2 minute read

vacker och värdefull Korkeken

Korkeken

Korkeken är ett vintergrönt träd som normalt blir 10-15 meter högt, men som ibland kan nå en höjd av 25 meter. Den har en tät och asymmetrisk krona och en karakteristisk gråbrun tjock bark och den producerar en avsevärd mängd bittra ekollon.

Ekonomiska värden

Barken är den ekonomiskt mest intressanta delen, den skördas första gången när trädet blivit 25-50 år gammalt och därefter var 7-14 år. Varje träd ger beroende på storlek mellan 40 – 200 kg per skörd och med tanke på att träden normalt sett skördas under 150 – 200 år så ger varje träd en ansenlig mängd kork under sin livstid. Skörden är ett rent handarbete eftersom det måste utföras varsamt för att inte skada trädet.

Korkeken odlas i första hand i Spanien och Portugal, och i mindre omfattning i Frankrike och Italien samt i Nordafrika. Portugal svarar för 50% av världsproduktionen och Spanien för 30%. Den europeiska korkindustrin producerar årligen cirka 340.000 ton kork till ett värde av över 250 miljoner euro och sysselsätter runt 30.000 personer. Den mest kända korkprodukten är kanske korkar till vinflaskor, men faktum är att bara 15% av korken går till vinkorkar. Däremot är tillverkningen av dessa så pass arbetskrävande att de svarar för 80% av verksamheten.

Korkekskogarna är hem för

Nästa viktiga produkt från trädet är de bittra ekollonen, mer eller mindre oätliga för människor så är de en utmärkt föda för grisar. Särskilt viktig är ekollonen för de Iberiska grisarna som ger den kända Iberiska skinkan. Den bästa skinkan kommer från de grisar som strövar fritt omkring i korkekskogarna i västra Andalusien, Extremadura, Salamanca och västra Kastilien-La Mancha.

Avverkning av träden för virke förekommer nästan inte, det är de för värdefulla för. I Portugal är det förbjudet att avverka korkekar förutom för skogsvårdsavverkning av gamla, improduktiva träd. Även i dessa fall behöver bönder då ha ett särskilt tillstånd från jordbruksministeriet. Däremot är beskärning en viktig del av skötseln, de beskärda delarna blir då ofta använda till att framställa träkol.

Den biologiska mångfalden

Korkekskogarna är hem för många utrotningshotade djurarter, som det iberiska lodjuret och den iberiska kejsarörnen. En mycket stor del av Europas tranor övervintrar också i dessa skogar. Det är en stor mängd växter, insekter och fåglar som trivs bland korkekarna, de är i mångt och mycket jämförbara med de svenska öppna kulturlandskapen i betydelse. Eftersom naturkorkar alltmer ersätts av plast- eller plåtförslutningar kan det bli en betydande minskning av korkekbestånden i sydvästra Europa, vilket äventyrar den biologiska mångfalden i dessa områden.

Prydnad

Då korkeken (Quercus suber) är ett vackert träd så planteras det ofta även som prydnadsväxt, bland annat på Kanarieöarna. Den är däremot inte härdig i central eller Nordeuropa, även om den kan planteras på skyddade lägen i England. Till skillnad från andra ekar så tycker den heller inte om kalkhaltiga jordar. Det förekommer i dessa sammanhang även hybrider med andra eksorter som t.ex. Turkisk ek (Quercus cerris)

Kända korkekar

I den portugisiska staden Águas de Moura finns

Sobreiro Monumental även känt som ”The Whistler Tree”. Det är en 236 år gammal korkek som röstades fram som ”årets träd i Europa 2018”. Det krävs tre man för att omfamna trädet och det är listat i ”The Guinness Book of Records” som världens största korkek. 1991 var ett särskilt produktivt år för trädet, eftersom det gav över 1 200 kg kork, och producerade mer än 100 000 vinkorkar, mer än vad ett genomsnittligt korkträd skulle producera under sin livstid.

I nationalparken ”Bosco di San Pietro” i Caltagirone, Sicilien, Italien, finns ett femtiotal korkekar som beräknas ha planterats år 1400. Det lär vara de äldsta kända korkekarna i värden.

En annan mycket känd korkek är den som Tjuren Ferdinand sitter under när han luktar på blommorna. Den eken är dock av betydligt yngre datum, noga räknat 1938. Filmen om Tjuren Ferdinand var totalförbjuden i Nazityskland samt Spanien eftersom den ansågs vara en fredshyllning. I Spanien var den förbjuden fram till Francos död 1975.

This article is from: