En mångspråkig kommun

Älvdalens kommun

En mångspråkig kommun

Att resa genom Älvdalens kommun är att göra en språklig resa genom tid och rum. Du möts av flera olika språk och dialekter, inte alls besläktade med varandra. En del kan du kanske förstå eller räkna ut vad det betyder, annat kommer att te sig helt obegripligt. Här vill jag ge ett litet smakprov på de olika språk och dialekter du möts av i Älvdalens kommun.

 Marit Norin  Tobbe Nilsson

Sydsamiska

Vi börjar vår språkresa i söder. Strax söder om Spjutmo rastplats, när du kommer in i Älvdalens kommun, möts du av en skylt. Skylten välkomnar dig på två språk, svenska och samiska. Att skylten även är på samiska beror på att Idre sameby finns i kommunen och sedan 2010 är Älvdalen en samisk förvaltningskommun.

Det finns elva samiska språk i hela det samiska bosättningsområdet. Sju av dessa finns som skriftspråk. Det samiska språk som talas och skrivs i Älvdalens kommun är sydsamiska. Skriftspråket har ingen lång historia. I sydsamiskan är bokstäverna samma som i svenskan, förutom variationen mellan ljust och mörkt i-ljud, där mörkt i-ljud skrivs med två prickar, ï. Samiska tillhör den finsk-urgiska språkfamiljen, till skillnad från svenskan som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen och dess undergrupp nordgermanska språk. Därför är samiska och svenska helt olika varandra. Man uppskattar att det finns ungefär 500 talare av sydsamiska i Sverige, utspridda inom ett ganska stort område. En sak som karaktäriserar det samiska språket är att första stavelsen på orden är alltid tryckstark.

Nu har vår resa tagit oss ett par mil norrut, till Älvdalens centralort. Vid infarten finns ett gigantiskt armborst, en symbol som återfinns i kommunvapnet. Här finns texten ”Välkommen till Älvdalen”. Nu är det inte bara på svenska och samiska utan även på ett till språk, älvdalska.

Skylt vid Älvdalens kommungräns, på två språk: svenska och sydsamiska. Inom kort kommer skylten vid kommungränsen även att finnas på älvdalska.

Älvdalska

Älvdalskan har utvecklats ur det gemensamma nordiska språk som för 10001500 år sen talades i hela norra Europa. En mängd ålderdomliga drag finns fortfarande kvar, som till exempel ordböjningar, flera kasus och nasala vokaler. Älvdalskan har både bevarat gamla språkdrag som försvunnit ur svenskan och utvecklat många nya språkdrag som aldrig funnits i svenskan. Cirka 3000 personer pratar älvdalska men få har det som modersmål. Älvdalskan är inte ett erkänt minoritetsspråk i Sverige. Än. Däremot menar språkforskare och internationella språkinstitut att älvdalskan skiljer sig markant från svenskan och är därför att betrakta som ett eget språk och inte en svensk dialekt. Det finns även inom älvdalskan olika varianter, både gällande uttal och ord. För den som kan språket är det lätt att höra om en person kommer från till exempel Evertsberg, Blyberg eller Åsen.

Vår resa fortsätter nu norrut från Åsen. Nu är det skog, skog och skog. Sexmilaskogen mellan Älvdalen och Särna utgör en tydlig gräns, både geografiskt, historiskt, kulturellt och språkligt.

Särnamål

Särnamålet, eller särnmålë som de säger i Särna, liknar mer det norska språket än det svenska och har norsk språkmelodi och norskt ordbruk. Orsaken är att Särna har tillhört Norge under långa tider. Särnamålet har inga likheter med övriga daladialekter. Svenskans nio vokaler räcker inte till i särnamålet och för att i skrift komma uttalet så nära som möjligt finns fem ytterligare: â, ë, ô, û och ø. Särpräglande är att det i många ord uttalas ett h inuti orden samt att l ofta uttalas tjockt. Precis som i älvdalskan finns variationer i särnamålet från by till by.

När vi fortsätter ytterligare ett par mil längs riksväg 70 hamnar vi i Idre, och med särnamålet färskt i minne så känner vi igen oss en hel del.

Idremålet

Idremålet är till stora delar likt särnamålet. En skillnad är dock att idremålet kännetecknas fonetiskt av brutna vokaler och varierande uttal av konsonanten ”l”. Dessutom har det en annan ”klang” än särnamålet. Bygden tillhörde Norge fram till 1644 och språkforskare betraktar målet som en norsk dialekt snarare än en svensk.

