Knivmakaren #3 2021

SAMLAREN MATS ALINDER

BLAD SOM BEHÅLLER SKÄRPAN

RÄTT KVALITET FÖR HÖGA KRAV

Uddeholms stål för handknivar levererar en vinnande lösning som håller för de mest krävande miljöer. Forskning i framkant och starkt engagemang för våra kunders behov har lett fram till världsledande produkter med materialegenskaper för alla typer av uppdrag. Resultatet ger en välbalanserad kniv med en unik kombination av slitstyrka och skärpa.

Högpresterande stål för handknivar

• Uddeholm Vanax SuperClean

• Uddeholm Elmax SuperClean

• Uddeholm Vanadis 4 Extra SuperClean

• Uddeholm Vanadis 8 SuperClean

• Uddeholm Sleipner

www.uddeholm.com

Sedan 1668 har vi utvecklat innovativa och banbrytande lösningar som skapar mervärde. Våra engagerade medarbetare finns i nästan nittio länder och tillsammans levererar vi ökad konkurrenskraft till kunder över hela världen. Välkommen till Uddeholm, #1 inom högpresterande verktygsstål.

Varför skriver ni aldrig om...?

Ofta får vi frågor om innehållet i vårt eminenta magasin Knivmakaren. En återkommande fråga är varför skriver ni inte mer om gamla knivar och samlare?

Svaret är enkelt.

De som skriver i tidningen delar med sig av sin egen expertis, de gör det på sin fritid och för det mesta skriver de om ämnen som ligger dem nära om hjärtat. Vi har helt enkelt ingen knuten till oss som kan dela med sig av sin kunskap när det gäller historiska knivar – hör gärna av dig om den personen är du.

Samlare skriver vi gärna om, men det finns ett stort problem.

Det är ett fåtal som ställer upp och visar sin samling, de flesta samlar i hemlighet och är inte intresserade av att andra får se deras konstskatter.

Tack och lov kan vi i detta numret presentera ett undantag.

Mats Alinder har på ett drygt år byggt upp en fantastisk samling med knivar av Svante Larsson, som vi skrev om i förra numret, just nu är han uppe i över 85 knivar – imponerande! Vår redaktör, Mats Gyllsand, har tagit ett snack med sin namne om vad som driver honom och vad målet med samlandet är.

Förhoppningsvis kan det reportaget öppna dörrarna så att andra samlare kommer ut ur sina dammiga garderober och visar upp sina knivar, knivar som är en del av allas vårt kulturarv.

”Ibland händer det”, som i reklamens värld, i vår värld händer det ganska mycket eller lite, beror på hur man ser det, talibaner tar över i Afghanistan, Löfven slutar, covid ökar eller minskar beroende vilka medier man följer och ännu en sommar utan möten och arrangemang. Jag längtar verkligen efter träffar, fysiska möten, styrelsemöten, Knivveckan, Lycksele, Kniv-SM och allt annat som inte har varit möjligt.

Planer på ett fysiskt styrelsemöte finns i senare delen av hösten, får se om det kan genomföras, behövs ibland, för en ett riktig genomgång av verksamheten och för att fundera över framtiden.

Redaktionen kämpar på, gör verkli gen ett gediget jobb både med Kniv makaren och med att föreningen ska vara aktiv på sociala medier.

Hoppas ni haft en bra sommar trots allt. Ser att många är aktiva på web ben, känns nästan som det varit mer tillverkning av knivar i sommar än det brukar vara under sommaren.

Önskar er en bra höst, åter kommer i nummer fyra av Knivmakaren med förhoppningsvis goda nyheter om planeringen för nästa år

Må väl Dick

Innehåll #3 2021

Framsida

Vi tog ett snack med världens bästa Karlsson, Tony Karlsson om hans resa till succé. Han berättar om hur han gjorde och vad du ska tänka på om du vill ut i världen med dina knivar.

Från noll till 85 på ett drygt år, det är ingen dålig utveckling, men det är ungefär så många knivar gjorda av Svante Larsson som samlaren Mats Alinder har letat upp till sin samling.

