Knivmakaren #1 2021

TED DAHLQVIST STJÄRNSKOTT

KNIVAR FÖR KÖKET

ELINS FÖRSTA KNIV

SUNES SNABBISAR DUELL UTAN VINNARE

BLAD SOM BEHÅLLER SKÄRPAN

RÄTT KVALITET FÖR HÖGA KRAV

Högpresterande stål för handknivar

• Uddeholm Vanax SuperClean

• Uddeholm Elmax SuperClean

• Uddeholm Vanadis 4 Extra SuperClean

• Uddeholm Vanadis 8 SuperClean

• Uddeholm Sleipner

till världsledande produkter med materialegenskaper för alla

Uddeholms stål för handknivar levererar en vinnande lösning som håller för de mest krävande miljöer. Forskning i framkant och starkt engagemang för våra kunders behov har lett fram till världsledande produkter med materialegenskaper för alla typer av uppdrag. Resultatet ger en välbalanserad kniv med en unik kombination av slitstyrka och skärpa.

tillsammans

vi

www.uddeholm.com

Sedan 1668 har vi utvecklat innovativa och banbrytande lösningar som skapar mervärde. Våra engagerade medarbetare finns i nästan nittio länder och tillsammans levererar vi ökad konkurrenskraft till kunder över hela världen. Välkommen till Uddeholm, #1 inom högpresterande verktygsstål.

och

levererar

ökad konkurrenskraft till kunder över hela världen. Välkommen till Uddeholm, #1 inom högpresterande verktygsstål.

Allt upprepar sig

Detkänns som att 2020 är satt på repeat, att allt upprepar sig i år.

Känslan smyger sig på mig när jag sitter och funderar på hur året kommer att bli, extra aktuellt blir det när jag nås av beskedet att arrangören av Utemässan i Lycksele ställer in arrangemanget för andra året i rad.

Jag har inte hört något från de ansvariga för Knivdagarna i Ludvika, i skrivande stund (mitten av februari). Vi planerar att ha årsmöte i samband med Knivdagarna precis som vanligt, fungerar det inte kommer vi att meddela det i nästa nummer av Knivmakaren, hemsidan och i våra kanaler på sociala medier.

Arbetet är iallafall igång, med att sammanställa alla uppgifter för revision, verksamhetsplan och budget.

Vi får helt enkelt planera verksamheten efter den verklighet som just nu råder och håller tummarna för att Kniv-SM som ska avgöras i Vadstena månadsskiftet juli/augusti kan genomföras som planerat.

De ansvariga kämpar på som vanligt med Knivmakaren, återigen ber de om din hjälp när det gäller innehållet. Du kan, om du tänker efter, säkert bidra med något – det kan vara en artikel, ett tips eller något du saknar och tycker att redaktionen ska ta upp i tidningen.

På tal om sociala medier, du följer väl oss på Facebook?

Om du inte gör det tycker jag att du ska leta upp oss där och klicka på gillaknappen! Gör du det inte riskerar du att missa ett av många trevliga inlägg från CarlMichael Almqvist – han bjuder verkligen på sig själv där, och delar med sig av sin breda kunskap till alla intresserade. Han lägger ner ett jättejobb som vi i föreningen är tacksamma över.

Ha trots coronaläget uti vårt land en bra vår och jag hoppas att alla ni som vill ha era vaccinsprutor får dem före sommaren, så att vi åtminstone kan ses på KnivSM i Vadstena!

Må väl och var rädda om er!

Dick

Innehåll #4 2020

KNIVAR FÖR KÖKET

ELINS FÖRSTA KNIV

Framsida

Vi tog ett snack med världens bästa Karlsson, Tony Karlsson om hans resa till succé. Han berättar om hur han gjorde och vad du ska tänka på om du vill ut i världen med dina knivar.

Ted Dahlqvist, lägg namnet på minnet! För levererar man knivar av så hög klass som han efter fyra år som knivmakare, då kan det ta honom vart som helst ute i världen.

FOTO: TOMAS GUSTAFSSON, TED DAHLQVIST

Ledaren

Dags att se framåt 3

Tony Karlsson

Med extra allt! 5-11

Ted Dahlqvist

Ett stjärnskott! 5-10

Samisk slöjd

En personlig betraktelse 12-14

Min första kniv

Elin Lundmark har skapat 12-13

En podd om knivar

Mycket snack på webben 16-17

Ny dansk bok

Tack och lov på svenska! 14

Här ska SM avgöras

Ställ siktet på Vadstena 18-20

Utmaningen

En knivig duell 16-20

Knölar, knölar... carlMichaels kåseri 21

Tips & Trix

Test av snabblim 20

Allt brann upp

Sunes snabbis

Mardröm för Bengt 24-25

Fem om dagen 22-24

Smörkniv 2.0

Kockdröm

Ärad vare Gud i höjden...

Tobbe skapar till köket

Knivmakaren 30 år

En minneskavalkad

Love letter

carlMichael kåserar 30

FOTO: FRANCESCO PACHI

SUNES SNABBISAR

DUELL UTAN VINNARE

TED DAHLQVIST STJÄRNSKOTT

Det skrivs ofta ”kom ihåg var ni läste det först”, så redan nu ska jag skriva att Ted Dahlqvist kommer att nå toppen, kom ihåg var… Det är näst intill obegripligt att Ted bara har gjort knivar i fyra år när man ser hans verk. Skapandet håller mycket hög klass, och det är med spänning vi följer hans utveckling inom knivmakeriet, och vi ser fram mot de kommande åren. Extra intressant är det nu när den 27-årige perfektionisten från Skåne tar sig an en ny utmaning.

TEXT: MATS GYLLSAND

FOTO: TED DAHLQVIST

Han vann inte när Uddeholm Invitational avgjordes för ett par år sedan, men hans bidrag var en kniv som jag inte kan glömma, och det kunde inte Uddeholms representant heller göra.

Anledningen?

En finish som ingen trodde var möjlig att få fram ur Uddeholms tuffa stål, Elmax. För att få reda på hur han bär sig åt tog Knivmakaren ett snack med Ted.

Svaret på frågan om hur länge han har gjort knivar är smått sensationellt – fyra år! På de åren har han utvecklats så mycket att samlare redan har fått upp ögonen för honom, anledningen till att han började är lite annorlunda.

Det var i sitt arbete som vaktmästare på ett sjukhus där han varje vecka bröt ner en stor mängd kartonger, samt packade upp ett par hundra kilo förrådsmateriel. Arbetet gjorde att han började leta efter en schyst fällkniv.

– Jag är en person som gärna gör ordentligt med efterforskningar innan ett köp. Jag var inte ett jättestort fan av något jag såg på marknaden, så jag tog det jag sparat ihop från att jobba som vaktmästare, köpte en knivslip på Blocket, och sedan tog skapandet fart.

