jobbar nära tillsammans. Ett tema som alla intervjupersoner tar upp är bristen på finansiering. Intresset för utbyte och samarbete mellan forskare och praktiker är ofta stort, men möjligheterna att få pengar mycket begränsade. – Forskarna kan ju bara ägna sig åt det som de får pengar för. Det råder brist på forskning om jämställdhetsarbete i kommuner och landsting, men det beror knappast på ointresse utan på hårt styrd finansiering. Vi får ofta höra från forskarna: ”Vi skulle vilja titta på det där, men kan bara titta på det här”, säger Helena Spets. Med mindre villkorad finansiering samt fler mötesplatser för forskare och praktiker tror Helena Spets att praktiskt jämställdhetsarbete skulle kunna bidra med mer till forskningen. – De goda forskningsidéerna dyker ofta upp i den konkreta verksamheten, men vi praktiker vet sällan hur vi ska göra för att få dem beforskade. Därför skvalpar det omkring många idéer som hade kunnat fångas upp och bli något bra.

tem a k r ö n i k a

jämställda löner är viktigaste frågan krönik a maria arnholm

Snart firar jag fyrtio år som feminist. Det började

på sjuttiotalet när jag gick i gymnasiet. Jag och mina vänner levde på den styrka som den feministiska vågen hade gett oss. Det kändes som om alla krig var vunna, alla ojämställdheter raderade. Nu när så många förstått och sett problemen, varför skulle då orättvisorna bestå? Det tog dock inte särskilt lång tid innan jag förstod att vi var långt ifrån vårt mål. Kvinnokampen till trots, könsmaktsordningen bestod. Jag engagerade mig med mina kompisar i skolan, vi sjöng sånger ur Jösses Flickor och satte upp politiska pjäser. Och när det blev dags för val kändes det naturligt att min första röst gick till Folkpartiet. Sedan dess har jämställdhetsfrågorna löpt som en röd tråd genom mitt politiska engagemang. När jag nästan läst färdigt på juristprogrammet i Stockholm ringde Bengt Westerberg och frågade om jag inte ville komma och jobba hos honom. En av de viktigaste reformerna som genomfördes under tiden då vi arbetade tillsammans var att den första pappamånaden infördes. Sedan jag började som statssekreterare hos den dåvarande jämställdhetsministern Nyamko Sabuni, har jag slagits av två saker. Den första är att det har gjorts mycket på jämställdhetsområdet. En miljard har satsats på att bekämpa våld mot kvinnor, en kvarts miljard har lagts på arbetet med jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting, jämställdheten i skolan och högskolan har granskats, studie- och yrkesvägledare har utbildats för att på ett bättre sätt kunna inspirera till icke stereotypa yrkesval. Listan kan göras mycket längre. Att utvärdera genomslaget av dessa insatser är för tidigt. Men de har gjort skillnad. Ett konkret exempel är att poliser i dag har med sig en checklista att agera efter när de misstänker

våld i nära relation. Det är en liten förbättring som kan få stora positiva konsekvenser. Det andra som har slagit mig är att det trots alla satsningar finns vissa saker som inte förändras. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är en sådan. 1,6 miljoner skiljer mellan en genomsnittlig kvinna och en genomsnittlig man under en livstid. Detta är min absolut viktigaste fråga, och genom den kommer ett ökat fokus på andra inkomstrelaterade frågor som exempelvis rätt till heltid, könssegregationen på arbetsmarknaden, diskrimineringen, föräldraförsäkringen, utbildningsfrågor. 1,6 miljoner är inte bara pengar. Det är också makt, inflytande, arbetstid och livskvalitet.

»1,6 miljoner skiljer mellan en genomsnittlig kvinna och en genomsnittlig man under en livstid.«

Nu är min viktigaste uppgift att med politiken leda vägen och förändra. Få fler pappor att stanna hemma med sina barn, fler arbetsgivare att höja kvinnolönerna, att uppmuntra kommuner och landsting att våga göra som exempelvis i Nynäshamn – erbjuda alla anställda heltid. Jämställdhetspolitik ska göra det lättare för människor att förändra sina beteenden – det ska vara enkelt att leva jämställt. Det är ingen liten uppgift, men på tjugo år har vi tagit steg framåt på flera fronter. Nu är det dags för lönerna.

KRÖNIKÖREN Maria Arnholm, (FP) är jämställdhetsminister.