FOTO: MATS ALINDER

Ledaren

Dags att se framåt 3

Ledaren

Varför skriver ni aldrig om...? 3

Tony Karlsson

Med extra allt! 5-11

Esbjörn Vikberg

Enkelt och snyggt! 5-8

Samisk slöjd

En personlig betraktelse 12-14

Passion för horn

Samlaren Mats Alinder 10-16

En podd om knivar

Mycket snack på webben 16-17

Plötsligt i Delsbo

Äntligen händer det något 18-21

Här ska SM avgöras

Ställ siktet på Vadstena 18-20

Nytt liv i en Eka

Swingblade får nya kläder 22-25

Knölar, knölar... carlMichaels kåseri 21

Allt brann upp

Mardröm för Bengt 24-25

Smörkniv 2.0

Ärad vare Gud i höjden... 26-27

Knivmakaren 30 år

En minneskavalkad 28-30

FOTO: FRANCESCO PACHI

NYTT LIV I EKA SWINGBLADE

PLÖTSLIGT I DELSBO

SMARTA TIPS & TRIX

SNYGGT & ENKELT ESBJÖRN VIKBERG

ESBJÖRN VIKBERG ENKELT&SNYGGT

En ung knivmakare som fått mig att stanna upp är Esbjörn Vikberg, statsvetare och skogshuggare.

AV MATS GYLLSAND & ESBJÖRN VIKBERG

Skogsarbetare och statsvetare låter lite som två saker ganska långt ifrån varandra, hur blev det så?

– Ha ha, ja det kan man undra. Jag började med att jobba med farsan på sommarloven när jag var väldigt ung, cirka 13-14 år, och har alltid gillat det yrket. På gymnasiet utbildade jag mig till byggnadsarbetare men jag fastnade aldrig riktigt för det. Efter gymnasiet så jobbade jag några år i skogen och trivdes men

kände att det var dags att prova på att studera så jag flyttade ner till Kalmar och studerade statskunskap. Valet föll

på statskunskap för att det verkade som en väldigt allmänbildande utbildning och jag har alltid varit intresserad av historia och till viss del politik. Själva ut-

bildningen var också otroligt intressant och givande men jag kände ändå hela tiden att jag längtade tillbaka till skogen och även att kunna hålla på med knivar. Jag bor numera i Bollnäs men har inte helt gett upp studierna så man får se hur det blir i framtiden.

Så knivintresset vårdas på fritiden?

– Ja knivmakeriet är först och främst en hobby för mig, så fort jag har tid och motivation över så ägnar jag mig åt knivmakeriet.

Hur länge har du gjort knivar och hur kommer det sig att du började med det?

– Fascinationen för kniven har nog alltid funnits där men mitt intresse för just knivmakeriet började i väldigt tidig ålder när jag inspirerades av min fars knivar. Farsan har haft knivmakeriet som en återkommande hobby ända sedan 70-talet. Jag själv skaftade min första kniv när jag var 11-12 år. Från den åldern till idag har knivmakeriet kommit och gått, men jag har aldrig tappat intresse.

Utbildning eller självlärd?

– Jag har aldrig deltagit i någon kurs men läser ofta böcker, Knivmakaren och andra medier. Jag har som sagt en far som är en intresserad, erfaren och duktig knivmakare men även en bror som också har knivmakeriet varmt

”Jag blir lite sorgsen när jag ser framför allt nybörjare som köper väldigt dyra material, men som kanske inte har förmågan att ge materialet rättvisa”

om hjärtat. Detta har ju såklart medfört att vi har utvecklats tillsammans. Så fort jag har ett nytt projekt på gång så bollar jag mina idéer med dom.

Tävlar du, har du tävlat och hur ser du på det?

– Visst kan man fundera över huruvida man kan tävla i knivmakeri, eller någon annan konstform, men själv tycker jag att det är väldigt utvecklande att tävla. Jag försöker ställa upp på åtminstone en tävling per år och hade jag haft tid så hade jag säkert deltagit mer än så.  För mig är tävlandet en stor källa till motivation. En väldigt bra del med tävlandet är ju att man kommer i kontakt med andra "knivnördar" samt att man får feedback på inskickade bidrag.

TIPS TILL ANDRA

Har du något tips till nya knivmakare hur de kan utvecklas?

– Ja, det är ju så klart helt individuellt, men för att bli bättre på det man gör så krävs ju alltid erfarenhet och för att bygga erfarenhet så krävs tålamod. Tålamod är enligt mig kanske den viktigaste egenskapen för alla momenten i knivmakeriet. Att låta arbetet få ta sin tid är i mitt tycke helt avgörande. Rygga inte tillbaka då det gäller läderarbetet – ju mer man håller på med läder desto bekvämare blir man med materialet. Man måste verkligen nöta på för att få in en bra känsla. Sy sömmar med gamla spillbitar! Testa även olika färgningar på gamla bitar. Själv har jag inget

FAKTA

problem med att ägna en hel dag åt att sy sadelmakarsömmar med spillbitar bara för att få till den rätta ”känslan” innan jag syr en riktig slida. Sista tipset blir att låta bli knivmakeriet om man är stressad eller trött för det brukar sluta illa.

Jag tycker att dina knivar är otroligt fina, och jag har fått intrycket av att du får otroliga resultat med ganska enkla material. Vilka material föredrar du att jobba med i skaft, slida och blad?

– Tack så mycket. Jag vet inte om jag har något favoritmaterial men när det gäller skaft så är det svårt att misslyckas med masurbjörk. Rårandsläder är det jag använder mest till slidor. Bladen köper jag oftast och vad för slags blad jag väljer beror helt och hållet på vad för sorts kniv jag vill göra. Gällande material så anser jag att det inte behöver kosta mycket för att få till en riktigt fin kniv. Jag försöker alltid tänka att helheten är större än summan av delarna, och det tror jag är en bra filosofi. Jag blir lite sorgsen när jag ser framförallt nybörjare som köper väldigt dyra material men som kanske inte har förmågan att ge materialet rättvisa. Att börja smått är enligt mig den rätta vägen att gå. Återigen så hävdar jag att det är viktigare att hålla en hög noggrannhet i allt arbete med de material man använder än att använda dyra material som man kanske inte behärskar till fullo.

Esbjörn har inga direkta idoler inom knivmakeriet, men ett par duktiga finns det som han inspirerats av.

Ålder: 33 Bor: Bollnäs/Uppsala Familj: Far, mor, syster och en bror Hobby, förutom knivmakeri: Jag gillar att fiska i fjällen. Har jag tid över så ser jag gärna en dokumentär om andra världskriget Kuriosa, det här visste vi inte om Esbjörn: Har studerat en del statskunskap och är väl lite av en historienörd uu

– Owe Wallin, Laszlo Balatoni, Ulf Brandt och Anders Hedlund är knivmakare som jag inspireras av. Använder du dina knivar till något?

– Javisst, jag använder mina knivar när jag fiskar.

Är det inte en tuff utmaning att utveckla sina knivar, det är väl lätt hänt att man fastnar i samma utseende och design?

– Jag ser till varje projekt som en möjlighet att skapa något jag inte gjort förut. Jag gör en ny "skaftmall" till varje blad jag använder och använder ofta materialet på ett sätt jag inte gjort förut. Det kan till exempel vara en dubbelsöm på slidan eller s-formade mellanlägg. Ofta är det sådana saker som kan sporra en lite extra under ett knivbygge.

Jag tycker att du är väldigt konstnärlig, är det något du har i familjen och ägnar du dig åt någon annan konst?

– Tackar så mycket. Som tidigare nämnt så har farsan alltid arbetat med händerna men även min morfar var en riktigt duktig slöjdare så kanske är det något som till viss del har gått i arv. Nej, det blir uteslutande knivmakeri när jag har tid.

Tycker du att det är svårt att få betalt för ditt arbete och

har du några tips på hur man ska tänka när man ska sälja något?

– Det har aldrig varit relevant för mig att tjäna pengar på knivmakeriet. Om jag säljer någon kniv då och då är jag glad.

Vad tycker du om beställningsjobb?

– Jag gör inte så många knivar per år så de jag gör är till mig själv. Klart att jag skulle kunna ta en beställning men tiden har inte räckt till.

Har du någon favoritmaskin i verkstaden eller något du absolut inte kan leva utan?

