Knivmakaren #4 2021

EJE BRODIN KNIVSMED

BLAD SOM BEHÅLLER SKÄRPAN

RÄTT KVALITET FÖR HÖGA KRAV

Uddeholms stål för handknivar levererar en vinnande lösning som håller för de mest krävande miljöer. Forskning i framkant och starkt engagemang för våra kunders behov har lett fram till världsledande produkter med materialegenskaper för alla typer av uppdrag. Resultatet ger en välbalanserad kniv med en unik kombination av slitstyrka och skärpa.

Högpresterande stål för handknivar

• Uddeholm Vanax SuperClean

• Uddeholm Elmax SuperClean

• Uddeholm Vanadis 4 Extra SuperClean

• Uddeholm Vanadis 8 SuperClean

• Uddeholm Sleipner

www.uddeholm.com

Sedan 1668 har vi utvecklat innovativa och banbrytande lösningar som skapar mervärde. Våra engagerade medarbetare finns i nästan nittio länder och tillsammans levererar vi ökad konkurrenskraft till kunder över hela världen. Välkommen till Uddeholm, #1 inom högpresterande verktygsstål.

Äntligen fick vi...

...träffas igen! Det har gått två år sedan vi hade vårt senaste fysiska styrelsemöte, men en helg i mitten av november träffades vi under två dagar i Söderhamn, mycket efterlängtat av oss alla. Diskussionerna startade direkt, om vad som hänt och hur ser vi på framtiden.

Vår planering för 2022 innefattar att vi kommer att vara representerade på Utemässan i Lycksele 27-29 maj och Knivdagarna i Ludvika vecka 28 – där vi även hålla vårt årsmöte. Vi planerar också att ha ett möte med våra medlemsföreningar där, återkommer med mer information senare, jag kommer att ringa runt till samtliga och lyssna hur vi planerar det bäst.

Kniv-SM 2022 kommer att avgöras i Hudiksvall i augusti eller september, i skrivande stund är det inte klart med datum. Arrangörer är Hälsinge Knivförening och Söderhamns Knivförening.

Redan nu är det även klart var Kniv-SM 2023 kommer att arrangeras, det blir på Utemässan i Lycksele och arrangörer är Skellefteå knivförening och Grundsunda Knivgille.

Så ser grovplaneringen ut för tillfället, återkommer eftersom med mer information i Knivmakaren, på hemsidan och i sociala medier.

Två intensiva dagar går fort, när man trivs med gänget. Några hade i hemlighet planerat en ”jubileumsmiddag” i all enkelhet för Mats Gyllsand, han har varit redaktör för Knivmakaren i tio år, så vi firade honom på lördagskvällen, naturligtvis med både tal och present. Mats har bidragit med ett förträffligt arbete under de här åren, och inte bara med Knivmakaren – hemsidan, sociala medier, boken ”Knivskolan” och andra idéer och uppslag måste jag nämna. Tack Mats, hoppas du fortsätter länge!

Bara nu inte pandemin får ny fart igen, blir lite orolig när jag läser om ökningen av densamma och nya restriktioner, så vi får avvakta och se om vår planering håller för 2022, men vi håller tummarna för att vi kan sen någonstans under nästa år.

Med önskan om en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR till alla medlemmar, sponsorer och annonsörer.

Var rädda om er!

Innehåll #4 2020

Innehåll #4 2021

Framsida

Vi tog ett snack med världens bästa Karlsson, Tony Karlsson om hans resa till succé. Han berättar om hur han gjorde och vad du ska tänka på om du vill ut i världen med dina knivar.

Oavsett vilken kniv det än är så har den troligen fötts ur eld – det är en smed som har hamrat fram bladet. I det här numret har vi bland annat hälsat på hos smeden Eje Brodin och knivmakaren Klas Dahlberg.

FOTO: REIMOND DEMPWOLF

Ledaren

Dags att se framåt 3

Tony Karlsson

Med extra allt! 5-11

Samisk slöjd

En personlig betraktelse 12-14

En podd om knivar

Mycket snack på webben 16-17

Här ska SM avgöras

Ställ siktet på Vadstena 18-20

Knölar, knölar... carlMichaels kåseri 21

Allt brann upp

Mardröm för Bengt 24-25

Smörkniv 2.0

Ärad vare Gud i höjden... 26-27

Knivmakaren 30 år

En minneskavalkad 28-30

FOTO: FRANCESCO PACHI

EJE BRODIN KNIVSMED

BLADSMEDEN EJE BRODIN

Med van hand smider Eje Brodin ihop materialen.

Hösten är här, snart är det vinter, och Knivmakarens Reimond Dempwolf har äntligen fått möjlighet att åka hem till Eje Brodin för att se honom smida med ett reportage i tidningen i åtanke. Eje är redan ute på gården i Fagerstrand, där han bor med sin sambo Solveig, när Reimond kommer så de går direkt ner till smedjan Eje byggt upp.

Men vi kanske ska börja från grunden. Redan som 15-åring började Eje att tillverka knivar då han gick som snickarlärling på snickarverkstan på Iggesunds bruk. Många gånger slipade han ut blad till dessa från kallsågsblad men det hände även att han tog något Morablad. I och med att snickarverkstan lades ner och han fick annat jobb på bogserbåt avstannade detta med knivar, men det blev ändå någon enstaka gjord under åren som gick.

Tillsammans med sin far så byggde han en träbåt, ni kanske funderar vad detta har med saken att göra, jo Eje fick lite intresse i detta med båtar och när han var över till Norge så blev det ett besök på Skogsmuseet i Elverum där det även blev lite prat om knivar och han fick då höra om de Nordiska jakt- och fiskedagarna. Som jag förstår det så var det där någonstans idén om att smida knivblad skapades. Elverum har sedan dess legat Eje varmt om hjärtat och från det att han blev pensionär har han varit över varje år, innan pensionen så stämde det inte alltid då han jobbade skift. Där har han sålt mycket knivblad på tunet och samtidigt skapat många bekantskaper.

JOBBADE I MÖRKER

Han började med en fältässja hemma i Iggesund, där han då bodde. Då det är viktigt att se temperaturen på materialet så var det mestadels skumma kvällar han arbetade. Han byggde sedan upp en liten smedja och kunde då smida närsomhelst. När han började smida träffade han ofta Arvid Westberg, en äldre smed i Enånger, av vilken han fick en del kunskap. I början gjorde han en hel del tänger för smidet själv men han har under åren köpt på sig en hel del.

Ungefär samtidigt med att Eje började smida knivblad startade även Johnny Axling, Söderhamn, med samma sak och det föll sig naturligt att de pratades vid mycket för att klura ut saker och lösa problem. De kamperade även tillsammans mycket ute på mässor och det var ofta man träffade på dessa båda herrar. Vid den här tiden så var det endast laminerade blad som tillverkades, men Eje har nu även börjat med mönsterdamask då han ser det som en utmaning att få sina tankar till ett färdigt blad med de mönster han önskar.

Kring 2000 flyttade Eje till Fagerstrand och då fanns det ett gammalt stall som passade utmärkt till smedja, han rev ut de gamla båsen, murade upp en bärande vägg uu

Eje Brodin.

Slipningen av bladen görs än så länge utomhus. Att det gjorts en hel del blad syns på den hög av sliprester under bänken.

”BLADET LÅG TVÅ ÅR I EN SJÖ, DET SYNTES KNAPPT”

byggt. Städet, vilket han byggt upp på rätt höjd, har både gummi och kork under sig för att det ska bli den rätta fjädringen.

En fjäderhammare, en gammal Abnor, som på grund av sitt slitage passar bra för finliret och en yngre lufthammare som används för att dra ut ämnen snabbare används också flitigt. Allt känns väl genomtänkt och jag ser när han smider att det inte behövs stora förflyttningar under arbetet.

NORSKT KOL

Stenkol har han nog så det räcker ett antal år, runt 2010 var han över till Norge och hämtade 5 ton hos en tidigare knivsmed, två ton fick han ge till en annan kompis och smed, Håkan Grimms, men tre ton behöll han själv och det finns fortfarande ungefär 1 ½ ton kvar av detta parti,

Han köpte sig en blästringsutrustning för att ta bort glödskalet på de laminerade bladen för att få en lite mer rå yta i stället för att slipa dem släta, själv tycker jag de bladen är riktigt smakfulla. Under åren har han konstaterat att denna blästring ger två ”bieffekter”. På ett sådant blad skulle ett namn graveras in och firman som skulle göra detta ville veta vad det var för slags metall, Eje sa som det var, det var bara järn, så diamanten ställdes in för detta, de fick, mest troligt på grund av blästringen, ställa upp diamanten tre steg så med andra ord blir yttre delen av järnet hårdare. Ett annat blad, vilket satt på en kniv, tappades i en sjö och ett år senare lyckades man få upp kniven, bladet hade då knappt rostat trots järnet på sidorna.

Tittar man på vilka material han använder i sina knivar så är det oftast Uddeholm 15N20 och fjäderstål eller uu

använder han fjäderstål till eggen och blötjärn på sidorna. Han gör även en del kvinnoknivar, till dessa använder han oftast gamla sparkmedar.

Förutom smidet så har Eje och Solveig lite skog och mark att ta hand om, så sysselsättning finns det aldrig brist på.

FJÄDERHAMMARE OCH STÄD

Jag får under dagen följa hela processen i att tillverka ett laminerat blad, han tar, som så många andra, ett vinkeljärn, smider ihop och lägger i ett fjäderstål mellan. Detta måste ju vällas ihop ordentligt. Han börjar på städet med att vika ihop vinkeljärnet så pass att stålet får plats, på med borax och in i hettan igen. Väller ihop materialen och sedan får den äldre fjäderhammaren arbeta lite, sedan går han åter igen över på städet och det syns att det är en van hand som arbetar, några tomslag ibland för att se vart han ska lägga slaget. Normalt när han smider laminerade blad blir det mellan 10-15 stycken innan han ger sig men i dag gör han endast detta. Det tar honom inte många minuter innan han har råämnet till bladet klart, vilket då är stämplat med hans signatur.

Vi förflyttar oss sedan ut över vägen, som går genom

gården, till sliperiet vilket än så länge är utomhus, tanke finns att flytta denna del till en förberedd lokal bredvid smedjan, men det har inte blivit av ännu. Det syns även här att vanan finns, han slipar lite, granskar bladet noggrant och fortsätter tills han är nöjd med slipningen innan det är dags för härdningen.

Vi går åter till smedjan och bladet värms upp i rätt temperatur för att sedan kylas av i olja, han använder sig av vegetabilisk sågkedjeolja då han inte anser den så hälsovådlig. Därefter är det dags för anlöpningen. Till detta har Eje en ugn som är inställd på rätt temperatur och tid, men han kollar alltid upp så det varken blir för kort eller för lång tid, eggstålet ska ha den rätta färgen innan det blir dags för finslipning och polering.

Det var en lärorik dag jag fick vara med om, då jag fick se hela kedjan från råämnen till ett färdigt blad, visst har man försökt sig själv på detta några gånger men det har aldrig blivit mer än att man vällt ihop materialet och grovslipat. Det känns så mycket enklare att köpa färdiga knivblad när vi har så duktiga smeder som Eje som kan ordna de blad vi önskar.

Efter lite fika och allmänt prat så tackade jag för mig och blev extra glad då han gav mig bladet han smitt ihop under dagen.

Borax är viktigt att använda för att få materialen att välla ihop ordentligt.

Några av de blad Eje tillverkat.

Thomas Löfgren

UPPDATERAD SUCCÉ

Redan 2007 kom första utgåvan av Thomas Löfgrens pedagogiskt utformade ”Sy din egen läderslida” och nu 14 år senare kommer en fjärde upplaga!

Bakgrunden till nytrycket är att de tidigare utgåvorna har varit slutsålda i princip i ett par år.

– Denna fjärde utgåva har kommit till på initiativ av Mikael Strömberg på Mix Knives. Under de sista två åren har förfrågningarna duggat tätt från kunder. Eftersom det fortlöpande kommer nya knivmakare så är behovet ständigt stort, berättar Thomas Löfgren.

Thomas berätttar även att kompendiet i denna fjärde utgåva är utökat med 15 sidor steg-för-steg-beskrivning hur man tillverkar en innerslida av trä, kompendiet är nu på totalt 57 sidor. Varje steg beskrivs med ett foto med förklarande text. Totalt 74 nya foton. Smärre korrigeringar och korrektur av tidigare text är också gjord.

Mix Knives har beställt och köpt hela produktionen. Följaktligen sker försäljning till andra materialförsäljare genom dem och i skrivande stund finns kompendiet för försäljning till kund hos följande återförsäljare:

Mix Knives

Tjäder Läder

SI-Knives

Brisa

Vv knives

Därutöver kan

kompendiet

beställas från

författaren, Thomas Löfgren via mejlen lofgrenknives@telia.com ”Sy din egen läderslida” är också översatt och utgiven i bokform på tyska, franska samt ryska.

Vinn ett exemplar

Thomas Löfgren har frikostigt delat med sig av tio exemplar av ”Sy din egen läderslida” till Knivmakarens läsare, så nu har du chansen att vinna ett exemplar. Gå in på vår hemsida svenskkniv.se eller leta upp oss på Facebook för att tävla!

KNIV-SM 2022 HUDIKSVALL

FOTO REIMOND DEMPWOLF

Äntligen!

Det hoppas vi att vi kan ropa i slutet av augusti eller i början på september i höst. Då har nämligen Hälsinge Knivförening och Söderhamns Knivgille planerat att de ska arrangera Kniv-SM. Orten blir Hudiksvall, platsen och exakta datum kommer att avslöjas inom kort.

De två senaste årens Kniv-SM har ställts in på grund av corona, men nu håller vi tummarna för att situationen ska vara så pass stabil under hösten att tävlingen kan avgöras, för som vi har saknat den!

En annan trevlig nyhet i Kniv-SM som vi kan avslöja redan nu är att alla SMvinnarna, förutom äran, belönas med ett presentkort värt 1 000 kronor, som kan lösas in hos någon av Knivmakarens annonsörer!

Så nu är det bara att du sätter igång och skapar och laddar för Hudiksvall, för nu ska vi alla hjälpas åt för att göra Kniv-SM 2022 till en succé!

Mer information kommer löpande på hemsidan, i sociala medier och givetvis i nästa nummer av Knivmakaren!

TÄVLINGSKLASSER

Ytterligare information läggs löpande ut på Svensk Knivförenings hemsida, www.svenskkniv.se där du även kan se tävlingsreglerna, alla klasskriterier samt hämta anmälningsblanketter (Fliken Aktiviteter/tävlingar – Tävlingar – Tävlingsbestämmelser)

Hälsinge Knivförening och Söderhamns Knivgille

SM-tävlingen är öppen för knivmakare mantalsskrivna i Sverige med högst tre tävlingsbidrag i varje klass. Svensk Knivförenings regler gäller – vid minst två tävlande i varje klass utses vinnaren till Svensk Mästare.

Kniv-SM 2022 arrangeras av

Micke Andersson som muralmålning

För en liten tid sedan fick den kände knivmakaren Micke Andersson veta att han har stått som en förebild och inspirationskälla på en stor väggmålning i USA.

Första känslan när du fick veta att du var avbildad där?

– Jag blev både förvånad och smickrad.

Vad är historien bakom bilden så att säga?

– Jag har ju varit på The Blade Show i många år. Första gången 2000 och har där lärt känna Daniel O´Mally som är en av de stora återförsäljarna av knivar i USA. Han har sin firma i Seattle där denna väggmålning är gjord.

Henry Beyond Museum som gjort bilden, vem är det?

– Han är en lokal konstnär där som ofta gör denna typ av väggmålningar med mera.

Vi gratulerar Micke till denna lite ovanliga hyllningen som också visar på att han är ett stort knivmakarnamn i USA.

Originalet.

Sven Thunberg

Enkamrat har gått ur tiden. Vår föreningsmedlem i Hälsinge

Knivförening, Sven Thunberg, som för kort tid sedan fyllde 90 år finns inte med oss längre. Ni är säkert många som känner igen honom från mässor och utställningar runt om i Sverige, vilka han besökte med sin hustru Monica. Han tillverkade många knivar själv, men var även intresserad i horn- och sameslöjd och samlade på knivar, skålar och mycket annat. Han var alltid med på våra träffar, pratade, skojade, intresserade sig i andras arbete och slöjdade innan pandemin kom i vägen. Jag hälsade på honom veckan innan han gick bort, lite med tanke på att skriva om honom i Knivmakaren. Han var både pigg och skämtsam och vi pratade om lite allt möjligt och tittade på en del knivar ur hans samling han plockat upp för att beskåda. Han hade även ett antal knivar han tillverkat liggande som han tänkte göra slidor till vid tillfälle, något som nu tyvärr inte kommer bli av. Sven kommer att saknas av oss alla. REIMOND

Tips&Trix

Ett tips om ni springer på loppisar, kolla sytillbehören där det kan finnas användbara grejer till slidsömnad (som kostar runt tian). De svarvade bengrejorna används normalt vid knyppling (enligt experter), men hos mig när jag formar slidor. Den lilla skärgrejen är för när man sytt knapphål, men funkar lika bra till skärning av upphängareskåror i slidan (perfekt storlek och ruggigt vass). Inget över 10 kronor!

GLOBETROTTERN KLAS DAHLBERG

Hans knivar har swishat förbi på SM och på nätet de senaste åren, SM har han till och med vunnit i klassen Utvecklad brukskniv, men så mycket mer än så har vi inte vetat om umebon Klas Dahlberg. Det tyckte vi det var hög tid att ändra på så vi tog ett snack med honom om hans skapande och vad som driver honom.

TEXT MATS GYLLSAND FOTO KLAS DAHLBERG

I bland är det slumpen som avgör vad man ska ägna sig åt. I Klas Dahlbergs fall var det i form av en hängiven och inte helt okänd slöjdlärare som fick honom att intressera sig för knivkonst.

– Jag hade förmånen att ha Sune Enoksson som lärare när jag gick i skolan i Tärnaby, sämre lärare kan man ju ha, säger Klas och skrattar till.

Sune Enoksson är som bekant en av sameslöjdens mest erkända utövare och hans knivar säljs bland annat av auktionsfirman Bukowskis, och Sune är än i dag Klas främsta förebild.

– Han är en jättetrevlig människa, hans slöjd har betytt väldigt mycket för mig. Sen har vi andra duktiga slöjdare i Tärnaby, det är ju deras knivar jag vuxit upp med och suttit och tittat på som liten.

Klas har precis som Sune samisk bakgrund och en annan Persson som har inspirerat honom mycket är farfar Arnold som slöjdade en hel del.

– Jag var mycket med honom, men det är främst Sune som har påverkat mig mest och fått mig att fortsätta.

Klas jobbar heltid som arbetsledare på ett skiftlag på värmeverket i Umeå, men trots det är han ganska produktiv.

– Jag slöjdar ju annat än knivar, men totalt gör jag nog en 20–25 grejer per år – en del prylar går ju ganska snabbt att göra, medans andra tar betydligt mera tid.

Klas tittar mycket på sameslöjd från hans hemtrakter, men försöker att skapa sin egen stil, han vill inte kopiera andra.

– Jag vill ju hålla mönstertraditioner vid liv, när det gäller gravyren vill jag hålla mig till den sydsamiska stilen.

Gravyren på Klas knivar är knivskarp och tydlig, och

återigen är det slöjdläraren som han har att tacka för det, och givetvis mycket träning.