Nya ord, kompexitet och skratt

Våra språk och dialekter har funnits sedan gammalt och många ord hör till det gamla livet. Samtidigt utvecklas samhället och med det utvecklas språket och det kommer nya ordbildningar. Exempel på det i sydsamiskan är ordet mánáidgárdi som betyder daghem (ordagrant ”barnagård”) och ordet dihtor som betyder dator. Exempel från älvdalskan är orden mobiltelefon och golfbana. Mobiltelefon heter wavelslaverduosa som består av de tre orddelarna wavel (gå omkring), slaver (prata) och duosa (dosa). Golfbana heter lite skämtsamt på älvdalska djärålosgerde, vilket består av de två

orddelarna djärålos (sysslolös) och gerde (gärde/åker/äng). Liknande heter golfbana på särnamål jârëlûs-jolë, vilket också betyder sysslolös-äng.

När jag skulle förbereda en liten ordlista på de språk och dialekter vi har i Älvdalens kommun valde jag enstaka ord och korta fraser, för att det skulle vara enkelt att översätta. Till en början satt jag själv och slog i ordböckerna och försökte fylla matrisen. Till slut fick jag inse faktum att det alls inte var så lätt att bara översätta ordet älg eller frasen ”det snöar”. Djur kan heta en massa olika saker beroende på om det är en hona, hane, ungdjur eller något annat. Och snö-ord på samiska heter helt olika saker: snö heter lopme, att snöa heter tjuatsedh och det snöar heter tjuetseminie.

Att sitta och bläddra i de olika ordböckerna är både intressant och lockar till skratt. Som när jag dök på ordet sörschpâ i idremålet. Det betyder hästskit kokat i vatten. Eller särnmålsuttrycket Männ klå dä på nyrfeta, som ordagrant betyder ”Men klia dig på njurfettet”, i betydelsen ”Nu får du ge dig”.

Ett språk är viktigt för identiteten. Det är också viktigt att kunna uttrycka sig på det språk som är ens ”naturliga” språk. De allra flesta som talar samiska, älvdalska, särnamål och idremål är tvåspråkiga. En del har svenska som sitt första språk och en del har ´målet´som sitt första och mest naturliga språk, det man kan uttrycka sig bäst på. Jag vill avsluta den här lilla språkresan med ett citat från boken Go´sup….ord men inga visor på idremål:

”En bygd präglas av sitt språk. Och språket är präglat av människorna, deras livsvillkor, mentalitet och det språkliga arvet från tidigare generationer. Dialekten eller ´målet´ i form av uttryck och talesätt speglar människornas sätt att se på sig själva, på omgivningen och på världen i övrigt.”

50ÅR

Välkommen till Älvdalen på tre språk: svenska, sydsamiska och älvdalska.

Olika språk och dialekter i Älvdalens kommun.

Här är ett smakprov på ord och uttryck på olika språk och dialekter i Älvdalens kommun. Ord kan skilja från by till by och det kan även skilja mellan gamla ord och nya, så varianter, andra ord eller andra stavningar än de som finns med här kan finnas.

Topptur på vintern

SVENSKA SAMISKA ÄLVDALSKA SÄRNAMÅL IDREMÅL

Älvdalen Älvdaelie Övdaln Älvdan Älvdaln

Särna

Idre Ord saknas

Eajra Sjärn

Iðer

Grövelsjön Guevtelejaevrie Gryvelsjunn Särnë

Ere Idre Särnô

Ere Idre

Grøvvël-sun Grövelsjun

Jag heter ... Mov nomme… Ig ietter… Jä hettër Jä hettôr Vad heter du? Guktie dov nomme? Ur ietter du? Hô hettër du? Hôrr hettôr du? Älg Vaejsjie Brinde Ällj Älg Ekorre Åeruve Aikuonn Ekkôrr I´kônn Björn Bïerne, Boelte Byönn Bjønn Bjönn Hund Bïenje Rakke Hunn Hunn Sjunga Laavlodh Kweðå* Synjë Syngä Prata Soptsestidh Glåmå Tôlë Akkäderä Solen skiner Biejjie guaka Suolę skain** Sola sin*** Sola skin Det regnar Abramininie Eð raingner Dâ rängnër Da regnôr Det snöar Tjuetseminie Eð snair Dâ snør **** Da schnöôr

Tusen tack! Till Malin Ripa, Back Sara Ericsson, Jonas Gardsiö, Pell Birgitta Andersson och Emil Eriksson som hjälpt mig med översättningar och fakta.

Källor Tryckta källor -Eriksson, Arne H. Go´sup….ord men inga visor på idremål. 2008. -Gamla ord och uttryck i Idremålet. Nya Oppskrifta, 1998. -Ordlista från särnamål till svenska, skriven av särnabor. 1994. -Stensland, Lars. Älvdalsk ordbok. 2010. -Särnmål. Särna Fornminnesförening och Föreningen Särna Skogsmuseum. 2010. Webb -http://samer.se/sprak -http://wikipedia.org

Översta bilden: Foto från det första sammanträdet 1921.  Tenn-Lars Persson, EHF:s arkiv

Nedersta bilden: I dag har föreningen två fast anställda, Rebecka Sten och Kerstin Grubb Eriksson. De jobbar huvudsakligen med dräkterna. De väver förklädestyg, foderväv, broderar, syr upp dräktdelar och hyr ut dräkter och dräktdelar.

Älvdalens Kvinnliga Slöjdklubb 100 år

 Lena Norin  EHF:s arkiv, Marit Norin

Lördagen den 20 februari 2021 var det 100 år sen Slöjdklubben bildades. Det skedde i Gammelrummet på Hansbacksgården på Näset. Från ett protokoll vid det konstituerande sammanträdet står det att en underförening av Hembygdsföreningen med benämningen Elfdalens Hembygdsförenings Kvinnliga slöjdklubb bildades 20 februari 1921.

I sitt anförande sade Hembygdsföreningens ordförande Lars Hansback bl.a.:

”Kvinnoslöjden får ej förfalla. Min tanke var nu att söka åstadkomma en sammanslutning av slöjdintresserade kvinnor för gemensam hjälp med räddande av den gamla älvdalsstilen, innan det blir för sent.” Slöjdklubbens uppgift blev bland annat att bevara Älvdalens ursprungliga kvinnohemslöjd och att ordna slöjd- och vävnadskurser. Första ordförande blev Kristina Malmberg.

En av föreningens viktigaste uppgifter var att göra det möjligt för bygdens kvinnor att skaffa sig älvdalsdräkt. Under åren har slöjdklubben låtit väva tyg till kjolar, förkläden och gröntröjor samt ordnat med tyg till livstycken.

Numera används den röda kvinnliga dräkten bland annat vid konfirmation. Försäljning av dräktdelar pågår hela tiden. Dessutom tillhandahåller Slöjdklubben material till dräkter och vägleder om man vill sy själv.

Tillsammans gör vi skillnad

Stötta det lokala näringslivet!

Att handla lokalt har alltid varit viktigt. I år är det viktigare än någonsin. Vi vill att våra affärer, hantverkare, restauranger, boendeanläggningar, caféer, företagare och föreningar ska finnas kvar efter coronakrisen.

På www.happyalvdalen.se/stotta-det-lokala-naringslivet hittar du en lista på det rika utbud av varor och tjänster som finns i Älvdalen.

FÖLJ HAPPY ÄLVDALEN I SOCIALA MEDIER

@HappyAlvdalen @HappyAlvdalen @happy_alvdalen BYGGNADSPLÅTSLAGERI www.happyalvdalen.se

• Härlig loppis i lantlig och mysig gårdsmiöjö • Temadagar inför varje öppning.

(Mer info om dessa i vår

Facebookgrupp eller Face booksida Lokas Jäll Loppis.)

• Hembakad gofika och specialiteter från orten

– ÖPPET –

Vi har öppet söndagar v.25–33 kl.10.00–16.00. Första och sista gången dukar vi upp en fikabuffé!

Följ @alvdalsdräkten på Instagram

 Marit Norin

Marie-Louise Widén, skapare av kontot @alvdalsdrakten på Instagram, berättar om sin syn på älvdalsdräkten och varför hon startade kontot:

”Redan som barn drömde jag om att jag en dag skulle få ha en dräkt på mig, det var det finaste jag kunde tänka mig. Det fanns en dräkt hemma hos mormor som man kunde få titta lite på men helst inte peta på så jag lekte och ”klädde ut mig” med gamla kläder så att det blev som en dräkt – jag såg sannolikt mest ut som en påskkärring och inget annat.

