TOBIAS MAT
D
Funderingar
å sitter man här igen och har noll aning om vad datapappret kommer fyllas med denna gång. Men jag har en del funderingar, måhända osammanhängande, men försök följa med! Vad har en burgundisk köttgryta, en smörgåstårta och en öppen påse ostbågar gemensamt? De når en helt ny nivå av godhet dygnet efter de prov smakats, enligt mig alltså. Midsommar, midsommar – älskar midsommar! Familjen, traditionerna, peppen! Vilka sillar ska läggas in, vad ska snapsen smaksättas med? Varför kan jag fortfarande inga bra snapsvisor? Matjessilltårtan – åååh! Det brynta smöret med finfinskurna gräslöken slingrandes över färskpotatisen och dillvippan som flaggar ovanpå! Fläskkarré tror jag får bli sommarens styckdetalj på grillen, burdust hårt kryddad med salt och ännu mer svartpeppar, grillad, nästan eldad över direkt glöd. Lyssna på den ljuva operan av fett som sakta doppar, slår i kolet och avger ett av sommarens många matelexir. Finns ingen jag känner som gör det oblygare och med mer finness än min vän Per. Eller kanske är sommarens vinnare fiskpaketet där en regnbåge får sällskap av en tumstor kudde smör, pinfärska örter, salt, en citronskiva och kanske några skivade potatisar, viks ihop, grillas indirekt med locket på i några minuter och öppnas sedan
72
upp exakt och precis nedanför nosen så all dess godhet näsfångas och åker autobahn in i njutningssystemet. Tänk om man kunde buteljera alla dessa underbara sommardofter! Sommaren står där alldeles inom räckhåll, min gom vill inget annat än att äta dess frukter. Vi fick följa med föreningen Matvärden ut på promenad nyligen. Lisen visade oss allt gott som växer vilt vart man än går. Surt, syrligt, sött, nötigt, strävt, lent, gott! Det var en givande promenad som avslutades med att alla vi kockar delades upp och lagade sex rätter av det vi hittat till lunch. Kanske det receptet jag ska bjussa på? Vi var hemma i Småland över helgen och barnen stannade kvar fem dagar. Lita på att kockhjärtat slog en extra stolt volt när de för andra dagen i rad kockat toast skagen till släkten, allt enligt regelboken, tror herr Wretman vore stolt, med den där gudomliga dillvippan svajande. Visst känns det som det börjat vända? Att man snart kan bjucka hem folk på en alldeles för oplanerad middag bara för att ses och dela ett och annat garv tillsammans och lägga sig sådär skönt påfylld av energi. Turen maxas om man glömt stänga den där ostbågspåsen under kvällen. Krönika och recept: Tobias Annerhult Foto: Lovisa Spaude