– Sune har ju lärt mig grunderna, men det är extremt mycket träning, Han sa en gång lite på skämt när jag satt med honom för att få lite gravyrtips: ”Nog blir det där bra, bara du tränar 8 000 timmar”, och det ligger nog lite i det, säger Klas och skrattar.

Han är inte helt säker på om han har kommit upp i ”rätt” antal timmar än, men tittar man på det han skapar är han nog inte långt därifrån.

Ett tips som han vill dela med sig av till knivmakare i början av sin karriär att rita mycket.

– Skissa och skissa, det är bättre att misslyckas på papper än när man håller på med materialet. Titta på vad andra gör, internet är ju en helt otrolig källa till kunskap och det är många som delar med sig frikostigt av sin kunskap. Ställ frågor, allt knivfolk som jag känner till är då väldigt hjälpsamma, det är få hemligheter.

MATERIALET AVGÖR

När Klas gör sina knivar är det materialet som får bestämma mycket hur det kommer att se ut.

– Ingen kniv är ju den andra lik, jag kan ju inte trolla med hornen, de ser ju ut som de gör, jag får anpassa kniven efter det.

I verkstaden ligger det stora drivor med horn och andra material, och Klas jobbar uteslutande med naturliga material.

– Jag hittar ju en del horn, men de flesta hornen köper jag av renägare.

Älghornen tar han reda på när han själv jagar och på köksväggen bakom honom hänger det en fin trofé.

– Nja, den där har jag sparat för det var första älgen som min dotter Mira var med och fällde.

Liten säger Klas, men för en sörlänning ser den ut att vara gigantisk.

– Ja den var stor i kroppen, men hornet var inte så märkvärdigt. Den sköts i min hemby, Bredviken. Ursprungligen fick byn namnet Högstaby när mina förfäder gick ifrån

Klas Dahlberg hemma i köket, bilden har dottern Mira tagit.

FAKTA

Namn: Klas Arnold Dahlberg

Ålder: 45 år

Bor: Umeå

Familj: Fru, två döttrar och en älghund

Hobby, förutom knivmakeri: Älgjakt, älgjakt och älgjakt och han gillar att fiska röding i fjällen

renskötseln till småjordbruk eftersom inget nybygge kunde inrättas högre upp i Västerbottens län, högre upp gick det inte att odla kom de fram till när de började med jordbruk istället för renskötsel.

Stabbat har han jobbat med någon gång, men återkommer alltid till helt naturliga material.

– Björk är en favorit, björkrot, björkvril och krokväxt björk men också mycket säljrot används och givetvis ren och älghorn, naturliga material som växer i fjällskogen.

Betsen som han använder kokar han själv.

– Betsen, som jag gör av albark och amoniak, använder jag till att betsa trä, albarken ger en mörkbrun färg. Till att färga in gravyren använder jag fint barkpulver av al eller ibland tall som jag blandar med en härdande olja.

Helhornsknivar har det inte blivit några än, tiden räcker inte till för det.

– Jag har lite för mycket beställningar på annat. Mycket knivar och kåsor blir det, lite armband, ringar smycken och så.

Från början var det mycket kompisar som beställde, men numera har ryktet om den talangfulla hantverkaren spridit sig.

– Ja nu är det samlare, renägare och andra som hör av sig med beställningar. De hittar mig väl på nätet.

En beställare får lägga sig i designen till en viss del, men det får inte bli för mycket.

– Blir det för mycket känns det ju inte som min kniv, petar de för mycket i detaljerna blir det inte bra.

Klas tycker att det är ganska enkelt att få betalt

för det han skapar, men det kanske beror på att han är för billig.

– Har aldrig upplevt att de tycker att det är för dyrt, men det är ju givetvis svårt att få betalt fullt ut för timmarna man lägger ner.

Roligaste beställningen var en förfrågan om att göra en náhppie till ett nystartat samiskt kulturcenter i Tärnaby.