– Man kan aldrig överskatta ett riktigt bra falsben, självklart hemgjort. Det som är så väldigt bra med knivmakeriet är ju att det inte behövs så dyra maskiner för att få till en bra kniv. Några riktigt bra filar och raspar samt sandpapper av hög kvalité räcker otroligt långt. Jag har lite samma tankesätt här att maskiner kan vara ett jättebra hjälpmedel men det är absolut inget krav för att kunna göra en väldigt fin kniv.

Framtiden, har du några planer?

– Att fortsätta utveckla knivmakeriet och självklart fortsätta tävla.

Samlaren PASSION

SAMLAREN MATS ALINDER

Han har på kort tid byggt upp en stor samling med knivar gjorda av Svante Larsson, troligen den största samlingen som finns.

Vi tog ett snack med Mats Alinder för att få svar på vad som driver honom och hur hans passion för hornknivar startade.

Intresset för knivkonst har legat latent, och det var ett inlägg hos Norrlands Auktioner som fick samlandet att ta fart.

– Jag fick syn på en kniv som talade till mig. På ett sätt som jag inte har upplevt tidigare, den kniven satte igång själva processen, säger Mats.

Det var ett drygt år sedan och sedan dess har det hänt mycket. Väldigt mycket.

– Kniven av Svante Larsson var inte såld, men jag tyckte den var otroligt fin. Jag utnyttjade möjligheten att bjuda på kniven trots att auktionen var avslutad, mitt bud accepterades och kniven var min.

– Det var ytterligare en kniv som låg ute, inte heller den var såld, så jag köpte den också. Lavinen var igång, säger Mats med ett skratt.

STARTADE MED TVÅ KNIVAR

Så två knivar på en auktionssajt var starten på samlingen.

– Ja, det är faktiskt just vad man kan säga, jag tyckte knivarna var extra fina. Jag hade inte sett något tidigare som var i samma klass som dom knivarna, därmed blev jag tagen av Svantes knivkonst.

Mats har jobbat som art director i många år, han har jobbat med form och design.

– Jag har hållit på med form och mönster hela livet, jag tyckte att knivarna var så briljant gjorda, hela arbetet, formen var fantastiskt fin och gravyren var osannolikt bra. Den första jag köpte hade en helt sagolik komposition, det fanns inget att jämföra med

som jag tyckte ens var en bråkdel av den kvalitén på arbetet. Jag tycker att den fortfarande är en av mina allra finaste knivar, även fast det blivit en jädra massa knivar sedan dess.

Bergtagen, ett gammalt begrepp som passar bra in på Mats Alinders passion som vuxit sig allt starkare.

– Jag blev som helt kidnappad, hur otroligt fin den där kniven var, resten är historia – den kniven var sanslöst väl ihopsatt, där började det.

Året innan hade Mats köpt ett tiotal knivar av andra knivmakare, men dessa lades nu åt sidan och samlandet fokuserades helt på Svante Larsson.

– Jag undrar om det är någon annan som har sett lika många knivar av Svante som jag har gjort, det finns gemensamma nämnare, men han hade en förmåga att variera sig från kniv till kniv hela tiden, och det har jag inte sett någon annan slöjdare som gör på det sättet. Det gör att det blir väldigt kul även om du har många knivar som jag har – 80 till 85 knivar i dagsläget.

Nästan alla knivar är färdiga, men några saknar gravyr och andra detaljer.

– Jag fick tips om en kille som skulle börja sälja ut en samling uu

TEXT MATS GYLLSAND FOTO MATS ALINDER

FÖR HORN Samlaren

Samlaren

För fler knivar, följ Mats Alinder

Instagram: @alindermats

Facebook: facebook.com/mats.alinder

knivar av Svante, det stämde. Så efter en process där vi förhandlade fram och tillbaka, tittade på bilder, så slutade det med att jag köpte ett tiotal knivar. Som bonus fick jag sju knivar som inte var graverade och saknade läderholk.

OKLART HUR MÅNGA

Hur många knivar Svante Larsson hann göra under sina verksamma år verkar vara en fråga som är helt omöjlig att reda ut.

– Jag har hört samma människor säga att det finns hundra, som sedan säger att det finns betydligt fler. När jag pratade med hans son Urban första gången trodde han att det rörde sig om ett hundratal, men senare har han ändrat sig, mer än så är det för jag har ju snart 100 knivar.