T E M A JÄ M S TÄ LLDH E T

| G E N U S № 1 /1 3

p o r t r ättet

Pionjär inom mansforskningen t e x t: C h a r l i e O lo f s s o n f o t o : m a r i e s wa r t z

Han var en av världens första maskulinitetsforskare och satte tonen i debatten om mäns roll i familjen. Möt pionjären som satte sig upp mot Freud. När vi träffas gläds Lars Jalmert åt nyheten att det normkritiska arbetet på högstadieskolan i Gnesta har gett resultat. Sedan skolan började med sitt systematiska jämställdhetsarbete har pojkarnas betyg förbättrats avsevärt. – Det är så här vi kan lösa problemen. Det finns ingen quick fix, säger han med en hänvisning till de senaste årens skolpolitik. Det är knappast någon hemlighet att den numera pensionerade pedagogikprofessorn inte köper dagens skolpolitik. Lars Jalmert tror inte att pojkars betyg kan höjas genom kvarsittning och betyg i lägre åldrar. Enligt honom är problemet att pojkar inte får status genom att plugga utan genom att bråka i korridoren. – För att förändra det krävs ett gediget normkritiskt arbete, säger han. Vi ses vid Män för jämställdhets lokaler på Kungsholmen i Stockholm. Lars Jalmert har varit engagerad i organisationen sedan den bildades år 1993. Organisationen startades som ett upprop bland män inom Rädda Barnen som ville skapa debatt om mäns våld mot kvinnor och barn. Arbetet mot våld fortsätter, men i dag har man ett bredare fokus. Organisationen driver bland annat samtalsgrupper för pappor och håller normkritiska utbildningar inom projekten Killfrågor och Machofabriken. Lars Jalmerts engagemang för jämställdhetsfrågor väcktes redan under uppväxten med mamma och syster. – Jag såg att jag hade det lättare än dem, säger han. En kväll i början av 60-talet fick han en ögonöppnare.

Han klev av bussen och gick som vanligt mot sin port. Framför honom gick en kvinna med allt snabbare steg. Hon sneglade bakåt. – Hon var rädd för mig och det fanns inte ett skit jag kunde göra, säger han. När de kom in på gården kände kvinnan igen sin granne och pustade ut: ”Åh, var det bara du”. Den är här situationen känner nog de flesta igen, tror Lars, men händelsen bet sig fast. – Hon var rädd på grund av vad män har gjort mot kvinnor. Våldet är det yttersta tecknet på mäns överordning, säger han. Avhandling om pappors betydelse Mansforskningen började etableras i Sverige under 1990-talet, men för Lars började det långt tidigare. Efter att ha jobbat några år som barnpsykolog i mitten av 1970-talet skrev han avhandlingen Små barns sociala utveckling: Kritisk granskning av forskning. I avhandlingsarbetet gjorde han upp med traditionella psykologiska teorier som framhäver mammors betydelse framför pappor. – Jag hade ju läst alla de där teorierna och såg att det inte stämde med verkligheten. Jag var ju pappa själv. Avhandlingen fick ett varmt mottagande i pressen, men betygsnämnden var inte enig. – Psykologiprofessorn godkände inte avhandlingen. Han stod väl för de där gamla teorierna. Att reaktionerna inom akademin skulle bli blandade kunde han nästan räkna ut på förhand. Det kommer kanske på köpet när man sätter sig upp mot storheter som Freud. Vid det här laget hade Lars redan viss vana vid att kritisera erkända akademiker. När zoologen Konrad Lorenz fick nobelpriset 1973 kallade Lars nobel-

G E N U S № 1 /1 3

www

priskommittén för ”pappskallar”. Han recenserade facklitteratur i Aftonbladet och Lorenz ingick i en forskargrupp som prisades för sin studie av djurs beteenden. – De fick pris med motiveringen att deras forskning hade lärt oss mycket om människors beteende, men de hade inte lärt oss ett skit om människor, säger Lars. Han berättar vidare hur Lorenz under 1940-talet understödde nazismen med argument från djurvärlden. – Han visade att det var vanligt att djur stötte ut och utrotade vissa individer. Kopplingen till förintelsen var uppenbar. Senare kom det fram att den prisbelönta akademikern hade varit medlem i det tyska nazistpartiet under slutet av 1930-talet. I-princip-män Lars beskriver det socialkonstruktionistiska genombrottet under 1960- och 70-talet som en befrielse. Att biologismen tappade sin särställning var avgörande för genusforskningens etablering. – Det är vi människor som ger mening och betydelse åt biologi och gener, säger Lars med eftertryck. Efter avhandlingen fortsatte han sin akademiska bana. Under 1980-talet fördes en livlig diskussion om mäns roll i familjen. Någonting hade satts i rörelse. Regeringen tillsatte utredningen Den svenske mannen och tusentals män fick en enkät hem i brevlådan. Lars fick i uppdrag att analysera resultaten. – Jag gick igenom all mansforskning som fanns, för