Numera har han lämnat jobbet som vaktmästare, men knivmakeriet har han allt annat än lämnat bakom sig.

– Jag studerar just nu, går en yrkesutbildning inom programmering, men försöker att hinna med en kniv i veckan.

KREATIV SLÄKT. Tittar man på dina knivar inser man snabbt att du är väldigt konstnärlig, är det något du har i familjen och ägnar du dig åt någon annan konst?

– Släkten har många kreativa individer, absolut. Jag personligen har tecknat aktivt med syfte att bli skickligare sedan tidigare tonåren. Jag drömde i många år om att bli spelgrafiker, men tappade den drömmen i samband med att jag gör riktiga knivar. Det sagt, så tecknar jag fortfarande en del, även om knivslöjden till större del har ersatt det.

Utbildning eller självlärd?

– Hur räknar man Youtube? Youtube har varit min främsta lärare. Även om jag hade en bakgrund som tecknare, så hade jag inte direkt någon hantverkarerfarenhet sedan tidigare, så jag började på en ganska låg nivå. Men, med ihärdighet och fokus på förbättring så går det bättre nu. Hantverk är en färdighet, och färdigheter kräver tid att öva upp.

– Jag håller ständigt koll på moderna och nya fällknivar, och utöver att jag samlar på dessa så kollar jag regelbundet på recensioner för att ta lärdom i syfte att tillverka ännu bättre fällknivar.

KRITISERAR SM. Tävlar du eller har du tävlat och hur ser du på det?

– Jag har deltagit i SM för ett par år sedan, men min erfarenhet var inte den bästa.

Vad hände, kan du utveckla dit svar?

– Jag var inte säker på hur man skulle gå till väga när man anmälde sin kniv i SM. Jag har vuxit upp med mycket hundar runt mig, och har varit på en del hundutställningar. Jag trodde att man, liksom i dessa, kunde ha sin kniv att delta i ett flertal olika klasser samtidigt. Detta var inte fallet. Min kniv var tänkt och designad specifikt för att vara en högpresterande brukskniv, men de valde att sätta den i klassen ”mindre konstkniv”, utan att fråga mig, och sedan sågade de knivens designs originalitet och konstnärliga idé.

Kan hålla med dig, de borde ha kollat med dig innan de klassade om kniven.

– De som höll i SM har bett om ursäkt, och sa att de brukar kontakta knivmakaren i sådant fall, men att min hade de missat.

– Deras bedömning av mitt formspråk, och det mer traditionella utförandet på de knivar som platsade före min får mig dock att känna att den dömande kommittén var lite konservativ och partisk till den mer traditionella uu

Hittar man ingen bra fällkniv att köpa får man göra sig en själv.

Så här får du till samma fina finish

Att nå en hög slutfinish handlar till stor del om att kritiskt kunna granska bladet på nära håll och att inte nöja sig. Det är så lätt att se en liten repa och tänka att ”den är lite för djup”, och sedan fortsätta med finare papper och lämna den djupa repan. När man polerar en yta så jämnar man ut slipmärkena av den finish man polerar på. Om man ser slipspåren som vassa klippor, så jämnar poleringen ner dessa till kullar. Ju högre finish man utgår ifrån, desto lägre blir dessa klippor och ju plattare blir kullarna. Man kan spegla sig i ett blad som tagits till 800 korn och polerats, och för många så är detta nog. Men i mina ögon så är detta inte en spegelfinish, utan ett högglanspolerat dallandskap. En spegelfinish kräver i mina ögon minst 3000 korn, och helst högre innan man börjar polera.

Vidare så är det viktigt att polerhjulet man använder därefter inte har fått något grövre damm på sig, då detta mikroskopiskt repar bladets finish. Likväl, det är viktigt att använda högkvalitativt sandpapper, då lägre kvalitet på detta ofta har spår av för grova korn. Högkvalitativt våtslippapper är även att föredra, då det underlättar vad som i fallet med Uddeholms-kniven var 10 timmar av intensivt sandpapprande. Högpresterande rostfria stål är något av en mardröm. Jag själv kör Rhynowets våtslippapper, då det underlättar något helt otroligt.

Ett trick jag lärt mig som verkligen underlättar sandpapprande, är att avlägsna en hel del material med ett färskt 400 korn slipband. Jag avlägsnar så pass mycket att det inte finns en chans att där finns några djupare repor från tidigare korn. Det är viktigt även här att använda hög kvalitét, då band med högre korn ofta har en tendens att vara tjocka vid skarven, vilket leder till små ”studs” som biter in när man slipar. Om banden har dessa små studs, så krävs det väldigt grovt sandpapper för att åtgärda, och det gör en dryg process ännu värre. Att avlägsna mer material med 400 korn tar längre tid, och sliter ut band ganska rejält, men det innebär att jag ofta kan börja sand-

Kniven som fick Uddeholms representant att häpna, en finish som inte borde vara möjlig att få fram.

pappra med 320 korn sandpapper

utan en massa djupa repor, vilket är väldigt, väldigt tacksamt.

Jag brukar när jag sandpapprar klippa sandpappret i 3-4cm breda strips som jag sedan lindar runt en platt fil. Jag börjar med att sandpappra längs med bladet, där jag tar större tag för att identifiera och sandpapprar då tills alla maskinrepor är borta. Jag fortsätter sedan med långa tag med de områden som behöver lite extra jobb, och sedan fokuserar jag på dessa områden, ett par cm i taget, följt av några hela tag för att jämna ut. När jag fått bort alla tidigare repor så går jag högre i sandpappret och skiftar vinkeln jag sandpapprar med. Detta görs för att man lätt skall se föregående slipspår, och se när dessa försvinner så att man vet att det är dags att gå vidare. Jag ändrar vinkeln lite vid kornbyte, men inte allt för mycket, då jag fortfarande vill kunna ta långa tag. Sedan skiftar jag tillbaka till längs med, och fortsätter variera. Kör generellt 240 - 320 - 600 - 10001500 - 2000- 2500 - 3000 - 5000 när jag skall ha upp det till en spegel.

En annan viktig sak att ta hänsyn till är stålet. Olika stål beter sig olika. Elmax, som i Uddeholmskniven, tar en väldigt fin yta, näst bäst av alla stål jag provat, men det är även en plåga att sandpappra. Det jag upplever som det bästa är garanterat Rwl34 från Damasteel. Det tar en nästintill perfekt spegel, och en ljuvlig vit satin finish, och är relativt till andra högpresterande pulverstål en dröm att bearbeta. Sedan finns där även vissa stål, som N690, som helt enkelt inte lämpar sig alls till en högpolerad finish.

FOTO: TOMAS GUSTAFSSON

svenska brukskniven. Detta är ju inte fel i sig, men som en följd av detta så känner jag att jag ogärna ställer upp i framtiden.