Vid konfirmationen fick jag lite egna delar och resten var ihop-plock från mostrar och de delar min mamma hade gjort i skolan. Jag dansade folkdans under tonåren och älskade att ha dräkten på mig. Under mitt vuxna liv har jag bott många år i Västerås och sedan i Kungsängen. Under många år hängde min dräkt i garderoben eftersom den inte passade. För några år sedan passade den plötsligt igen. Då började jag söka efter lite egna delar för att få ihop en komplett dräkt. Intresset väcktes direkt jag tog på mig den och jag började söka mer information om våra dräkter. Sommaren 2019 var jag på Rots Skans och Slöjdklubben, där köpte jag material till en kyrkdräkt som jag bestämde mig för att sy själv. Sedan blev det en skördedräkt och till sist en vardagsdräkt. För att få tag i delar har jag letat efter annonser och en gång köpte jag en hel kyrkdräkt från en dam för att få tag på väskan/väsklåset.

Anledningen till att jag startade kontot var att jag tyckte det vore trevligt med lite inspirerande flöde av bilder på älvdalsdräkten, jag saknade själv att kunna hitta information på nätet. Jag pratade med Kvinnliga Slöjdklubben och de tyckte det var en bra idé. Framförallt vill jag inspirera de yngre att tycka det är lite coolt med våra dräkter och väcka lusten till att bära dräkt och kanske sy en egen. Jag tycker det är så viktigt och vackert med vår kultur.”

Marie-Louise Widén, skapare av Instagramkontot @alvdalsdrakten, ger följande råd till alla som inte ”kommer i” dräkten: ” Sy ett nytt livstycke så har du en dräkt, kjolen går alltid att lägga ut.”  Privat Det finns olika varianter av älvdalsdräkten. Den röda dräkten kallas högtidsdräkt. Den blå kallas kyrkdräkten och även för bittaisdräkten, det senare namnet eftersom när man skulle i våg till kyrkan var det tidigt på morgonen och man kallades för bitt-tidsfolk. Den gröna skördedräkten finns i två varianter, en med sommarkjol av lin och en med vinterkjol av ylle. Från vänster: Pell Lena Norin i kyrkdräkten, Ulla Björkelid i skördedräkten, Pell Birgitta Andersson i högtidsdräkten.  Marit Norin

Vandra i Lövnäs

Historiska stigar har fått nytt liv

I trakterna kring Lövnäs gömmer sig historiska stigar. Stigar som började trampas på 1600-talet när fiskare sökte sig till de fiskrika vattnen i området och när post och varor skulle transporteras. Under århundraden var de viktiga förbindelselänkar mellan byar och fäbodar. Med tiden började de sedan växa igen för att så gott som försvinna. Nu har flera av dem röjts och märkts upp och man kan åter vandra de gamla stigarna, vandringsleder som är fyllda med mer än 400 års spännande historia.  Marit Norin  Leah Kelley, Sten Ottosson

Lövnäs ligger 45 km nordväst om Älvdalen. Med utgångspunkt från byn samt Flojs fäbodar finns sex gamla stigar uppmärkta. Längs stigarna finns gamla kulturminnen som till exempel fångstgropar och blästlämningar. I Lövnäsområdet finns många små vägar, vilket gör det lätt att välja en del av en stig om man inte vill gå hela sträckan. Där stigar korsar varandra eller där en stig korsar en väg finns skyltar uppsatta, så det ska vara lätt för dig att veta var du är. Så på med kängorna, packa ryggsäcken och åk och vandra i Lövnäs.

LÖVNÄS-FISKEBY (Tyrinäs)

10 km. Efter 4 kilometer finns en slogbod. Stigen är mycket gammal, här vandrade människor på 1600-talet, kanske tidigare. Fiskeby ligger i södra änden på sjön Noren och var på 1600-, 1700- och 1800-talen ett betydelsefullt fiskecentrum. Av byns byggnader finns inget kvar idag. Längs vägen passerar du bland annat lämningar efter en blästa.

LÖVNÄS-BUNKRIS, POSTSTIGEN

12 km. Efter 8 kilometer finns ett eldhus. Det var ofta kvinnor som var postbärare. När de gick med posten hade de garnnystan med sig och passade på att sticka till exempel strumpor och vantar. Stigen användes från 1820-talet och några årtionden framåt.

VANSJÖNS NORRA DEL RUNT

4 kilometer. En gammal bufförsväg som lövnäsborna hade för att ta sig till fäbodarna utan att behöva korsa sjön.