det kunde man faktiskt göra på den tiden, säger han. I sin analys myntade han begreppet ”i-princip-män” eftersom utredningen visade att många män var för jämställdhet som princip. Samtidigt hade de olika förklaringar, eller undanflykter, till varför det inte riktigt gick att omsätta det i praktiken. – De tyckte att föräldrar skulle dela på ansvaret, men det passade inte riktigt just i deras fall, förklarar Lars. ”I-princip-männen” finns nog fortfarande kvar i viss utsträckning, men Lars tror att undersökningen skulle ge ett helt annat resultat om den genomfördes i dag. Ett bevis för att synen på faderskap har förändrats fann han i sin egen släkt. När hans far dog hittade Lars hans gamla dagböcker och bläddrade fram till datumet då han själv föddes. Där möttes han av raden ”Ingrid fick en grabb”. – Pappa låg hemma och sov när jag föddes så han skrev kanske precis det som barnmorskan sa, ursäktar Lars med spelat överseende. Senare hittade han även sin farfars gamla dagböcker. Han bläddrade fram till datumet då hans pappa föddes och läste ”23 abborrar och en son”. Uppmuntran hemifrån – I dag är pappor generellt mycket mer delaktiga i sina barns liv. Det är synd att politikerna ska vara så fega, säger han och syftar särskilt på oviljan att individualisera föräldraförsäkringen.

p o r t r ättet

»Jag gick igenom all mansforskning som fanns, för det kunde man faktiskt göra på den tiden.«

– De som är emot använder fortfarande samma argument. De säger att staten inte ska lägga sig i hur föräldrar delar upp dagarna, men föräldraförsäkringen är faktiskt en gåva från staten. Efter utredningen av den svenske mannen blev Lars Sveriges främsta expert på mansfrågor. Han har suttit med i åtta statliga utredningar och gjort karriär inom akademin. Visst var han duktig i skolan, men att han skulle bli professor? – Det hade jag aldrig trott! Han växte upp på Lilla Essingen i Stockholm. Då, under 1940- och 50-talet, var det norra Europas mest tätbefolkade område. Hela familjen delade på ett rum och kök. Lars och hans syster sov i en utdragssäng i hallen och pappa fick kliva på sänggaveln varje morgon för att komma in på toaletten. Lars lärde sig läsa som femåring genom att stå bakom soffan och lyssna när hans mamma övade läxor med storasyster. Han beskriver det som att han fick mycket uppmuntran hemifrån, inte minst från sin far. – Men han var tidningsman och arbetsmiljön uppmuntrade supande. Till slut tröttnade mamma, berättar han. Har kallats manshatare Med åren har Lars blivit en auktoritet på jämställdhetsområdet. Han har varit ordförande i Högskoleverkets jämställdhetsråd och i Stockholms universitets jämställdhetskommitté. – Jag inser att jag har fått inflytande och makt, säger han. Sedan pensioneringen har han lagt forskningen lite åt sidan, men liksom tidigare är han frekvent intervjuad i medierna. Senast i debatten om kvinnohatet på internet. – Att män känner sig hotade och tycker sig ha rätt att ta makten över kvinnor är inte nytt, men det är bra att vi tar den här debatten nu, säger han. Han tycker att det är viktigt att synliggöra att hatet riktas särskilt mot feminister. I kommentatorsfälten har han själv blivit kallad ”feministfitta” och ”sittkissare”. – Det är tydligt att de försöker förminska mig genom att göra mig till kvinna, så det följer den vanliga reto-

riken. De kallar mig för manshatare, vilket blir ganska bisarrt, säger han. Samtidigt poängterar han att han, som man, slipper de sexuella hoten som riktas mot kvinnor i offentligheten. Han drar en parallell mellan mäns sexuella hot på internet och att pojkar skriker könsord till flickor i skolan. Både pojkarna och männen hävdar att orden inte har någon betydelse. Framöver hoppas Lars att han ska få mer tid till skrivandet. Han filar på en essäsamling. Kanske blir det också en bok om det 40-åriga arbetet för att synliggöra genusnormer. Ibland undrar vissa om han inte kan bli trött på jämställdhetsfrågorna. Svaret är nej. – Man kan ju inte sluta kämpa för rättvisa och det går ju åt rätt håll. Som i Gnesta. Det gör mig glad.