Jag hoppas att han ändrar sig och ställer upp i Kniv-SM igen, hans skapelser förtjänar en stor publik.

Har du något tips till nya knivmakare hur de kan utvecklas?

– Försök att identifiera brister i skapelser, och fokusera på att göra bättre nästa gång!

SVÅR ATT SÄTTA PRIS. Tycker du att det är svårt att få betalt för ditt arbete, har du några tips på hur man ska tänka när man ska sälja något?

– Det här med prissättning är svårt, och jag diskuterar det regelbundet i en chattgrupp med knivmakare jag är med i. Jag har enbart haft aktivitetsersättning och studiebidrag under min tid som knivmakare. För att kunna utvecklas och köpa in nytt material så har jag varit tvungen att sälja. Jag började sälja efter min femtonde kniv, och sålde då för 450:- inklusive slida.

– På grund av att jag gör så mycket knivar som jag gör, och fokuserar på utveckling, så blir gamla knivar ganska snabbt utdaterade i mina ögon, hantverksmässigt. Jag har därför försökt sätta priset på en nivå där mina skapelser säljs så snabbt som möjligt så att jag kan fortsätta, och så att inga knivar blir liggandes.

– I mina ögon, oberoende av hantverksnivå och material, så är i slutändan värdet, tyvärr, vad helst människor är villiga att ge.

Vilka material föredrar du att jobba med i skaft, slida och blad?

– Mina favoritstål att arbeta i är O1 och 80CrV2 när rosttröghet inte är en faktor, och Rwl34 när det är. Jag är även ett stort fan av det mönstervällda stål som Damasteel gör. Till skaft gillar jag micarta, epoxistabiliserat trä, kolfiber och även hårdare träslag som ebenholz. Som metalldetaljer brukar jag köra järn, rostfritt stål, mässing

eller brons. I fällknivars handtag har jag 6Al4V titan. Till slidor veg-garvat och relativt tjockt läder.

Smider du själv?

– Nej, jag smider inte, men jag utgår ifrån plattstänger och slipar allt själv.

Favoritmaskinen i verkstaden är enligt honom själv en väldigt trevlig precisionsfräs, men det är en annan maskin han inte kan leva utan.

– När det kommer till maskiner jag inte kan leva utan, så vinner min knivslip garanterat, den tillsammans med en pelarborrmaskin så har man en grund att göra det mesta. Knivslipar kostar en del, och jag planerar nu att uppgradera, men det är en så händig och mångsidig maskin att jag skulle rekommendera att investera i en även för andra hantverksformer.

EGNA KÖKSKNIVAR. På frågan om Ted har några förebilder har han svårt att peka ut någon enskild knivmakare.

– Jag har oräkneliga människor jag respekterar väldigt mycket. Men några som sticker ut är Todd Begg, Alexey Konygin, Gareth Bull, Lee Lerman, och Evgeniy Khokhlov, säger han.

Han varken jagar eller fiskar, men några av hans alster kommer till användning hemma i köket.

– Har ett par testköksknivar som jag använder, men det är det enda. Av alla knivar jag har gjort, så har jag bara behållit en som jag gjort till mig själv och inte nämns sälja. Jag har gjort flera knivar till mig själv med extra lyxiga material som till exempel mammuttand och mönstervällt stål (”damaskus”) med tillhörande slida med ormskinnsinlägg, men det slutar alltid med att jag säljer dem till förmån för nya verktyg och material.

Är det inte en tuff utmaning att utveckla sina knivar, det är väl lätt hänt att du fastnar i samma design?

– Verkligen inte! Jag gillar att designa och skapa nytt. Vissa designer har jag gjort en hel del av då de är lite mer uu

Ted i sin verkstad, med den hyllade slipen.

Spegel eller kniv?

Känsla för detaljer.

Med tanke på att Ted Dahlqvist bara har hunnit med att göra fem fällknivar är resultatet redan nu häpnadsväckande!

Inspirationen kommer bland annat från spelvärlden.

Följ Ted på Instagram @teddawstalons

Trots att han studerar är Teds målsättning att han ska hinna med att skapa en kniv i veckan – imponerande när man ser resultatet och inser hur mycket tid han måste lägga på sitt skapande.

genomtänkta, men jag brukar göra relativt unika saker varje gång.

Precis som många andra knivmakare gör han helst inte knivar på beställning för att komma ifrån stressen som det innebär när kunden har olika önskemål om designen.

– Tidigare tog jag emot beställningar, och då försökte jag tillmötesgå kunden bäst möjligt, men designade även dessa i min stil utifrån deras önskemål. I dagsläget så tar jag inte emot nya beställningar. Beställningar innebär stress, och jag har turen att mina knivar brukar sälja ganska omgående även när jag arbetar med fria tyglar. I slutändan är det ju en hobby, och borde vara avkopplande. Jag har turen att jag får en till tre förfrågningar i veckan, och har bara energi att göra en kniv, så det känns rimligare att arbeta fritt.

INSPIRATION. Roligaste beställningen?

– En av de främsta som bidragit till min popularitet är nu en mycket god vän till mig. Han önskade sig en fungerande version av en jaktkniv från spelet ”The Witcher 3”. Jag har även fått en beställning från en av grundarna till Olamic Cutlery där han beställde en dolk i utbyte mot en kniv från dem.

En prestigebeställning?

– Jag hade en idé om att göra något riktigt outrageous jämfört med tidigare. En mindre kniv – en konstkniv

FAKTA OM TED

Ålder: 27 år

Familj: Mor, en bror och papegojor

Bor: I ett hus ute på landet i centrala Skåne med sin mor och bror. Verkstaden är inrymd i ett gammalt stall

Hobbies, förutom knivar: Datorspel, teckning och fåglar

Kuriosa, det här visste vi inte om Ted: Vegetarian

med blad och alla detaljer i rostfritt och mönstervällt stål från Damasteel – toppat med mammutelfenben. Jag framförde detta till en högt uppskattad Ted-samlare, och han svävade ut på idén och ville ha en sådan också, fast större. Så det blev vad som troligen är det mest imponerande jag gjort. För betalningen finansierade jag att göra en mindre med ursprunglig design till mig själv, men valde då mammuttand istället för mammutelfenben.

Redan när jobbet som vaktmästare gjorde honom till knivmakare var drömmen att göra fällknivar, och nu är han där.

– Jag har nu äntligen dragit igång med fällknivar, och jag ser fram emot att utvecklas och göra bättre och bättre även bland dessa! I och med att knivmakeriet finansierar sig själv, och jag har nu nått en prisnivå som tillåter mig att utveckla min verkstad mer, vilket leder till bättre produkter, vilket leder till att efterfrågan och priset ökar, och så går det runt i en cirkel. I dagsläget utvecklas mitt hantverk exponentiellt. Alla intäkter går rakt in i hantverket/verksamheten. Jag samlar även på lite dyrare fällknivar vars mekaniska känsla agerar referens, med mina fällknivar i dagsläget så eftersträvar jag att uppnå en känsla likt dessas.

