Gästkrönika: Mattias Haglund

Jag vill känna tro

Låten med Marie Fredriksson kom 1996. Det är några år sedan, men jag tycker att budskapet i låten står sig. ”Jag vill känna tro.” Jag undrar om inte vi alla vill just det, känna tro? Jag pratar inte enbart om gudstro eller religiös tro – jag talar om känslan som gör att man vågar möta morgondagen. Vet du vad det är för känsla jag menar? Den ligger nära självförtroendet, modet och framtidstron.

Tron bygger på behov, tänker jag. Vi behöver i grund och botten samma saker, vi människor. Vi behöver mat, värme och tak över huvudet för att överleva. Sedan behöver vi kärlek. Vi behöver att någon bryr sig om oss. Ensamhet är det värsta. Många står ut med mycket bara för att alternativet är värre, tror jag. Någonstans i den behovspyramiden gror tron. Steg för steg trevar vi oss fram i livet och vågar tro i den mån vi får det vi behöver och det känns stabilt. För ibland skakar det, och då behöver vi den där flämtande tron mer än någonsin.

Man kan säga att man tror på många saker. På kärleken, det goda i människan, på sanningen. Listan kan göras lång. Jag tror på Gud, och vet du vad? Jag tror att alla människor har en gud. Jag tror att din gud är det du ytterst hoppas på ska rädda dig. Det du behandlar som en gud, det är din gud. Och där tänker jag faktiskt släppa dig, för nu får du fundera på vad det är som är din gud. Om du vill får du gärna höra av dig och prata om det.

Hoppas du får en fin vår och försommar! För det tror vi väl på?