Sanningen är nog att det kan finnas ytterligare ett par hundra knivar gjorda av Svante Larsson, men att det skulle vara betydligt fler än så förefaller osannolikt. – Ingenting tyder på att det finns eller att Svante har producerat så många fler knivar. Om du ser på samlarna i Ludvika är det samma knivar som snurrar runt, och fanns det så många fler borde det dyka upp nya då och då. Jag borde ha stött på fler då jag har varit oerhört aktiv i mitt sökande efter knivar.

– Jag har dock fått tag i några nya som inte var kända sedan tidigare. Till exempel huggaren, när den dök upp var det många som blev förvånade.

INGET SLUTDATUM

Mats vet inte om och när han är färdig med sin samling, och dagen innan intervjun lyckades

”Det finns de som har sin konst i ett kassaskåp, men vad är

vitsen med det?”

han få tag på ytterligare två knivar av Svante.

– Det var två fantastiskt vackra knivar med en modell som jag har varit på jakt efter. Det kan dyka upp fler, men det blir givetvis mer ovanligt att det händer.

Mats är väldigt öppen med sitt samlande och visar gärna upp knivarna i sociala medier, Instagram och Facebook.

– Det finns de som har sin konst i ett kassaskåp, men vad är vitsen med det? Jag tycker att det är helt absurt att det ska vara så, det är bara se till så att säkerheten är på topp precis som jag har gjort. Sen är det viktigt att knivarna förvaras i en miljö där de inte tar skada, säger Mats.

KAN BLI EN BOK

En av planerna med samlingen är att göra en bok om Svantes verk, och Mats vill äga samtliga knivar som förekommer i boken.

Samlaren

– Boken är inte själva målet, det är att få till den perfekta samlingen av yppersta kvalitet och skapa en möjlighet för att andra ska kunna ta del av den. Jag vet inte, men kanske någon form av museum på gården där jag bor.

Det låter som en bra idé, för på gården som Mats har tillsammans med sin fru finns det redan nu mycket spännande att ta del av, yoga, pilates, grön mat och några av Mats andra intressen som man redan nu kan njuta av.

– Ha ha, jag har samlat på barocktennfat mellan 47 och 55 centimeter, det är en liten udda grej. Jag samlar även på allmogemöbler och klassiker av bland andra Le Corbusier och Mies van de Rohe. Mycket av det jag har är tidlöst och här hemma har jag en soffa av Le Corbusier som står framför ett allmogeskåp, det låter kanske konstigt, men det fungerar bra ihop.

– Jag är väldigt uppslukad av det här med att bygga gårdens framtid och i det sy ihop det sömlöst med knivar, jag tänker mig att här skulle man kunna ha spännande möten, en plats där man ska kunna samlas.

Gården ligger intill Stenshuvuds Nationalpark utanför Kivik

och Mats och hans fru hittade gården via en annons och köpte den redan på visningsdagen.

– När vi körde över kullen, ja gården heter Kullåkra, sa jag till min fru att ska vi inte köpa den här?

Efter några turer fram och tillbaka slutade det med att paret köpte gården senare samma dag.

– Vi har hamnat på den bästa platsen på jorden, jag funderade först på Mallorca men vi enades om att det var här vi skulle bo med våra hästar, får och allt annat.

Har vi tur kan vi kanske få se en del av Mats Alinders fantastiska samling redan nästa sommar i Ludvika.

– Det handlar bara om logistik, men går det att lösa vill jag gärna vara med där, säger Mats.

FAKTA OM MATS

Ålder: 74

Bor: Kullåkra gård, Österlen

Familj: Fru, två barn, två barnbarn och tre bonusbarn

Jobb: Tidigare art director

Dricker helst: Helt såld på kombucha, speciellt med flädersmak

Äter helst: Gillar vegetariskt, men en fin fiskoch skaldjursgryta är favoriten

Chansen är dock stor att Mats samling då är större än i dag, även om han själv tror att han nått vägs ände snart när det gäller Svante Larsson.

För fler bilder, följ Mats Alinder

Instagram: @alindermats

Facebook: facebook.com/mats.

alinder

Kniven som inledde samligen.