Det kommer att bli spännande att följa Ted Dahlqvists vidare utveckling, är övertygad om att vi bara har sett början på vad denna begåvade kille kan leverera!

Svensk Knivförening kallar till

ÅRSMÖTE

Fredagen den 16 juli 2021 kl.18.30 i Ludvika

Lokal: Församlingshemmet (Bakom Circle K, strax intill mässområdet)

I år kommer vi att behandla 2019 och 2020 års verksamhet, då fjolårets årsmöte blev uppskjutet pga Covid 19 pandemin. Om det inte går att genomföra årsmötet pga restriktioner kommer vi att meddela det via hemsidan och sociala medier

Årsmötets obligatoriska ärenden enligt stadgarnas §6

1. Mötets öppnande

2. Fastställande av röstlängd

3. Val av ordförande för mötet och av styrelsen utsedd sekreterare.

4. Godkännande av dagordning för årsmötet

5. Val av två justeringsmän, tillika rösträknare

6. Fråga huruvida årsmötet behörigen utlysts

7. Föredragning av styrelsens verksamhetsberättelse

för 2019 års verksamhet

8. Föredragning av revisorernas berättelse för 2019

9. Fastställande av balansräkningen för 2019

10. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen

11. Fråga om användning av årets överskott 2019

12. Föredragning av styrelsens verksamhetsberättelse

för 2020

13. Föredragning av revisorernas berättelse för 2020

14. Fastställande av balansräkningen för 2020

15. Fastställande av årsavgift för kommande kalenderår

16. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen

17. Fråga om användning av årets överskott 2020

18. Förslag till verksamhetsplan samt styrelsens presentation av rambudget

19. Val av föreningens ordförande*

20. Val av sekreterare, kassör samt fyra styrelseledamöter och minst två suppleanter*

21. Val av en revisor samt en revisorssuppleant*

22. Val av valberedning

23. Övriga val

24. Omedelbar justering av paragraferna 19–23

25. Behandling av förslag som av styrelsen hänskjutits till Årsmötet eller väckts av medlem eller medlemsförening

26. Fråga om sanktion för medlemsförening att arrangera Kniv-SM 2022

27. Information från styrelsens kommittéer (ej beslutsärende)

28. Avslutning.

*Gäller dem vars mandatperiod går ut vid årsmötet Sedvanliga årsmöteshandlingar kan beställas av sekr. Michael Almqvist på tel. 070 - 509 83 78, 14 dagar före årsmötet.

Välkomna! /Styrelsen

På Damasteel® vet vi att du som med absolut funktion. Vi vet också och designat stål gör din slutprodukt vackrare – något som är nog så I Damasteels kollektion finns alltid i lager. Men våra yrkesskickliga flexibilitet och känsla för form som

Dense Twist™

MIN FÖRSTA KNIV

Jag

är en tjej som heter Elin Lundmark, 12 år och går i sjätte klass. Jag bor i Undersåker som ligger nära Åre och fjällen, i västra Jämtland. På min fritid så åker jag både längdskidor och slalom. På sommaren så spelar jag fotboll och cyklar och springer även mycket, men ibland så är jag i garaget och slöjdar, svetsar eller pysslar.

Pappa frågade mig om jag ville ha ett knivblad som han hade köpt på en loppis, för att göra min egna kniv. Det var kolstål och jag ville ha det. Det första vi gjorde var att kolla i tidningen Knivmakaren för att få inspiration till formen på kniven. Pappa tyckte att vi skulle göra det så enkelt som möjligt. Vi hittade en form som jag gillade och jag började skissa. Jag hade sett sneda mellanlägg och ville ha det, först så ville jag ha röda, men då jag såg de gula så ville jag hellre ha det. Sedan kollade vi i pappas ”lager” med olika träslag och jag valde tvärsågad ek.

När vi började så fick pappa hjälpa till med att såga på bandsågen och fixa med pelarborren, fast jag borrade mycket själv. Jag slipade det mesta på bandslipen själv

men pappa fick hjälpa till med det svåraste. När vi skulle göra något nytt så visade pappa hur jag skulle göra och gav mig tips, sedan så gjorde jag själv.

Pappa har mest gjort köksknivar, så han är ovan med läder och vi letade på Youtube efter instruktioner till vikslidan. Lädret var svårt så pappa fick göra de svåra sakerna och hjälpa till när nålen fastnade då vi sydde. På baksidan så stansade vi 2021 och på hängaren så stansade vi EL, mina initialer.

Det jag tyckte var roligast var antingen att sy lädret eller att slipa på handtaget, det jag tyckte var tråkigast var nog att vänta när oljan sjönk in och färgen på lädret torkade. Svårast var nog att slipa småsaker eller att få alla delar att sitta på rätt sätt och symmetriskt.

Jag är jättenöjd med hur resultatet blev och hoppas att jag kan ha kvar kniven hela livet.

Vi på Knivmakaren tackar Elin för reportaget och uppmanar andra som vill synas i tidningen att skicka in material, text och bilder, till oss.

Efter att Elin Lundmark hämtat inspiration till sin första kniv var det bara att sätta igång i verkstaden.

Det Elin tyckte var tråkigast var nog att vänta när oljan sjönk in och färgen på lädret torkade. Tur att hon härdade ut, för visst blev hennes första kniv fin? FOTO, SAMTLIGA BILDER: TOBIAS LUNDMARK

VINN BOKEN!

KNIVSKOLAN – ny bok av Mikael Hansen

Författaren

till Knivmakarens ABC och Den stora knivboken fortsätter sin skrivargärning och kommer under mars månad ut med sitt senaste verk, KNIVSKOLAN – med tips & inspiration!

Mikael har gjort knivar under 25 års tid. Eftersom han är obotligt nyfiken och full av experimentlusta har han prövat, utvecklat eller förkastat mer än de flesta av oss någonsin kommer att hinna med. Sina erfarenheter inom områden som till exempel material, design och metoder delar han nu med sig i sin nya bok.

Detta är ett verk med stor spännvidd – det finns en hel del smått och gott och nya tekniker som kan vara till nytta för mera erfarna knivmakare och där finns detaljerade instruktioner med många steg-för-stegfotografier, som kommer att hjälpa den oerfarne att gå vidare inom hantverket.

Fotomaterialet avslöjar också att Mikael inte kan låta bli att införskaffa eller själv tillverka olika hjälpmedel och maskiner, det verkar inte finnas mycket som saknas i hans verkstad, som enligt hans egen utsago är så liten och så fullbestyckad att bara han själv får plats där.