– Náhppie är som en jättestor kåsa som de använde när de mjölkade renarna. Jag letade i skogen och hade några ämnen men, när jag började gröpa ur dom kom sprickorna fram. Det var faktisk Jan Ove Andersson ( Jano), på tal om hjälpsamt knivfolk, som räddade mig han hade en stor torr björkvril hemma. Så jag hann klart till invigningen av utställningen.

KÖPER BLADEN

Bladen är ett undantag, hans smider inte och slipar vanligtvis inte fram blad själv.

– Jag kanske modifierar vissa blad lite själv, det är lite svårt att hitta blad till knivar jag vill göra. Formen stämmer inte alltid riktigt överens med hur jag vill ha dem.

Materialet som dominerar är kolstål, men ibland använder han även rostfritt och damaskblad.

– Ett damaskblad kan ta över lite för mycket på en hornkniv. Jag beundrar ju dem som gör dem, de är ju otroligt duktiga.

Ett sätt att komma ut och synas är uu

Meriter, 1:a Halvhornskniv SM 2019, 1:a Utvecklad brukskniv SM 2018 och 2:a Halvhornskniv SM 2017.

att tävla, och Klas har varit med på tre SM, och har varit på pallen alla tre gångerna.

– Det är väl för att halvhorn är en så liten klass, säger Klas och skrattar.

Har han någon bra kniv hemma när det är dags för KnivSM 2022 kommer han att ställa upp igen.

– Ja, nog skickar jag in något när det är dags.

Klas har även ställt upp i tävlingarna på nätet, som Svensk Knivförening arrangerade när SM ställdes in.

Som många andra har han sin verkstad hemma i garaget.

– Det är lite trångt, fullt med annat skrot som kläder, jaktgrejer och så.

När jag frågar om vad som är favoritmaskinen hemma i garaget lämnar Klas först slipmaskiner och annat, men efter en stund kommer det.

– Det är nog dammsugaren som är det bästa, det går ju

inte att leva utan den!

När det gäller framtiden hoppas Klas att de ska bli tid över för att äntligen göra den där helhornskniven.

– Måste bara ha tiden, beställningar är ju jättetrevliga när de droppar in, men det skulla vara utvecklande att göra något en någon gång.

Så var det de där med globetrotter.

När jag intervjuar knivmakare brukar jag fråga dem om någon kul händelse i livet, något som sticker ut, när Klas får frågan fundera han länge innan han berättar.

– Den frågan har jag grubblat på, men så satt jag hemma hos syrran på middag när någon som frågade: Men hur mycket skolbuss har du åkt då?

Fyra och ett halv varv runt jorden är svaret på den frågan.

– Ha ha, ja det blir ju det jag hade 14 mil till skolan tur och retur, jag bodde ju sju mil bort.

Bra att han stod ut med det, hade han inte gjort det hade troligen världen missat en duktig knivmakare. ÅÅ

NYTT LIV I EKA

DEL II, SKALORNA

Bild 1

Min kund ville gärna ha skalorna på den ombyggda Swinbladeknivarna gjorda av ren eller älghorn. Renhorn fick jag utesluta ganska fort då det inte är helt lätt att hitta horn som klarar den bredd som behövdes utan att få fram märg. Men från älgens skovel fick jag fram de fyra bitar jag behövde, bild 1. Efter att ha sågat ut och planat ner bitarna till samma tjocklek som originalskalorna av plast så grovformade jag till formen på skalorna, bild 2. När detta var gjort tejpade jag papperstejpen på både hornskalan och plastskalan och limmade sedan ihop dem, bilderna 3, 4 och 5.