Lars Jalmert Vem: Professor emeritus i pedagogik vid Stockholms universitet och legitimerad psykolog. Född 1944. Uppvuxen på Lilla Essingen i Stockholm. Har två vuxna barn och sex barnbarn. Senast: Medverkar i rapporten Hvordan motarbeide antifeminisme og høyreextremisme? Innspill og anbefalinger fra eksperter i Norden. Utgiven av manscentrumet Reform och Nordiska Ministerrådet. Uppdrag i urval: Har suttit i åtta statliga utredningar. Bland annat Statliga mansgruppen och Nationellt råd för kvinnofrid. Har varit ordförande för Högskoleverkets jämställdhetsråd och för

Stockholms universitets jämställdhetskommitté. Sitter i styrelsen för Kvinna till kvinna och Män för jämställdhet. Ordförande för webbtidningen Feministiskt perspektiv. Är även mentor åt fem jämställdhetsarbetare i Sydostasien genom Internationellt Centrum för Lokal Demokrati, ICLD. Efter pensioneringen: Saknar undervisningen efter 90 terminer som universitetslärare. ”Jag saknar kontakten med nyfikna, kloka studenter.” Läser just nu: Antologin Mor mamma morsan där 13 kulturpersonligheter berättar sin mammas historia.

G E N U S № 1 /1 3

Foto: colourbox

Killarna saknas inom svensk ridsport För hundra år sedan var svensk ridsport en arena för män. I dag är 90 procent av Svenska Ridsportförbundets medlemmar flickor och kvinnor. En ny rapport berättar om de män och pojkar som går mot strömmen. Eva Linghede och Håkan Larsson, forskare på Gymnastik och idrottshögskolan, GIH, har skrivit en rapport om killar och ridsport på uppdrag av Svenska Ridsportförbundet, som har få killar som medlemmar. I de yngre åldrarna, 7–20 år, är 96–98 procent tjejer. Könsfördelningen är något närmare på elitnivå, ungefär hälften, hälften. Studien berättar genom intervjuer med män och pojkar om hur deras väg in i ridsporten har sett ut och om deras erfarenheter av verksamheten. Men den visar också på föreställningar och normer om hur en ridsportkille förväntas vara. Utfrysning och trakasserier Det är tydligt att män och killar måste förhålla sig till de normer och den sexualitet som präglar både ridsporten, idrotten och samhället i stort. En av intervjupersonerna säger bland annat ”alltså folk tänker ju att om man är kille

Ny studie berättar om killars och mäns erfarenheter av ridsporten och fördomar i omgivningens bemötande.

och håller på med ridsport… då är man antingen bög eller snobb”. Jag är en helt vanlig kille liksom – att göras och göra sig till ridsportkille är rubriken på rapporten, som till viss del bjuder på nya forskarrön kring killar och ridsport. I studien har 19 killar från södra och mellersta Sverige, i åldrarna 13–55, de flesta mellan 20–40 år, intervjuats. Nästan alla har råkat ut för utfrysning och verbala trakasserier under sin skoltid och har istället haft sitt sociala umgänge i stallet. Men mobbingen upphörde när killarna närmade sig 20-årsåldern och började tävla. – Då blev det accepterat och istället intressant, säger Eva Linghede, vilket hon menar beror på att tävlandet stämmer med kulturella förväntningar. Studien visar att det finns många sätt

att vara kille inom ridsporten och Eva Linghede hoppas att satsningar som görs i framtiden är öppna för flera sätt att vara kille eller tjej. – Många killar vill gärna tävla och ha mer fart och fläkt, men minst lika många ägnade sig åt ridsporten för att de älskade hästarna, att vara i stallet, att rida ut och träffa kompisar. Det var deras motivation och att tävla kom långt ned på listan för dem. Och det är förstås olika även bland tjejerna, säger Eva Linghede. Fortsatt jämställdhetsarbete – Vår målsättning är ju att erbjuda ridsport för alla – oavsett kön, ålder, bakgrund och sexualitet och här har vi nog mer att göra än vad vi ofta tror, säger Gisela Löfstrand, ansvarig för utvecklingsfrågor på Svenska Ridsportförbundets kansli. Hon anser att rapporten kastar nytt, välbehövligt ljus över frågan om hur Ridsportförbundet ska få fler killar att upptäcka sporten, och att den visar på vikten av att reflektera över hur killar och tjejer inom sporten bemöts. AV: INga-Bodil Ekselius

Om det är viktigare att upprätthålla skillnaderna mellan könen än att som människa stå för den världsbild hen finner vara den riktiga oavsett hur hen ser ut mellan benen lever vi verkligen i ett könsfixerat universum.

C I TAT ET 30

nina Björk, i en replik till Dennis Nørmark, Dagens nyheter 5 juni 2013.