Boken kan du nu köpa direkt från förlaget. Gå in på deras hemsida www.settern.se under rubriken Övrigt/ Knivböcker. Klicka på bokbilden ”Knivskolan” där du även kan bläddra i boken och se ett antal sidor och få en känsla av upplägget. Vill du träna din danska kan du även längst ner i bokpresentationen se en trevlig video där Mikael Hansen presenterar sig själv och boken. Han avslutar videon med den glada uppmaningen ”Köb den! Den er god!” Och det kan vi instämma i.

Vinn boken, gå in på vår hemsida svenskkniv.se innan den 31 mars 2021 och tävla!

TITEL: Knivskolan – med tips & inspiration

FÖRFATTARE: Mikael Hansen ISBN: 978-91-7586674-1 FORMAT: 240x170 mm, Inbunden, 120 sidor

PRIS: 255 kronor DISTRIBUERAS AV: Bokförlaget SETTERN

Tips&Trix

Svårt att hålla reda på var duttar, tops, och penslar hör hemma? Bengt Olof Tallroth har en enkel och smått genialisk lösning på det problemet – en gummisnodd!

Då ser du enkelt var prylarna hör hemma i en annars kaotisk verkstad...

Hör av dig om du vill tipsa om något!

TEXT: LARS BILLSTRÖM

UTMANINGEN

DUELL MELLAN ALMQVIST OCH EKLUND

Som vanligt träffades vi ett gäng en novemberhelg BC (Before Corona) för gemenskap och knivbyggande i Grundsunda knivgilles lokaler i Husum. En helg där vi försöker inspirera varandra till nya stordåd. När så dagen går mot kväll så minskar aktiviteten i arbetslokalerna, men istället tar samtalen vid och uppvisandet av andra medhavda knivar, knivblad och skaftämnen.

Denna kväll visade P-O Eklund upp ett vackert damaskblad som ursprungssmeden inte var riktigt nöjd med, och som Rickard Perman därefter ”snyggat till”. Kvällen övergick till natt och sedan morgon och någonstans däremellan ritade Rickard en utförlig skiss på ett skaft till bladet som granskats kvällen innan. Ett utmanande bygge men som P-O inte var sen att anta.

En lätt avundsjuk Almqvist konstaterade att den kniven ville han också bygga och efter att ha tittat till sitt eget knivbladslager konstaterade han att där fanns ett blad som formmässigt var väldigt likt Eklunds blad. Där och då kom vi överens om att bygga varsin kniv med ”våra” blad efter Rickards ritning. Ett ganska spännande projekt där faktiskt fem olika personers tankar och arbetsinsatser skulle utmynna i två färdiga knivar.

Vi valde två helt olika vägar i våra byggen. Eklund som i grunden är en hornknivsentusiast satsade på renhorn som

grund, medan Almqvist djupdök ner i sitt materiallager och fann en vacker bit blåfärgad stabiliserad masurbjörk till huvudämne i sitt bygge. Gemensamt var dock valet att ha ett damaskämne som mellanbit.

Detta projekt blev ett studie i stil, men framför allt i tid. Almqvist visade sig snabbare i alla moment, stundom inspirerande, stundom deprimerande ur den långsammes perspektiv. Men knappt ett år efter antagen utmaning, blev också den långsammes alster färdigställt.

En utmaning – två knivmakare, två helt olika, men ändå liknande knivar. Med den här artikeln vill vi inspirera till att hitta samarbeten med varandra och över alla stilgränser och idéer.

Så här blev resultatet för oss.

P-O:s knivbygge

Bild 1 Skaftet på Rickards skiss är uppbyggt av en frontholk, ett damaskbolster och bakbiten i ett stycke.Det är inte tvärlätt att hitta horn som fungerar till den bakre delen. Märgen i hornet ställer till det. Det visar sig också i första försöket i form av märggenomslag. Jag tar istället ett av de sparade, bättre, slidämnena. För säkerhets skull klyver och slipar jag ner båda halvorna för att reducera märgen. Fräser ur för tången, stiftar och limmar ihop halvorna.

Bild 2 När frontholken och den bakre horndelen är förberedda är det dags att slipa/forma damaskbolstret.

UTMANINGEN

När man bygger skaft med delar av stål som ska etsas måste man stifta alla delar, för att kunna göra hela skaftet klart innan limning. Här har jag valt tunnare mellanlägg av horn närmast damasken. De får fungera som borrmallar.

Jag limmar först fast dem med snabblim på horndelarna, borrar hål för 2,5 mm stift, 2 i vardera del. Fäster dem på samma sätt på damasken så att de stämmer med de övriga skaftdelarna. Nu är hela skaftet preliminärt hoplimmat.

Med en brytbladskniv lossar jag mellanläggen från horndelarna, men behåller dem fastlimmade på damaskens sidor.

Borrar hål med 2,5 mm borr utifrån de tidigare borrhålen. När man borrar i stål är det vassa borrar, låga varv och borrolja som gäller.Med brytbladskniven lossar jag mellanläggen, tar bort eventuella limrester och sammanfogar delarna med hjälp av stiften. Innan den slutliga limningen ska damasken etsas.

TEXT & FOTO: carlMichael ALMQVIST OCH P-O EKLUND

Bild 3 Rickards skiss beskriver en kniv med gravyr. Jag gör den lite efter min egen tolkning, men tycker att kontrasterna inte blir så tydliga i flätmönstret. Därför skär jag i efterhand in parallella skugglinjer. Graverar också limskarvarna i rygg och buk.

Bild 4 Det ska vara damaskplattor i skaftet också. carlMichael förser mig med damask från Micke Andersson i Bullmark. CM fäller in plattorna i skaftet. Han jobbar med stabbat trä, jag med horn. Frustration! Pausar ett tag – grubblar – men bestämmer mig för att lägga plattorna utanpå hornet.

Fälla in dem i horn är trixigt, och hornet är för bra för att äventyras.

Det valet ställer mig inför ett annat dilemma. Det blir svårt att göra en slida med damask liggande utanpå hornet. Det får sannolikt bli ett ställ i stället.

Stället ska också innehålla horndetaljer. Det är lite min grej – det ska finnas med graverat horn i allt jag gör i knivväg. Med renhorn och spillmaterial från kostillverkning blir den till slut färdig – CALUMPNIATOR (latinskt ord för utmanaren).

cM:s knivbygge

Bild 1 Damaskämnet slipade jag fram helt fristående från övriga delar.

Stoppar in en träbit i hålet för att kunna jobba effektivt med den heta metallen.

Bild 2 Övriga delar inpassade och filningsjobbet klart.

Som vanligt formar jag hela skaftet färdigt innan jag limmar fast bladet.

Bild 3 Efter filning och etsning. Efter etsningen ser jag till att skrubba av ämnet ordentligt med flytande tvål och en tandborste så ingen syra blir kvar och orsakar rost.