Därefter kunde jag använda plastskalan som borr och fräsmall för de olika hålen, bilderna 6, 7 och 8. Efter test mot stålskelettet så kunde jag sedan rita ut vart jag skulle fräsa ut en nedsänkning, bild 9. Därefter var det bara att börja jobba. Använde mig av tre olika fräsverktyg, bilderna 10, 11 och 12

Skaldelen med ”fjäderbelastningen” måste jag dessutom fräsa ner en nivå till för att få till lås och swingfunktionen, bilderna 13 och 14 Nästa moment var att få till rätt nivå för skalornas låsskruvar/chicagonitar. Tillverkade en trämall av samma tjocklek som bladet på 3mm, bild 15. Sedan var det dags att borra/fräsa ner försänkningen i rätt djup för skruvskallarna. Lugnt och försiktig prova jag mig fram till rätt nivå, bild 16. När detta var gjort och bägge skalorna kunde skruvas ihop med trämallen emellan så var det dags att försiktigt slipa till slutformen. Detta utan att komma för nära nerfräsningen som var gjord, bild 17

Därefter tillverkade jag två skruvar med vingmuttrar som under resterande formningsjobb fick hålla ihop skalorna, bilderna 18, 19 och 20. I detta moment ingick också att fräsa ner för fingret och låspivån, bild 21. Därefter dags att finputsa skalorna efter konstens alla regler, bild 22 Kvar återstod bara att tillverka delen för handremmen, bilderna 23 och 24.

Klar! Bild 25

Själva utsmyckningen av skalorna kommer i Knivmakaren #1 2022.

TEXT & FOTO carlMichael

Bild 2

SWINGBLADE

Bild 4

Bild 3

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8

Bild 9

Bild 11

Bild 12

Bild 13

Bild 14

Bild 15

Bild 18

Bild 19

Bild 20

Bild 21

Bild 22

Bild

Rostfritt knivblad i japanskt VG10-stål

Damaskknivblad i hög kvalitet

Kökskniv Hocho Damask med integrerad frontholk, allt i fin presentförpackning

Kåseriet

Varför är det alltid så här?

Imånga år har vi varit ett gäng knivmakare som träffats i Husum i Grundsunda knivgilles lokaler för lite trevlig samvaro i mitten på november varje år. Bygga kniv, käka gott, ljuga lite ihop och visst, en och annan stark dryck ner i strupen.

Men som vi alla vet så har den här J***A epidemin satt stopp för alla sådana aktiviteter den senaste tiden. Hade gett upp tanken på denna knivmakarhelg även i år och bokat in lite annat. Men så dyker frågan upp i vår egen FB grupp om vi var beredda att köra ändå näst sista helgen i november.

På tre sekunder var jag beredd att svara JAAAA!!! Men var ju ändå tvungen att konsultera min kalender.

JULMARKNAD på Gasklockorna Gävle stod det där med ilsket röda bokstäver. Hade inte betalt in avgiften än så den aktiviteten kunde jag prioritera bort. Senare år har vi börjat redan på fredag och därmed ankommit Husum redan torsdag afton. Så en semesteransökan måste in…

Hade en träff inbokad med min närmast chef dagen därpå så tänkte att jag tar frågan med henne där och då.

Frågan ställs och jag ser då hur hon tittar lite så där under luggen på mig och säger:

– Micke, storchefen har sagt åt mig att inte bevilja någon semester just den fredagen...

Snopet tittar jag tillbaka, bläddrar fram i almanackan och ser att just då har vi planeringsdag och att alla förväntas vara med. FM med planering och EM, fick jag veta så där lite ”off the record” att vi skulle mötas av en överraskning i humorns tecken och en AW på kvällen.

Med uppfodrande ögon så säger hon:

– Tja, man kan ju göra undantag om det är något viktigt, livsavgörande, ett måste måste...

Men jag förstår innebörden och tvingas ju inse att hur viktigt det än var för mig att få resa i väg och ”kniva” med mina kamrater så var det nog minst lika viktigt även för mig att äntligen få umgås med bästa kollegorna, lite allvar först men sedan få skratta, käka gott, ljuga lite ihop och visst, släppa ner en och annan stark dryck ner i strupen på kvällens AW. Uttrycket att välja mellan ”pest eller kolera” är ju välkänt, men här måste jag välja mellan ”mosaikdamask eller mammut” för att tala i våra termer.

Men frågan kvarstår, VARFÖR ska allt roligt man vill göra krocka med varandra?

Önskar er alla en trevlig och krockfri jul!

TEXT & FOTO: carlMichael