PLÖTSLIGT I DELSBO

Ett arrangemang som blev av!

Allt började när jag gjorde ett besök hos Bernt Olsson, en av våra föreningsmedlemmar. Jag skulle lämna honom en vinst han vunnit genom Lions. När vi satt och småpratade så nämnde han att det kommer att vara konstutställningar i gamla fiskeredskapsfabriken i Delsbo. Han hade pratat med ägaren till fastigheten,

Jag gick igång direkt och ringde runt till styrelsen för att höra om de tyckte detta var ok, då det innebar en viss kostnad, naturligtvis fick jag ett jakande besked från samtliga.

Det bestämdes att jag och Conny Kihlberg skulle ta tag i detta, så vi for så snart som möjligt ut till fastigheten och rekade lite. Kontakt togs också med Hjördis och Rolf Fernström, vilka hade montrar vi nyttjat tidigare, för att höra så dessa kunde lånas.

Den stora frågan var: skulle det komma in knivar från medlemmarna så att vi kunde få till en bra utställning? Från början hade vi ingen gräns på hur många knivar man kunde lämna in, men till vår stora och trevliga överraskning var det många medlemmar som var intresserade av detta så vi fick till slut sätta in en begränsning på fyra knivar per medlem, annars skulle inte monterytan räcka till. Conny ordnade även en mindre monter till Eje Brodin, vår lokala

Här står hela gänget framför fastigheten där de hade utställningen. Fr.v. Olle Persson, Christer Flank, Conny Kihlberg och Reimond Dempwolf.

Kniv av Lars-Göran Olsson.

Curt Parlén.

Sture Westman. Conny Kihlberg.

Stig Myrgren. Christer Flank.

Bernt Olsson.

Blad av Eje Brodin.

bladsmed, så han kunde få visa de fina blad han gör. Christer Flank, en annan medlem, tyckte vi behövde lite skyltning och även stämning, då det var ganska kala väggar i lokalen, så han fixade snabbt fina skyltar att sätta upp efter vägen och lånade ut lite tavlor med naturmotiv som han själv målat. Vi fick även vetskap om vart vår stora knivskylt vi nyttjat vid våra tävlingar tagit vägen, den skulle ju naturligtvis också vara med.

Efter lite arbete med montrarna och lappar till varje kniv, så det skulle se lite proffsigt ut, åkte Conny och jag ut på midsommardagen för att installera allt innan portarna öppnades kl. 12.00. Det var lite tajt med tiden, men vi hann ganska precis. Christer hade ordnat med skyltningen så vi slapp lägga tid på den biten. Det var folk på plats redan innan utställningen öppnade, men dom fick vackert vänta. Hade själv tanke på att jag skulle färga en slida på plats så att de som tittade in fick se oss lite i action, men det var bara att glömma. Från start fram till när vi stängde var det prat och diskussioner hela tiden. Se som tittade in var av lite blandat slag, föreningsmedlemmar, annat ”löst” knivfolk och de som var intresserad både av fastigheten i sig samt våra knivar.

Det var bestämt att de som ville fick sätta pris på sina respektive knivar så att dessa kunde säljas under utställningen och när första dagen var slut hade vi sålt sju stycken knivar, över all förväntan.

Annandag midsommar, som numera egentligen inte finns kvar, var tillströmningen av folk inte så stor, men det var trots detta mycket prat.

Jag ringde till övriga som satt på plats under veckan och alla var positiva, antalet besökare var lite ojämnt, men med den värmen som var tycker jag ändå att vi fick intresse.

Fredagen var det dags för mig och Conny igen, inte så mycket folk som jag hade hoppats på, för stämman i Delsbo var nog kanske lite intressantare. Vi plockade efter stängning ihop snabbt då det skulle vara en konsert i lokalen en timme senare. Vi tackade Thomas för att vi fått vara där under veckan och diskuterade lite kring 2022, då han tänkt göra om samma sak. Så vem vet, vi kanske sitter där nästa år igen. Då kanske vi hinner göra lite mer reklam kring detta, vilket vi tyvärr inte hann med i år. Vill du veta mer om de utställda knivarna? Kolla in svenskkniv.se där du även ser dem i större format!