Bild 4 Millimetertjockt damaskämne från Micke Andersson till sidoutsmyckningen. (restprodukt från hans heldamaskslidor).

Bild 5 Slutmontering av delarna med trögflytande snabblim från Biltema.

Bild 6 Nitning av utsmyckningsdamasken med silverskruv.

Nästa uppslag, så blev det! uu

BILD 4

BILD 1

FÖRSTA BOKEN OM KÖKSKNIVEN – KÖKETS MEST OUNDGÄNGLIGA VERKTYG!

FÖRSTA BOKEN OM KÖKSKNIVEN – KÖKETS MEST OUNDGÄNGLIGA VERKTYG!

OOm mat, recept och dieter –finns tusentals böcker att tillgå. Om det i köket mest oundgängliga verktyget –kökskniven – finns ingen bok att tillgå alls! Förrän nu ...

m mat, recept och dieter –finns tusentals böcker att tillgå. Om det i köket mest oundgängliga verktyget –kökskniven – finns ingen bok att tillgå alls! Förrän nu ...

I En liten bok om köksknivar har LarsErik Litsfeldt sammanställt allt man behöver veta för att välja rätt kniv för rätt ändamål och för att bli skicklig i att hantera och vårda alla typer av köksknivar.

I En liten bok om köksknivar har LarsErik Litsfeldt sammanställt allt man behöver veta för att välja rätt kniv för rätt ändamål och för att bli skicklig i att hantera och vårda alla typer av köksknivar.

Du får här även möta flera personer för vilka kökskniven betyder allt: knivsliparen Pigge Hall, kockknivstillverkaren Tobbe Lundström, knivsmeden Robin Dalman och importören av världens bästa knivar Christofer Åslund.

Du får här även möta flera personer för vilka kökskniven betyder allt: knivsliparen Pigge Hall, kockknivstillverkaren Tobbe Lundström, knivsmeden Robin Dalman och importören av världens bästa knivar Christofer Åslund.

Med förord av Gabriel Jonsson.

Med förord av Gabriel Jonsson.

”En liten bok om köksknivar reder ut alla frågetecken kring köksknivar. Förhoppningsvis kan denna bok leda till att fler inser värdet av en kökskniv tidigare i livet än vad jag gjorde.” gabriel jonsson

”En liten bok om köksknivar reder ut alla frågetecken kring köksknivar. Förhoppningsvis kan denna bok leda till att fler inser värdet av en kökskniv tidigare i livet än vad jag gjorde.” gabriel jonsson

LARS-ERIK LITSFELDT

GABRIEL JONSSON

EN LITEN BOK OM KÖKSKNIVAR

LARS-ERIK LITSFELDT GABRIEL JONSSON EN LITEN BOK OM KÖKSKNIVAR

INBUNDEN. ILLUSTRERAD. 140 S.

INBUNDEN. ILLUSTRERAD. 140 S.

FOTO: MARIA ANNAS. KARNEVAL FÖRLAG

FOTO: MARIA ANNAS. KARNEVAL FÖRLAG

frågan upp ”Vad är bästa limmet”?

Själv använder jag mycket av Biltemas trögflytande superlim och tvåkomponetlim 5, 15 & 30 min torktid. Så jag bestämde mig för att göre en hållbarhetstest. Sågade/ slipade fram en testbit av stabbad rötad bok. Sågade av, planslipade biten inför varje försök.

Försök 1: Biltemas trögflytande superlim. Kunde inte bryta av limfogen med handkraft.

Försök 2: Limmade åter igen med Biltemas superlim men denna gång med en bit svart spacer emellan. Gick hyfsat lätt att bryta av. Gjorde ett nytt försök, men denna gång ”repade jag upp” spacerbiten på bägge sidorna med ett grovt sandpapper. Denna gång gick det bättre och jag kunde inte bryta av testbiten.

Försök 3: Limmade denna gång (utan spacer) ihop delarna med 5 min tvåkomponent lim. Lät dock härdtiden

vara någon timme eller två. Gick inte att bryta av testbiten.

Försök 4: Limmade denna gång (utan spacer) ihop delarna med 15 min tvåkomponent lim. Lät dock härdtiden vara någon timme eller två. Gick inte att bryta av testbiten.

Tänker inte dra för stora växlar på min lilla test, men jag konstaterat att jag med gott samvete kan fortsätta att limma ”på mitt sätt”. Men att oavsett vad jag limmar med så är det viktigt att rugga upp limytorna med grovt sandpapper för bästa hållbarhet. cM

...carlMichael Almqvists dito.

P-O Eklunds kniv, och...

SUNE GÖR EN SNABBIS

SUNE GÖR EN SNABBIS

Sune

Oskarsson i Ullared har förekommit här i spalterna emellanåt. Han ser väl sig själv primärt som träslöjdare, som har synts på slöjdmässor och hållit kurser i såväl Sverige, Norge, Danmark, Island och till och med i USA. Han är också kunnig knivmakare och har varit varit SM-domare inom det området. Som utställare har han och hans fru Karin alltid haft med sig slöjdknivar och funktionella bruksknivar, oftast dekorerade med olika klassiska mönsterskärningar.

Allt som oftast har besökare frågat om han inte också gör lite enklare bruksknivar, fortfarande med bra blad och skönt grepp, men med en lägre prislapp. Kanske är det Sunes bakgrund som slöjdlärare som gjorde att han började tänka i banorna ”rationell tillverkning” och han har utvecklat ett arbetssätt som gör det möjligt för honom att göra upp till fem (!) knivar med träholkslida på en dag, (förutom läderarbetet) vilket gör att det fortfarande

går att få lönsamhet på en lägre prisnivå. Härnedan följer Sunes upplägg:

Ta fram ett ämne som, i det här fallet vi visar, är 250 x 70 mm. Klyv upp detta i två sidostycken med 10 mm tjocklek och ett mellanstycke som är lika tjockt som bladet, till exempel 4 mm. Planputsa noga för eleganta skarvar.

Rita upp bladets konturer på mellanstycket (Bild 1). Ta ut hål efter konturerna, så att du kan lägga in bladet.

Rita ut konturerna för knivskaftet och slidans träholk på mellanstycket. (Bild 2).

Dela mellanstycket just där skaft och träholk kommer att mötas och limma fast de två bitarna på det ena 10 mm sidostycket. Sune använder vitt trälim för utomhusbruk. Som syns på bilden är skarven inte helt hoppressad, detta för man i senare moment lätt skall kunna se var hela slutpaketet skall delas.

BILD 4

BILD 5

BILD 6

BILD 7

BILD 8

BILD 9

ryggsidan och ”skär bort” överflödigt material på båda sidostyckena, så att du börjar närma dig den slutliga formen (Bild 5).

Gå ut i det vackra solskenet och grovslipa ut formen på skaft/holk (Bild 6).