Foto: colourbox

N O T E RA T

Kvinnomaktutredningen 15 år senare För 15 år sedan presenterades den så kallade Kvinnomaktutredningen. I maj samlade Nationella sekretariatet för genusforskning forskare från utredningen för att tillsammans med politiker diskutera vad som hänt sedan dess. På genus.se presenteras diskussionen från seminariet i en videofilm tillsammans med artiklar skrivna av forskarna.

Jämställdhet har äldre rötter

Deltidsjobb är vanligt i kvinnodominerade yrken. Ekonomiska effekter av deltid kartläggs nu i ett nordiskt projekt.

Kostnad för deltidsarbete undersöks i nytt projekt Vilka ekonomiska konsekvenser, på kort och lång sikt, får det för kvinnor att de oftare än män jobbar deltid? Det har NIKK, Nordisk information för kunskap om kön, fått i uppdrag att kartlägga i ett nordiskt projekt under 2013, som en del i det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. De nordiska länderna har hög förekomst av deltidsarbete, och det är huvudsakligen kvinnor som arbetar deltid. I Norge arbetar ungefär 41 procent av alla anställda kvinnor deltid och deltid är vanligt i kvinnodominerade yrken.

Situationen är liknande i övriga Norden, undantaget Finland där det är vanligare att kvinnor arbetar heltid. NIKK ska kartlägga ekonomiska effekter av deltidsarbete för anställda och deras familjer, med inriktning på konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och män. Förutom löneskillnader ska studien också belysa pensioner och offentliga trygghetsförmåner, samt titta på intäkterna på både individ- och familjenivå. Vad som händer vid separation eller partnerns död ska också undersökas. Av: Bosse Parbring

Rasistiskt och sexistiskt på museer Det återstår en del jämställdhets- och mångfaldsarbete på svenska museer, visar Jämusprojektets slutrapport. På uppdrag av regeringen har Statens historiska museer undersökt svenska museers jämställdhetsarbete och enligt resultaten förekommer både rasism och sexism. Historieskrivningen utgår på många håll fortfarande från den vita mannens perspektiv, en berättelse som fortsätter

Arbetslivet före 1800-talet har till stor del varit en blind fläck i historieskrivningen. Men en ny databas visar att situationen på 1500-, 1600och 1700-talen inte tycks ha varit helt olik dagens. Även kvinnor lönearbetade och det var långt ifrån ovanligt att män tog hand om barn, berättar historikern Maria Ågren, som med andra forskare i Uppsala och systemutvecklare från Umeå universitet skapat databasen GaW. Det digitaliserade materialet har legat gömt i gamla handskrivna domstols- och sockenstämmoprotokoll, räkenskaps- och dagböcker i landets många arkiv. GaW gör det möjligt att spåra uppgifter om kvinnors och mäns arbete ända till 1500-talet via webben.

presenteras i nya former. Traditionell syn på kön är seglivad och i utställningssammanhang är det vanligt att beskriva mannen som hantverkare och hur hans verktyg hanteras, medan kvinnan beskrivs utifrån utseende och kläder. Det svåra med jämställdhetsarbetet på svenska museer är enligt rapporten att gå från teori till handling. För det krävs fler verktyg och riktade projekt.

Forskning om militarisering inom nya medier Hur militära företag beskriver sig själva i sociala medier och hur människor använder det som sägs och beskrivs är ämne för ett nytt forskningsprojekt med särskilt fokus på genus och nya medier. Två forskargrupper i Storbritannien och Tyskland, samt tre personer på Malmö högskola ska arbeta med projektet i fyra år. Studierna rör inte konflikter i sig, utan hur militarisering anses vara något bra, normalt eller nödvändigt i samhället.

G E N U S № 1 /1 3

tillbakablick

Rösträttsmöte, Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, FKPR, troligtvis Visingsö, 1911 • Foto och fakta: Kvinnsam, Göteborgs universitetsbibliotek.

FKPR och kvinnorörelsen i Sverige

• Text: Inga-Bodil Ekselius, utifrån Kvinnsams kvinnohistoriska portaler

et är lätt att glömma all möda som lett fram till vad vi har nu. Kvinnor i Sverige kan i dag till exempel utbilda sig, lönearbeta, själva förfoga över sina pengar och har rätt att delta i politiken. Så har det inte alltid varit. Det har gått drygt hundra år sedan bilden togs under ett möte anordnat av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, eller FKPR som organisationen hette när den bildades 1902. FKPR, som anordnade mötet på bilden, syns skrivet på fanan bakom talaren Ellen Key, engagerad medlem i rösträttsrörelsen och för ekonomisk utjämning, yttrande- och tryckfrihet. Rösträttskvinnorna i LKPR, främst medelklasskvinnor, kämpade för rösträtt och valbarhet, och protesterade mot att kvinnor var uteslutna från den politiska och beslutsfattande sfären. De ifrågasatte också bland annat den manliga normen av vad politik var och skulle vara, mäns politiska tolkningsföreträde och det manliga politiska systemets legitimitet. Den svenska rösträttsrörelsen uppstod kring sekelskiftet 1900 och ledde till att Sverige 1919, som sista land i Norden, gav kvinnor rätt att rösta i allmänna val,