Sven-Erik Sjölin. Peter Swing. ÅÅ

Gäster som intresserat beskådar hantverket.

Lars Arwén.

Sven-Erik Sjölin.

Owe Wallin.

Olle Persson. Hans Ullberg. Reimond Dempwolf. Peder Elffors.

NYTT LIV I EKA

Säga vad man vill om jägarefavoriten Eka Swingblade, buköppnare och knivblad i ett, men vacker är den inte! Det tyckte inte heller en av Carl-Michael Almqvists kunder som gav honom uppdraget att skapa något unikt med Swingblade som utgångspunkt.

I november 2020 hörde en gammal kund av sig med en fråga om jag kunde tänka mig att bygga om två stycken Swingbladeknivar åt honom. Han ville ha dem så exklusiva som möjligt…

Där och då fick jag ta mig en ordentlig funderare på om jag skulle hoppa på detta projekt och hur det i så fall skulle utföras. Jag hade en gång tidigare bytt ut skalorna på en Swingblade och mindes det som lite halvkrångligt. Efter en tids funderande så gav jag ändå kunden besked om att jag skulle ge mig på detta och hur jag tänkte mig det. Men lovade inte att jag skulle kunna fullfölja projektet. Detta då min ombyggnadside var minst sagt omfattande.

Skalorna skulle jag göra av älghorn med gravyr/dekor av guld.

Nya blad skulle tillverkas av Damasteels rosttröga stål.

Så det enda som skulle sparas från ursprungsknivarna var skruvarna, några packningar och de tre tunna ”stålskelett” som i grunden styr swingmekanismen.

Min största tvekan inför detta projekt var dock bladframtagningen. Tror att jag nog skulle ha klarat av att göra bladen helt själv men med vilket resultat? Efter lite research så kom jag fram till att jag skulle be min Facebookvän Sven-Åke Larsson om hjälp med detta då jag sett att han har blivit en riktigt duktig bladslipare. Efter lite funderande och tränande från hans sida så fick jag ett ja från honom.

Nu bygger vi…

Det första jag gjorde var att beställa två Swingbladeknivar och skruva isär dem och dokumentera varje moment i dem och lägga alla bitar i olika fack i en matlåda jag hade liggandes.

Sen införskaffades ett bladämne från Damasteel med twistmönster. Detta var tyvärr lite för tjockt, men jag fick hjälp av Micke Andersson att plana ner ämnet till de tre millimeter som behövdes.

Bild 1

Maskerade upp stålet med papperstejp, separerade de två bladämnena från varandra, markerade och borrade det viktiga centrumhålet för att sedan kunna markera upp direkt på bladet de superviktiga bågformade öppningarna.

Bild 2, 3, 4, 5 och 6

Tillverkade en tapp av en gammal borr för att på det sättet

TEXT & FOTO carlMichael

Bild 1

Bild 2

SWINGBLADE

Bild 6

kunna säkra upp stabiliteten och passformen när jag skulle borra sidohålen i öppningen.

Bild 7, 8, 9 och 10

Dags att slipa fram slutformen och den bågformade öppningen. Den fick jag i sin tur göra i två steg. Först borrade jag några hål bredvid varandra i bågen med ursprungsbladet som stöd/mall. Sedan med en metallfräs fixa resten. Sist av allt så handfilade jag med en rundfil för att få bort de sista ojämnheterna.

Ett superviktigt moment för att Swingen ska fungera.

Bild 11, 12, 13, 14 och 15

Sista momenten innan det var dags att skicka bladen till Sven-Åke var att få upp en bra finish på bladsidorna.

Färgar upp sidorna med spritpenna för att kunna ha koll på att jag slipar rätt och jämt. Använder min slipmagnet som hjälp i detta arbete. Polerar sedan upp bladen som sista moment.

Bild 16, 17, 18, 19 och 20

Några av Sven-Åke Larssons slipbilder.