Fortsätt med finslipning, gärna på rulle med passande diameter (Bild 7). Genom att paketet fortfarande sitter ihop får du perfekt passning och enhetliga linjer mellan skaft och holk utan att behöva lägga extra tid på det.

Dela nu paketet vid den lilla springa som du ser på rygg- och buksida (Bild 8).

Limma fast bladet på vanligt sätt. Om du vill ha en frontbit i starkare material (rekommenderas) så kortar du bara skaftet i motsvarande mån.

Forma till läderhylsan (Bild 9). I det här fallet barkgarvat läder, ofta kallat lappläder. Fila ett spår runt holken där lädret kan pressas ner. Sy och pressa på plats, säkra med lite lim i spåret. Gör gärna en klassisk samisk upphängare.

Om man som Sune har känsla för materialval och gör fina klyvsnitt blir skarvarna så gott som osynliga (Bild 10)

TEXT & FOTO: LARS BILLSTRÖM

Ett annat sätt att utnyttja materialet

Här har vi visat hur man arbetar med enhetligt material i skaftet. Men den här tekniken kan också användas för att skapa mycket eleganta kontraster genom att tvärtom använda olika material.

I Danmark har några av våra kollegor visat exempel på vad som med ett gott smil kallats ”Dansk falsk fulltånge” eftersom kontrasterna leder tankarna till ett fulltångeblad. De här två bilderna visar utsökta exempel på hur Jens Rahbek har utnyttjat tekniken. Här har Jens också använt sig av blad med taperad, det vill säga avsmalnande, tånge, vilket ger ytterligare elegans. Något att inspireras av!

FOTO: JENS RAHBEK

KOCKARNAS DRÖMKNIVAR Tobbe Lundström skapar

Vad har stjärnkockarna Tommy Myllymäki, Niklas Ekstedt, Magnus Nilsson och Erik Videgren gemensamt? Jo, de har kockknivar gjorda i en liten verkstad i lilla Såå strax utanför Åre.

Mannen bakom knivarna är Tobbe Lundström, eller Knivmakaren i Åre som han kallar sig.

– Många blir förvånade när de kommer hit. De tror att de ska komma till en fabrik, men hamnar i stället en liten verkstad i garaget. Men jag behöver ingen fabrik. Jag sysslar ju med konsthantverk. Konsthantverk eftersom kniven går att använda och är gjord för att användas.

– Kniven blir intressantare om den har det där lilla extra. Att försöka skapa något vackert, men ändå ha sin egen form.

Det är onekligen vackra saker han åstadkommer.

Damaskerade kockknivar, oftast med inslag av uråldrig mammut och bolster av mosaikdamask från den styreforska smedjan i Boden. Stilfullt presenterade med vackra eggskydd av virke från grånade lador.

UNIKA KNIVAR. Samarbetet med Mattias Styrefors

har pågått länge. Enligt Tobbe Lundström är hans mosaikdamaskbolster unika. Det passar väldigt bra på knivarna.

Han använder nordiska träslag: svartek från Gotland, masurbjörk och granmasur. Mest av det sistnämnda.

– Jag har med åren hittat en egen stil. Samtidigt är varje kockkniv unik, en Tobbekniv. De blir individer. Jag är noggrann nästan pedantisk till vissa delar. Noggrannhet, ordning och reda är mina ledord.

– Om man ska göra en unik produkt är materialet A och O. Damasteels knivstål är ett av de mest avancerade. Rostfritt, vackert och funktionellt.

Hans kockknivar är inte bara vackra. De används också av kockarna som köper dem. Någon har sagt: ”Tobbes knivar kommer jag att ha hela livet.”

Knivstålet köper han i metervara, 2 eller 2,5 mm tjockt. Han har ett grundsortiment med bladlängder på 20, 23 och 25 cm och en trancherkniv på 27 cm. Japanska knivmodeller blir det sällan.

– Jag har kopierat bladet på en MAC-kniv, men gjort min egen design, min egen tolkning. Det är viktigt med balansen i kniven. Den får inte vara baktung eller framtung om man ska kunna arbeta med den.

– Balansen ska ligga strax framför själva bolstret, och väga lätt i handen. Kniven ska vara smäcker i skärde-

TEXT: P-O EKLUND

Tobbe Lundström i Lars-Erik Litsfeldts bok "En liten bok om köksknivar".

FOTO: MARIA ANNAS

FOTO: TOMAS GUSTAFSSON

Alla knivarna är unika, men man känner igen Tobbes formspråk.

Förutom köksknivar har det blivit en del bestick i Tobbes verkstad.

len, därför taperas bladen. Enda undantaget är en köttyxa som har en 3 cm eggdel där skaftets avslutning utgörs av en knopp som man kan mortla med.

HUR GÖR HAN? Hur går han tillväga, knivmakaren i Åre, när han gör sina kockknivar?

Bladen slipas ned till 0,5 mm i eggen innan de härdas. Han skickar bladen på härdning. Om de slagit sig, vilket är ovanligt, spänner han upp dem och värmer antingen med gasol, eller slår på dem med en plan hammare utan att värma. Då kan de räta upp sig.

Han har gjort en bockanordning som används när krokiga blad behöver rätas.

– Men bladen behöver egentligen inte vara helt raka innan den slutliga slipningen. Många gånger rätar jag eggen genom att slipa med ett 60-korns band. Reporna blir inte så djupa efter härdning. Sedan slipas de med 120-band och sedan med Trizactband upp till A16.

Tobbe Lundström har många besök i sin verkstad. Köksfolk som gärna kommer förbi och vill göra en beställning. Många vill komplettera sitt knivbestånd.

Men beställarna kan inte påverka särskilt mycket i utformningen. De får en prislista och får välja från den. Priset, som i någon mån påverkas av damaskens olika mönster, ligger mellan 3 800 och 7 000 kronor.

ROLIGASTE UTMANINGEN. För en tid sedan blev Torbjörn Lundström kontaktad av en av de största tyska vinmakarna. Han skickade upp 200-åriga vinstockar till sina knivar. En intressant utmaning som också blev en bra kontakt för kvalitetsviner.

Men roligast tycker han ändå det är att få jobba med kockarna i de fina restaurangerna.

– Det är en fjäder i hatten, säger han nöjt.

Att jobba med Tommy Myllymäkis nyöppnade restaurang Aira var spännande. Förutom köksknivarna har Tobbe Lundström även gjort besticken. Designern Jens Fager kom med ritningar med angivelser i millimeter. Damasteels stål är utmärkt för bestick eftersom det går att kallbocka och inte behöver härdas.

– Det är ett prestigefyllt uppdrag att få jobba med stjärnkockarna. Det är ett fönster utåt.

Men det är inte bara i verkstaden han jobbar.

Ryktet säger att han även är en fena i köket.