VANSJÖN-HÅLLSTUGAN

15 kilometer om man går hela sträckan. Man kan också välja delar av sträckan. Slogbod finns halvvägs. Stigen användes av åsenbor för att nå sjön Van. Du kan även gå från byn Lövnäs till Kärrskjulet, som liggen 6 kilometer längs stigen, och tillbaka. Kärrskjulet var en omlastningsplats för varor som skulle till Lövnäs. Forkörarna mellan Älvdalen och Särna lämnade av varor där. Lövnäsborna gick till fots och hämtade varorna, bar ner dem till sjön och fraktade sedan vidare varorna med båt till byn.

LÖVNÄS-FLOJ

13 km. Stigen fanns redan i slutet av 1700-talet och går till Flojs fäbodar. Ursprungligen fortsatte den ända ner till Västäng i Älvdalen. Fäbodarna har använts av generationer av älvdalsbor under somrarna. I reservatet strax norr om fäbodarna finns fångstgropar. Flojs fäbodar kan vara så gamla som från vikingatiden. Den äldsta byggnaden på vallen är ett eldhus från 1577.

FLOJ-SPRÄNGBODARNA

14 km. Det här är en gammal klövjestig som ursprungligen gick från Kåtilla/ Västäng i Älvdalen, via Floj till Sprängbodarna. Första bebyggelsen härrör sig troligen till början av 1600-talet. En gammal runskrift visar att fäboden var i bruk år 1706. Det berättas, att under en epidemi som härjade i Älvdalen någon gång vid mitten av 1800-talet, fraktade man alla barn i Västermyckeläng till Sprängbodarna för att förhindra, att de skulle bli smittade.

Kartor och information om boende

Kontakta Sten Ottosson 070-666 07 33

Källor: -Sten Ottosson, Lövnäs -Kartor och informationsmaterial tillhandahållet av Sten Ottosson -www.dt.se/artikel/vandra-pa-historisk-mark-pa-finnmarken-sten-har-letat-fram-gamla-och-glomda-stigar

Hallå där Melanie Thoris

Det som möter gästen som kommer in på John John´s Bakeri är en kyldisk med oemotståndliga bakverk. Kreatören bakom heter Melanie Thoris, en av delägarna till caféet.   Marit Norin

Hur började ditt bakintresse?

– Det började tidigt, mycket tack vare min farmor Aina som jag spenderade mycket tid med. Hennes tålamod med att lära mig allt jag ville beundrar jag. Sticka, sy och baka. Jag brukade också besöka min gammelmormor som bodde i huset intill farmor, och där stökade jag på bäst jag ville. Minns att jag en gång blandade ketchup och vetemjöl och formade en tårta som jag prydde med ”ljus” i form av sugrör. Sedan har det blivit ett återkommande intresse att få skapa i köket.

Var kommer kreativiteten ifrån?

– Jag har alltid haft ett behov av att skapa med händerna och uttrycka mig visuellt och estetiskt. I perioder mer i syrummet, ibland snickeri och annan slöjd, men att baka har alltid smugit sig in. Och sen älskar jag ju att fika!

Från mjöl- och ketchuptårta till ”riktiga” tårtor, hur var vägen dit?

– Jag tror det är ca 20 år sedan jag gjorde min första bröllopstårta på beställning, då till vänner. Sedan när min dotter föddes så gjorde jag figurtårtor till hennes födelsedagar utifrån vad hon gillade för varje år. Det är en stor skillnad att nu äntligen ha ett kök som bara är till för bakning till skillnad från att pussla med plats hemma, även om vi på John John’s gör just det - bakar som en gör hemma. Vi har alltså inget bageri med all dess utrustning och maskiner, därav namnet Bakeri.

Nu driver du eget café. Kan du berätta lite om det?

– Att ha ett eget café har alltid varit lite av en dröm, och plötsligt så kom chansen i form av en ledig lokal centralt och inte minst att jag mötte min kompanjon Seren på vår tidigare arbetsplats Dalgatan 118. Ensam skulle jag aldrig kunna göra detta.

Vad kan man köpa för gofika på John John´s Bakeri?

– Vi har lite olika godsaker varje dag, med vissa stående favoriter såklart. Vi försöker att vara lyhörda för vad våra kunder önskar och blandar gärna fikaklassiker med lite nya influenser. Mycket av vad som önskas och erbjuds är ju också beroende på säsong, men tanken är att det alltid ska finnas något för de flesta, oavsett smak eller med hänsyn till allergier med mera. Något att unna sig och sätta lite guldkant på tillvaron helt enkelt.

