Tillbaka till verkligheten

mot Estepona och kärleken jag hittat. Nystart i landet, staden och värmen, men framförallt med den själsfrände som jag nu ska återuppleva livet med.

Åter

Det var naturligtvis inte självklart. När vi möttes i Estepona var vi båda oförberedda, båda relativt nyseparerade och ingen av oss med en tanke på en ny relation. Vi möttes på Cristo Beach för boule med Estepona Nordico och pratade, umgicks och skojade på ett sätt som kändes underbart naturligt. Vi gick ut på middag där vi skrattade som ingen av oss gjort på år och dag. Jag älskade hennes humor, det rufsiga håret och givetvis den underbara personligheten. Ingenting ”hände”, vi blev bekanta som trivdes fantastiskt bra tillsammans.

Tillbaka till den svenska verkligheten började vi att messa, mejla oh såsmåningom kommunicera via Facetime. Hon i Spanien, jag i Sverige. 300 mil från varandra. Plötsligt inser vi att det är mer än bekantskap, ingen av oss förstår vad som händer men båda vet att något händer. Efter ett antal 12-timmars möten över sociala medier bad hon mig komma tillbaka.

Under mitt parasoll

APRILKÅSERI MED BJÖRN STENVALL

Det första jag ser är Plupprufset, de runda glasögonen och leendet jag längtat efter i en evighet. Bland alla ankommande och väntande låser vi våra blickar och jag går genom flygplatsentrén, omedveten om alla stressande människor, mot den vackraste kvinnan i världen. Du är allt jag ser. Jag ställer ner bagaget och låter min högra hand smeka din kind. Vänsterhanden glider om din midja medan den andra fortsätter runt din nacke. Jag pressar sakta ditt ansikte mot mitt och låter våra läppar mötas för första gången; initialt försiktigt, nästan avvaktande, sedan med befrielse och längtan när våra tungor börjar kela och vi trycker våra kroppar hårdare mot varandra. Kyssen fullbordas med dina armar om min hals, tiden står stilla när vi njuter av varandras lust och smak. Vi släpper greppet för ett ögonblick och ser varandra i ögonen för att sedan förlänga kyssen i en drömsekvens av åtrå. Ingenting är sagt, vi märker ingenting av folkvandringen omkring oss, allt fokus ligger på föreningen och tungornas dans. Det var då bagaget försvann.