Kontakten med kockarna har gett honom såväl kunskap som kokböcker. De fina råvarorna i Åre, färsk norsk fisk och skaldjur, ost och charkuterier, förädlar han gärna i sitt kök.

MEDFÖTT KNIVINTRESSE.

Tobbe Lundström menar att knivintresset är medfött. Han föddes i Kaitum mellan Kiruna och Gällivare.

Där är kniven ett av de första önskemålen på julklappslistan. När han som 20-åring kom till Södertälje gjorde han sin första egna kniv med enkla hjälpmedel. Flytten till Åre, och arbetet i en skidanläggning med verkstad, blev avstamp för hans knivmakeri. Först jaktknivar till sig och sina kompisar, men ganska snart samlarknivar med mer avancerade material.

– Man bygger successivt upp skickligheten i sitt hantverk. Vill man utvecklas som knivmakare finns det bara en väg att gå: Jobba på och lär av misstagen, ta kontakt med de knivmakare som är riktigt duktiga.

– I dag är det ingen som har hemligheter, på det sättet slipper man göra alla misstag. Det är också viktigt att våga pröva nya grejer så man inte fastnar.

– Hur jag började med kockknivar? Det var en kompis, som gått restaurangskolan i Åre, som undrade om jag inte skulle kunna göra en kockkniv åt honom.

Han fick sin kniv, och på den vägen är det.

I dag gör Tobbe Lundström, som sagt var, knivar till den svenska kockeliten. Knivar med en väntetid på upp emot ett år. Varje år sponsrar han vinnaren av årets kocktävling med en kniv.

KAN LEVA PÅ SITT HANTVERK. – Arbetet i knivverkstan är visserligen monotont, men det är samtidigt en njutning. Jag trivs väldigt bra i min verkstad.

– Mest tillfreds är jag när jag färdigställt en kniv, fotat den och mailat till kunden. När kunden sedan svarar ”den ser fantastisk ut” är jag nöjd. Då är det inget problem att släppa den.

FAKTA OM TOBBE

Namn: Torbjörn ”Tobbe” Lundström

Ålder: 66 år

Familj: Sambo och fyra barn, två hemmavarande

Bor: Såå utanför Åre

Hobbies: Fiske, längdskidor, åker tre–fyra gånger i veckan. ”Det rensar huvudet”, konstaterar Tobbe Lundström

Kuriosa: Under åren i Södertälje spelade han ishockey i Sörmlands TV-pucklag, i Södertäljes junior- och A-lag Se filmen ”Knivmakaren i Åre” på Youtube

ÅÅ

Bild från boken "En liten bok om köksknivar.

FOTO: MARIA ANNAS

Love letter

Detdär med kärlek är inte alltid så lätt, det vet vi allihop. Och det där med att hitta rätt present till den man älskar är ännu svårare. Men tyckte för ganska precis 10 år sedan att jag kommit på en riktigt bra, kul och praktisk present till gumman min.

Nykär som jag var då och som den knivmakare jag faktiskt är så tänkte jag att jag skulle ta och göra en brevkniv till henne. Och inte vilken brevkniv som helst heller, då den skulle tillverkas helt av mammutbete. Och inte tänkte jag att jag skulle göra det lätt för mig heller...

Det skulle bli en ”fulltångebrevkniv”. I min mammutskrotlåda hittade jag snabbt lämpligt material som skulle räcka både till bladet och tillhörande skalor. Jag gick tillväga på precis samma sätt som om jag skulle gjort en vanlig fulltånge av metall. Slipade ut formen, satte den i min slipgigg och med stor försiktighet slipade jag fram eggen på bladet. Sedan på med skalorna och fäste dem med både lim och skruvnitar precis som man ska göra.

Alla mina knivar brukar också få ett namn, och vad passade bättre än ”Love letter” på denna. Kronan på verket skulle dessutom bli att på skaftet scrimma in en text med början på ett kärleksbrev – på tillhörande slida präglade jag dessutom in ordet kärlek på både engelska, franska och naturligtvis finska, rakkaus, allt för att impa på min kära hustru.

Nåväl, födelsedagen kom och presenten överlämnades och reaktionen var väl inte helt översvallande om jag ska vara helt ärlig. Ett ”Tack och en puss på munnen” sedan var det över.

Fem år senare, så kom vi in på ämnet kärlek och kniven jag gav Pia. Hon såg ut som ett frågetecken i nian när jag nämnde kärleksorden jag scrimmat in på kniven. Då och först då fattade jag att hon aldrig sett dem, utan flyktigt hade hon bara sett kniven och tyckt att den väl såg OK ut, men inte mer än så...

Lång i fejan blev jag, men ett gott skratt fick vi oss båda då – och kniven är nog aldrig använd ty den hänger där på väggen med ett tunt lager damm på sig.

Inte så uppskattad, men kärleken håller i sig!

Det är som det sägs, otack är värdens lön...

Rostfritt knivblad i japanskt VG10-stål

Damaskknivblad i hög kvalitet

Kökskniv Hocho Damask med integrerad frontholk, allt i fin presentförpackning

Kniv-SM

31 JULI–1 AUGUSTI 2021 VADSTENA SLOTT

2021 års Kniv-SM är förlagt till den vackra renässansbyggnaden Vadstena Slott vid Vätterns strand. En av Östergötlands största utställningshallar döljer sig i en fästningsvall och slottet ligger i en av Sveriges charmigaste små städer med ett intensivt sommarliv.

TÄVLINGSDETALJER

SM-tävlingen är öppen för knivmakare mantalsskrivna i Sverige med högst tre tävlingsbidrag i varje klass. Svensk Knivförenings regler gäller – vid minst två tävlande i varje klass utses vinnaren till Svensk Mästare. Utställning av tävlingsknivarna pågår under båda dagarna, prisutdelning sker söndag eftermiddag. Tävlingsbidragen ska vara Svensk Knivförening tillhanda senast den 3 juli 2021 och skickas till: Tomas Gustafsson, Ugglestigen 84, 814 93 SKUTSKÄR

ANMÄLNINGSAVGIFT

Tävlingsavgiften för Kniv-SM är 150 kronor – per tävlande, oavsett antal bidrag – vilket sätts in på Bankgiro 121-2141 (Ungdomsklass gratis). Märk insättningen med SM-2021 samt namn.

Ytterligare information läggs löpande ut på Svensk Knivförenings hemsida, www.svenskkniv.se där du även kan se tävlingsreglerna, alla klasskriterier samt hämta anmälningsblanketter

(Fliken Aktiviteter/tävlingar – Tävlingar – Tävlingsbestämmelser)

Välkommen till två spännande dagar i Vadstena önskar Svensk Knivförening och arrangören Museiföreningen Wadstena Fogelsta Järnväg, som även ansvarar för smidesmässan i anslutning till slottet!