vilket skedde första gången 1921. Fyrtiotalet år senare, 1972, firades första offentliga 8-marsmötet i Sverige, under ledning av Grupp 8 Stockholm och Svenska kvinnors vänsterförbund. Huvudparollerna var ”Arbete, Daghem, Fri abort och Internationell solidaritet”. Månaden efter genomfördes det första demonstrationståget för kvinnans rättigheter och hösten 1972 organiserades den första socialistiska kvinnokonferensen, i Stockholm. Där lades grunden till en nationell kvinnorörelse med självständigt organiserade kvinnogrupper. Kvinnotribunalen i Göteborg 1981 samlades för att diskutera ökat hot mot kvinnors rättigheter, såsom aborträtten, men också försämring av barnomsorgen, ökad medvetenhet om våldet mot kvinnor och inte minst den ökande kvinnoarbetslösheten. Det blev den sista större nationella mobiliseringen och med sin mångfald av grupper, krav och aktioner, ebbade den självständiga kvinnorörelsen därefter ut. På universiteten växte en omfattande kvinnoforskning fram. Kampen började mer föras inom de etablerade institutionerna. Läs mer på ub.gu.se/kvinn/

Lästips

Solveig Bergman Norden – et steg nærmere kjønnsbalanse i forskning? (Nordiska ministerrådet)

Ulla Eriksson-Zetterquist och Elisabeth Sundin Genusperspektiv på företagsekonomi

Nästan 80 procent av alla professorer i Norden är män. Rapporten visar dagsläget och hur utvecklingen på fältet ser ut, ger exempel på lyckade åtgärder och belyser forskningspolitiska utmaningar som är viktiga att analysera i ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Rapporten ger en rad förslag på åtgärder för att stärka fältet könsbalans i akademin som ett samlat policy- och forskningsfält i Norden.

I den här skriften redogör forskare för kunskap i hur föreställningar om kvinnligt och manligt kan få genomslag i organiserandet av arbetsuppgifter, frågor kring kvinnors och mäns möjligheter till att göra karriär, varför det finns så få kvinnliga chefer, samt hur män respektive kvinnor som bedriver företag. De berättar också om genusperspektiv inom redovisning, finansiering, marknadsföring och entreprenörskap. Detta är den sextonde titeln i skriftserien om genusperspektiv, som är utgiven av Högskoleverket i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning.

Renée Frangeur Den gränsöverskridande politiken (Carlsson)

Amelie Björck, Anna Lundberg och Emma strollo (red) Tidskrift för genusvetenskap: Konstnärlig forskning I detta temanummer undersöks relationerna mellan feministiska och konstnärliga traditioner – och mellan genusforskning och konstnärlig forskning. Hur tänker konst och genusvetenskap genom varandra? Hur ser den genusorienterade konstnärliga forskning ut, som pågår idag? Vilka problem och metoder är gemensamma och vilka skiljelinjer finns? Skribenterna i detta nummer kommer från litteraturens, teaterns och bildkonstens områden, liksom från en konstnärligt inriktad genusforskning. Författare är Annica Karlsson Rixon, Lena Martinsson, Karin Hansson, Cristine Sundbom, Karin Widerberg, Monika Edgren, Malin Axelsson, Annelie BrännströmÖhman, Kristina Hagström-Ståhl, Ulrika Dahl och Hanna Hallgren.

Kerstin Hesselgren var första kvinnan i riksdagens första kammare, och en feministisk pionjär, Sveriges första yrkesinspektris, och en av grundarna till Kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad, samt internationellt engagerad och välkänd. Trots det har hon till stor del fallit i glömska, vilket diskuterats i inledningen av denna biografi med fokus på Hesselgrens politiska liv och gärning.

Birgitta Rydhagen Genus och miljö: Genusaspekter på miljö och hållbar utveckling (Studentlitteratur) Försämras miljön när kvinnor når samma maktpositioner som män? Får kvinnor en undanskymd roll när klimatet ska räddas? Genus och miljö är två områden som sällan kopplas samman, men som båda ska integreras i verksamheter som undervisning, samhällsplanering och samhällsutveckling. Bokens utgångspunkt är att båda områdena förutsätter varandra och måste hanteras samtidigt. Den presenterar grundläggande genusvetenskapliga teorier kopplade till miljöfrågor, natur- och teknikvetenskap och vänder sig till studenter inom miljövetenskaplig och genusvetenskaplig utbildning.