Bild 21, 22, 23, 24 och 25

Bild

Bild 12

Bild 16 Bild 17

Bild 18

Bild 19

Bild 20

Bild 21

Bild 22

Bild 23

Bild 24

Bild 25

Tips&Trix

Böjt blad

Böjt blad efter släckning – de flesta av oss som härdar knivblad själva har varit med om minst en gång att ett blad efter släckning kan ha fått sig en böj och det kan bero på många olika anledningar. De flesta har nog även läst om och provat att för att räta upp bladet så sätter man det i spänn under anlöpningen och hoppas på det bästa MEN det finns även ett annat sätt som kanske inte alla tänker på. Direkt efter släckning av bladet, så har man ett litet tidsfönster på sig att faktiskt räta ut bladet med bara händerna innan det når full rumstemperatur, tidsspannet är olika för olika stålsorter, men jag har lyckats räta upp allt från 26c3, Elmax och rwl34 direkt efter släckningen. och det har i princip alltid fungerat om inte till spikrakt så till väldigt mycket bättre i alla fall och har efter att ha börjat med detta inte rätat ett enda blad i anlöpningsfasen.

Skräpbord

Ni är säkert många med mig som behöver nyttja era verkstäder till max. Hur man än gör så behöver man ett ställe till att ställa diverse saker på…

Så här löste jag ett område med en trippelfunktion. På mitt svetsaggregat har jag ställt en stor låda där jag på tre av sidorna skurit upp ”skräphål” så att jag enkelt kan lägga dit sådant som ska kasseras. Ovanpå lådan en skiva som jag då just kan nyttja som en avställningsyta.

Ge oss gärna tips om hur du har löst saker och ting i din verkstad.

TEXT & FOTO: PÄR SÄRNÖ & carlMichael

Rostfritt knivblad i japanskt VG10-stål

Damaskknivblad i hög kvalitet

Kökskniv Hocho Damask med integrerad frontholk, allt i fin presentförpackning

Kåseriet

Och ute regnar det...

är slut och med den ledigheten, ja både från lönejobbet och knivmakeriet. Dags att börja jobba igen!!! Men NÄÄÄ!!!! Det går trögt. Och att regnet vräker ner över Gävle i för många katastrofala mängder gör inte det hela bättre. Hemmavid slapp vi undan med typ 4 liter på golvet i garaget. Men på jobbet hade jag faktiskt en inomhuspool. Jag skojar inte, med kaklade väggar och trappa ner i vattnet. Passar ju bra när det ändå inte är badväder ute.

Sommaren

material till tidningen också. !½½&%)(FAN)/&%¤#... jag som just tänkte ”kötta lite” med bandsågen…

Och ute regnar det…

Min hjärna känns som en vakuumförpackad deghög och så ska man producera både på jobbet i verkstan och tydligen nu också för Knivmakaren…

Och ute regnar det…

Jag lägger ner för dagen, går upp och tittar på nyheter och väder.

Hemma och i verkstan händer inte mycket i kreativ väg. Har ju hört talas om andra som haft sina svackor, men då tyckt att ”det är väl bara att kötta på”. Men icke… som i helgen som gick, tänkte ”kötta” men det slutade med att jag hyvlade ner en masurstock till bandsågbar storlek och sågade fram SEX SKAFTÄMNEN ur denna stubbe som normalt brukar ge åtminstone 15 – 20 bitar. Men näää! Överrötat och sprucket var det som kom fram…

Och ute regnade det…

Sätter mig en stund i min gröna sköna läderfåtölj och begrundar livet, spanar lite på några renhorn som också behöver kapas upp.

Men då plingar det till i mailen… vår eminente redaktör tycker att nu är det bråttom och dags att skicka in

Och i morgon ska det regna…

Ny dag, blåsväder och spöregn så tur att jag idag kan jobba hemifrån och inte måste ut och till min skola. Tar en paus efter någon timme och kollar in Facebookflödet. Tror ni inte att vår EMINENTE redaktör just lagt ut en bild från ”kontoret” som han kallar det… blå himmel, guppande hav och vit sandstrand och +40 grader, och här ute på gatan står grannarna på rad i färgglada regnkläder och fyller sina inhyrda containrar med allsköns avloppsvattenskadade prylar…

För ute regnar det visst fortfarande...

Hoppas att ni alla under höst och vinter finner inspirationen och att vi alla på nytt kan ses och ha trevligt så småningom.

TEXT & FOTO: carlMichael