Varifrån får du inspiration?

– Idag finns så mycket inspiration att hämta lite överallt. Tv, sociala medier med mera. Jag följer också många olika bloggar Instagram Facebook @johnjohnsbakeri

och bakande influensers. MrCake är en stor förebild såklart, det är ju himlen för fikaälskare.

Vad tycker du är roligast att göra?

– Det absolut roligaste jag vet är bröllop och bröllopstårtor! Där krävs det lilla extra och ofta mycket tanke bakom. Och så ska det vara vackert. Jag hoppas verkligen att det snart blir ”bröllopssäsong” igen, något som av sina skäl inte varit så mycket av det senaste året.

Fotografen berättar

Tobbe Nilsson

Bilden på åskovädret tog jag sent en junikväll förra året. Jag använde en drönare som jag skickade upp över byn Månsta i Älvdalen. Ställde in en slutartid på 1 sec och började ta bilder. Hörde mullret och såg på appen blixtvakt i telefonen att det slog ner ett antal blixtar norrut upp mot Trängseldammen och Älvdalens skjutfält. Tog ca 400 bilder och hoppades att nån blixt fastnat på minneskortet. Väl hemma vid datorn så sjönk förhoppningen om att jag hade lyckats fånga en blixt allteftersom jag gick igenom bilderna. Men, vid bild nr 380 så dök den plötsligt upp.

Jag heter Tobbe Nilsson och arbetar som fotograf i mitt eget företag Tobbe Nilsson Foto, mestadels i Dalarna. Jag bor i Älvdalen men är uppväxt i Lillfjäten. Uppdragen varierar med alltifrån bröllop, husfoto, reportage, press, reklam mm. Har även ett bildarkiv som ständigt växer år för år med bilder på allt mellan himmel och jord.

Instagram tobbenilssonfoto

Fotografen berättar

Elenore Olsson

Med hösten kommer de mörka nätterna tillbaka. Något som många tycker är tråkigt men det är min absoluta favorittid på året. På dagarna kan man njuta av höstens alla färger och på nätterna ser man stjärnorna igen. En av fördelarna med att bo här är att det blir riktigt mörkt på nätterna, knappt några ljusföroreningar som stör. Åker man bara en liten bit utanför byn så är det riktigt mörkt och tittar man då upp så ser man tusentals stjärnor. En stund som kan få en att känna hur liten man är här på jorden, man får nästan svindel när man står där.

Att fotografera på nätterna är riktig avkoppling för mig. Att stå i mörkret och försöka fånga det storslagna på bild. Har jag tur så lyckas jag fånga ett stjärnfall, ibland fler och har jag riktig tur så fastnar ett norrsken i kameran. Naturens mest magiska skådespel.

Den här kvällen hade jag varit ute och hoppats på att fånga säsongens första stjärnhimmel. Fullmånen lös lite för starkt så det var svårt att få med några stjärnor. Men på vägen hem så åkte jag förbi Gränjestjärn och såg att det var sjörök över hela tjärnen. Synen av sjöröken upplyst av månen var magisk. Lite svårt att fånga den känslan på bild men jag tycker att denna bilden fångar känslan riktigt bra.

Så mitt tips till er när mörkret återvänder - ge er ut i mörkret. Ta bilen ut någonstans där det är riktigt mörkt och titta upp!

Jag heter Elenore Olsson och bor i Särna. Fotografering har varit ett intresse så länge jag kan minnas. Jag har alltid tänkt i bilder. När jag var liten så trodde jag att allt man såg filmades och varje gång man blinkade så togs en bild. Sen tittade man på allt när man kom till himlen. Så därifrån kommer nog mitt bildtänk. Jag kan inte ta en promenad utan att se motiv runtomkring mig. Då är det tur att mobilen alltid är med så man kan föreviga det man ser. Det är inte ofta jag orkar släpa med mig systemkameran ut så de flesta bilder jag delar på mina sociala medier är tagna med mobilen. För den bästa kameran är ju den man har med sig och man klarar sig långt med dagens mobilkameror. Jag spenderar så mycket tid jag kan ute i naturen och halva nöjet är att få dela med mig av det jag sett till andra. Min tanke är att fånga det vackra vi har omkring oss, från det minsta bäret till de storslagna vyerna. Visst tar jag bilder för min egen skull också. Men att dela med mig och tipsa andra är en drivkraft som gör att jag tar mig ut och undersöker nya platser.

Instagram elenoresfotografi