Anna Lundberg och Ann Werner En skriftserie om genusvetenskap: Genusvetarnas framtid Skrift nummer två i Nationella sekretariatet för genusforsknings serie om genusvetenskap redovisar och analyserar resultaten från en nationell alumniundersökning bland genusvetarstudenter, tidigare och nuvarande. Den handlar om vad dessa personer gör efter sin utbildning, vad de tycker om sin genusvetenskapliga utbildning och vilka de är. Den diskuterar hur ”nytta” kan förstås i genusvetenskaplig utbildning och hur kunskapen kan användas på dagens arbetsmarknad. Skriften ingår i en serie om fem delar, i samarbete med svenska genusforskare.

G E N U S № 1 /1 3

Bättre styrning ökar jämställdhet t e x t: S o f i e K a r l b e r g , ko mm u n i k at ö r J i m / j ä m s tä l l . n u foto: För säkringsk a ssan

Vad har Konstnärsnämnden, Försäkringskassan och Sametinget gemensamt? De är tre av 18 myndigheter som under 2013 har ett särskilt uppdrag av regeringen att göra mer för jämställdheten genom sina verksamheter. Nationella sekretariatet för genusforskning, som finns vid Göteborgs universitet, ska vara ett stöd till myndigheterna med uppdraget Jim, som står för jämställdhetsintegrering i myndigheter. Jim ska lotsa myndigheterna i arbetet och bidra med kunskap om hur de för in ett jämställdhetsperspektiv i sin verksamhet. – Myndigheterna ska säkerställa att både kvinnor och män får en likvärdig service, det är otroligt många medborgare som berörs av det här arbetet. Bara Försäkringskassan har över 30 miljoner kundkontakter varje år, säger Lillemor Dahlgren, projektledare för Jim. De senaste månaderna har varit intensiva, när Jim har åkt landet runt och träffat myndighetspersonal. För en del har det varit svårt att få grepp om uppdraget, men Lillemor Dahlgren ser en positiv utveckling. Fler pratar om att förändra styrprocesser och förbättra sin uppföljning i den ordinarie verksamheten, istället för att se jämställdhetsfrågan som en sidoordnad aktivitet. – Hittills har stödet varit väldigt uppskattat och i vissa fall riktigt behövt, säger Lillemor Dahlgren. Hon menar att jämställdhetsfrågan ofta faller mellan stolarna, men när uppdraget och återrapporteringskravet

Försäkringskassan är en av 18 svenska myndigheter som med hjälp av Jim, Jämställdhet i myndigheter, satsar särskilt på jämställdhet i år.

är tydligt, som för de 18 myndigheterna, finns förutsättningar för att nå framgång i frågan. – När myndigheterna jobbar med styrprocesserna kommer det att leda till stora förändringar. Resultaten efter ett år kanske inte uppfattas som anmärkningsvärda, men på sikt kommer det betyda väldigt mycket för många medborgare, säger Lillemor Dahlgren, som även är projektledare för webbportalen Jämställ.nu. Hon ser att kunskap, metoder och verktyg som finns på portalen fyller en viktig funktion för myndigheternas uppdrag, särskilt under 2014 när planer som myndigheterna tar fram i år ska gå från ord till handling.

ledare

allas ansvar blir lätt ingens ansvar k e r s t i n a l n e b r at t f ö r e s tå n da r e

När Verket för innovationsforskning , Vinnova, utlyste medel för behovsmotiverad forskning om ökad jämställdhet kom det in 29 ansökningar. Utlysningen är ett resultat av Vinnovas uppdrag från regeringen att fördela medel för forskning som bedöms kunna bidra till utveckling och framsteg för praktiskt jämställdhetsarbete i olika delar av samhället. Det rör sig om 30 miljoner kronor att fördela och det är snabba puckar som gäller. Ansökningsperioden varade mellan 15 april och 3 juni. De 29 inkomna ansökningarna ska granskas vetenskapligt för beslut senast 23 september. Sex veckor senare ska de projekt som får medel vara igång och den sista augusti 2015 ska forskningsprojekten vara avslutade. Det ger knappt två år för uppstart, fältarbeten, bearbetning och analys av material samt skrivande av rapporter. Och detta för projekt som inte bara ska involvera forskare av olika slag utan också samverkansparter i form av företag, offentliga verksamheter eller ideella organisationer. Varför nu denna uppradning av datum och tider? Jo, jag menar att det är symptomatiskt för just jämställdhetsområdet att angelägna insatser ofta är tidsbegränsade, tillfälliga och med korta ledtider. Förvisso pågår de flesta forskningsprojekt under en begränsad tid, men för att pröva under vilka förutsättningar olika metoder, verktyg och processer fungerar för att öka jämställdheten i syfte att uppnå de jämställdhetspolitiska målen, är två år en mycket kort tid.

ställdhetsintegrering som strategi för att nå de jämställdhetspolitiska målen. Det betyder att jämställdhetsarbetet skall vara en integrerad del i organisationers ordinarie verksamhet. I den bästa av världar gör denna strategi att alla är med och tar ansvar för att jämställdheten ökar. En elakare tolkning är att när det blir allas ansvar

så blir det lätt ingens. Det har också utredning efter utredning slagit fast – det behövs en nationell resurs till stöd för arbetet med jämställdhetsintegrering för att få det att fungera. Inte minst under senare år har regeringen avsatt stora summor på olika tillfälliga insatser. Spännande projekt har startats och avvecklats, några av dem har implementerats, medan andra har funnits där en tid utan att lämna några större spår efter sig. Hur spännande de var och vilken effekt de haft kommer förmodligen några av Vinnovas nya forskningsprojekt att undersöka. Själv tänker jag att jämställdhetsarbetet skulle må bra av lite långsiktighet. Det skulle må bra av att inte hela tiden behöva börja om på nytt, med nya människor i nya konstellationer. Och det skulle behövas pågående forskning. Forskning om effekter av olika insatser men också om den politiska inriktningen och om hur processer och organisering påverkar vad som blir möjligt och omöjligt att göra i jämställdhetens namn.

Ännu mer angeläget med längre tidsperspektiv blir

det när man granskar hur det konkreta jämställdhetsarbetet är organiserat. Sedan 1994 har Sverige haft jäm-

G E N U S № 1 /1 3

Posttidning B Avs: Genus, Nätverkstan Ekonomitjänst, Box 31120, 400 32 Göteborg

E n k ät f r å g a n

Föräldraförsäkring, rättvisa löner, kvotering till bolagsstyrelser och mäns våld mot kvinnor är några av alla politiska frågor som diskuterats under senare år. Politikens möjlighet att förändra för att uppnå jämställdhet rymmer många utmaningar. Vilken är den viktigaste politiska åtgärden för att det svenska samhället ska ta ytterligare steg närmare jämställdhet?

Vad är jämställdhetspolitikens största utmaning?

Anita Göransson

eskil wadensjö

elin kvist

Prof. i genus, ekonomisk förändring, organisation Linköpings/Uppsala univ.

Professor i nationalekonomi, Stockholms universitet

Fil. dr. i sociologi, Umeå universitet

»Våld mot kvinnor och inkomstskill-

»Jämställdhetspolitikens största

»Den svenska jämställdhetspolitiken

nader mellan kvinnor och män är två viktiga problem som ännu inte lösts. Strukturella förändringar skapar samtidigt nya problem för demokratin och därmed för jämställdheten. När den demokratiska kontrollens räckvidd krymps, minskar kvinnors möjligheter eftersom de gynnats av offentlig rekrytering och strävan efter representativitet. Ökade sociala klyftor leder till att ensamstående mödrar och lågutbildade unga män halkar efter vilket leder till relativ fattigdom och frustration som somliga män riktar mot de kvinnor de ser lyckas.

utmaning är arbetsmarknaden. Yrkessegregationen är betydande och medverkar starkt till löneskillnader. Kvinnor arbetar oftare än män deltid. Skillnaderna är stora mellan mäns och kvinnors inkomster och därmed också inkomstbestämda social- och avtalsförsäkringar. Pensioner blir exempelvis i genomsnitt betydligt högre för män. Det behövs många åtgärder, allt från förbättrad studie- och yrkesvägledning till standardökning inom omsorg av barn och gamla för att minska det obetalda arbete kvinnor gör inom familjen och för andra anhöriga.

har alltför länge fokuserat på vita, heterosexuella, medelklassmammors behov och villkor. Jämställdhet borde handla om så mycket mer än att dela föräldraledighet lika och andelen kvinnor i bolagsstyrelser. Just nu har vi en situation med ökande inkomstklyftor, där allt fler människors arbetsvardag präglas av lågavlönade slitsamma arbeten, ofta med otrygga och tillfälliga anställningsvillkor. En arbetsmarknad håller på att växa fram som inte bara är könssegregerad utan även väldigt tydligt villkorssegregerad.

. På vår webbsida finns samtliga artiklar ur Genus, ytterligare material samt information om aktuella arrangemang. Besök oss på www.genus.se